ticksterlogga

tickster administration 

idelada

 

vanster vadarriksteatern

vanster blimedlem
vanster riksteaterforeninga

vanster forestallningarilan

Vi samarbetar med

 

anaimtaa 200

 motala ostergotlands sjosta

abf

mcc
hotell ostermalm
LillaHemLogo Transp

maxiica

 motala24 platen

willys 

 skobes

Knuts kåserier 2011

torsdag 29 december

Det nya året väntar på oss

Kåseri nr 228

flagg122011 är snart slut. Nu på söndag har vi första dagen på det nya året 2012. Vad minns vi av det gamla? Vad ser vi fram emot på det nya? Vi fick i går i SVT:s årskrönika en genomgång av det som hänt i världen. Morden på Utöja i Norge kommer aldrig att glömmas. Demonstrationerna, som blev till revolutioner i norra Afrika och överraskade västvärlden, minns vi. Det talades om att folket där ville ha demokrati. Blir det demokrati nu. Om Sharialagar införs sitter folket åter fast i den islamistiska diktaturen.

*

Vi fick från Fittja veta om en ohygglig händelse under julen. En ung pojke som var pojkvän till en flicka höggs till döds av tre unga som var syskon. I vissa kretsar anses detta vara en familjerättighet att göra så. För mig var det ett brutalt mord. Mördarsyskonen är omhändertagna av polisen. Händelser som dessa vill vi inte ha i Sverige. Vi vill förresten inte ha sådana avskyvärda händelser någonstans i världen.

*

Jag minns Caremas totala avsaknad av mänsklighet till förmån för krass kapitalism och snöda vinstbegär. Att ta från de gamla och ge åt de rika är en omvänd Robin Hood idé som jag inte trodde fanns i ett kultiverat land som Sverige. Caremas ägare och ledning skämde inte bara ut sig själva. De gav intryck av att företag fungerar så att de hänsynslöst tar från andra för att berika sig själva. Vi har i Sverige alltid haft bra företagarverksamhet. Carema har spottat dessa de skickliga och rättänkande företagarna i ansiktet. Jag vet att det finns många skumraskföretag som ligger på gränsen till kriminalitet och i många fall överskridit gränserna till kriminalitet. Carema är inte kriminella. De utnyttjar de slappa regler vår nuvarande regering ger dem. Men deras agerande är inte mänskligt riktig.

*

Nuvarande ordföranden Åke Lindberg skrev nyligen på Facebook:

"Förbereder kvällens styrelsemöte i Motala Teaterförening, en förening där jag varit ordförande ända sedan Knut Karlsson flyttade från Motala 1985. En lång tid, hela 27 år. Hösten har varit en katastrof publikmässigt om man undantar Boeing Boeing med Nanne Grönvall(runt 300 st) Teaterföreningen går nu på "knäna" ekonomiskt, men vi hoppas att vi skall reda upp det hela som vi gjort tidigare, när det kärvat. De pengar vi sökt från kommunen hoppas vi kommer i januari. Vi har tidigare haft 250.000 kr/år, men hoppas nu få ytterligare 50.000 kr(för ännu mer barnteater).

*

Vice ordföranden Hans Enqvist skrev till mig sålunda:

Hej Knut.

Jag förstår att du kanske hört Åke berätta att han nu ska avgå som ordf. i teaterföreningen som du startade 1979 och överlät ordförandeskapet till Åke. Det var 1985 har Åke sagt. Det är en gedigen kulturinsats som Åke gjort. CV:t när det gäller idéer och aktiviteter som han genomfört är långt. Jazz o Blues, Moberggruppen, Grefven o Grävarne bara för att nämna något som han gjort. Listan är lång. Den 13 mars är årsmötet och det är en stor uppgift för valberedningen att få fram lämpliga att ta över på de olika posterna i styrelsen. Det är oerhört viktigt för valberedningen att påtala att det fordras en hel del jobb utöver styrelsemöten.

Jag önskar dig och din fru ett gott slut och ett GOTT NYTT ÅR.

*

Tack Åke och Hans.

Ni har båda gjort stora insatser. Nu ska Åke avgå. En ny ordförande skall utses. Jag hoppas att valberedningen hittar någon verkligt teaterintresserad efter Åke.

*

Jag minns när vi startade Teaterföreningen. Jag förberedde starten på våren 1979. Huset öppnade i juni. Vi hade då redan kommit så långt att vi hade en interimsstyrelse. På hösten hade vi vår första föreställning. Det var Joe Hill. När vi hade det årsmöte, som beslutade om att vi skulle bilda Motala Teaterförening, sa ordföranden i dåvarande Arbetarnas Byggnadsförening Rune Leijonmarck :

"Du ska bli ordförande i Teaterföreningen. Det uppdraget får bli en viktig del i din cheftjänst. Teater ska vi ha mycket av i Folkets Hus."

Teatern blev ett spännande uppdrag i Folkets Hus.

*

Det var då det. Nu är Teaterföreningen friställd från Folkets Hus. Istället för att vara en del av Husets verksamhet hyr föreningen lokaler i Folkets Hus. Hur blir det när kultursatsningen i Lokverkstan blir klar? Ska Riksteaterns förställningar då spelas i Lokverkstan? Skall Teaterföreningen lämna en av Sveriges bästa och vackraste scener åt sitt öde?

- Kan någon svara på de frågorna i dag?

*

Frågorna om framtiden är många. Jag hoppas att den ledande politiska konstellationen hjälper Teaterföreningen med de ekonomiska resurser som behövs för att driva bra teaterverksamhet vidare i Motala. Verksamheten får inte sluta när Åke slutar.

*

Som avslutning vill jag önska alla läsare av mitt och Teaterföreningens kåseri

ETT GOTT NYTT ÅR

Och hoppas att 2012 också blir ett bra TEATERÅR.

Knut K

torsdag 22 december

Jul på polisstationen

kerstman051Kåseri nr 227

Tjugoåtta jular firade vi i Motala. De första jularna var jag polis och fick tjänstgöra både Julafton, Juldagen och Annandagen. Efter skottår ändrades mina pass. Jag fick en av juldagarna ledig. De, som tjänstgjorde julaftons kväll, fick halv tjänst på poliskontoret och halv tjänst som jour i hemmet.  Vi fick till polisen varje år gåvor av olika slag från motalaborna. Det var fruktkorgar, med dadlar, fikon, bananer, vindruvor och apelsiner. Vi fick chokladaskar, dricka, blommor och pengar till inköp av skinka och olika andra maträtter. Det var fest på polisstationen varje jul. Pengarna att köpa mat för fick vi av godsägaren Göran Ribers. Han var en glad man som ofta tittade in på polisstationen, sa hej och pratade en stund.

*

Ingen tänkte sig att gåvorna var mutor. Snarare var det gåvor som hjärtliga tack från motalaborna för det gångna årets jobb. Jag upplevde att vi inom polisen var omtyckta i stan. Inte av alla. Det fanns de som inte alls tyckte om oss. De som hamnat i fyllecellerna under året tyckte inte bra om oss. Det fanns undantag. Några av dem som ofta blev inlagda blev vi kända med och av. När de nyktrat till kunde de vara riktigt trevliga att prata med. Det fanns poliser som inte tyckte om att prata med människor med alkoholproblem. Det var under deras värdighet att tala med "slöddret" som dessa poliser kallade dem som inte levde sina liv som andra människor gör. För mig har alla människor alltid varit medmänniskor. Antingen jag mött dem i polisens arrestlokaler eller Stadshotellets festvåningar.

*

Jag minns en julafton. Jag tjänstgjorde på eftermiddagen och hade fotpatrull i centrum. Motala centrum var på den tiden fyllt av folk som julhandlade, gick omkring bland stånden på torget och köpte lotter, drack glögg och träffade vänner och bekanta. Utanför "ölschappet" var det rörigt. Inne var det ett himla sorl och surr när de törstiga motalaborna släckte sin törst. Omkring "schappet" fanns de, som hade alkoholproblem, och andra, som bara tog en öl tillsammans, utan att ha alkoholproblem. Många ville ha bort "Schappet" från stan. Andra tyckte att det var bra.

*

Jag minns att jag stod på torget och pratade med några fotbollspelare från IFK Motala när en man kom springande och nästan skrek;

- De slåss på "schappet".

Jag gick dit och fann att ordningsvakten var vild av ilska.

Ha skrek;

- Ta bort den där och sätt in honom. Han klippte till mig.

Jag frågade den som klippt till vad som hänt.

- Den där slängde ut mig när jag satt lugnt och drack en öl inne "på Schappet".  Kan en inte ens på julafton få en lugn stund och dricka en öl? fick jag till svar.

- Han satt inte lugnt därinne. Han bråkade och ville ha mer öl. Han blev inte serverad för att ha är full redan. Han var dum också.  Jag slängde ut honom på föreståndarens begäran. Ta bort honom härifrån. Han har väl inte rätt att slå en ordningsvakt på käften. Jag ska anmäla honom, sa ordningsvakten

*

Jag förstod att det inte fanns något annat att göra än att ta med den fulla mannen till polisstationen. Han var lång och riktigt svajig. Jag försökte säga till honom att han skulle följa med mig frivilligt. Men då måttade han ett slag till mot ordningsvakten. Jag fick tag i den fulla mannen.  Slaget träffade inte.

Han gjorde motstånd när vi drog i väg. Tog tag i allt som fanns att ta tag i. Jag fick lyfta honom med ett livtag om midjan och armarna. Så balanserade jag honom till Prästgatan 6. Massor av folk stod på trottoaren och såg på. Några följde efter oss. När vi kom till övergångsstället på Prästgatan och därefter gick in med honom på polisstationen fick jag applåder av folket.

- Det gjorde du bra Knutte, sa någon

- Tur att du spelar fotboll så du är vältränad, ropade en annan.

Den berusade mannen som tillhörde stans alkisar lades in i fyllecellen. Där fanns redan två av hans kompisar.

*

Långt senare på kvällen när folket gått hem till sina julaftnar och snön föll tätt med stora flingor satt vi tre poliser Hasse Månsson, Bertil Karlsson och jag och spelade poängpoker. Vi spelade tioöres. Ingen blev ruinerad men det var kul att spela.

- Nu börjar jag bli hungrig, sa Bertil när vi spelat en bra stund.

Vi plockade fram mat och satte igång att äta den mat folket skänkt oss. När vi ätit en stund ringde larmklockan från fyllecellen. Jag gick dit och talade med den man jag tagit in för fylla på eftermiddagen. Han ville gå på toaletten. När jag efter toabesöket frågade om han ville gå hem sa han:

- Varför är jag här?

- För att du var full och dum på schappet, svarade jag.

- Var jag dum också.

- Du slog ordningsvakten på käften. Det var bra dumt.

- Om jag gjorde det var det för att han var dum. Jag slår aldrig trevligt folk på käften, sa mannen och log.

Jag tyckte att han var så nykter att vi kunde släppa honom. Jag sa det. Han svarade:

- Kan jag inte få sova här i natt. Jag är trött. Ingen väntar på mig. Ingen vill ha mig vid sina julbord.  Vem vill ha en slusk som jag på sina bord med röda dukar.

- Du får börja ett annat liv så får du nog också plats vid något julbord.

- Tror du inte Knutte att jag försökt lägga av med skiten. Det går inte. Jag åker hela tiden dit igen. Så fort någon visar mig en flaska är jag såld.

*. Jag talade med Bertil och Hasse. Vi lovade mannen att han fick stanna som friliggare över julaftonsnatten. Vi gav mannen tvål och handduk. Han tvättade sig. Vi såg att han var "skapligt" klädd. Han luktade inte som många "alkisar" gör.

*

- Vilken tur att jag åkte in för fylla just idag, sa mannen när han en stund senare satt vid vårt julbord i Pikétrummet och åt en jultalrik tillsammans med oss. Han fick en jultallrik med allt det goda vi hade fått av motalaborna. Bertil Karlsson lagade till åt honom. Med julmust till dryck. Under vårt samtal vid vårt Polisjulbord växte det fram en människa. En människa med problem. Men ändå en medmänniska.

*

När mannen lade sig i ett av arrestrummen som har brits och dyna att ligga på, var han den nöjdaste och gladaste fyllerist jag mött under mina elva år som polis i Motala.

God Jul alla kåseriläsare var ni än befinner er!

Knut K.

torsdag 15 december

Misantropen och nutiden.

Kåseri nr 226

misantropen

Vi såg på Dramatens lilla scen Molières Misantropen. Vem var Misantropen? I programmet står berättat om ett brev som ingen mindre än Jean Jacqeas Rousseau sände till sin vän dÀmberth 1752:

"Misantropen är en god man som avskyr sin tids moral och sin samtids laster; och som just därför att han håller av sina medmänniskor hatar dem för den ondska de åsamkar varandra och de laster som är ondskans frukter."

*

Starten av föreställningen var annorlunda än brukligt. Vi satt på andra bänk. Jag vill alltid sitta nära scenen. Det gjorde jag i Motalas röda fåtöljer under min tid där. Jag vill se aktörerna svettas.

Framför oss gick en person. Han kysste en äldre dam på kinden och hälsade på andra.  Damer främst. Jag tänkte flera gånger:

- Ska han inte sätta sig snart?

Den ganska stora scenen låg öde förutom några champagneflaskor och dito glas i ena hörnet. Tiden gick och klockan slog 13:00 . Föreställningen skulle strax börja. Mannen stod fortfarande och pratade med en annan man som satt på första bänkraden. Folket i salen fortsatte att sorla. Men så höjde männen där framme sina röster. Mikrofonerna sattes på. Vi hörde vad de två sa till varandra. Föreställningen hade börjat. Det var flera än jag som blev förvånad över starten. Det var föreställningens Philinte som gått omkring ramför oss och kysst damer ur publiken. Den man han stod framför när pjäsen började var huvudpersonen Alceste.

Philinte säger:

En världsman måste dock se till att han behagar

Och underkasta sig umgängets lagar.

Alceste svarar:

- Nej säger jag tvärtom. Man borde tukta den.

Som hycklande och falsk ger sig ut för vän

*

De två tog in oss, publiken, i spelet. Vi blev utskällda av Alceste som är den manliga huvudrollen. Den kvinnliga är den glada och uppvaktade Cèlimène som gör livet både ljuvt och svårt för Alceste. Jag vet att Motala Teaterförning skall åka till Värmland i höst och se Misantropen. Åk med. Ni ångrar er inte. Förställningen är bra. Den ställer också frågor till vår tid. Jag tänkte nu ta några av de frågorna. Jag ska inte avslöja mer om föreställningen. 

*

Är världen bättre i dag. Än då?

*

USA:s president hälsade nyligen "välkomna hem" till de soldater som fick komma hem med livet i behåll efter det vansinniga Irak-kriget. Hur mår de hemkomna soldatmänniskorna? Vad får de för liv efter Irak-kriget?

*

I Syrien mördar diktatorn sin egna medborgare varje dag med stridsvagnar och andra mordvapen.

I de muslimska diktaturländerna stenas kvinnor till döds för bagatellartade förseelser.

I Belgien kastar en man raketer och skjuter med automatvapen rak in bland människor som firar julmässa på ett torg . Några dödade. Över hundra skadade.

I Norge mördades massor av ungdomar på ett läger.

I Sverige läser vi varje dag om män son hittas skjutna. I Småland har ett antal ungdomar gripits misstänkta för gruppvåldtäkt. De flesta av dem kunde inte tala svenska. Kanske har dessa unga män misstolkat vår kultur. Här är kvinnor och flickor fria att klä sig och uppträda som människor med de skyldigheter och friheter det innebär. De har också rättigheter att själva välja vem de vill vara tillsammans med.

Vi fick också nyligen höra att det var en tioårig pojke som med ett hopprep strypt en fyraårig pojke i Ljungby. Är tioåringen ett offer för vår tids våldspropaganda.

*

Som avslutning måste jag också ta fram dem som tagit på sig ansvaret att göra äldre människors sista tid så bra och trevligt som möjligt. Men svikit detta. Istället har dessa de ansvariga fyllt på plånböckerna hos människor som redan har överflöd. Detta är ett svek som inte går att skyla över med några annonser i de stora tidningarna.

Jag skriver som Magnus Uggla sjunger;

- Jag mår illa

Det gör jag verkligen när jag tänker på dessa svikande människor. Det gäller både dem som stått för den falska äldreomsorgen och de politiker i aktuella kommuner som sålt de gamla till kapitalismens riskkapitalbolag. På de, för detta, aktuella politikernas dörrar borde sättas ett plakat med texten;

- Det var vi som svek de gamla.

*

Hos socialstyrelsen på Äldreomsorgsavdelningens anslagstavla bord det stå skrivet: -Det var vi som glömde kontrollera kvaliteten i äldreomsorgen.

*

Alceste kunde med all rätt skälla ut världens folk. Skulle han kunna det? Även idag? Om han funnits. Finns han. Har jag litet av Misantropen Alceste i mig när jag skäller runt som jag gjort i detta kåseri. Jag vet att vårt land och även i dagens värld har så mycket spännande, intressanta och skickliga människor. Många av dem fick komma till tals under Nobelprisdagarna. Jag älskar den här världen. Och människorna. De allra flesta handlar sunt utifrån den godhet de har inom sig. Men. Vi har också andra. Som inte styrs av godhet i alla lägen.

Alceste höll på att han alltid skulle säga sanningen. Det sa också Tage Danielsson i sketcher.

- "Tala sanning" sa Tage att hans far lärt honom säga och göra. Han fann att sanningen också kunde vara sannolik. Alltså bara nästan sanning.

*

Nu är det nästan som på Tages tid. Atomkraftsolyckan i Harrisburg ifrågasattes. Då. Nu är det vanvården av de äldre som ifrågasätts om den skett. Efter vanvården. Även Alliansregeringen håller på att sopa igen spåren. Deras förmodade högsta vilja att all vård skall ske privat och bli avgiftsbelagd efter köpkraft gungar när deras samarbetspartner Carema Care missköter sig.

*

Ändå verkar det vara sannig att vanvård skett. Det är inte bara sannolikt. I varje fall än så länge. i varje fall i några fall. I varje fall på något enstaka äldreboende. Och i varje fall inte hos dem som vill utveckla Sveriges bästa äldreomsorg för de har upptäckt att de behöver lyssna på alla intressenter och ska (citat):  "lära oss och vidta åtgärder baserat på era önskemål och förväntningar" (Slut citat ur annons i DN.)

Är det sannolikt eller sanning att det blir så? Vad säger kapitalägarna om vården av de gamla går före höga vinster. Det är nog sanning att de inte gillar det. I varje fall har de inte gillat det. I varje fall gillade de inte det tills för någon månad sedan.

*

Är världen bättre i dag? Än då? På Misantropen Alcestes tid?

Frågan kan ställas men jag kan inte säga att frågan går att besvara. Allt är annorlunda. Molières värld och vår går inte att jämföra. Men det går att berätta om dem.  Var för sig.

Med hälsning Knut K

torsdag 8 december

Åke Lindberg slutar som ordförande efter 27 år

Kåseri nr 225

Det var en gång i tiden som jag blev chef för Motalas då nybyggda Folkets Hus. Det hände sig då Rune Leijonmarck var ordförande för Arbetarnas Byggnadsförening och Per Ström vice ordförande. Sven Erik Karlsson var kassör och fastighetsskötare. Som fastighetsskötare anställdes också Eivar Johansson och Åke Lindberg.

Arbetarnas Byggnadsförening ägde då Folkets Hus.

*

Jag märkte snart vilka vida och stora kunskaper som fanns hos styrelsen och de anställda. Vi delade upp vissa arbetsuppgifter. Sven-Erik följde upp ekonomin. Eivar Johansson tog hand om Riksteaterns besök i Motala. Utöver att ta emot skådepelarna anställde Eivar också tillfälliga bärare, som hjälpte Riksteatern att få scenografin på plats. Scenografin kom till Motala med lastbilar.

Åke blev min högra hand när det gällde kulturen som var mycket viktig i verksamheten då. I planerna för huset ingick att föreningen och vi i personalen skulle ta ansvar för arrangemangen och förställningarna. Vi arrangerade teater, konserter, gjorde utställningar, startade Lokalrevy, Teaterförening, Skrivarförening och med tiden också Skådebana för publikarbetet.

*

Vår första revy nyårsafton 1979 döpte vi till "I väntan på revyn."  Vi hade inte kommit igång riktigt med revyskrivandet och hade en tid för avsikt att inte spela revy nyårsafton 1979, Men då sa ordföranden Rune:

- Du får skriva en revy. Vi ska ha en revy på nyårsaftonen.

Jag skrev en revy om stämningen mellan Motala och Vadstena kommuner. Vadstena hade inlemmats i Motala men ville bli fria. Jag gjorde Vadstena till kung Gutaf Wasa och Motala till Arbetarkvinnan Elisabeth. Kungen spelades av Jörgen Flordin och kvinnan av Elisabeth Asklund.

Jörgen var rutinerad och van att uppträda. För Elisabeth var det nästan debut på scenen. I varje fall som rollinnehavare i en revy. Elisabeth var nervös. När hon kom in på scenen och sa sin replik blev det en replik som istället skulle ha sagts långt senare i föreställningen. Jörgen uppfattade allvaret i det som hänt. Han reste sig ur sin tron på scenen och sa:

- I kraft av min kungliga höghet bestämmer jag: Vi tar om det från början.

Vi tog om från början och revyn gick hem hos folket som var Metalls medlemmar. Efter revyn var det nyårsfest i Gästmatsalen.

*

Den som ledde och skötte tekniken inför revyn och under revyn var Åke Lindberg. Han fixade med ljud, ljus och scenografin. Det var den första riktiga föreställningen vi gjort själva. Den blev bra mycket tack vare Åke Lindbergs skicklighet och Jörgen Flordins erfarenheter.

*

Åke blev min högra hand inom kulturen. Han gjorde vackra trätavlor av varje besök Riksteatern gjorde i Motala. Tavlorna är konstverk som minner om massor av föreställningar som spelats i Folkets Hus. När Riksteaterns folk kommer till Motala studerar de tavlorna och läser namnen som står på dem. Många minns sina tidigare besök i Motala. Andra läser om sina kollegors spelningar. *

Jag skrev grundmaterialet till en föreställning som heter ELBA. Vi behövde till den en direktör som kunde sjunga. Åke tog rollen och startade därmed sin karriär som skådespelare. Han har gjort många roller sedan ELBA framfördes. Den största var som Baltzar von Platen.

*

Åke har också som skådespelare, producent och initiativtagare medverkat till att Vilhelm Mobergs pjäser spelas år efter år. Han har gjort fjärdingsmannen och flera andra Mobergsroller på ett utmärkt sätt. Mobergsensamblen har fått Mobergssällskapets hederspris pris och förtroendet att spela Moberg i Mobergs hemtrakter.

Vilken ära. Den äran har Åke haft stor del i.

*

När jag flyttade från Motala var det naturligt att Åke efterträdde mig. Han fortsatte en del av de kulturprogram vi satte igång under min tid och producerade nya intressanta föreställningar och program. Åke har skött sin uppgift som ordförande i Motala Teaterförening på ett fantastsikt sätt och gjort stora insatser i Motalas kulturliv . Han är respekterad inte bara i Motala utan även i övriga Östergötland och hos Riksteatern i Stockholm som ofta använt Åke i olika presentationssammanhang för teatern.

*

En stor kulturledare lägger av som ordförande i Motala Teaterförening den 13 mars 2012. Sitt engagemang i ensemblen som spelar Moberg ska han ha kvar ännu en tid.

*

Jag har fått förmånen att följa Åke genom mina kåserier på Teaterföreningens hemsida. Vi har E-postat eller talat med varandra på datorn varje vecka under vinterhalvåret. Om Åke instämmer erbjuder jag min dokumentation mellan oss att förvaras hos Teaterföreningen eller i Folkrörelsearkivet.

Alla mina kåserier i original finns i pärmarna.

Jag bugar för en stor kulturvän, en skicklig kulturskapare och kär vän när han nu slutar som ordförande.

Jag önskar också Åke en aktiv, intressant och bra fortsättning på livet tillsammans med hustrun Barbro i det nya fina huset i Varamon.

Knut K

PS jag fortsätter skriva kåserier på TF;s hemsida om nya ordföranden och nya styrelsen och jag kan bli överens. DS

torsdag 1 december

Lokverkstan och framtiden

Kåseri nr 224

img 0480_1024x683Jag fick av TF:s ordförande Åke Lindberg ett dokument som heter Lokverkstan - en del av kulturstadsdelen GMV. En studie om framtida användning av Lokverkstan.

*

Det är en spännande och intressant läsning om ett mång-mångmiljonprojekt. Jag får inte riktigt klart för mig av utredningen hur det hela skall finansieras. Jag får däremot klart för mig att investeringarna kommer att gå till stora pengar. Jag får också klart för mig att Motala kommer att få tillgång till kulturlokaler som inte många i vårt land kommer i närheten av när det gäller storlek och användningsområden.

*

Lokverkstan skall användas för publikrika arrangemang. Om det ska uppfyllas måste hela Östergötland engageras. Det är möjligt att så kan ske. Vi lyckades med det på min tid i Folkets Hus. Vi hade på revyerna publik från många platser i vårt län. Detsamma gällde teaterarrangemangen. När Bolsjojteatern var i Motala med sin balett kunde vi ha fyllt Folkets hus flera gånger. Jag fick telefon om biljetter från stora delar av Östergötland. Om stora arrangemangen skall lyckas ska det som bjuds hålla hög kvalitet. För att få dessa stora program fordras utöver ekonomisk garantier fingertoppskänsla för vad som är bra och om det är intressant för stora grupper av människor.

*

Det är viktigt hur programmen erbjuds i publikarbetet. Det räcker inte bara med att sätta ut en annons och hänga upp en affisch. När vi bildade Skådebanan i Motala ökade vi Riksteaterns teaterutbud i Motala till sex förställningar per år med tre spelkvällar för varje föreställning. Riksteatern spelade i vårt fina Folkets Hus Teatersalong. Publiken fyllde sitsplatserna. Vi jobbade tillsammans med en skicklig Skådebanemedarbetarstab i Folkets Hus och aktiva ombud på arbetsplatserna i Motala kommun. Ombuden utbildades i publikarbetets svåra konst. Vi fick kulturintresserade som arbetade som daggmaskar. De kultiverade sina arbetsplatser. Skådebanan lades ner i Motala när kulturprogrammen i Folkets Hus långt senare minskade i antal. Motala Folkets Hus blev omnämnt runt om i Sverige. Devisen "Ett levande hus med kultur" sattes som epitet på Motala Folkets Hus och blev mål för andra aktiva Folkets Hus i vårt land.

*

I bildningsverksamheten verksamhetsplan 2011 för Lokaverkstan står:

- Användas som pedagogiskt redskap

- Öka invånarnas erfarenheter av eget skapande i olika verksamheter

- Stärka Motalas roll i det regionala kulturlivet och användas som lokaliseringsfaktor i utvecklingsarbetet

*

Mycket kunde göras mycket bättre i Motala. Redan i år. Folkets Hus som knappt nämns i utredningen skulle kunna ges bättre resurser för kulturell utveckling . Folkets Husledningen är tydligen på väg mot mer kulturprogram. Det känns glädjande. Under den borgliga tiden i Motala gjordes mycket för att försämra Folkets Hus möjligheter att vara kulturarrangör. Folkets Hus fick inga andningsmöjligheter i kontakterna med det lokala kulturlivet.

*

Att arrangera kulturprogram är en sak. Att ha en kulturpolitik som underlättar för amatörverksamheten är helt annorlunda. Kultur och kulturpolitik är två olika saker. Kulturpolitiken skall ge möjligheter för bra kulturutveckling. Kulturen skapas av dem som är intresserade av att utveckla sig själva och de kulturredskap de använder sig av.  De ska också skapa en mänsklig stämning i staden genom sina sätt att leva. De ska påverka det kulturella livet genom att delta i offentliga debatter, skriva insändare och följa upp det som händer. De ska skriva, skapa och sjunga om Moltala och få folk att äska sitt Motala.

*

De som skapar vill med tiden visa vad de gör. Teatergrupper och musikgrupper vill möta sin publik. Då har de ingen nytta av lokaler som kan ta flera tusen personer. De skall ha lokaler med en liten intim miljö. Vi använde Teatercaféet till Café Plantan för barn, Café Blues för yngre. Nattcaféer för äldre, Vi hade FN-Cafe. mm. Teatercaféet var inte gjort för kulturprogram. Men det gick bra ändå. Det lokala kulturfolkets fick möta sin publik. Jag kan se i planerna för Lokverkstan att mindre lokaler skall finnas De är planerade för det lokala kulturlivets behov. Att utveckla lokal kulturverksamhet innebär att öppna dörrar och stimulera det lokala kulturlivets egna initiativ. Inte stänga kulturfolket ute genom höga kostnadströsklar och pekpinnar.

*

I Lokverkstan skall också ordnas dans och teater. Det, som jag undrar, är vad kommunen skall göra med Folkets Hus och Folkets Park som i dag har bra sådana verksamheter. Ska de konkurreras ut?

*

På sidan 10 står:

"Under förutsättning att flera föreningar vill dela sådana lokaler kan det bli ett levande hus med aktiviteter under vardagskvällarna. Lokverkstan bör bli ett hus med kulturliv året runt och dygnet runt."

*

Min vackra devis "Ett levande hus" har kommit tillbaka till Motala. Inget skulle glädja mig mer än om Motala åter blev känt som ett kulturens hem i vårt vackra avlånga land.

Glädjen skulle bli ännu större om det lokala kulturfolket åter fick utvecklas utifrån sina egna möjligheter och skapande intressen.

Ett levande hus med kultur skall Lokverkstan bli är det tänkt. Vägen dit behöver bra, kunniga och intresserade Vägmästare. Jag hoppas att de finns när det blir dags att utveckla verksamheten för fullt.

Knut K

torsdag 24 november

Vi är våra egna historieböcker

Kåseri nr 223

Vi har inom oss, var och en, vår egen historiebok skriven och utgiven av oss själva - och med oss själva som huvudpersoner. Varje tätskriven sida i den boken har texter ur våra liv. Vi kan gå tillbaka och läsa från första kapitlet som är födseln och barndomen. I mitt första kapitel står det:

Utan en tråd på kroppen kom jag till världen.

Mina ögon vänjde sig vid ljuset

Mina öron fångade ljudet

Mina känsliga händer kramade min moders bröst

Så började jag suga i mig livet.

*

Min mor sa att jag föddes med segerluva.

- Det kommer att gå bra för dig i livet, sa hon.

*

Nu efter ett långt liv vet jag att mycket har gått bra för mig. Jag har många att tacka för att jag fått leva bra. Mina föräldrar gav mig starten på ett sätt jag bara kan tycka om. Dem är det försent att tacka nu. Det borde jag tänkt på tidigare i mitt liv. Ni, som har era föräldrar i livet, visa att ni tycker om dem. Det är viktigt att vi visar att vi tycker om varandra. Hat och ovänskap verkar sprida sig som gräsbränder i vårt samhälle. Kärlekens spridning är återhållen som om den spreds i trögflytande tjära.

*

Kanske gör vi så, när vi bläddrar i våra egna livs historieböcker, att vi läser mest om det som varit trevligt, utvecklande och bra. Vi kanske sätter minnesgem på de bästa sidorna för att kunna gå tillbaka och återuppleva det som varit särskilt bra. Det finns också tråkiga händelser inskrivna i våra böcker. Sidor, som berättar sådant, vill vi glömma. Vi kan stoppa undan det vi inte vill läsa långt in i våra hjärnors redaktioner. Men i våra minneskamrar finns allt sparat. Gå in i hjärnan. Tyck på knappen "hämta" och det ni vill hämta kommer fram. Inte alltid direkt. Det kan ta en stund men för det mesta kommer det fram. När vi blir äldre tar det längre tid än i ungdomen. Vi äldre har lagrat så mycket i våra livsböcker att hjärnan måste få litet tid att bläddra fram de sidor vi vill se i de olika kapitlen. Forskare har berättat för oss att ju mer vi använder hjärnorna ju bättre fungerar de och ju snabbare blir de.

- Om vi inte använder hjärnan rostar den igen, sa professor John Takman i ett föredrag jag hörde på. Jag tror han var professor i psykiatri.

Vi ska inte rosta igen i våra huvuden. Vi ska håll hjärnorna i gott skick så vi snabbt kan uppfatta det som händer omkring oss.

*

Jag hörde i går i ett TV-program att vi genom några minuters meditation varje dag kan rensa hjärnan från onödigt slagg. Det vore väl en väl använd kvart i våra liv om vi kan rensa bort det som kanske ligger i vägen för andra skönare upplevelser.

*

I mitt första historiekapitels barndomssidor har jag ett minne som jag fått och får leva med. En av mina kamrater Sven-Olof Fahlström och jag spelade en onsdag eftermiddag fotboll på hans fotbollsplan. På kvällen var vi på Tivoli på ett gärde i Frödinge. Vi åt varm korv, köpte lotter och drog i snören. Jag vann en vas som jag senare gav min mor. Jag har den vasen kvar nu år 2011. Så här har jag beskrivit händelsen i Frödinge när jag var 12 år:

- Jag fryser så förbannat. Jag åker hem, sa Sven-Olof till mig på onsdagskvällen när vi var på Tivoli i Frödinge.

På natten fördes han till Västerviks lasarett. På fredagen drabbades hans andningsorgan av förlamning. På lördagen var han död.

Hans store starke far grät när vi kamrater några dagar senare fick se Sven-Olof ligga i sin vita kista. Faderns tårar blandade sig med snuset och rann i mörka rännilar nerför hakan. Jag hade aldrig sett en vuxen man gråta tidigare. Jag fattade ingenting. Jag var tolv år då.

Nu är jag äldre men fattar fortfarande inte varför just Sven-Olof dog i Barnförlamning. Varför dog inte jag eller någon av mina kamrater; Allan, Göran, Arne, Per Erik, Lasse? Vi lekte och spelade fotboll tillsammans varje dag och drack läskedrycker i samma flaska och vatten ur samma skopa.

*

(Sjukdomen barnförlamning kallas polio idag.)

*

Jag slår upp en annan sida ur det kapitel som handlar om min ungdom. Min far köpte bil. Så här kan jag läsa om det i min "Livshistoriebok":opel kapitan_1955

"Vilken frihet jag kände när jag satt vid ratten och körde min fars gröna Opel Kapitän. När vi åkte på nätterna lyste billjusen upp ett ljusrum i mörkret. Där forsade bilen och vi fram. I kurvorna flyttades ljusrummet in i skogen. Tallar såg jag skymta förbi. Och granar.

I bilen satt mina kamrater: Petter och Allan. Göran, Allan och Nisse. Snövit och Lasse Fernler och Lasses bror Nenne.

Inte alla på en gång. Men alla åkte med någon gång.

Vi talade på den tiden inte om kamratskap. Vi levde i den. Hela tiden.

En kväll skjutsade jag fyra kamrater från Vimmerby. Vi skulle till Södra Vi. Jag fick sladd på bilen i en kurva efter ett möte med en anan bil. Min bil slog runt ett helt varv på vägen. Bilen rullade först på vänster sida, sedan upp på taket, över på högra sidan och så upp på hjulen igen. Omtumlade tumlade vi ur bilen. Framrutan låg på vägen. Min hatt var snyggt placerad på motorhuven

Alla levde.

Det var bara bilen som var hopknycklad.

- Tack gode Gud att ni lever, sa min mor när jag kom hem.

Jag hade inte väntat mig något annat. Vad kunde hända oss? Vi var ju unga.

Inte tänkte jag då att livets promenad skedde på så slak lina att vi riskerade att dö.

H 6570 var ditt namn du gröna Opel Kapitän som skjutsade oss ut på vägarna i ungdomslandet.

*

Har du bläddrat i ditt livs historiebok. Vilken sida läser du helst? Vilket kapitel vill du slå igen direkt? Sorg och glädje följer oss genom våra liv. Vi ska glädjas åt det vi har att glädjas åt och göra det bästa av det som är svårt och tungt. Våra framtidssidor ligger oskrivna. Vi kan påverka vad som ska stå på framtidssidorna. Men inte allt.

"Vi flyter fram på livets flod. Det kan vi inte göra något åt.

Men vi kan göra mycket medan vi flyter."

/Knut K

Permalänk för "Vi är våra egna historieböcker"

Använd denna URL för att länka direkt till detta inlägg: http://www.snabber.se/web/motala-teaterforening/knutte.asp?permLnk=112489

torsdag 17 november

Jag minns en man som var ensam

Kåseri nr 222

Det duggar tätt med berättelser i tidningar och TV om skandaler inom den privata äldreomsorgen. Girigheten att tjäna pengar har överflyglat omsorgen i vårt land. Alliansen tror att riskkapitalister kan ta mänskliga hänsyn när de har möjlighet att tjäna pengar. Nutidens skandaler visar att de inte kan det.

*

Jag ska berätta ett minne jag har från min tid som kommunalassistent/kommunalkamrer i Bobergs kommun. Det jag ska berätta hände en sommar mellan åren 1968 till 1971.

*

En dag när jag satt på kommunalkontoret i Fornåsa ringde en bonde från kommunen och berättade att en man 82 år nyligen hade förlorat sin hustru. Hon hade dött hastigt. Den äldre mannen, vi kallar honom Nils, sörjde henne mycket. Grannarna oroade sig över honom.

*

Jag åkte till Nils. Han bjöd mig på kaffe. Han berättade om sitt liv. Nils hade förlorat sin första fru efter att hustrun dött i TBC. Den sjukdom som många människor dog i förr. Nils hade också förlorat sitt barn i samma sjukdom, Han berättade för mig hur han besökt sina kära och sett dem tyna bort ur livet. Nils kunde inte bo kvar på sin hemort. Han flyttade till Bobergs kommun där han med tiden mötte en kvinna som blev hans andra hustru. Hon är nu nyligen avliden.

*

Nils var fysiskt i bra skick. Han satt i soffan när vi drack kaffe med benen under sig. Det kunde inte jag göra. Han sa:

- Jag känner mig ensam. Ensamheten gör att jag inte kan tänka eller sova. Jag hör min hustrus röst. Ibland ser jag henne komma från köket med en bricka med kaffe och kakor på. Hon var duktig att baka. Hon var underbar i allt. Nu är hon borta.

Jag kom på en idé:

- Kan du tänka dig att bo på Vileborgs ålderdomshem. Där har vi god mat, musik och sång och du kan träffa andra som bor där och prata med dem. Du har service från personalen både natt och dag.

- Jag kan väl få tänka på det ett tag.

*

Nils bodde i ett eget hus. Det var rött med vita knutar. Fint städat. Mycket trevligt hem bodde han i. Han hade trädgård. Inte så stor men ändå en trädgård där familjen hade blommor som lyste mot mig. Trädgården gjorde mig glad när jag efter besöket inne i huset gick ett varv i den.

*

Jag skjutsade Nils till Vileborg några dagar senare. Sonja Söderberg som var föreståndare tog emot oss och bjöd på kaffe. Nils fick också se det rum han kulle få disponera. Nils kände några av de boende. Detta tror jag gjorde att Nils bestämde sig för att flytta till Vileborg.

*

Vi var överens om att han skulle ha huset kvar en tid för att prova om han trivdes på Vileborg. Jag skjutsade honom i min Volvokombi när han bestämt sig för att flytta. Han tog med sig det han behövde. Jag kände mig nöjd. Nils verkade också vara nöjd. Sonja rapporterade senare att han var social och pratade med de andra på Vilebrg,

*

En dag någon vecka efter att Nils flyttat till Vileborg fick jag telefon från föreståndaren Sonja till kontoret, Hon sa:

- Du måste komma hit. Nils vill inte bo här längre. Det hjälper inte att jag pratar med honom. Han vill prata med dig. Du vet varför han vill flytta hem, säger han.

Jag gick till Vileborg. Det låg bara hundra meter från vårt kontor i Fornåsa. När jag kom fram stod han ute i trädgården med sina saker omkring sig.

- Vad har hänt? Frågade jag.

- Jag kan inte bo här. Det är fint och bra. Det är inget fel på Vileborg men jag kan inte bo här.

- Varför kan du inte bo här när du ändå tycker att här är bra?

- Du minns att jag berättade för dig om det Sanatoriet där min första hustru och barn dog i TBC.

- Ja, jag minns att du sa det.

- Vileborg liknar sjukhuset där de låg när de dog. Jag påminns hela tiden om deras död. Jag ser dem framför mig där på sjukhuset. Jag kan inte vara här.

*

Jag hämtade bilen och skjutsade honom hem. Vi kom överens om att han två gånger i veckan skulle få besök av en hemsamarit som skulle hjälpa honom i hemmet. Nils fick en mycket glad och öppen hemsamarit. Hon ringde mig efter några dagar och berättade att allt gick bra. Han hade så bra ordnig på allting. Det var inte något tungt jobb hon hade hos Nils.

Jag gladdes och tänkte att nu är det löst med hans äldrevård.

*

En tid gick och jag fick ett nytt telefonsamtal från hemsamariten. Hon sa.

- Du måste komma hit så vi får prata om mitt jobb hos Nils.

Jag åkte direkt och kom till ett dukat kaffebord. Dukat och färdigställt av Nils.

Vi satte oss ner och pratade om olika saker i livet. Efter en sund sa hemsamariten Eva:

- Jag måste fråga om jag ska fortsätta vara här. När jag kommer hit har Nils städat huset och gjort allt jag normalt ska göra. Han har kokt kaffe och vill att jag ska sitta och prata med honom Han är så ensam säger han. Hu ska jag göra?

- Vad säger du Nils? Frågade jag

- Hon är min livlina. Hon hjälper mig med det jag inte kan själv. Vi kan prata igenom vad jag behöver köpa i affären. Hon bakar åt mig så jag kan klara livhanken. Jag behöver henne. Att hon finns gör mig mindre ensam. När hon kommer och vi kan sitta och prata till kaffet skingras min ensamhet en stund.

*

Eva skingrade Nils ensamhet. Det han behövde var att känna att en kontaktlina fanns mellan honom och Eva och mellan honom och samhället. Eva fick vara kvar tills vidare.

Jag gjorde en värdering och frågade mig Är inte en botad ensamhet lika viktig som att få huset städat. Jag tyckte det då.

Nu är det nog inte så de bestämmande bestämmer i vår äldreomsorg.

Med hälsning/Knut K

torsdag 10 november

Rapport från vårt vackra avlånga lands omsorg...

Kåseri nr 221

Nu går jag bort, sa lille Per i dikten "Lille Pers vandring", skriven av Hugo Gyllander. Katten varnade honom och skatan skrattade åt honom . Dikten fortätter:

"Skratta du, så sa Lille Per.

Jag skrattar bäst när jag är där

Jag känner att jag är född till prins

Jag vet väl jag att slottet finns

Om man ej är förlägen

Så hittar man nog vägen"

*

Många av oss har väl längtat till något som finns längre fram i livet. Om inte slott varit målen har väl andra sköna ting drömts fram ur hjärnorna. Min syster Anna-Greta med sonen Leif och Leifs hustru Eva hälsade på oss nyligen. Vi skrattade mycket när vi mindes Frödinge by, händelser och människor i trakten. Anna-Greta och jag fick en bra barn- och ungdom. Jag drog ut i världen Till Linköping och Motala. Anna-Greta stannade hemma i Frödinge och övertog "vår gård".

*

I dag bor Anna-Greta på äldreboendet Frödala i Frödinge.  Det är ett äldreboende som är mycket bra. Hon trivs där. Ingen försämrar vården där för att tjäna pengar på försämringar. SVT gjorde en stor tjänst som avslöjade vad som hänt och händer under den politiska privatiseringsperioden. Egentligen borde alla som fått lida gå in och begära och få skadestånd för att penninggalna människor förstört sista delen av deras liv. Betala skadestånd är kanske det enda snikna människor förstår innebörden av. Solidaritet är ett ord som många av dagens politiker förpassat till papperskrogen.

*

Jag kunde inte annat än skratta när jag såg finansminister Borg och S-ledaren Juholt "banna" Carema. Det är SVT som visat dessa två vad som hänt och händer på många äldreboenden i vårt vackra avlånga land . Själva visste de inte om hur illa omsorgen skötts på många ställen. SVT har också upptäckt åt dem att Caremas huvudägare inte skattar sina vinster i Sverige. Nu ska finansministern sätta stopp för detta någon gång i framtiden. Socialstyrelsen som skall övervaka hur äldreverksamheten fungerar framträdde i TV. Representanten sa att de övervakat äldreverksamheten. Om de gjort det måste de ha skött sin övervaknig som blinda höns.

*

Det som hänt är allvarligt. Det som oroar mig mycket är att folk inte reagerar på att många gamla människor fått en besvärlig ålderdom för att vissa tjänat orättfärdigt mycket pengar på deras ålderdoms behov av att bo tryggt och leva bra. Lille

Per hittade sitt slott:

"Och hela rummet sken av guld

På trappan tuppen stod och gol

Han är så glad som jag, sa Per

Han är så glad att jag är här

med kronan röd på hjässan

i slottet hos prinsessan.

*

Ingen begär att gamla människor ska bo i slott på sin ålderdom men att ställa krav på en värdig ålderdom för alla är inte att ställa kraven för högt. 

*

Jag minns min tid som kommunalkamrer i Bobergs kommun med säte i Fornåsa. Jag hade tjänstemannaansvar för Vileborgs ålderdomshem. Där fanns en driftig föreståndare som hette Sonja Söderberg. Hon ringde efter mig på kontoret och bad att jag skulle komma och prata om Vileborgs utveckling. Jag gick dit. Det blev början till stora förändringar av verksamheten. Jag minns att vi kontrollerade genomsnittsåldern på de boende. Den låg på 83 år för män och 85 för kvinnor.  I kommunen fanns många duktiga dragspelare som ofta uppträdde på våra fester. Lars Arvidsson i Österstad spelade hos oss. I Österstad fanns också Lasse Johansson som spelade med i en orkester. Han kom med sin orkester och underhöll Vileborgs boende. Vi hade också duktiga artister från Motala och Linköping som besökte Vileborg. Sonja och jag menade att de vileborgsboende skulle leva som de brukade leva sina liv. Vi ville att de skulle skratta och ha roligt.

*

En natt ringde nattsköterskan Ulla (fingerat) och sa att hon sett en man Kalle (fingerat namn) gå in på Fridas (Fingerat) rum.

- Vad ska jag göra? Frågade hon.

- Hur menar du? Undrade jag

- Kalle gick ju in till Frida och klockan är mitt i natten, svarade nattsköterskan Ulla.

- Vad vill du att jag ska svara? Undrade jag

- Att jag ska gå in och säga till Kalle att han ska gå till sitt rum, fick jag till svar.

- Det tycker jag inte du ska göra, sa jag. Frida och Kalle är nog så gamla att de har rätt att träffas så som de själva vill, svarade jag.

- Då går jag och gör något annat då, fick jag till svar innan vi la på lurarna.

På den tiden kunde det finnas stränga regler på de så kallade ålderdomshemmen. Jag har trott att äldreomsorgen i kommunerna blivit riktiga hem för dem som bott och bor i nutidens äldreboende. Snikenhet och lusten att tjäna pengar på de gamla har tydligen gjort att andra mycket värre problem numera finns i vårt vackra avlånga lands (före detta) Folkhem.

Knut K

torsdag 3 november

Konsten i Motala Folkets Park

Kåseri nr 220

folkets parkJag hittade i mina gömmor foldern" Konsten i Folkets Park". Den är sammanställd av Motala Tidnings förra chefredaktör Sven Slotter. Bilderna är tagna av Åke Svensson, Sven Slotter och Mikael Fransson. Folkparkschef vid utgivningstillfället 1997 var välkände Inge "Kula" Andersson. Inge skriver bland annat under rubriken Folkparkens idé: (Citat)

"Hela miljön i Folkparken syftar till ett ge gästerna goda estetiska upplevelser av olika slag. Den konstnärliga utsmyckningen av Folkparken har bidragit till att ge nya stora grupper möjlighet till detta. I Motala Folkpark finner du i 16 olika uttrycksformer skapelser av 11 olika konstnärer. Med denna folder hoppas vi att du ska finna dig väl till rätta med konsten i Motala Folkpark" (Slut Citat.)

Inge Kula var skicklig ledare av Folkparken och tillskyndare av konsten som en del av folkparksutbudet. Han är numera pensionär.

*

De borgliga politiska partierna har i Motala och även i övriga Sverige i alla år jobbat mot Folkets Hus och Parkrörelsen. En som förstod Hus och Parkrörelsens betydelse var Sven Slotter. Slotter var i många år chefredaktör för Motala Tidning. Han skriver i foldern: (Citat)

"I Motala har man bland annat valt att satsa stort på konst för att ge miljön både inomhus och utomhus en tilltalande prägel. Folkparkschefen Inge Andersson har haft känsla för det estetiska och vad som passar, och det han satsat på är av sådan kvalitet att man kan betrakta Folkparken som ett kulturcentrum i Motala. Här finns även flera av landets främsta konstnärer representerade och det är verkligen variation på innehållet.

Motala Folkpark är i dag en av landets främsta. En anläggning som är genomtänkt i varje detalj - en förebild för hur väl kläckta idéer kan komma till utryck i en samlad enhet." (Slut citat)

Sträck på Dig Inge Andersson. Det var fina och välförtjäna ord du fick från Motalas då mycket erkände konstkritiker.

*

Vad är konst?

I vår kultur har konst uppfattats som något snobbigt som bara vissa förstår sig på. För mig är konstupplevelsen det som händer mellan mig och det konstverk jag ser på. Konstvetaren Lone Morgensen har skrivit en bok som jag läst. Boken heter "Du kan inte tycka fel". Jag tycker som Lone. Du kan inte tycka fel. Det du tycker är ditt intryck av konstverket. Det är det rätta för dig. Vi kan skaffa oss kunskaper om ett konstverkens disposition, om dess färger och former men det är vad du tycker som är det väsentliga för din upplevelse av konstverket. Du kan inte tycka fel men du kan utveckla dig och få en djupare kunskap om konsten, dess historia och betydelse i vårt kulturella samhälle.

*

I Motalas Folkpark tillhör konsten Parken även som nyttighet. Det vackra Grindpartiet av Stefan Thorén är också grindparti för Parken. Konstsnickaren Tomas Themptes tjusiga paviljonger är paviljonger som kan brukas för en kopp kaffe eller ett musikarrangemang. Hans Kråkslott kan användas för barnverksamhet på sommaren.

Det ståtliga konstverket "Soleruption" av Björn Selders är en 18 meter högmonumentskulptur med en spännvidd på 6.5 meter. Den skulpturen syns från långt håll och visar var Folkparken är belägen.

Fantasi har lett konstnären PO Ulvtvedt till att flytta ut sina läckra alster till "Frukost  i det gröna."  Fantasi finns också hos Björn Selders "Fågel i flykt" samt Michel Crisps  Aelosharpan. Aelosharpan är ett mycket gamalt instrument. Den ger från sig ett överjordiskt subtilt ljud.

Fantasin har även funnits med när dåvarande motalakonstnären Christer Johansson "skapade berättande härliga bilder om myterna om Vättern där barn och vuxna med fantasi och fakta kan få en historisk förankring." (Slut citat ur boken)

Christer gjorde många viktiga insatser i Motalas kulturliv när han var ordförande i föreningen KIM - konstnärerna i Motala. Han var med om att utveckla Folkets Hus GalleriEtt till en välkänd konstgalleria.

Andra konstverk som ger intryck på mig är Jan Erik Frisendals "Monumentmålning" och Bengt Ericssons "Applikation". Båda konstverken har starka och vackra färger.

Björn Selders "Rostfria bilder" fångar in rörelser, färg och liv i rummet. Åke Waséns historieberättande konstverk "Relief i trä "och "Schackpjäser" kan ingen gå förbi utan att bli påverkad av träsnidarens skicklighet som träkonstnär.

Christer Sööder har berättat "Folkparkens historia" så konstnärligt skickligt att det bara är att se, ryckas med och följa Folkparkshistoriens gång . Christer Sööder har även lika livfullt berättat sina "Barnsagor". I foldern finns bilderna om Nils Holgerssons underbara resa, Tomtebobarnen och Pippi Långstrump med.

I foldern finns också Tommy Jerhammars Stensoffa från Gamla Folkets Park. Inskriften i soffan är:

"Här på Smålandsängen skapades av frivilliga krafter i ett styvt göra utav kärr och snår en Folkets Park för möten dans och teater för gemenskap och samvaro där kultur och festivitas blomstrade från midsommar 1903 till 1 maj 1976."

Det var Folkets Parks i Duvedal historia. I den Parken har jag många sommarkvällar tjänstgjort som polis och sett Motalas ungdomar roa sig.

Ungdomar har dansat med varandra. Följs åt hem efter danserna och senare följts åt resten av sina liv. Teatrars skådespelare, revyartister och musiker har mött sin publik i Folkets Hus och Parker. 

*

Folkets Hus och Parkrörelsen har varit Sveriges kulturbärare. Nu hotas många parker och hus av nedläggning. Den nya allianspolitiken vill sudda ut arbetarrörelsens märken och FOLKETS kultur. Jag hoppas Motalas nya politiska majoritet hittar vägar till att bevara Folkets Hus och Folkparken och gå in i framtiden med rättvis och offensiv kulturpolitik. Folkparkens programverksamhet leds nu kunnigt av föreståndaren Inger Rundgren. Nya VD:n för Folkets Hus & Parkföreningen Christina Landoff, har nyligen deklarerat att hon vill utveckla kulturen i Motala. Det låter glädjande och lovande.

*

Konsten i Folkets Park finns förhoppningsvis för alltid. Gå och se den. Ta till dig den och tänk på du inte kan tycka fel. Det är det du ser och tycker om som är rätt för dig.

Knut K

torsdag 27 oktober

ABF-PRO kultur på Handarbetsmässa.

Kåseri nr 219

folkets hus_hallundaFörra lördagens Handarbetsmässa I ABF s lokaler i Hallunda blev stor succé. Folket kom och gick. Lokalerna fylldes av förväntansfulla och efter en stund nöjda besökare och utställare. Jag kände glädje sväva som en varm försommarvind över verksamheten.

* Ordföranden i ABF-PRO- Akademin Gudrun Lidhäll-Skogberg hälsade Maria Brodin och oss andra välkomna. Det var ABF:s ordförande Maria Brodin som skulle inviga Handarbetsmässan. Maria ärt bördig från Motala. Maria sa:

- Det finns ingen vackrare upplevelse än den då världen expanderar bortom de vanliga gränserna . Det är i dessa ögonblick verkligheten blir storslagen.

Kanske kan vi känna den sanna glädjen när vi lyckats med ett handarbete eller fått någon annan fin upplevelse i kulturens värld. Kanske inom sången och musiken, bildskapandet, dansen eller teatern.

*

Kultur är kittet mellan människor.

När kitt saknas i fönstren

kan kalla vindar blåsa in i rummen.

När kulturkittet saknas mellan människor

blåser kalla vindar in i människors sinnen

- och kyler ner det varma vi har inom oss.

*

Samhällets kulturpolitiker måste arbeta så att konsten och kulturen innesluts i våra liv. Konsten och kulturen innesluts hos oss i ABF-PRO Akademin. I våra cirklar skapar vi tillsammans. Gemenskap är ett samlingsord för det vi vill uppnå. Gemenskap är ett gyllene ord. Det är i gemenskapen vi bäst kan växa som människor. Vi människor behöver varandra.

Ibland som hjälp. Ibland som speglar.

*

De Handarbeten vi kommer att få se på dagens mässa är skapade av skickliga händer, uttänkta av tänkande hjärnor. Somliga handarbeten är färdigställda i ensamhet, andra i gemenskap i studiecirklar. I generationer har människor handarbetat. Vi kan se fantasiska skapelser förvarade i lådor och upplagda på bord, hängande som gardiner eller burna som kläder.

Jag hoppas att skickligheten går i arv till min generation och till nästa och till nästa. Vi behöver se vackra handarbeten omkring oss nu och i framtiden

*

När vi skapar upplever vi glädje. Den skaparglädjen ger oss bättre liv.

Vi behöver inte salutera ut den på gator och torg.

Den finns inom oss.

Därför behöver skaparglädje inga ord.

Gå med i en studiecirkel i höst och känn den sanna skaparglädjen.

Jag förklarar Handarbetsmässan invigd. Ta nu för er av utställarnas alster

*

Jag gick runt och såg de olika utställarnas fina alster. Äldst av alla utställare denna lördag var Ellen Jonsson som bott en lång tid i Australien.

- Jag stickar tröjor och målar tavlor. Jag gör allting, sa den glada Ellen till mig. Hon är 90 år i år. Ellen bar Sverigedräkten som hon fått mycket beröm för i USA och Australien.

*

Slagsta Gille tog plats i den fina "Spegelsalen". De var några stycken från början men en efter en kom och orkestern förstärktes . Vi fick uppleva en stafett där alla gick i mål samtidigt. När alla kommit bestod orkestern av femton instrument och femton musiker. Vi fick se och höra: Fem nyckelharpor, en cittra, fem fioler, en gitarr, ett dragspel, ett munspel, en basfiol. Slagsta Gille lyfte glädjen till taket. Alltid leende Margareta Edström ledde musikanterna till succé med låtar som Gärdebylåten, Drömmen om Elin, Spiskroksvalsen, Annas visa, Botkyrkalåten och Hågelbypolskan och några till.

Vi i publiken ville inte att musikerna skulle sluta spela. Det ville inte heller de spelglada musikerna.

- Mera, sa vi!

Mera fick vi.

*

Slagsta Gille visade att kultur kan sprida glädje. Jag kände ungefär samma glädje som när Karl-Gösta Lundgren och hans stora orkester satte igång och underhöll Motalaborna på Visans dag eller när Göran Friman, Lasse Lundqvist och Hasse Isacsson spelade och Gudrun, numera Jönsson, sjöng i Nattcaféet i Folkets Hus i Motala.

*

Någon sa under dagen att handarbete hör ihop med själen. Jag tycker att samtliga av kulturens olika uttryck och upplevelser hör ihop med de människor som hittar in i kulturens varma allrum. 

*

Jag kan inte sjunga och spela. Jag kan inte måla tavlor, inte sticka, sy eller väva men jag kan uppskatta och njuta av det som är vackert.

*

När jag gick från ABF i lördags kunde jag inte låta bli att minnas en dikt jag skrev om Motala Folkets Hus i Motala. Den är så här:

*

Till Folkets Hus kom folk vandrande.

En del bar på instrument

Andra kom för att uppleva

konst, sång och musik, dans och teater.

Jag såg dem alla och kände de flesta

*

Huset fylldes av glädje, fick liv och rörelse

Det blev ett Levande hus med människor och kultur

Runt oss slog livets puls

Från scenerna hörde jag sången och musiken

Mest gladde mig skratten från publiken.

*

Lite av stämningen från förr i Folkets Hus i Motala kände jag hos ABF i Hallunda i lördags.

Ty

När vi skapar och gör något tillsammans når vi livets innersta cirklar

Kanske är det skapandet som också är livets innersta mening.

*

Det var bara det jag ville berätta.

/Knut K

torsdag 20 oktober

Sverige Sverige fosterland

Kåseri nr 218

Bild: Stockholms slott. Foto: Åke Lindberg

costa rica_besok_049

Från min hemmagjorda redaktion hör jag tunnelbanetåget när det kör på bron över Albysjön och stannar i Fittja i Stockholm. Tåget går sedan vidare till Norsborg. Var tionde minut passerar tåget bron i den riktning det kör nu. T-banan är Stockholms blodomlopp. Om den skulle stanna skulle stan få hjärtinfarkt. De hundratusentals människor som dagligen åker tunnelbana och pendeln skulle inte komma till sina skolor och jobb. Vägar och gator skulle vara fyllda av bilar. Det finns inte plats för flera bilar i centrum under rusningstid.

*

Finns det plats för flera människor i Stockholms stortstad? Jag har läst att bortåt ett hundra tusen människor söker bostad. Hur detta är möjligt vet jag inte. De bostadssökande måste redan nu bo någonstans. De bor inte i parker. Inte under broar och i trappuppgångar. Det gör däremot de fattiga och utslagna. Dessa de sämst ställda finns det gott om i Stockholm. I centrum får de hjälp av en organisation som är anknuten till Klara kyrka. Präster och medlemmar i kyrkan delar ut mat och kläder till samhällets fattiga. Klara kyrka har kontakt med S.t Eriks rörelsen. Den rörelsen har sina Second handbutiker runt om i stan. Där säljer de allt mellan himmel och jord. De får in skänkta kläder och varor och ger pengar och kläder till Klara kyrka som använder dessa gåvor för att hjälpa dem som lever sina liv utanför samhället. Dessa utanförlevanden hänger i krokig arm i fosterlandets yttersta hake. I tunnelbanans vagnar kommer ständigt handikappade fattiga och sträcker fram sina händer. Nästan alla har utländsk bakgrund. Vi lever i ett välståndsland men har troligen aldrig i modern tid haft så många, som lever i utanförskap, som nu. När samhället minskar sitt stöd till de fattigaste öppnas upp för välgörenhetsorganisationer att träda in. De klarar mycket men de kan inte klara allt. Politiker vill inte kännas vid detta utanförskap.

- Ett samhälle skall inte ta hand om människorna. Människorna skall ta hand om sig själva lyder den liberala lagen som allt flera av de välbeställda ansluter sig till i dag.

Nu finns med början i USA rörelser som protesterar mot det sätt de kapitalistiska krafterna suger åt sig rikedomar och lämnar de fattiga åt sina öden. Sådana demonstrationer finns numera också i Sverige. Det blir spännande att följa den rörelsen. Den ekonomiska kris som nu drar över världen är ett kapitalistiskt missmyckande. Har vi råd med flera misslyckanden?

*

Många företag lever med i och utvecklar en "svart marknad" med "svart arbetskraft" och "penningtvätt". Det fick vi veta av Uppdrag granskning nyligen. I många förorter till storstäderna bildas ligor som stjäl av andra. Rånen blir fler och fler. Morden allt brutalare. Jag ska berätta om en äldre man i Skärholmem. Det är ett bostadsområde som ligger nära vårt. Mannen hade varit i Skärholmens inbyggda centrum och suttit och pratat med sina vänner. De hade förmodligen druckit sitt kaffe och pratat om livet. Kanske satt de och mindes sina hemländer de var tvungna att fly ifrån på grund av våld och krig. De hade flytt till fredliga Sverige. Det blev dags att gå hem för mannen. Intill Skärholmen kan man gå i en park på vägen till de stora bostadshusen där mannen jag berättar om bodde.

Han skulle möta sin son. De hittade inte varandra. När mannen kom till ett buskage överfölls han och blev knivskuren. Det dödande skäret skar av pulsådern i halsen. Mördarna tog hans värdesaker. Det kunde inte vara många kronor. Sonen fann fadern men då var polisen på plats och fadern redan död.

*

I en av Willys storbutiker kom två unga anställda till sin arbetsplats tidigt på morgonen. När de öppnat dörren till affären överfölls de av pistolbeväpnade män med rånarluvor. De båda anställda tvingades under pistolhot öppna kassaskåpet. De bands, blev av med sina mobiler och låstes in. Rånarna lämnade affären med en summa pengar. Enkelt och smärtfritt var rånet för rånarna. En helvetesupplevelse för de rånade.

*

Vi har också fått veta om fyraåringen som nyligen blev mördad. Kanske av barn. När jag skriver detta får jag höra från TV 1 att ett äldre par brutalt mördats utanför Alingsås. Tycker du att jag svärtar ner vårt land när jag beskriver hur det också står till i vårt välståndsland. Vi måste stanna upp och anamma det som händer. Vi kan inte bara låta allt rulla på som det gör nu. Vi behöver poliser. Javisst. Men det kan inte stå en polis vid varje Willys, IKEA, COOP eller ICA. Vi kan inte ha poliser i alla parker när folk ska gå hem på kvällarna

Någon kanske tycker att detta bara är storstadsproblem jag berättar om. Tyvärr är det inte det. Mord och rån och våldtäkter sker på många platser i vårt land.

Vi måste börja göra om vårt land. Målet måsta vara att vi ska ha ett fosterland där alla kan leva tryggt. Det landet har vi inte i dag.

*

Vi ska börja förändringsarbetet i hemmen. Uppfostran måste leda till att barn lär sig att vi människor skall leva tillsammans i det här landet. Och i världen.

*Skolan måste få en inriktning mot att barn lär sig för livet. Inte bara blir objekt som skall stoppas in i arbetslivets olika roller. Alla måste få möjlighet att utvecklas till medmänniskor. Detta sker inte i alla skolor i dag. Religiösa friskolor till exempel delar upp barnen. Religionsutövare lever inte tillsammans som vi borde göra i vårt land. I många skolor förekommer mobbning utan att skolorna rättar till dessa stora problem.

Organisationelivet skall inte bara träna sina adepter att bli bäst i världen. Bäst i världen kan inte alla bli. Men alla kan bli medmänniskor. Det ska organisationslivet hjälpa till med. I gengäld skall organisationslivet för barn och unga stödjas av samhälle och företag

*Politikerna måste lära sig att skapa ett land där alla kan - och skall-  leva inom samhällets ramar och lagar.

*

Vi, som vill ha ett ännu bättre Sverige, vi, har mycket jobb framför oss. Det är dags att reagera.

Med hälsning

Knut K

torsdag 13 oktober

Helge Bloms och Karl-Gösta Lundgrens musik

Kåseri nr 217

Jag tänkte när jag såg Strömstedts program i SVT 1 om sångare och kompositörer att Sverige har många artister. Inte bara i Stockholm utan även runt om i Sverige; i Vimmerby, Linköping, Motala, Luleå, Kiruna och många andra platser. Många orter kan inte ta hand om sina duktiga kulturutövare. Kulturlokaler saknas. Varje ort borde ha ett Folkets Hus eller en Bygdegård eller annan kulturlokal där kulturutövare utan kostnad kan samlas för att träna, utvecklas och möta sin publik.

*

Jag fick tillfälle att som chef för Motalas fina kulturFolkets Hus öppna dörrarna för de kulturaktiva. Och de kom; Musiker med sina instrument kom. Teaterintresserade kom och ville spela teater eller medverka i revyer. Konstnärer knackade på. De fyllde utställningslokalen med bilder och annan konst. Alla de som var i verksamhet innan Folkets Hus öppnades trädde nu in i ljuset i den vackra Konsertsalen/Teatersalongen. Idérika personer startade verksamheter i Teatercaféet. Musiker och sångare fick möta sin publik. Många ungdomar dansade Jazzbalett i Balettsalen där stora speglar fanns på väggarna. Revyförening och Teaterförening bildades. Gryningen en barn- och ungdomsteater startades av skicklige Hasse Isacsson. Skrivarförening för lokala skrivare och författare kom till. Boa tog ordförandeklubban. Dessa föreningar lever än i dag över trettio år efter bildandet. Att dessa verksamheter fortfarande lever beror på att starka och kunniga ledare stigit fram, tagit över och lett verksamheterna vidare. Folket kom till Folkets Hus för att inträdeströsklarna var låga. När jag flyttade till annat jobb var det omkring två hundra kulturaktiva, som varje vecka, på olika sätt deltog i husets verksamheter.

*

Många människor har genom åren på grund av intresse och skicklighet glatt sig själva och andra med sina kulturverksamheter. Jag minns en man från Vimmerby som hade dragspelmusik som hobby - när han inte handlade med bräder och köpte skog. Jag tänker på Helge Blom. Han är borta för länge sedan men hans kulturella insatser ska vi inte glömma. Jag har i min hand en LP där Helge Blom assisteras av Walter Eriksson, Hans Erik Nääs och Andrew Walter. De spelar mest Smålandslåtar på skivan.

*

helge blomDär finns skivtitlar som "I Smålands skogar" . Skogar som Helge Blom väl kände till genom sitt skogshandlaryrke. När jag spelar den känner jag att jag går på gungande stigar och ser skönheten som finns runtomkring mig. "Kranskötarhambon" kan vara en hyllning till alla lastbilsåkare som körde virke till Oskarhamns hamn och timmer från skogarna till de olika sågverken i Frödinge, Hällerum, Rumskulla och till Helges egen såg i Vimmerby. En titel heter "På väg till Boxholm". Det är en vals som förmodligen tar sig fram på smala och krokiga vägar.

*

Nästan alla titlar som Helge gjort musiken till berättar om hans hembygd. Det är äkta kultur. Kultur betyder odling. I en odling spirar och växer växter upp ur sina frön. I kulturen spirar och växer den av människor skapade konsten, den komponerade musiken och de skrivna texterna i sånger, krönikor, artiklar i tidningar och tidskrifter och i revyer och teatrar. Det, som växer inom kulturen, sprider glädje hos utövarna. Det som skapas sprider sig till lyssnare, läsare och deltagare i verksamheterna och till publiken.

*

Helge Blom fick även resa till USA. I New York spelade han in skivan "Smålandsmelodier" tillsammans med Walter Eriksson och Andrew Walter. De tre kunde glädja svenskar i USA med äkta Vimmerby- och Smålandskultur. Helge Bloms övningslokal var kontoret på hans egen såg. Jag minns när jag besökte Helge Blom och såg alla dragspel han samlat. Jag minns en melodi han spelade för mig. Det var "Afton vid Yxern". (Yxern är en sjö i Frödinge som nu ingår i Vimmerby kommun). Jag gjorde en text till den melodin.

*

Helge Blom har en motsvarighet i Motala som heter Karl-Gösta Lundgren. Han är och har varit ett med sin bygd, sin musik, sina texter, sina spelvänner, sina elever som han undervisade i Norra Skolan. Han har varit ett med folket i stan. När han arrangerade Visans dag i Folkets Hus räckte det inte med en föreställning i den vackra konsertlokalen. Han fick ha två.

*karl-gosta 1

Jag minns högertrafikomläggningen 3 september 1967. Jag hade polismyndighetens uppdrag att leda omläggningen inom Motala polisdistrikt. Karl-Gösta komponerade en melodi och gjorde text till den om Högertrafikomläggningen. Jag informerade, Karl Gösta stod för musiken och Daga Lamberth sjöng på våra informationsmöten.

Vi hade sista helgen före omläggningen ett program i samarbete med Folkets Park när den låg i Duvedal. Flera tusen personer kom och lyssnade på oss. Motala polisdistrikt var det distrikt som klarade sig längst utan olyckor efter den 3 september. Vi talade, spelade och sjöng in omläggningen till säker högertrafik till Motala. Tack för den tiden Karl-Gösta och Daga.

*

Karl-Gösta har också tonsatt många poeters dikter. Bl. a av Björn Gottlieb. Låt mig ta en dikt ur Gottliebs bok Blåklintsmelodier.

Dikten heter Motala i Morgonväkten:

***

I Motala kyrka slår uret

Sju klingande slag

Med vinden mot vandraren buret

Förs Stadsparkens blomdoftsbehag

*

Sjung Motalas lov, musikanter

Sjung, glidande vatten och våg

Om staden med ådal och branter

Fabriksrök och fjärrgodståg

*

Nu lyser tomaterna granna

På torget kring Platens staty

Och bussen gör ansats att stanna

Med torgfolk från Västra Ny

*

Sjung. Medevis brunnsmusikanter

Till Motalas ära och pris

Om staden med ådal och branter

Fabriksrök och Vätterndis

*

Se skutorna där i kanalen

Och allt som står kärt för vår syn

Se Storbron och Motaladalen

Och radions master mot skyn.

*

Kultur ger glädje åt människor både till dem som skapar och agerar och till dem som får lyssna och ta del av det som skapas och bjuds ut. Kulturpolitiken är i dag satt på undantag. Många tror att kultur bara är det som framförs på Operan och i TV. Kultur är så mycket mer. Jag manar alla politiker;

- Öppna kulturfönstren! Släpp in solen och värmen i samhället och stoppa den kalla vind vi känner i dag.

Tack Helge Blom och Karl-Gösta Lundgren för musik- och kulturgärningar ni stod för i era hembygder.

Knut K

torsdag 6 oktober

Jag fick telefon från en barndomskamrat

Kåseri nr 216

Jag fick telefon från min barndomsvän Allan Lindvall i Vimmerby. Samtalet med Allan var som att öppna ett fotoalbum med rörliga bilder från förr. Jag såg oss i många upplagor. Jag såg oss i Bygdegården i Frödinge där vi spelade bordtennis. Det var Allan Lindvall, Göran Josefsson, Bosse i "Össtorp", Gunnar Davidsson och jag som först träffades där.  I början var det bara vi men med tiden blev vi många flera.

- Ni får inte vara i lokalen utan att betala för er, sa Byggnadsföreningens styrelse snålt.

Social ungdomsverksamhet hade ingen hört talas om på den tiden. Vi fick vara våra egna fritidsledare. När vi till slut fick tillstånd att vara i Lokalen fick vi inte elda även om det var femton grader kallt ute. Men eldningen ordnade Allans far Gunnar. Han tände i den stora kaminen medan han städade. Lokalen fick plusgrader medan vi spelade. Vi kokte kaffe på järnspisen i köket. Medan vi tog kaffepaus sjöng "Bosse i Össtorp" för oss. Han hade en klar röst när han sjöng sången Aftonklockor. Det är en vemodig visa med de här orden:

"Ring min längtan ut.. ni klockor små.. när dag är slut."

frodinge

När vi blev många som spelade bordtennis ville vi starta en sektion inom Frödinge Brantestads SK (FBSK). Det blev inte lätt. Vi fick många inom klubben som sa emot oss på FBSK:s årsmöte. Någon sa:

- Vi ska åka skidor på vintern. Inte spela Ping Pong.  Ping Pong är ingen sport. Det är bara en familjelek.

Andra höll med. Ping Pong, som sporten också hette förr, ansågs inte vara idrott. 16- årige Allan Lindvall sa till FBSKs årsmöte;

- Bordtennis är verkligen idrott. Vimmerby har Lennart von Hedenberg och "Biffen" Hermansson och Gösta Stenerlöv i allsvenskan i bordtennis. Vi är också många i Frödinge som spelar. Vi har talat med Vimmerby. Vi kan kanske få bli en frödingesektion inom Vimmerbys Bordtennisklubb om ni inte vill ha oss.

Jag var femton år då. Efter Allan begärde jag ordet. Det var första gången i mitt liv jag begärt ordet på ett stort möte. (Det har blivit många sedan dess) Jag sa så här ungefär:

- Jag var nyligen med Vimmerby bordtennisklubb till en tävling i Oskarshamn. Jag vann över en av Vimmerbys bästa spelare Vicke Johansson, i kvartsfinalen. Jag blev trea i B-klassen trots att jag är pojklagsspelare. Jag vill spela för Frödinge. Jag yrkar på att vi får bilda en bordtennissektion.

Gösta Karlsson, som var ordförande i FBSK, sa då:

- Det är klart att vi ska bilda en bordtennissektion.

Och så blev det.

På fotbollsträningar i dag för barn och unga har alla var sin boll. Annat var det när vi var barn. Min far Ludvig köpte varje vår en fotboll till mig. Bollarnas storlek valdes efter min ålder. Först ettan. Sedan tvåan. Och så vidare. Det var bara jag som hade en riktig boll i byn. Vi ville också spela med FBSK:s matchbollar. Till omklädningsrummet vid Bollplan var det låst. Vi såg bollarna genom fönstren. När dörrarna på träningskvällarna var öppna, tog vi bort spikarna som höll fast ett av fönstren i lokalen. Vi satte spikarna provisoriskt på utsidan så fönstret inte skulle falla ut. Efter detta kunde vi på vardagarna efter skolan ta bort ett fönster, krypa in och hämta en riktig matchboll i femmans storlek och spela med den på den riktiga fortbollsplanen. Vi lade också straffar mot målen som hade hemmagjorda hässjelinenät.

Vilken lycka vi kände. Det var lir. Det var liv. 

Allan och jag kom med i FBSK:s  A-lag redan när vi var 15 år. Fotbollsspelet var det heligaste vi hade. Något brann inom oss när vi fick tag i en boll. Inget fick hindra oss. Inte ens en låst dörr. Inte heller ett stängt fönster.

Frågan är: Gjorde vi inbrott när vi kröp in genom fönstret och hämtade bollen?

Flera av mina fina kamrater i Frödinge har gått bort. Den första var Sven-Olof Fahlström. Han var bara elva år när han dog i barnförlamning." Arne i Älkullen" körde med sin motorcykel på en felparkerad lastbil en mörk kväll. Så var hans liv släckt. Arne blev tjugo år. Göran Josefsson och "Bosse i Össtorp" dog för tidigt när deras hjärtan inte längre orkade ge dem liv. Många andra kamrater inom fotbollslivet i mina hembygder är borta. I Motala tänker jag på landslagsspelaren Gösta Löfgren. Kamraterna från allsvenska tiden; Egon Bengtsson, Rolf Ullvan, Lennart Hemming, Stig Kvibbling, Thorbjörn Lindahl från IFK Motala, Rolf Trygg Vadstena GIF och många andra.

Sådant är livet och sådan är döden.

När Allan och jag slutat vårt telefonsamtal tänkte jag på de många som fallit av efter vägen både i Frödinge och i Motala och på de spår mina barndoms- ungdoms - fotbolls - och arbetskamrater lämnat efter sig. De spåren blir otydligare och otydligare. Med tiden är de borta. Sådant är också livets villkor.

*

Vi har fått våra liv till skänks. De gåvorna borde vi bruka med omtänksamhet.

Gör vi det?

Knut K

fredag 30 september

Att en sommardag vara en bland tusen

Kåseri nr 215

sergelstorgJag satt en solig dag på ett stenlejon på Drottninggatan vid Sergels torg i Stockholm. Folk strömmade förbi mig i båda riktningarna. Det var människor med vita, mörka och gula hudfärger. Alla som passerade var ledigt klädda utom tre kvinnor som var klädda i långa svarta kläder. De hade bara en bit av ansiktet oskyddat. Jag funderade på vem de skyddar sig emot. Kortkort var annars kläderna för de flesta av tjejerna och kvinnorna. De skylde inte mycket med kläder. De lät visa sina vackra kroppar. Människan är vacker. Varför skyla det som är vackert? Många män hade korta byxor och bara ben. Kvinnors och mäns ben är olika. Jag bara skriver det utan att göra någon skönhetsbedömning.

Jag flyttade mig och satte mig på en bänk intill affären Indiska som ligger i närheten av vackra Hötorget. Jag blev omringad av sju japaner som satte sig på "min" bänk. Jag pratade engelska med dem en stund. De sa att de älskar Sverige och att de tycker om att sitta och se på människorna som strömmar förbi dem på Drottninggatan. Mina bänkkamrater var mycket artiga, glada och trevliga. De tackade mig för samtalet med en bugning när de gick. Jag tänkte prata med dem om kärnkraftsolyckorna i Japan. De gick när jag frågade dem om det.

Jag satt i skuggorna. I solen var det för varmt. Jag blev sugen på glass. När jag gick för att köpa glass tänkte jag på att jag mitt i det vimlande folklivet kände glädje över att få leva och vara "en bland tusen" på Drottninggatan i Stockholm denna sköna, varma sommardag.

När jag ätit glass gick jag och satte mig på en bänk vid Klara kyrka. I gräset runt kyrkan satt folk och läste. Andra låg och solade sig. Ett gäng drack och åt medhavd matsäck. Några gubbar och en kvinna hade öl som matsäck. En man och en kvinna kom till "min" bänk och undrade om de fick sätta sig hos mig. Det fick de naturligtvis. De berättade att de kom från Västerbotten. Vi pratade om religioner i skuggan av den mäktiga Klarakyrkan och varför religioner står bakom krig, terrorism och mycket annat elände på jorden.

- Religionerna har gjort mycket gott också, sa kvinnan. Hon fortsatte:

-Men vi borde ha en moral i världen som står över fundamentalistiska religioner och politiska idéer. Något som alla kan rätta sig efter. Kvinnans namn är Barbro. Mannen som heter Jörgen sa:

-Det fanns en tid innan vår tidsräkning som heter Axialtiden. Det har jag fått lära mig. Den tiden verkade många filosofer på olika håll i världen. De kom till samma teorier. Det var inte gudsläror de lärde ut utan etiska principer: "Att utplåna våldet, söka sanningen, lära sig att skilja mellan ont och gott, lära om sig själva i relation till omvärlden" var huvudpunkterna. En man den tiden, som hette Konfucius, lämnade många kloka ord efter sig. Jag har läst med nyfikenhet i hans skrifter. Konfucius sa: "Gör inte mot andra vad du inte vill att de ska göra dig." Dessa ord har senare lagts i Jesu mun. Filosofen Kant gjorde dem till sina. När två så omskrivna män brukat orden från Konfucius kan jag utan att få dåligt samvete använda dem som mina.

- Hur sa du nu? Frågar jag.

- Gör inte mot andra vad du inte vill att de ska göra dig, sa Konfucius för mycket länge sedan. Jag ska ge dig ännu ett Konfuciusord "Det är bättre att tända ett ljus än att banna mörkret."

- Jag har en önskan, svarade jag, att vi på vår jord verkar för att skapa övergripande etiska regler som står över fundamentalistiska religiösa dogmer. Vi har sett genom tiderna och ser i klara kyrkavår tid hur extrema religiösa dogmer skapar osämja, våld, terrorism och till och med krig.

- Vad är din önskan? Undrade Barbro?

- Att vi ska gå in i kyrkan och tända ljus för en etisk värld där vi får leva i fred och inte bli påtvingade åtgärder som minskar våra mänskliga rättigheter och friheter. Vi ska inte banna mörkret. Vi ska tända ljus och låta dem brinna. De kommer att behöva brinna länge.

Vi gick in i den vackra kyrkan och tände var sitt ljus. Därefter satte vi oss på en bänk och lyssnade på orgelmusiken som spelades i Klara kyrka just när vi var där.

Knut K

fredag 23 september

Förhösten är här

Kåseri nr 214

dsc00052

Regnbåge i Tandådalen, Sälenfjällen v 36.

©Foto: Åke Lindberg

Sommaren är över. Hösten är kommen. Höstsolen lyser på den lilla Albysjön som ligger nedanför berget där vi bor. Solens strålar glittrar vattnet. Silverstänkt ligger sjön lite småguppig av vågorna.Vi har haft en lång skön sommar där vi bor. Jag vet ingen bättre än den svenska. Kanske för att jag fått uppleva många fina somrar i vårt land. Jag har varit i många länder och kunnat uppleva sköna somrar även där. Men ingen har varit bättre än den svenska.

Jag växte upp i Frödinge och levde i jordbrukets värld. Jag minns höslåtterns tid när vi ett glatt gäng på försomrarna hässjade hö. Vi tog ibland paus i värmen, satte oss i det nyslagna gräset och släckte vår törst med Åbros svagdricka. Jag har ofta berömt Åbro för deras drycker i mina kåserier. Jag är glad för att de sponsrar mitt favoritlag AIK. Jag ser texter om Åbro överallt på Råsunda när jag ser AIK spela där. Åbro får ut mycket av den reklamen. I synnerhet i år när AIK är bra.

frodige kyrkaFotboll blev mitt stora intresse. Vi spelade på somrarna pokalmatcher i Frödinge och på många andra platser. Efter matcherna var det fest med dans på utedansbanorna. Det var en härlig tid att vara ung i.

Min moderklubb var FBSK.  Blått är min favoritfärg och det tror jag beror på att FBSK s klubbfärg var och fortfarande är blå. Andra klubben jag spelade i var BK Kenty i Linköping. Vit dress. Tredje klubben jag blev medlem i var Motala AIF, MAIF. De har också vita tröjor. Finspångs BK var jag med i när de låg i den serie som i dag heter superettan. Finspång har röda tröjor. IFK Motala, som jag tränade och spelade för i sju år, har blå tröjor. Vadstena GIF var jag tränare i en tid. De har grön dress. Många tröjor blev det jag spelade i.

Jag får inte glömma de gula tröjorna jag fick ha på mig när jag fick förtroendet att representera Sveriges poliser i Polislandslaget i fotboll. Vi spelade om Europamästerskapen i Holland och Köpenhamn och om Nordiska Mästerskapen i Oslo och Stockholm.

Jag har haft mycket nytta och glädje av mitt fotbollskunnande. Jag sänder tacksamhetstankar till MAIF De hjälpte mig in i polisyrket. Ett yrke jag inte fått just då om jag inte fått hjälp av MAIF. De hjälpte oss också att köpa ett hus i Råssnäs vid Vätterns strand. Det blev vårt hem i 28 år.

Nu när jag ser tillbaka blir jag förundrad över min väg inom sporten. Mitt glöd för fotbollen steg över alla svårigheter. Jag har haft skador men fått dem opererade och blivit klar för spel igen. Jag har haft många motgångar men mina framgångar och min livsglädje har tagit mig förbi det som varit svårt.

Alla de kamrater jag mött på fotbollsplanerna och i mitt övriga liv lever inom mig. Även många som är döda minns jag. Jag sänder hälsningar till de vänner som läser mina kåserier.

Den här dagen har varit en härlig förhöstdag. Men alla har inte haft det bra i vår värld. I Libyen, Syrien och Jemen dör många människor under strider när rebellerna kämpar för demokrati.  Folk i vissa delar av USA fick för en tid sedan orkanen Irene över sig. Vattnen strömmade in i New York. Inför stormen Irene stängdes flyg, tåg och tunnelbanor. Presidenten varnade sitt folk för orkanen.

Vi har i vår värld detta år utöver orkaner nyligen haft vulkanutbrott i Indien, psunamin och atomkraftverkskrascher i Japan, regn och översvämningar på många håll. Även i Sverige. Bland annat har Arvika fått problem. Igen. Vad har hänt med vårt väder, vår jord och vår natur.

Vad tänkte jag om framtiden när jag i Frödinge gick i drömmar om att få spela fotboll i allsvenskan. Vad tänkte jag när jag med min fars parhästar framför gummihjulsvagnen körde in hö till skullen därhemma eller när jag harvade och sådde med hästar som troget tjänade oss.

Tänkte jag? Det vet jag att jag gjorde. Jobbet gjorde att jag hade mycket egen tid att tänka på. Det är nyttigt att ha tid att tänka.

Jag vet att jag tänkte att människor med tiden skulle få gå i skolor och få utbildning och samhällsmoral som skulle göra att poliser inte behövdes. Vi sa att efter Hitler och atombomberna i Japan kunde det inte bli krig igen. Jag trodde att mänskligt förnuft skulle göra att vi inte heller skulle ha några fattiga i vårt land Sverige.

Nu i september 2011 är det kväll. Vi har under dagen varit i skogen och letat lingon. Krösa sa vi i Frödinge. Vi har gått över berg och genom dalar och fått fin motion men inte hittat så mycket lingon. Vi såg en lång orm och en vacker råbock.

September är inte över än. I varje fall inte i kväll när jag skriver detta.

I morgon är en ny dag. Vad ska hända i världen då? Undrar jag.

Knut K

torsdag 15 september

Kultur i Motala

Kåseri nr 213

Jag fick för en tid sedan Motala Teaterförenings höstprogram av ordföranden Åke Lindberg. Det är ett program med spännande och skiftande innehåll. Circa med dans och akrobatik. Sircus Alfons TV är en hyperaktiv humorshow. Pink Noise by Fork en internationell Rockshow. Boeing Boeing med populära Nanne Grönvall. Det är en fars av franske dramatikern Marc Camelotti. Dessutom gästas Teaterföreningen av Othello. Den är skriven av Shakespeare .

Alla i teaterpubliken kommer förmodligen inte att gilla alla programmen men många kommer att gilla några. De, som gillar att skratta, kan göra det i farsen med Nanne Grönvall och humorshoven av Sirqus Alfons. Pink Noise är en rockshov utan instrument med frivillig allsång inlagd. Othello är ett drama om kärlek, svartsjuka och svek. En klassiker.

Jag ser att Teaterföreningen, med kunnige Åke Lindberg i spetsen, verkligen jobbar för att hålla teaterintresset i Motala uppe. TF arrangerar bra kulturföreställningar i Motalas vackra Folkets Hus teaterlokal. Det gör att jag känner mig varm i själen. Hjärtat blir nöjt.

När Folkets Hus startade 1979 med Rune Leijonmarck och Per Ström i styrelsen var vi alla överens om att Motalaborna i framtiden skulle ha samma förutsättningar att se bra teater som folk i andra orter i vårt land. Det löftet har hållits i över 30 år nu. Vi hoppas att löftet kommer att gälla 30 år till.

Ett annat mål var att skapa en bra lokalrevy i Motala. Vi lyckades. Den har också verkat över 30 år i Folkets Hus. Jörgen Flordin, som bildade revyn tillsammans med mig, är död men hans son Jorgie med kamrater kämpar vidare. De har haft stora framgångar. Det gläder mig mycket. Revyn har också framgångsrikt utvecklats av Uffe Holmertz utanför Motalas gränser. Uffe har blivit en riktig glädjespridare i Östergötland. Glädjespridare behövs.

dsc00029

Ett annat löfte vi gav var att utställningsverksamheten i GalleriEtt skulle bli konstnärernas hemmaplan. Vi lyckades med det. Konstnärerna bildade föreningen KIM, Konstnärerna i Motala. Medlemmarna i föreningen hjälpte till att välja program och sköta motalakonstnärernas egna utställningar. Vi hade varje år en samlingsutställning med de motalakonstnärer, som ville visa sin konst för publiken i GalleriEtt.

Nu har namnet GalleriEtt tagits bort. Motala Konsthall heter nu utställningslokalen, med kommunen som arrangörsansvarig. Vid ingången till Folkets Hus har bokstäverna Folkets Hus tagits bort. Där står nu Motala Konsthall. Estetiskt är det inte vackert men vi får hoppas att innehållet bli bra.

Min fråga är:

- Kan kommunen åter samla motalakonstnärerna så konsthallen blir motalakonstnärernas hemma plan. De har lika stor rätt till en hemmaplan som fotbollsklubbarna IFK, MAIF, BOREN OCH ZEROS har. Fotbollsklubbarna i stan vill visa sin publik hur bra de spelar fotboll. Konstnärerna vill också visa sina alster för den konstintresserade motalapubliken och få respons av dem.

Jag hoppas att den av kommunen anställde konstintendenten Ulf Samuelsson tänker demokratiskt och åter ger motalakonstnärerna inflytande över verksamheten. Inget finns att förlora. Jag hade en otrolig hjälp av KIM under min chefstid i Folkets Hus. Enligt mina kontakter är föreningen KIM lagd i vila. Det som vilar kan väckas upp.

Jag har läst om Motala Konsthall på hemsidan. Där är många vackra ord som står där men ord räcker inte. Det måste till energi också. Det vet jag av erfarenhet från mitt arbete i kulturens värld. Jag hoppas att Ulf har den viljan och energin för motalabornas bästa. Givetvis skall Konsthallen också arbeta på att bli en av Östergötlands mest erkända. Det var den förr. Jag hoppas den kan bli det igen.

Föreningen Gryningen bildades i samarbete med Folkets Hus. Den lever också efter mer än 30 års verksamhet-och den lever bra. Hasse Isacsson som bildade föreningen av sina "Hasses Gryn" är ett geni. Jag kände hans geniskap när vi planerade Grynens föreställningar i SmåFolkets Hus. Han har visat sin skicklighet genom sin fina verksamhet genom alla år.

Gudrun Isacsson var vår värdinna i Nattkaféerna i Teaterkaféet och i många andra sammanhang. Hon gör numera stora insatser när hon, bland mycket annat bra, glädjer äldre medmänniskor med glada sånger och sitt mänskliga sätt att framträda och finnas till.

Gudrun och hennes gäng ordnade en Nostalgiafton som blev en framgång. Det kunde inte bli annat än framgång med så många skickliga musiker och sångare i gruppen. Gudrum framträdde där också med sina två lovande döttrar Rebecca och Linda Demi. Framtiden ligger öppen för dem. 

Gudrun behövs. Rebecca och Linda Demi behövs också. Behövs i stan gör även Lasse Lundqvist och hans många musikkamrater.

Jag har sett att kulturanordnare lägger föreställningar av musik, teater och revyer i Frälsningsarméns lokal. Inte i Folkets Hus. Det oroar mig. Varför läggs inte kulturprogrammen i Folkets Hus? Är hyran för hög?

Motalas invånare behöver mer av kulturens olika verksamheter; sång, musik, teater, konst, dans, revyer. Motala har två fantastiska kulturhus i Folkets Hus och Folkparken. Politiker i ansvariga ställningar manarjag:

- Stöd Huset och Parken och ge dem möjligheter att utveckla kulturen till gagn för alla motalabor. Det var bland annat för dessa ändamål Folkets Hus- och Park planerades och byggdes på 70-talet av framåtseende socialdemokratiska och vänsterpartistiska politiker i Motala.

När jag skrivit detta minns jag alla de underbara människor jag mötte i Motala;  i Råssnäs och inom fotbollen, polisen, socialvården och kulturen. Jag sänder hälsningar till alla dem.

Knut K

fredag 24 juni

Midsommar det svenskaste som finns

Kåseri nr 212

midsommar 42842925Jag skall börja med att skriva att vi borde ha lagt Nationaldagen i anslutning till Midsommarhelgen. Då hade vi kunnat fira vårt fosterland och nyinflyttningsland till fullo. Ingen högtid är så svensk som Midsommarhelgen. Eva-Kristina Hammarskjöld från Tuna i Vimmerby kommun berättade nyligen i ett kåseri om sin ungdoms JUF-fester i Tuna och om folklekarna på dessa fester. Dessa folklekar som hon berättade om dansas fortfarande under midsommarhelgen. De dansas på Skansen, i Dalarna och på många andra platser. De vackra landskapsdräkterna förgyller danserna och festerna. Det gör också musiken och musikerna.

Jag läste på Facebook om Midsommarfirande i Östergötland. 46 platser angavs. Hamnparken i Vadstena, Järntorget i Skänninge, platser i Mjölby, i Ödeshög och Heda uppgavs men inte ett enda från Motala kommun. Varför?

Försommaren är som vackrast under midsommartid. Midsommarblomstren lyser på de fria blomsterängarna. Blommar fritt gör också de olika Fibblorna, Vit- och Gulmåran, de mångfärgade Natt och Dag, Blåklockor, Prästkragar, Hundkex, Lupiner och den väna Linnean, som är Smålands landskapsblomma. Den växer på olika platser i Småland. Vi får inte glömma Östergötlands landskapsblomma, den ljuva Blåklinten. Björkarna med de vackra, vita stammarna och fint utvecklade gröna löven är midsommarens adelsmärke.

Förra sommaren besökte jag en liten ort som heter Rasbo-Kil i närheten av Österbybruk i Uppland. Bönderna hade klätt sina traktorvagnar med björkar, körde turer i bygden och hämtade sockeninnevånarna till Hembygdsgården där Midsommarstången restes. På släpvagnarna och senare på festen spelades de kända midsommarvisorna och sångerna på fiol och dragspel. Detta är svenskt. Detta är midsommar. Detta är kultur.

Jag minns midsommarfesterna i Råssnäs i Hembygdsföreningens och Motala Tidnings regi. Midsommarstången kläddes av folket dagen före midsommaraftonen. Redan den kvällen var det feststämning. Förväntningar steg hos oss som var där. Midsommaraftonen kom och Råssnäs udde fylldes med hembygdsbor från Motala. Den stora vida Vättern låg och skvalpade sitt vatten mot stranden nedanför Vattenverket och de s.k. FCO-stugorna. Barn och vuxna dansade runt stången. Musiken spred sina toner vida omkring. Kanske hördes den ända till Hjo. Ljud flyger lätt över vatten.

Midsommar är Sverige. Därför borde Nationaldagen firas i samband med Midsommar. Jag skriver detta omigen. Så stor är min övertygelse.

Nu ska vi under Midsommar glömma det som ännu inte är bra. Vi ska fira vår kultur. Vi ska glädjas över den utveckling vi haft. Många andra kulturer tar nu plats här. Att vi tycker om vårt land innebär inte att andra kulturer förtrycks.

Ju bättre vi trivs och tycker om det vi har ju bättre kan vi förstå andra som tycker om sina kulturer. Många, som kommit till vårt land, vill fira Sverige. Låt oss göra det tillsammans i Midsommar. Vi ska glädjas över det land, som vuxit fram till att bli ett tekniskt skickligt och välståndsmässigt levande land.

Sverige. Sverige fosterland. Du långa orm från syd till Nord. Du rika land.  Du vackra, oslagbara Midsommarland.

Glad midsommar till ALLA.

önskar Knut K

fredag 17 juni

Meningen med föreningen

Kåseri nr 211

Under min tid som ledamot av Östergötlands Idrottsförbund diskuterade vi ofta ”Meningen med föreningen”. Jag minns ett år då vi på ordföranden Sven Anderssons initiativ i augusti åkte till en sommarrestaurang på Åland. Vi var där tre dagar. Med oss var en representant för varje specialidrottsförbund i Östergötland. En dag tog vi upp frågan om idrottsföreningar bara ska syssla med idrottsliga verksamheter eller om föreningen också ska vara en social funktion som fostrar medlemmarna till goda medborgare. Ordföranden Sven Andersson sa:

-Idrotten gör mycket nytta i samhället. Det är därför nödvändigt att samhället går in och tar ett stort ansvar för finansieringen av idrottsverksamheten.

Idrottskonsulenten Janne Olofsson undrade i sitt inledningstal:

-Ska föreningar också  vara en social funktion som fostrar sina medlemmar till goda medlemmar?

-Vem ska ta betalt i en förening? Är idealismen på väg att dö ut?

-Har vi jämställdhet mellan könen?

Dåvarande kanslichefen Carl- Eric Ottozon ville ofta provocera oss andra. Han begärde ordet och sa:

-Idrottsföreningar ska enbart  syssla med idrottslig verksamhet. Inte ha några socionomer som behandlar sociala problem. Det ska samhället och familjerna ta hand om. Ledare och förtroendevalda skall ta sitt ansvar som föregångsmän inom idrotten. Det måste de göra bättre än nu. Många förtroendevalda verkar vara mer intresserade av statusen av att vara ledare än att göra nytta. Idealiteten som Janne talade om. Finns den? Somliga idrottsledare är ute efter att tjäna pengar på sina uppdrag. Jag tycker att de förtroendevalda skall ta sina uppdrag på stort allvar annars ska de inte ta några uppdrag.

Jag begärde ordet och sa:

-Jag ser idrottsrörelsen som en räddningsplanka. Ungdomar måste komma bort från knark och annat elände på gator och torg. De ska komma med i friska föreningar som har fostrande verksamheter. ”Bara syssla med idrottslig verksamhet” säger Carl-Eric”. Jag vill påstå att den idrottsliga verksamheten har rätt etik och rätt moral att föra ut till barn och unga. Idrott går ut på att göra bra prestationer i idrottsverksamheten inte sparka ner sina motståndare för att vinna.

Vise ordföranden i ÖIF, gymnastikläraren Elsy Bogren, var den kunniga damen i ÖIF styrelse. Hon sa:

-Idrott är ändå idrott. Alla som vill ska ha möjlighet att vara med i någon förening. Det innebär att kvinnor och flickor ska ha samma möjligheter till idrottsverksamhet som pojkar. Pengar som i dag kommer till föreningar satsas på pojkar. Flickor är ett nödvändigt ont i många föreningar. Det är långt kvar till jämställdhet mellan könen.

På kvällen satt vi på en soffa på en skogsklädd udde intill havet. Vi såg bara en pytteliten del av den stora Östersjön. Vi hade badat vedeldad bastu på finskt vis. Sedan dök vi i det kalla, salta havet.

-En viktig uppgift för oss i ÖIF är att få föreningsledare att sätta sig ner och fundera över vad de vill med sina föreningar, föreslog idrottskonsulenten Janne Olofsson,,

- Då måste vi först veta vad vi vill innan vi går ut och stimulerar andra att göra det vi vill att de ska göra, svarade jag.

-Det är ju därför vi är här, kontrade ledamoten Kjell ifrån Mjölby.

Det var länge sedan detta hände på Åland.

Efter vår konferens förde vi på möten och i kurser ut till föreningarna i Östergötland vad vi tyckte var rätt etik och moral i idrottsrörelsen och att flickor och kvinnor skall ges samma möjligheter att idrotta som pojkar och män.

Jag minns att jag blev inbjuden till Borens IK av en mycket intresserad ledare, som hette och fortfarande heter Kjell Augustsson. Denne Kjell är i dag chef för Östergötlands Idrottsförbund. Hans klubb Borens IK har jobbat mycket bra. Klubben har idag både pojkar och flickor i sin verksamhet. Ledarna har nått framgångar i sitt sätt att driva klubben och i den idrottsliga verksamheten. Boren, som jag följt, gläder mig mycket.

Det finns mycket idrottslig framgång att rapportera från Östergötland. Om jag hade mera plats i detta kåseri skulle jag göra det. Jämställdheten mellan könen har förbättrats oerhört. Elsy Bogren har fått efterföljare.  Vi har numera massor av skickliga ledare och aktiva kvinnor i den idrottsliga verksamheten i Östergötland. Ännu är det långt till jämställdhet emellan könen inom idrotten. Men i dag är det inte bara kvinnor som jobbar för jämställdhet. Sunt tänkande män förstår att flickor och kvinnor ska ha samma rätt att idrotta som pojkar och män har.

Nu går vi in i framtiden.

Jag tycker att samhället har förändrat sin syn på idealitet. Allt som görs i dag ska betalas och verksamheter kosta pengar. De familjer, som har gott ställt, kan kosta på sina barn den utrustning som behövs och de föreningsavgifter, som måste betalas, för att barnen skall få vara med i verksamheten. I dag finns många barn som skulle behöva delta i idrottsverksamheterna men deras föräldrar har inte råd att betala de höga kostnaderna som krävs.

Politikerna i kommunerna håller på att svika sin uppgift att ge alla invånare bra kvalitet i livet. Att vara verksam, röra kropparna på ett hälsoriktigt sätt förebygger sjukdomar. Det är bättre att träna sig till hälsa än att äta mediciner.

Meningen med föreningen är att ge barn, unga och äldre spännande, friska och bra liv. När kommuner satsar på idrottsliga verksamheter får de friska barn och rörliga äldre som belöning. Finns det några bättre mål för framtiden. Liv är rörelse.

Tror Knut K


 

fredag 10 juni

Smålandsminnen

Kåseri nr 210

I försommarens vackraste tid minns jag sommarfesterna från förr. De började på eftermiddagarna med sommartal. Jag minns från festerna i Solhult i Frödinge att poeten Vicktor Haak var där och sommartalade och läste dikter. Syskonen Silva och Pelle frön Frödinge socken sjöng visor. Den unga dragspelsvirtuosen Lennart i Skänninge spelade dragspel. På festplatsen fanns dricka och kaffe med kaffebrödpåse att köpa och festa på i gröngräset. Som avslutning dansades Folklekar. Vals, foxtrot och tango var inte tillåtna på dessa fester. Somliga ansåg att det var syndigt att dansa de allmänna danserna som dansades på festplatserna runt  Vimmerby. Jag minns festerna i Spångenäs, Barmshult, Frödinge, Storebro, Hultsfred, Pelarne, Djursdala, Älö, Södra Vi, Gamleby och Kisa. Jag hade tillgång till bil och var på dem alla.

En annan sommarfestplats som dåtidens barn, unga och äldre ”vallfärdade” till var JUF- festen i Tuna. Där bjöds också teater av amatörgäng. Där spelades Vilhelm Moberg eller Pär Lagerqvist. En som jag vet var där med sina syskon var Eva-Kristina Hammarskjöld som numera bor på Tuna gård där rododendron nu blommar och göken gal. All växtlighet är som starkast nu. Livet är glädjefullt. Inte bara i Tuna. Jag skriver till Eva-Kristina på e-post och frågar henne vad hon minns om JUF:s sommarfester i Tuna. Hon skriver i svaret till mig:

”Skall hålla ögonen på Dina kåserier ännu mer. Du har nämnt Tuna förr. Jag tror det var JUF-tinget du skrev om, som var så populärt, när vi var unga. JUF-tinget var det första jag fick gå till och vara ute på - i alla fall till kl 11 på natten - och dansa ringdanser och … “ta din käring och dra till skogs Traderala.”  Nisse i Vibo sjöng inte traderalla utan traderala.

Så hoppades man att musiken skulle stanna vid rätt person när ”Sju vackra flickor” lektes och ringarna stannade vid .. “Vara vem det vara vill. Vara vem det vara vill. Den som jag räcker handen till han får mitt unga hjärta”.

Det var spännande. Det var annan spänning då och romantik att cykla tillsammans hem och våga kramas och kanske pussas vid grinden i hopp om att föräldrarna sov. Det levde jag på hela veckan och drömde om när jag låg där i betåkern och gallrade betor.

Ha det bra i sommar

Hälsningar Eva-Kristina”

Eva-Kristina bodde då i Blägda. Hennes far Valter Jansson var känd i bygden. Han satt nog inte uppe och spanade på sina döttrar efter festerna i Tuna.

Eva-Kristina berättar att hon tänkte på det trevliga som hänt på festerna när hon låg och gallrade betor hemma på gården. Gallra betor var det tristaste som fanns att göra i jordbruket. Tyckte jag då. Det tycker jag fortfarande men nu ligger nog ingen på åkrarna och gallrar betor. Jag skrev ner några rader om hur jag uppfattade betgallring. Den texten är så här:

”När vi gallrade betor kröp vi på knäna, rev upp naglar och brände ryggarna. Aldrig var kafferasterna i ekarnas skugga så efterlängtade som heta betgallringsdagar.”

Jag tänkte, som Eva-Kristina, på något roligt som hänt för att få tiden att gå dessa urtrista betgallringsdagar.

Det var annat i jordbruket jag gillade bättre. När jag var 14 år fick jag köra in hö med parhästar till Höskullen. Det har jag beskrivit så här:

”Par i hästar körde jag från åkern där jag lastat hö på gummihjulsvagnen. På körbron till Höskullen sprängde hästarna i galopp så träflisorna rök. Det var kraft. Det var skönhet. Det var fart.

Min kropp glädjespändes där jag satt med tömmarna i mina händer och njöt och kände doften av hästsvett och soltorkat hö.

När jag på Skullen sakta körde fram till höbingen för att lasta av lyste solen in genom springorna. Det var sommar.”

När vi åkte till JUF-festerna i Tuna cyklade Allan Lindvall, Göran Josefsson, Arne i Älekulla och jag de två milen till festplatsen – och hem igen. Det var sommarnattljust när vi åkte hem vid tolv-ett-tiden på natten. Vi var killar och tyckte att folklekar var larvigt. Fast egentligen tyckte vi inte det. Våra hjärtan ville nog också hitta rätt person när musiken stoppades.

Min syster Anna-Greta och vår syssling Ulla Karlsson lärde oss dansa. Vi tog ner grammofonen till Höskullen på vår lagård. Bygdens unga samlades. Sommarsolen gick nästan aldrig ner. Höskullen blev bara lite sommardunkel medan vi dansade. Jag mötte nyligen min ungdomskamrat Ulla Fröberg på kyrkogården i Frödinge. Hon sa:

– Minns du Knut så trevligt vi hade på sommarkvällarna när vi dansade på eran Höskulle.

Ja, Ulla. Jag minns. Kanske var det för att vi lärt oss dansa ”riktiga” danser som vi låtsades tycka att folklekarna var larviga. Det där som Eva-Kristina Hammarskjöld berättar om att få cykla hem med någon och kanske pussas och kramas var jag nog för blyg för att få vara med om.

Jag minns också alla de gånger jag var i polistjänst i Motala ”gamla Folkets Park”. Visst såg jag förälskade par som kysstes där under björkarna. Dem störde jag aldrig. Ömhet är inte brottsligt. Nu har vi andra tider och andra sätt att umgås på som ung.

Jag är nöjd med den ungdom jag fick vara med om. Tack Eva-Kristina för din fina berättelse.

Knut K

söndag 5 juni

Du gamle man

Kåseri nr 209

Jag ser dig när du går din förmiddagspromenad på din hembygds skogstigar. Du har magrat sedan jag såg dig senast. I skogen intill dina stigar blommar blåbärsriset. Nu är också lingonriset och hjortronen på väg i blom. Fåglarna sjunger vackert för dig från trädens kronor och lövverk. En Kanadagås går omkring i det vilda långgräset och söker sig en matbit. Eller Två. Jag står i solen och följer dig med mina ögon. Jag vet att du i din krafts dagar har jobbat hårt i jord- och skogsbruket. Dina armar höll i sågar som fällde stora tallar och granar. Med yxa högg du av grenarna när de mäktiga träden låg på marken. Du drack ditt elvakaffe medan det rök ur din kopp. Du rörde om sockret med sked. Dina smörgåsar åt du och njöt av den korta vilostunden du fick.

När jag nu talar med dig kan du berätta om gamla tider men du kommer inte ihåg det som hände i går. Du bor i din fädernegårds mangårdsbyggnad. Åkrarna på gården är igenväxta. Skogen har tagit tillbaka den mark starka män röjde för länge sedan.

Din gårds hus förfaller. Du orkar inte med att hålla undan tidens vassa tänder.  Mat får du av hemhjälpen varje dag; frukost och lunch. Resten av maten får du klara själv. Jag undrar hur - eftersom du blivit så mager sedan jag såg dig senast.

I din hand håller du en vandringsstav. Den har du gjort själv. Den är skön för dig att hålla i och hålla balansen med när yrseln ibland sätter in. Din promenad går till den vackra Älgsjön där du förr fiskat abborre och gädda. I dag ligger sjön blank och speglar sommarmoln och den blå himmeln. Du vet var bävern har sitt bo. Du vet var gäddorna brukar slå. Du vet var fiskljusen slår ner efter framgångsrik fiskejakt. Du vet att vildmarken sköter sig själv. Här i trakterna hälsar ibland vargen på. Du har sett spåren. Du är inte rädd.  Du vet att vargen inte är någon människojägare.

Vi sätter oss ner på en stor flat sten och ser ut över Älgsjön. Jag säger:

– Ska jag berätta för dig hur det kan vara med äldreomsorgen på andra håll. Vill du det. Den gamla mannen nickar. Jag säger:

”Du Gamla man har din frihet här i din hembygd. I andra bygder bor det många som sitter på sina rum och väntar på maten. Fria att gå ut är de inte. Inte heller har de någon människa som vill gå ut med dem i solskenet. Personalen på äldreboendet är rationaliserade till minsta möjliga kostnad. Allt onödigt arbete tas bort och att gå ut och gå med en gamling anses onödigt. De anhöriga till de gamla tycker det är tryggt att ha sina föräldrar i säkert boende. Då behöver de inte ta hand om dem. De behöver inte heller förstöra sin dyra tid med att sitta och prata med dem.

– De kan prata med de andra gästerna på hemmet, säger barnen.

– Mormor och morfar är för gamla för oss. Jag förstår inte hur de tänker, säger barnbarnen utan att stänga av datorn.

– Förr kunde jag känna doften när de lagade maten här. Nu kommer den djupfryst och inte så god längre. Så har många gamla berättat för mig.”

– Förstår du vad jag säger frågar jag den gamle i mitt sällskap. Han nickar och jag fortsätter:

”På många andra platser har de gamla blivit säljobjekt. Anbud lämnas in till kommuner av olika företag. Multinationella bolag tar hem anbuden genom att ligga lågt med krav på kostnad för äldreomsorgen. Nu har det visat sig att multinationella bolag tar hem stora vinster. De vinsterna de fått i den svenska äldreomsorgen flyttar de till lågskatteländer i världen . De stora vinsterna delas ut till redan rika personer.”

– Så får de väl inte göra. Anntigen ska de väl investera vinsterna där de vunnit dem eller öka kvaliteten på vården så att gamla kan få bra hemlagad mat där de bor och få gå ut med hjälp av någon när de inte kan gå själva, säger ”min Gamle man och vän ” när vi sitter vid Älgsjöns soliga strand.

– Vilka idioter i kommunerna är det som går med på sådana avtal att multinationella företag kan göra drömvinster på omsorgen av äldre? Det är skattepengar de skänker bort, frågar och säger min gamle vän. Han reser sig från stenen och lämnar mig. När han gått en bit vänder han sig om, hyttar åt mig med sin vandringsstav och ropar:

– Du kåsören, skriv att vi gamla också är människor.

Jag sitter kvar i solen vid Älgsjön och tänker.

– Det finns bra platser där äldre trivs och har det bra. En sådan plats jag vet är Frödala i Frödinge socken, Vimmerby kommun, Kalmar län i Sverige. Du som läser detta vet säkert flera bra äldreboenden.

Du gamle man som nyss lämnade mig. Jag hoppas du kan höra fåglarna. De sjunger fantastiskt i dag.

Knut K

måndag 30 maj

En underbar resa till Kalmar

Kåseri nr 208

Det var en dag i våras. Solen lyste varmt och det goda i livet var med mig. Jag fick nämligen kontakt med två före detta motalabor Stefan Wik från Färjestaden på Öland och Anders Jacobsson som nu bor i Mjölby. Kalmar FF skulle inviga sin nya Guldfågel Arena i början av april. Jag skrev då på Facebook att min högsta sportdröm var att få se Kalmar FF möta AIK på den nya Arenan den 25 maj. Stefan skrev så här tillbaka till Anders och mig:

– Välkomna hit. Jag ordnar biljetter. Ni får bo hos mig.

Den ”elektriskt” laddade dagen kom. Vi åkte från söder om söder i Storstockholm tidigt på morgonen. Södertälje, Nyköping, Norrköping, Linköping och Kisa fladdrade förbi. Vi stannade inte förrän vi kom till Vimmerby. Den lilla staden tog stillsamt emot oss. Astrid Lingrens reklam hälsade oss välkomna. Vi bjöds på god lunch hos Beppe och Monica Blom.

Vid 14-tiden kom Anders Jacobsson och hämtade mig. Han hade kört till Vimmerby från sitt hem i Mjölby. Beppe Blom föreslog att vi skulle åka över Tuna på vår resa till Kalmar. Vi gjorde så. Vi körde sakta när vi passerade vackra Tuna gård där släkten Hammarskjöld levt och fortfarande lever och regerar.

Jag glömde bort resvägen. Anders, journalist, som han är, hade mycket att berätta och han berättade på ett klart språk utan inskjuta bisatser. Tiden gick så fort att jag inte blev medveten om resan förrän vi körde på Ölandsbron. Jag blev snopen över hur lång den är och hur stort Kalmar sund sträcker sig mellan Kalmar och Öland. Jag ska inte berätta hur lång bron är. Kära läsare prova dina kunskaper och skriv till mig och berätta hur lång bron är. 

Kalmartrakten plågades av stark vind. Vågorna gick mäktiga på sundet. När vi ”kom i land” möttes vi av Stefan Wik i Färjestaden på Öland. Det blev ett hjärtligt möte. Stefan och Anders hade gått gymnasiet tillsammans i Motala. De kände varandra och hade efter många år på skilda levnadsplatser åter kontakt med varandra. Men det var länge sedan detta hände. Att de två tog studenten tillsammans, menar jag.  Jag hade inte mött någon av Anders och Stefan tidigare. Vi fick kontakt direkt. Det var som att sticka en kontakt i ett elnätuttag. Det blixtrade till och jag upplevde det som om vi alltid känt varandra.

Stefan Wik liknade kockarna på TV när han lagade fläskkotletter åt oss. Vi blev bjudna att sitta i en glasförsedd veranda. Vi såg ut i trädgården. I ett hörn växte vackra Gullvivor för fullt. Blommorna gav oss av sin skönhet. Stefan bjöd oss sin goda vällagade mat.

Vi pratade igenom Motala och Vadstena och märkte snart att vi hade många gemensamma bekanta. Eftersom vi alla tre gillar fotboll blev det många fotbollshändelser vi talade om och om många fotbollspelare. Motalaprofiler som Inge ”Kula” och ”Mante” Wallin i Boren talade vi om. Lövet, Sigge Stensson och laget som spelade MAIF:s första match i allsvenskan talade vi också om . Vi mindes ännu flera medan vi njöt av maten och den härliga stämning som fanns vid matbordet i glasverandan i Stefans hem i Färjestaden.

Tiden gick fort. Det blev dags för den ”Stora matchen”. Stefan körde oss över bron och genom stan. När vi i god tid kom till Guldfågeln Arena hörde vi musiken och såg massor av folk på väg mot sina ingångar. Vi hade Sektion I, rad 4 och sittplatsnummer 27-29. Vi hittade våra platser. Där fanns gott om utrymme för benen. Arenan fylldes på. Vi, publiken, blev över tio tusen. Min förväntan på matchen var stor. Både AIK och Kalmar har börjat årets allsvenska bra. Supporterklackarna skanderade och höll i gång. Vi satt nära det område AIK:arna satt. De var glada och snälla som lamm.

Matchen kom gång. AIK spelade ett härligt snabbt kortpassningsspel som direkt blev målchans men inte mål. Kalmar spelade stabilt försvarsspel och satsade på kontringar med sina snabba brassar. En kalmarspelare föll inom AIK:s straffområde. Domaren blåste straff - men inte mål. AIK hade flera målchanser. En kalmarspelare fälldes alldeles utanför AIK straffområde. AIK ställde muren fel. De sluga smålänningarna såg detta. Kalmar tog ledningen med 1-0.

Första halvlek visade en bra allsvensk fotbollsmatch. Stämningen i Arenan var enorm. Jag trivdes. Stefan och Anders var glada över att Kalmar ledde. Jag var glad över att se matchen men hade hellre sett att resultatet varit 1-1. Det hade AIK:arna varit värda men det lag som gör mest mål vinner. Så är det i fotboll.

Andra halvlek var inte lika välspelad. Lagen hade många felpass och endast ett fåtal målchanser. Matchen slutade 1-0 till Kalmar. Det gladde tio tusen ur publiken. Vi, AIK:are, var inte många. Glada över resultatet var vi inte heller men vi var snälla som lamm.

Vi tog oss hem över Ölandsbron till Färjestaden och bjöds av Stefan på Västerbottenpaj och gott att dricka. Vi satt åter i den charmiga glasinhägnade verandan. Samtalen kom igång om Motala, om kommuner och landsting, om Sveriges politik, om världen, om fotboll och om golf.

Jag njöt av att höra på Stefans och Anders livserfarenhetskryddade berättelser - och skämten. En historia på slutet. Det var Stefan som berättade om ”Mante” Wallin som under en match inte var helt nöjd med domaren. När han tackade domaren sa han:

– Det var en fin match här på planen i kväll. Du borde ha sett den.

Innan jag somnade i Färjestaden, som gäst hos Stefan Wik, kände jag glädje över att jag fått uppleva kvällen den 25 maj 2011 med match i Guldfågeln Arena och trevlig samvaro med explosiva och berättarintensiva kamrater.

Med hälsning Knut K

fredag 20 maj

Jag vill vara med och bygga en ny värld

Kåseri nr 207

Till Er som har makten vill jag skriva: Låt alla människor växa och bli medvetna och seende. Vi måste bygga en ny värld.

Jag vill att den nya världen ska ha många blommor i olika färger och på olika planteringsplatser. Blommorna skall växa utan att bli nedtryckta av tistlar, nässlor och andra förkvävande och utsugande växter.

Nutidens stora Gud, marknaden, delar upp människor efter inkomster och förmögenheter. Jag läste om ön Sandhamn i Stockholms skärgård. Där har människor bott i flera decennier och betalat femtusen kronor om året för de ofria tomterna de hyrt. Nu skall Värmdö kommun marknadsanpassa hyrorna.  Ett äldre par som intervjuades i ABC skall i fortsättningen betala 58.000 kr om året. En höjning med 53.000 kr. I kö står miljonärer och vill köpa de tomter de som flyttar lämnar. Familjen jag berättat om måste förmodligen flytta och lämna den miljö där de har sina jobb, levt och trivts. Familjen kan tacka de politiker, som är marknadens handgångne män, för tvångsflyttningen.

I Stockholms innerstad görs lägenheter om till bostadsrätter. Direkt betingar de flera miljoner i insats. Vem kan köpa de nya bostadsrätterna. Inte är det ungdomar. Inte är det låginkomststagare. Inte är det normalinkomsttagare heller. Svaret är givet. De som kan betala de höga överpriserna köper dem.

I Bromma, Lidingö, Waxholm, Täby och Stockholms innerstad bor snart bara miljonärer. Vårt land skärs i olika stora tårtbitar. Tårtbitar där grädden skrapas av och serveras till dem som har råd att betala överpriser för den.

Den nystartade politiken talar om människans frihet att välja och att välja bort. Människorna är fria att välja bort hus och bostadsrätter de inte har möjligheter att köpa och bo i. Andra människor med pengar är fria att köpa hus och lägenheter som andra inte kan köpa. Friheten hämtas ur plånböckerna.

Alltfler saknar möjligheter till bra boenden. De unga som vill flytta hemifrån måste ha rika föräldrar om de ska kunna köpa sig en bostadsrätt. Att stå i lägenhetskö är viktigt. De, som orkar hålla ut, kan kanske få en lägenhet innan de fyller 50 år. Var bor de under tiden de väntar.? Svar: Unga bor hemma hos föräldrarna om föräldrarna hunnit få lägenhet så de inte bor hemma hos sina föräldrar.

– Varför byggs inte hus och hus med lägenheter när det finns sådant behov? undrar många.

Det är en berättigad undran. Det som efterfrågas på marknaden blir dyrt. Det som inte efterfrågas blir inte dyrt. Det är marknadens lag. De styrande politikerna är marknadens slavar. De styr som marknaden bestämmer.

– Vad blir resultatet av denna bostadspolitik i marknadslandet Sverige?

Svar:

– På alla platser som är eftertraktade bor de välbeställda. På platser, de välbeställda inte vill bo, bor de som inte är välbeställda. Det är också marknadens lag. Den lagen stärks av de styrande politikernas politik. Mest påtagligt är detta i storstadsområdena men tendenser till samma utveckling finns överallt i Sverige. För köpesumman av ett hus i Bromma kan du kanske köpa 30 hus i utflyttningskommunerna i Norrland.

– Varför köper vi inte hus där då? Svar:

– Det är långt att pendla från de lågprishusen till arbetsplatserna i Stockholmsområdet och andra överhettade inflyttningskommuner. Bostäderna som är billiga och lediga finns inte där jobben finns. Jobben finns inte där de billiga bostäderna finns.

– Hur är det i Motala? Frågade jag en god vän

– Bättre än på många andra platser fick jag till svar.

– Vad är det som är bättre? Kan Bostadsstiftelsen Platen hålla kvar lägenhetsboendet och inte sälja ut lägenheterna till bostadsrätter?

– Här finns inte samma tryck på bostadsmarknaden som i Stockholm, svarade vännen.

– Jag minns från motalatiden att Motala hade många småhus som kunde köpas av människor med normala inkomster och att lägenheter byggdes i den mängd som Motala behövde, sa jag

– Så var det nog, svarade vännen. Nu har priserna höjts på hus i de attraktiva områdena men vi har inte så vansinniga överpriser som i Stockholmsområdet., avlutade min vän vårt samtal.

Vi människor måste växa och lära oss att se med mänsklighetens ögon. Vi måste börja bygga en ny värld. Marknaden har kommit för att stanna i vårt land men den måste styras av klarseende politiker så att arbets- och bostadsmarknaderna kommer i balans. I dag dansar marknaderna rumba med varandra - i fullt kaos. Marknaden tar inga hänsyn och saknar sunt förnuft. Jag hoppas motalapolitikerna både tar hänsyn och har sunt förnuft. Även Motala behöver bostäder för unga, lämpliga boenden för äldre samt lägenheter så de bostadsbehövande inte skall behöva ta stora lån för att få någonstans att bo.

Lycka till Motala. Med hälsning

Knut K

fredag 13 maj

Jag skall berätta när det gick en mördare lös...

Kåseri nr 206

palace hotell_gamla_motalaJag såg Bertil Thoréns intressanta bilder på Facebook om "gamla" Motala. Bland annat olika foton på Place Hotell när det låg på Kyrkogatan. Gamla hus kan tala. Detta jag nu skriver berättar Palace Hotell för mig. I Västra Ny norr om Motala fanns förr ett 5-5 sjukhus. Svåra brottslingar som bedömdes psykiskt sjuka vårdades där. En kväll, när jag varit och tränat fotboll och kom tillbaka till Polisstationen på Prästgatan 6, fick vi till polisen in ett meddelande att en mördare som hette Olle (Fingerat namn) rymt. Han ansågs farlig eftersom han var placerad på Västra Ny för ett mord. Han var vid försvinnandet klädd i sjukhusets kläder, blåbyxor och blå skjorta.

Jag hade fotpatrull i centrum mellan 21:00-23:00. Det var vinter och några grader kallt. Jag gick min vanliga patrulltur Kungsgatan, Repslagargatan, runt Busscentralen, Medevigatan, Kungsgatan vidare över torget till Bispmotalagatan och ner till Platensgatan. I Flodins hörna kom en bil söder ifrån och svängde till vänster in på Platensgatan. Klockan var väl då ungefär 22:00. I övrigt hade jag inte sett en enda människa ute under min patrull. Jag gick Platensgatan till Centralen. Den gatan var mörkt och lite kuslig. Jag önskade inte att möta någon rymling där. Jag fortsatte upp till Östermalmsgatan och gick den till Drottninggatan och vidare Poppelgatan till Bispmotalagatan. Jag spanade hela tiden efter Västra Ny-rymlingen men såg ingen som kunde liknas vid honom.

När klockan närmade sig 22:30 gick jag från Bispmotalagatan in på Kyrkogatan som var ganska mörk vid den tiden på dygnet. När jag om till Palace Hotell såg jag en man komma mot mig. Han hade en lång mörkblå ulster och hatt. Jag brydde mig inte för den jag sökte skulle vara klädd i sjukhusets blåkläder. När vi möttes såg jag in i främlingens ögon och fann något i dem som gjorde att jag tittade extra på hans klädsel. Jag såg att han hade sjukhusets blåkläder under ulstern. Vi hade passerat varandra när jag ropade: - Vänta! Du heter Olle, va? Jag trodde han skulle springa. Jag var beredd på en snabbspurt. Vi tränade snabbhet på fotbollsträningarna. Men istället vände han sig mot mig och skrek: - Jag ska strypa dej snutdjävul. Han lyfte sina händer som för ett strypgrepp och rusade mot mig. Jag gled undan. Han rusade förbi mig och stannade upp. - Du ska dö ikväll, sa han, och anföll på nytt. Jag väjde undan. Han stannade upp, vände sig mot mig och gick till anfall för tredje gången. Jag vände mig undan men slant med foten på isen på trottoaren. Min fot och ben "blev kvar". Han rusade fram, snavade på mitt ben, halkade på isen och föll framstupa på trottoaren. Min hjärna reagerade snabbt. Jag satte mig på honom och låste hans armar. Han var stark och vansinnigt arg. Vi låg i mörker på Kyrkogatan som då var en bakgata. Vi hade bara hundra meter till polisstationen. Jag funderade på hur jag skulle få med mig Olle dit? Till kyrkogatan kom sällan folk på kvällar och nätter. Han väste: - Du kan inte hålla mej länge till. Du ska veta att jag har strypt folk förr.

Jag visste att jag inte kunde släppa upp honom för då kunde vad som helst hända. Jag funderade på vad jag skulle göra? Jag hade inga handbojor. Bara en batong. Slå honom hade jag inga tankar på. Jag hade aldrig slagit någon under min polistjänst. Tiden gick. Jag blev genomsvett i kylan. Han gjorde hela tiden försök att komma loss. Jag kände att jag började bli trött i armarna. Jag var lugn även om jag var upphetsad. Jag visste inte vad jag skulle göra. Släppa upp honom hade jag inga tankar på. Jag ville inte att en mördare skulle gå lös i Motala. Jag var också rädd om mitt eget liv.

Plötsligt ser jag ljusen från en bil på Bispmotalagatan. Bilen svänger in på den gata där vi ligger. Jag försökte vinka med ena handen men var tvungen att hålla fast rymlingen med båda händerna igen. Mitt hopp att föraren skulle stanna höll på att ebba ut men så bromsade han, stannade, backade , hoppade ur bilen och frågade: - Behöver du hjälp? Knutte? - Ja tack. - Hur ska jag hjälpa dej? - Kör direkt till polisstationen och säg att jag har Västra Ny rymmaren här och att jag behöver hjälp. Han åkte. Efter en stund kom bilpatrullen och en kollega från polisstationen till platsen. De tog över och tog Olle till polisstationen Jag körde polisbilen till Prästgatan 6. Olle sa att han skulle strypa mig om vi möttes igen. Vi har inte setts. Jag lever fortfarande. Jag är tacksam för att jag kom ifrån natten utanför Palace Hotell med livet i behåll. Den, som hjälpte mig var en fotbollssupporter från Motala. Jag tror han tillhörde Zeros. Om du som hjälpte mig läser detta och minns händelsen så hör av dig så jag kan tacka dig för hjälpen. Polisminneshälsningar från Knut K

torsdag 5 maj

Jag minns mitt Motala

Kåseri nr 205

Jag mötte hus och vänner i Vimmerby och berättade om mitt Motala

vitsipporNär jag nyligen kom hem från den vackra och stimulerande resan till Vimmerby och Frödinge tänkte jag tillbaka på allt det vackra jag sett. Vitsipporna blommade i miljoner i backar och hagar. Björkarna var mer utslagna efter vägarna mellan Linköping- Vimmerby än mellan Stockholm- Norrköping. När vi kom till Vimmerby körde vi Storgatan upp. Jag mindes spännande händelser när jag såg de gamla husen och kom ihåg människorna i den lilla, fina staden Vimmerby. Hus kan tala och berätta om det som varit. De finns i minnena. När vi ser dem stiger händelser ur våra liv fram. I mitt kåseri på Vimmerby Bibliotek berättade jag om Lifsresan från min barndoms hemby Frödinge till Motala. Nästan hela kåseriet handlade om Motala. Jag hade med mig en god vän från Kisa, Alve Gustafsson. Han spelade dragspel och sjöng fint under mitt kåseri. Till hans musik läste jag de här dikterna om Motala.

Motala blev mitt hem Där bar jag polisuniform Spelade boll blev socialare och chef för Folkets Hus

Vid Vätterns strand Mötte jag de stora vågorna De slog in mot mig på land. Jag badade i det gnistrande kalla vattnet I Råssnäs och Varamon.

Folkets Hus Till Folkets hus kom folk vandrande. En del bar på instrument Några kom för att uppleva Konst, dans, sång, musik och teater.

Jag såg dem alla och kände de flesta Huset fylldes av glädje fick liv och rörelse Det blev ett Levande hus med människor och kultur

folkets hus

Runt mig slog livets puls

Från scenerna hörde jag sången och musiken

Mest gladde mig skratten från publiken.

Livet är vackrare än så

När vi skapar och gör något tillsammans Når vi livets innersta cirklar Vad är annars livets mening Inte är meningen med livet att vi ska komma krypande På steniga vägar och skrapa våra knän och knogar blodiga Livet är vackrare än så.

I Vimmerby träffade jag Gunilla Gustafsson. Hon har på vardagarna hand om Museet Näktergalen som ligger i det hus Skor och Läder förr hade sin skoaffär. Huset påminde mig om att jag köpte mina första oxblodfärgade tåsmala myggdojor där en gång för länge sedan. Modet kom från Stockholm. "Svingpjattarna" där hade insydda byxor och tåsmala dojor. Efterhand spred sig pjattmodet även till oss i Vimmerbyorten. Jag var i Stockholm nyligen och såg att dagens modelejon har insydda byxor nu precis så som vi hade då för länge sedan. Moden går igen Gunilla berättade att Museet tagit vara på gamla kort och bilder och gjort en utställning av dem. Detta hade rönt mycket stort intresse hos Vimmerbyborna. På Facebook har Bertil Thorén publicerat massor av bilder från Motala. När jag ser dem talar de till mig. Om jag vore chef för Folkets Hus i Motala skulle jag med Bertil Thoréns hjälp göra en utställning om gamla kort och bilder om Motala i GalleriEtt i Folkets Hus. Vi skulle till exempel visa hur Motala såg ut förr, runt torget. Samtidigt skulle vi i samarbete med lokala skrivare publicera texter om händelser och människor som verkade i Motala när bilderna togs eller gjordes. * 30 arsjubileum_055Nu ska jag åter berätta om kåseriet i Vimmerby. Jag började i Biblioteket med en dikt som heter Följa molnen ut i livet: I hagen Bleckersvad satt jag en dag med ryggen mot en tall. Jag såg genom tallens krona hur molnen vandrade -som om de hade ett mål med sin vandring. Min far sa: - Den här vackra tallen har jag sparat till dig. Molnen såg ut att ropa till mig - Vad ska du med den till? - Vad ska du med den till?

Jag sa inget till min far men jag undrade också: - Vad ska jag med den till? Jag tänkte ju följa molnen ut i världen.

Jag frågade efter dikten: - Vill ni kära publik följa mig och molnen på en resa ut i världen. Vi börjar i Frödinge. Det var där allting började. I varje fall för mig.

"Jag minns en sommarkväll. Min far Ludde i Frödinge och jag hade varit i Gubbhagarna och mjölkat korna. Vädret var så där sommaraktigt varmt och friskt som bara går att uppleva på landsbygden. Korna i Gubbhagen råmade efter oss när vi med mjölkvagnen dragen av märren Svalan rullade upp i backen mot Lokalen som Bygdegården i Frödinge kallades då. Mina föräldrar ville att jag skulle överta vår bondgård. Så var det förr. Sonen skulle överta och driva vidare föräldrarnas gårdar. Jag hade en annan hemlig dröm. Jag ville bli fotbollsspelare och spela i allsvenskan. fotboll 2Jag tänkte flytta till Linköping och börja spela med Kenty. Det skulle bli ett steg på vägen mot allsvenskan. Klubben hade lovat att ordna jobb åt mig.

Jag minns den kvällen när jag satt på mjölkvagnen och skulle berätta om mina planer för min far. Han satt så glad och körde Svalan förbi Lokalen. Orden jag skulle säga satt fast i min mun. Men innan vi kom ut på Västerviksvägen sa jag bestämt: - Jag ska flytta till Linköping och spela fotboll med Kenty. Min far bara tittade på mig. Han sa inget. Jag fortsatte: - De har lovat ordna jobb åt mig. Jag hade trott att han skulle få ett utbrott. Han kunde bli arg ibland. Istället sa han: - Vad är det för griller de lurat i dig? Vi har tänkt att du ska överta gården. - Jag vill inte bli bonne, sa jag lite bryskt. När vi kom i utförsbacken vid Björkhem såg jag att min far grät. Tårarna rann nerför kinderna. Jag hade aldrig sett honom gråta förut. Jag kände i min hals så där som ni vet att vi kan känna oss när vi är på väg att börja gråta. Min far sa inget. Jag sa inget. Vi färdades tysta resten av mjölkresan.

Den kvällen hade jag en av mina svåraste stunder dittills i mitt artonåriga liv. När jag lade mig i sängen tänkte jag: - Ska jag gå ner och säga till mina älskade föräldrar att jag avstår från mina fotbollsdrömmar och stannar hemma och blir bonde. Jag gjorde inte det men mina tårar rann ner på kudden innan jag somnade." * Det var inledningen av kåseriet. Jag kände värme stråla mot mig när jag mötte vännerna i Vimmerby. Molnen vi följde stannade över Motala. Efter kåseriet upplevde jag stor vänskap. Jag kan bara sända tankevägen: -Tack för alla kramar jag fick. Nu går livet vidare igen. På skilda håll. Jag slutar med en dikt om ett hus som också betytt mycket för mig: FOLKETS HUS När du går i ditt hus Folkets Hus och hör tonerna från musiken och sången

När du hör barnens skratt klinga i kör Och ser dansande par hålla ömt om varandra

Känn då att du är hemma och att livet självt är gäst i ditt hus Känn då att andras glädje också är lön för din egen möda Känn då att andras glädje är lön för din egen möda.

Knut K PS Dikten är tonsatt av Göran Friman. DS

fredag 29 april

Vad är det för liv du talar om?

Kåseri nr 204

klara kyrka_2Jag besökte Klara kyrka för att vila mig en stund. Kyrkan är vacker och konstrik. Jag fick se att en kvinna satt på en bänk - och grät. Orgelmusiken fyllde kyrkan. Tonerna steg upp mot kupolerna. Konstverken nådde mig med sina varma färger. Musiken fyllde mina öron med ljud. Hjärnan kände välbehag. Men. "En medmänniska satt på en bänk i kyrkan och grät." Skulle jag ha gått fram till henne och frågat: -Varför gråter du min syster? Jag kan inte ge mig själv svar på den frågan.

Hur kan vi hjälpa dem som är ledsna och har det svårt? Det är ett svårt val att göra. Jag hade en vän som jag uppfattade som en framgångsrik och livsglad människa. Om honom fick jag skriva följande dikt:

"Han hoppade från berget Mot en säker död Han hade gott om pengar Led ingen nöd

Varför hoppade du? Frågar jag. Det blir en fråga utan svar. Jag kan inte få svar om nöd Av en människa som redan är död." . En annan vän sköt sig med sitt gevär. Jag tänkte: "Vi har fått ett liv att leva. Inte två. Förstod min vän att han mördade sig själv när han släckte sitt liv?"

Jag mötte några kamrater på Centralens restaurang Orientexpressen. Så här skrev jag efter det mötet:

"På Orientexpressen på Centralen äter vi gott och dricker vitt vin till. Vi talar om hur vi ska utveckla landet Sverige, om konkurrens och hur vi alla ska öka våra vinster. Jag tröttnar på samtalet och säger: -Vad lever vi för? Har vi bara kommit hit för att bygga motorvägar och köpa aktier på Börsen? Ingen säger något -Har vi inte kommit hit för att leva våra liv? Provocerar jag

Då beställer vi in en ny flaska vin. Vinet kommer från Syd Afrika. -Vad är det för liv du talar om? säger Eva. En av kamraterna. -Det liv vi borde leva här på jorden, svarar jag. -Förklara mera konkret så vi förstår, anbefaller Jimmy. En annan av deltagarna runt bordet på Orientexpressen.

Hur ska jag förklara vad livet är? Det funderar jag på resten av kvällen. När jag vaknar nästa morgon har jag ont i huvudet."

Vi talar ofta om livets mening; Varför vi lever och vad vi ska göra med livet. Vi får och ger många svar. Somliga medmänniskor vill inte ha svar på dessa frågor. De lever vidare ändå. Jag frågade en bekant om detta. Han heter Joel och är född i USA. Han sa: - Jag söker de svar som är rätt men hittar inga andra än att vi kommit till världen med en adresslapp. På den står det "Du ska dö en gång." Vad du gör på den livsresan har du ansvar för själv. Missköter du dig kan du inte skylla på någon annan. Om du lyckas i livet är det din förtjänst.

Jag tänker på de tre olyckliga människorna jag berättat om; Kvinnan i S:t Klara kyrka som grät, mannen som hoppade från berget och vännen som sköt sig med sitt gevär. Kvinnan i kyrkan hade jag kunnat trösta. De två andra tog sina liv. Det var deras egna val men innan hoppet skedde och skottet gick av måste något livsavgörande ha hänt. Jag berättade detta för goda vännen Ulla. Hon sa: -Jag tror inte någon helt plötsligt tar livet av sig. Alla har vi adresslappen Joel talade om men vi skall inte leva våra liv egoistiskt. Om vi gör det blir vi människor känslolösa och olyckliga. Vi ska leva våra liv så att vi ger av oss själva till andra och tar emot med tacksamhet det vi får tillbaka. Det är det livet går ut på. Det är då vi kan känna sann glädje.

När Ulla säger detta tänker jag: -Jag borde ha pratat med kvinnan i kyrkan. Knut K

onsdag 20 april

Hur var det då? Hur är det nu?

Kåseri nr 203

Det var en gång för länge sedan några yngre ynglingar gjorde "jäkelskaper" i den lilla byn Frödinge. En vinterkväll när kramsnön låg vit på taken höll Jockes dräng på att köra ut en dyngkärra till dyngkasten. En bakdörr öppnades och ett antal snöbollar kastades in i lagården och träffade drängen. En snöboll tog i ansiktet. Drängen vinglade till med dyngkärran så att den vippade . Koskiten rann ut på gången. Drängen fick lasta kärran igen. Det var inte snällt mot drängen. Han fick senare tag i ynglingarna och "mylade" dem i den djupa snön. En sommarkväll gick tre frödingekäringar till Missionshuset på kvällsbön. De nyss omtalade ynglingarna ville ha hämnd på dem. På ett kafferep hade käringarna skvallrat för skolans Fröken att ynglingarna i byn smygrökte . Ynglingarna hade fått straff i skolan dagen efter kafferepet. De hade fått stå upp på lektionerna och inte fått gå ut på rasterna. Ynglingarna visste om bönemötet och vilken tid det skulle vara. De spände upp björntråd i ankelhöjd mellan stenstolparna som stod vid ingången till missionshuset. När de placerat tråden gömde de sig bakom en häck för att se vad som hände. Predikanten Magnusson som skulle hålla i bönemötet stod på trappan utanför ingången till Missionshuset. De tre frödingekäringarna kom gående från Prästgården mot sitt mål. De gick med bra fart, ty de var litet sena. De gick i bredd och bar sina väskor i händerna. När de kom fram till stenstolparna svängde den som hade innerkurvan in på grusgången. Hon snavade på trådarna och stod på näsan i gruset. Så kom nästa - och nästa. Plötsligt låg tre käringar på knä på Missionshusets gård. Predikanten, som fick se spektaklet, skyndade nerför trappan för att hjälpa dem upp. Han nådde bara fram till två träd som stod på varsin sida om grusgången innan hans ben fortsatte framåt medan överkroppen blev kvar. En av ynglingarna hade spänt trådar i brösthöjd. Det var därför överkroppen stannade och underkroppen fortsatte tills predikanten satte sig på ändan. Där satt tre käringar och en predikant på grusgången framför Missionshuset och tittade på varandra en stund. Ingen var skadad men ordenligt omruskade. - Det här ska Fröken och Kyrkoherden få veta, sa en av käringarna. Jag vet nog vilka som gjort detta. De tre ynglingarna hörde inte eftermälet. De hade smugit sig bort från brottsplatsen och satt intill den ena ynglingens hem. De skrattade så magarna hoppade på dem. Händelsen gick ut i bygden. Alla talade om den. Rykten förstorade vad som hänt. Efter en tid sades att björntråden var ståltråd och t o m taggtråd. På den tiden fanns inte Facebook. Istället gick telefonerna varma. Trådarna glödde nästan och ynglingarna fick veta vad de gjort. Man kränker inte ostraffat någon som är på väg till Missionshuset. Inte heller får någon kränka en predikant. En av ynglingarna gick och läste för prästen. Hade inte hans farfar varit respekterad kyrkvärd hade han nog inte blivit konfirmerad det året. De andra ynglingarna fick sänkt betyg i uppförande den terminen. Det var, som jag nu skrivit, inte bara Emil i Lönneberga som gjorde "jäkelskaper" som hyssen hette på den tiden. De tre ynglingarna växte upp. "Jäkelskaperna" glömdes bort tills jag nu berättar om dem. En av ynglingarna förolyckades i en motorcykelolycka i unga år. En annan utvecklade skickligt sin fars bilstation med ett antal långtradare som fraktade varor i södra Sverige. Han levde livet med gott uppförande tills även han dog en för tidig död. Den tredje kan jag inte berätta om på grund av risk för jäv. Det var länge sedan detta hände. Vi lever nu i en annan tid. Nu äger storkapitalet många av de svenska skolorna och tar hand om de stora vinsterna. I jämförelse med vad somliga av kapitalets män gör i det tysta när de flyttar om pengar för att slippa betala skatt i Sverige är nog tråduppsättningen i Frödinge inte ens försumbar som brott. Snöbollar i ansiktet på Jockes dräng har bytts ut mot skarpa skott mellan medlemmar i internationella ligor som härjar i vårt land. Ungdomar mördar varandra i de stora städernas förorter. Fäder dödar sina döttrar. Detta kallas hedersmord. Det räcker inte med sänkt uppförandebetyg i straff för dem som mördar. Polisen har insatsstyrkor för att hindra att våldet sprider sig. Hur klarar polisen att förebygga och utreda brott? Är polisen bättre på att hålla ordning i samhället än vad Kyrkoherden och skolans Fröken i dåtidens Frödinge var? Barnfattigdom har spritt sig i vårt vackra land. Ingen av de tre som satte upp trådar som käringarna snavade på har någonsin varit fattig. Mycket är bra. Sverige har utvecklats - om ökat våld mellan människor och utbredd barnfattigdom är tecken på utveckling. Det finns många som inte tycker det. Frödinge är numera genom sin ostkaka och goda tårtor känd i hela Sverige och i stora dela av EU. Knut K önskar också Glad Påsk pskgg 1PS. Jag har i inledningen av kåseriet använt den språkdräkt som var giltig på den tiden. Äldre damer var käringar i mångas ögon Den som jobbade hos en bonde var dräng. Lärare och prästen hade alla stor respekt för. DS

torsdag 14 april

Jag fick uppleva glädjetårar

Kåseri nr 202

Centerpartisterna Solveig Zandes riksdagsledamot och Curt Tyrberg social politiker i Vimmerby skriver den 6 april i Vimmerby tidning: "I utformningen av de nya reglerna (för sjukvårdsreformen) har dock vissa människor råkat illa ut. Vi har all anledning att vara självkritiska."

Detta är ett välkommet uppvaknande. Inte minst gläds alla de som plågats och fortfarande plågas i det system Alliansregeringen beslutade om helt i onödan. Mycket är bra i systemet och har gett möjligheter för somliga att återkomma till arbetslivet. Dessa lyckade exempel kan inte tas till intäkt för att andra ska få plågas. Med ett genomtänkt förslag hade regeringen kunnat ordna att de som behöver hjälp att komma tillbaka i arbetslivet fått och får den hjälpen. De som varit för sjuka för rehabilitering borde fått vara kvar i den sociala trygghet de är berättigade till. Jakten på fuskare har drabbat hårt även dem som aldrig tänkt sig att fuska. Eftersom alla människor inte är friska jämt inrättades en gång sjukförsäkringen för dem som blev sjuka och inte kunde arbeta. Den sjukförsäkringen är inget bidrag utan en försäkring som någorlunda tryggar människors ekonomi under sjukdomstiden. När Allians partiföreträdare gör hånfulla inlägg om bidragssverige spottar de sjuka vårdbehövande människor i ansiktet.

Solveig och Curt i centerpartiet avslutar sitt debattinlägg så här: "Centerpartiet har i hög grad varit delaktigt i arbetet med att genomföra reformen. Därför har vi också ett stort ansvar att rätta till de brister som uppstått." Heder åt Curt och Solveig. Nu får vi hoppas att centern med hjälp av andra partier får slut på jakten på dem som inte fuskat utan varit sjuka när de jagats upp ur sängarna till ett arbetsliv de inte kunnat delta i. Givetvis skall grundprincipen vara att varje människa ska ta ansvar för sitt eget liv och sin egen försörjning. De, som inte kan försörja sig, ska få hjälp av socialtjänsten. Jag jobbade elva år inom det sociala området i Motala. Jag mötte många olyckliga människor, som inte ville något högre än att klara sig själva, men ohälsa och handikapp av olika slag gjorde att de inte kunde det. Jag var som socialkamrer med om att tillsammans med kollegan Ilmar Lanzenius utreda och genomföra färdtjänsten som var till stor hjälp för de handikappade. Jag ska berätta om ett möte en kväll med handikapporganisationerna i Motala. Jag döper berättelsen till: Jag fick uppleva Glädjetårar. "Jag är inbjuden att tala om Motalas socialvård på ett möte för de handikappades organisationer i DHR; s stuga i Varamon. I mitt föredrag berättade jag om den nyligen genomförda reformen om färdtjänst. När vi efter mitt föredrag dricker kaffe kommer en gravt synskadad kvinna fram till mig och säger: - Jag vill bara berätta för dig Knut att färdtjänsten har gett mig ett nytt liv. Förr satt jag alltid hemma. När jag ringde mina barn och vänner och frågade om de kunde skjutsa mig när jag behövde komma ut hörde jag på rösterna att jag ringde olämpligt. Jag sa då: - Vi kan åka vid ett senare till fälle. Det tillfället kom aldrig. Nu kan jag själv beställa min bil och åka och handla och även åka på möten. Jag är fri. Jag lever. Du ska veta Knut att ett handikapp inte är större än omgivningen gör det till. Kvinnan gör en paus och fortsätter: - Om jag kunde skulle jag ge dig en kram för att du varit med om att utveckla färdtjänsten. Jag ser dig knappt så jag kan inte krama dig. - Men jag ser dig, säger jag, reser mig upp och ger kvinnan en kram. Jag ser glädjetårar rinna ur hennes ögon. Hon gråter för sin nyvunna frihet."

Åter till kåseriet. Jag har blivit inbjuden att i Biblioteket i Vimmerby den 27 april berätta om händelser och människor jag mött i mina yrken och mitt liv från Frödinge i Småland till Linköping, Motala och Stockholm. Den glade musikanten och sångaren Alve Gustafsson från Kisa kommer och gläder oss med sin musik. Anledning till besöket är att jag skriver krönikor i Vimmerby Tidning. Det ska bli trevligt att få se mina krönikeläsare i Vimmerbyorten i ögonen och höra spontana reaktioner från dem. Jag ser fram mot det mötet i Vimmerby. Vi ska ses på biblioteket i en tid när vårt välbärgade samhälle drar in medel för många som är svårt sjuka. Samma samhälle äger ett företag som ger fyra - fem avskedade direktörer över hundra miljoner kronor som avgångsvederlag. Vad är vansinne om inte dessa avgångsvederlag är det?

Alliansen folk smörjer de redan rika och "drar åt tumskruvarna" för de sjuka och fattiga. I det nya kommande jobbskatteavdraget får ett vårdbiträde lite över 100 kr i månaden i mindre skatt. De som tjänar över 50.00 kr får det fyrdubbla. Sverige dras i sär. Fattiga blir fattigare. De fattiga barnen blir fler och fler. Rika vuxna och barn blir rikare. Vi måste lära oss och förstå att det är så Alliansen vill ha Sverige. Vill svenskarna ha det så?

Hur är det i Motala? Blommar kulturen? Får de gamla bra mat och vård. Är de som blivit sjukskrivna av utbildade läkare sjuka eller är de friska enligt regeringsalliansen friskskrivningsregler? Vi lever i en svår tid men också i en härlig tid. Våren "står inte för dörren" som talesättet lyser. Våren har öppnat alla dörrar. Vägen mot sommaren ligger rak. Varsågod. Stig På. Kom ut i solen! Kulturens officer i Motala Åke Lindberg har visat oss vackra bilder i Facebook att isen på Vättern håller på att gå upp och bli vatten igen. Vätterns vatten kommer att bli varmare till sommaren. Men aldrig varmt. Ingen sjö har klart vatten som Vättern. Ingen sjö är så lockande att bada i som Vättern. Men ingen sjö är kallare än Vättern sommartider när vattnet borde vara varmt. Nu är det vår. Ta vara på den, hälsar Knut K

torsdag 7 april

Att vara människa är att vara fri.

Kåseri nr 201

Jag mötte nyligen min vän Anders på Moon på Café Kringlan i Stockholm. Anders var på tillfälligt besök i huvudstaden. När vi fått kaffe och varsitt nybakat wienerbröd satte vi oss vid ett fönster med utsikt mot den hårt trafikerade gatan utanför. Anders sa: - Att vara människa är att vara fri. - Titta runt omkring dig i vårt samhälle och i världen. Människan är inte fri. Var kommer ofriheten ifrån? Frågade jag. - Människan föds fri men den fria människan föds till en värld av ofrihet. Religionernas budord, biblar och koraner binder upp det fria tänkandet med sina trossatser. Många människor känner sig kallade att utifrån dessa böcker lägga på bördor på människor och göra dem ofria. - En människa kan aldrig vara helt fri. Vi har skyldigheter mot varandra i äktenskapen. Vi har uppgifter att lösa när det gäller att bygga en värld där alla har en plats. Vi har skyldigheter mot oss själva att söka utveckla våra talanger till toppen av våra egna förmågor, svarade jag - Det är sant. - I trängseln är jag en trängande. I kören en sjungande. Framför TV:n en tittande. Vid livets slut en döende. Jag är ett objekt som dinglar i livets trådar. Är jag fångad av en magnet? Frågade jag. - Det beror på dig själv. Om du drömmer stort. Tänker rätt. Menar väl. Men är feg. Blir du ändå en träl. - Mitt i den pendlade pendelns rusningsutsläpp kan jag känna glädjen av att vara en bland tusen, sa jag. - Varje påsklilja är en påsklilja bland miljontals andra. Varje påsklilja har sin egen skönhet. Se på den. Se den vackra mörkgula skålen blomman har. Den har krusade kanter med ståndare och pistill inne i skålen. Skålen sträcker sig ut från blommans sex blad. Se hur vackert den är konstruerad av naturen i naturen. - Vad menar du med det? - Med jämförelsen menar jag att du är unik. Det finns bara ett exemplar av Dig i naturen. Alla människor har sin egen skönhet. Du också. Vi har bara så svårt att upptäcka den hos varandra. Säger Anders. - Är det inte så att vissa av oss människor också har svårt att upptäcka skönheten hos oss själva. Skönhetsindustrin går för högtryck. Vi försöker följa olika trenders ideal. Ideal vi inte kan likna på grund av att våra midjor inte håller de mått skönhets- och klädmodesindustrin påkallar. Kan det förresten inte vara en frihet att sminka sig och göra sig själv, i eget tycke, vackrare? Sminket ger kanske ökat självförtroende och frihetskänsla. - Människans yttre är en del av helheten men bara en del, svarade Anders. - Om vi fortsätter tala om frihet och stulen frihet har jag två berättelser om social ofrihet. I Stockholms och andra storstäders förorter lever unga människor under hot om att bli skjutna om de inte gör som pojkligorna vill. Pistoler hålls mot de hotades huvuden. De ofria får lämna ifrån sig sina mobiltelefoner. En pojke tvingades använda sitt kontokort för att köpa varor åt en "kamrat". Hela hans studiebidrag gick åt för att lösa ut sig från hoten att bli skjuten. Hoten upprepas och ofriheten blir till rädslor och ångest. De hotade törs inte gå ut själva. Ångesten gör att de inte törs gå till polisen. Polisen kan tydligen inte göra något åt dessa bostadsområdesmarodörer. - Och den andra berättelsen. - Vi har vänner som för några år sedan flyttade från Tumba. De sålde sitt hus och köpte en mycket trevlig nybyggd lägenhet i Södertälje. De trivdes till en början väldigt bra men området förändrades. Nya grannar flyttade in. Dessa grannar gästades av folk som hade andra uppfattningar än de om hur livet ska levas i ett bostadsområde. Våra vänner började känna sig otrygga när de om kvällarna gick ut med sin hund. Måttet rågades när några människor en natt började skjuta på varandra i området. Mina vänner sålde lägenheten i Södertälje och köpte hus i Trosa. Där trivs de väldigt bra nu. De skulle aldrig kunna tänka sig att flytta till Södertälje igen. - De är fria nu då? Undrade Anders. - I varje fall från det som hände och händer i Södertälje.

Anders gick och hämtade kaffekannan och bjöd oss påtår. Jag bad honom köpa varsin mazarin till påtåren. Han gjorde så. Mazarinen var färsk och hade härlig smak. Caféet var fullt av folk. Många språk pratades runtomkring oss. Några talade i mobiltelefoner. Några av dessa några talade så högt att hela caféet fylldes av telefonpratarord. Samtalen i telefonerna slutade efterhand. Trivseln spred sig åter i det trevliga Caféet Kringlan. - Jag har varit en livsresande. Jag har sökt mig till styrhytterna. Jag ville styra. Inte bli styrd. Jag ville leva. Inte bli levd. Jag ville lära Inte bli istoppad lärdom. Nu vet du vad jag ville, sa jag och fortsatte njuta av mazarinen och det gott bryggda kaffet. - Vad ska jag göra med den kunskapen? - Passa in det på det du sa inledningsvis; Att människan är fri. Har jag varit fri? - Friare än många andra har du varit, svarade Anders på Moon och såg ut genom fönstret där många människor skyndade förbi. Knut K

torsdag 31 mars

Vi behöver de demokratiska rummen....

Kåseri nr 200

hakan juholtVi behöver de demokratiska rummen och Det goda hemmet.

"Kulturen tar oss i handen och leder oss inåt så vi bättre förstår vilka vi är, sa Håkan Juholts till S-kongressen." Han fortsatte: "Men handen leder oss också utåt så vi känner igen oss i andra." I senaste valrörelsen nämndes inte kulturens viktiga kitt. Jag hoppas att Juholts ord inte bara var rosor i det tal han höll utan att Håkan också menade vad han sa. Vi som jobbat inom kulturens skapande verksamheter vet hur den påverkar människors sinnelag och ger oss möjligheter att odla drömmar om och verka för en bättre framtid för människor. "Vi behöver de demokratiska rummen som kulturen utgör; Teatrar, bibliotek, samlingslokaler, andaktslokaler, och välfärdens institutioner är mötesplatser där vi medborgare träffar varandra och möts som jämlikar", sa Håkan också. Jag vill att de demokratiska rummen skall omfatta alla platser vi människor vistas på. Jag vet att det är omöjligt i dag. Men som dröm kan jag väl få föra den vidare till er som vill läsa och lyssna. Jag läste boken om Olof Palme samma dag som Håkan Juholt talade på S-partikongressen. Författaren Henrik Berggren har på en sida citerat några meningar ur Per Albin Hanssons kända folkhemstal från riksdagen 1928: "Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser den ena icke ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker inte ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete och hjälpsamhet." Slut citat. Per Albin vidgade sitt goda hem till att gälla hela samhällsrummet. De här orden Per Albin sa 1928 kan väl alla demokratiska partiers medlemmar acceptera. Även de, som inte tillhör något parti, borde kunna ställa upp på det. Jag tror alla politiska partier i Sverige vill skapa "Det goda hemmet". Varför har vi inte nått det goda hemmet i Sverige efter alla dessa år som gått sedan Per Albin höll sitt tal? Varför har det blivit fult att äga tillsammans och varför har vi så svårt för att samarbeta? Jag har läst min hembygd Frödinges historia och vet att bönderna på 1920-talet inte var nöjda med vad det privata mejeriet i Toverum betalade för mjölken de levererade. Vad gjorde de? De bildade en mejeriförening och byggde ett eget mejeri på några månader. Mejeriets inkomster på mjölk gick tillbaka till bönderna själva. Mjölken och mejeriet lyfte Frödinge och Frödinges bönder ekonomiskt. Mejeriet lever än. Nu som företag. Bönderna äger det inte längre. Jag tror att ett norskt företag äger det nu. Min far Ludvig i Frödinge var utöver Frödinge mejeriförening med i ÖAF; s slakteriförening. Dit sålde han sina slaktdjur. Han var med i en förening som ägde tröskverk och råoljemotor som drog det tröskverk och den vedklyv som bönderna använde när de skördade. En annan förening han var med i var Galtföreningen. Byn hade egen galt som stod alla böndernas suggor till hjälp att bli med grisar. Han var med i Centralföreningen där han kunde handla köpgödsel och utsäde. I Frödinge fanns och finns Bygdegården som ägdes och brukades av bygdens folk. Det folket då inte kunde göra själva det samarbetade man om och i. I dag bygger samhället på konkurrens. Att äga något tillsammans är fult. Det sa Håkan Juholt i sitt tal. Och så är det nog. Vi måste hålla åtskillnad på kapitalismens utåkrar och sann marknadsekonomi. Varje samhälle, som vill utvecklas, måste skapa ett marknadsekonomiskt klimat som stimulerar människors kreativitet och skapandekraft. Avskyvärd kapitalism fick vi se och höra om när det gällde elpriserna i vinter. Elbolagen tog överbetalt för den el företag och enskilda människor var i trängande behov av. Svenska företag fick på grund av de höga elpriserna svårt att konkurrera med andra länders företag. Elbolagen tjänade miljarder. Någon politisk ledning som kunde säga ifrån fanns inte. Elbolagen hade fritt spelrum och då spelade de hem storkovan på andras absoluta behov. I en sann marknadsekonomi händer inte sådana övertramp som elbolagen gjorde i vinter. Men det som hände, hände i vårt land. Tillsammans skulle vi kunna skapa "Det goda hemmet" och "Det goda samhället" som många säger sig vilja ha - men ingen lyckats skapa. Knut K

torsdag 24 mars

Möte en solig dag på ett berg

Kåseri nr 199

fag304En solig dag i mars går jag på en is- och snöklädd stig i Masmo skog som ligger intill där vi bor. Jag går ensam och drömmer att våren snart är här. Jag tänker: - Vi har inte mycket tjäle i jorden i år. Snön kom samtidigt med kylan i november förra året. Hela vårfloran väntar under snön. Den väntar på sol och fri väg upp genom tinad jord - till ljuset. Vårfloran längtar som vi. Fast på sitt sätt.

Solen denna promenaddag smälter snön och gör att vatten rinner i utförsbackarna och bildar små pölar här och var. Tallbarr flyter med smältvattnet. Det jag ser liknar en timmerflottning från förr - fast i miniatyr. När jag kommer upp på högsta punkten på ett berg har jag en underbar utsikt. - Vad är det att ha fin utsikt? Undrar jag till mig själv. - Egentligen bara att kunna se långt och uppleva något vackert. - Vad är det som är vackert? Tänker jag. - Det beror på din egen känsla, säger en röst bakom mig. Jag vänder mig om och får se en kvinna stå på en sten med ansiktet vänt mot solen. - Alla kan inte uppleva skönhet. Du måste ha lärt vad skönhet är annars blir det du ser bara något grått, säger en annan röst. Jag vänder mig åt vänster och ser en man stå bredvid en tall.

Jag ställer mig så att jag kan se båda på en gång. Kvinnan säger: - Ser du att jag har mörkblå långbyxor och grön jacka på mig? Är det snyggt? - Min favoritfärg är blått. Grönt har jag inte gillat. På dig passar det bra. - Förr kunde vi inte kombinera ihop grönt och blått. Det var inte passande, sa de som då satte trenderna. Nu tycker trendsättarna att vi kan samköra blått och grönt. Och då kan vi det. Vi har vant oss vid att det går bra. - Vad gillar du min klädsel då? undrar mannen. Jag har köpt de modernaste fritidskläderna marknaden har att erbjuda.

Han har en stålgrå jacka och mörkgrå byxor. - Du är också snyggt och praktiskt klädd, svarar jag och fortsätter: - Ni sa nyss att det beror på min egen känsla om jag ska kunna uppleva något som vackert. Nu säger ni att det är trendsättarna som bestämmer vad jag ska tycka är vackert. - Visst, det är trendsättarna som skapar förutsättningarna för hur kläder ska se ut och vilka färger de ska ha, svarar kvinnan. - Men det är du Knut som avgör om det de skapar är bra för dig. Du ska uppleva med din känsla om du tycker om eller inte tycker om det de erbjuder. - Går inte trendsättarnas jobb ut på att skapa kläder som så många som möjligt vill ha? Och köpa? Undrar jag. Mannen svarar: - Alla i klädkedjan vill sälja och tjäna pengar. Ju mer kläder de säljer ju mer tjänar de. - Modeskaparna skapar mest damkläder för smala människor. Alla är inte smala. Försäljarnas reklam får folk att tro att smala "modedockor" är ideal. Detta får unga flickor att banta och få ätstörningar. Ibland bantar de sig till döds. Det är inte bara unga kvinnor som gör sig smala och ser ut som om de gjorde reklam för ståltrådsindustrin. Är det vackert att inte vara naturlig? - Vad är att vara naturlig? Undrar kvinnan. - Det är helheten som gör människan. Inte bara kläderna. Kläder är det yttre skalet. I helheten ingår också människans inre skönhet, hennes sunda förnuft, förstånd, möjlighet att uppleva empati. Visst är det fint med vackra kläder om de passar kroppens former och färger. Men det är helheten som gör människan till det - och den - hon är, säger jag. - Vad menar du med empati? Undrar kvinnan. - Förmåga till inlevelse i andra människors liv. Inkännande i andra människors sätt att tänka och handla. En empatisk person ställer också upp för medmänniskor som har problem eller behöver hjälp i sin utveckling. - Så empatiska, som du beskiver empati, kan inte moderna människor vara. Det är omöjligt, säger mannen. - Det tror jag inte att det är. Det är bara det att det är svårt för många av nutidens människor att känna in hur andra har det. Många tänker bara på sig själva. Egoism kallas det.

Jag ser ut över området nedanför berget. Jag ser Albysjön och en vik av Mälaren. Jag ser Alby, Fittja, Hallunda och Norsborg. Solen skiner och gör landskapet ljust. I synnerhet lyser Albysjöns snö och is väldigt vitt. - Anser du att vi är egoister vi två som köpt vackra kläder för att vi ska känna oss fin- och välklädda? Undrar kvinnan. Jag tänker en stund och vänder mig sedan om för att svara men de två jag talat med är borta.

När jag går ner från berget skiner solen i mitt ansikte. Smältvattnet med tallbarren forsar utför backarna ännu hårdare nu än när jag gick uppför berget. Våren har börjat sin härliga tid. Knut K

torsdag 17 mars

Lennart "Lärka" Ekström berättar vidare

Kåseri nr 198

dianaLennart Ekström, i Motala kallad "Lärka", har skrivit till mig och berättat om sina barn- och ungdomstider i Motala. Här kommer andra kåseriet med Lennart som huvudberättare.

Lennart "Lärka Ekström" berättar: Jag hade i alla ungdomsår ett "smeknamn": "Lärka"! Ingen visste vem Lennart Ekström var, men "Lärka" visste alla vem det var. Åtminstone i idrotts och skolkretsarna. Det var Janne "Mufflerna" Karlsson som hittade på mitt smeknamn! Som liten kallade Janne sina muskler för mufflerna. Därav smeknamnet. Vi bodde grannar i Duvedal. En dag när vi satt och pratade sa Janne: - Vi ska kalla dej Lärkan. Och så blev det. Jag vet inte varför.

Vårt Varamobaden! Vilket underbart sommarparadis Varamobaden var för oss tonårsgrabbar. Tänk att ligga på den varma sanden och kolla in alla snygga motalatjejer som gick utmed strandkanten och plaskade med fötterna. Vojne, vojne! Tur att vattnet så gott som alltid var kallt så man snabbt kunde svalka av sig. På kvällarna var det minigolf för hela slanten. Bergs och Lindgårdens var de populäraste banorna. Jukeboxarna gjorde sin entré på 50-talet och dåtidens schlagrar hördes vida omkring. T.ex. Brita Borg och "Jag skall ta morfar med ut i kväll"! Eller varför inte Anders Börjes "Två små röda rosor". Vilka höjdare! Från Zinkens damm till Zätaparken Jag spelade fotboll som knatte och junior i BK Zeros. Vi höll till på fotbollsplanen vid Norra skolan. Planen kallades på den tiden Zinkens damm. Så började Z-parken byggas. Många frivilliga krafter från klubben hjälpe till. Janne "Bleking" Sandberg och jag målade staketstolpar kommer jag ihåg. Janne "Bleking" kom från Blekinge i samband med att Torpedverkstaden flyttade till Motala från Karlskrona seeburgc jukebox_11_81783411Zeros! Zeros kallades Nollorna! Vem hittade på det namnet tro? Det vet jag inte. Att det blev Zeros för mej berodde nog på att väldigt många läroverksgrabbar var med i den klubben. Tyvärr försvann många lovande spelare efter studentexamen eftersom många studerade vidare på annan ort.

Motala Budtjänst kommer till Andra kompisar jag hade var bröderna Danielsson: Gillis, Hasse, Tuve, Ove och Kurt. Deras pappa arbetade på Motala Verkstad och blev av med jobbet i samband med den stora metallstrejken 1945. Han startade en liten budfirma. Första fordonet var en cykel med flak, Oj vad han trampade uppför backen vid Folkets Park. Sedan blev det en motordriven sak med flak därbak och sedan en Herley Davidson med sidoflak. Ja, så småningom en hel lastbilsflotta. Motala Budtjänst blev ett begrepp i Motala. Pappa Danielsson, jag kommer inte ihåg förnamnet, var en kreativ man. Han var även ombud för GB-glass och hade fryslådorna i garaget. Vi som umgicks med pojkarna Danielsson åt mycket glass på den tiden. Pappa Danielsson startade även Motala Lokalpost i mitten av fyrtiotalet. Lokalposten förbjöds efter en relativt kort tid.

Som junior gick jag över till MAIF, först i handboll sedan i fotboll och bandy. Hade störst framgångar i handboll och spelade i A-laget som 17-åring. Div.2 då är detsamma som 1:an i dag. Jag slutade med idrott efter lumpen (53-54) då jag började läsa.

Mera Motalanamn och poliskontakt Kommer ihåg en polis; Sven Johansson. Han kallades Tjusarpolisen om jag minns rätt. Han satte dit mig för att jag inte hade tänt mitt cykellyse. Det kostade min pappa 10 kronor. En annan polis från tidig ungdom hette Snygg. En stor bastant karl som vi alla hade respekt för. Han hade nog gått i pension när du Knut kom till Motala.

Du arbetade på polisstationen i Borensberg en tid. Då vet jag att du känner familjen Broomé. Under Lunnevadsåren träffade jag Gun Broomé, dotter till polisman Carl-Gustaf Broomé. Jag träffade dottern och pappan några gånger. Vi fiskade insjökräftor. Trevliga båda två!

Jag ska berätta om några motalaprofiler av olika dignitet från min tid i Motala. Dem jag tänker på är "Isse" Widlund", simhoppare, Olle" Kiden" Egnell, Lasse "Pluggen" Söderstedt, Gösta" Lövet" landslagsspelare i fotboll, Jan Törnell, spelade handboll, fotboll och bandy, Lasse Eriksson, Arne Haglund, Rune Bruce alla i handboll. Olle Adamsson löpning, Bröderna Höög: Jan, Bengt och Rolf i simning samt politiska förtroendemannen Thore Pettersson. Andra grabbar som jag kämpade med och mot var Sigge Stensson, Gösta Westling, Ola Elf, Janne "Kölet" Johansson ("Kölet" blev sedermera fiskare av rang).

Dag och Daga Lambert hade jag som klasskamrater i folkskolan. Brodern Arne blev en mycket känd trumpetare. Familjen Lamberts bodde förresten intill Folkets Park på Duvedal. Jag minns Irene Larsson. Hon var min klasskamrat i folkskolan och även i läroverket . Hon "var ett ljushuvud" och även bäst i idrott. Hon blev något i UD och senare ambassadör i ett afrikanskt land. Jag var kär i henne. Till ingen nytta! Hon avled för några år sedan som ogift.

Det fanns flera konditorier på 50-talet. Annas fanns vid Busscentralen, Birgers vid nuvarande posthuset, Waljés och JoJos vid kyrkan! I början av 50-talet fick jag på "kondis" en läsk och en bakelse för 50 öre!!!!! Biografer var Rivoli, Regina, Roxy, Royal och Saga. Dessutom visades ibland film i Folkets Hus vid Motala Verkstad. Den första maj var det glasspremiär. Busscentralen i Motala Verkstad var alltid målet för inköp av första strutglassen för året. 15 öre kostade den.

Militär gav grindslant I icke kronologisk ordning kom jag att tänka på militärerna i Bondebacka. Där Hårstorpsgatan i dag byter namn till Nytorpsgatan fanns en gammal trägrind. Kor och hästar betade på ängarna där. Vi grabbar öppnade grinden för militärerna när de kom marscherande. Inte sällan kastades någon eller några 5-öringar till oss som tack.

Den mycket varma sommaren 1955 arbetade jag som ölutkörare vid bryggeriet i Motala. Jag hade en grundlön samt 1 öre för varje tomglas jag hade med mig hem till bryggeriet efter turen. Mitt distrikt var centrala Motala. Jag kommer inte ihåg vad jag tjänade men minns att jag fick ut mycket mer än genomsnittslönen för en vanlig svensk. Jag besökte alla affärer i centrala stan, alla mjölkbarer och kiosker. Gissa om jag sålde mycket. Det blev många tomglas att returnera.

Det var då det! Här fick du lite att bita i! Bästa hälsningar från ett i dag 6.5 plusgradigt Göteborg. Lennart

Min avslutande kommentar. Tack Lennart. Många av dem du berättat om har jag också träffat och lärt känna. Annat du berättat om har jag tagit till mig och lärt mig av. Du har skrivit en värdefull historia om tiden som var då du "Lärka" bodde och gjorde Motala. Tack och hälsning Knut K

torsdag 10 mars

Lennart Ekström minns sin barndomsstad Motala

Kåser nr 197

En tid jag minns med glädje är mina år på Lunnevad Folkhögskola. Där öppnades mina ögon för världen och livet. Jag minns en sommarvistelse. Vi var ett gäng som läste en kurs som hette Atomåldern. Vi läste om atombomberna i Japan och den död de åstadkommit. Vi läste om vad atomtekniken skulle kunna användas till. Vi trodde att vi i framtiden skulle kunna driva bilar med atomkraft. Om vi bara lade en atombit stor som en sockerbit skulle vi kunna köra nästan hur lågt som helst på den. På Lunnevad träffade jag och fick många vänner. En var Lennart Ekström som härstammade från Motala. Den staden visste jag då inte mer om än att radio sändes därifrån. Sveriges Radio Motala. Ödet blev så att jag flyttade till Motala och blev polis. Lennart Ekström fick jobb på socialförvaltningen i Norrköping och flyttade från Motala. Vi höll kontakt med varandra och när jag gick Poliskolan i Norrköping kunde vi dela lägenhet under polisskoletiden. motalaEfter polisskolan flyttade jag till Motala igen. Lennart bosatte sig med tiden i Göteborg. Våra vägar skildes men den nya tekniken med hemsidor och e-post gjorde att Lennart läste ett kåseri jag skrivit på Teaterföreningens i Motala hemsida och sände en hälsning till mig. Jag bad honom berätta om sin barn- och ungdomstid i Motala. Här kommer hans berättelse som är en härlig kulturhistoria:

Lennart skriver: "Jag kom till Motala redan som halvåring efter att ha fötts i Linköping. Mitt första hem i Motala låg på Samuelsbergvägen. Efter ett par år flyttade vi till Kommunalhusen på Östermalmsgatan. Därefter till en villa nära Eken i Motala Verkstad. Eken var en berömd bussvändplats strax intill järnvägsövergången i början av Borensvägen. Alldeles intill övergången låg Waste Anderssons Mekaniska och vägg i vägg hade min pappa sin första egna tapetserareverkstad. Vi flyttade sedan till Svenska Trähus som ligger nära simhallen. På den tiden låg Sommens brädgård där. Kaj Särnstedt och jag var ofta i brädgården och fascinerades av den häftiga ångmaskinen som drev alla sågar m.m. Kajs pappa var chef för brädgården. Där fanns ett sågspånsupplag som inte var av denna världen. Där förvarades isblock som sågats upp vintertid (solklart) ute på Vätterviksisen. Isblocken såldes till dem som hade isskåp; dåtidens kylskåp. Alla transporter från brädgården skedde med häst och vagn. Vi smågrabbar fick ofta åka med och hämta is. Spännande! radiomasterna motala1938 flyttade vi till Hårstorpsgatan 62 in i en nybyggd villa med stor trädgård som med tiden fick mycket bär och frukt och gräsmattor som skulle klippas! Jag bodde där i ca 20 år. Det är från den tiden jag har de flesta minnena. Huset ligger intill bondebackaängarna där vi ungar spelade fotboll, brännboll och krigade mot andra stadsdelar. Lite längre upp låg "Tallskogen" där vi lekte indianer och vita. Något längre bort låg "Militärskogen" där det fanns gott om blåbär. Under krigsåren vistades massor av militärer där. De hade till uppgift att vakta radiostationen som ligger (fågelvägen) 4-500 meter från vår villa.

En underjordisk radiostation kom till i början av 40-talet. På den stora kullen som byggts upp, startade vi skidturerna nerför backarna. Platenskolan ligger nu där vi bromsade upp. Jag åkte mycket skidor som grabb och hade bra kondition och (förlåt om jag skryter) vann Skidans dag flera gånger. Det var en tävling som arrangerades av Motala Tidning med Carolus Widén i spetsen. Carolus var ordförande i MAIF i många år. Tävlingen var öppen för alla skolor i Motala med omnejd.

Vi ungdomar i duvedalskvarteret hade mycket kul ihop. Bl.a. åkte vi skridskor borta vid Skyttegillet där Torvmossen låg. Under kriget eldades mycket med torv. De jättestora torvutgrävningarna fylldes med grundvatten som frös till is på vintern och blev fina skridskoisar. Jag fick mina första rörskridskor 10-årsåldern. Gissa om jag blev lycklig! På vintern åkte vi mycket kälke och spark nerför backarna och tävlade mot varandra. När såg du en spark senast? Till Skyttegillet gick vi ibland och letade tompatroner.

Där Ekön i dag ligger låg Bondebackaparken. Där dansade motalaborna bl a till Svend Assmundsens orkester som jag lyssnade till som tonåring. Vi plankade ofta in Folkets Park och såg många av dåtidens artister. Jag samlade autografer och hade en ganska stor samling. Jag gick in sceningången och blev aldrig bortmotad. Var autografblocket blev av vet jag inte. På söndagsmorgnarna klättrade vi över staketet till parken och letade tomflaskor, pengar och danspoletter. Poletterna kostade 15 öre. Ibland kunde vi göra oss en liten slant.

strombronPå tal om att tjäna pengar så plockade vi ekollon på höstkanten. Ekollonen gjorde man surrogatkaffe av. Vi fick 50 öre för varje liter. Det var mycket pengar. Söndagsmatinén kostade 35 öre, tablettasken 10 och en dubbel mjölkchoklad 5 öre. Veckopengen var just 50 öre! I tonåren existerade inte mycket annat än sport. Jag tävlingssimmade, simhoppade, var med i olika friidrottsgrenar när det var skoltävlingar, spelade fotboll, handboll och bandy. Och lite bordtennis då och då! Betygen i läroverket kunde blivit bättre m.a.o. Blev dock utsedd till läroverkets bäste idrottsman av "Centralföreningen för idrottens främjande" som det visst hette.

När jag var i tonåren började jag upptäcka det täcka könet (vad det nu betyder). Vi gick ströget på kvällarna. Ströget började vid Waljés konditori, fortsatte kyrkbacken upp förbi Karlströms kemikaliaffär, till höger förbi Pappershandeln i hörnet Bispmotalagatan-Prästgatan, Emelie Särnstedts antikaffär, Motala Posten, Ströms hattar, vänster förbi Statt och Mjölkbaren och Ellas konditori. Sedan upp mot Busscentralen, Bokhandeln och till biografen Royal. Där vände vi och gick tillbaka samma väg. Mötte man några tjejer som man gillade, fick man tunghäfta och vågade inte stanna och prata. (Som tur är gick denna åkomma bort med tiden!)

Torget ja! Full fart på lördagarna, massor av folk och försäljare. Marknader då och då! Där kunde man se en del profiler! Fruktgubben Johansson, stor som ett hus, med ett skägg där fåglarna kunde bygga bo. Han stod i alla år i hörnet närmast kyrkan! Lotta Kroon och hennes son var också kända motalaprofiler. För att inte tala om Zackris, som bodde i ett litet hus som han själv snickrat ihop av sockerlådor. Han var lumpsamlare och bodde nere i Offerby. Cyklade på en gammal rostig hoj! Lite av en driftkucku! Som jag nämnt var idrott mitt liv. Spelade första åren som knatte och junior i BK Zeros, både fotboll och handboll. Gick över till Maif där jag som 17-åring blev ordinarie i handbollslaget. Spelade tillsammans med Rune Bruce bl.a. som gick över till Örebro SK. Blev uttagen och spelade för Östergötlands juniorer mot Småland i Jönköping. Fick stryk med några mål. I fotboll var jag med i "Övriga Östergötland" som reserv i en match mot IFK Norrköpings jun. Lill-Mulle Holmkvist var med i IFK och Lennart Hemming spelade centerhalv i "mitt" lag och på min plats! Med åren började jag fatta att jag inte kunde försörja mig på idrotten och efter lumpen på F3 började jag på Lunnevad. MVH! Lennart" Min kommentar Det var på Lunnevad jag träffade Lennart. Lennart kallades "Lärka" när han bodde i Motala. Alla visste vem Lärka var Om någon läser detta och minns Lennart "Lärka" eller de platser han berättar om så hör av er till Teaterföreningens hemsida eller kommentera Lennarts berättelse på hemsidans kommentarruta.

Nästa vecka får vi en intressant fortsättning bl. a får vi veta hur firman Budtjänst startades och blev Budtjänst för och med Motala och motalaborna. Tack Lennart för den fina berättelsen om hur Motala var "före min tid i stan". Med hälsning till kåseriets läsare Knut K

Bilderna är från ett ännu äldre Motala än vad som berättas om i kåseriet/Åke L

torsdag 3 mars

Vi är en del av Världsalltet och tillhör....

Kåseri nr 195

Vi är en del av Världsalltet och tillhör Universum

universum

Följ min tankegång och fundera över vad du tror om människan, jorden, universum, världsalltet, evighet och oändlighet. Jag citerar Bonniers uppslagsbok utgiven 2007: "Evigt innebär inte oändligt långt utan fullkomligt, gränslöst och därför omöjligt för människor att beskriva." "Oändligt är ett begrepp inom matematiken en storhet som växer så att den med tiden till sist bli större än varje ändlig storhet." "Big Bang, översätts från engelskan till "Stora smällen". Det är en kosmologisk teori om universums tillkomst genom en enorm urexplosion för cirka 13,7 miljarder år sedan. "(slut citat Bonniers uppslagsbok)

En gång när Big Bang small grundades universum. Eftersom något small måste det ha funnits något före Big Bang. Om inget fanns innan Big Bang kunde väl ingenting smälla? En smäll måste ha något att smälla av - och i. Universum och världsalltet beskrivs i Bonniers nya lexikon så här: "Dels ett rum, världsrymden. Dels den materia och energi som finns i detta rum. Enligt de senaste teorierna anses universum vara 13,7 miljarder år."

Om vi tänker oss universum som ett rum har jag svårt att inte tänka fram väggar, golv och tak på det rummet. Men universum har inga väggar och inget tak. Vi är överens med Bonniers uppslagsbok om att evighetens oändlighet inte har någon början och inget slut. Jag tänker: - När Big Bang small började universum utvecklas och fortsätter fortfarande att utvecklas. Den första stjärnan bildades efter en miljard år. Vår galax Vintergatan har nu miljarder stjärnor. Finns det flera universum? Finns det till och med multiuniversum? . Har universum ett slut? Ingen vet. Om universum skulle upphöra vad blir då kvar i evigheten och oändligheten. Vi kan, "på skoj", jämföra med en fotbollsmatch på en grön fotbollsplan. Om spelarna går hem, bollen tas bort och spelet upphör. Vad blir kvar? Svar: - En jordplätt som kallas fotbollsplan. Om vi tar bort universum med alla stjärnor, planeter och allt annat som finns vad blir då kvar? Våra hjärnor klarar inte att förklara vad som finns om universum inte finns. Vi kan inte heller förklara vad som fanns före Big Bang. Om ingenting fanns före Big Bang då har universum utvecklats ur ingenting. Vad kom ur ingenting? Svaret är: - Ur ingenting föddes Världsalltet och Universum med materia och energi.

I detta enorma utvecklingskaos finns ett litet jordklot där vi människor lever och dör och tror att vi är de enda som har liv i världsalltet. Vi är en del av Världsalltet och tillhör Universum. Allt vi lever av och allt vi lever med har vi lånat av och i universum. Vi har vårt Big Bang när vi föds. Vi utvecklar efter födseln våra kroppar och våra olika sinnen. Vi är inte oändliga. Vi är inte eviga. Det vi lånar till våra kroppar och våra liv tillhör universum: "Solen som värmer, Vattnet vi dricker, luften vi andas, de små organismerna och näringsämnena vi behöver för att leva." Eftersom allt som behövs till våra liv finns att låna av har vi bara att tillsammans män och kvinnor fullgöra det förtroendet vi begåvats med av naturen: " Det är ett stort förtroende vi fått att själva se till att barn föds, växer upp och ges möjligheter att leva vidare på vårt jordklot." Hur brukar vi förtroendena vi fått av naturen? Att vi brukar förtroendet att göra det vi skall för att nya människor skall födas är uppenbart. Vi blir fler och fler på jorden. Hur fördelas de förnödenheter vi får att bruka av världsalltet? Oansvarigt, är mitt svar. Somliga människor lever i ett omotiverat överflöd. Andra i en hänsynslös fattigdom med svält, förtidig död och lidanden. Att människor som föds skall ha lika värde finns i deklarationer i FN och i politiska manifest. I verkligheten följer inte FN och politikerna sina deklarationer och manifest. I Sverige hörs orden om människors lika värde i valrörelsen. När valet är över placeras manifesten i hyllorna till nästa val. De starkaste i samhällena fortsätter att egoistiskt förbättra sina ekonomiska ställningar och positioner.

Vi är en del av Världsalltet och tillhör Universum. Jag beundrar den naturens intelligens som i kaos gett oss de fantastiska kroppar vi fått att leva i och de levnadsbetingelser som skänkts oss för att vi ska kunna leva bra. Jag beundrar naturens intelligens för den skönhet som begåvats oss genom att vi får leva tillsammans med fåglar och andra djur och kan se skönheten hos växterna - och få nyttja vissa växter till vår försörjning. Jag tackar för att vi människor begåvats med förmågor att skapa värden omkring oss och att kunna tänka. Genom att tänka och skapa kan vi utveckla den jord vi fått att leva på. Vi är en del av Världsalltet och tillhör Universum. Om Big Bang small ur ingenting föddes världsrymden, världsalltet universum ur ingenting. Är vi då delar av ingenting? Nej! Det är vi inte. Vi är levande människor och djur och växter. Vi har vatten och eld och sol och vår som snart kommer. VI FINNS på jorden. Det vet vi. Kanske ska vi hålla oss på jorden. Och göra livet bra här. För alla. Knut K

torsdag 24 februari

Jag träffade Camilla Andevall på ett seminarium

Kåseri nr 195

huddin1Våra grannar Kjell och Gullvi Andevall berättade att dottern Camilla redan vid 37 års ålder fått genomgå en hjärtoperation. Hon hade sjukdomen Familjär Hyperkolesterolemi . Camilla fick kärlkramp redan när hon var 34 år. Jag träffade Camilla. Hon berättade om operationen och att den gått bra. - Jag har blivit fri från kärlkramp och har fått livet tillbaka, sa hon när jag talade med henne på ett hjärtseminarium och årsmöte som "Patientföreningen FH Sverige" hade ordnat på hjärtklinikens föreläsningssal på Huddinge sjukhus. FH står för Familjär Hyperkolesterolemi. Förkortningen FH är lättare att säga - och att skriva. Hyperkolesterolemi betyder högt kolesterol i blodet. Kolesterol behövs för att bygga celler, tillverka hormoner och bilda gallsyra. Om det finns för mycket s.k. LDL- kolesterol i blodet inlagras detta i blodkärlens väggar och gör dem trängre. Detta tillstånd kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar.

Camilla är en av de unga människor som inte nöjer sig med att fundera över varför något sker. Hon ville ha svar på varför hon drabbats. Hon berättar: -Jag hade tur som fick diagnos. Det är bara ca 30-40% av dem som har FH som vet om att de har sjukdomen och kommer under behandling. De allra flesta får en hjärthändelse i unga år som första symtom på att de har FH, men det är inte alls säkert att de får diagnos. Tyvärr. FH går alltid att spåra flera generationer tillbaka. Sjukdomen hoppar inte över något led. Har jag FH har någon av mina föräldrar det också. O.s.v.

-Vad blir följderna av att högt kolesterolvärde är ärftligt? CA: Följderna av FH är hjärtkärlsjukdom. 50 % av barnen ärver det. Om båda föräldrarna har FH får de ett barn som har en variant av sjukdomen. Det barnet insjuknar tidigt i hjärtsjukdomen. Sjukdomen FH kan man inte förebygga. Den har man. Däremot kan man genom bra livsstil och mediciner förebygga så att de med FH inte får en hjärt-kärlsjukdom i unga år. Medelåldern för en hjärthändelse utan behandling med kolesterolsänkande läkemedel ligger för män på ca 45 år och för kvinnor ca 55 år. - Känner folk till ärftligheten och kontrollerar sina barns kolesterolvärde? CA: De, som inte fått diagnosen för FH, kollar inte sina barn. Först när de fått diagnosen får de veta att den är ärftlig. Då kollas barn och släkt. Tittar man bakåt i släkten hittar man nästan alltid släktingar som dött i förtid i hjärtsjukdom eftersom FH ärvs i direktled. Ofta finner man i snitt fem personer i släkten som också har FH. - Hur tidigt kan man ställa diagnosen FH? CA: Barnen behöver bara testas om någon av föräldrarna har FH. Alla med FH behandlas med Statiner (kolesterolsänkande läkemedel) för att nå målvärdet för kolesterol i blodet som ligger på 4,5 mmol/liter. Oftast krävs en hårdare behandling, en kombinationsbehandling för att nå målvärdet. Även barn som har FH behandlas med statiner från tio års ålder. Det är också viktigt att sköta kost och motion för att inte utveckla hjärt-kärlsjukdom. I samtalen med Camillas läkare Mats Eriksson framkom förslag att bilda en patientförening. Camilla tog initiativen som behövdes. Några kollegor till Mats Eriksson frågade sina patienter om patienterna kunde tänka sig att vara med i en eventuell förening. Tillräckligt antal intresserade spårades upp och "Patientföreningen FH Sverige" bildades. Detta skedde år 2008 på Huddinge sjukhus. Föreningen har tagit fram en mycket bra broschyr. Den heter samma som föreningen, förkortat "FH Sverige." Föreningen har internetadressen: www.fhsverige.se (Telefon 076-785 25 25.) Jag var med på föreningens årsmöte där Camilla Andevall blev hyllad för sina stora insatser. Camilla berättar för mig: - Mitt initiativ ledde till att vi nu jobbar för att alla med FH ska identifieras och få rätt behandling och chansen att leva ett långt liv utan hjärt-kärlsjukdom. Något som även sjukvården kommer tjäna stort på. Vi i "Föreningen FH" har dragit igång kunskapsspridandet. Vårt mål är bland annat att informera om att det är skillnad på vanligt högt kolesterol och FH. Själva sjukdomen FH ger inga symtom. Det är följderna av FH som ger symtom i form av hjärt-kärlsjukdom. Detta sker ofta i unga år. Därför behöver sjukdomen identifieras tidigt. - Vad ska de med sjukdomen FH göra? Frågar jag. CA: Alla med FH måste äta kolesterolsänkande läkemedel resten av sina liv. Det räcker inte med att äta läkemedel ett tag för så fort de slutar går kolesterolvärdet upp igen. Det räcker heller inte med att bara ha en sund livsstil för att hålla hjärtsjukdom borta när man har FH. Man behöver båda för att få chansen till ett långt liv utan hjärtsjukdom. FH är en allvarlig sjukdom som obehandlad kan leda till för tidig död.

Varma tankar går till Camilla Andevall som dragit igång kunskapsspridandet om kolesterolsjukdomen FH. Läs och lär vidare där mera kunskap finns.

Knut K

torsdag 17 februari

Temperaturen visade 24 minusgrader

Kåseri nr 194

Tidigt på morgonen när mörkret just släppt sin makt över naturen körde jag med min bil till Anders på Moons lilla röda stuga med vita knutar. Temperaturen visade 24 minusgrader när jag kom fram till Anders. Snön låg nyfallen vit på träd och buskar. På marken var snön utlagd som en formbar matta. Jag såg några harspår. Spåren gick fram till fågelhuset där Anders laddat med mycket gott åt fåglarna. Solen bröt igenom trädens grenar och skapade skuggmönster på marken. På de öppna platserna tände solen snöns kristaller som glimmade i olika färger. rod stugaUr skorstenen på Anders stuga steg rök upp mot den kalla skyn. Anders stuga byggdes en gång som soldattorp. Nu är den moderniserad - till en viss gräns. Inne i huset sprakar ved i två kakelugnar. I köket brinner en gammaldags Norrahammars vedspis. Ringarna över eldstaden är röda av värmen. Anders har också ett vedvärmesystem med centralpanna och element som han brukar när temperaturen är låg som den är i dag. Ute är det kallt. Inne är det varmt.

Vi har druckit kaffe. Kokt på järnspisen. Vi har ätit av Anders hembakta saffransbröd och sett den svartvita katten Jonas ligga och gona sig på spiselhällen. Vi har småpratat om den ovanliga vintern som hållit i sig ända sedan november och nu tagit ny fart med mycket snö och iskyla. Vi har talat om revolutionen i Egypten och vad som kommer ut av den. Vi har talat om de många misslyckandena i vinter: Ungdomsarbetslösheten som ökat. Svenska ungdomar får åka till Oslo, bo illa och tvingas ta jobb norska ungdomar inte vill ha t ex. att skala bananer för låga löner. Elpriserna har varit oskäligt höga. Det har gjort eldistributörerna mycket rika och konsumenterna fattigare. Tågen har inte gått när de ska. Regeringen har trott att vi efter förra vinterns hårda vintergrepp inte skulle få vinter igen. Vi kan misstänka att de tänkte så eftersom de försämrat för SJ att reparera och köra tåg på rätt tid.

Jag har berättat för Anders om Mårten som skrivit till sina vänner att han skulle ta sitt liv på grund av att han blivit av med sin sjukpension. Aftonbladet skrev detta den 14 februari. Polisen kom i tid och tog hand om Mårten. De förde honom till sjukhus. Han lever. Mårten är en i raden som fått sitt liv totalförstört på grund av regeringens hänsynslösa jakt på långtidssjuka och arbetslösa människor. - I diktaturländer sker revolutioner för att skapa demokratiska system. I vårt demokratiska land brukas diktaturmetoder för att utveckla Sverige till ett stramt klassindelat land. Vi är redan ett klassland när det gäller inkomster, utbildning och bostäder i storstäderna, sa Anders på Moon. Anders gör en paus och fortsätter igen: - Den nya gymnasiereformen cementerar klassamhället när nu regeringen ska stänga möjligheterna för många unga att utbilda sig vidare efter gymnasiet. Att allmän utbildning inte bara ska kvalificera till arbeten utan också vara till för att "Lära för livet" har den här regeringen strukit bort. Kapitalets söner och några döttrar är framtidens "herrar". De lågutbildade blir de nya låglönetjänarna.

Anders och jag tar på oss varma kläder och går ut. Temperaturen har stigit till minus 18 grader. Vi ser att en grupp grönfinkar slagit sig ner i fågelstugan och på marken under. De fåglar som sitter i stugan hugger med sina näbbar mot dem som försöker ta plats på de fröfyllda balkongerna. På marken är utrymmet större. Där behöver ingen kivas om utbudet. Några rödbröstade domherrar och några mindre rödbröstade domherreshonor kommer till stugan och försöker kämpa sig till bra platser. Grönfinkarna ger sig inte i första taget men efter en stund flyger de bort och överlåter "herraväldet" åt domherrarna som i sin tur håller andra fåglar borta från stugan. - Fåglarna är människolika, säger Anders. Fågeln tänker: "Jag tar först. Det som blir över kan någon annan få." -Alla människor är inte egoister. Jag känner många föreningsledare som med ringa eller ingen ersättning leder ungdomar. Jag känner kulturmänniskor som ger av sin musik och sång och glädjer unga och gamla med det. Vi har barn och ungdomar i vårt land som ser världens orättvisor. De vill inte göra framtida länder till "herremansdomäner" utan som fungerade demokratier, svarar jag. - Vad menar du med demokrati? Frågar Anders - Demokrati är inte bara när vi på möten och riksdagar röstar och de förslag som har flest röster vinner. Demokrati är när vi lyssnar på varandra och gör besluten sådana att de omfattas av alla. Inte bara av majoriteten. Moderaternas jobblinjebeslut är odemokratiska eftersom förslagsställarna inte lyssnade på dem som var och fortfarande är i farosonen för hänsynslösa beslut på Arbetsförmedlingen och hos Försäkringskassan. Kristdemokraterna och Centern har vaknat till liv och förstått att allt inte var riktigt genomtänkt. Det är så dags nu när många redan lidit oerhört på grund ar regeringens diktatoriska "herremansbeslut". - Menar du att jobblinjebesluten var fel? undrar Anders. - Nej. Alla, som kan, ska nu och i framtiden gemensamt arbeta för vårt land och folk. Detta kan och skall genomföras utan att förnedra sjuka och arbetslösa.

Vi går in i skogen bland snötyngda träd och buskar och lämnar problemtänkandet i skogbrynet. Vi gläds åt det vackra vi också har omkring oss. Knut K

torsdag 17 februari

Temperaturen visade 24 minusgrader.

Kåseri nr 194

Tidigt på morgonen när mörkret just släppt sin makt över naturen körde jag med min bil till Anders på Moons lilla röda stuga med vita knutar. Temperaturen visade 24 minusgrader när jag kom fram till Anders. Snön låg nyfallen vit på träd och buskar. På marken var snön utlagd som en formbar matta. Jag såg några harspår. Spåren gick fram till fågelhuset där Anders laddat med mycket gott åt fåglarna. Solen bröt igenom trädens grenar och skapade skuggmönster på marken. På de öppna platserna tände solen snöns kristaller som glimmade i olika färger. Ur skorstenen på Anders stuga steg rök upp mot den kalla skyn. Anders stuga byggdes en gång som soldattorp. Nu är den moderniserad - till en viss gräns. Inne i huset sprakar ved i två kakelugnar. I köket brinner en gammaldags Norrahammars vedspis. Ringarna över eldstaden är röda av värmen. Anders har också ett vedvärmesystem med centralpanna och element som han brukar när temperaturen är låg som den är i dag. Ute är det kallt. Inne är det varmt.

Vi har druckit kaffe. Kokt på järnspisen. Vi har ätit av Anders hembakta saffransbröd och sett den svartvita katten Jonas ligga och gona sig på spiselhällen. Vi har småpratat om den ovanliga vintern som hållit i sig ända sedan november och nu tagit ny fart med mycket snö och iskyla. Vi har talat om revolutionen i Egypten och vad som kommer ut av den. Vi har talat om de många misslyckandena i vinter: Ungdomsarbetslösheten som ökat. Svenska ungdomar får åka till Oslo, bo illa och tvingas ta jobb norska ungdomar inte vill ha t ex. att skala bananer för låga löner. Elpriserna har varit oskäligt höga. Det har gjort eldistributörerna mycket rika och konsumenterna fattigare. Tågen har inte gått när de ska. Regeringen har trott att vi efter förra vinterns hårda vintergrepp inte skulle få vinter igen. Vi kan misstänka att de tänkte så eftersom de försämrat för SJ att reparera och köra tåg på rätt tid.

Jag har berättat för Anders om Mårten som skrivit till sina vänner att han skulle ta sitt liv på grund av att han blivit av med sin sjukpension. Aftonbladet skrev detta den 14 februari. Polisen kom i tid och tog hand om Mårten. De förde honom till sjukhus. Han lever. Mårten är en i raden som fått sitt liv totalförstört på grund av regeringens hänsynslösa jakt på långtidssjuka och arbetslösa människor. - I diktaturländer sker revolutioner för att skapa demokratiska system. I vårt demokratiska land brukas diktaturmetoder för att utveckla Sverige till ett stramt klassindelat land. Vi är redan ett klassland när det gäller inkomster, utbildning och bostäder i storstäderna, sa Anders på Moon. Anders gör en paus och fortsätter igen: - Den nya gymnasiereformen cementerar klassamhället när nu regeringen ska stänga möjligheterna för många unga att utbilda sig vidare efter gymnasiet. Att allmän utbildning inte bara ska kvalificera till arbeten utan också vara till för att "Lära för livet" har den här regeringen strukit bort. Kapitalets söner och några döttrar är framtidens "herrar". De lågutbildade blir de nya låglönetjänarna.

Anders och jag tar på oss varma kläder och går ut. Temperaturen har stigit till minus 18 grader. Vi ser att en grupp grönfinkar slagit sig ner i fågelstugan och på marken under. De fåglar som sitter i stugan hugger med sina näbbar mot dem som försöker ta plats på de fröfyllda balkongerna. På marken är utrymmet större. Där behöver ingen kivas om utbudet. Några rödbröstade domherrar och några mindre rödbröstade domherreshonor kommer till stugan och försöker kämpa sig till bra platser. Grönfinkarna ger sig inte i första taget men efter en stund flyger de bort och överlåter "herraväldet" åt domherrarna som i sin tur håller andra fåglar borta från stugan. - Fåglarna är människolika, säger Anders. Fågeln tänker: "Jag tar först. Det som blir över kan någon annan få." -Alla människor är inte egoister. Jag känner många föreningsledare som med ringa eller ingen ersättning leder ungdomar. Jag känner kulturmänniskor som ger av sin musik och sång och glädjer unga och gamla med det. Vi har barn och ungdomar i vårt land som ser världens orättvisor. De vill inte göra framtida länder till "herremansdomäner" utan som fungerade demokratier, svarar jag. - Vad menar du med demokrati? Frågar Anders - Demokrati är inte bara när vi på möten och riksdagar röstar och de förslag som har flest röster vinner. Demokrati är när vi lyssnar på varandra och gör besluten sådana att de omfattas av alla. Inte bara av majoriteten. Moderaternas jobblinjebeslut är odemokratiska eftersom förslagsställarna inte lyssnade på dem som var och fortfarande är i farosonen för hänsynslösa beslut på Arbetsförmedlingen och hos Försäkringskassan. Kristdemokraterna och Centern har vaknat till liv och förstått att allt inte var riktigt genomtänkt. Det är så dags nu när många redan lidit oerhört på grund ar regeringens diktatoriska "herremansbeslut". - Menar du att jobblinjebesluten var fel? undrar Anders. - Nej. Alla, som kan, ska nu och i framtiden gemensamt arbeta för vårt land och folk. Detta kan och skall genomföras utan att förnedra sjuka och arbetslösa.

Vi går in i skogen bland snötyngda träd och buskar och lämnar problemtänkandet i skogbrynet. Vi gläds åt det vackra vi också har omkring oss. Knut K

torsdag 10 februari

Vi kan inte leva våra liv bara på trygga ängar.

Kåseri nr 193

Jag har ofta funderat över vem jag är. I många trygga situationer har jag känt att inget kan rubba mig. Jag är och kan vara den jag är. Den jag varit i de trygga stunderna har jag blivit genom min uppväxt i samspel med det jag fått i arv socialt i mina hembygder och genetiskt av mina föräldrar. Vi kan inte leva våra liv bara på trygga ängar. Vi måste ut och möta andra människor därute i osäkerheten och i de okända landen. Hur behåller vi vår trygghet i det okända? Varför blir vi nervösa inför vissa uppdrag? Hur klarar vi av osäkerheten? Mina första minnen från nervositeten kommer från skolan i Frödinge. Vi barn hos Gerda Gustafsson i klass sex fick en termin var sin dikt vi skulle ta hem och lära oss utantill. I tur och ordning fick vi sedan läsa upp dikterna framför kamraterna i klassrummet. Jag fick dikten "Kisse katt i stövlar" Skriven av Hugo Gyllander. Jag minns den där dikten om Kissen som sa; (Utdrag). "Jag vill stövlar ha. Blanka höga riktigt bra så jag kan gå omkring på stan och stampa gå och klampa som en ann herreman." "Kisse Katt fick stövlar som passade och gick ut och stassade hela dan" "./. men när han råttor skulle ta gick det inte mera bra. Klamp, Klamp, Klamp sa stövlarna. Långt ifrån hörde de när katten kom. Vände om. In i hålet. Bort i vrån. Det var innerlikt gement. Kisse katt kom jämt för sent." Kisse Katt ilsken blev han. In i skobutiken klev han. Sa: Dra utav mig stövlarna. Och nu tassar han igen som förut. Så var hela sagan slut."

Jag minns den där dagen när det var min tur att läsa dikten inför kamraterna. När jag gick fram till katedern i vår skolsal kände jag mig som om jag skulle till min egen avrättning. Jag började läsa. Rösten steg högt upp i halsen. Jag försökte få ner den i normal nivå igen. Och lyckades någorlunda.

Jag har inte varit någon Kisse Katt som försökt göra mig bättre genom att ta på mig stövlar men ibland har jag önskat att jag haft något medel som kunde hjälpt mig att gå vidare i de livsuppdrag jag haft att utföra. Har ni käre läsare haft några stunder då ni önskat er möjligheten att som Kisse Katt "ta på stövlar" för att bli "herreman" för en stund? Jag har upplevt många situationer genom livet där jag känt mig osäker och ibland nevös. I vissa uppdrag har jag känt rädslor. På min födelsedag den 4 augusti 1957 fick jag debutera i Motala AIF:s fotbollslag i allsvenskan. Jag skulle spela på landslagsspelaren Gösta Löfgrens plats. När vi sprang in på planen inför nästan tio tusen åskådare sa Speakern: "Gösta Löfgren kan inte spela. Han är skadad. På hans plats spelar Knut Karlsson." Från Motalapubliken, som älskade sin stora stjärna, hördes ett besviket sus. Jag kände "kalla kårar" efter ryggen. Jag tänkte: "Jag lägger av". Men så sa jag för mig själv: "Jag har nu kommit till det jag drömt om i min ungdom; "Att få spela i allsvenskan". Nu är jag där. Jag ska visa att jag kan jag också." Och det gick bra.

elbaI Motala fick jag lära mig mycket. Att uppträda som polis var inte alltid lätt. Det gällde att uppträda rätt. Inget fick bli fel i tjänsten. Under min sista tid som polis fick jag 1967 leda polisens arbete med omläggningen till högertrafik. Jag åkte runt som en "skottspole" och berättade om omläggningen för folk i kommuner, föreningar, organisationer, skolor och företag. Detta gav mig erfarenheter av att möta människor ansikte mot ansikte. Jag blev med tiden chef för Folkets Hus och var med om att skriva och framföra teatrarna Verkstadsborna och ELBA. Det var Motalateatrar som blev omtalade och omtyckta. Revyn var också trevligt att vara med i. motala lokalrevyJag skrev till en revy en monolog som hette "Djävulen i flaskan". Den börjar så här: "Jag är en liten djävul i flaskan. Jag lurar var och en och bor bak korkar och kapsyler. När någon fyller jag sträcker fram min hals och fyller de små glasen till brädden. Man dricker av min vätska och man blir glad och full och när man sen skall älska kan man knappt stå lull..." Osv. Jag läste den monologen på åtta fullsatta föreställningar i Folkets Hus. Vilken känsla det var att varje kväll vi spelade möta fyra hundra ansikten i publiken. Dessa uppträdanden kändes i hela kroppen. Jag hade lust att uppträda och kände glädje över att få framföra något som roade publiken. Jag gav av mig själv och fick uppskattning tillbaka. Vilken härlig känsla!

I mina jobb i Stockholm ingick en stor del i att uppträda, utbilda, berätta. Jag åkte land och rike runt och besökte platser jag bara läst om i kartböcker och tidningar. Det var lärorikt på många sätt. Jag hade ingen annan än mig själv att lita på. Jag skrev själv mina tal och kom ensam till de platser jag skulle medverka på. Jag fick ofta tänka på hur jag skulle behålla min trygghet i det okända. Det var inte ett lätt liv jag levde. Men oförutsägbart. Och spännande.

Ett stort tillfälle var när jag jobbade med "Folkteatern i Sverige". Vi fick i uppdrag att göra ett inledningsspel till Socialdemokratiska partikongressen i Folkets Hus i Stockholm. Jag hade gjort ett bildspel med min dotterson Ludvig som då inte fyllt ett år. Han satt bl. a. på en kanon och en parksoffa. Jag hade skrivit text till bilderna och skulle läsa texten inför mer än ett tusen kritiska partikongressdeltagare. Sagan med bilder heter "Ludvig frågar Ingvar". (Statsministern). Så här var det: Jag satt på plats i teknikrummet. Pulsen var hög. Kraftigt sorl i salen. Några kamrater skötte bilderna. På grund av att kongressalen är månformad visades bilderna på tre olika filmdukar upphängda runt scenen. Ljuset släcktes. Sorlet tystnade. Första bilden visades. Jag fick tecken från regissören och började läsa: "Hej! Jag heter Ludvig. Jag är inte kongressombud. Än. Men det är min framtid ni ska bestämma om. Jag tänkte du Ingvar skulle komma och sätta dig hos mig ett tag innan du ska hålla ditt stora tal." (På bild nr två syns Ludvig på en utomhussoffa i en park.) Jag läser vidare: "Jag tänkte fråga dig några saker, Ingvar. Öga mot öga. Här och nu."

Ett positivt sus hördes i kongressalen när publiken fick höra texten och såg Ludvig först sittande på en kanon och därefter på en parksoffa. Jag blev lugn. En härlig känsla spred sig i min kropp. Jag fortsatte läsa och kände att jag trivdes med att tala med och till folk.

Mycket har jag lärt från "Kisse katt i Stövlar" hos Gerda i Frödinges kyrkskola via polisjobb, teatern Verkstadsborna och revyerna i Motala Folkets Hus till "Ludvig frågar Ingvar" på partikongressen i Stockholms Folkets Hus. Jag är glad över att jag blev den jag blev en gång i min barn- och ungdom i Frödinge - och att jag "grillades" i Motala. Jag har inte levt mitt liv på trygga ängar men min önskan att få vara sådan jag är har slagit in. För detta tackar jag mina vänner i hembygderna Frödinge och Motala. Jag tackar både dem som lever och dem som lämnat jordelivet. Knut K

Bild 1: Från ön ELBA(teaterpjäsen Elba handlade bl.a. om att vinstpengar flyttades från känd industri i Motala till denna ö)

Bild r: Årets logga för den 32:a lokalrevyn

torsdag 3 februari

Underbart är kort...

Kåseri nr 192

Underbart är kort men kan upprepas gång på gång med teater, musik och sång.

Skivomslag. gudrun ronsenSolen lyser in genom fönstret framför mig. En härlig morgon har grytt. Jag har lyssnat på musik som Gudrun Rönsen lagt in på Facebook. Jag har lyssnat till Fred Åkerströms "Jag ger dig min morgon. Jag ger dig min dag". Jag har lyssnat på min absoluta favorit Joan Baez när hon sjunger "Blowing the Vind" " Where have all the flowers gone?" och några till. Povel Ramel skrev att underbart är kort. Kanske är det så men det underbara går att upprepa om och om igen med sång och musik - och genom att vara tillsammans med goda vänner.

Jag läste på Facebook att Kjell Alsetun i Klockrike arrangerat en konsert med Pär Sörman. Pär sjunger visor av våra bästa visdiktare; Dan Andersson, Nils Ferlin, Evert Taube med flera. Sörman är skicklig sångare, musiker och visslare. Jag har hört honom på tre olika föreställningar. Jag kan lyssna på honom igen.

klockrikeKjell Alsetun sålde 119 biljetter av 120 möjliga till konserten i Klockrikegården. Pär Sörman har också uppträtt för 33 personer på Vileborg i Fornåsa och 50 som bor på Svanen i Borensberg. Härligt att höra att även äldre får del av kulturen. - Grattis och bra gjort, Kjell.

Jag minns när jag var kommulassistent i Bobergs kommun. Vileborgs ålderdomshem låg under mitt ansvarsområde. Föreståndaren Sonja Söderberg bjöd in mig på en kopp kaffe och undrade om vi inte kunde ha musik och sång för de gamla på Vileborg. På den tiden fick de boende besök av representanter för olika religiösa föreningar och kyrkor. Sonja ville inte ha bort dem men hon ville att de gamla också skulle få njuta av annat i kulturens värld. De gamla på Vileborg hade då en medelålder på 83 år för män och 85 för kvinnor - De gamla behöver också ha roligt, skratta och njuta, sa Sonja till mig. - Får de inte det när pastorer, präster och religiösa föreningarnas representanter kommer hit? Undrade jag. - Kom hit i morgon och lyssna. Då kommer en representant hit från en religiös organisation i Linköping, sa Sonja

Jag gick till Vileborg nästa dag. I god tid. Före mötet såg jag de gamla komma från sina rum. Några hasade sig fram. Andra gick med gåstolar. Några få gick utan att hasa sig fram och utan att hålla i gåstolar. När alla samlats i samlingssalen började predikaren med att sjunga en psalm. Några av de gamla sjöng med. Mannen berättade sedan en del om det som hände i världen. Därefter höll han en straffpredikan. De gamla fick veta vilka stora syndare de varit. Han sa också att de skulle ångra sina synder och be Gud om nåd och förlåtelse. Om de bad om nåd och förlåtelse kunde de dö utan att behöva oroa sig för att hamna i helvetet. Jag såg att de gamla sjönk ihop mer och mer ju hårdare de blev fördömda av den som predikade. Efter sammankomsten hasade de och gick tillbalka till sina rum. De var nedtryckta i tofflorna när de lämnade predikan.

Under kaffet tog jag upp med "predikaren" om det han sagt. Jag sa att han inte hade rätt att komma till Vileborg och fördöma människorna. - Om inte Ert program görs om är ni inte välkommen till Vileborg, sa jag. - Vem är ni som kan bestämma över vad en Guds tjänare predikar? sa han. - Jag är kommunalassistent i Bobergs kommun och jag ansvarar för Vileborg. Han blev oerhört arg, rusade ut från Vileborg och sa att han skulle anmäla mig för kyrkoherden i Fornåsa. Han gjorde det också. När jag kom tillbaka till kommunalkontoret låg en lapp på mitt skrivbord att jag skulle ringa kyrkoherden. Omedelbart. Jag gjorde det. Jag berättade vad som hänt. Kyrkoherden lyssnade. Han tyckte att jag hade rätt. Kyrkoherden sa att de som håller möten för de gamla också skall tänka på att föra fram livets glädje.

I Bobergs kommun fanns på den tiden många dragspelare och andra musiker i stugorna. De kom till Vileborg och spelade och sjöng. Jag minns Stig Nilsson i Älvan. Han hade komponerat ett stycke som hette "Flickorna från Älvan" Jag satte text till musiken. Den "låten" spelades sedan på Vileborg och på många andra platser i Motalaorten. I Österstad bodde Mattsson och Arvidsson och Lasse Johansson. De kom till Vileborg och gladde de gamla. Två bröder som bodde i en stuga efter vägen mot Borensberg bjöd vi också in. Jag har glömt deras namn. Vi tog även musiker och sångare från Motala och Linköping. Efter sådana möten gick de gamla med lättare steg till sina rum. På somrarna ordnade Sonja Söderberg och tjejerna på Vileborg sommarfester som även andra äldre i kommunen bjöds in till. Vi hade gratislotterier, sång, musik och skratt på festerna. Och god mat! Äldre har lika stora behov av fest och glädje som de unga i världen. Det fattar inte alla i vårt land. Kultur- och glädjespridaren Gudrun Rönsen i Motala vet det. Det vet också Kjell Alsetun. Kjell Alsetun fick Pär Sörman att, som extranummer, sjunga Kjells favoritsång "Om jag bara kommer fram till Samarkand". Den är skriven av Thorsten Bergman. - Du var värd det extranumret, Kjell. Ty. "Byråds- och kulturchefen i Klockrike" Kjell Alsetun tog semester från arbetet i Motala kommun när han ordnade hela arrangemanget med Pär Sörman. Det kallar jag att verka ideellt på riktigt.

Solen lyser fortfarande genom mitt fönster. Snön smälter. Jag tror jag lyssnar till Joan Baez. Kanske tar jag "Where have all the Flowers gone?" Igen. Alla blommorna i verkliga naturen har inte gått någonstans. De vilar under snön. Snart kommer blåsippor och vitsippor och gullvivor och alla de andra vårblommorna att lysa oss till glädje i hagar och på ängar. Om vi skaffar nycklar till naturens och kulturens världar och lär oss öppna dem kan vi oftare uppleva det underbara som finns att se på, att lyssna till och vara tillsammans i.

Underbart är kort men kan upprepas gång på gång med teater, musik och sång. Knut K

fredag 28 januari

Gunna Wimark visar i Motala visar mod.......

Kåseri nr 191

Gunnar Wimark från Motala skrev i ett E-post meddelande till mig: "Jag står en kylig decemberdag utanför minuten-uttaget i Sparbankshuset i Motala. Framför mig står en mycket gammal kvinna som blivit osäker vid uttaget. Jag hjälper henne tillrätta och backar tills hon fått sina pengar. Blixtsnabb hoppar en mörkhyad man fram och sliter tag i hennes plånbok och börjar springa mot torget. Jag springer efter och får sällskap av en yngre kille. Mitt på torget har vi (trots min ålder) kommit ikapp mannen. Han inser tydligen situationen och kastar plånboken ifrån sig. Jag återlämnar plånboken till kvinnan som står kvar i gatuhörnet. Jag får en kram. -Det var min pension, säger hon och gråter. En "åskådare" påtalar att jag tog en risk "Han kanske hade kniv", sa han. Var jag dumdristig? Nu gick det bra för kvinnan och oss som tog upp jakten. Jo, Du Knut, en fridfull förmiddag kan bjuda på överraskningar. Ute skiner solen. Nu ska vi ta en skön morgonpromenad mot Råssnäs och sedan göra diverse matinköp inför helgen. Trevlig helg från oss båda vid "strandkanten" Gunnar & Ritva."

Vem är denne initiativrike och modige man? Jag känner honom sedan min tid vid Folkets Hus i Motala. Han var då annonschef på "Corren" i Motala. Han kom under kultursäsongerna varje måndag till mig och tog emot annonstexter för kommande vecka. Han gjorde jobbet ansvarsfullt och fint. Jag behövde inte vara orolig för att han skulle göra annonserna större och dyrare än de behövde vara. Vi hade många kulturannonser varje vecka på den tiden i Folkets Hus. Var har Gunnar fått sin handlingskraft ifrån? Jag skrev och bad honom berätta om sig själv.

Gunnar skrev tillbaka: "Vi föds ur den s.k. tomma lådan med dess innehåll av gener som väggar. Våra första 3 år är i stort sett avgörande för vårt fortsatta liv. Vi behöver trygghet och kärlek i balans med harmonisk fostran. Vi ska som barn lyssna och respektera föräldrarna. Livet är inte en livslång bjudning. Livet kräver ömsesidighet åt alla håll i relation till individens förmåga. En kedja blir aldrig starkare än dess svagaste länk." Gunnar fortsätter berätta: Jag är född 1937 i Södertälje av underbara skötsamma föräldrar. Som litet barn drabbades jag vid några tillfällen av sjukdom där dåvarande läkaren Wallgren förklarade för mina föräldrar att "Det är osäkert om han klarar natten". Far var inspektor på Igelstad i Södertälje. 1946 flyttade vi till Rättvik där far övertog sågverket med 100 duktiga arbetare. Far var först i Sverige att ge samtliga anställda en livslång extra pension vid pensioneringen. Han ordnade obligatoriska julfester och sommarfester och blev älskad av alla. Mor var engagerad i snart sagt allt som innebar hjälpinsatser. Jag var stolt över mina föräldrar. När jag var 10 år ville jag börja bidra till hushållet. Jag odlade upp ett större område med potatis, eterneller, blomkål, vitkål, sallad, morötter, rödbetor, dill, persilja, hallon och jordgubbar. De många hotellen i bygden fick nys om min verksamhet. Jag levererade till dem via min trampcykel . Allt efter tillgång. Gymnasietidens ekonomi blandade jag upp egna intäkter. Jag arbetade i skogen i norra Dalarna med mager kropp tillsammans med karlar i 40-50 årsåldern. Jag är nu gift med Ritva. Hon är en kvinna fylld av empati. Vi trivs tillsammans. Vi är båda enda barnen.

Min kommentar är att Gunnar från sin barndom av sina föräldrar fått lära sig leva ett socialt liv där han tog ansvar inte bara för sig själv utan också för det och dem han kunde påverka i sin närhet. Får barn den uppfostran idag? Jag tvivlar på det. Jag har sett många både barn och vuxna i dagens Sverige som bara tänker på sig själva. Ett bevis på detta är denna berättelse av Gunnar: "Jag är på väg in till Östenssons vid Torget. Framför mig går en äldre kvinna i sakta mak. Väl inne på mattan i luftslussen störtar hon framstupa mot golvet och blir liggande på golvet blödande i ansiktet och näsan. Folk tittar på henne och går förbi. Jag böjer mig ner och får kontakt med henne och inser att hon knappast brutit något. En kvinna med två tonåringar kommenterar händelsen till barnen: "Glo inte - kom så går vi". Jag fryser till is i kroppen av orden. Jag lyckas förflytta kvinnan till en bänk till vänster innanför skjutdörrarna. Jag ringer ambulansen som kommer snabbt. Jag spårar upp dottern följer sedan med till ambulansen och berättar vad som hänt. Damen tittar på mig och säger "Jag har väl inte ställt till dina kläder?" Vem bryr sig om kläder i denna situation? Tänker jag.

Det kändes bra att åka hem efter att ha uträttat något värdefullt för en okänd och hjälpbehövande medmänniska denna höstdag 2010. Vännen Gunnar "härstädes" dvs. i vackra Motala!" "Slut citat".

- Barn behöver trygghet och kärlek i balans med harmonisk fostran, skrev Gunnar till mig. - Hur många barn får det i dag? Hur många av oss tänker som Gunnar? Undrar Knut K

torsdag 20 januari

Kåseri nr 190

Förord: Per Oscarsson är död. Jag har tidigare skrivit och berättat om när Per Oscarsson mötte den dödssjuke konstnären Lars-Åke Pettersson i Motala Folkets Hus. Nu när Per Oscarsson så tragiskt dött i en brand i sitt hem vill jag berätta om Per och Lars-Åke på nytt. Jag har skrivit ett minneskåseri som jag kallar:

Jag minns en kväll när Per Oscarsson gladde konstnären Lars-Åke Pettersson.

Jag var en tid chef för Motalas nya Folkets Hus, som var och fortfarande är, ett mycket fint kulturhus med stora möjligheter. Min uppgift var bland annat att fylla huset med olika kulturformer som teater, musik, dans, bildkonst. Det var ett inspirerande jobb. Huset hade en professionell utställningslokal. I den lokalen hade vi, den kvällen jag ska berätta om, en utställning med en konstnär som hette Lars-Åke Pettersson. Han var en av mina vänner. Vi delade loge när vi spelade amatörteater. Vi samarbetade i konstutställningslokalen Galleri Ett. Lars- Åke hade svår cancer. Vi misstänkte att denna utställning skulle bli hans sista. Vi hade olika scener att tillgå i Folkets Hus. Vi hade den tjugo meter breda scenen i teater- och konsertsalen. Där fanns - och finns -över fyra hundra sköna, röda fåtöljer att sitta och njuta i. Vi hade också föreställningar i Teaterkaféet där hundra personer kunde sitta vid bord och njuta av fika under föreställningarna. peroscarssonJag hade bokat en kväll med Per Oscarsson i Teaterkaféet. Han skulle läsa och berätta om Gustaf Fröding. Per skulle börja Frödingkvällen klockan 19:00. Teaterkaféet var fullsatt strax efter 18:30. Per kom fem i 19:00. Jag hälsade honom välkommen. Han gjorde en fantastisk uppläsning. Efter föreställningen gick Per Oscarsson runt och pratade med sin publik. En kvinna som satt i rullstol undrade om hon inte kunde få en kram av Per. Det fick hon. Hon lyste av glädje efter kramen. Jag bjöd in publiken att se Lars-Åkes utställning i Galleri Ett. När Per och jag gick från Teaterkaféet frågade jag: - Har du tid att se en konstutställning. Vi har en man som har fått cancer som har en mycket fin utställning här i Galleri Ett. - Var konstnären och lyssnade på mig i kväll? - Självklart var han det, svarade jag. - Då ska jag se hans utställning. Vi gick en trappa upp till Galleri Ett. Där hade mycket folk samlats. Jag presenterade Lars-Åke och Per för varandra. Vi gick runt och såg på bilderna. Lars-Åke hade en avdelning med parisiska motiv med kvinnor i dans, kvinnor i olika kjolar och blusar och kvinnor på kaféer. Per stannade extra länge vid dessa bilder. Folk samlades runt de två. Per sa: - Detta är bra. Bilderna ger mig glädje och nyfikenhet på samma gång. Det är verkligen fin konst du visar här i kväll. Den berör mig. En tid efter mötet med Per Oscarsson blev jag kallad till Motala Lasarett. Lars-Åke var inlagd där. Han ville tala med mig. Han sov när jag kom till hans rum. Jag frågade en sjuksyster om jag skulle gå och återkomma en annan dag. - Nej. Om några dagar kan det vara försent. Lars-Åke vill tala med dig i dag. Lars-Åke väcktes. Vi pratade om hans sjukdom. Han sa: - Jag har inte långt kvar att leva. Jag har legat och tänkt på om jag kunde be dig Knut välja ut några av mina bilder och hänga dem i Folkets Hus. Huset har varit som ett extra hem för mig. Jag skulle känna mig nöjd om jag visste att en del av min konst i framtiden finns i Folkets Hus. - Du kommer att leva länge än, svarade jag Men givetvis lovar jag att du ska få finnas med din konst i Folkets Hus. Vi kom att tala om Per Oscarsson. Lars-Åkes ögon lyste när han sa: - Minns du Knut när Per Oscarsson sa: "Detta är bra. Bilderna ger mig glädje och nyfikenhet på samma gång. Det är verkligen fin konst du visar här i kväll. Den berör mig". I Lars-Åkes dödssjuka ansikte lyste hans ögon av glädje. Jag gick från honom. En tid efter mitt besök dog Lars-Åke. Nu är Per Oscarsson också död. Jag sänder tacksamma tankar till Per i sin himmel för hans ord till Lars-Åke den där kvällen vi sågs och han berättade om Gustaf Fröding i Motala Folkets Hus. Knut K

torsdag 13 januari

Jag undviker istappar och tänker på Skådebanan

istapp 2Jag går på Drottninggatan I Stockholm. Den är fylld av folk. Från hustaken hänger istappar. Istapparna hotar med sina vassa spjut. Nyligen fick en man en istapp i huvudet. Han slogs medvetslös. Jag går mitt i gatan för att vara utom fara. Jag är på väg till Drottninggatan 84 där jag hade mitt första kontor när vi flyttade till Stockholm. Huset ligger bredvid Blå Tornet där August Strindberg bodde sista tiden av sitt liv. August står staty i den närliggande Tegnérlunden. Det är en mycket kraftfull Strindberg som är avbildad som staty. I huset Drottninggatan 84 steg jag i november 1984 in på Rikskådebanans kontor och övertog jobbet som VD. Jag visste nästan inget om de uppgifter jag skulle få. Jag hade blivit erbjuden arbetet som VD av den dåvarande styrelsen. Jag tog reda på att Riksskådebanan var en stiftelse. Stiftare var LO, TCO, SAF och KF. Skådebanan startades i Tyskland i början av seklet och togs hem till Sverige i beskydd av August Strindberg samt Anna och Hjalmar Branting. På den tiden ordnade Riksskådebanan turnéer för teater. 1933 startades Riksteatern på initiativ av den blivande ecklesiastikministern Artur Engberg. Riksteatern övertog teaterturnerandet. Mina uppgifter blev därför att med hela landet som verksamhetsfällt vidga intresset för teater, musik, sång, dans och andra skapande verksamheter. Det gav mig möjligheter att få se vårt vackra avlånga land. De möjligheterna infriades med råge. Jag stannar utanför porten och tänker mig in i huset nr 84, tar hissen till rätt våning, öppnar dörren till "mitt" kontor med "mina" nycklar. Jag går in. Jag luras. Detta är bara tankar. Nu finns inte skådebanan här. Den är flyttad. Jag är inte längre chef för Riksskådebanan. Jag är aktiv pensionär. Många nya vänner fick jag. En av dem var Roland Jansson från Folkteatern i Göteborg. Han skrev och framförde teatrar på ett sätt som ingen annan gjorde. Roland har under 2010 gett ut en bok som heter "Nackspärrarnas rike". Den boken fick jag nyligen mig tillsänd signerad sålunda: "Till Knutte från vännen Roland Jansson Folkteatern i Sverige." Jag ska återkomma om boken när jag läst den. I samarbete med Göteborgsgruppen Lennart Hjulström, Roland Jansson, Kent Andersson och Gunilla Nyroos bildade vi Folkteatern i Sverige som blev en stor succé. Med Folkteatern i Sverige ville vi föra ut teaterbudskapet till alla. mobergVi visste genom att ta del av undersökningar att det var den välbeställda och välutbildade delen av svenska folket som besökte teatrar. Vi visste också att de flesta teatertestycken som sattes upp handlade om miljöer som överklassen lever i. Vi har genom åren haft undantag. Vilhelm Moberg skrev dramatik som han tog från dåvarande allmogen och bondesamhället men Mobergs teaterstycken ansågs inte vara lämpliga för Dramaten och de stora teaterhusen. Mobergs publik kom från de breda folkmassorna. Första gången jag såg en Mobergpjäs var på en midsommarfest i Tuna i Småland. Det var kultur när den är som bäst. Dels för att pjäsen spelades av amatörer som läst in Mobergs texter och lärt sig uppträda på scenen. Dels också för att vi den sommarfestklädda publiken fick njuta och skratta och känna det där lilla extra som föreställningar kan bjuda på när de är folkliga och berör oss som ser skådespeleriet och förstår innebörden av det som sägs och visas upp. strindbergJag fortsätter min promenad till Tegnérlunden. Den är igensnöad men under den vita snön ser jag Strindberg. Han skrev många böcker och dramatiska verk. Det jag uppskattar mest hos Strindberg är Röda Rummet som också finns som TV-teater. Röda Rummet är bland det bästa jag läst i bokväg och TV-teatern bland det bästa jag sett som teater. August Strindberg blev älskad och hyllad av folket men hatades av andra. Vilhelm Moberg blev mest känd för sina utvandrarböcker. Den bok jag älskar mest av Moberg är "Din stund på jorden". Jag har sett den berättelsen uppsatt som teater på Stadsteatern i Stockholm. Den var bra men boken är bättre. Jag fick nyligen en DVD av vännen Åke Lindberg i Motala. PÅ DVD:n framför Åke med kamrater "En löskekarl av Vilhelm Moberg". Åke och hans kamrater har under många år spelat Mobergs olika pjäser. De gör stora kulturgärningar genom att minnas Moberg. De ger också publiken trevliga stunder. Dessutom utvecklas de själva när de repeterar in förställningarna. Jag är säker på att de känner glädje och tillfredsställelse när de står på scenen och gestaltar de olika rollerna. De växer de människor som vistas och verkar i kulturens trädgårdar. Jag går från Tegnérlunden ner till LO-borgen på Norra Bantorget. Jag stannar utanför ingången. När vi flyttade till Stockholm blev vi bjudna på välkomstmiddag av LO. Värd var dåvarande kulturchefen Bertil Jansson. Bertil lärde mig mycket och gjorde mycket bra för kulturens utveckling inom LO. Jag tänker på Motala och minns alla vänner där. De vackra minnena från min förra hemstad gör mig varm i den 12 gradiga kylan. En istapp faller ner mitt framför näsan på mig. "Det var nära ögat", tänker jag på när jag går mot Klarakvarteren på den mäktiga Wasagatan. Knut K

fredag 7 januari

Öppna alla fönster och dörrar

Kåseri nr 188

Jag vill berätta att jag inte tycker om blockpolitiken. En del av mina motiv tar jag från min tid som kommunalkamrer i den lilla landsbygdskommunen Boberg utanför Motala. Jag var utredare, föredragande och sekreterare i kommunalfullmäktige, kommunalnämnden, dess arbetsutskott och byggnadsnämnd. Under kommunalassistenten Carins sjukdom var jag sekreterare även i de sociala nämnderna. Jag hade elva sekreteraruppdrag under lång tid. Eftersom nämnderna på den tiden sammanträdde på kvällarna hade jag inte många kvällar lediga. Jag fick därför sluta som fotbollstränare. I Bobergs kommun delades de politiska mandaten efter valen ut efter partiernas röstetal. Även ordförande- och vice ordförandeuppdragen delades ut proportionellt och demokratiskt. Grundförutsättningarna för besluten i nämnderna kom från viljan att bestämma det som var bäst för folket. I de sociala nämnderna rådde stor enighet. De som valdes in i kommunalfullmäktige hade närkontakt med människorna i kommunen. De kunde snabbt ta ställning till vad som var rätt och vad som var fel. Högerpartiets Anna-Lisa Ljungars var ordförande i Barnavårdsnämnden. Jag hade ett mycket gott samarbete med henne i de frågor som gällde barns levnadsförhållanden. Hon var en varm och tänkande människa. Kommunalfullmäktiges ordförande var Hugo Hall, socialdemokrat. Ordförande i kommunalnämnden var centerpartisten Carl Gustaf Pantzar. De var kunniga och oftast eniga. När jag ringde Pantzar i något stort ärende sa han: - Ring Hugo och be honom komma till kommunalkontoret så vi får prata igenom ärendet. De två kom till mig. Jag fick utredningsdirektiv av dem. Jag gjorde utredningar som sedan höll hela vägen fram till beslut i fullmäktige. Hugo och Carl-Gustaf pratade för ärendet i de olika beslutsinstanserna. På så sätt byggde vi ny gymnastiksal, nytt reningsverk, startade fritidsgård, planlade ett område för villabebyggelse, utvecklade barnsomsorgen i lekskolor i de olika byarna, och planlade vägbelysningar. Det var en glädje att vara kommunalkamrer i Boberg och arbeta för människorna och politiken. Politikerna sökte samförstånd inte strid. Många säger i dag när jag berättar om tiden: - De var inga politiker. De var bara förtroendevalda. Jag säger: "De var politiker just för att de tog sina förtroendeuppdrag på rätt sätt." När jag i Motala-Vadstena tidning läste om Solidariskt Motalas program inför den kommande mandatperioden blev jag hoppfull. Nya kommunalrådet Camilla Egberth sa att folk ska få lättare att träffa politikerna. En annan form av öppenhet som nämndes var öppna nämndmöten. Jag skriver en maning: "Öppna alla dörrar och fönster mot folket. Låt alla som vill komma in och lyssna på de möten där det är möjligt att ha öppna dörrar. Vi behöver ljus i alla politiska "skrymslen"." När folk ser vad som händer och hur saker händer förstår de också det som händer. Den kulturaktive och beundransvärda Gudrun Rönnsen berättade för mig på Facebook vad Kulturslussen är för förening. Hon skrev: "Kulturslussen är vår lokala förening som vill göra kulturupplevelser och eget skapande tillgänglig för alla - speciellt de som står "utanför". Detta är ett arv från Skådebanans arbete och uppgift. Vi har ingen lokal i dag. Alla tillgängliga lokaler här i Motala har hamnat under marknadsekonomins klubba, vilket gör att det blir omöjligt för en ideell förening att hyra lokaler." Min bön till Solidariskt Motala är att ni i enlighet med era tankar om öppenhet också öppnar lokaler så att ideella föreningar kan driva sina verksamheter. Ett annat råd: Öppna för politiska lösningar över blockgränserna. Förresten: Varför dela upp i block? Det är snart rätt tid för förändring. Alliansens småpartier måste börja driva egna frågor annars försvinner de. Centerpartisterna är oroliga. Både Kristdemokraterna och Centern låg nyligen under fyra procent i en Skoopundersökning. De små partierna behöver krypa fram bakom alliansplanket och närma sig den folkliga demokratin igen. "Riktig folklig demokrati" grundas på att stödja företagens sunda utveckling, garantera löntagarnas rättigheter och tillfredställa människors behov och sunda levnadsomständigheter. Jag har lärt mig en del i mitt aktiva liv. Bland annat att lyssna på folk. Det finns kunskap och skicklighet omkring oss som aldrig kommer andra till del. Inom politiken är toppstyrning och dåligt lyssnande förtroendevalda anledningar till många människors tyckande att politikerna inte lever i verkligheten. "Utan tvivel är man inte riktigt klok", sa Tage Danielsson. Jag tvivlar på att den blockpolitik som förs idag är bra för svenska folket. Den skapar onödiga motsättningar och förminskar demokratin. Låt oss utveckla demokratin och med tiden avveckla blockpolitiken. Knut K

 

start riksteaternsverige 

logga rt intranat

start riksteaternostergotla 

start scenkonstportalen

Sök evenemang på teatrar i hela Sverige
scenguide

Teaternytt

Läs de senaste teaternyheterna på nätet i
start nummerse

 eller i Riksteaterns blogg
start riksteaterbloggen


Copyright © 2015 Motala Teaterförening