ticksterlogga

tickster administration 

idelada

 

vanster vadarriksteatern

vanster blimedlem
vanster riksteaterforeninga

vanster forestallningarilan

Vi samarbetar med

 

anaimtaa 200

 motala ostergotlands sjosta

abf

mcc
hotell ostermalm
LillaHemLogo Transp

maxiica

 motala24 platen

willys 

 skobes

Knuts kåserier 2013

Ledarskap och kamratskap i fotbollens värld

Kåseri nr 315

fotbollstraningÄnnu en blåsig natt med regn.
Ännu en tidig morgon.Ännu en ny dag i sikte.
Ännu en ny dag att värna om och fylla.
Med vad då?
Är en fråga jag kan ställa till mig själv.
Skall jag se sport på TV?
*
Mycket sport blir det på SVT- Ett i dag.
– För mycket säger, många.
– Byt kanal om ni inte gillar sport, säger andra.
*
En stor del av mitt liv var jag aktiv i fotbollens spännande värld.
Först som spelare.
Jag hade som dröm att få spela i allsvenskan.
Jag nådde dit Motala AIF och blev sedan tränare för IFK Motala
Och fann en ny värld.
En värld där jag var ledare för unga underbara medmänniskor och kamrater.
De samlades omkring mig.
De lyssnade
De ställde upp på de idéer jag hade.
Vi hade ett mål:
– Att bli bättre
Vi tog steg för steg framåt.
Och blev bättre.
Vi blev inte bara bättre och bättre som fotbollsspelare.
Vi blev fler och fler i träningsgruppen. Kamratskapet blev mjukare och gladare. Vi blev en grupp som höll ihop och älskade vår klubb.
*
När jag som polis patrullerade i den vackra sjöstaden Motala såg jag grupper från IFK som tillsammans gick på bio på vintrarna eller spelade minigolf mot varandra på somrarna i Varamobaden.
Mina spelare i IFK var tillsammans även när vi inte tränade.
*
Killarna växte ihop till ett kamratgäng som spelade i samma klubb men som hade olika förutsättningar och talanger. En av tränarnas många viktiga uppgifter är att hitta spelarnas individuella utvecklingsmöjligheter.
Spelarna skall tränas i det de inte är bra på. Lika viktigt är att var och en av dem får träna mycket på det de redan är bra på.
En grupp spelare är inte bara en grupp. En grupp spelare är en samling enskilda individer De skall behandlas som enskilda individer och ges möjligheter att nå topparna av sina egna spelförmågor.
*
Spelarna skall också läras ta ansvar. Inte bara för sig själva utan också för klubben IFK Motala och för sina kamrater. De skall också läras ta ansvar för sin motspelare i andra lag. Lagen spelar om att vinna matcher men motståndarna är inte fiender. De är medmänniskor som bjuder upp till det spännande fotbollsspelet på gröna planer.
Må bästa laget vinna.
Men på ärligt sätt.
*
Den som var dynamon för det rätta kamratskapet i IFK Motala var klubbens ordförande Elis ”Kinka” Lorin. Han lever inte idag men mina tankar går till honom denna tidiga morgon.
Han sådde kamratmarken med mänsklig skicklighet, justhet och ärlighet. Jag fick utveckla hans medmänsklighet på ett sätt jag ville göra.
Jag minns och tackar för tiden jag var tränare och ledare i IFK Motala.
*
Jag lärde mig mycket som senare hade nytta i chefsroller i mina olika yrken. Jag lärde mig att respektera varje människas inneboende kunskap och utvecklingsmöjligheter. Den som ”blir trodd på” har lättare att gå vidare inom sporten – och livet.
*
Det blir nog mycket sport för mig i dag.
På SVT

Gott Nytt År vänner/ Knut K

Jag minns Karl Bertil Jonsson?

Kåseri nr 314

karlbertiljonssonDetta är ett jultal av Anders Johnsson som är en sentida påhittad tankesläkting till Karl-Bertil Johnsson
*
Anders säger i sitt tal:
”Jag vet en jul när Tage Danielsson berättade om hur min släkting Karl-Bertil Johnsson tog undan paket medan han jobbade på posten. Paket, som han sedan delade ut, bland de fattiga. Detta hände vid den tiden när det fanns fattiga människor i vårt land.
Nu är det annorlunda med mycket.
Vad innebär det?
Det innebär att mycket är annorlunda.
Nästan allt är annorlunda.
Det ska det väl vara också eftersom kockan gått många varv sedan Karl-Bertil tog taxi till slummen och gladde dem som bodde där.
*
Vem bor i slummen i dag?
I Sverige.
Vem äger stora varuhus?
Vem äger de skolor som gör miljonvinster. Vinster som skulle ha gått till bättre undervisning i vårt land?
Sverige har fallit som en sten i kunskapskvalitetsmätningar som gjorts i världen.
*
Sverige har fallit som en sten
I mycket.
Hur länge skall stenarna fortsätta falla? Alla stenar har inte fallit. Den, som har det välbeställt i vårt land, har inte fallit med några stenar. De har klättrat med regeringens uppåtgående strålar mot en rikare och soligare värld.
*
De, som av Arbetsförmedlingen placerats i Fas tre, sjunker.
De välbeställda stiger.
Vad blir resultatet?
Ett mycket ojämlikt samhälle.
Det har vi dag.
Många tycker inte att det är bra att det är så.
Andra vill ha det, som det nu är, och medvetet medverkat till att vi har det som vi har det.
*
Finns inte några fattiga i Sverige i dag?
Finns inte Karl-Bertil Johnsson?
Det annorlunda med tiden före Jul 2013 är att Karl-Bertil Johnssons ande lockat fram den svenska ärligheten, den svenska rättviseandan och den svenska givmildheten.
*
Ärlighet, rättvisa och givmildhet finns och har funnits alltsedan Karl-Bertils gåvoresa till den dåtida slummen.
Men dessa goda levnadssätt har i många år legat fördolda hos många.
Dessutom är de så att det en tid inte funnits så många fattiga, som då fanns, och nu finns, i vårt vackra avlånga land Sverige.
*
Nu ska jag berätta att det i år inför julen skänkts flera tusentals paket och ”pengagåvor” till kyrkor och andra välgörenhetsorganisationer i Stockholm och även på andra platser. Paketen skall delas ut till dem vilka inte har det lika bra, som vi andra har det, i vårt land. Pengarna kan bli till god julmat för uteliggare och andra som inte har pengar till mat.
*
Unga ”Karl-Bertil Johnssonare” har dykt upp och medverkat till att paketen blivit så många att de, som skall dela ut paketen, inte vet hur de ska få allt det skänkta utdelat till dem vilka verkligen behöver hjälp.
*
Givetvis är detta att få så många paket att dela ut ett kärkommet problem.
Men min undring är.
”Är det så här Sverige skall vara i framtiden?
Är det så att välgörande organisationer och kyrkor skall vara de ”som till jul sprider litet glädje” hos dem som har det svårt?
Min fråga är:
”De som har det svårt vid jul, hur har de det de andra dagarna under året?
Vem har ansvaret för att barn inte skall behöva växa upp i utfattiga förhållanden?
En annan fråga till slut:
”Är det så, som det nu är, vi vill ha Sverige?”
*
”Jul Jul strålande Jul” och ”Var hälsad sköna morgonstund” kommer att sjungas på julottan på juldagen. Jag vill kunna sjunga:
”Liv Liv Härliga liv”
och
”Var hälsad sköna Fosterland. ”
Jag vill att vårt land skall vara ett bra land för alla i Sverige boende.
*
Det ville nog också Karl-Bertil Johnsson
God Jul kära vänner./Knut K

Jag vill berätta om..

Kåseri nr 313

ann mayJag vill berätta om Ann-May Söderström från Motala. Ann-May har lämnat oss. Hon har gjort mycket i sitt liv som gjort att hennes medmänniskor fått trevligt och kunnat utvecklas med hjälp av kulturen.
*
Ann-May Söderström och jag möttes 1979 i nya och fina Folkets Hus i Motala. Jag var chef för huset. Ann-May hade ansvar för kulturen på ABF i Motala. Hon kunde söka kulturbidrag från staten för vår gemensamma verksamhet.
Verksamhetspengar behövdes till det vi tänkte göra
*
Vi fann att vi behövde varandra
För Folkets skull
För kulturens skull
För de kulturaktivas skull
För Motalas skull
Vi behövde öppna dörrarna i Folkets Hus för alla dem som ville skapa bilder, dikta och skriva, komponera, musicera och sjunga.
Folket kunde också dansa balett i spegelsalen, skriva och spela teater och revy på den fina tekniskt moderna scenen.
*
Vi tänkte så här:
Vi måste öppna dörrarna så motalapubliken kan höra, se och uppleva professionell kultur.
Vi måste öppna dörrarna så den lokala kulturen kan få möta sin publik.
*
Jag bjöd in en ledningsgrupp som bestod av Rolf Hansson, kommunens kultursekreterare, Rune Hoffman TBV samt Ann-May Söderström ABF. Jag representerade Folkets Hus och ledde gruppen.
*
Vi bildade Motala Teaterförening, startade Motala Lokalrevy, bildade Skrivarföreningen Vätterspegeln och stödde konstnärerna, så de blev föreningen KIM - Konstnärerna i Motala.
Vi gjorde mycket annat jag inte har utrymme för att räkna upp.
*
Tillsammans med Motala Teaterverkstad skrev poeten Elisabeth Asklund, Kenneth Algstrand, Kerstin Lundberg och jag en teater som fick namnet ”Verkstadsborna”. Ann- May var huvudansvarig för regin.
Verkstadsborna blev en stor succé och var resultat av våra öppna dörrar. Vi var 105 motalabor som jobbade med föreställningen från regissören, oss författare och musiker, till kamrater som jobbade med scenografin.
*
Ett nytt stort steg i Motalakulturens utveckling tog vi med Verkstadsborna. Ann-May var en viktig motor i den minst ett år långa processen. Många som aldrig stått på en scen fick möjlighet att agera på Motala Folkets Hus stora, vackra och tekniskt ändamålsenliga scen.
Ann-May följde allt som hände på scenen och rättade det som var fel. Vi fick också ofta höra:
”Var ä mi väske.”
Väskan kunde hon inte hålla reda på men varenda felsteg eller felsägning vi gjorde på scenen under repetitionerna anammade hon.
*
En sak till måste jag berätta:
Jag skrev en Fredspjäs som vi till tillsammans med Unga Örnar spelade för över tio tusen skolbarn i Östergötland. Vi spelade under några veckor tre föreställningar om dagen tills vi nått dem vi skulle nå.
*
Fredpjäsen handlade om kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen. Min roll hette Vodka. Min motspelare Janne Hillman från ABF-distriktet i Östergötland var Coca Cola. Ann-May hade flera olika roller under den halvtimmeslånga föreställningen.
*
Under en mobbingscen vi hade i Skänninge skola ramlade Ann-May och blev liggande. Hon reste sig inte så Janne smög fram till Ann-May och viskade:
– Res på dej så vi kan fortsätta.
– Jag tror jag bröt armen, svarade Ann-May.
Det var inte armen hon bröt men väl nyckelbenet. Dagen efter hade hon ha sin arm i en mitella. Spelet gick vidare. Vi spelade Fredspjäsen 130 gånger från Östersund i norr. Stockholm i öster. Ulricehamn i väster till Malmö i söder.
*
Ann-May kom till Motala från Gamleby i Småland. Hon läste dikter på ett fantastiskt sätt. En av författarna hon gillade och läste var kantor Victor Haak från Pelare utanför Vimmerby. Det var en dikt han skrivit som hon läste ofta. Dikten heter ”Räknelektionen” och berättar humoristiskt om hur en skoldag kunde gå till på Viktor Haaks tid.
*
Ann-May finns inte längre ibland oss i livet.
Vi är många som minns henne.
Och sörjer henne.
Hon gav oss mycket och hjälpte till med att göra Folkets Hus till ett ”Levande hus med kultur” Motala Folkets Hus blev känt i många kulturkretsar i Sverige.
*
Tack Ann-May Söderström för all den glädje du skapade för oss dina medmänniskor.
Vårt land skulle behöva många som agerade som du gjorde under din aktiva levnad./Knut K

Jag har en liten melodi

jagharenlitenmelodiKåseri nr 312

Jag har en liten melodi
Som jag är så förtjust uti
Jag kan inte låta bli
att sjunga den för dig.
*
Detta är taget ur en sångvers av Kai Gullman från Sundsvall. Sången sjöngs av Lilly Berglund i ett minnesprogram på TV i går kväll.
Sången ger glädje.
Jag blev i alla fall glad.
*
Jag skulle vilja sjunga en sång för er som ger glädje.
Den ska vara ljus.
Den ska vara lätt att sjunga
Den ska inte vara lång
*
Jag vill sjunga en sång för er som ger trygghet
Den ska vara sann
Den ska vara djup
Den ska inte vara tung
*
Jag vill sjunga en sång för er som ger lugn
Den ska inte vara upprörande
Den ska inte vara skrikig
Den skall mjukt smeka din kind.
*
Jag vill sjunga en sång som ger glädje, trygghet och lugn
Tonerna skall röra vid era sinnen som en len,
varm och skön
sommarvind.
*
Jag vet vad som händer i världen
Jag vet vad som händer i Sverige
Jag vet att människor i massor dör just nu.
Men vi kan inte leva och hjälpa andra
Om vi inte kan andas
Vi måste leva och hjälpa andra.
Vi måste kunna andas.
*
Därför måste vi också sjunga sånger
som ger glädje, trygghet och lugn.
Vi skall möta omänsklighet med medmänsklighet.
Vi skall som Nelson Mandela gjorde i senare delen av sitt liv.
Han mötte människor med respekt
Inte med misstro.
*
Jag vet att detta är svårt
Kanske omöjligt
Men det kan gå,
Det måste gå.
Hur ska det annars bli?
I framtiden?
*
Jag vill sjunga en sång som ger glädje,
Jag vill sjunga en sång som ger trygghet
Jag vill sjunga en sång som ger lugn
*
Jag vill sjunga en sång som ger glädje, trygghet och lugn.
Tonerna i sången skall röra vid era sinnen
som en len,
varm och skön
sommarvind.
*
Jag har en liten melodi
Som jag är så förtjust uti
Jag kan inte låta bli
att sända den.
Till Er. Skrivet av/Knut K

Jag besöker ”Byrån för ekonomisk verklighet"

betalaKåseri nr 311

Jag gick i morse i fantasin in på ”Byrån för ekonomisk verklighet”.
Byrån finns i landet Fantasia som ingen vet var det ligger.
Bara att det finns.
Jag vill veta hur marknadsekonomi och marknadskrafter, köplust och köpkraft, vinster och löner, skulder, sparande och behov, produkter och producenter, fattigdom och rikedom, hör ihop eller påverkar varandra.
*
Jag blir på ”Byrån” mottagen av en man och en kvinna. De presenterar sig:
– Jag heter Lina.
– Jag heter Lucas.
Jag berättar att jag heter Knut.
– Det är bäst att vi börjar direkt om vi skall få med allt i ditt kåseri. Som du vet av historien så bytte människorna förr varor med varandra. Våra förfäder kom med tiden på att det gick bättre att byta varor om pengar fanns. De bytte varor mot pengar och pengar mot varor. De handlade av och med varandra. Nästan som vi gör nu, säger Lina.
Lucas fortsätter:
– Nu ska vi visa dig symbolbilder. Se ut över fältet. Rakt fram ser du ett berg. Det kallar vi Välståndsberget. Till vänster om ”Välståndsberget” ser du en massa folk. Vi har där samlat alla människor som finns i Sverige. Alla har behov av att handla. De flesta har pengar att handla kontant för. Andra handlar med köpkort. Många har lust att handla. Andra handlar för att de måste. Den ekonomi de har att handla för kallar vi Köpkraft. Lina fortsätter:
– Välståndsberget du ser framför låtsas vi vara Sveriges folks sammanlagda ”köpkraft”. Nu till jul är berget extra högt. Många har sparat pengar för att kunna handla mycket till jul. Folk kommer visst att handla för 4,5 miljarder kronor i år.
– Finns det köpkraft kvar i Välståndsberget efter jul? Frågar jag och får leenden tillbaka.
Lina igen:
– Se till höger om Välståndsberget. Där ser du byggnader som är resebolag, fabriker, industrier, lantbruk, slakterier, bryggerier och affärer.
Lucas:
– Dessa vill sälja och ta till sig så mycket som möjligt av köpkraften från Välståndsberget. Därför tillverkas varor och görs tjänster. Bönderna odlar grödor, som ska bli mat, gott bröd och goda bakelser, öl och vin, julmust och brännvin och Vodka. Djur föds upp och styckas. Djuren ska bli blodpudding, julskinkor och lammiddagar, biffstekar och revbenspjäll. Fabriker tillverkar cyklar och julgransfötter och skor till barn och vuxna. Skidor och pjäxor till vintersemesterfolket och specialutrustning åt Wasaloppsåkarna tillverkas också och säljs. Mycket mer än det jag räknat upp framställs, tillverkas och säljs. Detta får räcka som exempel.
– Till vem går pengarna som företag m. fl. drar in? Frågar jag.
Lucas svarar:
- Det förstår du om du ser till höger om företagshusen. Där står alla ägarna. De vill ha så mycket vinster som möjligt. Till vänster står löntagarna. De vill ha så stor lön som möjligt. Du ser att företagare och löntagare drar åt varsitt håll. Det gör de fast de är beroende av varandra. Utan företagsamhet. Inga arbeten och inga löner. Utan löneanställda. Inga produkter.
– Vem bestämmer priserna? Frågar jag
– Det gör givetvis företagen själva. De måste först få in pengar för sina utgifter och till nyinvesteringar. Därefter kan de få vinster efter skatt. Företagen kan inte bestämma alla priser själva. Marknaden är med och styr.
– Vad är marknaden för något?
– Det är hela symbolbilden du nu ser på fältet framför dig, svarar Lina
– Hur kan marknaden påverka?
– Genom konkurrensen. Finns inte konkurrens kan företagare nästan ta vad de vill för det de ska sälja. Om det finns konkurrens går folket och handlar och köper där det är biligast pris för samma varor, säger Lucas.
– Är folk verkligen så prismedvetna? Frågar jag.
– Inte alla. Det har visat sig genom undersökningar att de som har bäst utbildning är de som handlar billigast, berättar Lina
– Innebär det att de som har minst köpkraft är de som handlar dyrast.
– Frågan är din, får jag till svar av Lucas.
– Men jag tror att de som har stor köplust och gott om köpkraft köper mer och av högre kvalitet än de som inte har så stor kassa. Jag tror alla, rika som fattiga, köper upp de pengar de avsatt för sin handel. Det är bra för marknaden om mycket pengar spenderas ur Välståndsberget, säger Lina
*
Vi tar en paus. Lina hämtar kaffe åt oss. Lucas bjuder på hembakade pepparkakor. Jag ser ut över Linas och Lucas ”SymbolMarknad” på fältet och tänker:
”Folket. Köpkraften i Välståndsberget. Säljarna. Tillverkarna. Löne- och vinstmottagarna. Och förlorarna. Förlorare finns också. Jag funderar över konkurrensen.”
Jag säger:
– Om jag fattat det här rätt får löntagare och företagare sina inkomster i ”sin” ända av er marknad. De går sedan till öpna marknaden och handlar upp det som inte går till skatt och hyror.
– Så är det? Får jag till svar.
– För att hålla marknaden i gång måste vi konsumera så mycket vi kan. Vi ska hela tiden fylla på Välståndsberget med löner och vinster och sedan tömma berget igen.
Fylla på. Tömma. Fylla på. Tömma
Ständig hög Konsumtion är vår tids melodi.
*
– Vem bestämmer hur mycket som skall tillverkas och/eller saluföras.
– De som säljer och tillverkar. De försöker tillverka efter människors behov, får jag till svar av Lucas.
– Lyckas de alltid hitta rätt i antal med sina varor och tjänster?
– Väldigt sällan är nog rätt svar. Mat slängs i massor efter det att ”bäst före datumet” gått ut. Kläder realiseras bort.
– Mat och varor finns i alltså i överflöd inom vissa branscher. Men marknaderna tillåter inte att hungerbehov hos folk med ingen köpkraft får del av matöverflödet.
– Har du något förslag på hur det skulle gå att ändra, frågar Lina.
– Det har jag inte.
Jag sa:
– Tack för att jag fick ta del av hur ni på era bilder ser på marknaden. Tack också för kaffet och pepparkakorna.
*
Jag funderar en del när jag lämnar ”Byrån för ekonomisk verklighet”.
Trevlig handelslördag mina vänner på marknaden/ Knut K

Jag önskar trevlig vecka för så många som möjligt

kvinnomisshandelKåseri nr 310

Jag känner Eva.
Hon vill leva ett värdigt liv
Eva vill vara glad
Hon vill påverka
Göra nytta och förändra
Eva vill finnas till.
*
Jag känner Edvard
Han vill leva ett värdigt liv
Edvard vill vara glad
Han vill påverka
Göra nytta och förändra
Edvard vill finnas till
*
Jag känner många
som vill leva värdiga liv
De vill vara glada
De vill påverka
Göra nytta och förändra.
De vill finnas till
*
Varför vill inte alla leva värdiga liv? Varför kan inte alla vara glada?
Varför vill många samhällsmedborgare göra sina medmänniskor illa?
*
Varför kan inte Eva gå mörka kväller genom parkerna i Stockholm utan att känna rädsla för att bli våldtagen.
Eva har inte heller kunnat vistas ute ensam kvällar och nätter i Hälsingland på grund av att en våldtäktsman
på moped inte kunnat styra sin vidriga våldtäktsskänslor rätt.
Mopedmannen har våldtagit kvinnor och unga flickor på kvällar och nätter.
Våldtäktsmannen på moped är gripen nu.
Hur känner han sig?
Hur känner sig hans offer?
Hur känner sig ”Evorna”?
Känner de sig förnedrade?
Känner de att de inte längre kan leva värdiga liv.
Hur känns för dem att finnas till.
*
Edvard gick hem från en fest på Söder i Stockholm.
Ett gäng unga pojkar ringade in honom och rånade honom på hans mobil och de pengar han hade kvar.
De slog honom till marken. Trampade på honom och sparkade honom i huvudet.
Blodet rann från näsa och hals.
Edvard räddades av en cyklist som ringde ambulans. De unga försvann hem till sina föräldrar.
De berättade inte vad de gjort innan de kom hem.
Föräldrarna sov utan att veta vad deras söner ”haft för sig” ute om natten.
*
Varför vill inte alla leva värdiga liv
Varför kan inte alla vara glada?
Varför vill många samhällsmedborgare
göra sina medmänniskor illa.
*
Jag vet att ingen kan ge mig svar på de frågorna. Men frågorna måste frågas till dem,
som blir utvalda att arbeta för ett samhälle, där alla har rätt att finnas till.
Frågorna ska ställas till alla föräldrar. Frågorna ska ställas till dig och mig.
*
Många av oss vill leva värdiga liv
Vi vill vara glada
Vi vill påverka
Göra nytta och förändra.
Vi vill finnas till.
*
Jag hoppas på en trevlig vecka för så många som möjligt. Alla får inte en trevlig Vecka.

Det vet vi på förhand.
Tyvärr.

Vem blir nästa offer är en otäck fråga att ställa men jag gör det ändå?/ Knut K

Köer på Julmässan i Taxinge Näsby

Kåseri nr 309

taxingenasbyslottEn vacker novemberförmiddag åkte vi till Taxinge Näsby slott i Nykvarns kommun väster om Södertälje. Vi var på gott humör. Solen sken och åkrarna intill vägarna var gröna. Det ska de kanske inte vara vid den här årstiden.

Men det var de.

Hösten har varit förunderligt varm och skön.

Det har jag inte haft något emot.
*
Vi körde lagligt. Det gjorde inte alla förare den sköna dagen. Jag möter vänner i vardagslivet som skryter med att de kör fortare än lagarna medger. Jag skryter med att vi inte kör fortare än vad som är bestämt.

”Snart nog” är vi ändå på den plats vi ska vara.
*
Orten där slottet ligger omnämndes första gången i en medeltida handling av år 1281.

Slottet har ägts av adelsmän som Bo Johnsson Grip och Sten Sture den äldre och en kvinna, nämligen drottning Margareta och några män till som jag inte tänker räkna upp.

Vem som äger Slottet nu vet jag inte. Jag behöver inte veta det heller.
*
Julmässan på Taxinge Näsby är en tradition sedan 24 år tillbaka. Slottet, flygeln, stallet och ett stort tält är fyllda av utställande hantverkare. Allt är verkligen prydligt uppställt. Utställarna är bland de bästa hantverkarna vi har i vårt land. De kommer från Lappland i norr till Skåne i söder. Arrangörerna anser att julmässan i Taxinge Näsby är skådeplats för Sveriges största och bästa julmässa.

Om den är störst vet inte jag.

Om den är bäst vet jag inte heller.

Att de som ställer ut är skickliga hantverkare det kan jag intyga efter det att vi gått varvet i tältet och stallet. Att de är många vet jag också. Att de behöver möta köpare till sina alster vet jag är viktigt.

Litet snabbt kan jag räkna upp några hantverksutställare och varor jag gillar:

Wåges kluriga ljusstakar från Småland tycker jag om. De ansvariga utställarna från Wåges, syskonen Nilsson, har fört hantverkstraditionen vidare.

Ölandsdelikatesser med honung marmelad, senap och julostar smakade jag på. Gott.

Enbärsmust som jag också smakade av och Knäckebröd kom från Härjedalen.

Gotländskt skrädderi och design var fint.

Bromma keramik. Trevligt.

Lutfisk från Karlshamn fanns. Det är inte min favoriträtt men säljaren fick sälja en del.

Från Småland kom Johan Zedig med godis i massor från Mariannelund Karamellkokeri. Kokeriet har gått i arv sedan 1929. Vi köpte av Johan fem godisstrutar med olika smaker för 100 kr. Om ni gillar godis köp då av Mariannelund karamellkokeri. Jag skriver inte detta som reklam utan för att jag tycker deras ”godis är gott”.
*
Jag kan inte nämna dem alla. Utställningar och utställare jag såg

Det får räcka med dem jag nämnt.

Många var bra. Mycket bra.
*
Vem var där? Svaret är:

Folk var där. I massor. I olika åldrar. Med olika rörlighet. Förmodligen med olika mycket pengar på köpkorten och i plånböckerna.

Folk stod i kö till Cafeterian i stallet och på Slottet.

Vi åt julgröt i slottskällaren, som hade rödtegelväggar och stengolv. Vi kände oss som medeltidsmänniskor.

En stund.
*
När mina kamrater gick i trapporna till Slottets många våningar hittade jag en skön stol vid ingången där kön till Slottets Cafeteria ringlade sig förbi. Jag vilade mina sargade fotbollsknän, en stund. Kön till det berömda Kakslottet, som cafeterian kallas, var lång. Medan jag satt och noterade vad jag såg i min Notisbok, för att kunna skriva det jag nu skriver, kom jag på att räkna ut hur länge var och en stod i kö till det åtråvärda kaffet och andra godsaker i Kakslottet. Jag bestämde mig för att också räkna ut hur många som passerade min plats under en timme. Kön började ute gården, drog in genom ytterdörren, genom hallen, förbi mig och in genom ännu ett rum tills den löstes upp i serveringsrummet.

Kön var som en tjock orm som ringlade förbi mig. Minst fyra i bredd stod människorna i kön.

Vilket tålamod de hade.
*
Jag räknade och fann att det tog sju minuter för 21 personer att ta sig de sju metrarna från ytterdörren till den plats där jag satt.

Det innebär om jag räknat rätt att det passerade 180 personer förbi mig på den timme jag satt och såg de tålmodiga kömänniskorna passera.
*
Hur många köade in till Caféet om jag räknat hela kön som var minst 25 m lång och rörde sig framåt med en hastighet av 21 personer i sju minuter på sju meter – och höll på i fyra timmar.

Finns det någon som kan räkna ut det.

Många blev det som köade in och besökte Kakslottet på Taxinge Näsby den vackra dagen vi var där.

Vi avstod den kön.
*
När vi åkte hem steg månen upp stor och gul.

Och vacker.

När vi kom hem var det mörkt.

Vi hade haft en trevlig dag. /Knut K

Minnen från ”Ludde i Frödinge” och hans tid

Kåseri nr 308

hastarFrödinge är en liten by som ligger mellan Vimmerby och Västervik. I den byn bodde jag under mina barn- och ungdomstider. Lagårdarna låg tätt. Mycket tätt. Kornas romanden kunde höras i hela byn. Jag visste vems kor det var som hördes. Ljuden hörde till byn. På vintrarna när hästarna kördes hem efter skogsarbetet hördes bjällrorna. Först ganska svagt. Långt bort. Ju närmare häst, ”körare” och vagn kom byn ju bättre hördes bjällrornas vackra klang i mörkret. Jag kunde ljuden. Jag visste vilket bondehus i byn som var ute och åkte; Gustaf Nilssons, Karl-Oskarspojkarnas, Tykos, Jocke ”gästgivares”, Erik ”gästgivares” eller någon från min far Ludvigs gård.
Allmänna vägen mellan Vimmerby och Västervik gick då mellan ladugårdarna. Det var knappt timmerbilarna kunde mötas i byn utan att stöta emot lagårdstaken
*
I dag dag vill jag minnas min far Ludvig Karlsson kallad för ”Ludde i Frödinge”. Han var känd som hästhandlare i stora delar av Norra Kalmar län. Omkring midsommar åkte min far med vännerna Oskar i Långbrötsle och Valter i Frödingehult till Öland och köpte hästar som först färjades till fastlandet. Därifrån fick hästarna åka tåg till Vimmerby där min underbare fosterbror Karl Erik Schill och jag med häst och vagn hämtade min far och hästarna och tog dem hem till de nya hästarnas nya hemstall i Frödinge.
*
Några dagar senare stod följande annons i Vimmerby Tidning
”Prima ölandshästar till salu hos Ludvig Karlsson
Telefon Frödinge 11”.
*
Bönder kom för att köpa hästar. De litade på Ludvig Karlsson. Han köpte aldrig felaktiga eller ”dåliga” hästar. Han var mycket noggrann med det. Han sålde därmed inte heller några ”felaktiga hästar”. Alla hästar var till salu. Ibland ville min syster Anna-Greta och jag ha kvar hästar vi tyckte extra mycket om.
Men nej.
– Om någon vill köpa en häst av mej så får han köpa hästen av mej, svarade vår far oss.
*
Jag fäste mig vid många hästar och grät när hästar jag tyckte om leddes ut ur stallet för att försvinna för alltid. Många hästar blev mina kamrater. Jag skötte dem. Jag körde dem för slåttermaskin, släpräfsor och olika vagnar under höskörden och vid många andra tillfällen. Hästar är vackra. De har så kloka ögon och ett tydligt kroppsspråk. Om det är något de inte tycker om fäller de öronen bakåt. Vissa hästar visar också sina tänder för att markera det de inte tycker om. När de visade sin vänskap med mig förde de sina öron framåt och såg på mig med sina vackra hästögon. Somliga nickade åt mig och sa med det;
Vi är vänner.
*
Jag fick lära mig av min far att aldrig visa rädsla när jag gick upp till hästarna i spiltorna.
– Hästarna ser om du är rädd och blir då själva osäkra. Samspelet mellan dig och hästen skall bygga på ömsesidigt förtroende. Du ska visa vänskap och säkerhet då får du vänskap tillbaka, sa min far.
– Du får aldrig slå en häst med piska, sa han också.
*
När vi fick en häst till oss som visade ilska och rädsla sa min far;
– Den här hästen har tidigare ägaren varit elak mot. Vi måste vara extra noga med att vårda den hästen.
Jag fick hembakat rågbröd av min mor Ruth. Brödet gav jag de hästar som visade ilska mot mig. Jag blev vän med många på det viset. Några gånger blev vänskapen så stor att jag grät när hästen jag tyckte extra om såldes. Vid ett tillfälle såg köparen att jag grät för att han köpt min häst som jag kallade Svarten för han var svart.
– Varför gråter du? Frågade köparen
– För att jag tycker om Svarten så mycket. Om du ska köpa Svarten får du lova att alltid va snäll mot honom, svarade jag
– Det lovar jag, sa bonden och gick iväg med min vän Svarten.
*
Jag berättar om min far som hästhandlare, Det var hans rörliga liv under de aktiva åren. Jag minns kreatursmarknaderna och de månatliga mötenn på ”Vallen i Vimmerby”. När affärerna kom igång med bud och prutningar blev min far Ludde i Frödinge lika uppeldad som jag var inför fotbollsmatcherna jag spelade på Vimarvallen i Vimmerby eller på Björnskans i Frödinge.
Hästhandelsspänningen lyste upp bonden Ludvigs vardagar.
*
När vi satt i någon gummihjulsvagn bakom parhästar kunde vi få tid prata lugnt med varandra. En dag var vi på väg till Skallängarna som ligger bakom Tyrtorp. Vi åkte dit för att hämta hö. Det var en skön sommarförmiddag. Himlen var klarblå och sommarmolnen drog fram i skyn. Solen sken på oss - och hästarna - när vi åkte förbi vår hage Bleckersvad. Vi såg framför oss den vackra gården Tyrtorp som ligger på en kulle.
– Du ska va hederlig och alltid göra rätt för dig, sa min far
Han gjorde en paus och fortsatte:
– Och aldrig göra någon illa.
Jag sa ingenting. Orden han sagt liksom flög runt oss och in i mig:
”Du ska va hederlig. Alltid göra rätt för dig. Och aldrig göra någon illa” hade han sagt. Orden och hela den sköna sommarförmiddagen flyttade in i min hjärna och spred ut sig där.
*
Jag har i livet ofta tänkt på de orden min far ”Ludde i Frödinge” sa den där soliga dagen när vi passerade Bleckersvad.
Han menade vad han sa och jag vet att han försökte leva efter de orden han sagt till mig. För mig var mina föräldrar Ruth och Ludvig min trygghet. De gav mig den värdegrund jag har stått på - och levt efter - när jag sökte mig ut i livet.
Far och mor är borta för länge sedan. Men orden och det de menade med orden finns kvar.
På deras gravsten på Frödinge kyrkogård kan jag läsa deras namn: Ruth Karlsson och Ludvig Karlsson
Som en varm vind rör de sig i mina sinnen. Minnena jag har av dem lyser klara.
*
”Du ska va hederlig. Alltid göra rätt för dig. Och aldrig göra någon illa” hade min far Ludvig, ”Ludde i Frödinge”, sagt. Orden och hela sommarförmiddagen flyttade då in i min hjärna och stannade kvar. Orden finns där än.
När jag ser mig omkring i vår värld tänker jag på min fars ord.
De orden borde sägas och skrivas.
Om och om igen.
Dag efter dag
År efter år.
I land efter land.
Tills vi fått en värld som stämmer in med min fars tankar.

 Vägen är lång. Mycket lång. Inte heller vet jag var vi ska börja.

-Vi ska börja med oss själva hör jag en röst som säger. Inom mig/Knut K

Vi såg Melodramat ”Blodsbröder” på Stadsteatern i Stockholm

Kåseri nr 307

blodsbroderVår dotterson Ludvig gjorde oss nyligen sällskap till Stadsteatern i Stockholms Kulturhus. Vi såg Wille Russels Melodram Blodsbröder. Niklas Hjulström var berättaren. Flerbarnsmamman fru Johnsson spelades av Jennifer Brown. Fru Johnsson sålde ett av sina tvillingbarn till en rik kvinna som inte kunde få barn. Rollen som den rika kvinnan, frun Lejon, innehades av Tove Edfeldt. Albin Flinkas spelade den fattiga blodsbrodern Micke. Välkände Anton Lundqvist, spelade den ”rike” blodsbrodern Eddie. Maja Rung hade rollen som ungflickstjejen Linda.
Utöver detta fanns ett antal skådepelare som hade uppgifter i spelet och i körer. m.m. På scenen fanns också sex musiker.
De hade mycket att göra.
*
Alla de agerande var duktiga och gjorde sina roller bra.
Bäst var ändå de båda blodsbröderna Micke och Eddie.
Deras rolltolkningar när de var sju år och skulle fylla åtta var helt enkelt fantastiska.
De var roliga och ändå ”djupa” i allt de gestaltade, berättade och sjöng.
De båda tvillingarna Albin och Anton kom att bo grannar.
De blev kamrater. Lekte tillsammans. Tyckte om varann.
Men de visste inte att de var tvillingbröder.
Pojkarna utvecklades olika på grund av de stora skillnaderna i deras levnadsförhållanden.
Eddie var rik. Micke fattig.
*
Litet fakta är på plats. Men, jag kommer inte att berätta hur det gick i slutet av föreställningen.
Melodram. Vad är det?
Göran Greider skriver i programmet:
”Melodram betyder ordagrant sång och drama. Sången skapar en kristall av dramat.
Våra känslor uppreser sig mot tingens orättvisa ordning.”
*
Melodramat Blodsbröder innehöll allt detta.
Och mycket därtill.
Det fanns starka känslor, sång, både i kör solo. Massor av musik. Danserna var steppdans och vältränade konstnärligt utförda danser - solo - och i olika häftiga grupperingar.
Melodramat Blodsbröder speglar den av författaren Willy Russel skapade samhällspyramiden.
Russel visade med pyramiden klasskillnaderna i samhället.
*
Vad menas med att Eddie och Micke blev blodsbröder?
Svar:
Eddie och Micke skar fram blod i sina händer och blandade det med varandras blod.
Så gjorde de. Och blev blodsbröder.
*
Bra konst och kultur väcker minnen och tänder tankar i våra hjärnor. När jag såg Eddie och Micke blanda blod mindes jag en vacker och ljum sommarkväll i min hemby Frödinge. Solen var på väg ner. Den lyste fortfarande rött på ladugårdstaken. Mina kamrater Allan Lindvall, Arne i Älekulla, Göran Josefsson hade just druckit av bonden Gustaf Nilssons komjölk. De doppade en kaffekopp i en 50 liters mjölkkruka, som var full av mjölk, och drack olovandes mjölken de fick upp. Jag drack inte den ko-varma mjölken.
Men mina kamrater gjorde det.
Och gillade den. De hade inga kor hemma som jag hade.
Jag var trött på mjölk.
Kamraterna drack ur samma kopp.
– Om det varit vårt blod vi blandat med varandras blod hade vi varit blodsbröder nu, sa Arne
– Vi har så roligt och trivs bra tillsammans att vi borde bli blodsbröder, sa jag.
– Jag går och hämtar en kniv, bestämde Göran, som bodde alldeles intill där vi befann oss.
Göran smög in i sitt hem och hämtade en vass kniv.
Vi stack hål i pekfingrarna så vi kunde pressa fram blod.
Alla lyckades.
Vi blandade blodet i koppen och sa i kör:
”Vi är blodsbröder. Det skall vi vara tills vi dör.”
Vi kände den där kvällen i Frödinge att vi hörde ihop,
Göran och Arne är borta för länge sedan. Allan och jag finns kvar i livet.
*
Nu åter till Melodramat Blodsbröder. Jag vill "göra om" Göran Greiders text, som ni läste nyss, och skriva:
”Melodramat Livet betyder ordagrant glädje och dramatik. Glädjen skapar vi tillsammans. Medvetna människor protesterar mot världens många orättvisor och gör livet levnadsvärt för allt flera.
Någon gång skall livet bli bra. För ALLA”.
*
Tack Ludvig för att du följde med oss på teatern. Du skapar glädje där du går och finns. Du gillade melodramat Blodsbröder.
Det sa du när vi sent på kvällen skildes på Tunnelbanan för att åka hem.
Du till dig. Vi till oss.
*
I morgon är en annan dag för oss alla i Melodramat Livet. Lycka till med den dagen. Som är i dag. Fredag. /Knut K

Vart tog den naturfärgrika månaden oktober vägen?

Kåseri nr 306

hostVart tog oktober vägen? Månaden bara försvann.
Det som finns kvar är minnen. Minnen av det som varit och produkter av det vi producerat. Det jag skrivit under oktober finns kvar. Det finns i datorn.
Jag finns kvar. Hur länge vet jag inte. Ingen vet sin tid.
I dag söndagen den 27 oktober 2013 kommer att bli den sista dagen i många människors liv
I Syrien. I Afghanistan. I Irak. I Sverige.
Vi vet att det blir så men vi vet inte vilka som står på tur att lämna jordelivet denna söndag i slutet av oktober.
*
Varför denna allvarliga påminnelse så tidigt på morgonen?
Jag vet inte varför just de tankarna steg fram ur min hjärna när jag började skriva.
Min hjärna är fri att tänka. Det den tänker skriver jag.
Nu tänkte den som den gjorde. Jag skrev ner det den tänkte.
Om jag försöker skingra de tankar jag nyss tänkt kan hjärnan släppa fram andra tankar.
Trevliga tankar. Ljusa tankar.
Vår dotter Maria hälsade på oss. Det gläds jag åt.
Fortfarande.
AIK vann med 6-0 och ligger nummer två i allsvenskan.
De är ett ljust minne från i går.
För mig.
Men är det så viktigt att AIK vann? Är inte idrotten och sporten lek?
En lek vi leker för att få extra spänning och glädje i våra liv?
Idrotten och sporten har varit viktiga för mig. Till och med mycket viktiga.
Jag har lekt i sporten hela mitt liv.
*
I min ungdom hade jag en dispyt med min farfar Carl-Albert som var kyrkvärd och mycket kyrklig och religiös. Han sa på sin småländska:
– Det är syndigt å sparke boll på söndaga. Du ska ägne dej åt nått vettigt i stället.
– Dä ä synd om mej om jag inte får sparke boll. Jag speler högerinner i Frödinge Brantestads Sport Klubbs (FBSK) fine fotbollslag. Jag har satt som livsmål att få spele fotboll i allsvenskan. Om jag ska nå dit måste jag träne varenda dag, svarade jag.
– Du ska gå kyrka om söndaga, sa farfar.
– Där speler ni väl inte fotboll, sa jag.
– Nej men vi sjunger psalmer. Prästen läser ur bibeln om Jesus och Gud. Du måste möte Gud, fortsatte farfar.
– Finns Gud och Jesus bare i körka? Frågade jag.
– De finns överallt, svarade farfar
– Då finns de väl på fotbollsplan också. Om de finns överallt, sa jag.
– Du är omöjig pöjk. Tänk på att Gud kan straffe dej om du lever ett syndigt liv, sa farfar Carl-Albert och gick upp till sig. Han bodde på andra våningen i vårt gemensamma hem.
*
Jag gick ut och tränade bolljonglering framför ”Boa”. ”Boa” är ett hus som står i närheten av boningshuset. Vi, FBSK, skulle möta grannsocknen Vrångfall klockan 13:30 just den söndagen detta hände.

Vi är på resa med livets tåg.

Kåseri nr 305

Min livsresa började med spermier. En av spermierna min far hade sökte reda på ett av de många äggen hos min mor. Spermien och ägget förenades och fortsatte sin resa tillsammans.
Ägget och spermien blev ett barn.
Resan fortsatte.
Barnet blev en ung pojke.
Den unga pojken blev jag;
Den fullvuxna människan Knut Karlsson.
Född i Frödinge by i Småland.
*
LivsResan går vidare. Livets tåg stannar inte vid någon hållplats. Det finns bara ett stopp. Det oåterkalleliga.
Hur länge tåget fortsätter köra med mig får jag inte veta.
Det finns ingen sluttidtabell.
*
Vi människor reser i olika tåg, har olika vagnar och gör olika saker olika. Det finns inte två av oss människor som är helt lika. Syskon liknar varandra. Det finns tvillingar som är nästan helt lika.
Men bara nästan.
Visst är det ett mirakel att vi alla kan vara olika varandra.
Alla miljarders miljarder människor som levt på vår jord är alla olika. Vad sägs om den karamellen.
Sug på den och fundera vem som gör fördelningen.
Ingen gör fördelningen.
Vi bara blir som vi blir. Gener från våra förfäder i fjärran är med och påverkar hur vi ska se ut.
Kommer vi till av en slump?
Javisst gör vi det.
Tycker jag.
Visst var det slumpen som gjorde att det var just den spermien bland mängden spermier hos min far som nådde ett ägg bland många ägg hos min mor.
Om det varit en annan spermie som nådde ett annat av min mors ägg hade jag varit en annan person.
Jag hade varit bror till ”det jag” som aldrig blivit fött.
*
Jag blev född. Därför kan jag skriva och fråga:
– Vad gör vi på våra resor?
– Vad gör jag?
– Vad gör du?
– Gör vi det vi borde göra?
– Gör vi somligt som vi inte borde göra
– Vem är det som bestämmer vad vi gör?
*
I datorn skriver jag ner det min hjärna dikterar för mig.
Hjärnan tar ur minneskamrarna sådant jag upplevt.
Den tar ur fantasikamrarna och hittar på sådant som inte har hänt.
Ibland känner jag det som om Någon står bakom min rygg och ser på vad jag skriver. Jag tror det är denna Någon som ibland ändrar och gör innehållet annorlunda och bättre.
Jag tror på det berättaren berättar att jag ska skriva.
Och som ni märkt så skriver jag.
Ofta.
Jag tränar min hjärna samtidigt. Hjärnan behöver träning om den ska vara pigg och alert långt upp i åldrarna.
*
Hur gör du när du skriver?
Har du Någon i din hjärna som vill diktera din text. Mitt råd är:
”Släpp berättaren i hjärnan lös. Den vill ut. Den vill inte vara instängd. Den vill göra livet ännu mer levande än det vardagligen är.
Locka fram berättaren i hjärnan.
Lyssna och skriv.”

Nu börjar det bli dags för mig att gå till restaurangvagnen på mitt livs tåg.
Lunchen väntar.
Jag önskar er alla en angenäm fortsatt LivsTågresa. Sök upp de rätta vagnarna. Jag tror att livet till stor del går ut på att hitta de bästa platserna i de rätta vagnarna. Kör inte bort någon från platserna som finns. Hjälp istället andra så att de också hittar bra platser på Livets Tåg./Knut K

Hyllning till Motalabron

Kåseri nr 304

bronMotalabron är invigd och klar
Kungen har åkt hem
Jag gratulerar min älskade stad
Motala
Till den vackra bron.
*
Många av mina många vänner var där
På invigningen
Jag skulle ha velat vara där.
Jag också
Sett på bron
och mött dem jag känner.
*
Vi skils och vi möts
Det är livets lag.
Jag bor inte i Motala
Inte nu längre
Men jag har bott i den vackra Vätternstaden
i många år
Mina minnen av vännerna, folket,
Råssnäs, Varamon, Solfjäderstaden,
Göta kanal och Vättern
är vackra
Och starka.
*
Motala har blivit en bro rikare
Den är invigd och klar
Kungen har åkt hem
Jag gratulerar min älskade stad
Motala
Till den vackra bron.
/Knut K

Ett tal som aldrig blir hållet

Kåseri nr 303

valfardOm jag blev inbjuden att hålla ett tal om det jag tänker på just nu skulle jag säga;
*
Lyssnare och läsare
Jag är glad till och med lycklig över att jag är född i Sverige och har fått leva ett långt liv i detta avlånga, härliga land.
Jag är glad över och till och med lycklig över att jag i vårt härliga avlånga land fått så många vänner. Jag har vänner från min tid som fotbollspelare, polis, socialarbetare, chef för Folkets Hus i Motala. Jag har fått vänner genom att jag deltagit i det politiska livet både lokalt och på riksplanet.
Jag har fått många vänner genom min medverkan i Facebook.
Jag har fått vänner genom gott grannskap i Frödinge i Småland, på Patrullgatan i Motala och på Myrstuguberget i Huddinge kommun

Jag har levt under en tid när fattigdomen var utbredd, arbetslösheten stor och andra världskriget rasade. Jag har fått medverka på olika sätt under utvecklingens gång. Jag har fått uppleva hur Sverige blivit ett välståndsland. Utvecklingen har skett genom att de flesta inom politiken följde Solidaritetens och Demokratins stjärnor när landet reformerades.
*
Nu är jag orolig inför framtiden. Politiken har andra mål att sträva emot än tidigare. Solidaritets ljust blinkande stjärnor har bytts mot egensinnighetens och egoismens mörka. Demokratin har tunnats ut genom propaganda och mutpolitik. De som har mycket skall ha mer. De som inget har skall bli utan även det de inget har av.
Solidaritetens stjärnor ligger hopskrynklade i en papperskorg i regeringsbyggnaden Rosendal i Stockholm och i många landstings- och kommunalkontor runt om i vårt vackra avlånga land.
Demokratin har blivit ett skynke som de två politiska blocken dragit sönder mellan sig till oigenkännlighet. Demokratin gäller numera inte alla. Den fungerar inte som många vill att den skall fungera. Det är inte ”folket som har makten”.
Var fjärde år tas demokratin fram ur sina gömmor. Den dammas av och propagandamakarna ropar:
”Nu är det val”.
Många går till valurnorna. Men det blir färre och färre som gör det
En som inte går och röstar sa till mig i går:
-Vad ska vi rösta för. Ingen av politikerna i blocken bryr sig om sådana som mig mellan valen .
*
De välstående blir rikare och ännu mer välstående medan många äldre och icke välstående får det svårare.
Det är det nya Sverige vi ser följderna av.
*
Några exempel.
*
Platser inom sjukvården har minskats i sådan mängd att cancersjuka inte hinner behandlas i tid i Sverige. De dör i onödan medan de väntar i olika köer.
*
Platser för mödrar som väntar älskade barn finns inte tillräckligt av överallt. I Skåne får mödrar åka till Danmark och föda sina barn. Även i Stockholm och andra landsting finns brist på platser på BB. Många mammor lever i den otryggheten att de inte vet vilket sjukhus de ska få föda sina barn på. Kanske måste de åka utomlands när de skall föda?
*
TV berättade om en kommun där ”de äldre” fått god mat genom hemvården. Den matordningen ändrades så att de äldre nu äter mat som lagas i Stockholm, fryses ner där och sänds nedfrusen till kommunen. Därefter delas den frusna stockholmsmaten ut veckovis till ”de äldre”. Maten anses oätbar av dem som skall äta den.
*
En 100-årig man som har svårt att gå på toaletten på andra våningen i sitt hus nekades att bo i kommunens äldreboende. Kommunen satte in en hink i vardagsrummet åt honom att göra sina behov i.
Moderata ordföranden i kommunen sa att det inte räcker med att vara gammal för att få plats på äldreboende. Man måste ha kraftig rörelsenedsättning också. Om inte denne 100-åring är kvalificerad för äldreboende då är inte många kvalificerade för äldreboende i vårt land. Nu kommer snart snön. Då ska 100-åringen ut och skotta snö. Han har svårt att gå - utan snö. Skotta måste han annars kan han inte komma fram med sin rullator. Men det är svårt för honom att bruka rullatorn innan och när han skottar snö. Hur detta ska sluta vet bara politikerna i Heby.
Heby kommun där mannen bor är för mig en skamfläck. Plats för 100-åringen har kommunen i äldreboendet men det är principerna som gäller. Inte 100-åringens väl och ve.
Om moderatkvinnans i Heby kommun syn gäller överallt då är det synd om de gamla i vårt land.
*
Politiker i Staffanstorp i Skåne åker varje år till Cannes. De behöver inte frysmat utdelad veckovis inför på resan. Inte heller behöver de en hink att göra sina behov i.
Det görs skillnader i levnadsätt. Jag vill inte ha det så att politikerna skall ha hink för sina behov och Frusen mat. Jag vill bara att gamla människor ska behandlas som människor. Det sker inte överallt i vårt land i dag.

Detta är bara några exempel. Det finns många fler fel att berätta om.
Det ska jag inte göra. Om dessa ytterligare, ibland skandalartade felsteg som gjorts har skrivits i olika tidningar. Det får räcka med det jag berättat som exempel i mitt tal.
*
Samtidigt skall vi veta att vi har den kanske bästa sjukvården i världen. Den sjukvården gäller dem som får platser och inte dör i sjukhus- eller vårdköer.
Varför är det så här i vårt land?
Det är en berättigad fråga jag ställer.
Tack för att ni läst det jag skrivit.
*
Jag är glad till och med lycklig över att jag är född i Sverige och har fått leva ett långt liv i detta avlånga, härliga land./Knut K

Vi såg föreställningen RAIN MAN på Rival i Stockholm

Kåseri nr 302

rainmanVi fick två biljetter av vår dotterson Ludvig till föreställningen RAIN MAN på teatern Rival på Mariatorget i Stockholm.
– Vi tar bilen ikväll. Mariatorget ligger nära till. Vi kan parkera på Torkil Knutssons gata. Där är ingen parkerings avgift efter 17:00. Vi får betala 20 kronor i trängselskatt men det pallar vi för. Vi har inte så mycket trafik i kväll på E fyran. Eftersom föreställningen inte börjar förrän 19:30 så är rusningstrafiken över när vi åker. Sa jag.
*
Vi hade duggregn när vi åkte från Myrstuguberget. Färden gick via Liljeholmen och Horns tull in på Hornsgatan . Det var länge sedan vi åkte bil till centrum. Vi tar alltid Tunnelbanan. När vi åker Tunnelbanan blir vi av med bekymret, parkering. Det bekymret var vi inte av med i går kväll. Vi åkte till Torkil Knutssons gata. Fram och tillbaka. Där fanns ingen plats för oss. Vi åkte på gatorna omkring. Ingen plats för vår bil.
Vi åkte över Hornsgatan till norra sida och körde gata upp och gata ner.
Inga platser.
Som tur var hade vi åkt i god tid men klockan närmade sig 19;00. Jag blev litet nervös. Jag vill alltid komma i tid så jag får njuta av att vara på teater och höra sorlet i salen innan föreställningarna börjar. Nu var vi illa ute.
– Hur skall vi göra om vi inte hittat en parkeringsplats i närheten? Tänkte jag
Vi ville vara nära Mariatorget. Inte minst på grund av regnet som föll över Stockholm.
*
När vi kom upp å söders höjder till gatorna med kullerstenar svängde vi in på Bellmans gata. Där hittade vi ett litet ”kryp in” för bilen Vi behövde nästan skohorn för att komma på plats.
Men det gick.
Från parkeringen av vår bil gick vi den branta kullerstenbacken nerför Bellmangatan.
Vi såg inte Bellman men med säkerhet har han gått där vi gick.
Men det var mycket länge sedan Bellman gick på Söders höjder.
Hans sånger finns kvar och sjungs ibland.
*
Vi hann till föreställningen i tid. Teatern Rival var fullsatt. Rival har varit bio så det var biofåtöljer vi satt i. Det innebar att vi sjönk ner ganska djupt i de sköna stolarna.
Föreställningen kom igång.
En av huvudaktörerna var Jonas Karlsson. Den andre Robert Gustafsson. Det var Jonas Karlsson som spelade Charlie Babbitt.
Den egoistiske bilhandlaren.
Charlie hade ekonomiska bekymmer och var nära konkurs. Han fick besked om att hans mycket rika far dött och lämnat ett stort arv efter sig. Charlie hade inte haft kontakt med sin far på många år men trodde att han skulle få det stora arvet. Det fick han inte. Han fick en gammal bil och vissna rosor i arv. Arvet gick istället till brodern Raymond Rabbit som bodde på en klinik för folk med funktionsnedsättningar. Raymond var autistisk.
Givetvis försökte Charlie göra allt för att få del av arvet.
*
Charlie (Jonas) och Raymond (Robert) åkte bort för att lära känna varandra och för att Charlie skulle kunna hitta en utväg för att få del av arvet.
Det var detta föreställningen i stora delar handlade om. Den egoistiske Charlie som verkade sakna känslor upptäckte att hans autistiske bror kunde lära sig telefonkatalogen utantill och att han var bra på att minnas siffror. Detta utnyttjade Charlie. De åkte till Casinot i Las Vegas och vann en massa pengar.
Charlie lärde sig tycka om sin bror.
Mer och mer.
Han lärde brodern dansa. Det gjorde att brodern Raymond fick dansa med en kvinna i Las Vegas. Det var stort för Raymond. Han avskydde att vara nära sina medmänniskor. Ingen fick röras ”hans saker”. Om någon gjorde det blev det kaos i Raymonds ordningssinne. Han fick olika utbrott.

Jag ska inte gå in mer på handlingen. Istället skriva om det fantastiska spelet med Robert och Jonas. Spelet fick inte bli lyteskomik. Det blev det inte heller. Många tillfällen till skratt fanns.
Det blev stor teater.
Robert Gustafssons gör sin roll som autistiske Raymond Babbitt på ett oefterlikneligt sätt. Jonas gör sin roll som den egoistiske känslokala bilhandlaren Charlie Rabbitt mycket bra.
Spelet blev känslosamt när Charlie lärde sin svårt autistiske broder Raymond dansa.
Charlie fick hålla om sin broder för första gången sedan de träffades. Charlie hade inte vetat om att han hade en bror
Publiken höll andan under dansövningen.
Den känslokalle Charlie visade mänskliga känslor för sin autistiske bror.
Spelet vände och de två blev bröder på riktigt.
*
Hur föreställningen slutade skall jag inte avslöja.
Men har ni möjlighet se föreställningen RAIN MAN på Rival adress Mariatorget i Stockholm, så gör det. Den föreställningen var stor. Mycket tack vare alla aktörernas skickliga spel.
*i
Från Mariatorget gick vi på kullerstenar i den branta backen från Hornsgatan till Bellmansgatans högsta punkt. Bilen stod kvar där vi ställt den.
Vi kunde stämpla ut Trängselskatten och åka hem trötta men nöjda.
Tack Ludde Brodin för biljetterna. /Knut K

Händelser ur polislivskartongen berättade den 19 september 2013

Kåseri nr 301

Luften är grå.
Dimmig.
Albysjön är inte blå.
Den är också grå denna tidiga morgon i södra Stockholm. Vyn över Albysjön liknar en konstbild.
Skogen på andra sidan sjön verkar vara påmålad i svart färg både i verkligheten på stranden och som spegel i vattnet. Molnen ligger som en kupa över alltihopa.
Väderleken i dag är trist
Så är det.
Regnar gör det inte.
Det är väl bara det som saknas för att det ska vara riktigt trist väder i dag.
*
Vad kan förgylla tillvaron i dag?
Min förra hemstads ”Pirater” blev Svenska Mästare i Speedway i går kväll.
Glädjen är stor
Både hos mig och hos motalaborna
Stort grattis till den välskötta klubben Piraterna och min älskade f d hemstad.
*
Mina minnen från Motala är många.
Och glädjerika
Jag minns när jag sprang in på Idrottsparken på min 24;de födelsedag den 4 augusti 1957 och fick debutera i allsvenskan i fotboll. Min pojkdröm gick i uppfyllelse.
Jag minns när jag den 10 januari 1957 klockan 09:00 steg in på polisstationen Prästgatan 6 i Motala för att börja min första dag som polis.
Jag lämnade mitt fria liv utanför dörren till polisstationen.
Jag visste redan före min ingång i polisens värld att allt skulle bli annorlunda.
Jag visste inget om polisen. Jag visste inget om Motala.
Jag visste inget om vad som skulle hända bakom dörren till polisstationen.
*
Elva år var jag polis.
Om jag lade in allt jag fick vara med om i polisyrket i en stor kartong skulle den kartongen bli stor och innehållsrik.
Den skulle innehålla glädje.
Den skulle innehålla svåra stunder.
-Vilka svåra stunder fick du vara med om kanske någon frågar?
Svaren kommer här;
Jag fick ta hand om:
– Folk som dött i trafikolyckor.
– Folk som kört bil i spritpåverkat tillstånd.
– Barn som drunknat. Äldre som drunknat
– Jag har varit hemma hos föräldrar och meddelat att deras barn drunknat.
– Fått åka hem till makar och tala om att deras män dött i olyckor.
– Fått ta hand om folk som mördats, män som slagit sina hustrur och män som varit så berusade att de blivit inlaga i ”fyllefinkan.
*
Jag skulle kunna fortsätta länge och ta upp svåra händelser ur poliskartongen.
Jag ska berätta om det som hände en dag jag aldrig glömmer. Jag berättar om den dagen så här:
*
TÅRARNA DROPPADE
*
På plåtbänken i bårhuset låg den döda lilla pojken
Bertil Karlsson och jag, tog av honom hans kläder
Hela min kropp protesterade.
Ville skrika.
Nästan vråla:
”Så här får det inte gå till”
*
En polis gråter inte. Skriker inte. Vrålar inte
En polis skall vara stark och kall, sa jag till mig själv.
Mina ögon såg den nyss drunknade pojken på plåtbänken
Ögonen ville tåras
*
Vi flyttade in den lilla pojkens kropp i kylfacket .
Skrev hans namn på luckan.
Lämnade lokalen
Allt var tyst i och runt Bårhuset
Som om tiden stannat mitt i en rörelse
*
Mina tårar droppade på min blå uniform när vi gick till polisbilen och åkte ut i staden Motala
För nya uppgifter.
*
blasippaNär mitt tjänstgöringspass var slut den dagen gick jag ner till Råssnäsudden och såg Vätterns vilda vågor. Vågorna var stora den dagen. Vintern var på väg att bli överkörd av våren. Jag minns ljudet från vågorna och vattnets och vindens ihärdighet att ständigt sända nya vågor in över land. Vättern tröstade mig, Gjorde mig lugn. Genom sin storhet och styrka gav den mig kraft att lämna det svåra jag varit med om och gå vidare.
Jag minns jag tänkte:
– Mitt liv är som Vätterns vågor. När en våg på Vättern gått in över land kommer nästa och sedan nästa. Denna min dag har varit som en vresig våg.
Nu är jag i en ny våg som inte är vresig.
I morgon kommer nästa livsvåg.
Därefter nästa. Och nästa.
Vad som än händer måste jag lämna det som varit och gå vidare.
Framåt.
*
När jag gick hem från Råssnäsudden kvällen såg jag att blåsippor slagit ut nedanför FCO stugorna. Jag tog en blåsippa i min hand och såg på den, Det var som om blåsippan också såg på mig. Jag tog hem den och satte den i en äggkopp med vatten.
*
Morgonen därpå när jag gick hemifrån för att åka till min polistjänst såg jag blåsippans skönhet. I blåsippan såg jag också livets skönhet.
*
Nu i dag den 18 september 2013 öser regnet ner utanför mitt fönster. Vädret är grått och trist i dag.
Men även i gråheten finns ljusa fläckar/Knut K

Jag följde månen i går kväll

Kåseri nr 300

manskenJag följde månen i går kväll. Den var nästan full men det blev den bara vackrare av.
En full måne. En molnfri kväll. En skön stund.
Det är också livet. När det är bra.
Kanske till och med när det är mycket bra.
*
Vi måste göra så mycket. Resa och fara.
Stillheten upplevs som tråkig.
Är stillheten tråkig. Det är den förstås inte.
I varje fall inte för mig.
*
Hur är stillheten för mig?
Stillhet upplevde jag i går kväll i sällskap med Månen. Den gula gatan Månen målade i Albysjön i går kväll blev ett attribut på min livsscen. Den månupplysta skogen på andra sidan sjön blev en kuliss som stängde av och gav mig ett område att leva i, njuta av, tänka och drömma i.
*
Vad njöt jag av?
Givetvis av naturens skönhet och stämningen som blev i den månljusa natten
Vad drömde jag vaken och tänkte på?
Jag tänkte på en mening en vän, Mari, skrev i går till mig
”att vi ska försöka göra något gott för varje människa vi möter”.
*
Vi talar ofta om de stora frågorna
Om freden och det goda samhället.
Och om krigen.
Men tänker inte på att det är i det nära
vi människor
kan göra den största nyttan.
För varandra
*
Jag tänkte så här i går kväll:
”När det nära flyttas bort
är inte det nära
nära längre
Det är långt bort.
*
När det nära flyttats bort
får vi börja om
Odla nya ”Näran”
Väva nya ”Näror”
Det är i det nära
Människan slår ut i blom.”
*
Odla nya ”Näran” och väva nya ”Näror” kan vi börja med så fort vi möter en människa.
Vi behöver förresten inte vänta tills vi möter någon medmänniska.
Vi kan börja med att göra oss till vänner med våra egna Jag.
Jag blev vän med mig själv i går kväll.
Det hjälpte mig Månen med.
Jag hörde från TV;n Sången och Musiken när kungen hyllades.
Sången, Musiken och Månen skapade en stämning jag kunde njuta, tänka och drömma i.
Det skrev jag nyss men det är värt att upprepas.
*
Nu denna tidiga söndagsmorgon den 15 september 2013 när jag skriver detta är jag fortfarande nära mig själv, mina minnen och sinnen.
Jag har gått upp för att möta den nya söndagen.
Månen har gått och lagt sig.
*
Mina vänner bor nära - och långt bort.
Bra kontakt kan vi ha med varandra.
Både i det nära - och långt bort,
Om viljan och lusten att hålla kontakt finns.
Förstås.
*
Jag tackar Månen och Sången och Musiken för i går kväll.
Trevliga dagar önskar jag alla/Knut K

Har ni hört satsen ”Det går inte"

Kåseri nr 299

Framför mig i skogen i Östra Boda i Värmland ser jag en slänt.
Ganska brant.
Som på en väg ligger stenar i kö efter varandra i sluttningen.
Stenarna ser ut att vara på väg genom naturens grönska ner till Älven som rinner i dalen.
*
Stenarna är stora, små och medelstora.
Några är riktiga bumlingar
Andra är mycket små.
De som är mittemellan ligger också mittemellan.
Stenvägen är väl sex meter bred.
Längst fram i kön ligger en stor sten tvärs över vägen.
Där kommer ingen av de andra stenarna fram
Där är det stopp.
Stenarna bakom ser ut att protestera
Utan att det hjälper.
*
Detta påminner mig om mitt liv när jag försökt starta nya verksamheter.
När idéerna varit klara och verksamheten på väg att starta har någon maktmänniska sagt;
”Det går inte”. ”Det går inte.”
De tre orden ”Det går inte” har förhindrat många bra idéer från att genomföras.
Inte bara för mig.
Jag har mött många ”Det går inte människor”
Jag har varit i konflikt med ”Det går inte människor”
Jag har också många gånger gått vidare med mina idéer utan godkännande.
Oftast har det gått bra men visst har jag misslyckats också,
Mina misslyckanden ska jag inte berätta om.
Inte mina många ”lyckanden” heller förresten.
*
Jag råder de stenar på vägen som ligger efter den stora stoppklossen att prova att gå vid sidan om och förbi stoppklossen.
Jag råder idérika människor unga och äldre idérika människor att inte ge upp inför ”Det går inte människorna”.
Gå förbi.
Det är de nya idéerna som utvecklar verksamheter - och samhället som helhet.
De gamla idéerna bevarar det som är - men utvecklar inte.
*
Nu förstår du vart jag vill komma käre läsare.
Ett idélöst samhälle står lika stilla som stenkön bakom stoppklossen på stenvägen ner mot Älven.
Ett idérikt samhälle med idémänniskor utvecklas.
Alla människor har kreativitet med sig i generna från födelsen. Många blir stoppade av ”Det går inte människor i ”Det går inte samhället.”
Andra tar sig med vilja och kraft igenom eller förbi idémotståndet och lyckas genomföra sådant som blir bra verksamheter i samhället och därmed också bra människorna. Idéer kan utvecklas till sådant som med tiden kan produceras industriellt. Vi har många exempel på sådant som uppfunnits av svenskar i Sverige och blivit världsanvända.
*
Stenarna på slänten ner mot Älven i dalen i Östra Boda ligger där de ligger och kommer att ligga så även i framtiden.
Vårt samhälle måste utvecklas. Vi får inte sacka efter världens övriga länder. Vi har varit bland de bästa att uppfinna varor som blivit använda över hela världen.
Vi måste skapa ett bra samhällsklimat där alla människors idéer kan födas, föras vidare, utvecklas och göra Sverige till ett bra vardagsland att leva i och ett utvecklat framtidsland att lämna till våra barn och barnbarn.
Jag är inte säker på att vi har det samhällsklimatet i dag.
Kanske är det för många ”Det går inte människor” som styr. De gör att vårt land delvis är ett ”Det går inte land”.
Det är inte bra inför framtiden.
*
Framför mig i skogen i Östra Boda i Värmland ser jag en slänt.
Ganska brant.
Som på en väg ligger stenar i kö i sluttningen.
Stenarna ser ut att vara på väg ner till Älven som rinner i dalen./Knut K

När morgonsolen tänt trivselljus över Stockholm

Kåseri nr 298

soluppgangVackert lyser i dag den tidiga morgonsolen på skogarna mellan och runt om Alby- och Tullingesjöarna. På den andra sidan av Myrstuguberget där jag bor söder om söder i Stockholm skiner solen på bergskullarna runt Mälaren. Sjöarna blänker i solen.
Solen har tänt trivselljus i naturen.
Det upplever jag att solen gjort.
Hur många av de tusentals människor som passerar Vårby i bilar upplever morgonljuset som trivselljus.
Hur många av tunnelbanetågens passagerare tänker på att solen tänt en ny dag.
De som skall till sina jobb tänker inte på solen.
Vad tänker de på?
Familjen som de nyss lämnat?
Eller?
Jobben de är på väg till?
*
Somliga bilåkare hör på nyheterna i radion och får veta hur världen diskuterar om USA skall straffa Syrien för att det landets ledare brukat kemisk krigföring mot sitt eget folk?
Många förare och passagerare i bilarna kanske tänker:
-Vad har USA i Syrien att göra?
Jag tror många i Sverige tänker så.
Jag tror också att många i USA tänker så.
– Jag tycker att de, som tänker så, tänker rätt konstaterar Lisa. Hon kör en svart Mercedes . Hon kör fort. Något över 90 km trots att den tillåtna hastigheten är 70. Hon har inte bråttom. Hon bryr sig bara inte om hastighetsbegränsningar. Polisen gör inte hastighetskontroller när alla filer på morgnarna är fulla av bilar. Det vet hon. Därför kör hon fort. Lisa kör inte fortast. En lång rad bilar passerar henne när hon kör in i mittfilen.
En av Lisas passagerare, Sofia, svarar:
– Vad USA har i Syrien att göra. Det undrar jag också. Vi har ju världssamfundet FN.
Lana i baksätet i Lisas bil säger:
-Skall någon agera skall det vara det världsförenade världssamfundet. FN skall stoppa det vansinniga kriget i Syrien
*
En förare som jag tror heter Holger åker i en ny vit Volvo. Han passera just Lisas Mercedes. Holgers bils hastighetsmätare står på 100. Holger säger till sina tre medpassagerare Ulla, Olle och Michel:
– Vi har inte något enat FN. Ryssland och Kina håller på Syrien. De sänder vapen till Syrien. Ryssland och Kina är ständiga medlemmar i Säkerhetsrådet och kan säga nej till allt de vill säga nej till. FN sitter på åskådarplats. De är bundna till händer och fötter av Säkerhetsrådet.
Michel säger:
- Jag tycker FN är som en domare i en fotbollsmatch. Domaren vill blåsa för en ful tackling som en av spelarna gjort sig skyldig till. Men han kan inte blåsa. Han har tappat sin visselpipa.
*
I tunnelbanan denna soliga morgon lyssnar folk på musik, talar i telefoner, trycker på sina ”mappar”. Det som hörs är telefonpratarnas röster. De är många. Om telefonpratarna tystnar blir det alldeles tyst i vagnen.
Vem har något att säga en medmänniska de inte känner?
Inte på T-banetåget.
Tågens inspelade röster säger Masmo, Vårby gård, Skärholmen och så vidare på banan in till Stockholms centrum
– Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av tåget, säger en inspelad röst.
Och folk tänker.
Men resenärerna tänker inte på avståndet mellan vagn och plattform när de stiger av. De har hört den maningen så många gånger att de inte hör den längre. Morgonfolket har gått av och på tågen så många gånger att deras ben stiger av och går på utan att de behöver tänka på att de går av eller på tågen.
*
Miljön på T-banetågen lockar oss att tänka.
I varje fall tänker jag när jag åker T-bana till och från centrum av Stockholm.
Vad tänker du på då? kanske någon undrar.
Mitt svar:
– Jag tänker på att Sverige blivit mycket internationaliserat. Jag tänker på att alla mina medresenärer på T-banan och på livets tåg också är mina medmänniskor
*
Nu ser jag ut över det stora solbelysta området där vi bor. Solens trivseljus gör mig glad.
Jag har inte något betalt jobb att gå eller åka bil eller tåg till. Jag har min dator där jag kan skriva ner det jag tänkt på och hittat på. Mitt kåseri denna soliga dag blev så här. Som det är. Här. Nu. Med hälsningar./Knut K

Tankar om jordens folk på morgonkvisten

Kåseri nr 297

Mörkret lyser med ”ljusets frånvaro”. Jag ser inget utanför mitt fönster nu denna tidiga morgon. Allt är tyst och stilla. Jag känner mig som om jag vore ensam i världen.
Jag är inte ensam i världen. Vi är några stycken till. Vi är förresten ganska många nu på vår jord. Och blir ständigt fler.
Hur många kan vi bli?
Ingen vet.
*
Hur många kan jorden försörja?
Ingen vet.
Vi vet att jorden inte försörjer alla dem som lever på vår jord i dag. Fattigdomen är stor och hungersnöden utbredd.
Så borde det inte vara.
Så måste det inte vara
Så är det bara.
Varför är det så?
*
Många förklaringar finns.
Finns den rätta?
Jag tror att den rätta förklaringen finns.
Men få vill veta av den. De som äger mycket mer än de behöver vill inte veta av svälten hos dem som svälter. De resursstarka anser att de tjänat sina pengar på ärligt sätt. Det kanske de har. Om de tjänat pengar på ärligt sätt varför ska de då dela med sig av det, de har, åt andra? Den frågan ställer de resursrika till sig själva? Svaret de får av sig själva är att de har rätten att bruka sina intjänade eller ärvda resurser som de vill.
– De fattiga får klara sig själva, säger många av dem som har mycket och inte vill dela med sig av det de har.
*
Är svaret på frågan om hur fattigdomen skall bekämpas den ”att om vi delar upp de resurser som finns på alla som finns så är allting ”gott och väl”.
Så enkelt är det inte.
Om det nu är enkelt att fördela det som finns. Vilket det givetvis inte är. Det är inte bara ”oenkelt” att göra så. Det är omöjligt.
Varför är det omöjligt?
För att vi inte vet vad vi har att fördela.
Varför vet vi inte vad vi har att fördela?
För att vi inte vet vilka resurser på vår jord som kan fördelas.
Det kan väl inte vara så svårt att ta reda på vilka resurser som finns, och vad, och hur de skall fördelas? Vi kan dela upp skogen, haven och sötvattnet som finns, åkrarna och husen och pengarna, juvelerna, diamanter och guldet. Och…
*
(Samtal mellan två personer)
– Hur ska du dela upp människorna efter deras kunskaper och utbildning? Hur ska du fördela det som hänger ihop.
– Vad tänker du på då? Vad är det som hänger ihop?
– Utbildning, kunskaper och kvalificerad forskning till exempel hör ihop. Du kan inte placera folk som inte har utbildning på olika forskningscentrum i Kista och tro att de kan utveckla framtidens datorer. Jag tror inte heller att du kan placera forskarna i Kista på jobb de inte har utbildning för. Vem ska placeras? Och var. Vem skall sköta placeringarna.
*
-Hur skulle det gå om FN finge bestämma om allt som finns på vår jord och att resurserna ägdes av FN och att arbetet för en bättre värld fick ledas av FN. I det systemet kunde FN fördela resurserna så att ingen behöver svälta. Vore inte det bra? Det finns folk som tänker så.
– De tänker fel de som tror så,
– Varför?
– Det är inte stora byråkratiska sammanslutningar som driver världen framåt. Vi såg hur det gick i Sovjetunionen. Vi vet hur det är i Nordkorea. Vad kan FN göra i Syrien i dag? Och i Egypten. Och i Iran. Och i de fattigaste länderna i Afrika.
– Hur tänker du nu då?
– Det är de fria mänskliga hjärnorna som tänker ut det som skall tänkas ut. Inte diktaturernas folk. Stora organisationer som FN, länders regeringar, olika företag och politiska organisationer kan hjälpa till att skapa resurser för liv och utveckling men det är de enskilda människorna i full frihet som står för grunden i den nydaning som nu finns och som jag hoppas ska nå in i framtiden och göra världen bättre.
– Behöver vi en rättvisare värld?
– Det behöver vi.
– Hur ska vi göra för att få en rättvisare värld?
– Den frågan är rätt att ställa. NU. Det håller jag med dig om. Men vad som är rättvisa och vem som skall leda arbetet mot en rättvisare värld. Det vet nog ingen.
– I varje fall inte som världen ser ut i dag.
*
Ljuset är på väg att avlösa mörkret. I varje fall här där jag bor./Knut K

Men ibland kan jag bli trött på alltihopa, sa Anders på Moon

Kåseri nr 296

”Visst blåser det ute. Visst skiner solen. Visst är jag glad. Visst vill jag uppleva allt som är vackert. Visst vill jag leva.
Visst vill jag det.
Men ibland kan jag bli trött på alltihopa.
Nu i dag är jag trött på allt.”
Så säger Anders på Moon när vi sitter på ljugarbänken intill hans röda stuga med vita knutar som ligger i den stora, gröna skogens bryn.
Jag säger inget. Jag tänker desto mer.
Min fråga är:
– Kan du käre läsare bli ”trött på alltihopa” ibland?
*
Jag säger till Anders:
– Jag läste det Carina Henriksson skrev på i dag; (Citat)
”Livet pågår medans vi väljer att vara med eller se på. Tänk om vi kunde lära oss uppskatta ”min stund och min plats på jorden” i varje ögonblick.” (Slut citat)
*
Anders säger inget först men sedan svarar han:
– Jag gillar det hon skrev. Jag gillar extra ordet ”medans”. Livet pågår ”medans vi väljer att vara med eller att se på.” Livet pågår jämt. Vi måste alltid välja att göra något om vi vill åka med på livets tåg. Att vara passiv och stå kvar på perrongerna ”medans” livstågen går är också ett val. Tänk om vi bättre kunde lära oss uppskatta våra stunder på jorden och våra platser.
– Vad hindrar oss?
– Många av oss människor tar allting för givet. Allt skall bara finnas framdukat för oss. Vi ser inte bakgrunden till varför Sverige är som det är i dag. Andra människor ser inte det vackra som finns i vår värld. De går med förbundna ögon ”medans” åren går.
– Så är det säkert men jag frågar igen: ”Vad skulle det innebära om alla lärde sig att uppskatta ”sina platser och närvara på riktigt i sina stunder på jorden?”
– Den frågan måste jag tänka på. Svaret är inte alldeles givet.
– Hur menar du? Frågar jag Anders
Anders svarar:
– Jag läser för dig Knut det som Carina också skrev:
”Den vackra, sanna, oförställda, förbehållslösa, äkta kärleken hos barnet innan de vuxna kommer och förstör med sina normer, regler, förbud och vara eller inte vara..istället för att bara vara...” Hon skriver om att ”bara vara” och den äkta kärleken hos barnet som normer och förbud förstör.
– Och
– Jag tänker på hur många barn föräldrar förstört livet för genom felaktig uppfostran. Jag tänker på felaktiga religiösa påbud som minskat människans frihet att bara vara. Jag tänker på ”galna” politiska strömningar som stänger in människor i små tillsnickrade ideologilådor som inte tillåter människor att se sig omkring och tänka själva. Jag tänker på felaktiga lagar som förbjuder människor att leva sina liv fullt ut. Hur många kan ”bara vara” i en sådan värld? Frågar Anders.
*
Jag svarar inte direkt. Jag ser en rödbyxad hackspett gästa fågelmatbordet. Anders ger fåglarna mat hela året. Han gör det för att han vill ha fåglarna omkring sig. Andra småfåglar sitter i buskarna runt omkring. Många sitter i päronträdet som verkar ge god skörd i år. En skata springer fram till fågelbordet och näbbar till sig några frön. Under bordet
*
– Carina ger oss klara besked. Livet pågår ”medans” vi har att välja om vi vill vara med eller att se på. Vad ska vi välja? Ska vi lära oss uppskatta vår stund på jorden? Ska vi lära oss att vara nöjda med de platser vi befinner oss på. Skall vi bara vara? Säger och frågar Anders.
– Vad innebär det att bara vara? Frågar jag,
– Carina har säkert sin uppfattning som jag inte känner till. Jag får hålla mig till vad jag tror.
– Vad tror du Anders?
– Att bara vara är väl att bara vara på vår jord. Jag tror att det är svårt att bara vara i den värld vi i dag lever i.
-Varför?
-Vi var på väg in i ett samhälle där solidaritet och till och med vänskap och människokärlek skönjdes mellan människorna. I dag har vi inte den samhällsgemenskapen i vårt land. Den människan lever högst som har mest pengar. De gamla, de fattiga och barnen hålls i näsan precis över vattenytan. De som har resurser får hela tiden mer resurser. De resursstarka reser jorden runt. Bor i de rika bostadsområdena och köper sig till sin överdriva och överflödiga välfärd. De inte resursstarka får kämpa hårt för sin existens. De har svårt för att bara vara. Svarar Anders.
– Är det därför du är trött på alltihopa i dag? Frågar jag Anders
Anders svarar:
– Visst kan jag bli trött på alltihopa. Men nu skiner solen. Nu mår jag bra. Jag ”bara är” Anders å Moon. Visst vill jag leva. Visst uppskattar jag min stund på jorden och gläds åt den plats jag har.
Visst gör jag det. Trots att allt inte är som det skall vara.
*
Tack Carina Henriksson för inspirationen till detta kåseri. /Knut K

Vi besökte Klarateatern i Stockholm i går kväll

Kåseri nr 295

sergelstorgRegnet hade nästan upphört i går kväll när vi gick till Tunnelbanan för att åka till Stadsteatern och se föreställningen FROM SAMMY WITH LOVE. Vi köpte biljetter i våras så vi hade toppenplatser beställda på Stadsteaterns Klarascen. Mycket hände i Stockholm natten till i dag. Midnattsloppet drog till sig både löpare och publik. I massor. Nästan hela Söder var avstängt för bussar och bilar. Men vi skulle inte till Söder. Vi skulle till Sergels torg och Kulturhuset där Stadsteatern finns. Numera är teatern inlemmad i Kulturhusets verksamhet med gemensam ledningsfunktion.

*

Vi kom tidigt till folkfyllda T-centralen på Sergels torg. Liv. Rörelse. Möten. Kramar. Ungdomar i grupper. Ungdomar med ölburkar i händerna. Äldre människor. Utan ölburkar i händerna. Somliga besökare var berusade. Några handikappade satt i rullstolar. Ej berusade. Ständigt surr. Ibland skrik. T-centralen och Sergels torg är inte de lugnaste platserna om lördagskvällarna. Därför gick vi in i Kulturhuset. Det var en tid sedan vi var där. Jag kände inte igen mig i huset. Nya serveringar har öppnats. Överallt fullsatt. Folk var verkligen ute i staden denna lördagskväll. Informationsdisken i bottenvåningen hade byggts ut. Det var snyggt gjort. Utställningar finns på bottenplanet och en hörna som säljer böcker.

Kulturhuset är förändrat. Den saken kunde jag konstatera i går kväll. Kulturen behöver huset vars verksamhet kan liknas vid ett bra Folkets Hus på mindre orter. Om Folkets Hus är planerat som ”ett Öppet och Levande hus med kultur.

*

Vi gick till Klarascenen. Folk samlades runt dryckesförsäljningsdiskarna. Många drack sig ett glas rött vin. Eller vitt. Eller kaffe. Eller en vanlig dricka. Folk var uppklädda. Publiken var inte ungdomlig, Det kunde jag konstatera. Jag köpte ett program för 35 kronor. Jag behövde programmet för att kunna skriva detta kåseri.

*
Vi kom till våra platser i god tid. Jag gillar att sitta och lyssna in sorlet före föreställningen. Vi satt fem meter från scenkanten. På scenen gick de båda ”huvudmännen” Karl Dyall och Rennie Mirro omkring och värmde upp i publikens åsyn. På scenen fanns en massa ställningar som kunde flyttas omkring. I ena hörnet bak på scenen satt orkestern; Magnus Andefjärd. Johan Bengtsson, Carl Flemsten och Joel Sahlin och spelade stycken som Sammy Davis JR sjöng under sin levnad.(1925-1990). Sammy debuterade som treåring och blev med tiden en världsstjärna. Mycket uppmärksamhet drog Sammy till sig när han gifte sig med svenskan May-Britt Wilkens. Blandäktenskap var förbjudet på den tiden i flera delstater i USA.

*

Föreställningen är gjord och regisserad av Jonna Nordenskiöld. Jag bugar mig för Jonna och skriver:

– Det har du gjort bra, Jonna .Till och med vill jag skriva;

– Mycket bra.

Föreställningen visar också upp Sammys besvär med ”de vita” i USA. Som alla vet diskriminerades då den svarta befolkningen i USA. En som hjälpte Sammy Davis i kampen för de svartas rätt att vara människor var Frank Sinatra. Sammy fick efterhand med hjälp av Sinatra uppträda på de vitas restauranger i USA. Men han fick inte gå den rätta utgången när föreställningen var över. Han fick ta den utgång som sopporna togs ut igenom.

*

fromsammywithloveKarl Dyall och Rennie Mirro gjorde heroiska insatser på scenen i går kväll. Deras dans. Deras spel. Deras sång var helt enkelt fantastiskt. Allt de gjorde var bra - från scenerna med Sammys telefonsamtal med hans älskade farmor till steppdansen. Från sångerna till berättelserna om Sammys kamp mot diskrimineringen av svarta i USA.

*

I en scen visades när Sammy under militärtjänstgöringen fick sjunga på en tillställning en kväll. Efter föreställningen blev han inbjuden på en öl hos befälet. Sammy tvingades först att ”pissa” i ett glas. När han gjort detta tvangs han att dricka sitt eget ”piss”.

Svårt var livet för de svarta i USA. På Sammy Davis JRs tid

Hur är det i dag? Bättre har det blivit men inte är det bra

*

Vi gav föreställningen ett mycket högt betyg när vi lämnade Klarateatern och vandrade ut i Stockholmsnatten. Mycket folk var det på Sergels torg när vi kom. Dubbelt flera var det när vi åkte hem. På Tunnelbanetåget träffade vi en ung ensam, svart pojke. Vi log mot honom. Han log tillbaka. Vi kunde prata med honom en stund innan han gick av vid Vårby gård. Han berättade att han är född i Dominikanska Republiken. En ung svart pojke var en glad svart pojke när han lämnade oss. Hans leende gladde oss. Trevlig söndag Facebookvänner önskar /Knut K

Vad gör vi med sommaren

sommarKåseri nr 294

Solen lyser och luften är varm

när jag ger fåglarna mat.

Den sköna sommaren vi talar om,

längtar till och drömmer om

är här.

*

Vad ska vi göra med den.

Vilken den?

Vad ska vi göra med sommaren

Menar jag. Min vän

*

Det finns mycket vi kan göra

Med sommaren.

Vi kan njuta av den.

Bara finnas till i den.

Vi kan resa utomlands i den.

*

Men stopp nu.

Varför åka utomlands

när vi har sommaren här

I Sverige.

Vi stannar i Sverige.

I varje fall gör jag det.
*

Jag kan ta bilen till Flottsbrobadet

I Albysjön. I Huddinge kommun.

Söder om söder i Stockholm.

Där i Flottsbrobadet

kan jag bada och simma och sola

Och äta god mat i skuggan

av några vackra träd.

*

(Om jag blir hungrig. Förtsås)

*

Jag kan sitta skönt i skuggan och läsa en bok,

En bra bok. En god bok. En innehållsrik bok.

Varför sitta i skuggan och läsa när solen skiner?

Svar;

För att min hud inte tål solen när den är som vassast.

Jag och alla som solar skall sola med måtta.

Det är bara att var och en tar fram måttan.

Och solar efter den.

*

Vad ska vi göra medan sommaren går?

Svar:

Vi följer med och gör sommaren sällskap

Vi följer den vart den än går.

Vi följer Sommaren

i regn och rusk och sol och värme.

Vi följer med kärlek

den sommaren vi nu har

I vårt vackra avlånga land.

*
Snart är det Midsommar.

Ljuset över vår jord släcks

en liten bit i taget

Varje dag.

De vackra solnedgångarna ser vi

Tidigare och tidigare.

*

Hösten står och väntar på stafettpinnen

i jordens spännande årstidslag:

”Höst, vinter, vår och sommar igen.”

Ett stafettlag ”som får duga.”

Min vän.

*

Solen lyser och luften är varm

när jag ger fåglarna mat.

Den sköna sommaren vi talar om,

längtar till och drömmer om är här.

Vi slår följe med den.

Javisst.

Vi. Du. Och jag.

Slår följe

Med Sommaren. /Knut K

På Stadsteatern i Stockholm såg vi ”Sista minuten”

Kåseri nr 293

Föreställningen ” I sista minuten” är skriven av Carin Mannheimer. Carin har skrivit många teaterförställningar; Lära för livet, Svenska Hjärtan, Lika barn leka bäst och många flera.
Hon är född l934 i Skåne.
För föreställningens regi svarar Sissela Kyle.
Skådepelare i de olika rollerna är Yvonne Lombard som spelade huvudrollen Marianne. Allt kretsade kring Marianne. Rollen som Annlouise gjordes av Meta Velander. Solveig spelades av Ing-Marie Karlsson. Lars Lind var Per och Staffan spelades av Jacob Nordenson.
Underbara skådespelare allihopa.
Om någon var underbarare än de andra var det Yvonne Lombard.
Hon var bedårande bra.
Vad handlar pjäsen om?
Den handlade om ”sista minuten i livet” för de personer skådespelarna föreställde .
*
Riktigt så dramatiskt var det inte. Föreställningen är full av humor. Skratten många. Publikens huvuden är gråhåriga. I varje fall de flesta. Ännu flera hade nog varit gråhåriga om de inte hade färgat håret . Majoriteten när det gäller kön i salongen är kvinnor.
*
Ur föreställningen:
Marianne bor i ett stort hus. Varje måndag kommer väninnorna Annlouise och Solveig till henne för att spela bridge och äta lunch tillsammans med henne. Den måndag när föreställningen ”I sista minuten” börjar har Mariannes väninnor tagit med sig en man:
Per.
En änkling till kvinnogruppen.
Det skapade oro där alla rollfigurerna var över 65. Marianne och Solveigs män var döda. Senare kom ännu en man in i föreställningen. De var Staffan som kom från kommunens hemtjänst och undrade om Marianne behövde någon hemhjälp som t ex att fixa en lampa som var sönder eller putsa fönster eller städa. Marianne behövde ingen hjälp men Staffan trivdes i huset och kom tillbaka igen och igen. Med tiden blev han en i gruppen.
Han behövdes eftersom damerna ville spela Bridge.
Och.
De var bra tre. De behövde vara fyra. Pär kunde inte spela bridge. Det förvånade damerna. Hans manlighet blev ifrågasatt. Till en början,
Staffan behövdes alltså. Staffan undrade om bridgespel ingick i hemtjänstens uppgifter. Om det ingick i hemtjänsten eller inte vet jag inte. Jag tycker att det skall ingå. Att äldre personer har sällskapstrygghet är lika viktigt som att de får städat och putsat.
Staffan blev i alla fall en i gruppen.
*
Där har jag räknat upp de personer som medverkade mest aktivt i föreställningen. En dotter till Marianne dök upp ibland upp och försökte spela mor åt sin mor. Hon betalade sin mors räkningar och var orolig över om Staffan var ute efter moderns pengar. Staffan och Marianne blev vänner. Inget annat.
Men att ha en vän är kanske ”mer än annat”.
Att ha en vän som ställer upp när problem uppstår är det säkert många äldre som inte har.
*
Föreställningen leker ” I sista minuten”. Publiken skrattar åt både skämt och allvar.
Många i publiken är komna långt upp i åren. Många är halta och har svårt att gå.
Även vi äldre personer lever i nuet.
Det var Nu när vi såg föreställningen.
Nu när jag skriver detta är föreställningen när vi såg den - Då.
Nu är Nu och Då är Då.
Aldrig mötas de två
Vi människor finns alltid i nuet. När nuet går vidare blir det som var Nu - Då.
Framtiden når vi aldrig.
Den har gått när vi kommer fram till dess början.
Är ni med?
Visst är det så som jag skrivit;
Vi lever alla i nuet. Även när vi tänker tillbaka på det som varit.
*
Marianne hade besvär med att hålla reda på dagarna. Det innebär inte att Marianne inte kan leva bra liv. Att vara äldre är inte en utförsbacke. Äldreskapet ger möjligheter till lika rika liv som en tonårings eller en medelålders människas. Livstiderna har olika innehåll i de olika åldersgrupperna men livets möjligheter tar inte slut vid 70. Om någon trodde det. Döden kan avkorta livet. Men det kan ske i alla åldrar. Sjukdomar och handikapp kan förminska levnadshagen men alltid finns det en liten bit i hagen som kan ”belevas”.
Föreställningen "I sista minuten" gav mig de tankar jag berättat om Nu.
*
Efter föreställningen drack vi kaffe i Kulturhuset. Vi hade vida utsikt över Sergels torg. Vid borden runt oss i restaurangen satte sig många gråhåriga medmänniskor ur teaterpubliken. Nästan alla hade köpt sig ”ett glas rött”. Samtal om teatern och glada skratt hörde vi från dem som nyligen sett teatern ” I sista minuten”. Jag tror ingen av dem kände sig som om deras liv var i sista minuten.
De levde i nuet.
Då.
På Stadsteatern och i restaurangen på Kulturhuset vid Segels torg i Stockholm
*
Innan vi åkte hem gick vi till Gamla stan och köpte var sin glass. Medan vi satt och åt våra glassar såg vi på folket som strömmade förbi oss. Många såg ut att ha bråttom. Kanske var de ute ”i sista minuten”./Knut K

Lycklig borde den vara som inte är rädd för ensamheten. I väntan på Anders på Moon.

Kåseri nr 292

Det var länge sedan jag besökte min vän Anders på Moon. Jag är hos honom nu. Anders bor i en stuga på landet. Stugan ligger i ett skogsbryn. Träden står tätt bakom brynet. I skogsbrynet slutar Anders viltträdgård.
Jag ser Backsippor, Liljekonvaljer, Ängsbollar och massor av Gullvivor.
Jag ser Hägg och Syrén.
Jag ser Skogsvioler, ”Käringtänder" och ”Snusgubbar”.
Många fler blomsorter finns i viltträdgården.
I den anlagda trädgården växer ”de vanliga” blommorna. Där i de välskötta trädgårdslanden är potatis satta, morötter, persilja och dill sådda. Där finns också rabarber, mm, mm.
”Jag kan inte räkna dem alla. Blommor och växter jag ser”
*
På en mycket grön gräsmatta intill det lilla röda huset med vita knutar står en gammal vit trädgårdsmöbel. Den är nymålad och verkligen välbehållen fin. I en av stolarna sätter jag mig och väntar på att Anders skall komma ut. Jag ringde inte på dörren när jag kom. Jag gick som jag beskrev runt i trädgården och tittade på det vackra han har i sina trädgårdar; den vilda och den planerade. Jag sitter nu och väntar på honom. Anders vet att jag ska komma i dag. Han har inte sett mig än.
*
Jag tänker på att han bor ensam i stugan.
Hur känns det? På dagarna. Om nätterna. På vintern. Om sommaren.
När jag sitter på stolen försöker jag sätta mig in i hans ensamhet. Jag ser återigen allt det vackra som finns där. Jag ser den täta skogen bakom skogsbrynet. Jag hör fåglar sjunga och kvittra.
Jag är ensam där jag sitter men känner att jag hör till det jag ser. Så tror jag även att Anders känner. Han är en del i det hela.
*
-Ensamhet är inte frånvaron av sällskap, skriver Paulo Choelho i boken ”Manuskriptet från Accra”
Vad är att vara ensam då? Frågar jag mig själv. Jag svarar att ensamhet kan vara något positivt. Den som aldrig är ensam känner inte sig själv.
Riktigt tänkt.
Tror jag.
Jag behöver ibland vara själv. Jag känner det så. I min ensamhet har jag möjlighet att gå in i mig själv och fundera över vad jag gör och hur jag mår. Jag kan fundera över vad jag skulle kunna göra om jag inte gjorde det jag gör. I min ensamhet kan jag lära känna mig själv och fundera över om jag går de vägar i livet jag ska gå. Eller borde gå. Eller inte borde gå. I min ensamhet kan jag hitta mitt jag.
Så är det nog för mig.
*
En Facebookvän som heter Maj-lis Nilsson chattar med mig när jag skriver detta. Hon berättar om ensamhet:
”Den som är singel kanske inte blir bjuden på familjefester. Det blir en påtvingad negativ ensamhet. Ensamheten blir som en hinna som kommer över en. Speciellt på söndagarna. Men jag älskar att vara ensam också. Jag kan göra vad jag vill. Eller. Jag gör inte ett ”Jota””
Hon fortsätter;
”Som kokerska i Södra vi kan jag känna mig ensam. Jag är ensam anställd i köket. Inga barn får vistas hos mig av hygienskäl. Jag har ingen arbetskamrat. Ibland när jag gjort min arbetstid kan jag komma hem utan att ha talat med någon enda människa.”
*
Det ensamma livet kan kännas tomt.
Lycklig borde den vara som inte är rädd för att vara ensam. Att beskriva lyckan går inte. Jag kan bara visa på saker och händelser som kan göra en människa lycklig
Så tänker jag medan jag väntar på Anders på Moon.
*
Mitt i mitt ensamhetstänkande dyker mitt minne från mitt sista möte med min far Ludvig upp i min hjärna. Detta hände för länge sedan. Jag glömmer det inte.
Jag fick telefon från Västerviks lasarett att min far inte hade långt kvar att leva. Jag åkte till Västervik och fick tala med min far. Han var stundtals klar. Stundtals medvetslös. Jag minns att han var glad över att det gått bra för oss barn. Han kunde berätta episoder ur sitt hästhandlarliv. Han kunde skratta.
*
Doktorn sa att de tagit bort alla livsuppehållande slangar. Hoppet var ute för min far. På kvällen föll han i medvetslöshet. Jag frågade doktorn hur länge min far kunde få leva till.
– Din far kan somna in snart. Han kan också leva några dagar, fick jag till svar.
Klockan halv tolv på natten bestämde jag mig för att säga adjö. Jag skulle nästa dags morgon på uppdrag av Länsskolnämnden i Östergötland vara i Tranås och öppna en SIA-skole- utbildningskonferens med lärare från Östergötland. Jag skulle på natten åka till mitt dåvarande hem i Motala.
*
Innan jag gick tog jag min fars hand och tryckte den. Jag fick tryckningar tillbaka. Trots sin medvetslöshet kunde han känna mina handtryckningar och själv trycka tillbaka. Mina tårar rann nerför kinderna när jag lämnade min fars hand och gick.
*
Dagen därpå när jag just skulle på upp i talarstolen i Tranås fick jag en lapp att jag skulle ringa min syster. Hon berättade att min far var död.
*
När jag nu sitter i Anders på Moons trädgårdsmöbel minns jag min besvikelse över att jag åkte ifrån min far. Jag borde ha stannat hos honom den natten. Mina tårar bränner bakom mina ögonlock när jag minns när min far gick bort.
Fick han dö ensam?
Det vet jag inte. Jag vet att han fick dö utan mig. Det räcker att veta.
*
Jag läste att fler och fler människor får dö ensamma på sjukvårdinrättningarna inom sjukvården. Landstingen har inte råd att avlöna folk som kan sitta och vaka. Anhöriga har inte tid. Det hade inte jag heller den gången jag berättat om hos min far.
*
Nu hör jag Anders å Moons köksdörr öppnas. Han kommer ut med en kaffebricka med gott hembakat bröd. Jag är inte längre ensam i trädgården. Det vi talar om kanske jag kan berätta i morgon. Om intresse finns. Hälsningar/Knut K
Tack Maj- lis Nilsson för hjälpen

I ett ögonblick i evigheten lever jag. Med ett steg i oändligheten har jag inlett mitt liv.

Kåseri nr: 291

Jag finns fortfarande i ögonblicket i evigheten och det påbörjade steget i oändligheten.
Jag undrar över vårt stora Universum. Det blir större för varje dag som går.
När jag räknar tid tänker jag på dagarna och nätterna hos oss på jorden. Jag lägger ihop dagarna till veckor, månader och år.
– Dagarna går, säger vi.
– Dagarna går för fort, är ett annat uttryck vi har.
– Åren går, säger vi när vi fyller år. I varje fall säger vi så ”när våra år gått några år och blivit många år.” (Som t ex när vi fyller 60, 70 eller 80)
*
Vi människor mäter tiden i universum efter jordens rundgång.
Vi mäter tiden efter solens upp och nedgång.

Vi funderar över hur lång tid som gått sedan Big Bang födde vårt universum
När vi lägger ordet evighet över allt är det sluträknat för vi vet inte när evigheten började och inte när den slutar.
Evigheten kan inte börja och inte sluta.
Om tiden började en gång och slutar en annan gång är den inte evig.
Eller hur?
*
Det ögonblick jag levt i evigheten har varit mitt ögonblick i evigheten.
Ingen annans.
Jag är glad över att jag fick den chansen.
*
Med ett litet steg i oändligheten har jag inlett mitt liv.
Jag är fortfarande i det steget och vet inte när min fot sätts ner i marken för gott.
Jag vet bara att mitt steg i oändligheten har ett slut.
Oändligheten har inget slut.
Om oändligheten hade en början och ett slut vore oändligheten inte oändlig.
Eller hur.
*
Varför skriver jag detta?
För att jag kom på hur jag tror att det är med evigheten och oändligheten.
Jag tänker också på hur liten jag är i förhållande till det stora i universum och hur kort jordetid jag har till mitt förfogande.
Skrämmer detta mitt konstaterande mig?
Nej. Inte skrämmer.
Jag blir snarare otålig över att jag inte fått se och uppleva allt jag velat och vill se och uppleva.
Men så tänker jag:
”Inte skall jag gräma mig över och sakna det jag inte sett. Jag skall istället glädjas åt allt det vackra, det goda, det trevliga, det kärleksfulla jag får vara med om och fått vara med om.
Ingen kan ta ifrån mig det jag varit med om.
Allt finns i mina minnen och i min kropps utveckling.
Jag kan ta fram min Livets bok och bläddra fram det jag vill komma ihåg.
*
Jag kan också se de oskrivna sidorna i min Livsbok och fundera över hur jag vill att livet för människor skall bli på jorden.
I framtiden.
Vi kan minnas bakåt i tiden på jorden, leva i nuet och fundera över framtiden. Tänk vilka fantastiska gåvor vi fått vi människor.
*
Jag känner mig liten i jämförelse med evighet och oändlighet men jag upplever mig stor när jag förstår mina möjligheter.
Jag tänker om igen:
– Skall jag gräma mig över det jag inte fått uppleva?
Jag svarar mig själv:
– Jag ska göra allt för att upptäcka det som kan finnas framför mig i livet.
– Jag ska glädjas åt det som varit men leva i nuet och försöka påverka framtiden med de medel jag har.
*
Jag vet att mitt steg i oändligheten inte är mer än ett steg.
Jag tror att mitt ögonblick i oändligheten har ett slut.
Jag vet att människor föds och skall leva på jorden när jag är borta.

Jag gläds över at jag fick leva en stor del av mitt liv i Motala.
Jag vill att de som kommer efter mig ska få leva lika bra och utvecklande som jag fått leva mitt steg i oändligheten och mitt ögonblick i evigheten.
*
Nu oroas jag inte längre över universums storhet.
Jag oroas inte över evighet och oändlighet och deras obegripligheter.
Jag oroas över nutidens makt- och egomänniskor som inte förstår att förstå det vi måste förstå om livet på jorden. /Knut K

Den kalla vinden. Och den varma.

Kåseri nr: 290

Mina tankar till dig i en annorlunda formad ordkostym.
*
Samhällsvinden är kall i dag. Livet tungt för många.
Den kalla vinden trycker det goda till marken
*
Men det finns en vind
En varm vind
En kärlekens vind
Den vinden finns
Känn efter
Den vill nå dig
Och ge Dig livet.
Som det ska vara.
*
Den kalla samhällsvinden förfryser sinnen.
Böjer ryggar.
Krymper människor

som inte får jobb

och förtrycker dem

som inte behövs i samhälllet

*
Arbete vill alla ha.
Inget arbete vill ingen ha.
Ingen vill gå arbetslös.
*
Samhällsvinden viner iskallt där fuskarna har sina domäner.
Fuskarna lurar, bedrar och förskingrar.
De finns överallt;
Hos enskilda. I företag. Hos stat och kommuner.
I organisationer och föreningar.
Fuskarna finns där penningen är kung och regerar.
*
Kärlek kan vara en virvlande vind som sveper runt bland de unga.

Kärleken kan vara en mjuk skön sång när den släpps loss och kan sjungas.
*
Kärlek finns hos Dig.

Hos Mig.

Kärlek finns hos alla.
Kärleken är det mjuka som sprider sig mellan människor
när de hårda frusna skalen töat bort.
*
Det finns en vind
En varm vind
En kärlekens vind
Den vinden finns
Känn efter
Den vill nå dig
Och ge Dig livet
Som det ska vara.
Vi har kärleken inom oss.
Och lever
Vad kan vi mer begära?
*
Vi kan och skall begära
och verka för;
”Värdiga liv.
För och åt;
Alla.”
/Knut K

En pojke. Glädje. En citronfjäril. Och svenska flaggan

citronfjarilKåseri nr: 289

En liten pojke såg en citronfjäril i går när vi var ute och gick.
Han försökte springa efter fjärilen.
Fjärilen vinglade fram mellan träden på Myrstuguberget.
Pojken skrek av glädje. Det var som om fjärilen lekte med pojken. Fjärilen vände om när den var på väg bort och flög mot den lilla glada människan som försökte fånga den.
Fjärilen ville inte bli fångad. Den ville leka.
Pojkens föräldrar gick på asfaltvägen. Mamman hade en telefon i handen som hon "petade på”. Pappan tittade rakt fram. Pappans ansikte var som ”hugget i sten”.
Pojken ropade:
– Titta pappa!.En fjäril
Ingen reaktion. Stenansiktet tittade rakt fram.
Vad bryr sig ett stenansikte om en son och en fjäril?
Tänkte jag.
Pojken ropade;
-Mamma! Titta en gul fjäril.
Pojken skrek ut sin glädje.
Föräldrarna såg inte fjärilen.
Modern såg inte sin lille son
Och märkte inte hans glädje.
Föräldrarna gick rakt fram som om deras son och hans fjäril inte fanns.
Men de fanns och de två, pojken och fjärilen, gjorde mig glad.
Glädjen grumlades av föräldrarnas uppträdande.
*
Jag tänkte stanna föräldrarna och säga:
– Ser ni inte att er son är glad och att han vill berätta för er att han är glad
Han är glad för att han ser en citronfjäril.
– Förstår ni inte att ni gör pojken ännu lyckligare om han får dela sin glädje med er.
Dessa tankar blev bara till tankar.
Föräldrarna fortsatte akt fram.
Fjärilen flög bort.
Pojken sprang efter sina oförstående, glädjedödande föräldrar.
*
Vi gick vår väg.
Märkligt nog följde fjärilen oss på vår promenadväg.
Fjärilen flaxade med sina för stora vingar som om den ville visa hur vackert gul den var. Fjärilar bryr sig väl inte om människor?
Eller hur?
Jag bara kände som om det var så.
*
När vi kom fram till en av våra fina utsiktsplatser på Myrstuguberget såg jag bort mot Mälaren och Ekerölandet och upptäckte att den svenska flaggan hissats upp på sin stång på höjden vid Slagsta. Stången är hög.
Detta gör att flaggan mycket vackert höjer sig över hela området.
De vackra färgerna gult och blått lyser. Flaggan flaggar de färgerna för att den flaggar i Sverige.
Norge, Danmark, Tyskland och Finland har sina flaggor. Island har sin nationalsymbol. USA:s flagga ser vi ofta i samband med idrottstävlingar. När USA -sprinterlöpare vunnit en tävling tar de sin flagga över axlarna och springer ärevarv. Norge och Danmarks folk är stolta över sina länder. Norska skidåkare har norska flaggor i sina händer när de vunnit och kör i mål på skidtävlingar runt om i världen
De är stolta över sitt land.
Vilka då?
Folken i USA, Norge, Finland och Danmark.
*
Jag tänker:
”Jag är stolt över att jag bor i Sverige.
Får jag vara det?
Ibland känns det som om det är fult att älska sitt fosterland.
Svenska flaggan är inte symbol för något politiskt parti.
Svenska flaggan tillhör oss alla som bor i Sverige.
Även dem som flyttat hit.”
*
Jag tänker vidare så här när jag står på vår vackra utsiktsplats:
”Jag har hört sägas.
Att
Om vi hyllar Sverige och Sveriges flagga kan vi inte vara internationella,
Jag tycker tvärtom.
Om vi älskar vårt land kan vi också hjälpa andra länder i världen.
Vi kan fortsätta vara hem för människor som flyr från krig och förföljelser.
Under Sveriges fana kan vi bli ett land som visar vägen för andra länders folk.
Vi kan visa hur en demokrati kan fungera.”
Vi har inte så många riktiga demokratier i världen.
Nordens folk och Nordens länder kan visa vägen in i demokratin för dem som lever i diktaturens felaktiga och ofta vansinniga styressätt. Nordens flaggor skall vara demokratins symboler.
Nordens länder har varit demokratier så länge att alla länders folk kan förstå hur demokratiska styrelsesätt fungerar. Vi vet att demokratiska styrelsesätt fungerar när länderna är fria nationer.
*
Jag tänkte också:
”Om alla världens länder blev riktiga demokratier behövde inga människor förföljas. Inga krig skulle bryta ut."
*
Jag såg åter på svenska flaggan som vajade stolt över Slagsta intill Mälaren."
Fjärilen kom flygande mot oss och följde oss på vägen hem.
Trevlig solvecka önskar jag er kära vänner./ Knut K

Med skenande hjärta och ojämnt trav

akutenKåseri nr 288

Tidig morgon. Solen redan uppe. Svalt i luften. Myrstuguberget är tyst och stilla. Albysjön ligger blank. Jag är på väg till bilen för att åka till Huddinge sjukhus Akutmottagning. Jag har problem med förmaksflimmer.
*
Med skenande hjärta och ojämnt trav kom jag till Akuten på Huddinge sjukhus. Klockan var halv fem på morgonen när jag skrev in mig på akutens medicinavdelning. Jag blev vänligt mottagen och placerad i en alkovliknande del av akutväntrummet. Jag blev fastkopplad med en EKG apparat. Med EKG-apparaten konstaterades att jag hade förmaksflimmer. Men det visste jag redan. Förmaksflimmer innebär att mitt hjärta håller (för)hög fart och att ”travet” är ojämnt. Jag har haft det förr.
– Nu är det bara att vänta på doktorn. Han avgör om du blir konverterad i dag, sa sjuksköterskan som till en början skötte om mig. Hon hade jobbat hela natten. Hon bytte senare med en manlig sjuksköterska och åkte hem.
Konvertera innebär att få en elektrisk stöt genom hjärtat så det slår rätt igen.
*
På medicinmottagningen var vi två patienter när jag kom in. En äldre dam som också hade förmaksflimmer låg i ”alkoven” bredvid. Damen hade även en hosta som gjorde att det lät som om hon hostade upp lungorna när hon hostade. Hon hade flera sjudomar som utreddes av sjuksköterskorna.
*
Nu är det bara att vänta på doktorn, hade sjuksköterskan sagt.
Jag trodde att allt skulle gå snabbt eftersom vi bara var två patienter i kön klockan fem på morgonen.
Jag trodde att jag snabbt skulle bli inlagd på hjärtavdelningen för konvertering senare under dagen.
*
Men nya patienter kom som följdes av nya patienter som följdes av nya patienter som fyllde först rummet där jag fanns och rummen intill. När alla rummen var slut placerades de nytillkomna i korridorerna. Somliga nytillkomna fördes in av ambulanspersonal. Andra kom med taxi. Ytterligare andra hade någon som var med dem. Några grät. Somliga jämrade sig. Andra skrek ut sin värk. En pojke i 20-årsåldern hade vansinnigt ont i magen.
Det sa han i alla fall. Och jag tror honom. Han hade sin mor med sig som stöd. Det behövde han. Många flera behövde stöd. Att bli indragen på Akuten och placerad i en säng i en korridor ganska långt från händelsernas centrum, som pojken blev, var inte tryggt.
En äldre dam sa:
-Jag har aldrig varit på sjukhus tidigare. Tråkigt att jag skulle bli sjuk nu och hamna bland så många sjuka människor. Varför är så många sjuka just den dagen jag är här.
– Så här ser det ut på Akuten varje dag, fick hon till svar av en sköterska.
Den gamla damen tillhörde en av de få glada som fanns i sängarna i korridorerna. Hon bar sin sjukdom med ett leende på läpparna. Vad hon hade för sjukdom fick jag aldrig veta.
*
Sjuksköterskorna drog omkring med EKG-apparaterna och tog prov efter prov efter prov. Andra sjuksköterskor stack in nålar i blodkärlen i armarna på patienterna. Blod rann ner i små rör och skickades till Laboratoriet för kontroll.
Laboratoriet måste ha kört för högtryck.
”Många rör med blod som de skulle provas. Blev det. Denna förmiddag”.
*
Flera patienter kom in. Sängarna tog slut. Andra sängar fick hämtas från andra delar av sjukhuset.
Vi fick vänta.
När mina blodprovssvar kom vid 11:00 tiden hade inte doktorn tid att titta på dem. En man hade kommit in i ambulans svårt sjuk.
Denne man skulle prioriteras.
Han fick ta ”mitt” rum och jag kördes bort av en ganska otrevlig sköterska.
– Den där är färdigbehandlad, sa hon och pekade på mig innan jag kördes långt bort från det runda centrum där sjuksköterskorna och läkarna finns.
På ett sätt hade hon rätt. På annat vis hade hon fel. Jag väntade på att få veta var jag skulle hamna och vad jag skulle få göra för att bli fri från mitt förmaksflimmer.
Självklart skall en mycket sjuk person prioriteras före andra i kön. Men det var många som var mycket sjuka. Det var inte lätt att veta för sköterskorna vem av patienterna som var sjukast.
*
Jag tyckte att det var riktigt rörigt på Akuten framåt klockan 12:00. Doktorn kom då till mig i ”min” korridor och sa:
– Du kan inte konverteras i dag.
– Varför då?
– Anledningen är att ditt Varan i blodet inte har gett rätt utslag. Du får åka hem. Du kallas till sjuhuset nästa vecka för fortsatt behandling.
– Det får jag veta efter sju timmars väntan, svarade jag
– Jag ber om ursäkt för att du fått vänta så länge. Du har fått se i dag hur vi har det. Jag har förstått att du är politiskt intresserad och att du är författare. Skriv i DN en artikel till Philippa Reinfeldt och berätta vad du sett. Skriv att vi behöver både mer läkare och fler sjuksköterskor till akutmottagningarna i Stockholms läns Landsting. Det är som du ser i dag inte bra som det är nu, sa läkaren och försvann till nästa patient.
*
Sammanfattning:
Jag kom in halv fem på morgonen. Jag fick vänta på doktorn. Klockan var över 08:00 när jag fick beskedet av honom att bodprov skulle tas på mig.
Blodprov togs. Jag fick inte veta vilka blodprov som skulle tas.
Bara att det skulle tas blodprov.
Jag fick vänta på att blodproverna blev klara.
Det blev de efter 11:00. Då hade doktorn inte tid att se på dem för då var han tvungen att undersöka en patient som var svårt sjuk. Strax efter 12:00 kom doktorn och lämnade beskedet att jag fick åka hem och skulle bli kallad om en vecka för konvertering. Jag fick åka hem med ett hjärta som skenar och som i lugnare temo travar ojämnt. Det var inte vad jag hoppats på men det måste gå. Och det kommer att gå.
*
Strax efter 12:30 var jag hemma. Vi bor bara en halv mil från Huddinge sjukhus. 8 timmar tidigare hade jag åkt hemifrån . Det var dryg väntan men det var många som hade det drygare och svårare än jag hade. Det fanns de som hade det riktigt svårt med värk och andra problem. Det fanns säkert många som också kände oro i den långa kö de befann sig i. Den långa kön hade bildats under förmiddagen.
*
Nu har det gått tre dygn sedan det jag beskrev inträffade. Klockan är ungefär lika mycket nu som den var i måndags när jag åkte till akuten. Solen skiner och jag mår ganska bra. Jag har ingen värk.
Jag väntar och kan skriva och läsa medan jag väntar.
*
Varje akutdag är prövningar för folk som blir akut sjuka och för personalen som blir överbelastade vissa tider på dygnet.
Till er i Stockholmsområdet vill jag råda:
– Håll er friska. Man måste vara stark för att vara sjuk på akuten på Huddinge sjukhus. Tror. Med Hälsningar/ Knut K

PS Personalen gjorde bra jobb och var trevliga. I varje fall mot mig. DS

PS 2 Jag hoppas att Motala lasaretts akut är bättre än Huddinge. DS 2

Tidig morgon på Myrstuguberget. Fåglarna sjunger.

Kåseri nr 287

fagelsangJag ligger i sängen och hör fåglarnas kvitter och sång.
Jag hör deras läten genom fönstret.
Läten förresten.
Det är inte läten jag hör.
Det är fåglarna som spelar upp sina underbara toner.
De sjunger inte i grupp
Inte i kör. Var och en sjunger för att berätta för någon eller några
Att de finns till.
Fåglarna har ingen dirigent.
Var och en av dem sjunger efter sin näbb.
Visst sjunger några vackrare än andra
Koltrasten är min speciella favorit bland alla de övriga favoriterna.
*
Jag kan inte se fåglarna.
Persiennerna skymmer.
Men jag kan ana dem inne i min hjärna. Jag vet om blåmesen, grönfinken, pilfinken, bofinken och de andra som gästar vårt fågelbord.
Jag lämnar min säng denna molnfria dag.
Snart kommer solen och målar landskapet i ljus och glädje.
*
En stund senare när jag sitter vid datorn hör jag fåglarna igen.
Jag sitter tyst och njuter. Inget stör mig.
Tunnelbanans tåg går inte så tätt ännu.
De kanske inte ens har börjat köra.
Jag vet inte vad klockan är. Inte bryr jag mig om det heller.
*
Det är jag fåglarna, sången och gryningen.
Det är jag naturen och stillheten
Det är jag och husen med de sovande människorna.
Det är jag och solen.
Det är jag och landskapet
Landskapet blir allt ljusare.
Det är jag och allt det andra som finns men som nu är tyst.
*
Vi bor på ett berg. Det du inte vet är att Myrstuguberget som berget heter är hem för Snövit och de sju dvärgarna. Snövit har väckts till livet efter att ha varit förgiftad av ett äpple som en elak drottning bjöd henne på en gång.
*
Snövit är inte bara hemma i Berget och lagar mat. Hon jobbar med barn på Huddinge sjukhus. Snövit ger barn som har livshotande sjukdomar en stunds glädje. De får höra henne berätta sagor om tider då elaka kungar och drottningar fanns. Hon berättar att hon vet att människor i framtiden bättre skall förstå att människor föds till världen för att leva tillsammans.
– Vi har inte kommit till världen för att mörda varandra med bomber och skjutvapen. Många människor i vår tid lider av en långt utdragen sinnesförvillelse. Det är därför den nuvarande världen inte bara är god. Den är också ond, säger Snövit till barnen.
– Vad är sinnesförvillelse? undrar Lotta ett av barnen.
– Det är när människor inte vet vad de skall göra och är osäkra på hur de ska göra det de ska göra.
– Berätta för oss om världen, manar Axel
– Vi har inte kommit hit för att somliga skall äta ihjäl sig i överflödssamhällen medan andra svälter ihjäl i fattigdom. Men verkligheten ser ut så,svarar hon.
*
Barnen, som Snövit talar med, förstår, det alltför många vuxna i dagens värld, inte förstår.
– Det är för att ni barn förstår hur livet på jorden egentligen skulle kunna vara som vi kan hoppas på att framiden blir bättre än nutiden är. Säger Snövit också.
*
– Varför får inte alla mat i dag? Frågar Alice.
– Det finns många svar på det. Ett svar är att det mänskliga oförståndet anser att det är viktigare att ta massor pengar och tillverka vapen än att utveckla samhället så att flera, helst alla, kan äta sig mätta varje dag, svarar Snövit
– Så dumt att tillverka vapen, säger Elin.
– Varför gör de vapen? undrar August.
– Det är en lång historia. Jag hinner inte berätta den i dag. Historien är, som en lång svart saga av krig och förstörelse och vansinnesmord, svarar Snövit.
– Berätta mer, ber barnen
– Jag kommer tillbaka i morgon. Jag måste hem till dvärgarna och äta nu, säger Snövit.
– Kan inte dvärgarna följa med hit, ber Alice, Dvärgarna är ju också sagofigurer som du är Snövit.
– De har sina jobb att sköta. Men jag ska fråga dem, svarar Snövit
*
I det inre av Myrstuguberget råder full fart inför kvällsmaten. Glader är den som haft ansvaret för matlagningen. Glader undervisar på dagarna på Stockholms Universitet. Trötter har somnat i en vilstol. Trötter jobbar på IKEA i Kungens kurva. Han provligger sängar åt kunderna. Butter undrar varför inte maten är färdig när han kommer hem från sitt jobb som tunnelbanetågförare i Stockholm. Prosit har besvär och får nysa. Under våren har han det extra svårt. Prosit jobbar på Moderna museet. Där är torrt och bra klimat för honom. Blyger sitter i sitt rum. Han läser texter. Han är skådespelare på Stockholms Stadsteater
– Kan han vara skådespelare? Han som är så blyg? Undrar du kanske.
– Blyger är blyg. Många andra skådepelare är också blyga. Blygheten går över för honom när han står på scenen och spelar en roll som inte är han själv. När han inte behöver vara sig själv är han inte blyg
Kloker som jobbbar på det vackra Stadsbiblioteket på Odenplan läser i en tjock bok i Bergets bibliotek
*
Alla samlas till maten när de hör Snövits lätta steg.
Alla utom en.
När Snövit kommer in i matrummet hälsar hon på Kloker, Glader, Trötter, Butter, Prosit och Blyger. En dvärg saknas.
– Var är Toker? frågar Snövit,
– Han är sen som alltid. Han har långt från Skansen där han jobbar, svarar Kloker.
När Kloker sagt detta hör de den saknades steg. Stegen ekar i Myrstuguberget.
*
Kan du, dagens medborgare, minnas sagan om Snövit och de sju dvärgarna?
Den saknade dvärgen Toker sätter sig vid matbordet tillsammans med de övriga. Alla i familjen är på plats.
*
– Vad får vi för mat? Frågar Butter buttert
– Vi ska äta risgrynsgröt, svarar Glader glatt.
– Nej! Inte i dag igen. Kan du inte laga något annat än risgrynsgröt? Frågar Butter.
– Ät nu och var tyst. Risgrynsgröt är nyttigt och gott, säger Kloker.

Jag lämnar Snövit och dvärgarna så de får äta i lugn och ro.
*
Solen lyser nu in genom det fönster som vetter mot öster.
Solen skiner.
Härligt
Fåglarnsa fortsätter sjunga       
Tack fåglarna för sången./ Knut K

En sång gav mig minnen om ett manus jag en gång skrev om Dan Andersson

Kåseri nr 286

dan anderssonSången ”Jag skall gå genom tysta skyar” kom till mina öron”.
Dan Andersson skrev texten för länge sedan.
Den sången och dikten håller än.
Dan Andersson dog av förgiftning på Hotell Hillman på Bryggargatan i Stockholm. Det var en mycket olycklig olyckshändelse som ändade Dans liv. Han tog inte livet av sig som många först trodde. Slarv vid desinfektionen med cyankalium orsakade den hemska olyckan.
*
Jag fick av kreativa kulturombudsmannen Janne Hillman på dåvarande ABF i Östergötland i slutet av 1980-talet uppdraget att skriva ett manus om Dan Anderssons liv. Föreställningen skulle uppföras av den fria teatergruppen Vikingteatern/ Stormteatern i Hästholmen/Motala göra.
*
Jag läste igenom allt jag kom över om Dan Andersson.
Böcker och minnesböcker.
Jag saknade berättelser om hans död.
En dag gick jag in på ett antikvariat på Drottninggatan i Stockholm.
Innehavaren av antikvariatet kände igen mig.
Jag hade varit där och sökt böcker om Dan många gånger. När han fick se mig sa han:
– I bokvagnen med nyinkomna böcker ligger en skrift om Dan Andersson
*
Jag gick till bokvagnen och letade i bok, efter bok, efter bok.
Jag hittade ingen text om Dan Andersson.
Överst i vagnen låg en tidningsurklippbok.
Jag flyttade på den gång på gång.
Den låg i vägen för mig.
När jag hållit på en stund och letat i bokvagnen stötte jag till klippboken.
Den föll till golvet.
När jag tittade ner låg klippboken uppslagen med texten:
”Dan Anderssons Griftefärd
En gripande och diktaren värdig avskedsstund.”
*
På de uppslagna sidorna fanns bild på Dans kista stående på katafalken.
På en mindre bild syntes bärare bära Dan Andersson till graven.
*
-Konstigt, tänkte jag, när jag stod och såg på artikeln om Dan Anderssons griftefärd.
Just det jag saknade i mitt författande om Dan såg ut att finnas i klippboken.
Om inte boken fallit i golvet hade jag inte hittat den.
Jag undrade:
”Var det Dans hand som stötte ner boken på golvet och lade sidan med begravningen uppslagen.”
Givetvis var det inte så.
Men jag kände som om det var så.
*
Under tiden jag skrev manuset kände jag ofta att Dan fanns vid min sida.
När jag läste hans dikter var det inte min röst som läste när jag läste dikterna högt.
Det var Dans röst jag hörde.
Den fanns inom mig trots att jag aldrig hört honom prata.
Det var Dans dikter som skapade författarstämningen inom mig.
Stämningen i dikterna avslöjade människan och diktaren Dan Andersson.
När jag var i ett av Dans hem, Luossastugan, där han skrev många av sina bästa dikter, såg jag ”Himmelmora kam” som han berättade om i ”En spelmans jordfärd.”
Dikten börjar:
”Förr än rosig morgon lyser över himmelmora kam
Se, då bärs där ut en död från Berga by”.
Jag kände också att dikten ”Till min syster” fortfarande fanns kvar i blommorna vid stugan.
*
Jag tog den där dagen på antikvariatet upp klippboken och satte mig på en läsplats i inre rummet. I den artikel som låg uppslagen fanns namn på personer som var med Dan på platsen för begravningen. Citat ur klippboken:
”Begravningståget satte igång för en lång promenad. Det var i den nya kyrkogården på andra sidan av en av Vessmans vikar som Dan Andersson skulle sova sin sista sömn, skuggad av furor och hägnad av klintar med vattnets glitterlek på sjön intill.”
Signaturen G L var det som skrivit dessa poetiska rader.
Dessa rader är tagna ur en lång välskriven artikel.
Redaktören och författaren mm Torsten Fogelqvist läste på begravningen Dans dikt:
”Och den allra högsta sången
Sjöngo de efteråt
Och fast jag inte begrep ett ord
jag brast i hejdlös gråt
Det var utanför alla hjärtan
och en stjärnbana framför allt vett
Det var vad intet öra hört
och intet öga sett.”
*
I en artikel skriven av Dans vän Harry Blomberg kan jag läsa;
”Dan hörde inte till de fåglar som äro skickliga i att leta sig en häckplats
och sedan sitta och kvittra på bokanten
Hellre var han en lom, en ropande röst som viner över höstliga skogsvatten.
Han var inte en människa som genast han kommit in i tillvaron, skaffar sig plats vid gästabudet, beställer passande kostymer och bygger hus. Han var en tillvarons utlänning eller som han själv sagt; ”En söndrig skugga var jag. En människa som gick förbi.”
Så långt Harry Blomberg. Tack för den artikeln.
*
Mig gick inte Dan Andersson förbi. Han gav mig boken om sin begravning.(Gjorde han det?)
Artiklarna och bilderna i boken gav mig stämningar och texter som jag senare kunde använda när jag skrev manuset om Dans liv. Och Död.
*
Den man som var tillsammans med Dan sista natten var Måtte Schmidt. De hade talat om att Dan skulle börja skriva på tidningen Socialdemokraten i Stockholm.
Dan hade sagt till Måtte innan de skildes på Natten:
”Det är inget lustigt liv att nödgas skriva för brödet när hjärna och hjärta vill ha sitt. Livet ler inte mot mig men jag har genomkämpat något och känner mig på en gång lugn och vanmäktig.
Ensamheten är stor. Större än någonsin.
*
Dan diktade:
”Det är något bortom bergen, Bortom blommorna och sången
Det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören något går och viskar, går och lockar mig och beder.
Kom till oss ty denna jorden den är icke riket ditt.”
*
Föreställningen kom att heta ”Tiggaren från Luossa. Det läser jag på den affisch som Teatergruppen användes som reklam. Föreställningen spelades 64 gånger runt vårt land från Kiruna i norr till Malmö i söder. Affischen jag nämnde hänger som kärt minne i vårt bibliotek där jag också har datorn placerad.

I sången ”Jag ska gå genom tyst skyar” finns också följande versrad:
”och jag ska sjunga av glädje som jag aldrig sjöng förut,”
Jag tog i föreställningen även fasta på den glädje som också fanns i Dans liv.

Att skriva manuset om Dan Andersson gav mig mycket inspiration och glädje.
I dag gav mig minnena av mitt manusskrivande om Dan också glädje.
Jag blir extra glad om någon finner glädje i det jag skrivit om mitt manusskrivande om Dan Andersson/ Knut K

Jag fick på hjärnan låten: ” Natten har tusen ögon ...."

Kåseri nr 285

” Natten har tusen ögon
som ser varje steg du tar
Natten har tusen ögon.
Det är nog säkrast du stannar kvar.”
*
Jag fick den låten från TV-programmet om ”Mitt sextital” som för övrigt var mycket bra lett av den sympatiske Egerblad.
*
Jag mins också ”mitt” sextital.
Jag gjorde en stor förändring i mitt liv. Jag slutade 1968 vid polisen och blev först kommunalassistent och senare kommunalkamrer i Bobergs kommun som gränsade till Motala, Mjölby och Linköpings kommuner. Kommunen Boberg hade omkring 3.300 invånare. Jag hade ”mitt” kontor i Fornåsa. Kommunen bestod av ett antal kyrksocknar med vackra och mycket gamla kyrkor.
*
Jag minns min första dag på jobbet.
Jag satte mig vid ett skrivbord med en stor hög med oöppnade brev.
Jag tog en brevsprättare och började mitt nya liv.
Jag delade in det som kom fram ur kuverten i olika högar.
En hög för handlingar som jag inte visste vad jag skulle göra med
En hög för sådant jag visste vad jag skulle göra med.
Och en hög vars handlingar skulle upp i olika nämnder och behövde utredas.
*
Jag hade från polistiden bra utbildning och nyttiga erfarenheter som också var användbara i det nya sociala arbetet jag fått som livsuppgift att sköta under de närmaste åren. Jag hade inte den sociala grundutbildningen när jag började det nya jobbet men jag fick den utbildningen gratis genom att jag och tjugo andra från Östergötland under drygt två år fick gå en utbildning som fick namnet ”Uppskjuten grundutbildning för socialarbetare”.
Utbildningen administrerades av Linköpings Högskola. Vi hade lektioner varje fredag och lördag. Måndag till torsdag jobbade vi. Den utbildningen blev mycket lyckad eftersom vi fick teori och praktik samtidigt.
Nu till jobbet jag hade efter det att jag klarat av högarna med de nya arbetsuppgifterna.
*
Jag kom att tänka på mitt kommunalassistentjobb när jag i går hörde och såg på TV, SAP:s kongress om vinster i välfärden. I mitt jobb ingick att utveckla hemsamaritverksamheten i Bobergs kommun. Jag var också ansvarig för Vileborgs ålderdomshems administrativa uppgifter.
*
En dag ringde till mig en hemsamarit och sa att jag måste besöka en gammal man som nyligen mist sin hustru. Mannen var ledsen och hade svårt att klara sig själv.
*
Jag åkte till honom och fann ett mycket välskött hem med en man som sa att han inte kunde bo ensam i sitt hus. Jag erbjöd honom en plats å Vileborgs ålderdomshem. Han accepterade och flyttade senare samma dag in. Föreståndaren på Vileborg hette Sonja Söderberg. Hon var en mycket aktiv kvinna som ville förändra mycket. Mer om det en annan gång.
Kanske
Jag kände mig nöjd med att mannen fick komma till ett boende där han inte behövde vara ensam.
*
Två dagar senare fick jag samtal från Sonja. Hon sa:
-Du får komma hit och hämta Paul (Fingerat namn), Han vill inte bo här längre.
*
Jag åkte med min bil till Vileborg och fann Paul sittande på en stol på grusgången in till ålderdomshemmet. Han hade sina enkla tillhörigheter omkring sig där han satt.
Han såg mycket ensam ut. När jag frågade varför han inte ville bo på Vileborg sa han:
-Det liknar för mycket ett sjukhus jag minns.
*
Vi åkte till hans hem. Jag ringde en hemsamarit som bodde i närheten av Paul.
Hon kom direkt.
Hon hade nybakat kaffebröd med sig som hon bjöd oss på.
Hon kokade kafte. Vi satte oss i finrummet och drack och åt.
VI lät Paul berätta om sig själv. Han sa:
-Jag kommer från Småland där jag bodde med min fru och mina barn.
Min fru blev sjuk i TBC. Efter en tid insjuknade också ett av våra barn.
I samma sjukdom.
Jag åkte så ofta jag hade möjlighet och hälsade på dem på Målillas sanatorium. Jag såg mina kära blekna bort och dö. Först dog min hustru och sedan mitt barn. Sjuhuset klistrades in i mina sinnen och blev till minnen som bränt i mig i hela mitt liv. När jag kom till Vileborg och såg sängarna och rummen och miljön kom alla mina minnen fram.
Jag såg min första hustru i sin säng .
Död.
Jag såg mitt älskade barn ligga med bleka kinder i sin kista.
Paul började gråta.
Tårarna rann nerför hans kinder.
*
Litet senare frågade hemsamariten Ulla (fingerat) om hon kunde bli hemsamarit hos Paul.
Det ville hon gärna bli.
Hon ville ha flera arbetstimmar.
Dessutom kände hon Paul och Pauls nyligen döda andra hustru Maj-Britt.(Fingerat).
Vi bestämde i samtal med Paul hur ofta Ulla skulle komma till honom.
Vi var alla nöjda när vi skildes.
*
Så gick en tid och jag fick telefon från hemsamariten Ulla.
Hon sa.
– Hur ska jag göra, Paul städar en del av sitt hus själv. Han är mycket rörlig trots att han är över 80 år. När jag kommer till honom har han dukat kaffe åt oss. Han vill prata med mig. Han säger att han måste få prata med någon. Han saknar sin nyligen döda hustru så mycket. Jag dricker kaffe med honom.
Får jag det?
*
Vad svarade jag på det?
Givetvis att Ulla fick besöka Paul.
Och att hon fick dricka kaffe med Paul.
Två gånger i veckan ansåg vi vara lagom.
Till att börja med.
Hon skulle hjälpa Paul med det han behövde i form av städning och annat nödvändigt arbete i hans hem. Pauls största behov var att få kontakt med en medmänniska och få prata om sitt liv och det som hände i samhället.
Vi skulle också uppfylla hans kontaktbehov vid kaffebordet.
Det ansåg jag.
Och så blev det
Vi tog vår uppläggning på försök under en månad.
*
När jag i Socialnämnden berättade om det jag beslutat ansåg alla politiska partiers ledamöter att jag gjort rätt.
*
”Kommunen hade många ögon som såg alla steg jag tog.”
*
Kommunen hade många ögon
Så det var nog säkrast
att det jag gjorde
Blev rätt.
*
Jag levde efter min känsla att alltid göra rätt och försöka uppfylla de sociala behov människorna i Bobergs kommun hade.
Jag är inte säker på att det alltid är människornas behov som i första hand styr i vårt land i dag.
Det finns andra kriterier än mänskliga behov som styr mer.
*
” Natten har tusen ögon
som ser varje steg du tar
Natten har tusen ögon.
Det är nog säkrast du stannar kvar.”
*
Jag stannade kvar i Bobergs kommun till kommunsammanläggningen den 1 januari 1971.
Då blev jag socialkamrer i Motala kommun.
Det är en annan historia. /Knut K

En Starhane gav en blomma, en Tusnensköna, till sin hona

Kåseri nr 284

stareSkogen kastar skuggor över den snövita Albysjön.
Vi har minusgrader
Som vanligt tidiga morgnar.
Vi har tagit två steg in i april.
Påsken är över. Vardagen är här.
*
Livet fortsätter och möjligheterna stiger upp framför oss.
Vad ska vi välja? Hur ska vi välja? Vem ska vi välja? Våra liv är fulla av val.
*
Tid är pengar, har någon sagt
Kanske är det många som sagt och säger så
Men är det sant?
Tid är värdefullare än så.
Tid är liv.
Tid ger liv.
*
Med pengar kan vi köpa oss olika sätt att leva.
Men själva livet är inte till salu.
Det har vi fått till skänks.
Våra föräldrar gjorde så att vi blev till ”för olika länge sedan”.
De hjälpte oss när vi inte kunde klara våra liv själva
*
En gång när livet tar slut kan vi inte köpa tillbaka det.
Vi kan inte sälja det och njuta av profiten.
Det vi var - är vi inte längre.
Därför är det viktigt att vi är när vi är.
Nu är vi.
Det ska vi glädjas åt att vi är.
*
Vi såg i nyligen en film på TV om en starfamilj.
Vi såg hur stararna inredde boet med torra löv och strån
Vi såg hur honan lade ägg.
Vi såg hur äggen ruvades.
Gissa vad som hände?
Svar:
”Hanen kom flygande med en blomma, en Tusensköna, i näbben och lade den intill honan och äggen.”
Det trodde jag inte om fåglar.
Vad trodde jag inte?
– Att stararna uppvaktar sina honor med blommor när honorna ruvar ägg.
*
Vi såg vidare vad stararna gjorde när äggen kläckts.
Stararna tog skalen i näbbarna och kastade ut dem.
Vi såg hur paret matade sina ungar.
En unge dog.
Den tog en av starföräldrarna i sin näbb.
Flög ut med den
Och släppte den på marken.
Den blev mat åt andra djur i skogen
*
Vi såg hur ungarna tränade sina vingar tills de var färdiga att flyga ur boet .
Starföräldrarna lockade på sina flygfärdiga ungar och sa på fågelspråk
– Kom nu. Ni är färdiga att flyga ut i världen.
Och ungarna flög ut.
En efter En
Och så var boet tomt.
Men levnadssagan är inte slut.
Den har bara börjat

Varför skriver jag detta?
Jag skriver för att jag blev imponerad av stararna.
De lever på den här jorden jämsides med oss.
De lever sina liv.
På sina sätt att leva.
Ändå lever de lika oss.
De föder sina ungar.
Håller rent i boet.
Hjälper ungarna tills de kan klara sig själva.
Sedan går livet vidare.
För hela familjen.
*
Så går det till
För det mesta.
Även i människofamiljerna.
Undantag: Vi ruvar inte ägg.
*
Med pengar kan vi köpa oss olika sätt att leva.
Men själva livet är inte till salu.
Det har vi fått till skänks.
Våra föräldrar gjorde så att vi blev till för olika länge sedan.
De hjälpte oss när vi inte kunde klara våra liv själva.
*
Hur ska vi ta vara på våra möjligheter i dag? undrar Knut K
*
PS. Minns hur staren uppvaktade sin hona med en tusensköna när honan ruvade äggen i boet.
”När gav vi bort en blomma senast?” är en kanske bra fråga att ställa. DS

Vi ska inte göra varandra illa i medierna

Kåseri nr 283

socialamedierMinus åtta grader. Vindstilla och tyst. Klockan är fem på morgonen. Ljuset är på väg. Mörkret har tryckts tillbaka till en plats inget vet. Kanske finns inte mörkret hos oss när ljuset dikterar villkoren. Men mörkret kommer tillbaka ikväll. Dock litet senare än i går kväll.
*
Jag läser Facebookvännernas texter. Texterna berättar en del av det som händer i vårt samhälle och i vår tid. Texterna berättar vad texternas skrivare tänkt eller gjort. Mina vänner bor på olika håll. Många är vänner från förr. Andra har jag fått som vänner genom Facebook.
*
Många talar i dag om Sociala medier. Andra, många, skriver i Sociala medier. Andra, många, många talar med varandra i den alltid aktuella telefonen som blivit en dator och ett mycket viktigt socialt medel. Alla kan i dag hålla kontakt med alla. I varje fall kan alla hålla kontakt med alla dem som har moderna datortelefoner att hålla kontakt med medmänniskorna med.
Det blev många många och många med i den meningen
Men det var meningen att många och med skulle med.
Det är det som är tjusningen med att skriva.
Jag får själv välja vad jag ska ta med i texten och vad jag ska skriva om.
*
I de sociala medierna väljer många att skriva illa om andra. Det finns de som hotar om våld och död och vill ”hänga ut” medmänniskor på ett förnedrande sätt i medierna.
Varför?
Att ge synpunkter på det som händer och kritisera det som inte är bra har alla rätt att göra.
Att kränka någon eller några har ingen rätt till.
Om lagen är oklar och inte förbjuder allt som är fel borde vi människor känna inom oss och skriva:
– Vi ska inte göra varandra illa.
*
Att inte göra varandra illa är att leva etiskt rätt. Att vi ska leva så att vi inte gör andra illa borde vara självklarheter. Vi är alla människor på vår jord med rättigheter och skyldigheter.
Det vi ser och läser om dagligen i medierna är inte självklart etiskt.
*
Politik är något nödvändigt. Rätt politik gör samhällen bättre att leva i. Politiken kan bli smutsig. Jag läste i dag att en ung man inom politiken skrivit i sitt sociala medium att han skall skjuta ministern Billström och att han gläds åt prinsessan Lilians död. Han väntar på att resten av kungahuset också skall dö.
Han har bett om ursäkt för sitt utspel.
Det är bra.
Bäst hade varit om han inte skrivit det han skrev.
Kanske förstår han det i dag och kan skriva andra texter när han skriver igen.
Texter som är etiskt riktiga.
Kanske kan andra som har liknande tankar som den unga norrlänningen ta åt sig och också förstå vad som är rätt och fel.
Vad skall dessa jag nämner förstå?
Mitt svar är:
Vi ska leva våra liv så att vi inte gör andra illa.
Våra liv går ut på att arbeta för en bättre värld än den vi har i dag.
Att arbeta för en bättre värld är etiskt riktigt och bra politik.
*
En Facebookvän skrev till mig nyligen och sa med texten;
– Varför ska jag intressera mig för politik. Jag kan ändå inte göra något.

Vi kan uträtta mycket. Vi blandar ihop partipolitik och” fri politik”.
Att hjälpa en synskadad över gatan är politik. Jag gör en mänskligt riktig handling
Att skänka varor till Second Hand är politik. Den som skänker vill hjälpa någon med sitt val.
Att vara föräldrar och ledare för barn så barnen får en bra uppväxt är en mycket viktig politisk gärning. Kanske en av de viktigaste.
När vi går och röstar gör vi en politisk handling
Alla vi som släckte ljuset 20:30 i går gjorde en miljöpolitisk handling
Alla deltar vi i den ”fria politiken”.
Alla kan vi göra något som är bra för oss själva och för våra medmänniskor och för miljön och för djuren.
Alla finns vi i politiken. Även vi som inte direkt deltar i det partipolitiska arbetet finns där.
Att inte delta i politiska partilivet är också ett politiskt val.
*
I uppslagsboken står:
Politik är:
Den samhällspåverkan som sker av människor.
Politik är:
Principer eller metoder, verksamheter, handlingsätt eller taktik som regering, parti, politiker, företag och enskilda människor deltar i.
Alla vi kan plockas in något av allt detta.
*
Nu tar jag mig rätten att välja att sluta skriva för i dag. Jag hoppas att några av mina vänner läser det jag skrivit. Hör gärna av Er. Jag hoppas att solen skall lysa upp Vårt Vackra Avlånga Land i väntan på skymningen och Nattens mörker.
Men nu är det morgon. Vi har där jag bor ljust och sol och minus åtta grader./Knut K

Gandhi, en klok företagsledare och Irakkriget som fyller tio år

Kåseri nr 282

gandhiJag läste i boken ”Varför växer gräset?” om Indiske filosofen och levnadskonstnären Gandhi. När Gandhi en dag klev på ett tåg tappade han sin ena sko. Skon föll under tåget. Eftersom tåget börjat rulla kunde Gandhi inte hämta sin sko. Till medresenärernas förvånig kastade han bort även den andra skon.
Medresenärerna frågade varför han kastade den.
Gandhi svarade;
– Jag har själv ingen nytta av en udda sko och tror att det är mer användbart för upphittarna att hitta två skor istället för en.
*
Gandhi tänkte ett steg länge än sina medresenärer. Han tänkte på den medmänniska som skulle hitta skorna.
*
(Mer ur samma bok)
En äldre företagsledare med stor framgång i affärslivet fick frågan hur han blivit så skicklig på att ta rätt beslut.
Företagsledaren svarade:
– Jag fattar bra beslut för att jag har stor erfarenhet. Erfarenheterna har jag fått för att jag tidigare också fattat en del dåliga beslut.
*
Jag tänkte på Gandhi i dag. Gandhi var en man som medverkade till att frigöra Indien från Storbritannien.
Utan krig.
Han ledde och förde tusentals av sina landsmän till havet för att lära dem ta hand om saltet. Detta skedde 1930 i den s.k. Saltmarschen. Indierna fick sitt eget salt och behövde sedan inte köpa det i kolonialmakten Storbritanniens butiker. Marchen genomfördes utan våld.
Gandhi förkastade krig som medel för konfliktlösning.
*
När jag skriver detta onsdagen den 20 mars är det tio år sedan kriget i Irak startade. Saddam Hussein skulle bort.
Bort kom han. Han hängdes.
Med honom försvann från Irak miljoner människor.
Antingen som döda eller på flykt.
Unga pojkar och flickor tvingades i västvärlden till ett land de inte visste något om.
Till ett krig de inte hade med att göra.
Ungdomar kom i tusental tillbaka till sina hemländer.
I kistor.
32.000 kom hem skadade. Många av dem fysiskt handkapade. Andra svårt psykiskt skadade. Många blev ”kollin” som andra nu får vårda.
*
De dödade soldaterna blev begråtna av föräldrar, syskon, kanske fruar, män och barn. De blev dödade i ett krig som kom till alldeles i onödan. USA och de allierade skulle ha tänkt som företagsledaren jag skrev om. Han sa att dåliga, felaktiga beslut gett honom erfarenheter. Han hade lärt sig av felbesluten.
USA och Västvärlden borde ha lärt sig att krig inte är någon bra konfliktlösare.
Krig mördar. Krig plågar. Krig förhärdar sinnen och utvecklar hat.
Krig förstör och spränger det som är uppbyggt i fred.
Ingen vinner ett krig.
De som förlorar mest är de civila människor som ofrivilligt drabbas av kriget. Många, många av dessa många förlorar sina liv.
*
Ledarna i väst borde lärt sig av det brutala Vietnamkriget. Oskyldiga människor brändes där till svåra plågor och död av amerikanska napalmbomber. Kommunismen kunde de inte stoppa. Den har senare stoppat sig själv.
*
Att döda oskyldiga människor är mord antingen morden sker på en gata i Stockholm, Mellerud, Kiruna eller i krigen i Vietnam och Irak.
Vad kallas den som mördar på öppen gata?
Vad kallas de som mördar i krig?
*
Vi har så mycket i vår värld att glädjas åt. Men vi kan inte sopa det svåra under mattan och tro att det kommer att ligga där utan att störa den ordning och reda och rättvisa vi vill ha i världen.
Hela världen ska leva.
Det kommer den att kunna göra. Utvecklingsländer är på gång.
De fattigaste ländernas folk har det svårt. De har ingen Gandhi som kan påvisa dem sina naturtillgångar. De har inte utbildning och kunskaper att utveckla det de har. De allra fattigaste länderna har kanske inga naturtillgångar att utveckla.
*
Gandhi kastade ut sin ena sko för att den som hittade den borttappade skulle få två skor.
Vad kan vi lära av det? Tänk efter.
Hur ska vi människor i dag tänka för att vara ett steg före våldet?
*
Genom att göra världen bättre och steg för steg besegra fattigdom och sjukdomar kommer hatet mellan människor att minska. Vi ska medverka till att folket i utvecklingsländerna och folket i de fattiga länderna, gör som Gandhi, lär sitt eget folk att ta vara på de resurser som finns att utveckla. Där inget finns att utveckla måste världens folk hjälpa till.
På rätt sätt.
Det har vi i väst inte alltid gjort.
*
Krig är aldrig ”på rätt sätt”. Vi kan inte ”fira” det tioåriga Irak-kriget. Vi ska minnas det som ett vansinnigt beslut som gav världen ännu en besk erfarenhet.
*
Gandhi ledde och förde tusentals av sina landsmän till havet för att lära dem ta hand om havets salt.
*
Företagsledaren jag skrev om sa;
– Jag fattar bra beslut för att jag har mycket erfarenhet. Erfarenheten har jag fått för att jag tidigare också fattat en del dåliga beslut.
*
Irakkriget blev ett nytt dåligt beslut. Jag hoppas USA med sina allierade lärt sig - och i framtiden fattar kloka beslut inom världspolitiken./ Knut K.

En minnesdikt med historiehälsningar från Heinrich Heine och Hjalmar Gullberg

slaveriKåseri nr 281

Vi var nyligen i Second hand i närheten av där vi bor. Jag tog som vanligt en bok och läste medan min hustru tittade över det som fanns i den välordnade affären. Boken jag tog heter ”Hjalmar Gullbergs dikter.” Gullberg levde under tiden 1898-1961. Han var under sin tid mycket uppskattad diktare. Bland annat för dikten ”Kyssande vind” som är en kärleksdikt.
*
Jag börjar alltid från böckernas början och läser så långt jag hinner den timme vi brukar vara där. Gullberg översatte också kända författare till svenska. När jag kom till sidan 47 fick jag se en dikt som heter Slavskeppet. Jag ser att den är skriven av den mycket välkända tyske författaren Heinrich Heine som levde perioden 1797-1856. Dikten är översatt till svenska av Gullberg. Jag läste den långa dikten som är en berättelse om ett slavskepp. Jag kan inte ta med alla verserna men här kommer några stycken. Dikten handlar om ett slavskepp ägt av Mynheer van Kock. Denne säger:
*
Sexhundra negrer vid Senegals flod
Jag bytte mig till för en styver
De har förträfflig muskulatur
Och senor som järn ej klyver
*
För brännvin, ståldon och pärlor av glas
Jag köpte min svarta vara
Min vinst blir åtta hundra procent
Om hälften får leva bara,
*
Ja, har jag tre hundra att lasta av
i hamnen Rio Janeiro
så får jag hundra dukater per styck
av firman Gonzales Perreiro.
**
Kommentar av mig för att förkorta dikten:
Med på slavskeppet fanns en doktor som skötte om ”lasten”.
Mynheer van Kocck ropar på doktorn och frågar:
”Nå fältskär” hur mår den svarta besättning vi göda?”
*
Herr doktorn tackar för frågan och ger besked:
Jag har sökt er herre
Emedan dödligheten i natt
har ökats betydligt dessvärre.
*
I genomsnitt två har dött per dag,
Sen dess vi lämnade kusten
I natt gick siffran upp till sju
Jag bokförde strax förlusten.
*
Jag granskade noga vart lik, ty ibland
så hålla de andan i strupen
Och låta sig döda för att man
Skall kasta dem i djupen
*
Jag samlade sedan upp allt järn
Med vilket en död var bunden
Och kastade samtliga lik i sjön
I tidiga morgonstunden
*
Strax rusar där fram en stor armé
Av hajar dem hungern förtärer
Av särskild smak för negerkött
De blevo hos mig pensionärer
*
Det är förtjusande komiskt att se
Dem snappa efter liken
En hugger ett huvud, en annan ett ben
Och ingen blir besviken
*
När allt är slukat begynner var haj
Sig tumla förnöjt intill båten
Och stirrar på mig för att visa sig
Med frukostbordet belåten.
**
Kommentar av mig.
Jag gör ett hopp i dikten.
Sista två verserna går så här. Van Kock säger:
*
Förskona den svarta syndarhop
O Herre som blev mig förlänad
Minns, om den förtörnar dig,
att den är dum som markens fänad
*
Hav misskund för Kristi skulle
För alla på korset marterad
Ty hålla sig inte trehundra vid liv
Så är jag ruinerad.
(Slut på dikten)
*
Slavskepp forslade svarta människor från Afrika till Amerika. VI vet hur de svarta sedan fick leva som slavar i USA. Martin Luther King med många medhjälpare bland annat bröderna Kennedy gjorde på 1960-talet möjligt för svarta att få åka i samma bussar som de vita, äta på samma restaurang och i någon mån bli jämlika med de vita. Många tycker fortfarande att svarta och vita inte är jämlika i USA. Somliga tycker att de svarta och vita inte heller skall vara jämlika.
*
Blev president Obamas förfäder också fraktade i Slavskepp från Afrika till USA?
En undring bara.
*
Lång tid har gått sedan slavskeppens dagar på 1800-talet.
Det är fint att vår värld har blivit så fredlig att inget våld förekommer.
Människor på vår jord lever i fred med varandra.
Eller har jag fel?
I nutiden finns i alla fall inga slavskeppare som matar hajar med döda ”negrer”.
*
Jag gläds åt att jag får leva i ett fredligt land. Sverige krigar inte.
(Eller gör vi det? I Afganistan?)
*
Kåseriet i dag sänder historiehälsningar från Heinrich Heine och Hjalmar Gullberg och önskan om en solig vecka för alla från/ Knut K

Nu är nya dagen här. Vad ska vi göra med den?

Kåseri nr 280

Sakta erövrar ljuset landskapet. Solen ger oss ”ljusan dager” allt tidigare på morgonen. Våren är på väg. Wasaloppet är kört och Johan Olsson har vunnit VM-femmilen efter ett heroiskt skidlopp. Hur orkade människan Johan Olsson staka fem mil?
I den farten?
Ensam?
Vi som höll på Johan Olsson levde en stund i en spänning ingen annan än Johan Olsson och den jagande gruppen bakom honom kunnat skapa.
Även de värsta konkurrenterna hyllade Johan för segern efter loppet.
Skönt att få se en stor seger utan fusk.
En heroisk seger var det.
Den grundlades av fin teknik, järnvilja och förmåga att tåla värkande muskler.
I Johan fanns säkert också lusten att vinna
Och önskan om att bli världens bästa denna vinterdag
Och att få en guldmedalj som minne.
Vi gratulerar Johan Olson för hans bragd. Han går till idrottshistorien för sin VM-vinst..
*
Många tycker inte om idrott. Många av de många tycker direkt illa om idrotten. Jag tycker om idrott men är kritisk mot den också. I synnerhet när den går för långt i vinnartänkande. Jag sett och hört utövare under VM som varit grymt besvikna för att de ”bara” kommit fyra. Att bli fyra i tävlan med de bästa skidåkarna som finns är en bedrift.
Inte ett misslyckande.
*
Jag gillar Wasaloppets uppläggning. Människor kan under en vecka få ”njuta” av att åka ”lagoma” sträckor . Deltagarna har under vintern tränat så att de kan åka utan att bli pressade av andra än sig själva. Vinterträningen har gett Wasaloppsdeltagarna stärkta kroppar och friskare liv.
*
Idrott är inte bara elittävlingar. Elitdelen är toppen på ett isberg. Isberget består i grunden av de miljontals människor som tränar i olika sporter och motionsidrotter. Isberget är inte bara is. Berget innehåller både möda och glädje och värme och kamratskap. Den som rör på sig ”rör på sig” en bättre hälsa. Det är vetenskapligt bevisat. Idrotten rätt bedriven ger människor längre, bättre och friskare liv. ”Idrotta på” vårt svenska folk. Både idrotten och samhället vinner på idrotten. Ju friskare vårt folk är ju mindre blir kostnaderna för sjukvården i Sverige. Hjärtan, hjärnor och lungor stärks. Benskörhet blir bestyrka. Orkeslöshet blir till uthållighet.
Livet blir bättre att leva när vi orkar det vi vill göra.
*
Det är för att leva vi blivit födda hit till jorden.
Vi ska ge oss själva chansen att leva så bra det går.
*
Nu är nya dagen här. Ljuset är påslaget. Dagen ska fyllas av arbete och kanske en del hälsobringande verksamheter.
Jag önskar alla en God dag kväll och natt./Knut K

Samtal pågår i mitt huvud. Dem ska jag berätta om

solKåseri nr 279

Först vill jag berätta att vi har luckor i molntäcket när jag skriver detta på fredagseftermiddagen. Solen lyser på skidbacken i Flottsbro i Huddinge kommun. Jag ser backen från min bostad.
Allt blir ljusare med sol. Allt bli skönare med sol .
Allt blir gladare.
Mina sinnen blir ljusare.
Jag blir mer människa i solen.
*
När jag skriver ner den meningen öppnas samtal i min hjärna. En röst frågar:
– Vad innebär det att vara människa?
Jag svarar:
– Jag lever, andas och äter och sover och skriver.
Jag får en motfråga i hjärnan:
– Nog är det väl mer att vara människa än att bara äta, sova och skriva.
*
Samtal med ”mina självjag” har startat i min hjärna. Samtalen pågår en stund. När stunden är över vet jag mer om hur jag tycker att det är att vara människa. Mina sökare och röster har tagit fram och gjort mig medveten om kunskaper jag förvarat och har förvarade i min hjärna.
*
Jag tänker fram flera situationer när samtal pågår inom mig. I morse när jag tvättat mig tog jag fram min hårborste för att borsta håret. Då märker jag en röst i min hjärna som säger:
– Du skall borsta tänderna först
– Varför då? Tänker jag.
– Du brukar borsta tänderna när du tvättat ansiktet. Tvätta händerna och borsta tänderna hör ihop med varandra. Borsta håret kan du göra medan du sköljer mun med fluor mot karies.
Jag stod där med tandborsten i ena handen och hårborsten i den andra och funderade över hur jag skulle göra. Det blev tänderna som blev borstade först.
*
En annan” historia” hände i torsdags. Medan jag väntade på skidåkningen på TV bestämde jag mig för att läsa en stund. Jag läser tre böcker parallellt med varandra. En bok heter Filosoferna. Den berättar om filosofer och filosofin i världen mellan världskrigen. En bok heter Svensk historia och en tredje ”Mina vackra gener”. De två första är riktigt tjocka böcker. Genboken har normal tjocklek. Historieboken är lättast att läsa. Den berättar om Sveriges intressanta historia efter 1919.
När min hjärna är piggast läser jag den bok som är svårast.
*
Jag satte mig i fåtöljen och drog en filt över benen. Lade en kudde på magen för att stödja de tjocka böckerna. De är tunga att hålla med händer och armar under längre lästider. Jag tar Filosofiboken för att läsa den. Då finns genast en förnimmelse i min hjärna:
– Nu tog du väl fel bok? Så pigg i huvudet är du inte idag att du fattar invecklade stycken i Filosofi boken.
Jag svarar med att jag visst är pigg. Samtalet kommer igång i min hjärna. För och emot. Efter en stund börjar jag läsa Filosofiboken och finner att jag inte fattar ett dugg. Jag är så spänd inför VM-skidåkningen att jag inte kan koncentrera mig. Mitt förståndiga jag har rätt. Jag tar en kudde bakom huvudet och somnar i fåtöljen en stund. Jag vaknar pigg i god tid innan VM-sprinttävlingen börjar. (Bra gjort Ida och Sverige. Silver första dagen.)
*
Hasse och Tage gjorde en sketch om att välja. Tage stod i en kiosk och sålde tidningar. Gösta Ekman kom för att köpa en kvällstidning. Han valde mellan Aftonbladet och Expressen. ”När han valt den ena vill han ha den andra. När han valt den andra ville han ha den ena.” Tage i kiosken hjälpte honom inte att välja. Han gjorde det istället svårare. Tidningsköpet blev mycket frustrerande för Ekman.
*
Vår lott i livet är att välja. Innan vi väljer får vi ta del av argument för och emot. Inte bara av våra medmänniskor utan också av våra egna hjärnor. Ska vi följa intuitionen och välja det vi känner just i ”valögonblicket” eller ska vi lyssna på den röst som noga tänker efter innan valen görs.
*
Många val måste vi göra med mycket kort reaktionstid. Jag tänker på situationer i trafiken och inom sporten. När jag spelade fotboll kunde jag inte stå på plan och fråga mig själv vart jag skulle spela bollen. Om jag gjort det hade jag inte haft någon boll att passa. Det hade min motspelare sett till.
Jag spelar pingis varje vecka och är överraskad över min reaktionsförmåga. Vissa tillfällen smashar handen med racket in bollen på motståndarens sida innan jag tänkt ut hur jag skulle göra. Smashen blir ofta bäst så.
*
Samtalen som förs i våra hjärnor är spännande. De kommer utan att de beordras fram.
När hade du käre läsare samtal om för och emot i din hjärna?
Jag tror alla våra medmänniskor har sådana samtal.
Många spontanköp kommer säkert till efter samtal inne i de mänskliga hjärnorna. Många spontanköp blir inte av på grund av att de eftertänksamma jagen i hjärnorna väljer bort förslagen.
*
Jag har gjort många viktiga val genom livet. Jag har bytt yrke flera gånger. Jag vet inte om jag valt fel eftersom jag inte vet hur mitt liv blivit om jag inte valt som jag gjorde. Många samtal fördes inne i min hjärna vid dessa yrkesbyten. Samtal förs dagligen i mitt huvud. Ofta är det intuitionens röst som väljer åt mig.
*
Visst är de fantastiska våra hjärnor.
Tänker vi på det i dessa datortider?
Våra förfäder hade för mycket länge sedan hade inte sådana hjärnor som vi har i dag. De levde förmodligen helt efter intuition och ”på känn”. Intuition och ”på känn” kan vi leva efter i dag också Men vi har något våra riktigt gamla förfäder inte hade;
– Vi har hjärnor vi kan tänka och samtala med och förvara våra erfarenheter i.
Vi har hjärnor som fungerar. Det ska vi vara både glada, stolta och tacksamma för.
Vi kan tänka och samtala med oss själva.
Alltså finns vi till.
*
När jag skrivit detta har min hjärna sagt flera gånger:
-Det du skrev nu blev inte bra. Skriv om. Det där var för invecklat skrivet. Utveckla det som är invecklat.
Jag lyder min hjärna så gott jag kan och hoppas att det jag skriver ska bli både läsbart och intressant. Nu säger min hjärna att jag ska sluta skriva och att jag ska önska alla en solig och trevlig helg.
Jag får väl sluta nu då. Och önska alla en trevlig och solig helg.
*
Vi har luckor i molntäcket i dag.
Solen lyser på skidbacken i Flottsbro i Huddinge kommun.
Jag ser backen från min bostad
Allt blir ljusare med sol. Allt blir gladare med sol
Allt blir förändrat i sol.
Jag blir mer människa i solens sken./Knut K

Mycket är bra. Mycket har förbättrats men bra är inte vår värld i dag

Kåseri nr 278

bistandPå SVT såg och lyssnade jag på ett panelsamtal om de Millenniemål som FN tillsammans med 189 stater satte upp år 2 000. Målen var tänkta att vara uppfyllda år 2015. Panelen diskuterade hur långt FN kommit med sina mål. Jag minns inte alla men några minns jag;
Fattigdomen skulle utrotas, vatten till alla, barnadödligheten minska, klimatförbättringar, de mänskliga rättigheterna utökas, korruptionen bekämpas, levnadsstandarden höjas i hela världen bl a genom att tillväxten på jorden skulle öka.
*
Jag tror inte att en enda av målen har uppfyllts. Jag skulle kunna skriva att det hela har varit ett stort misslyckande. Om jag skrev så skulle jag inte hålla mig till sanningen. Mycket har blivit bättre i vår värld. Afrikas folk har utvecklats mycket de senaste åren. Där inte krig har försvårat utvecklingen har länderna gjort mycket stora framsteg. De rika länderna har hjälpt de fattiga länderna på ett förståndigare sätt än tidigare. Det har lett till att barnadödligheten minskat och att flera människor på jorden fått tillgång till rent vatten. Korruptionen har bekämpats. Panelen konstaterade att färre människor går till sängs hungriga i dag än år 2 000.
*
Panelen gjorde en uppdelning på tre kategorier länder;
Fattiga länder. Utvecklingsländer och Industriländer.
I kategori ett försvåras arbetet med förbättringar genom ständiga inbördes strider och krig. I kategori två har de största förändringarna skett. I Indien, Brasilien, Sydkorea, Rwanda och många andra länder har kraftiga förbättringar gjorts. I de utvecklade länderna har ekonomikriser gjort att levnadsstandarden inte förbättras så mycket.
*
Den enorma ”Databom” som ”fötts” i de utvecklade länderna har dragit ut i ”snart sagt” hela världen. Ett nytt begrepp har skapats;
”De sociala medierna”.
Dessa medier har förändrat världens folks kommunikation med varandra.
Diktaturer har fallit.
Vi kan nästan meddela oss med varandra var vi än befinner oss i världen Men bara nästan. Diktaturländer gör allt för att förhindra meddelarfriheten i sina länder. Dit hör religiösa diktaturländer som Iran och den avskyvärda diktaturen i Nordkorea. Den kommunistiska diktaturen i Kina hindar också sitt folk från att delta världens ”fria” kommunikation.
*
Medieguden Bill Gates sa om fortsättningen av jordens utveckling;
”Vi ska inte bara försöka göra jorden bättre. Vi ska inför våra barn och barnbarn i framtiden kunna säga: ”Vi gjorde världen bättre.””
*
Det är skönt för mina öron att höra sådana utfästelser. Det skulle vara ännu skönare om jag kunde se med mina ögon och höra i mina öron att det skett som Bill Gate proklamerade i FN-panelen i går.
*
Jag är givetvis nöjd med att förbättringar görs i vår värld. Men de mänskliga rättigheterna sitter trångt i många länder. I synnerhet i diktaturländerna. Både i de religiösa och kommunistiska. Dessa mänskliga rättigheter diskuterades inte så mycket av panelens folk.
Är de rädda för diktaturländernas diktatorer
Nej, det vill jag inte tro.
*
Men världens kvinnor måste bli fria. En av kvinnorna i panelen vittnade om vilka framgångar de länder gjort där kvinnor kunnat få arbete eller bli egna företagare och därmed blivit självförsörjande. Dessa kvinnor har inte behövt stå under mannens ekonomiska beskydd. De har kunna leva friare liv.
Så måste världen bli.
Varje människa skall vara fri.
Hon skall leva och ta ansvar för den jord vi tillsammans delar och brukar.
Vi har lång väg att gå tills vi når denna min önskan och ”mitt” mål.
*
De nya FN - mål som nu diskuteras skall gälla till 2030. Jag finns inte då men jag hoppas framtidens folk får leva i en mycket bättre värld än den vi lever i Nu.
Mycket är bra.
Mycket har förbättrats
Men bra är inte vår värld i dag.
Allt kan förbättras.
*
Att tala väl och skriva är bra
Att handla och göra rätt är bättre. Trevlig helg till alla önskar jag /Knut K

Jag letar fram ett starkt kamratminne ur mina gömmor

Kåseri nr 277

Minnet börjar i den lilla byn Frödinge. Vi har höstkväll. Mjölkmaskinerna i byn har tystnat. Kvällsmjölken finns i mjölkkrukorna utanför ladugårdarna. Nästa morgon skall krukorna köras med häst och vagn till Mejeriet i Frödinge. Göran Josefsson, Arne i Älekulla och jag står och pratar på vår vanliga mötesplats, ”Gata”, i Frödinge.
– Jag är sugen på spenvarm mjölk, säger Arne i Älekulla
– Jag också. Jag går in efter en kopp, svarar Göran.
Göran bor alldeles intill där vi står.
Medan han hämtar koppen kan jag berätta att Görans föräldrar Nancy och Josef driver en bilstation. Arnes far Artur är snickare och hans mor Margit hjälper till i skolan med elevernas mat.
När Göran kommer tillbaka med koppen går vi till Gustaf Nilsson lagård. Göran tar av locket på den stora mjölkkrukan och tar en kopp med mjölk. När Göran druckit färdigt dricker Arne. Jag dricker inte. Jag gillar inte mjölk. Mina föräldrar Ludvig och Ruth har en gård. Jag kan få nymjölkad mjölk varje dag. Men jag tycker inte om mjölk. Därför dricker jag inte av Gustaf Nilssons kors mjölk. Görans och Arnes föräldrar får köpa sin mjölk på Mejeriet. Därför gillar Göran och Arne den spenvarna nymjölkade mjölken som finns i krukorna vid Gustaf Nilssons lagård.
*
Kvällen är ganska kylig. Höstens stjärnhimmel lyser på oss. Jag känner en varm vänskap mellan oss.
– Jag läste i en indianbok att indianer befäster vänskap genom att blanda varandras blod, säger jag
– Vi gör det, säger Arne.
– Hur då? Undrar Göran,
Arne tar fram sin slidkniv och säger:
– Vi gör ett litet jack på varsin fingertopp och låter blodet rinna…
-… ner i min kopp, föreslår Göran
Vi gör som Arne och Göran föreslår.
När vårt blod samlats i koppen skakar Göran koppen så våra olika blod blandas.
– Nu har vi befäst vårt kamratblodsband, avgör Arne
– Det skall alltid gälla, säger Göran
Vi blodsbröder skiljs senare och känner oss upplyfta av blodsblandningen.
*
Några år senare ”ligger vi i lumpen” i Linköping. Jag på LV 2, Arne på T 1 och Göran vid flyget i Malmslätt. Sista veckan före jul träffas vi en kväll på restaurang Druvan i Linköping. Vi äter gott och tar in tillåtna två snapsar var till maten.
– Kommer ni ihåg att vi befäste vår blodsbandsvänskap när vi drack mjölk och blandade blod vid Gustaf Nilssons gård i Frödinge? Frågar Arne.
Göran och jag nickar och minns.
– Ska vi göra om det? Frågar Göran.
– Hurdå? Undrar jag.
– Alla har vi litet kvar i glasen. Vi tar en skål för kamratblodsbandskvällen vid Gustaf Nilssons gård i Frödinge och bekräftar därmed att vårt kamratblodsband fortfarande gäller, svarar Göran
– Det kamratblodsbandet gäller för alltid, avgör Arne i Älekulla innan vi höjer våra glas och säger Skål..

Innan vi skils bestämmer vi att vi ska ha sällskap hem på tåget från Linköping till Vimmerby när vi får julledigt nästa lördag
– Det ska bli skönt att vara ledig och få vara fri att göra vad jag vill, säger Arne,
– Vi skils med de orden.
*
Vi gör sällskap hem på tåget.
Så som vi bestämt.
Nästan varje dag är vi tillsammans i Frödinge.
Vi är fria.
På söndagen före jul bestämmer vi oss för att på kvällen ta biobussen till Vimmerby och gå på bio.
– Jag tar motorcykeln. Jag ska bo hos brorsan Stig i natt i Vimmerby, säger Arne men ni kan köpa billjett åt mig så ses vi på Grand, fortsätter Arne.
*
Vi köper biljetter. Ingen Arne kommer. Vi hittar honom inte heller efter filmen när vi är på Wickbergs Konditori och dricker kaffe. Vi vet att han vet att vi är på Wickbergs efter filmen. Arne vet det eftersom vi alltid går dit innan vi tar biobussen hem.
– Det har väl inte hänt honom något, säger jag oroligt
– Han kanske var tvungen att stanna hos sin bror, svarar Göran.
Innan jag somnar på kvällen tänker jag:
– Det måtte väl inte ha hänt om något.
*
Dagen efter åker jag bil till Vimmerby och går till en annan av mina fina kamrater, Allan Lindvall. Han jobbar på Albin Carlssons Järnhandel. Jag frågar honom:
– Vet du varför Arne inte kom till Grand i går kväll?
– Arne körde i går kväll på en lastbil som stod parkerad vid Borstingshullt. Chauffören var på ett café och drack kaffe. Han hade ställt bilen på vägen utan att ha några lyktor tända. Arne fick förmodligen se lastbilen för sent och körde på den bakifrån
– Hur gick det med Arne? Frågar jag
– Han är svårt skadad och ligger på sjukstugan i Vimmerby, svarar Allan.
*
Arne skadad.
Hela måndagen tänker jag på Arne.
Jag mindes vår vänskapsblodsblandning utanför Gustaf Nilssons ladugård,
Jag mindes skålen på Druvan.
Men så tänkte jag:
”Han kan inte dö. Han är ju ung. Ingen dör i så unga år.
*
Dagen efter får jag veta att Arne är död.
Jag tänker på vad Arne sa när vi skildes utanför Druvan i Linköping.
” Det ska bli skönt att vara ledig och få vara fri att göra vad jag vill.”
*
Några dagar senare vid Bisättningen i Frödinge kyrka får jag se Arne i hans kista.
Han ligger som om han sov. Jag skulle vilja säga till honom:
– Kom Arne så går vi. Vi har mycket att göra tillsammans i livet.
*
På begravningen bar vi kamrater Arne in i kyrkan.
Efter detta har jag burit med mig minnet av Arne hela livet. Nu har jag berättat det minnet för dig som läser detta.
*
Sorgen var tung för hans föräldrar och alla som kände Arne. Men den initiativrike och glada blodbandskamraten Arnes minne hos mig är ljust.
Så har det varit genom åren och så är det i dag.
*
Även vår fina kamrat Göran Josefsson har fått lämna jordelivet alltför tidigt.
Döden tar inte hänsyn till ålder. Den drabbar både unga och äldre.
Sådant är också livet./Knut K

Min italienska resa

Kåseri nr 276

När jag i dag vaknar med halmånen lysande på vår jord minns jag vår senaste resa till Rom. Jag har beskrivit den så här:
*
Motorljud hör jag långt ifrån
Och röster från lekande barn
Solen värmer mina armar och ansikte
Jag är i Rom. Det är vår.
Ja, Visst är det vår.
Visst är jag i Rom
Penséerna blommar. Vildkatterna njuter i värmen.
I Borgheseparken ser jag ungdomar liggande. I gräset.
De kramar och kysser varandra
Visst är det vår
*
Vad heter du fågel som sjunger så vackert för mig?
I dag. I april. I Rom
Spelar det någon roll förresten?
Vad du heter.
Du vet inte vem jag är
Jag vet inte vem du är
Du är sångaren. Jag lyssnaren
Det räcker, vackra fågel, att veta om varandra.
*
Tidigt på aprilmorgnarna kvittrar fåglarna utanför mitt fönster på Svenska Institutet i Rom. När bilarna dundrar in i staden flyger fåglarna längre in i Borgheseparken. Där fortsätter de att kvittra och sjunga.
Motorbuller är inte fågelsång
Jag stänger mitt fönster mot staden och bullret.
*
rom1Vårsolen ler mot oss på Piazza Navona.
Flickorna har långt hår, korta kjolar och leenden på läpparna.
För första gången i år sitter vi ute på en liten restaurang.
Vi äter pasta och dricker Vino Rozzo.
Samtalen kommer i gång.
Vad är rätt? Vad är fel?
Varför är världen som den är?
Till sekondo äter vi salta grönsaker och tar in ännu en bringare vin.
– Världen är som den är för att vi är som vi är, säger Bertil.
Jag funderar på hur jag är.
*
En tiggare kommer till vår restaurang. Han sträcker fram en hand. Tar av sin hatt. Bugar och borrar en bedjande blick i en ung elegant romarinnas ögon.
Tiggaren är gråhårig, svartkläd och professionell.
Romarinnan är snäll
*
– Skål! Livet kan vara rätt behagligt ibland, säger jag och lyfter mitt glas.
– Livet blir behagligt när vi har trevligt tillsammans, svarar Nils och dricker av det goda vinet.
*
Vi äter glass med chokladbitar i på Piazza Navona.
Det är världens godaste glass.
Tycker jag.
På torget säljer afrikaner väskor. Tigarna tigger. Karikatyrtecknarna tecknar av folk. Fontänerna brusar. Kvällssolen kryper ner bakom de stora Palatsen.
Blommorna lyser ännu en stund innan de kryper ihop för den mörka natten.
*
Nästa dag ser jag:
Att några uteliggare har sin sovsal i en park vid Tibern.
I dag vädrar de sina kläder i vårluften.
På bänkar. I gräset. På buskar ser jag skjortor, tröjor, strumpor och skor.
Röda, gröna, gula och blå lyser kläderna i solen.
*
Två gamla damer går runt i sin utesovsal. Deras hem är parkbänken, Parken och en rullstol
Är det allt?
Nej, de har också fåglarna. Det gröna gräset. Träden som nyss slagit ut.
Fontänen med det ständigt rinnande, klara friska vattnet
Vatten har minsann inte alla tillgång till i vår värld.
*
romPå gatan nedanför Spanska Trappan ligger en gammal gumma. Det svarta hucklet, svarta koftan och den mörka kjolen skriker ut sorg och fattigdom
Några sedlar ligger i hennes korg. Jag lägger dit en till.
Många går förbi. De struntar i den svartklädda gumman som ligger och tigger.
Var och en har nog av sin egen plåga
(Så står det visst i Bibeln)
*
Jag har en son. Lars heter han. Han kan nästan allt om Antiken.
Om vasar och hus. Kyrkor och Palats och hur människor levde förr.
Hadrianus villa vet han mycket om Augustinus triumfbåge känner han väl till
Om Forum Romanum kan han berätta och om Pantheon, Peterskyrkan och Athena, Romulus och Remus och kejsar Augustus som lät skattskriva världen.
Lars har lärt mig att vi inte är så mycket bättre nu, än förr, som jag i min enfald trott att vi är.
Grekiska vaser skapade långt innan Jesus föddes såg jag
Skönhet utstrålade de
Skickligt var de gjorda
Vem var det som sa att människor inte kunde skapa vacker konst och fina konsthantverk förr?
*
Vi står i Pantheon och ser upp mot den öppna kupolen
-Det är hål i taket. Ska det vara det? frågar mig en amerikanska
Jag nickar till svar
Hon säger:
– Det regnar ju in på marmorgolvet
Jag nickar igen.
Amerikanskan och hennes grupp från Amerika pekar och gestikulerar och skakar på huvudena innan de säger Good by och går.
– Här har det regnat in sedan Hadrianus tid. Golvet är nästan lika fint i dag som då. Tänker jag och fortsätter beundra världens vackraste kupol.
*
När jag en dag satt på Spanska Trappan och såg ut över en del av Rom tänkte jag på vad vi behöver kunna och vad vi får veta av Sveriges kvällspress:
”Kvällspressen ger oss mycket vi inte behöver veta.
När vi får veta det vi inte behöver veta
saknar vi inte det vi behöver veta.
Det behöver vi veta om kvällspressen och livet.”
*
I Rom de här dagarna har jag lärt mig att det är mycket jag borde kunna som jag inte kan. Jag vet också att det är mycket jag kan som jag inte behöver kunna – men kan ändå.
*
Jag önskar alla en trevlig dag./Knut K

Om ålder och utveckling

Kåseri nr 275

Månen har fått gömma sig bakom molnen. Mörker råder över nejden denna tidiga söndagsmorgon.
Jag är vaken.
Inte för att jag inte kan sova.
Jag är vaken för att jag gillar morgnarnas tystnad. Denna söndagsmorgon har trafiken på E-fyran ännu inte kommit igång. Vi har E-fyran en bit bort från oss. Inte längre dock än vi ser den. Vi ser också tunnelbanan. Den ligger mellan oss och E-fyran. Tågen på T-banan har inte heller kommit i gång med alla sina tåg. Tågen och bilarna stör oss inte på dagtid. Vi har nytta av dem. E-fyran kör vi en halvmil när vi skall till Kungens Kurva och Skärholmen och handla. T-banan utnyttjar vi när vi ska till Stockholms centrum och ”titta på stan.”
*
Philip zandenFilip Zandén sa i går i slutet av programmet ”Stjärnorna på slottet” att han upplevt att personer som är äldre än han själv sagt att de har blivit bättre människor även fast de börjar bli till åren.
– Hoppet att bli en bättre människa är inte ute för mig trots att jag är 58 år.
Så sa han ungefär.
Vem tror något annat?
Jag funderar på:
”Tror folk att ökad ålder gör att människor blir sämre som människor.
Att människor socialt, kulturellt och mänskligt går ner sig när de blir äldre.
Tror människor att folk fattar sämre och är mindre värda för att något ben är ont eller att håret blivit tunnare.
Tror folk att livet är slut för att pensionsbestämmelserna säger att arbetstiden är slut och att pensioneringen väntar.
*
Tror människor att vi föds enbart för att vi skall skruva i muttrar på Volvo, köra tåg åt SJ, spela teater på Dramaten eller laga mat åt andra på restaurangerna.
Alla ska ta sitt ansvar för samhället och göra insatser i arbetslivet.
Men alla har rätt att leva sina liv och njuta när njutning är möjlig.
Jag vet att livet inte är ett njutningsinstitut där bara njutning förekommer
Vi lider också. Vi sörjer. Vi är sjuka. Vi har ont. Vi är arga. Vi gråter. Vi skäller. Vi blir nedtryckta. Vi blir utledsna på livet ibland. Vi mår illa. Vi bannar att vi kommit till jorden och blir tvingade att leva som människor. (Jo det finns människor som tänker så.)
*
Det finns de som tycker att livet är ett Helvete på jorden,
Jorden är inget Helvete.
Vi kan glädjas. Vi kan skratta och le. Vi kan skapa. Vi kan spela och lyssna till musik, Vi kan dansa och sjunga. Vi kan äta gott och må bra.
Vi kan få uppleva det bästa av allt;
Att utveckla kärlek till människor, till djur och vår natur.
Vi ska också lära oss att älska oss själva.
På rätt sätt.
Det är inte fel att älska sig själv.
Den som älskar sig själv kan också ge kärlek till andra.
*
Många får möjlighet att följa sina barn genom barndomen och ungdomen.
Finns det någon större uppgift än att leva med sina barn medan åren går?
*
Vi kan njuta av blommornas skönhet i hagar och på ängar.
Vi kan njuta bärens fina smaker när vi plockat dem i trädgårdar eller i ”skog och mark”.
Vi kan bada i härligt rena sjöar, segla och färdas på vatten med båtar som drivs av motorer eller förs fram med åror - som ros av människoarmar.
*
Människan är:
Ett stycke kött. En droppe blod.
En samling ben. Ett knippe hår
En hjärna som tänker och förstår.
En tid. Ett Liv.
En sagostund i verkligheten
Ett ögonblick i evigheten.
*
Du är Du människa!
Jag är jag människa.
Människor med möjligheter
är vi
och har rätt att vara
Tills vi dör
*
Den skickliga skådespelaren Zandén kan fortsätta att utveckla sig och bli en ännu bättre människa i sitt framtida liv.
*
Nu börjar ljuset göra morgonen till en ny dag.
Men hälsningar till vänner i olika åldrar. /Knut K

Ett möte på en skogsväg i Harberga

Kåseri nr 274

 tordyvelMitt i den gnistrande vintern kan jag minnas händelser som skett i sommarens härliga tid. Jag minns en sommardag i en skog som heter Harberga. Den Skogen ligger i Frödinge socken i Småland. Så här var det den dagen jag tänker på.
*
På en skogsväg i Harberga i Frödinge går jag sakta en sommardag och andas in skogens dofter. Jag njuter av ormbunkarnas skirhet och stolta uppsyn, blåbärsrisets grönska och björkarnas livslust. Jag hör suset i tallar och granar.
*
Plötsligt kravlar en tordyvel över stigen. Den är glänsande svart. Kroppen är välsvarvad trots att bakdelen är räfflad. Om jag tar ett steg till och lägger min tyngd i steget skall den svartglänsande Tordyveln krossas och innanmätet tryckas ut på stigen. Kanske skulle en del av innanmätet fastna på min sko. Jag kunde skrapa bort det mosade mot en stubbe eller sten.
Tordyveln är i mitt våld
Leva eller dö.
Det är frågan.
Jag blir överraskad över att jag har sådan makt över tordyveln. Om jag dödar den återgår den till nästa steg i kretsloppet. Den blir åter vatten och jord, tänker jag.
*
Jag dödar den inte. Den får fortsätta över stigen in i blåbärsriset.
*
Efter mötet med tordyveln sätter jag mig på en sten och tänker över situationen. Jag känner mig som om jag gjort en god gärning.
– Är det gott att låta bli att göra ont?
– I dagens värld känns det onda inte som ont för dem som gör ont. Det onda som känns, känns för dem som blir utsatta för det onda. Därför kan det i vår värld vara gott när någon avstår från att göra ont.
*
När jag sitter på stenen kommer tordyveln tillbaka. Den går mot min sko. Stannar en stund. Vänder sig mot mig.
– Du utmanar ödet du. Tänk om jag ångrar mig och sätter min stora sko över ditt skal och trampar till, säger jag högt.
En liten kort stund känner jag lust att trampa på den lilla vackra figuren. Tordyveln bryr sig inte. Den skyndar vidare mellan mina fötter och fortsätter utmed skogsstigen i Harberga.
Den verkar ha bråttom.
Vad har den sitt liv till?
Att samla föda och föröka sig, är svaret.
Vad mer?
Ja, vad mer?
– Du Tordyveln, du äter spillning och är en liten rengörare i den lilla världen i naturen. Det har jag läst om dig i en uppslagsbok. Om ni är många, ni tordyvlar, blir det mycket spillning ni tar hand om. Ni gör nytta i naturen, tänker jag.
*
Hur har vi människor det?
Hur är det med vattnets, luftens och jordens renhet?
Vad gör vi med Orsonlagret?
Vi är inte bra på att ta hand om vår spillning.
Det kan jag konstatera.
Några bra tordyvlar är vi inte.
*
– Kom tordyveln tillbaka för att bedyra sin vänskap med mig?
Mina elaka och sedan ”goda” tankar kunde han inte veta om.
Eller.
Kunde han känna förtroende för mig.
*
När jag går från platsen funderar jag över om någon har mig i sitt våld och kan trycka till och krossa mig.
Jag tänker också på:
– Vad är människan till för egentligen?
Ett svar är:
– Vi skall jobba, äta, dricka och föröka oss.
Och sova dessemellan.
Detta klarar vi av. Vi blir fler och fler på klotet.
Många av oss har blivit fetare än tidigare generationers folk varit.
Vi ska också veta:
– att vi har alltför många som är svältande fattiga och sjuka på vår jord.
– att vårt sätt att leva gör att temperaturen stiger och vårt jordklot blir smutsigare för varje dag som går.
Jag tror att Tordyvlarna klarar sina livsuppgifter bättre i skogen än vi människor gör där vi bor. I varje fall när det gäller rengöring och renhållning.
*
När jag skrivit detta denna tidiga tisdagsmorgon den 22 januari 2013 ser jag ut över vår vinternatur. Jag känner lite lust att snart få möta våren. Detta trots allt vackert snövintern ger oss. Tordyveln i Harberga i Frödinge socken finns inte i livet. Den har gått vidare i kretsloppet.
Men
Den vackra tordyveln finns nu bevarad i min text./KnutK

I Landet Fantasia möter jag Saravit och Andro

Kåseri nr 273

fantasiJag vandrar in i landet Fantasia. Jag har inte varit här på en tid. Inget är sig likt när jag kommer fram till landets port. När jag stannar i porten får jag av en robot en liten glänsande tingest i min hand. Den är stor som en sockerbit. Jag håller tingesten i handen.
Porten är ny.
Smyckad med blommor och blad. Jag känner inte igen en enda blomma och har aldrig sett ett enda av bladen i porten. Vägen in i Fantasia är också ny. Den sviktar när jag går på den. Beläggningen är unik. Aldrig har jag sett något liknande.
Vägbanan har en färg som inte finns mer än här.
Hela Fantasia verkar vara annorlunda
*
När jag nu kommit till Fantasia skall det som finns här vara fantasi. Det som finns får inte vara verkligt.
Om det är verkligt är det inte fantasi.
*
Jag möter ingen. Jag ser ingen som kan liknas vid en människa.
Jag ser på min lilla tingest och får höra musik.
Det verkar som om min blick på tingesten satte igång musiken
Jag hör ljuv musik. Glad musik. Härlig sång hör jag också.
Jag blir glad.
Min hjärna påverkas positivt av musiken och sången.
Jag sätter mig på en matta som liknar våra gräsmattor.
Den är inte grön men skön att sitta på.
Tiden verkar stå stilla i Fantasia.
Jag är helt överväldigad.
Vad ska hända?
Vad kan hända?
*
Jag vet att jag befinner på planeten Maria i galaxen Andromederna som är granne med vår galax Vintergatan. Jag har läst om galaxen Andromederna att den kan finnas nära Universums Svarta hål. Ingen vet vad hålen är till för och vad som händer med dem som sugs ned i hålen. Borta är de som sugs ner och är borta. Frågan är:
”Vart borta är de då?”
Det finns de som misstänker att hålen innehåller en mycket speciell energi.
Ingen vet
Med säkerhet.
Vi behöver inte veta allt för att leva våra liv på jorden.
*
Jag går vidare i ett mycket vackert solsken. Lagom varmt. En av Andromedernas miljarder solar lyser på planeten Maria. Musiken upphör och allt blir helt tyst och stilla.
Jag blir stående helt häpen. Hur kan allt bli så tyst?
Jag håller andan en stund för att inte störa den stora tystnaden. Jag kan bara hålla andan en kort stund. Sedan måste jag andas igen.
*
Jag hör en röst i mina öron. Jag tror först att mina tankar börjar prata med mig. Den röst jag hör är mjuk och vacker. Den talar till mig. Efter en stund förstår jag att någon i Landet Fantasia brukar min hjärna för att ge informationer direkt in i min hjärna.
–Jag heter Saravit. Du jordemänniska har fått en kod i din hjärna. Därför kan jag tala med dig. Och du med mig. Du fick den när du gick in genom porten till Fantasia. Du har också fått ett register i den lilla glänsande tingesten där du kan välja vad du vill göra medan du befinner dig i Landet Fantasia. Välkommen hit.
Rösten tystnar.
En lång stund är här helt tyst.
Jag börjar tala irriterat till mg själv.
– Vad fick jag veta? Att jag fått en kod och ett register men inte hur jag skall göra för att bruka dem.
En annan röst hör jag nu. Den säger:
– Jag heter Andro och är från Andromederna. Du öppnar registret genom att tänka dig in i det. När registret öppnar sig får du veta vad du har att välja på i Landet Fantasia. När du bestämt vad du skall se. flyttas du till den plats du önskar dig.
– Ungefär som våra telefonnummer i våra datorer. Vi slår upp den vi söker och kan ringa upp denne med våra fina datorer, tänker jag.
Det jag säger förs vidare till Saravit och Andro som jag talar med.
Saravit svarade skrattande:
– Ni på jorden har kommit en bit på väg men ni har långt kvar innan ni kan det vi kan när det gäller överföring från människa till människa
– Är ni människor. Jag trodde ni var något annat i landet Fantasia
– Vi är människor. Konstaterar Andro.
– Varför är ni människor?
– För att människokroppen är sådan fin uppfinnig att det inte finns någon anledning att vara något annat än Människa. Säger Saravit
– Människohjärnorna har en otrolig utveckligpotential. Inte ens i fantasin kan vi hitta något bättre. Svarar Andro.
– Hur gör ni för att kunna prata med mig direkt i min hjärna?
– Det får ni fundera ut själva men jag kan sända med till jorden att ni har mycket i era hjärnor som ni ännu inte upptäckt att ni har. Påstår Saravit.
– Då är det bara att dra hem igen och utveckla hjärnorna på Jorden. Vi ska bli som ni, säger jag.
– Åja sakta i backarna, Rom byggdes inte på en dag som ni brukar säga. Men jag ska erkänna att ni är bra. Tekniskt är ni bättre än vi på planeten Maria i galaxen Andromederna trodde att ni skulle klara av att bli. Säger Andro.
– Ni tycker att vi är bra då? Undrar jag.
– Vi kan inte påstå att ni lever bra med vandra på er jord. Med de hjärnorna ni har borde ni veta att leva mänskligare liv än ni gör. Konstaterar Saravit
*
Mina Fantasiavänner Andro och Saravit tystnar. Jag öppnar registret i den illa glänsande tingesten och ser fram koden till musik. Jag förflyttas till en vacker konsertlokal. På scenen finns säkert ett hundra musiker och sångare.
Män och kvinnor. Om vart annat.
Alla lyser av glädje att få spela för mig.
*
Saravit och Andro sätter sig hos mig.
– Jag är glad at du valde sång och musik, säger Andro
– Musiken är universell, fortsätter Saravit, innan ljuva toner sprids på den plats jag är i landet Fantasia på planeten Maria i galaxen Andromederna.
– Musiken och sången och glädjen är verkligen universell och sprider glädje, tänker jag, innan jag helt fångas av sångerna och musiken
*
Musiken flyter omkring mig - och in i min hjärna. Efter en tid tänker jag mig hem till Jorden i galaxen Vintergatan.
*
– Det är skönt att vara på Myrstuguberget igen, tänker jag nu.
Stiliga Ruben Ren lyser mig välkommen hem/ Knut K

Jag besöker Anders på Moon

Kåseri nr 272

fotbollarAnders på Moon bor i en stuga i skogens bryn. Han bor ensam - på rena rama landsbygden.
Jag är tidigt på plats. Mörkret har svept in naturen i sin svarta kappa. Från fönstret i stugan sipprar ljus ut och försöker tränga undan mörkret.
Där jag står råder mörkret.
*
Jag ser mot skogen. Stora tallar och granar finns i dunklet. Anders fina trädgård syns inte mycket av. I skogsbrynet ligger snö kvar. Den lyser upp. Jag går till huset och ringer på. Det sker med ett par klockor som hänger på den svarta dörren i det röda huset med vita knutar och tegeltak. Jag förstår att Anders tittar genom titthålet innan han öppnar. Dörren öppnas efter en stund. En låtsasvresig röst säger:
– Vem ringer i mina klockor mitt i natten. Är du en rånare. Eller luffare? Vad är du för en dåre som kommer och stör?
– Gör dig inte till. Du vet vem jag är. Jag vet att du bakat saffransbröd och pepparkakor att bjuda mig på. Om du inte har bakat åker jag hem igen.
– Jag har skämt bort dig. Jag måste väl sluta med det.
– Här ska inte slutas med något som är bra, säger jag och går in i stugan. Katten Oskar ligger på spiselhällen. Han lyfter på huvudet och ser på mig. Oskar hälsar med en ”jamning” och lägger sedan huvudet på hällen igen.
Veden i den gamla järnspiseln brinner. Anders sätter på en gryta med vatten på spisringarna.
*
Bordet i köket är dukat med Anders ”finkoppar”. Nybakade saffranskivor ligger gult och vackert upplagda på ett antikt fat.
Detsamma gäller pepparkakorna.
-Saffransbrödet har du bakat nu på morgonen, säger jag.
– Ja visst. Hur skulle det se ut om det stod i Vimmerby Tidning eller på Facebook att Anders på Moon bjudit en författare på dagsgammalt saffransbröd.

Jag tar en skiva och smakar av det nybakade brödet och blir mer än nöjd. Jag säger:
– Jag gillar saffran men väljer aldrig saffran på kaféerna. Det som skall var saffran är inte saffran där. Den som bakar har nog bara sprungit förbi med en saffranspåse och sedan målat degen gul för att saffranbrödet ska se ut som saffransbröd ska se ut, säger jag.
– Då duger det jag bakat åt dig åt dig då. Det var skönt att höra.
*
Senare när vi sitter i hans fina bibliotek och datorrum talar vi om världen och livet. Anders säger:
– Vi talar ofta om det mångkulturella samhället nu för tiden. Det är bra. Vi människor skall så långt det är möjligt utveckla oss i frihet till de människor vi har gener att bli.
Jag nickar till svar och väntar på fortsättningen. Den kommer.
– Men vi ska också leva tillsammans på vår jord.
I vårt land.
I vår bygd.
I familjer och som singlar.
*
Anders gör en paus igen. Jag väntar. Han fortsätter;
– Vi måste ha något som förenar oss. Olika religioner skiljer i dag folk från folk. Olika politiska inriktningar skiljer folk från folk. Jag tror du förstår vad jag menar.
Jag nickar.
Det han säger har vi dagligen exempel på i samhället. Han fortsätter:
– Mitt i denna mångkulturella värld borde det finnas ett gemensamt rättesnöre som binder oss samman.
Jag nickar åter till svar
– Du har varit fotbollstränare Knut, säger Anders. Minns du att vi hade många bollar när vi tränade och att vi när träningen var slut samlade in bollarna i ett stort nät. Nätet med bollarna kunde vi sedan bära hem till materialrummet efter träningen.
– Jag minns den härliga fotbollstiden, svarar jag.
– Låt oss göra en liknelse, fortsätter Anders. Vi låtsas att varje religion är en boll. De kristna är en boll.
Muslimerna en annan. Hinduerna en tredje. De icke troende får vara en boll. Buddisterna en. De politiska inriktningarna får vara olika bollar. Alla bollarna jag samlat ihop finns nu på världsplanen. De studsar åt olika håll.
– Jag förstår.
– Hur ska vi göra och vad ska vi göra för att vi ska få ett gemensamt övergripande levnadssätt för folket i bollarna?
– Jag tror du vill att jag ska säga att vi behöver ett mycket stort nät som vi kan samla alla bollarna i. Svarar jag.
– Jag vill att det stora nätet skapas och binds samman av väl utvecklade psykologiska rättesnören. Rättesnörena skall finnas i människornas hjärnor och vara sådana att alla människor kan leva efter dem.
– Varför?
– Vi behöver något som är större än människorna
*
Anders gör en paus igen och fortsätter:
– Det FN bestämt om mänskliga rättigheter är bra - men räcker inte. Många struntar i både FN och de mänskliga rättigheterna – och skyldigheterna.
Vi måste gå vidare.
– Tror du själv på att det du föreslår är möjligt? Frågar jag
– Det är klart att mitt storgoda kärleksfulla nät, som har bollar med människor i, är fantasi men jag tror att mänskliga hjärnor i framtiden inte kommer att vara inställda på nutidens småaktigheter, egensinnigheter och egoism. De kommer att inse att det finns intelligentare sätt att leva på jorden än vi gör nu. Dessa de intelligentare sätten att leva kommer att gagna alla människor. Det gagnar också vår jords klimat, människors säkerhet samt världens nödvändiga och spännande forskning och utveckling.
*
Anders tystnar. Jag säger inte heller något. Oskar kommer in i rummet och hoppar upp i Anders knä. Oskar lägger sig vant tillräta. Solen lyser in genom ett fönster mot söder och skapar mönster på golvet när de hemvävda gardinerna, som finns i rummet, blir genomlysta.
*
Senare på dagen bjuder Anders på ”pärapannkaka”. (Pära är småländska och betyder potatis på svenska) Under resan hem funderar jag på Anders bollar och de nät bollarna ska finnas. i. Det är skönt att leka i fantasins och utopins värld ibland/ Knut K

Med denna dikt önskar jag: Gott Nytt År till alla kära vänner.

 

Jag vill drömma
att kärlekens mjuka vingar
smeker min kind.
Vill vara tyngdlös och fri Svävande, svävande tyngdlös och fri
*
Jag tror på den människan
Som brinner i känslornas skog
Bränner sina broar
Banar väg i snåren
Ser över djupen
och anar ljuset
*
Jag tror på den människan
vars blick är en ljungande blixt
Som ser dalen
Skogarna dunkel
Bergens strävan mot höjden
Och de små violerna i det höga gräset.
*
Den människan fjättras ej i småaktighet
Drunknar ej i lättfärdighet
Och lockas ej av högfärdens blomma/Knut K

Knuts kåserier

knutteNu tar Knut Karlsson sommarlov med sina kåserier och återkommer c:a 15 augusti. Läs det sista kåseriet före sommaren!

 

start riksteaternsverige 

logga rt intranat

start riksteaternostergotla 

start scenkonstportalen

Sök evenemang på teatrar i hela Sverige
scenguide

Teaternytt

Läs de senaste teaternyheterna på nätet i
start nummerse

 eller i Riksteaterns blogg
start riksteaterbloggen


Copyright © 2015 Motala Teaterförening