knutteKnut Karlsson
Motala Teaterförenings förste ordförande 1979-1985
Folkets Huschef i Motala 1979-1985
VIP-medlem i Motala Teaterförening

Skriv till Knut!
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
 
 
 
 
Nu gör jag ett uppehåll med kåserierna över sommaren och om hälsan står mig bi så återkommer jag till hösten.

Kåserier t.o.m. våren 2018

Människokännedom hos Anders på Moon

Kåseri nr 474

utekaffeJag besöker Anders på Moon i hans röda stuga med vita knutar. Stugan ligger i skogens bryn med en underbar trädgård. Den innehåller både vilda och planterade växter. Fåglar sitter i träden och håller konsert när jag kommer till Moon. Jag kan inte annat än stanna mitt i skogsbrynet, lyssna och känna in naturens stämningar i min hjärna.

*

Jag får se Anders sittande vid ett vackert dukat kaffebord. Han bjuder mig till bords. På vackra kakfat under dukar ligger olika kaksorter bakade tidigt denna morgon. Anders är en skicklig bagare, en perfekt trädgårdsmästare och en skicklig människokännare.

På vilka sätt är han en skicklig människokännare? Det har jag rätt att fråga. Jag ställer den frågan till Anders. Anders sitter tyst en stund innan han svarar. I en av nät inringad hönsgård kacklar hönsen tillfälligt högt. Två tuppar gal och spränger tystnaden i skogsbrynet. Tacklandet och galandet avtar och vi kan höra fåglarna sjunga igen.

-Den som går i snön lämnar spår efter sig. Vi kan utläsa en del av spåren. De som pratar och agerar ger spår i samhället. Spåren kan tydas. Den som är människokännare måste lära känna sig själv. De som känner sig själva kan lära sig känna andra.

-Finns det mer du Anders på Moon kan säga om människokännedom?

-Vi måste vara nyfikna och uppmärksamma medmänniskor om vi ska nå in i andras sinnen och förstå deras tänkande och göranden

*

Anders serverar kaffe och goda kakor. Jag tänker på det Anders sagt och låter mig väl smaka.

Med hälsning / Knut K

I den nya vårens tid

Kåseri nr 473

Jag besöker Landet Fantasia i den nya vårens tid. Eftersom våren behagat komma sent i år blommar vårblommorna på en gång. Vårlök Snödroppar, Scilla Blåsippor, Vitsippor, Gullvivor, Tulpaner och Violer. Jag kan inte räkna upp dem alla blommor och allt skönt jag ser. Träden knoppar sig och färgar grenarnas löv gröna. Fåglarna sjunger sina sånger om sin värld. De ger oss glädje när vi lyssnar på dem och skönhet när vi ser på dem.
*
Solen skiner i dag. Landskapet är ljust och himlen blå. Vårmoln glider fram mot okända mål. Vinden tar i så gott den kan. Den skakar om grenarna på träden, i buskarna och tvingar de utegående människorna att knäppa igen jackorna så de inte fryser.
*
Jag tackar livet för att jag kan sitta här och skriva om våren på min dator. Jag gläds åt att jag kan se och förstå det underbara att leva. Jag njuter när jag ser barn leka och ler när hundägare vandrar runt i parkerna och rastar sig själva och sina hundar.
*
Jag vet att världen därute inte ger alla människor bra liv. Vi vet om barn som dagligen svälter ihjäl och kvinnor som våldtas och mördas. Vi vet om män som mördar andra män i olika krigszoner. Vi vet krigiska ledare som hänsynslöst beslutar om nya krig, nya mord och skapar nya eländen för fredliga medmänniskor. 
*
kimjongunSom ett lovande ljus steg Nordkoreas högste ledare fram och erbjöd nedläggning av atombombstillverkning i sitt land och fred mellan fienderna Nord- och Sydkorea. Han bjöd också in USA s president att delta i förhandlingarna. Vad ska vi tro om utspelet? Vi måste hoppas. Vi måste tro att människor äntligen kan förstå att krig inte är alternativ till fred. Fred är fred. Inte krig. Med fred på jorden kan vi människor gå vidare in i den kommande nya världen med tillförsikt och göra världen ”levbar” för alla. Det är den inte i dag, Men den kan bli. Om vi får ledare som har förstånd i sina hjärnor när de leder folket. Inte galenskaper.
*
Så går denna dag i månaden maj ifrån vår tid. Vi har mycket vackert att se fram emot nästa dag och mycket trevligt att leva med. I Landet Fantasia där jag nu sitter och ser ut över världen avslutar jag med att skriva:
– Vi ska hjälpas åt att göra världen beboelig för alla. Vi kan inte göra det idag men vi kan, i vår Lilla värld använda det förstånd vi har och påverka världen så att den blir ett steg bättre för varje dag som går.
*
Nu går vi ut till blommorna som lyser vackert och fåglarna som sjunger mästerligt och träden som grönskar sina löv.
Med vårhälsningar /Knut K

Jag längtade en dag ut till naturen…

Kåseri nr 472

skogJag vill denna sköna vårdag berätta om en påhittad färd jag vill göra i naturen. Vill du följa med? Jag lovar att vårvindar skall smeka dina solvarma kinder på vår färd. Jag vill att vi tillsammans ska känna stillheten, dofterna i skogen och skönheten där. 
*
Jag vill visa dig blåbärens ljusgröna och lingonens mörkgröna ris på tuvorna i skogens sluttningar. Jag vill visa dig livet som det är långt från trafiken på gator och torg. Vi lämnar alla som bor i villor, i lägenheter i stora hus och dem som har jobb i samhället. Vi lämnar dem som flyger, åker bil och tåg. Vi ska uppleva friheten i ensamhetens lugna tystnad.
*
Så här kan resan i naturen bli:
*
Jag bjuder på kaffe i det gröna gräset intill en blå, solgnistrande vacker sjö. Vi njuter när vi andas in den rena friska sjöluften. Från vårt kaffeställe ser vi områden med blåsippor på ena sidan och grupper av vitsippor på den andra.
Det är vår.
Det är våren som kommit igen.
*
Vi ser två harar i lek på en stig uppför en backe i skogen. Vi ser en rävhona med några ungar. Vi hör fåglar sjunga sina vackra sånger. En koltrast hörs med sin vackra sång i Öster. En annan koltrast hörs från söder. De sjunger till varandra. Jag härmar koltrasten från söder. Den svarar mig direkt. Det gör också Österkoltrasten. Två riktiga koltrastar och en härmande människa kan höras en lång stund i den fina konsertlokalen som Skogen är. En älg med stor krona stannar och lyssnar nyfiket på oss. När sången tystnar efter en stund lommar den stolt iväg.
*
När vi druckit kaffe sitter vi tysta och känner att vi också tillhör djuren och växterna och allt annat i naturen. 
Vi känner att vi tillhör livet som det är i vårt vackra avlånga land Sverige. Många tycker att det är dyrt att leva på jorden men då ska vi veta att det i priset ingår en resa runt solen varje år. Den resan får vi gratis.
*
Varför ville jag som vän visa dig detta och inbjuda dig att följa med?
Helt enkelt bara för att jag längtade ut i skogen till naturens stillhet och skönhet och ville ha sällskap. 
Tack till dem som följde med på den påhittade färden. /Hälsningar /Knut K

Jag minns. En vårdag vid Vättern i Motala

Kåseri nr 471

blasipporJag såg en bild i Facebook nyligen med vitsippor på. Direkt kopplades mina minneskamrar in från vårarna när vi bodde i Råssnäs i Motala. Råssnäs sticker ut sin Udde i Vättern. Jag minns att nästan hela udden var fylld av blåsippor och vitsippor om vårarna. 
Så här vill jag berätta om mitt besök på Råssnäs Udde en vårdag för länge sedan.

Jag står vid Vättern en dag. Jag ser blåsippor och vitsippor blomma i stora grupper in över land. Solen värmer mitt ansikte. Vindar smeker mina kinder. Vågor rullar in på stranden där de upplöses och rinner tillbaka i den stora sjön. Naturens orkester spelar. Jag hör:
Musikaliska toner ur vågornas brus.
Fåglars skrik och sång
Fåglarnas sång och skrik hörs ibland nära. Ibland långt ifrån.
Bilderna växlar för mina ögon. Vågorna är aldrig lika. Fåglarna flyger aldrig samma bana. Jag ser dem
Flaxande. Dykande 
Glidande. Stigande.
*
Genom mina ögon och öron bombas min hjärna med sjöljud och blombilder och skapar sköna känslor i min hjärna.
*
Jag upplever att jag är en del i helheten och att jag verkligen hör till. Detta trots att jag inte deltar på annat sätt än att vinden smeker mitt ansikte och rufsar om i mitt hår och att jag står i sanden på stranden och beundrar blåsipporna och vitsipporna inne på land.
*
Jag kan inte påverka vågorna
Inte hindra vinden. Inte tysta fåglarna
Varför skulle jag göra det förresten?
Jag tycker om vågornas brus, vindarnas sus, fåglarnas skrik och sång och blommornas vårliga skönhet.
Känslan ger mig stillhet men det är aldrig stilla där jag står
Aldrig tyst.
Ljuden skrämmer mig inte. Hotar inte. De finns för att de skall finnas
Ljuden tillhör naturen. Jag ska inte besegra naturen. Inte härska över den.
Jag, en människa en vårdag vid Vättern vill leva i den.
/Knut K

Jag funderar på hur vårt land mår

Kåseri nr 470

Vår klara sol går åter upp och lyser på vårt land. Solen lyser på tusentals medmänniskor som i dagens svenska samhälle inte har någonstans att bo. Hur mår de som åkt bussar och tåg så länge de kunnat betala resorna under natten som gick. Hur mår de som nu jobbar vid någon maskin efter att ha sovit en natt i en ”trähård kyrkobänk”.
Hur mår de fattiga som den gångna natten sovit i portar, trappuppgångar och källarlokaler och nu på morgonen söker någon hjälporganisation som kan ge dem lite mat. 
Vad tycker vi om att många barn och unga lever ensamma på gatorna i de stora städerna. Vad tycker vi om att knarkligor organiserar egna kriminella ”riken” i vårt vackra land. ”Knarkrikenas maktmänniskor” tvingar ungdomar att stjäla varor i affärerna. Affärsägarna hotas till tystnad. Strider mellan konkurrerande ligor i knarkvärlden leder till mord. Vi vet att unga människor mördats av knarkligornas ”avrättare”.
*
När jag skriver detta tänker jag tillbaka på min tid som ordningspolis i Motala. Under mina elva polisår skedde bara två mord. Ett kärleksdrama och ett rånmord. Kriminaliteten var ringa. Alkoholister fanns. Somliga bodde på nätterna i uttjänta bostäder. Sommarhalvåret möttes ”alkisarna” i den vackra Stadsparken. Det tyckte inte motalaborna om. De ville ha parken i fred från berusade medmänniskor.
Knarket hade vid den tiden ännu inte nått Motala.
*
Jag bytte yrke och blev socialkamrer elva år i den vackra sjöstaden. I mitt yrke fick jag lära mig att fattiga familjer med barn hade rätt enligt lag att vid behov få socialhjälp. Inga barn skulle gå hungriga till sängs. 
*
Moderna lägenheter byggdes i snabb takt av Bostadsstiftelsen Platen i Motala. Lägenheter fanns att hyra och hus att köpa till rimliga priser. Fabrikerna Motala Verkstad, Electrolux och Luxor hade jobb att erbjuda. Det var inte många som var arbetslösa. Socialt sett hade Motalaborna det ganska bra ”under min tid där”.

Vårt avlånga land har sedan min motalatid genomgått en fantastisk teknisk, social och ekonomisk utveckling. Många människor klarar sig mycket bra. Andra lever under FN;s fattigdomsgräns. De fattiga blir fler och fler. De bostäder som nu byggs är dyra att hyra. Låga löner och små pensioner räcker inte till Bostadsomkostnaderna.
*
Nyfattigdomens ökning med bostadslösa 
”barn, ungdomar, kvinnor, män, fattigpensionärer, äktenskapsskilda och nyinflyttade” skrämmer inför framtiden. Vad finns att göra mot detta? 
*
Kriminalitetens utbredning med avrättningar i ungdomsleden är avskyvärda och måste bättre bekämpas av politiker, polis, samhällets organisationer och allmänheten.
*
-Vi måste bli ett Sverige där alla medborgare har plats att leva och bo.
Så lyder mitt framtidsmål. 
Hur når vi dit?/Knut K

En berättelse om äldre medmänniskor i äldreomsorgen

Kåseri nr 469

aldrevardI Landet Fantasia lider ingen nöd. Ingen gammal medmänniska ligger ”kisseblöt” i sin bädd och väntar på hjälp. Personalen byter blöjor när byte av blöjor behövs.
De gamla känner ingen förnedring. De är nöjda med sin äldreomsorg i Landet Fantasia. Personalen känner sig nöjda när de ser att de gamla trivs och ler.
*
Så är det inte överallt.
En god vän skrev nyligen på Facebook:
–En vacker annandagpåsk med sol och halvklar himmel har vi även i dag. Har funderat varför vi äldre som byggt världens bästa välstånd skulle drabbas av det raserade folkhemmet. Det har tydligt framkommit den gångna helgen när de flesta av oss varit tvungna att ligga med ”kiss och bajs” i våra blöjor, mer förnedrad går ej att bli. (Slut på vännens text)
*
Vårt samhälle går för högtryck. Stora vinster görs även inom äldreomsorgen. Vissa vinster går till multimiljonärer som tjänar stora pengar i olika lågskatteländer. Många gamla medmänniskor som ligger i sina sängar blöta av ”kiss och bajs” får inte del av dessa högvinster. De känner sig förnedrade.
*
Vi har allmänna val till Sveriges riksdag i år. När vi röstar ska vi söka reda på vilket parti som vill verka för äldreomsorg som liknar den i Landet Fantasia. Där ligger ingen gammal medmänniska ”kisseblöt” i sin bädd och väntar på hjälp. Personalen byter blöjor när byte av blöjor behövs.
Där god och rätt äldreomsorg finns upplever äldre medmänniskor ingen förnedring. De är nöjda med sin äldreomsorg. Personalen känner sig nöjda i sina tjänster när de ser att de gamla trivs och ler mot dem. Min vän skrev i dag:
– Har funderat varför vi äldre som byggt världens bästa välstånd skulle drabbas av det raserade folkhemmet. 
*
Inte min vän och inga andra som bor inom äldreomsorgen skall behöva ställa den frågan. Ingen skall känna förnedring i sin levnad i vårt vackra och avlånga land,
*
.Med hälsning dessa de första veckorna i april 2018, /Knut K.

Samtal om vänskap hos Anders på Moon

Kåseri nr 468

vannerTidigt en morgon besöker jag Anders på Moon. Han bor ensam i sin röda stuga med vita knutar och tegeltak. Inomhus är stugan renoverad med allt det moderna som behövs i ett boningshus med kulturrum.
– Eftersom våffeldagen infaller den här veckan vill jag bjuda dig på våfflor med sylt som jag gjort av jordgubbar jag plockade i somras i min trädgård, säger Anders på Moon när han serverar mig en nygräddad våffla. 
– Fantastiskt gott du bjuder på, svarar jag.
– Vänner ska man värna om.
*
När vi ätit färdigt serverar Anders kaffe i sitt kulturrum där väggarna är fyllda av böcker som i ett litet bibliotek.
Jag inleder samtalet med att säga:
– Det är viktigt att värna om vänner, sa du Anders förut. Visst är det viktigt med vänner. Visst är det viktigt hur vi förhåller oss till varandra.
– Jag brukar sätta mig i min sköna stol och tänka tillbaka på vänner jag haft genom åren som gått. Vänskapen har varit som ett nät av trygghet. Jag har stöttats av vänner när jag fått svårigheter i mitt liv, berättar Anders.
– Vänskapen har gett mig styrka att välja kvalificerade yrkesområden. Den vänskapen har gett mig så stark medvind att jag klarat uppgifterna jag åtagit mig, fortsätter jag.
– Många människor saknar vänner. De lever ensamma i människoflocken. De har haft svår motvind som hindrat dem från att leva bra och fritt i samhället. 
*
Vi sitter tysta en stund och lyssnar på teknikens underverk; datorn. Anders väljer att spela några melodier för oss att njuta av. När vi suttit en stund säger Anders:
– Vi har i vår hembygd startat en vängrupp som möts ibland. När vi möts är vi mycket noga med att ha med dem som är ensamma och saknar vänner.
– Vad gör ni på mötena? undrar jag.
– Vi lyssnar på musik vi gillar. Vi berättar om böcker vi läst. En annan rubrik är; ”Vad händer i vår hembygd”. På det mötet synar vi vår hemort och funderar på vad som kan bli bättre. Vi har som motto:
”Ensamheten ska minskas och vänskapen utökas i vår hembygd.”
– Har ni lyckats med era föresatser?
– Det har vi gjort. Jag skulle kunna ge dig flera exempel på ensamma medmänniskor som nu har vänner i bygden.
*
När jag senare åkte hem tänkte jag på vad Anders sagt om sina möten med vänner:
– Ensamheten ska minskas och vänskapen utökas i vår hembygd.
Det mottot borde vi alla ställa upp på idag tänker jag. /Knut K.

En fågeljakt med luftgevär

Kåseri nr 467

grasparvJag öppnar en dörr till mitt ”Minnesland Fantasia” Jag släpper in glädjen till en plats där häckar och träd växer och där fåglarna sjunger och kvittrar. Fåglarna har haft en kall vinter med mycket snö i det vackra avlånga landet Sverige. De har burrat upp sig i kylan för att hålla värmen i de små kropparna. Fåglarna jag sett här i vinter är inga flyttfåglar. De är ”stannfåglar”. De är födda med ”fjäderpäls” så de kan klara av kylan under vintrarna i det land de bor och i den väderlek de får stå ut med.
Fåglarna tillhör vårt land. De är bosatta i vår värld och har samma rätt att vistas på jordklotet som vi människor - som inte har ”fjäderpäls”.
*
Det finns mycket jag gjort som jag ångrat under min långa vandring genom livet. Jag minns en händelse från min unga ungdom. Min kamrat Arne i Älekulla och jag la ihop våra pengar så de räckte till att köpa ett luftgevär på Järnvarubolaget i Vimmerby. Våra föräldrar visste inte om vårt köp. Arne sa till sina föräldrar att geväret var mitt. Jag sa att det var Arnes. Till geväret fanns både kulor och pilar.
*
En dag fick vi för oss att skjuta fåglar i hagtornshäcken som då fanns mellan vår och ”Jocke Gästgivares” gårdar i Frödinge. Arne sköt först. Han missade. Gråsparvarven flög utan att bli träffad. Arne räckte luftgeväret till mig. Jag smög fram mot häcken och fick se en gråsparv sitta och kvittra med sitt bröst i riktning mot mig.
Jag siktade och sköt. 
Gråsparven föll till marken med benen i vädret och näbben pekande mot mig. Fågeln rörde sig inte. Vi stod tysta. Jag fick något tjockt i halsen. Jag mådde illa.
*
Efter en stund sa jag;
– Vi måste gömma den. Min mor tycker om fåglar. Hon skulle inte gilla om hon fick veta att vi skjutit en gråsparv.
*
Vi gick till stallet till hästarnas dyngkast. Där grävde vi ner den vackra fågeln. 
*
När jag nu ser fåglar i häckarna ser jag deras skönhet. Jag minns och ångrar skottet mot gråsparven på vår gård i Frödinge by. Sparven kan aldrig förlåta mig. Den finns inte mer. Kanske kunde fågelns lilla kropp ge näring till någon blomma när den förmultats till jord.
*
Jag ser fram emot att få se när de vackra flyttfåglarna under våren kommer ”hem” till vår nuvarande hembygd. De kan komma trygga. Skjuter fåglar gör jag aldrig mer.
Med hälsning Knut K

Den konstnärliga vintern har besökt oss

Kåseri nr 466

istapparVårt land tog i år på sig sin finaste vinterkostym. Från djupa moln föll snön mot marken i stora flingor. Vindarna var ibland stormhårda. Kylan spred ut sig över land och berg och skapade is av sjöarnas vida ytvatten. När vintersolen lyste glittrade dess strålar snöns kristaller. Naturen blev så ljus att våra människoögonen bländades.

Hustaken lastades med snö. Rinnande vatten från taken skapade Istappar. De var långa och spetsiga som spjut. Droppande och forsande vatten formade olika ismodeller på stora stenar och på klippor utefter vägarna. Konstiga kratrar bildades av sand och is på några platser intill Vättern och vid hav. 
*
Den konstnärliga vintern visade sig från sin aktivaste och vackraste sida. Visst har det varit kallt. Visst har det varit mycket jobb med att skotta bort snön. Visst har det varit problem i trafiken. Bussar och tåg har ställts in. Flyg och båtar har fått stanna i sina båt- och flyghamnar.
*
Vi har haft en riktig skidvinter. Svenska skidåkare har vunnit många medaljer i Olympiaden. Tjejerna vann många guld, guld, guld. Truppen gladde oss alla sportintresserade skidälskare genom sina fina uppträdanden under olympiaden. Sveriges färger lyste i Sydkorea. Tack svenska skidåkare för glädjestunderna ni gav oss framför TV:n.
*
Wasaloppet blev en spännande tävling. Efter start drog två löpare iväg före de andra. De tänkte köra ifrån klungan. Men hämtades in. Senare stack en ensam norrman iväg på utflykt. Jag trodde han skulle klara sig ända fram till Mora. Han kom till Mora men inte först över mållinjen. Det gjorde en annan norrman. Hela klungan körde förbi utbrytaren på sista halvmilen. Jag ger lärospån till den omåkte:
-Kör inte fortare än du har kraft och ork till. 
En norrman vann herrklassen och blev så glad att glädjetårar rann på hans kinder.
Skickligt och förståndigt skidåkande Thorgren vann damklassen. Grattis till båda.
*
Vårt land tog i år på sig sin finaste vinterkostym. Från djupa moln föll snön mot marken i stora flingor. Vindarna var ibland stormhårda. Kylan spred ut sig över land och berg och skapade is av sjöarnas vida ytvatten. När vintersolen lyste glittrade dess strålar snöns kristaller. Naturen blev så ljus att våra människoögon bländades.
*
Nu ser vi fram mot den härliga vårens ankomst. Med hälsningar/ Knut K.

Jag mötte mitt barnbarnsbarn Matheo

Kåseri nr 465

knut matheoJag mötte mitt fem månader ”unga” barnbarnsbarn Matheo. 
Mötet gav mig tankar om världen. Mötet skedde på hans farfars födelsedag. 
Matheo log. Jag var glad. Han är inte gammal. Det är jag. 
*
Matheo och jag ska vara med på bild. Han sätts i mitt knä.
Matheo viftar sina armar och sparkar runt med sina fötter och ben. 
Hans ögon lyser när han ser sig omkring. Han talar till oss. På sitt språk
I kärlek har han fötts. Av kärlek utvecklas han. Kärleken är nödvändig. 
För alla barn.

Jag önskar att alla barn får börja sina liv som Matheo fått börja sitt. Jag önskar också att alla föräldrar får leva i lycka och glädje med sina barn.
*
Massor av världens barn har aldrig haft det värre än de har det i dag. Aldrig har så många barn varit på flykt. Aldrig har så många barn fått lida av andra människors vansinne som i den tid vi lever nu.
*
Jag såg på TV från det sönderbombade Syrien. Stora delar av städerna ligger i ruiner. De stora hålen i väggarna ser ut som om Djävulens ögon blickade på oss TV-tittare. FNs Säkerhetsråd satt i säkerhet i USA och diskuterade en tids ”Eld upphör” så det civila folket kunde få något att äta och dricka och kanske fly undan det vansinniga kriget. FNs säkerhetsråd är inte säkert längre. Krigiska galningar i världen bryr sig inte om FNs Säkerhetsråds beslut.
*
När jag blundar kan jag i min hjärna se TV-bilder från Syrien, med svårt skadade barn, barn som svälter och barn som mördats. Vad kommer att ske i den närmaste framtiden? Kommer FN få genom Eld upphör så mat, dryck och andra förnödenheter kan föras in i stridsområdena? 

Jag önskar att alla barn får börja sina liv som Matheo fått börja sitt. Jag önskar också att alla föräldrar får leva i lycka och glädje med sina barn.
Sveriges representanter har i FN drivit på för att få slut på mördandet i Syrien. Kampen för fred får aldrig upphöra.
*
Matheo sitter i mitt knä och viftar sina armar och sparkar runt med sina fötter och ben. Hans ögon lyser när han ser sig omkring. Han talar till oss. På sitt språk.
I kärlek har han fötts. Av kärlek utvecklas han. Att leva i Kärlek är nödvändigt för barn i Sverige och för alla barn i världen.
*
Med fredshälsning/Knut K

Vinterdagslek i Solens sken

Kåseri nr 464

solsnoSolen lyser och tänder glimret i den vita snön. Solen lyser och lockar oss människor att komma ut i det vackra vintervädret. Solen lyser och bländar våra ögon denna ljusa februaridag om vi inte låter solglasögon skydda våra ögon för det starka solljuset.
*
Solen lyser
Solen lyser
Vad ska vi med solen till?
Vi ska ha den för att den ska lysa oss genom livet.
Vi ska ha den för att den skall värma oss när vi fryser.
Vi ska ha den för att den ska ge oss vitaminer och god hälsa så länge vi lever.
*
Solen måste vi ha annars hade vi ingen jord att snurra på och växter att leva av.
Solen måste vi ha annars skulle inget växa på vår jord. Om inget växte på vår jord. Vad skulle vi leva av då?
Svaret är:
-Vi skulle inte leva då.
*
Solen lyser och tänder glimret i den vita snön. Solen lyser och lockar oss människor att komma ut i det vackra vintervädret.
*
Så minns jag det jag såg, tänkte och njöt av i solen denna februaridag. Nu har solen gått ner men i morgon är den här igen. Ska vi byta ord med varandra då? undrar Jag /Knut K

På STADSTEATERN I Stockholm

varadrommarsstadKåseri nr 463

Vi blev inbjudna av dotter Maria tillsammans med Katarina från Motala att på Stadsteatern i Stockholm se stockholmsskildraren Per Anders Fogelström dramatiserade böcker. Föreställningen är en historieberättelse om Stockholm från 1800-talets nöd och politiska strider till en i avslutningen inlagd kort berättelse om nutiden. I nutidsberättelsen frågas om framtiden; ”Vem drömmer Vad väntar”? 
*
Vad drömmer vi om i dag? Vad väntar vi på? I föreställningen framförs önskan att barnen skall få det bättre i framtiden än de haft under fattigdomstiden. De flesta av barnen har det mycket bättre i Sverige i dag än tidigare. Det finns oro att barnen i vårt land skall få det sämre i framtiden än de har det idag. Jag hoppas att det inte blir så. Jag hoppas att välfärden skall nå alla. Inte bara till barn med välbeställda föräldrar.
*
Regissör är Linus Tunström och scenograf Ulla Kassius. Deras sätt att skapa föreställningen är och för mig mycket annorlunda. Den är skapad på ett sätt som skiljer sig mycket från de föreställningar som arrangerades i Motala när jag var chef för Folkets Hus och ordförande i Motala Teaterföreningen. Annorlunda för mig var att skådespelare fick samtala och debattera med publiken. De samtalen spred extra intresse. Under föreställningen hördes annars inte många skratt. Budskapet var också för tungt för applåder utom efter föreställningen då publiken visade att de uppskattade innehållet, den annorlunda skapelsen och skådespelarnas prestationer. Bland de många skådespelarna minns jag särskilt Emelie som spelades av Vanna Rosenberg. Hon hade mycket att göra och gjorde det bra.
*
Per Anders Fogelström föddes 1917. Han växte upp på söder i Stockholm. Hans litterära genombrott kom med romanen Sommaren med Monica 1951 som Ingmar Bergman gjorde film av. Per Anders Fogelström berättade skickligt i sina böcker historien om Stockholms och Sveriges svåra fattigdomstider.
*
Tack Maria för att du gjorde möjligt för oss att under lördagen se föreställningen ”Våra drömmars stad” och få mysiga kaffestunder att njuta extra av med dig och Katarina från Motala. 
*
Med hälsning /Knut K

Du nya onsdag. Du är en i raden av mina dagar

Kåseri nr 462

vinterparkbankDu nya onsdag är en i raden av mina livsdagar. Raden sträcker sig från mitt livs början till mitt slut. Jag har fått dig onsdag till låns. Kanske får jag låna även morgondagen och fredagen och de dagar som kommer efter dem. Men det kan jag inte veta. Bara hoppas och tro att hälsan står mig ”bi”.
Jag kan hoppas och tro att jag får leva mitt älskade liv ännu en tid. Visst älskar jag livet. Jag vill leva. Jag vill leva bra. Jag tror att ni som läser min livskrönika också vill leva bra.
*
Jag sitter i dag på min bänk i Landet Fantasia. Jag upplever en av vinterns vackraste dagar med sol som skiner över snöklädda slätter och kullar. Jag funderar över vad det innebär att älska livet. Jag vet att livet kan fara fram vårdslöst med oss som fått möjligheter att leva på jorden. Jag vet att vi kan leva nonchalant och hatiskt mot våra livskamrater och göra livet svårt för dem.
*
I det stora livet i den tekniska världen tillverkar vi bilar som kan brukas av de flesta. Detsamma gäller för TV, Datorer och annat liknande. Inom kunskapen delar de kunniga i skolorna med sig av sin kunskap till dem som vill och skall bli kunniga. Inom sjukvården får de sjuka ta del av mediciner som botar sjukdomar och gör de sjuka friska.
*
Varför har vi så svårt att leva tillsammans i vårt Lilla Liv i vårt svenska land?
Jag har hört några exempel på konflikter de senaste dagarna. 
En nära släkting åkte tåg till oss nyligen från Linköping till Stockholm. Hon försökte få igång ett samtal i kupén. Det gick inte. Vår släkting tittades ut som om hon inte var riktigt klok.
I en tvättstuga hade en tvättande man råkat ta en tvättande kvinnas tvättid. Hon blev ”vansinnig” och slog till mannen med ett vasst föremål i ansiktet. I bostadsområdena som finns i storstäderna hälsar inte folk på varandra när de möts i trappor eller hissar. Somliga uppträder som främlingar och fiender inför varandra. Jag skulle kunna ge många exempel. Det ska jag inte. Jag ska bara skriva ett ord till;
”Grannosämjan” 
som jag stötte på redan under min polistid i Motala och har sett vådorna av även i Nutiden.
Varför har vi så svårt att leva tillsammans i vårt Lilla Liv i vårt svenska land?

*
Jag sitter i dag på min bänk i Landet Fantasia. Jag upplever en av vinterns vackraste dagar med sol som skiner över snöklädda slätter och kullar. Jag funderar över vad det innebär att älska livet.
*
Att älska livet är för mig att söka det goda som finns att söka under vår levnad. När vi finner det goda ska vi utveckla det och dela med oss till våra livskamrater.
*
Så tycker jag om att älska livet. 
Med hälsning från mig från min bänk vintersolen i Landet Fantasia. /Knut K

Vad är att vara människa?

Kåseri nr 461

livsvandringenMin tid har nått. 
Långt. 
Mitt liv har varat 
Länge. 
Mycket länge.
Jag är oerhört tacksam för det.
*
När jag blickar bakåt ser jag mina nära och kära. Jag känner stor glädje. Jag minns också livsvänner och livskamrater jag känt långa tider i samhället. Jag blir nöjd när jag tänker på alla jag mött. Många är borta nu. Så är livet. Vi föds. Lever. Och dör.
*
Vad är att vara människa? Hur är det att vara människa? Vad kan vi ge för svar på de två frågorna? 
*
Min livsstig började som bondson i Frödinge i Norra Kalmar län. Den fortsatte till Linköping, Motala och Stockholm. Första delen av min stig studsade jag fotbollar från den ena fotbollsplanen till den andra. Jag hade både levnadsmål och fotbollsmål i sikte. Många är de kamrater jag spelat med i spännande fotbollsmatcher. Lika många har jag spelat mot. Svaret på frågan hur ungdomsdelen av mitt liv varit är svaret:
– Livet har varit en lek med fotbollen. Jag har upplevt fin kamratskap och stor glädje.
*
Vid ett besök hos polischefen i Motala blev jag anställd som polis och fann att livet inte bara är lek. För många medmänniskor är livet elände, våld och falskhet. För andra är liv välstånd vänskap och kärlek.
*
Jag slutade vid polisen och fortsatte som socialarbetare. I det yrket befästes det jag fann i polisyrket. Alla vi människor lever inte så bra i vårt samhälle som vi kunde göra om samhället vore jämlikt och män och kvinnor jämställda. Världen är inte jämställd och inte heller jämlik.
*
Erbjudandet jag fick att bli chef för Folkets Hus i Motala accepterade jag för jag ville vara med och utveckla kulturen i den fina staden och skapa möjligheter för motalaborna att få uppleva publik kultur som sång, musik, teater och konstnärlig utställningsverksamhet. Ännu viktigare var det för mig att i Folkets hus ge möjlighet för intresserade att utveckla sina intressen i att själva skapa teater, göra bilder, spela och sjunga. Möjlighet skulle också finnas för våra besökande och gäster att fortbilda sig i studiecirkelverksamhet samt delta i konferenser och kurser. Jag ville att Folkets Hus skulle bli en viktig mötesplats för motalaborna. Jag upplevde stor glädje när kulturen i Motala utvecklades ungefär så som jag hoppats på. Motala AIF och IFK har sina hemmaplaner som de brukar i sportens värld. Folket Hus ville jag skulle bli och vara kulturens hem.
*
Min livsstig fortsatte till Stockholm där jag som kulturchef för Folkets Hus Riksorganisation fick vara med om att utveckla teaterkulturen i vårt land. Tillsammans Annika Svärd på FHR och teaterfoket Lennart Hjulström, Gunilla Nyroos, Bertil Jansson och Kent Anderson startades Folkteatern i Sverige med hjälp av 8 miljoner kronor från FOLKSAM. Folkteatern hade som inriktning att föreställningarna skulle framföras på platser som normalt inte får teater. Projektet varade så länge pengarna räckte. Pengarna räckte i tre år. Under den tiden skapades debatter som var till gagn för kulturen i vårt land Sverige. Kulturminister Bengt Göransson var då kulturens ledstjärna. Jag beundrade honom mycket för hans insatser.
*
Vad är att vara människa? Hur är det att vara människa? Vad kan vi ge för svar på de två frågorna? Vi borde fundera och jämföra hur vi levt och lever under våra livs-stigs-vandringar. Med eller utan kultur.
*
Min tid har nått långt. 
Mitt liv har varat 
Länge. 
Mycket länge.
Jag är oerhört tacksam för det.
Med hälsningar till alla jag mött ./Knut K

Ord, minnen sång och musik

Kåseri nr 460

Jag lyssnar på sång och musik i dag. Ord bärs fram till mig av musiken. Musiken skapar stämning i min hjärna och i rummet där jag befinner mig. Musiken tänder glädje när den stimulerar mig med glädjesånger. Musiken och sången kan också röra vid andra känslor. Det kan ske på flera olika sätt. Jag kan bli gråtfärdig och ledsen. Jag kan bli arg. Jag kan tycka illa om musiken och textens innehåll och stänga av det jag lyssnar på. Jag kan också bli nöjd. Ja, nästan lycklig av sång och musik. 
*
magnusugglaJag hörde nyss Magnus Uggla sjunga ”Jag och min far”. Musiken förde orden rakt in i min hjärna och mitt hjärta och berörde mina känslokamrar. Mina tårar rann när sången var slut. Magnus uppträdande var fulländat. Jag kommer att minnas den sången så länge jag lever.
(Ur TV4;s program ”Så mycket bättre”.)
*
Min stora idol som nutidens musikskapare är Benny Andersson. Bennys musik med Helen Sjöholm och Tommy Körberg som artister kan jag höra om och om igen.
”Du är min man ” är en av favoriterna ur deras program.
*
Ord förgyller mitt liv, skrev jag i ett kåseri i går. Orden tar mig med på olika turer i livet. Om jag tänker ordet Sommar är det som att öppna en grind till sommarängarna. Ur mina minnen kan jag uppleva sommarens olika blomster. Nya ord skapas i min hjärna som väcker andra minnen och jag kan locka fram många sköna upplevelser ur mitt liv. 
*
När jag med ordet Vättern öppnar en annan sommargrind ser jag mig sitta en kväll vid Vättern i Råssnäs i sjöstaden Motala. Sommarvågor rullar in på stranden och skapar porlande musik när vågorna rinner tillbaka i Vättern igen. Solen målar himlen röd när den är på väg ner långt borta i väster. Livet skänker mig av sin trolska skönhet när jag går hem.
*
Med ordet Framtid kan vi släppa loss fantasin och hitta på hur vi vill se fortsättningen av våra liv. Hur vill vi se framtiden? Hur vill vi uppleva den.
*
Fyll gärna i och berätta för mig på Facebook vad du min vän vill ska hända i ditt framtida liv.
Med hälsning Knut K

Vårt land. Vårt land; Vart är vi på väg?

Kåseri nr 459

polisbilJag hörde en intervju med Rikspolischefen i TV 4. I intervjun klargjordes vårt lands problem med det civila mördandet. Mördandet sker nu på många platser. Inte bara i Stockholm, Malmö och Göteborg. Rikspolischefen berättade om behovet av fler poliser, kameror och hårdare straff. Vi har kommit så djupt i kriminalitet att vi behöver flera fängelser. Det fanns en tid en tro att fängelserna skulle läggas ner på vissa platser – och gjordes så också. Det sociala livet gick då ut på att alla i framtiden skulle leva jämlikt och bra i vårt vackra land. Lönerna höjdes. Kvinnorna kom ut i arbetslivet. Allt flera byggde sig egna hem eller flyttade in i moderna lägenheter. Trafiken ökade. Vägar anlades. Många kunde köpa sig bilar. Skolan och sjukvården utvecklades. Barnbidragen höjdes.

Detta är en del av det dåtida utvecklingslandet. Det finns mycket mer att skriva positivt om men jag stannar där.
*
Jag tjänstgjorde som polis tolv år i Motala polisdistrikt och som socialarbetare tolv år i Motala kommun. Ordningsmässigt var Sverige ett annat land då. Jag minns en natt i Motala. Bertil Karlsson och jag hade bilparull. Hasse Månsson vakttjänstgöring. Vi tog kaffepaus inne på polisstationen på Prästgatan 6. Allt var lugnt i stan den kvällen. Vi talade ofta om livet i samhället. Jag sa litet provocerande:
– Behövs vi poliser egentligen? Vi har inte gjort ett enda ingripande i kväll. Det enda vi får göra kontinuerligt är att hämta alkisarna när de somnat på någon parkbänk.
– Nu är du väl ”ute och cyklar”. Trafikkrockar har vi ju ofta att reda ut. Om vi inte funnes skulle folk köra som dårar och parkera var som helst i stan. Många biltjuvar tar vi fast, svarar Hasse.
– I lägenhetsbråk där män misshandlar kvinnor skyddar vi kvinnor och barn. Vi är skydd för människor så ingen blir nerslagen och misshandlad ute i samhället. Vi gör nytta genom att vi finns. säger Bertil.
– Vi poliser garanterar alltså för ordningen och säkerheten i Motala, säger jag.
*
Vi blir överens om att poliser behövs. Bertil och jag åker ut med vår polisbil i den lilla vackra sjöstaden Motala. Stillhet och lugn råder.
– Jag undrar hur framtiden kommer att bli för oss poliser, säger Bertil.
*
Om jag träffade Bertil och Hasse skulle jag kunna tala med dem om hur polisarbetet blev men Bertil och Hasse finns inte mer. Jag skulle berätta för dem att dödspatruller härjar i många bostadsområden och att polisen inte klarar att reda ut mordbrotten. Jag skulle säga:
– Nästan varje dygn blir någon avrättad någonstans i vårt land. I natt har två unga människor skjutits i Stockholm och Malmö. Bara några få mördare blir gripna och åtalade. 
Bertil och Hasse skulle inte tro att det är Sverige jag berättar om.
– Vem är det som styr egentligen? Skulle Hasse fråga. Han var alltid snabb i tanken och klar i replikerna.
*
– Den frågan skulle även jag vilja ställa. I dag, Nu.
Vad skulle jag få för svar? Av polisen? Av dödspatrullerna? Av folket i förorterna?
*
Samhället har utvecklats tekniskt och ekonomist på ett nästan ofattbart sätt. Hur samhället är nu vet ju ni som läser mitt kåseri. Jag behöver inte berätta mer om det. Dagens polis lever ett annat liv än Hasse, Bertil och jag gjorde under min polistid. 
*
En fråga jag går och grunnar på är.
– Varför blev vårt samhälle som det blev? Något måste ha gått snett i den sociala levnaden någonstans i tid och rum medan det gått över förväntan inom ekonomin och kunskapsutbildningen i andra delar av livet i samhället.

Jag avslutar med att sända varma tankar till Bertil och Hasse och alla de fina poliskamrater jag hade i Motala.
/ Knut K

Vackra Vinterland

Kåseri nr 458

vinterlandDu är här nu och hälsar på. Sjöarna lägger sin is. Träden lyser vita av frost. När jag går ut blir mina kinder röda av dina minusgrader. Ögonen rinner när de bländas av solens ljusstarka sken.
Jag ler mot solen. Den ler mot mig.
*
Tack mitt vackra Vinterland. 
för att du gör mig glad 
månaden januari 2018. 
Jag delar gärna min glädje med någon som vill dela med mig.
Med hälsningar
/Knut K
*

Vi går in i det nya året

Kåseri nr 457

terrorattack drottninggatanTiden går och lämnar spår.
Vissa spår suddas ut.
Andra blir kvar.
Kvar blir de minnen som starkt berättar om tider som var. 
*
Tiden gör ständigt nya spår. Jag ser en liten flicka gråta. Hennes tårar rinner nerför kinderna. Flickans bror blev nyligen skjuten av ett mördargäng. Bredvid flickan står hennes far. Han undrar sorgset, förtvivlad;
– Varför sköts just min son?
*
Tiden lämnade spår i mördarens hjärna . Det han såg under mordet fördes av ögonens nervceller till de inre delarna av hjärnan och blev kvar där.
Kommer de spåren att med tiden suddas ut ur gängmördarens sjuka hjärna.
Kan människor bli hur avskyvärda som helst? 
Och leva så.
Kan vad som helst rymmas i mördarnas samveten. Det verkar så i dag.
*
I speciella delar av världen sprängs medmänniskors kroppar till köttdelar, benbitar och blod som rinner på marken.
Det finns människor i världen som kastar levande barn i eldar och låter barnen brinna upp.
Vem kan göra så?
Jag vet inte.
Men de finns de som kan göra så.
*
Som avlutning vill jag skriva om tiden som lämnar minnen från Drottninggatan i Stockholm. Vi minns det meningslösa mördandet med en lastbil. Jag var just då på gatan intill och hörde skriken och såg folket springa i panik från mordplatsen. Jag minns folkets vrede och det hat som väcktes och brann hos medmänniskorna efter attacken. Med tiden blev människorna som en stor familj med mottot: 
”Det onda skall aldrig få vinna över det goda som finns mycket av i vår värld.
*
Tiden går. Den lämnar spår.
Vissa spår suddas ut.
Andra blir kvar. / Knut K

En rapport från Sverige. Vårt vackra avlånga land

Kåseri nr 456

vanskap solidaritet karlekHan flydde från sitt fosterland i krig. Han kom till Sverige för att få leva i fred. Han dog av sju knivhugg i ryggen på väg in till sin gymnasieskola i Enskede i Sverige.
*
Mördaren är gripen och häktad. Han är bara barnet. Ändå så stor att han kan hugga en kamrat i ryggen med en kniv.
Var kom kniven ifrån? Mätningar som gjorts visar att många ungdomar bär på knivar både på sin fritid och i skolorna.
Varför är det så?
*
Knivöverfallet i Enskede är inte det enda mordet i vårt land. Ihjälskjutna ungdomar noteras nästan dagligen. Ligor bekämpar varandra med vapen i många förorter. Nyligen berättade folket i Spånga om det vansinniga kriminella liv som förekommer där. Affärsinnehavarna vill slå igen. Folket i Spånga törs inte gå och handla utan att riskera att bli rånade.
*
Sverige, Sverige du vackra avlånga land. Du har fått krämpor som är svåra att behandla. Du har sår som är svåra att läka. Du har fått rädslor som gör att ditt folk inte törs gå ute hur de vill på kvällstid. Kvinnor våldtas. Äldre rånas.
*
Sverige, Sverige du vackra avlånga land du behöver läkare som kan bota dina sjukdomar. Du behöver läkemedel som kan hindra dina sjukdomar från att blomma ut och göra ännu mer skador i hela din lekamen?
*
Jag frågade: Var finns läkarna? 
- De sociala Samhälsläkarna är de som är valda in i Riksdagen. De har till uppgift att stifta lagar och verka så att folket får leva i fred och frihet, får jag till svar.
- Varför lever vi inte i fred då, är min fråga.
- De valda verkar ta för mycket av sin tid till att angripa varandra partivis.
- Varför
- För att få större makt.
- Var finns läkemedlen? Frågar jag också.
- Vänskapen, solidariteten och den varma kärleken är läkemedel som kan bota sociala sjukdomar. De trängs tillbaka och ersätts på allt flera orter av egoism, hat och iskyla, är de svar jag får.
*
- Sverige, Sverige fosterland. Du långa land. Du vackra land. Du ojämlika våldsangripna land. Du måste räddas från de mörka sinnena och våldsverkarna och återvinna ljuset och glädjen i HELA landet och hos alla medborgare.
- *
- För att bygga det nya samhället behövs vi alla som lever humanistiska liv. Både valda riksdagsledamöter och fritt verkande medmänniskor. Läkemedlen vi skall använda är vänskap, solidaritet och kärlek.
*
Med hälsning och önskan om en God Jul och ett Gott nytt år/ Knut K

Månen och jag

Kåseri nr 455

maneRund och gul och grann sken månen på oss i natt. Jag älskar månens sken även om den bara skickar solens ljus vidare till oss. Jag minns vackra vinterkvällar när månen lyste upp våra skidfärder på Johanssons kulle i Frödinge. Det var som att vistas i ett sagoland. Skidorna skrapade mot den frostbitna skaren. Skrapandet blev till musik.
*
Jag minns när jag månskenskvällar i december gick runt Råssnäsudden i vackra sjöstaden Motala. Vättern liknade en guldblänkande kristall. Stjärnorna blinkade mot mig i skyn. Jag tog emot det fantastiska som visade sig för mig där jag gick. Jag kände mig liten mot det underbara som lyste upp min stig. Samtidigt kände jag mig privilegierad som fick uppleva månskensnätternas förtrollning.
*
När vi bodde högst upp på Myrstuguberget i Huddinge kommun såg vi vida omkring. Månskenet belyste Fittja, Alby, Albysjön och Hallunda, Vårby Gård, Vårberg och Skärholmen. Gator och hus lyste mot månen med sina elektriska lampors ljus. Den elektriska gatubelysningen fanns som en ljusdimma efter marken. Den räckte inte upp i höjderna men månen med vår sols reflekterande ljus nådde mina ögon när jag stod på Myrstuguberget och njöt stjärnklara decembernätter.
*
I natt i Tumba där jag nu bor lyste månen underbarare än någonsin. Den såg också större ut eftersom den var närmare jorden än vanligt. Det är samma måne som lyste på mig när jag åkte skidor i Frödinge eller gick på Råssnäsudden i Motala eller belystes på Myrstuguberget i Huddinge kommun. Månen är densamma. 
Vem är jag? Nu, denna soliga dag i december.
Hur ser Sveriges land ut nu? Hur var mitt fosterland när jag var barn? 
Vår vackra vida värld har förändrats.
Tekniskt. Ofattbart mycket.
Vår teknik har nått så långt att vi kunnat ”hälsa på” Månen och där lämnat en del skrot efter oss. Nu forskar vi på hur vi skall kunna resa mycket långt ut i Rymden. Vi har nått långt med forskningen men kommer aldrig fram till oändlighetens slut.
*
Rymden har inget slut. Jag förstår inte hur det kan vara så men jag förstår numera att jag inte förstår det oförståeliga. Jag är en jordling. Jag förblir en glad jordling. Jag är glad för att jag fått uppleva så mycket kärlek med mina nära och kära och fångats i glädjens rus tillsammans vänner och kamrater.
*
Jag kommer aldrig ut i rymden. Jag förblir en jordling som gått mycket långt på min livsstig. Jag är tacksam för den färden. Det tänkte jag på i natt när den ovanligt stora månen lyste över mig och min värld, mitt land och mitt hem.
*
Så gick en natt i månens sken. Den natten kommer inte mer. 
*
Med hälsning Knut K

I går var jag hos tandläkaren Sam Sofya I Folktandvården

Kåseri nr 254

I dag skiner solen från en himmel utan moln. I dag vaknar jag tidigt med mina mått mätt. I går var jag hos en tandläkare hos Folktandvården i huset här bredvid. Inte ett enda hål hade jag i mina tänder.
– Du har varit duktig Knut sa den unga mycket trevliga tandläkaren Sam Sofya till mig. 
– Du har också borstat med den lilla blå tandborsten mellan tänderna. Annars hade inte dina tänder varit så fina, sa han också.
– Det har jag gjort. Jag fick lära mig det här hos en kollega till dig för några år sedan. Sedan dess har mina mun mått bra, svarade jag.
– Du ska också tänka på att borsta dina tänder under skinnet innanför läppen för där samlas bakterier som kan vara elaka mot tänderna, undervisade han.
Därefter satte han igång och slipade alla tänderna och fickor mellan tänderna. Vattnet sögs upp med en sug av sköterskan. Jag svalde ändå mycket vatten men jag klarade mig utan att drunkna.
När han efter en kort stund stannade upp med slipandet sa han:
– Lyft din hand om du tycker det blir jobbigt. 
Jag behövde inte lyfta händerna. Allt gick bra. 
*
Jag ville bara rapportera på Facebook att jag mötte en sköterska och en tandläkare på Folktandvården som var underbara av vänlighet. De handlade mig nästan ömt. Att jag inte hade några hål och blev ordentligt behandlad gjorde glädjen stor. Att jag blev helt rengjord från tandsten gjorde mig ännu mer nöjd med mitt besök.
Jag behöver inte besöka tandhygienisten nu på en tid.
– Jag har varit hos tandläkare många gånger genom åren men jag har aldrig blivit så vänligt behandlad som i dag, sa jag till sköterskan och tandläkaren
De log mot mig.
Tandläkaren sa;
– Då ses vi om ett år igen. Fortsätt med att sköta dina tänder då går allting mycket lättare när du kommer oss tandläkare,
*
Jag tackade och vi skildes med att jag betalade 1025 kronor för behandlingen
*
Med hälsning denna soliga morgon/
Knut K

Om tomten inte finns. Vem kommer då till hemmen med julklappar på julaftonen?

Kåseri nr 453

tomtenSnön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken” skrev en författare i en dikt för länge sedan. Många tror att jultomtar delar ut julklapparna på julaftonen. Hur nu det ska gå till. Jultomtar finns ju inte i verkliga livet.
Eller hur?
*
Jag har varit tomte på många platser i mitt liv och sett hur barn med skräckfyllda ögon tagit emot julklappar av mig, tomten, när jag frågat ”om det finns några snälla barn”. Alla barn hade svarat: 
”Ja. Vi är snälla” 
Barn är ju snälla. De ljög inte om det. Jag trodde på barnen och delade ut de julklappar jag haft i den stora säcken jag hade med mig.
*
I dag när jag skriver detta är vi i slutet av november 2017. Reklam om julmat på julbord annonseras ut på restauranger. Belysningar sätts upp på gator och torg. Affärerna pyntas.
Det ska bli jul.
Inte än. Inte snart. Men om en månad. Nästan. Julmusik och vackra sånger skall ljuda överallt i kyrkor, varuhus, i datorn, i radion och på TV. Hela vårt avlånga land ska fira jul. Många kyrkor fylls av besökare på julottan. Den mäktiga psalmen: ”Var hälsad sköna morgonstund.” kommer att sjungas. 
Julevangeliet uppläses av präster och biskopar. Det börjar;
”Det hände sig vid den tiden…”
*
Vi har många ensamma och fattiga i vårt land i dag. 
Jag oroar mig mycket för:
*Dem som i vårt land lever under fattigdomsgränsen. 
*Dem som lever på svältnivån 
*Uteliggarna.
*
Om vi får en riktigt kall jul kommer en del uteliggare och svältnivå-människor att frysa eller svälta ihjäl.
Dem som lever mycket ensamma oroar mig också. Vid jul samlas familjemedlemmar i familjegrupper Den ensamme blir ännu ensammare.
*
Jag hoppas att kyrkorna och andra människovänliga organisationer upplåter lokaler med sovplatser och tillgång till julbord med god julmat. Givetvis hoppas jag att samhällets glädjeambassadörer som kan spela julmusiken och sjunga sångerna också sprider ut av sin glädje till dem som ingen glädje har.
*
Varför skriver jag detta en månad före jul? Svaret är att jag vill vara ute i god tid och försöka stimulera dem som vill göra extra goda gärningar över jul. Vad finns att göra? Tillfälligt. Jag hoppas att kyrkor och andra människovänliga organisationer upplåter lokaler med sovplatser och tillgång till julbord, julmat och julglädje. S:t Klara kyrka i Stockholm är ett föredöme som flera kunde ta efter. Givetvis hoppas jag att samhällets glädjeambassadörer som kan spela julmusiken och sjunga julsångerna också sprider ut av sin glädje till dem som ingen glädje har.
*
Den arrangerade julglädjen är bara tillfällig för dem som har det svårt. När julen är över är det goda livet slut. Våra politiker och entreprenörer och företag måste utveckla vårt land så att ingen saknar arbete. Målet skall vara att varje människa skall klara sig själv på sin lön eller annan inkomst. Ingen skall fara illa.
*
”Snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken” skrev en författare i en dikt för länge sedan. Många trodde då att riktiga tomtar finns. Om inte tomtar finns - vem ska då sköta tomtarnas viktiga jobb så alla i Sverige boende fattiga, hungriga och ensamma också får tillgång till en säng, julmat och julglädje.
Med hälsning i god tid före jul./ Knut K

Vad är att vara gammal

Kåseri nr 452

arbetande pensionarTexter efter föreläsningar av Marianne Rundström f d TV och Professor Yngve Gustafson
*
När är en människa gammal? Det är en svår fråga. Pensionärsåldern var förr satt till 67 år. Den minskades efter lång tid till 65 år. En anledning för detta var att en majoritet av svenska folket ville vara fria från arbete i samhället från det år de fyllt 65 år. Genom ATP fick de bra pensioner. De ville ut och resa och njuta av friheten. Andra fick fina möjligheter att utveckla sina liv inom olika områden. Somliga i det hårda arbetslivet orkade dock inte ens jobba till 60 år. 
-Togs tillräcklig hänsyn till det? är min fråga.
*
Samhällets tekniska utveckling tog bort många krävande jobb och alltfler medmänniskor levde längre och längre. Välståndet i vårt land gjorde att ännu flera fick bättre och bättre hälsa. Samhällets pensionskostnader ökade och ökar på grund att så många får vara friska och leva längre och längre. Pensionsåldern ökades därför till 67 år. 
Somliga som pensionerades vill fortsätta sina yrken längre än till 67. De vill inte gå i samhället utan att göra något. De vill tjäna mer pengar än de får i pension till 65. En f d statsminister förslog att pensionsåldern skulle höjas till 75 år. Många gnydde för det förslaget men många, många ville ha högre pensionsålder än 67.
*
Den pensionsöverenskommelse som gjordes på 1990 talet visste inte klart hur hälsoutvecklingen skulle bli. De ansvariga i socialdepartementet vet nu att de insparade pensionspengana inte kommer att räcka som planerats. Folk är för friska och ”lever för länge”. I framtiden måste mera pengar skjutas till för att alla ska få den pension de har rätt till.
*
Vad måste staten göra nu? 
Svar:
– Ny utredning och nya beslut att höja pensionsåldern. I den utredningen måste tas med hur de som inte orkar med att jobba så länge som planeras skall få pension så de också kan leva bra liv.
*
Vi var nyligen och lyssnade på TV-kända Marianne Rundström i Botkyrka Folkets Hus. Marianne har skrivit en bok som heter Passé. Hon ifrågasatte på föreläsningen om människor verkligen är passé när de fyllt 67år. Hon och många andra vill fortsätta och jobba upp genom åren. Dessa många vill inte bli avskedade när de fyllt 67. Marianne berättade att hon slutade frivilligt på TV eftersom hon ansågs för gammal för att leda speciella program. Yngre kollegor anställdes som passerade Marianne och tog de intressantaste jobben. Hon är nu egen företagare. Marianne åker runt och talar om sin bok som också berättar om åldersdiskriminering i vårt land. 
*
Mariannes entusiasm och kunnighet visade att hon inte är Passsé. Sverige har numera väldigt många friska äldre människor. En stor del av dem som är 60 - 70 år kan i mitt tycke inte kallas gamla. De är medelålders. De som är mellan 70 – 90 år kan kallas ”äldre”. ”Gammal” blir våra svenska medborgare först vid 90 år.
*
Vi lyssnade i Tumba Folkets Hus på professorn Yngve Gustafson från Umeå. Det var en upplevelse. Han har i hela sitt långa liv jobbat för att äldre människor skall få leva bra liv ända till slutet. Han har en kunskap och erfarenhet av geriatrik som ingen annan i vårt vackra avlånga land. Han berättade att han tror att de barn som föds i dag kan bli upp till 128 år om hälsan sköts med mat och motion och bra sociala liv. Han berättade om mediciner som om de ges felaktigt kan ta död på gamla medmänniskor med svaga kroppar. Yngve tror inte att läkarna har tillräcklig kunskap och kompetens när de ger medicin till medmänniskor som är svårt sjuka eller har smärta i kroppen. Han anser att läkare inte får den utbildning de behöver för att vårda gamla medmänniskor.
*
Jag ställde som inledning en fråga:
– När är en människa gammal? 
Det är en svår fråga. När tycker du att vi är gamla?
Yngve Gustafson berättade i flera timmar om mediciner, åldersdiskriminering och sina egna erfarenheter. Han började 10:00 och slutade 16: 00. Jag slutar för i dag men vill återkomma med mera från Yngves mest fantastiska föreläsning.
*
Jag sänder en maning till mina läsare som behöver mediciner, 
– Mediciner är viktiga för oss när vi blir sjuka eller har svåra smärtor men det är viktigt vi tar väl reda på vad vi äter för mediciner. Vissa mediciner är skadliga för våra kroppar
Jag återkommer,
Med hälsningar /Knut K

Dagens tankar går till vänner jag känt och känner

Kåseri nr 451

moln maneVädret har rullat ut sin grå matta över landskapet där jag bor. Solens ljusa strålar göms. Regnet har i natt vattnat mark, hus och de bilar som står parkerade utomhus. November är inte känd för att vara månaden med vackert väder. Många gläds för att november är sista trappsteget till julmånaden december. 
*
Jag ska berätta att jag såg månen när den lyste på oss härom natten. Landskapet förändrades av den stora runda månens sken. Novembernatten blev trolskt vacker. 
Jag fick dåligt samvete för att jag kritiserat november och skrivit att det är november månad jag tycker sämst om. Alla månader har sina särdrag. Även november har sina vackra dagar och nätter. Just när jag skriver detta bryter solen sig ner genom gluggar i molntäcket. Landskapet ljusnar. Gräsmattorna blir vackert gröna i trädgården i parken utanför vår bostad. Jag blir glad i sinnet.
*
I veckan efter Helgons Dag vill jag med denna text sända tankar till alla dem som genom åren gjort livet trevligt och bra för mig i samhället. Många av er som varit mina vänner ser jag framför mina ögon. Jag ser händelser vi skapat tillsammans och verksamheter vi utvecklat och genomfört i glädje. Jag minns spännande fotbollsmatcher vi spelat med och mot varandra. Fotbollsspelet har lagt beslag på många matchtimmar av mitt liv.
Jag gläds åt att jag fått leva med er som inte längre finns i livet. Jag minns att vi tagit oss fram på livets slingrande vägar och upplevt livsglädjen tillsammans.

*
Jag låter i dag mina tankar också söka sig ut i vårt avlånga land till platser jag levt längre tider. Jag tänker på släktingar och vänner i min barndoms hembygd Frödinge. Jag tänker på arbetskamrater och idrottsvänner i städerna Linköping, Motala och Stockholm. Jag tänker på min familj samt vänner och bekanta i min nuvarande hemort i Tumba.
*
Jag gläds åt att jag i mitt liv fått och får leva tillsammans med många underbara medmänniskor. Jag tackar livet för att jag fortfarande får vandra på slingrande vägar i sällskap med vänner. 
*
Jag tycker att vi ska leva så att livet blir en glädje att leva för oss själva och för våra medmänniskor.
*/Knut K

I demokratins hjärta

Kåseri nr 450

fattig rikSverige, Sverige fosterland
Du långa land från syd till nord
Du rika land. Du vackra land
Du, till ojämlikhet förändrade land
Vem har du blivit? Vem är du nu?
Jag ser med förundran på vad som sker.
Du är inte längre det goda hemmet för alla i vårt land.
Jag ser med förundran på vad som händer och sker med dig mitt älskade fosterland.
Vakna människor 
Öppna era ögon och se.
*
Fattiga blir fattigare. Många som nu är pensionärer har hela livet troget jobbat för egen försörjning och sitt land. Somliga blev efter pensionen fattigpensionärer. De har svårt att klara sina försörjningsbehov. 
De verkligt rika blir rikare och rikare. Landet delas upp. Rika bor i de rikas områden. Fattiga i områden där endast få rika väljer att bo. Folk som helt saknar möjlighet att bekosta bostad ”bor på gatan.”.
Många lever i utanförskap.
Anmärkningsvärt är att många barn och ungdomar saknar hem ihop med sina föräldrar. De är unga delegater i gatans departement.
*
Kriminaliteten tar över områden i förorter. Tre mördades förra natten. Tre skjutna i natt. Ett tjugotal skott sköts mot ett polisbefäls bostad nyligen.
Ligors folk vill skrämma polis och allmänhet till lydnad. Skotten mot medmänniskor och mot polisbefäl är skott rakt in i den svenska demokratins hjärta.
*
Vakna människor. Öppna era ögon och se 
Vi behöver varandra.
Vi har grundmedicinen. Den heter solidaritet. Den ges och blandas med rättvisa, stark vilja, trygghet och frihet.
Vi måste ha dig Sverige som ett fritt demokratiskt land.
Vi får aldrig ge upp.
*
Med hälsning /Knut K.

Rapport från Landet Lagom och Landet Fantasia

Kåseri nr 449

man i parkLördag i dag. Solen skiner. Lövträden brinner i höstens starka färger. Oktober heter månaden vi lever i. Frosten var i går här. Frosten smälte bort i gårdagssolen men lovade komma igen. Det löftet kommer frosten att hålla. Kanske redan i kommande natt.
*
Jag sitter på min bänk i Landet Fantasia. Här blir värmen så som jag beställer att jag vill ha den. Jag väljer sol och lugna vindar i dag. Jag vill inte frysa. Inte heller bli för varm. Jag vill ha lagom varmt och kallt.
*
Tänk vilket ord lagom är -och står för. Vi ska sova lagom länge. Vi ska äta och dricka lagom mycket. Vi ska ta på oss lagom mycket kläder. När vi köper kläder skall vi välja sådana kläder som är lagom. Skorna ska inte klämma och inte glappa. De skall vara lagom. Vi ska tala lagom högt i hus med många lägenheter så vi inte stör grannarna men ändå hör vad vi säger till varandra. Många anser att det är så det måste vara. Vi ska leva lagom under vår livstid.
*
När jag sitter på min bänk i Landet Fantasia kan jag inte låta bli att lämna Landet Lagom. Jag vill leva med vänner i mycken värme. Inte lagom. Jag vill skratta ut av äkta glädje. Inte lagom. 
Jag vill inte leva mitt liv lagom. Jag vill söka det som är omöjligt att hitta i sång och musik. Jag vill se in i konstens värld och förstå det konsten har svårt att lära oss. Jag vill leva så mycket som möjligt. Inte lagom mycket.
*
Jag vet att vi kan misslyckas om vi spänner bågen för hårt. Bågens sträng kan brista. Men om vi inte spänner livets bågar kan vi inte få veta hela sanningar om det som finns att söka i livet. Jag har spänt många bågar i mitt liv. Jag vet att somliga bågars strängar brustit. Dem har jag placerat längst in i en garderob. Jag har spänt bågar som inte brustit. Dem har jag kvar i mina minnen.
*
Jag minns det år jag fyllde femton. Vi stod några stycken på en mötesplats som kallades ”Gata”i min hemby Frödinge i Norra Kalmar län. Vi ”pratade fotboll” Jag hade som femtonåring blivit uttagen att spela med i Frödinge-Brantestad Sportklubbs A-lag. Jag sa kaxigt:
– Jag ska spela fotboll i allsvenskan.
– Tror du en ”bonnunge” som du kan få spela fotboll i allsvenskan, sa hånfullt en av dem som var med på ”Gata”. 
Det han sa sporrade mig. Jag spände bågen och lyckades nå min dröm den dagen jag fyllde 24 år. Livet kan vara en fest. Livet kan vara glädje. Sök reda på festen och glädjen. Spänn livets båge. När jag tänker tillbaka känner jag stor glädje över att jag spänt bågar som gjort att jag kunnat nå spännande yrken och verksamheter under min livstid. Mitt liv har varit mer än lagom. Så känner jag i dag. 
*
Lycka till. Glädje önskar jag att ni alla får uppleva mycket av under livets kommande dagar./Knut K

Hjärnan är stjärnan

Kåseri nr 448

hjarnanarstjarnan”Söndagen den 15 oktober” steg in i vårt hus i morse. Solen sände sitt ljus och värmde omgivningen. Jag sitter nu på förmiddagen och läser boken Hjärnan är stjärnan. Den handlar om hjärnans utveckling hos barn och vuxna, män och kvinnor, friska och sjuka. Du som har intresse för hur vi människor utvecklas, växer och avvecklas borde läsa boken. Den berättar för mig att kärleken har stor betydelse om hjärnan skall utvecklas på bästa sätt. Låt mig citera några stycken i boken som är skriven av Kaja Nordengren från Norge. Citat:
”Barn behöver närhet och omsorg för att de skall kunna utvecklas normalt.”
”Hjärnan hos barn som emotionellt försummas blir så pass hämmad i utvecklingen att den faktiskt förblir mindre än hjärnan hos barn som vuxit upp med kärleksfulla föräldrar.”
”Barn lär när de får ett leende första gången de försöker gå några steg och får tröst när de ramlar.”
”Lärandet leder till att det bildas hundratusentals nervcellsförbindelser i hjärnan.”
”De första två åren av ett barns liv är det ”vinna eller försvinna” för alla de nya nervcellsförbindelserna. De som inte används förloras.” 
” Vår hjärna styr vilka vi är och hur vi lever våra liv. En underutvecklad hjärna kommer att på verka alla aspekter på livet. De barn som fått kärlek under uppväxten och därmed också en bättre utvecklad hjärna, kommer inte bara att vara intelligentare utan också duktigare socialt och mer empatiska än de barn som inte har fått tillräckligt med kärlek” Slut citat.
*
Tack Kaja Nordengren för din bok, Hjärnan är Stjärnan. Tack för det skrivna ordet i boken. Tack för illustrationerna som Guro Nordengren gjort. Texten i boken har gett mig tankar, funderingar, vetenskap och kunskap. Vad har jag för nytta av det jag läst och lärt mig av Kaja Nordengren? Svar:
– Jag har fått lära om kärlekens betydelse för våra livs utveckling.
Jag tar till mig extra av dessa ord i boken:
”De första två åren av ett barns liv är det vinna eller försvinna för alla de nya nervcellsförbindelserna. De som inte används förloras.”
*
Detta gör mig orolig. I Sverige utvecklas alla barnen inte till det de har förutsättningar för. Om barnen får utvecklas i kärleksmiljöer kan deras första två år lägga grunden för rika liv i folkets framtidssamhällen. Min undran är:
”Hur skall föräldrar, lärare och andra barnafostrare och politiker skapa kärleksfulla levnadsmiljöer som gör att alla barns nya nervcellsförbindelser brukas och gör barnen glada och mottagliga för lärande under uppväxten och sedan också bra levnad resten av livet.”
Ett viktigt råd är att föräldrar läser böcker för barnen och att barn som kan läsa får möjligheter att läsa mycket. 
*
Jag hoppar till oss äldres leverne som efter pensioneringen får mindre kommunikation med omgivningen. Om våra hjärnor då inte blir tillräckligt aktiverade blir nervcellsförbindelserna färre. Vi får sämre minnen och svårare att hitta ord när vi skall prata med någon. Råd för detta är att aktivera hjärnan. Det kan ske genom att läsa tidningar och böcker, gå på teater, lyssna på tal. Andra moment som aktiverar hjärnorna är att lösa korsord av olika svårighetsgrader. Bordtennis är en lämplig sport som stimulerar våra hjärnor och kroppar. Bordtennis kan vi spela och bli aktiverade av långt upp i åldrarna.
*
Aktiviteter för hjärnan gör att vi även i högre åldrar kan utveckla våra hjärnor både när det gäller minnen och tankeförmåga. Lämpliga sporter ger kroppen rörlighet och uthållighet.
*
Genom att aktivera hjärnorna från barndomen tills vi blir äldre minskar vi riskerna från att bli gamla och isolerade.
*
Tack Norges Kaja Nordengren för boken ”Hjärnan är Stjärnan”s innehåll.
Solen lyser här i dag. Jag ska gå ut i solen och läsa resten av boken, Trevlig ny kärleksfull hjärnutvecklande vecka önskar jag alla.
Och hälsning Knut K

September gick ut oktober kom in

Kåseri nr 447


Lek med tankar och ord.
*
oktober– Nu ska jag gå ut, sa september och tog på sig sin färggranna lövkavaj och gröna byxor.
– Min tid är slut, sa september och vinkade adjö till dem som stod på datumgränsen för at ta emot oktober
*
– Vad har du gjort under din tid som höstmånad, frågade oktober?
– Jag har regnet på vissa ställen. Torkat upp på andra. 
– Du regnade visst så mycket att många bönder inte kunde köra i jorden och plocka upp potatisen. Var det nödvändigt?
– Många har klagat på att brunnar sinat så jag bad väderguden hälla på ordentligt så de som har brunnar fick tillräckligt med vatten. Men på vissa platser blev det lite för mycket. På andra platser fick de borra nya brunnar för att få vatten. I rättvisans namn måste jag försvara mig med att jag fick ärva torkan av augusti som ärvde den från juli, sa september
*
– Kan du september råda mig något nu när jag ska ta över hösten efter dig? frågade oktober.
– Ge folket i Sverige en skön oktober med månljusa nätter och soliga dagar. Ge norrlänningarna snö och minusgrader i slutet av månaden men vänta med vintern i södra Sverige. Vintern i söder kan november sköta, svarar september
– Är det något annat du vill skicka med mig?
– Jag vill skicka med dig att göra allt som är möjligt så att Sverige blir ett fredligt land
– Hur ska jag som bara är en höstmånad med 31 dagar kunna göra något för freden, frågar oktober
– Ja jag vet men någon av oss månader borde göra något positivt i politiken i Sverige. Hos mig i september, har landet varit som en hönsgård i Riksdagshuset där ledamöterna som tuppar och höns slagits om de högsta pinnarna, Folket har suttit på läktarna och i TVn tittat på för att få veta vem som kan samarbeta med vem och vem ingen kan samarbeta med. Någon klarhet verkar det inte bli förrän hos mig i september nästa år när Sverige går till val till Riksdagen, säger september
*
– Nu måste du gå september så jag får ta vid. En månad går så fort, säger oktober och tar bort septembers blad i almanackan Och bläddrar fram sitt eget blad OKTOBER,
*
Jag önskar oktober välkommen i tjänst. /Knut K

Är människan god innerst inne?

Kåseri nr 446

lunnevadEn av många positiva delar av mitt liv var de tre åren jag fick gå på Lunnevad folkhögskola utanför Linköping. Vi bodde på skolan, hade lektioner från åtta på morgonen till sex på kvällen. Vi hade lektioner även lördagarnas förmidagar. Många kvällar hade vi trevliga gemensamverksamheter av olika slag. Bland annat spelade vi korgboll i vår fina gymnastiksal. En vinter erbjöds vi att i studiecirkelform läsa om människans liv och leverne. Vi ställde oss frågan:
– Är vi människor goda innerst inne.
*
Vi analyserade vår historia och satte oss in i hur ”Andra världskriget” kunde bli så avskyvärt som det blev. Vad var det som gjorde Hitler till en djävul på jorden som mördade judar i miljoner och ville erövra hela världen. Hans tyska krigsnazister kom långt men de kom inte ända fram till det de ville med sitt krig. När de krigsdrabbade länderna blev till krigskyrkogårdar tog krigen slut i Europa. Hitler tog sitt liv tillsammans med sin älskarinna Ewa Braun.
*
En annan fråga vi diskuterade var hur USA kunde tillåta sin militär släppa två atombomber i Japan och bränna ihjäl flera hundra tusen barn och kvinnor som inte hade med kriget att göra. 
Varför gjorde NI i USA detta mot oskyldiga människor i Japan? 
*
Ledare i Lunnevadsgruppen var en mycket skicklig och välutbildad svensklärare på skolan. Vi kallade honom Eskil. Han var kristen. Deltagare i cirkeln var jag och cirka tio kamrater. Lika fördelade mellan tjejer och killar. Två kamrater som jag var mycket tillsammans med var Sten Larsson och Lennart Rydberg. Vi höll ihop på studiecirklarna och i lektionerna i skolan. Vi vann också alla korgbollsmatcherna med vårt lag.
*
Vad kom vi fram till på cirkeln och i skolan?
Vi sa att krigen var slut för tid och evighet. Ingen ondska skulle drabba världen igen. Människorna skulle få det bättre ekonomiskt. Politiker började talade om jämlikhet och även om jämställdhet mellan könen.
Världens länder skulle samsas. Vår lärare ”Eskil” sa att med Guds hjälp skulle det goda som finns hos människor segra och världen bli Kristen och god. Kristen.
*
En tjej som vi kallade Månsa talade för tjejerna. Hon och hennes tjejkamrater menade att människor är goda men att det onda i världen hindrar oss människor från att utveckla det goda vi har.
*
Om vi tar ett långt steg till vår tid 2017 och frågar:
– Är det som nu händer i världen tecken på att vi människor är goda innerst inne?
Är det tecken på godhet hos dem som avlossar 102 skott mot människor i Malmö hittills under år 2017. Många har blivit dödade och skadade.
Vad sägs om krigshandlingarna i Syrien, Irak, Afghanistan och i många andra länder. Visar ledarna där mänsklig godhet? En fråga jag ställer mig är:
– Vad hade USA i Irak att göra? Var det godhet de hade som motivation när de startade ett krig i Irak som tog hundra tusentals civila liv. 
*
– Vad vill nazisterna som marscherar i Göteborg i dag lördag. Är deras beteende tecken på godhet. Demonstrerar de för en värld där goda människor utvecklar världens folk till fred och frihet.
– Jag tror inte på det.
*
I dag söndag fick jag höra om hur tusentals poliser från hela landet lyckades förhindra en riktig katastrof i Göteborg men sammanstötningarna var våldsamma.
*
Jag tänkte tillbaka på vår studiecirkel på Lunnevad där vi var överens om att vi människor med tiden skulle bli goda människor antingen vi från början är goda innerst inne eller utvecklas till goda människor i ett fredligt och gott samhälle.
*
Jag skall inte dra några slutsatser. Bara konstatera att mycket i samhället blivit mycket bättre än vi trodde i vår studiecirkel på Lunnevad. Bland anat den tekniska utvecklingen. Många människors utveckling till goda människor kunde blivit bättre.
Elle hur?
Vår undring från Lunnevad ”om människor 
är goda innerst inne” väntar fortfarande på svar.
Med hälsning /Knut K

Jag får ofta brev

Kåseri nr 445

kunskapJag får ofta brev från Olle Bokstavsson. Jag vet inte vem han är. Hans namn är troligen påhittat. Men av hans texter kan jag läsa att han är min tänkande vän. Han skriver i senaste brevet som jag fått genom Vimmerby Tidning;
”Man ska bejaka sig själv. Man har rätt till sitt liv. Man har rätt att ta vara på sin egen begåvning och sina möjligheter. Å andra sidan skall man alltfort visa hänsyn, vara solidariska, vara lojala.

Så borde människan vara, Tycker jag.
*
– Går de två olika inriktningarna att förenas. Jag tror att meningen med livet är att vi ska utbilda oss, skaffa kunskaper och bli de människor våra gener ger oss möjligheter till men vårt sätt att leva får inte försämra andra människors livsmöjligheter.
– Hur ser vårt samhälle ut i dag? Hur ser de enskilda människornas liv ut?
– Jag ska svara på de två frågorna. Alla vet att människor mördar förtrycker fördriver och förstör för varandra på många sätt och platser i världen i dag.
*
Vi känner också till att många ”rika länder” hjälper och utvecklar outvecklade länder genom FN. Genom Röda Korset och andra hjälporganisationer stöds och utvecklas också världens fattiga folk i det storskaliga perspektivet. 
*
Vi vet också i det lilla perspektivet om den fina kamratskap som finns inom Idrotten. I arbetslaget. I skolan. I hemmen. I politiken. I kristna församlingar. I Fackföreningar och genom Sveriges Radio-TV och många andra föreningars insamlingar och gåvor. 
*
Jag håller med Olle när han skriver:” 
– ”Kunskap varar. Den fyller oss med ständig glädje. Kunskapen kräver förstånd. En smula ansträngning, nyfikenhet, glädje. Ett öppet sinne. Framgång och drömmars uppfyllelse följs inte alltid av lycka. Kunskap däremot ger nästan alltid ett rikare liv.

Alla världens människor behöver få möjlighet att skaffa sig kunskap.
*
Olle skriver:
”Om du ska dra till Landet Fantasia den här veckan får jag be dig att hämta upp en viss man som skrämmer slaget på oss. Han heter Donald Trump.”
*
Trump är en förunderlig man som trots sina utbrott och galna inlägg blivit vald till USA:s president. Han skulle behöva följa med mig till Landet Fantasia och se världen ovanifrån. Han skulle få se att vi behöver tänka klart och förstå hur vi måste påverka världens verklighetsframtid. Det är inte ”egoistiska Trumpar” vi behöver i dagspolitiken i världen i dag och i morgon.
*
Ledarna som behövs nu skall vara ledare som bejakar sig själva. De ska ha rätt till sina liv och ta vara på egen begåvning. 
Ledarna skall också visa hänsyn, vara solidariska och lojala.
De ska inte bara tänka på sig själva.
– Jag tror att meningen med livet är att vi ska utbilda oss, skaffa kunskaper och bli de människor våra gener ger oss möjligheter till men vårt sätt att leva får inte försämra andra människors livsmöjligheter. 
– Går de två olika inriktningarna att förena?
Svaret är:
– Det måste de göra när vi går vidare in i framtiden. Vi kan inte ha det som vi har det nu med många till synas galna individer som ledare i vår värld
*
Olle Boksavsson gav mig dessa tankar ur hans välgenomtänkta brev till mig.
Olle. Tack för brevet. 
Trevlig tisdag alla som läser detta./Knut K

En försommarhälsning till dem som gillar teater och älskar blommor

Kåseri nr 444

blommorVi var i Liljekonvaljeskogen i dag.
Solen sken och gjorde mig glad.
Liljekonvaljerna lyste i det gröna blåbärsriset. De skänkte oss sin sköna doft och gladde med färg och form. Vi plockade några av de vita klockblommorna och tog med oss hem.
*
Lupinerna drog till sig våra ögon. De bad 
att få bli plockade. Lupinerna vill inte stå vid vägkanterna och andas in giftiga ångor från bensinbilarna. Lupinerna vill lysa för dem som uppskattar skönhet och färg.
Vi plockade en bukett som vi senare satte i en vattenfylld skål av kristall. 
*
-Glöm inte mej ropade en blomma som växte intill en nyligen lövutsprungen vacker björk. Jag heter Förgätmigej.
– Vi glömmer inte dej, svarade jag med beundran i min röst. Du späda, spröda ljusblåa, sköna, försommarblomma ska lysa upp i vårt hem denna vackra försommarkväll. 
*
Med detta vill vi tillsammans med blommorna önska alla nedlemmar i Motala Teaterförening en varm och skön sommar 2017.
Vi återkommer i augusti
/Knut K

En solig dag i Hagaparken

Kåseri nr 443

koppartaltenSolen stekte hett på oss när vi i går i bil kom till Hagaparken mellan Stockholm och Solna. Bilen ”klädde vi av oss” och besökte ett av koppartälten för att äta rekordstora räkmackor med Coca-Cola. ”Colan” var den dricka jag trodde gjorde största nyttan mot törsten i värmen.
*
Lars som är professor i Antikens kultur och samhällsliv berättade för oss om Gustaf den tredje som hade ambitionen att bygga ett fint stort slott i Hagaparken. Koppartälten där vi åt räkor byggdes för att innehålla kök och bostäder för tjänstefolket. På den tiden byggdes inte kök i de stora slotten på grund av rädsla för elden.
*
Det blev inget stort flott slott byggt i Hagaparken. Gustaf den tredje mördades på en maskeradbal i staden Stockholm.
Mördaren dömdes till lagens strängaste straff.
Kungen Gustaf den tredje glömdes inte. Hans minne lever. Även jag har läst om den aktiva kungen. Det byggdes andra slottsliknande hus i Hagaparken. I ett sådant hus bor kronprinsessan Victoria med maken Daniel och barnen Thea och Samuel.
*
Vi besökte inte kronprinsessan och hennes familj i går. De hade nog inte tid att tala med en kåseriförfattare och hans nära och kära. Vi gick från Koppartälten på en väg genom den stora parken. Till höger ligger ett mycket brett långt och kuperat grönområde som sträcker ut sig i en utförsbacke ner mot en vacker sjö. 
*
Jag satte mig på en bänk. I skuggan. Anne-Marie, Maria och Lars gick ner till sjön och tillbaka till mig och ”min” bänk igen. På grönområdet trivdes Folket. Familjer solade sig. Barn lekte med barn och barn lekte med vuxna och vuxna lekte med vuxna. Fotbollar studsade och passades till dem som var med i spelet. Matsäckar plockades upp ur korgar och fördelades inom familjerna. Dricka rann genom törstiga strupar. Det var sommar. Många var vi som besökte Hagaparken i går.
*
Vi satt i skuggan och njöt av varandra och det vimlande folklivet vi hade framför oss. Maria bjöd oss på glass när vi suttit en ännu längre stund och talat om Hagaparken och dess historia. Vi talade också om Stockholm, Sverige och världen. Vi talade mycket och väl om Motala där Lars och Maria bott under sina ungdomsdagar. Samtalen påminde oss om glada tider som vi levt tillsammans.
*
Vi talade om sommaren vi fått och hur människor vid vackert kan väder slå ut i människoblom. Det hade vi fått bevis för i Hagaparken på mors dag den 28 maj 2017,
Solen stekte het när vi ”klädde på oss bilen” igen och lämnade Hagaparken.
Med hälsningar från oss slutar Jag./Knut K

Jag vill sända en vänskaplig hälsning

Kåseri nr 442

I går sken Solen där vi bor. Den värmde luften och gjorde mig glad och dagen skön. I dag faller regnet tätt och stillsamt mot marken. Det regnet behöver vi ha både människor och djur, blommor och andra utomhusväxter. Det går åt massor av vatten på våren i lövsprickningen då alla lövträd behöver dricka sig otörstiga.
*
skrivaJag plöjer igenom några nyhetstexter och får en stunds fin ”utifrånkontakt”. Jag läser och hör på TV. Många medmänniskor är glada, andra filosofiska, några kritiska. Somliga är dumma. Till och med elaka. Vissa är hatiska mot sina medmänniskor. På några rader jag nyss läste i en tidning brann någon insändare av besvikelse över någon eller något. Vad fick jag inte riktigt klart för mig? Vi har rätt att säga och skriva vad vi vill så länge det är sant det vi säger eller skriver, inte kränker någon och inte stjäl text som är andras egendom.
Jag är glad över att jag kan ta till mig ord och händelser i radion, TVn, tidningar och sociala medier så jag vet vad som händer i närområdet och i den stora vida världen. De flesta skrifterna jag läser i dag är vänskapliga, upplysande och klargörande. Jag får veta vad som händer i Vimmerby Tidnings läsekretsområde. Det lockar mig mycket att få veta om folks leverne och det som nu händer i mina första älskade hemtrakter.
*
Jag vill sända en vänskaplig hälsning till alla idag och skriva följande:
– Att dagligen få läsa och höra om världen är nödvändigt för mig och allmänbildande för oss alla som lyssnar läser, skriver och lär. 
Vi som skriver, talar och berättar har ett stort ansvar för att göra välden bättre. Låt livet bli rikt och meningsfullt. Låt oss locka fram det bästa vi har och sprida det till varandra. Vi människor har så mycket gott att skriva, läsa och tala till varandra om. Därför vill jag sända dessa ord som innehåller vänskapliga hälsningar till alla med en önskan om att vi tillsammans sorterar fram det fina, det goda, det glada, det ljusa, det stimulerande och det vackra medan vi lever och kan njuta av allt det goda som finns i vår närhet, i vårt land och i vår värld.
*
I går sken Solen där vi bor. Den värmde luften och gjorde mig glad och dagen skön. I dag faller regnet tätt och stillsamt mot marken. Det regnet har människor och djur, blommor och andra utomhusväxter behov av. Det går åt massor av vatten på våren i lövsprickningen då alla lövträd behöver dricka sig otörstiga.
*
Naturen behöver både sol och regn. Vi människor behöver vänskap och kärlek. Varm vänskap ger oss möjlighet att känna oss trygga. Med kärleken kan vi leva våra liv i sol och glädje.
*
Skrivet i maj månad 2017 av Knut K

En naturupplevelse hos min vän Anders på Moon

Kåseri nr 441

vitsipporJag besöker min vän Anders på Moon. Han bor i en röd stuga med vita knutar. Stugan är omringad av en trädgård som sträcker sig in i en vacker hage med blommor av många olika slag. Jag sitter i en utemöbel och väntar på kaffe och gott bröd. Anders är inne i sin stuga och gör i ordning kaffebrickan.
*
Solen skiner och vädret är redan varmt. Detta trots att klockan bara är nio på förmiddagen. Jag njuter av att se vitsipporna. De är som en stor vitsippematta. Den vitsippemattan väcker minnen från min tidigare hemort Råssnäs i Motala. Blåsipporna lyser med sin vackra blåa färg inne bland lövträden. Jag går till gullvivestället i skogsbrynet och får se att även gullvivorna är på väg att slå ut i blom.
*
Jag går ut i hagen för att se om löven på träden slagit ut ännu. När vädret är kallt i april brukar de vilda blommorna hålla igen med att slå ut. Träd och buskar väntar med att utveckla löven tills värmen kommer. Vi har haft riktigt varmt några dagar. Det märks hos Anders på Moon. Löven på träden har kommit långt. Detsamma med blommorna. Mycket av det vackra i naturen kommer på en gång i år.
*
Fåglarnas vackra sång får jag höra från träden nära intill mig. Sången hörs också från olika håll längre bort. Nära skogsbrynet sitter en koltrast och sjunger. Koltrastens stämma är stark och ljuvlig att höra. Jag känner sprittande glädje när jag hör den sjunga. Nu får den svar från en av samma sort. Den sitter ganska nära stugan. En tredje vill också vara med. Den låter höra sin vackra röst och sjunger alldeles intill mig. Jag försöker härma den sista och får svar från alla tre. Jag försöker igen och får åter svar från de tre vackert sjungande fåglarna. Två skator kommer inflygande. De ”snackar”högt med varandra och sätter sig mitt i trädgården. Allt blir tyst för en stund tills skatorna flyger ut i skogen igen. Jag hör en talgoxe dra in och blåsa ut luft för en sång. Den gör sitt bästa men når inte koltrastarnas sköna sånger.
*
Jag går och sätter mig i utemöbeln igen. Jag blundar och lyssnar till naturens olika ljud och röster. Jag får känna in en stämningsfull stund. När Anders kommer med kaffebrickan blir allt lika tyst i den näraliggande naturen som det blev när skatorna nyligen kom inflygande i trädgården.
*
Anders kom till den nymålade vita trädgårdsmöbeln med kaffe och goda hembakade bullar med russin i. Vi hade gott om tid framför oss. Den tiden tänkte Anders på Moon och jag använda till att undersöka om vi kan förstå vad som händer i världen i dag. En skön upplevelse hos min vän Anders på Moon fick jag vara med om i dag den 3 maj 2017. Stort tack Naturen för den. 
Med vårhälsningar /Knut K

Ett tal om vänskap . Med talet hälsar jag maj månad välkommen

Kåseri nr 440

valborgJag har skrivit ett tal med text om vänskap. 
Jag vill läsa upp det för dig och mina många vänner.
Du skall veta att ingen äger dig. 
Du skall veta att ingen äger mig.
Du skall veta att ingen äger någon.
Du äger ingen. Jag äger ingen.
Du är du. Jag är jag
Vi är vi. Vi är många. Vi är Fria
Vi skall leva tillsammans.
*
Vänskap är som en mjuk vind. Den ger glädje till dem som omfattas av den.
Den ger värme till dem vars känsloliv är kallt. Vänskap är ett kitt som håller människor samman.
Var kan vi finna vänskapen?
Var kan vi bli en del av den?
*
I vår närhet kan vi finna den.
I familjen. I släkten. I grannskapet.
I byn. I staden där vi bor.
På arbetsplatsen. I fotbollslaget. På lekplatserna. I samlingslokalerna Folkets hus och Bygdegårdarna på orten. I politiken. I Fackföreningen. Många flera platser och organisationer finns där vi kan söka vänskap.
*
Vänner sviker inte sina vänner. Vänner sviker inte någon. Om vi vill få vänner måste vi också leva som sanna vänner gör.
Vad gör vi med dem som står utanför samhällsstaketet. Vad gör vi med dem som inte ryms inom vår vänkrets?
Vad gör vi med alla ensamma medmänniskor i vårt Land? Vad gör vi med de svältande i Afrika?
*
Den sanna mänskliga vänskapen är stor. Den är stark. Vänskapen kan bli ännu större. Den kan bli så stor att allt färre i Sverige får uppleva ensamhet och att allt flera svältande i världen får tillräckligt med mat.
*
Den utvidgade vänkretsen har vi inte i dag. Vi har den nog inte heller i morgon. 
Min önskan är att människor skall göra sina vänkretsar ljusa och glada så att alla vänner kan nå fram till den mänskliga lyckan som vi vet finns här på jorden.
*
Jag har skrivit ett tal med text om vänskap 
Jag vill läsa det för dig och mina många vänner.
Du skall veta att ingen äger dig 
Du skall veta att ingen äger mig
Du skall veta att ingen äger någon
Du äger ingen. Jag äger ingen
Du är du. Jag är jag.
Vi är vi. Vi är många. Vi är Fria.
Vi skall leva tillsammans.
*
”Sköna maj välkommen till vår bygd igen.”
Med glada vårhälsningar /Knut K

En tänketur runt världen

bilbrandKåseri nr 439

Visst är det trist när bilar brinner. Visst är det hemskt när människor i vårt land dör på grund av olika gängs mördargärningar.
Visst är det hemskt att miljontals av Afrikas fattiga människor svälter ihjäl medan många andra miljoner folk dör av fetma i överrika länder.
*
Varför sprängs bussar och bilar och kyrkor och moskéer och skyskrapor i Syrien, i Kairo i Egypten, i London, i Paris och New York. Varför massakreras människor av lastbilar i Berlin och Stockholm
*
Visst är det trist att folk inte kan leva i fred på vår jord. Visst känns det hopplöst att vi måste erkänna att vi har det så i vår värld att alla inte kan leva i fred. I varje fall inte i fred med varandra.
*
Visst är det oroande när Nordkorea hotar med kärnvapenkrig och USA svarar med att de skall utplåna Nordkorea och deras kärnvapen om Nordkorea inte slutar med sina hot. Visst är det oroligt när Turkiet röstar fram en diktatur i sitt land, England lämnar EU och Frankrike kanske väljer någon till president som vistas och verkar långt ut på högerkanten. Även i Sverige samlas politiker i grupper som lämnat tron på likhet inför livets öppna lagar och röstar för nationalismens hårda regler.
*
Varför har demokratin sopats undan från Europas politiska barrikader? Det är en fråga bara som jag inte kräver svar på utan bara föreslår en stunds tankar om hur vi har det här i världen och om vi skall ha det som vi har det just nu.
*
Jag har räknat upp en del händelser och mycket elände jag tycker illa om att de funnits och också oroas över att de skall hända i framtiden igen – och igen.
*
Jag vet om det vackra kärleksfulla som också finns på vår jord. Jag vet människor som inte vill annat än leva i trygghet och skapa glädje med och hos varandra. Detta det vackra livet på jorden måste vi gemensamt försvara och utveckla. Vårt land Sverige får aldrig falla undan för våld och elände. Utvecklingen måste ske i demokratins anda och vila på goda människors vilja att handla rätt och riktigt i varje händelse i det vardagliga och politiska livet.
God kväll önskar jag alla vänner./Knut K 

Terrorister i Stockholm

Kåseri nr 438

terrorattackI går fredagen den 7 april hade jag tid hos en kirurg på Sveagatan 13 klockan 14:15. Jag skulle att ta bort ett födelsemärke. Operation gick bra. Tio minuter i två var vi färdiga med operationen. Vi tar hissen ner till Sveavägen och beställer en Färdtjänsttaxi. Vi hör småsmällar från Drottninggatan som ligger några hundra meter från oss. Vi hörde också en stor smäll. Vi brydde oss inte. Klockan blev 15:10, Vi skulle få vår taxi vid den tiden på Sveavägen. Medan vi väntar på taxin på gångbanan kommer en grupp människor springande förbi oss.
– Rädda er. Spring. Terrorister spränger på Drottninggatan, skrek folk åt oss. Efter ett par minuter var det hundratals människor som kom springande från Sergels torg. De fortsatte Sveavägen upp mot Kungsgatan. Full panik rådde. Hela trottoaren blev full av panikslagna människor. Ambulansers sirener ekade i stan. Brandbilar kom körande med sina sirener påslagna. Hela Stockholms centrum ljöd av ljud. En helikopter kom också flygande till centrum och cirkulerade över oss.
– Det går folk med pistol och skjuter omkring sig, skrek folk till oss.
– Spring, råder de oss. 
En varubil med några ungdomar i mörka kläder kör förbi oss på Sveavägen. De har en stor dörr öppen mot oss. De skriker:
– Rädda er. Terrorister skall spränga Stockholm i dag.
*
– Vad ska vi göra? Taxin skulle komma 15:10. Klockan är nu 15:20. Ska vi springa eller vänta på taxin? Kommer taxin. Kanske kommer den inte fram. Gatorna är fulla av bilar i olika köer.
Tiden står stilla. Skall vi springa härifrån och inte bli hemkörda av taxin. Eller vänta på taxin. Skall vi gå in och vänta i Hötorgsskrapan. Eller stå kvar. Eller springa. Var är vi säkrast? Vi blir plötsligt mycket villrådiga.
*
Mitt i vår villrådighet kommer en taxi till Sveavägen 13. Föraren vinkar på oss. Jag springer till bilen och får veta att det är den färdtjänsttaxi vi beställt. Vi tar plats. Föraren spränger sig tufft in i en bilkö som går i tunnlar söderut. Trafiken är efter en stund måttlig där. Föraren slår SR:s nyhetsprogram där vi får veta en del av det som verkligen hade hänt på Drottninggatan och i Åhléns varuhus.
*
Under resten av dagen följde vi hemma i säkerhet TVns-information om det som hänt medmänniskor som skadats och dödats. Den spänning vi känt minskade och övergick i varma tankar till dem som skadats eller förlorat anhöriga i det vansinniga terroristdådet den 7 april 2017 vid 15:00 tiden. /Knut K

Nutid och Framtid

Kåseri nr 437

Tiden då och Tiden förr slutade nyss. Tiden nu är nu. Framtiden ligger alltid steget före mig. När jag lämnar Nutiden för en ny dag har Framtiden redan dragit vidare. Nutiden är den verksamma och verkställande tiden. Den är vår arbetstid. Dåtiden är minnestiden. I framtiden placerar många av oss drömmar om en bättre värld.
*
Vi har många skickliga forskare. De kan upptäcka sådant som varit oupptäckt. Forskare kan också sätta samman teknikaliteter och grundämnen till något nytt som inte funnits tidigare. Atombomben är ett sådant exempel. Datorsystemet är ett annat. Atombomberna är farliga för mänskligheten. Den borde vi inte ha uppfunnit. Datorsystemet har blivit en del av folkets lekverksamheter. Många använder dagligen och stundligen datorer i olika apparater och levnadsfunktioner i dagens samhälle. Snart gör alla det.
*
Vi är många som har planerat in mycket i Framtiden. Vi sparar pengar för att användas någon gång när vi behöver dem. Vi ska ut och resa. Köpa bil. Bilda familj. Bygga hus. Framtiden är viktig för oss när vi vill låta drömmarna föra oss bort till fantasins värld men det är nutiden vi lever i. Det är i den vi andas.
*
Vart vill jag komma med denna text?
Svaret på den frågan har jag inte. Jag skrev bara ner det mina tankar tänkte om dåtid nutid och framtid. 
*
Tiden förr ger mig minnen från Motala. Det är minnen som ger mig mycken glädje. Jag kan se vänners ansikten och höra deras röster i polishuset, Socialförvaltningen, Folkets Hus och från mitt hemkvarter och bad i Råssnäs. I Tiden nu skriver jag denna text på min dator. 
*
Nutiden är den verksamma och verkställande tiden. Den är vår arbetstid. Dåtiden är minnestiden. I framtiden ligger våra kommande möjligheter och önskningar om en bättre värld. Visst är våra liv fantastiska. Det var vad detta kåseri handlade om i dag med hälsning/. Knut K

Tankar om vår lyskraft

Kåseri nr 436

martinlutherkingNär månen gått ner stiger solen upp och lyser min nya dag. Även jag är ny efter nattens sömn och drömmar. Mitt gamla jag har gått och lagt sig. Jag hänger med jorden ett varv till. Om min mänskliga gestalt orkar vandra vidare vill jag hänga med ytterligare några varv. Det är stort att få leva i rymden på vår snurrande jord.
*
Även jag har lyskraft. Inte så stark som solen. Inte heller kan jag lysa på all alla människor som finns på vår jord. Men jag kan lysa upp och glädja mina nära och kära, mina grannar, vänner och kåseriläsare om jag använder min mänskliga lyskraft på rätt sätt. 
*
Om jag lyckas hitta de rätta bokstäverna till mina kåserier kan de ord jag skapar lysa upp mina läsares sinnen. Jag kanske kan ge glädje och livslust, mod och lugn med mina texter. Detta är något att försöka nå, hoppas på och längta efter.
*
Hur använder vi människor våra lyskrafter? Jag har mött människor som har stark lyskraft både i uppträdande och i tal genom sina texter. Jag har mött dem som ledare i sportsammanhang, inom politiken och också i vardagslivet. 
En medmänniskas lyskraft jag aldrig glömmer är Martin Luther Kings. Han visade och berättade på sitt fantastiska sätt att det inte bara är den vita rasen som skall leva i frihet i världen. Alla skall ha rätt att utbilda sig, få rätt till kunskaper och ha samma värde som människa. 
*
Hur lever vi dag? Hur använder vi vår lyskraft? Vi använder den rätt om vi med positiva budskap når fram till medmänniskor som lever i mörker. Vi använder också lyskraften rätt om vi använder den till att ge medmänniskor tro på det goda i världen. Martin Luther King sa att kärleken skall leda utvecklingen in i framtiden. Han fick ge sitt liv för sin kamp.
*
Även jag har lyskraft. Inte som Martin Luther King. Men jag kan lysa upp och glädja mina nära och kära, mina grannar och vänner om jag använder min mänskliga lyskraft på rätt sätt.
*
Det jag kommer fram till med detta kåseri är att jag vill lysa för ett bättre kärleksfullare samhälle med den kraft jag fått. Det kan ske i skrift och genom mitt sätt att vara människa. Är det någon som vill åka med på den kommande färden in i framtiden? Välkomna i så fall. Trevlig lördag vänner. /Knut K

”Tittut” i Universum från Landet Fantasia

Kåseri nr 435

universum2Följ mig till Landet Fantasia. Låt oss gå när solen just stigit upp. Vi lämnar Sveriges gränser och folket som bor här. Vi söker oss ut i rymden och blir tyngdlösa kroppar med hjärnor som funderar över vad vi ser och känner. 
*
Vi ser från Landet Fantasia vårt jordklot snurra i en fart som är större än vi människor förstår. Trots farten blir vi inte yra i huvudena när vi går i våra vardagskläder och gör våra vardagssysslor. Jag kan inte låta bli att fråga;
-Vem eller vad är det som gör att vårt klot snurrar? Att det behöver snurra förstår jag. Om det inte hade behövt snurra hade det inte snurrat. Den precisa utvecklingen som skapat Universum gör inga fel. 
*
Vi människor är små och okunniga om vårt stora Universum. Inte ens vetenskapsfolket förstår allt som händer i detta stora oändliga.
*
Varför skriver jag detta? Varför vill jag att ni skulle följa med mig? Varför ville jag att vi gemensamt ska ta en ”tittut” i Universum? Vi människor kan leva i lugn och ro och göra det vi skall göra på vår jord. Vi behöver inte bry oss om det stora oändliga. Universum bryr sig inte om vad vi gör under våra korta levnadstider. Varför ska då vi människor på jorden bry oss om Universum
*
Jag ville locka med er till Landet Fantasia för Universums skull. Kanske finns det några av er som är nyfikna som jag på detta otroliga fantastiska, oändliga vi tillhör. 
*
Vi frågar oss;
– Vi lånar ihop till våra kroppar av Jorden och lämnar tillbaka det vi lånat när vi dör. Denna utlåningsverksamhet är fantastisk. Men är det allt?
– Eller.
– Finns det någon mer mening med våra liv än att vi finns på jorden en tid? 
Vi ger inga svar. Vi ställer frågorna. 
*
Vi lämnar nu Landet Fantasia för i dag. Vi söker oss hem till vårt vackra land Sverige och blir människor som hålls kvar på Jorden av jordens dragningskraft. Vi har hjärnor som funderar över vad vi har, ser och känner omkring oss. Vi kan också påverka våra livsöden.
*
Jag tackar hjärtligt för ert sällskap med att leka ”tittut” i Universum. Jag har känt att i varje fall några vänner varit med mig på resan till Landet Fantasia och tänkt tankar om det stora enorma som vårt klot snurrar i.
Trevlig och solig vår önskar jag er som läst detta.
Med hälsning/Knut K

Tankar om världen vi lever i

Kåseri nr 434

Jag har kommit till en värld där alla inte kan lära sig allt om allt och alla. Jag har lärt mig en del. Det jag lärt mig är inte mycket i förhållande till allt som finns att lära. Jag lärde mig om det som hände i Frödinge, Vimmerby och orterna däromkring när jag var barn och ung. Jag lärde mig tycka om djur. Hästarna var mina favoriter. De deltog i arbetet på gården. De var delar av bondlivet. Grisar föddes göddes och sändes till slakt. De gav inkomster till gården för att de slaktades och styckades till mat på slakteriet i Vimmerby. De kom till världen för att dö och därmed hjälpa till att mätta människorna i bygden.
*
Hur är det med djuren? Kan de leva i fred med varandra? Det har jag fått lära mig att de inte kan. De köttätande fria djuren i svenska skogar lever på att äta andra djur.
*
Under min tid i Motala hade jag vänner och kamrater som jagade harar och rådjur i skogarna ”för skoj skull.”

Hur kan människorna leva? Jag lärde mig av andra världskriget att alla människor inte är fredliga människor. Jag lärde mig av kriget att människor kunde vara hur hänsynslösa och avskyvärda som helst mot varandra. Efter kriget bildades nya FN och FN-ledarna i världen sa:
– Aldrig mera krig.
Det blev inte så. Krigen blev många och människorna lika avskyvärda och hänsynslösa som andra världskrigets krigsledare och krigare varit.
*
djur earthJag har lärt mig mycket men för att lära mig mera om världens djur och natur såg jag i söndagskväll på SVT 2 programmet:
– Planet Earth.
Det blev fantastiska upplevelser från de delar av jorden där djur och växter lever. Vi fick med TV-kamerornas hjälp besöka Madagaskar, Olika Vulkanöar. Galapagosöarna, Antarktis, Klippiga bergen, Ekvatorn. Alperna. Vi fick veta att Kungsörnen kunde flyga med en hastighet av 300 km i timmen från bergets toppar ner i dalarna.
Jag tänkte; 
-Vilka fantastiska djur som lever på platser där vi människor inte kan leva och bo. 
I programmet fick jag se Lon med språng fånga sina byten och få mat. Jag fick se en Snöleopard hoppa fem meter högt för att fånga en ekorre i ett träd. Jag fick se solvarma björnar klia sina ryggar mot olika träd. Björnarna ville tunna ut sina alltför varma pälsar.
*
Jag såg Pingvinerna i tusental och följde deras tuffa fiskeliv i de enorma vågorna, Jag såg de färggranna Flamingofåglarna marschera i en tätt samlad tropp som en armé. Det var kamratlig sammanhållning i den gruppen.

Vad lärde jag mig?
Jag fann att de starkaste djuren nästan alltid vinner. 
Att de hungriga köttätande djuren bara jagar för att få mat. 
Jag fann att djurens två viktigaste uppgifter i sina liv är:
– Att jaga för att få mat och överleva.
– Föröka sig
*
Det var tankar om den värld vi lever i.
Jag hade som ung svårt att acceptera att människor födde upp djur för att få mat åt sig själva. Jag tyckte att djuren tillhörde vår värld så som människorna gör. Jag funderade på att jordens människor i framtiden borde kunna odla upp vår rika jords växlighet och skörda den så att både djur och människor kan få mat och leva tillsammans i fred och frihet på vår jord. Att människor skall leva i fred och göra livet bra för varandra det fann jag självklart.
*
Kanske är det inte självklart längre. Vad tror du käre läsare och Facebookvän. /Knut K

Låt oss försätta berg

Kåseri nr 433

dagsmejaVisst är det fint när solen lyser.
Visst är det vackert när solen skiner
Visst är det skönt när solen värmer.
Visst är det bra att vi har solen.
Jag njuter av solen denna vackra februarilördags förmiddag.
*
Visst är det fint att vara människa.
Visst är det vackert att uppleva jordens blommor och djur.
Visst är det skönt att vakna på morgonen och känna att vi har en hel dag att leva framför oss.
*
Visst är det bra att vi fått liv att leva. Vad hade hänt om inte ett speciellt ägg hos min mor förenats med en speciell spermie från min far? Svaret är:
– Jag hade inte fötts till världen? .
*
Med våra liv kan vi ”försätta berg”
Låt oss ”försätta berg” under våra levnadstider.
”Försätta berg” är ett gammalt småländskt uttryck som menar att vi har så överdådiga krafter att vi i vår levnad kan ”försätta (flytta) berg”
*
Vad är det för berg vi skall ”försätta”? Mitt svar är;
– Det är det svåra som ligger i vägen för oss som skall bort? 
På olika sätt. 
Genom att skaffa oss bra utbildning, goda erfarenheter och fina kunskaper kan vi röja bort det svåra och ta oss förbi det tunga. Allra bäst går det för oss människor om vi håller ihop om det vi skall göra och jobbar tillsammans så alla kommer med ut på våra livs breda färdvägar. Dessa färdvägar går i riktning mot bra liv för alla som ger av sig själva och får del av det vi jobbar fram tillsammans.
*
Visst är det fint att vara människa.
Visst är det vackert att uppleva jordens blommor och djur.
Visst är det skönt att vakna på morgonen och känna att vi har en hel dag att leva framför oss.
*
Visst är det fint när solen lyser.
Visst är det vackert när solen skiner
Visst är det skönt när solen värmer.
Visst är det bra att vi har solen.
Jag njuter av solen denna vackra februarilördags förmiddag.
*
Jag undrar
– Tar vi vara på det fantastiska att vi fått sol som värmer och liv att leva /Knut K

Sång och musik ger glädje

Kåseri nr 432

Lördagen den 11 februari 2017 är himlen mulen. Morgonen känns grå. Luften är några grader kall. Mina tankar söker något positivt att tänka på. Nyheterna på morgonen har berättat om mord på tre män i en stuga. Det vill jag inte berätta om igen. Nu råkade ja göra det i alla fall.
Var det dumt.
Det vi behöver läsa och lyssna till är inte elände. Vi behöver glädje, vänskap och kärlek. Vi behöver berätta för varandra om medmänniskor som gläder andra. Jag ska ge några exempel. Jag har en vän i Kisa. Alve heter han. Alve ger medmänniskor glädje med sin musik och sång. Nyligen gladde han medlemmar i Skäggetorps PRO förening i Linköping med sång och dragspelsmusik. Han medverkar också i sångkörer. Bland annat i en kör i Rimforsa i Östergötland där deltagarna varje vecka sjunger sig till glädje med Alve som ledare.
*
Jag läste i dag på Facebook om Gudrun, en väninna i Motala som haft armarna brutna men nu skall börja sjunga och spela igen. Hon skall i dag besöka en annan mycket god vän, Lars. Lars och Gudrun tänker lyssna på musik och planera för egen sång och musikunderhållning i den vackra sjöstaden Motala. De båda har under många år spritt glädje på sjukhus, i kyrkor och Folkets Hus, äldreboenden och till medlemmar i föreningar och organisationer i staden. Jag hade en period den stora glädjen att få planera och arrangera kultur i Folkets Hus tillsammans med dem. Gudrun var mycket populär sångerska och värdinna för och i det populära Nattcaféet i Folkets Hus. Lars var en av musikerna i husbandet.
*
Lars var den viktigaste kuggen i planeringen och genomförandet av ungdomens Café Blues. 
Han förslog artister till programmet. Han planerade också programmens innehåll tillsammans med några ungdomar som också deltog i Café Blues konserter. Jag gladde mig mycket när jag såg att ungdomar på Café Blueskvällarna stod i kö till Teatercaféet. Köerna räcke ända ut på gatan. 
Jag önskar Lars och Gudrun lycka till med att sprida glädje till medmänniskorna i Motala.
*
gatanskorNågot som glatt mig mycket under januari är SVT programmet ”Gatans kör” som letts av operasångaren och medmänniskan Rickard Söderberg. Kören består av människor som befunnit och fortfarande befinner sig i svåra och hårda liv. Flera är uteliggare, utfattiga och ensamma.
*
– Kan dessa medverkande bli en kör som kan framträda på en scen, frågade jag mig.
De är en kör nu. På onsdag skall de uppträda i en kyrka i Stockholm. För mig är det inte själva uppträdandet som är viktigast. Mest har glatt mig att se när och hur dessa livstrasiga människor fått möta varandra och fått del av Rickards glädje och kärlek.
*
Rickard har delat upp kören i stämmor. Han har fått en man och en kvinna att lova att efter speciella repetitioner uppträda som solister på konserten.
*
I våra liv är det viktigt att bli bekräftade som människor och få känna att vi är levande enskilda varelser. I mötena med Gatans kör har så tydligt märkts hur de som i många år levt utanför det goda sociala livet börjat bli egna individer som inte bara kan sjunga. De kan också skratta och glädjas åt sina nuvarande liv genom den mänskliga värme Rickard skapar. 
*
Jag tjänstgjorde som socialarbetare elva år av mitt liv. Jag har sett skillnader i människors sätt att leva i samhället. Visst ville mina glädjetårar sakta flyta i tårkanalerna när jag såg mycken glädje lysa i ”Gatan körs deltagarnas” fårade ansikten i SVT.
*
Lördagen den 11 februari 2017 är himlen mulen. Dagen känns grå. Luften är några grader kall. Mina tankar söker något positivt att tänka på. 
*
Detta är det mina tankar fann idag.
Jag önskar alla en glädjefull helg/ Knut K

Vart vill jag komma med detta resonemang?

Kåseri nr 431

motionVisst är det svårt när motgångar tynger. Motgångar är svåra att bära.
Visst gör sjukdomar och skador att våra livsvägar inte längre ligger raka och enkla att gå. Vi störs i våra enkelhetsliv. Liv blir mer komplicerat
*
Vi äldre räcker kanske inte ner till våra fötter när vi ska ta på strumporna eller knyta skorna. När vi skall lägga hatten på hyllan faller den till golvet. Vi måste böja den stelnade ryggen när vi skall ta upp hatten. När vi ätit skall vi lägga tallriken i diskhon. Tallriken kanar ur händerna och går i bitar.
*
Detta är småsaker egentligen. Bara några exempel som kan ske när inte allt är i funktion.
Det finns värre saker som sker.
Vi snavar på mattor eller trösklar och slår i golvet. Kanske bryter vi en arm. Kanske får något av lårbenen eller lårbenshalsarna en smäll och går av.
*
Nya livsrekreationstider inleds.
Då gäller det att ta i och komma igen. Först träning för att komma ur sängen. Därefter mer träning så vi kan röra oss i hemmet. Sedan mer träning för att kunna komma ut i friska luften och ännu mer träning så vi kan ”gå tillbaka våra jobb”.
*
I våra hjärnor skall några ord segla upp:
– Kom igen. Ge inte upp. Bra träning ger hälsa.
*
Jag skulle kunna räkna upp flera små vardagshändelser som sker när inte koncentrationen är på topp och musklerna och nerverna i kroppen inte mår riktigt bra.
Jag skulle kunna räkna upp ännu flera svåra händelser som sker när vi inte är i bästa trim med kropparna. Nerverna halvsover och balansen vinglar. Svåra tillbuden kan hända i alla åldrar.
-Vart vill jag komma med detta resonemang.
Jag vill berätta att vi mår bäst om vi i förebyggande syfte håller våra kroppar och hjärnor igång. Jag har också berättat vad vi skall göra om något olyckligt händer med våra kroppar och hjärnor.
*
Visst är det svårt när motgångar tynger. Motgångar är svåra att bära.
Visst gör sjukdomar och skador att våra livsvägar framför oss inte längre ligger raka och enkla att gå. Vi störs. Livet blir mer komplicerat.
I våra hjärnor skall några ord mana på:
– Kom igen. Ge inte upp. Rätt träning ger hälsa.
Vi kan inte bota allt med träning men mycket kan vi göra för att vi ska må så bra som möjligt.
*
Nu vet alla vart jag vill komma med mitt resonemang som jag hämtat ur min egen erfarenhetssfär.

Träna och ”Krya på er” alla vänner manar /Knut K

Var finns landet Fantasia?

Kåseri nr 430

Jag gick upp i dag när solen steg upp över horisonten. Jag kände mig glad.
Varför var jag glad?
Jag vet inte det.
Kanske var jag glad över att jag ännu en dag får vakna och uppleva att jag fortfarande finns till och kan njuta av mina nära och kära och alla många vänner som jag har på Facebook.
*
Jag skrev i går och erbjöd mina Facebookvänner att följa med till Landet Fantasia och fundera över hur vi skall få världen att bli bättre i framtiden. Glädjande nog anmälde sig många och ville följa med.
*
-Var ligger Landet Fantasia? Undrade några.
– Hur tar vi oss dit? frågade andra.
Mina svar är att varje människa har sitt eget Land Fantasia. Det gäller att skapa stillhet i våra hjärnor, öppna tänkandet och sedan släppa fram sådant ur hjärnan vi inte handskas så mycket med i det dagliga livet. Om vi lär oss det kommer vi att upptäcka mycket vi inte har en aning om att vi kan tänka ut. I det dagliga tänkandet binds vi av det som måste göras just den dagen och det som måste tänkas för att vi skall klara vardagens sysslor och verksamheter.
*
Med fantasin kan vi titta in bakom vardagskulisserna och upptäcka vad som kommer att bli möjligt att göra och leva med i framtiden. Det vi i dag kan upptäcka i Landet Fantasia kan vi i framtiden utveckla i Landet Realistiska. Det vi upptäcker kan bli verklighet. 
*
Många forskare startar i Landet Fantasia med sina forskningar. När de fått sina fantasiers alster att bli möjliga att genomföra förs de in i verkligheten och blir saker vi kan använda i vardagen. 
*
Tänk på datorn. Innan den blev verklighet var det nog många forskare med tekniska utbildningar och skickligheter som funderade på om datorn skulle bli möjlig att bli det den blev. Nu tillhör datorn med tillbehör riktigt verklig verklighet. Den lockar många av oss till besök i Landet Fantasia för att vi tror att det i framtiden kommer att göras saker och utvecklas händelser tack vare datorn som vi idag inte har en aning om.
*
Jag skrev i mitt kåseri att jag vill ta med de Facebookvänner till Landet Fantasia som vill göra världen bättre för människor och djur att leva på. Jag ville också att vi skall fundera över hur vi skall få luften i skyn och naturen på jorden att blir renare och friskare att leva i.
*
När det gäller människors sätt att leva hederligt på jorden och skydda naturen mot förstörelse och förhindra att jorden blir för varm behöver vi verkligen se in bakom kulisserna i Landet Fantasia och med Fantasins hjälp söka vägar för världens överlevnad. Vi kan söka vägar som vi i dag inte kan se. Våra fantasiobjekt kanske inte kan bli verklighet men de kan ge oss inspirerande och utvecklande stunder där vi kan tänka oss in i framtidens Landet Fantasia.
”Berätta gärna vad ni tror om framtiden.”
*
Jag gick upp i dag när solen steg upp över horisonten. Jag kände mig glad.
Varför var jag glad?
Jag vet inte det.
Kanske var jag glad över att jag ännu en dag fått vakna och uppleva att jag fortfarande finns till och kan njuta av mina nära och kära och alla många vänner jag har.
Med hälsning /Knut K

Mycket finns att uppleva i vårt avlånga land

Kåseri nr 429

polisMycket vackert finns att se i vårt land. Mycket skönt finns att njuta av. Här finns många människor som vill varandra väl. Här finns kärlek i luften vi andas.
*
Här finns också annat som sker.
*
Jag läste i Carita Thörns Facebooktext att hennes gamla mamma och en rumskamrat blivit bestulna på sina plånböcker när de låg inlagda på ett sjukhusrum på Lasarettet i Västervik.
Inte var det medmänsklighet och respekt rånaren visade.
*
Jag läser om unga människor som mördats i Malmö, Göteborg i StorStockholmstrakten och flera andra små och stora orter i vårt avlånga land. 
Jag läser att en handgranat kastats mot ett hus i Sörmland.
Jag lyssnar och läser om pedofiler som i tusental laddar ner bilder på barn och gör många barn illa. Polisen har bevis att det är så. Men de har ingen tid att utreda alla brotten och ställa förövarna inför rätta. Bevisen samlas hos polisen och bevaras för framtiden. Nedladdningen av barnbilder fortsätter. Många pedofiler går fria. Barn kommer fortsätta må illa. Vi vet att barn tagit livet av sig när de blivit pressade av pedofiler.
*
Jag hörde och såg partiledardebatten på SVT 2. De som debatterade imponerade inte på mig. Det de debatterade imponerade inte heller. De talade om oron i vårt land och i världen. Vad de skall göra åt oron talades inte mycket om. De munhöggs och kämpade för sina politiska positioner. Den oro många av folket känner i dag i vårt land borde ha enat politikerna i ett gemensamt fördrag med texten:
”Folket som bor i vårt vackra land skall känna att det är dem vi politiker representerar och arbetar för.
Vi politiker skall åter göra Sverige till ett tryggt land där vem som helst kan gå ut på kvällarna utan att bli våldtagna, överfallna och rånade eller mördade.”
*
Det finns grov kriminalitet i vårt vackra avlånga land. Den kriminaliteten har inte politiker och polis ordentligt grepp om i dag. Jag och många med mig är besvikna på den politiska och polisiära fumligheten med brottsligheten i vårt land.
*
Men
*
Mycket vackert finns också att se i vårt land. Mycket skönt finns att njuta av. Här finns många människor som vill varandra väl. Här finns kärlek i luften vi andas.
Därför tror jag på en fredlig och mänsklig framtid för vårt vackra avlånga land Sverige.
Med hälsning /Knut K

Söndagen är stilla. Jag har inte sett någon bil på flera timmar.

Kåseri nr 428

hundrastningSöndagsmorgonens vintersol lyser in genom mitt fönster. Termometern visar 14 minusgrader. Hundägare går väl påpälsade på promenad med sina hundar. Även hundarna har kläder på sig när de nosar sig fram i den snöklädda parken.
*
Söndagen är stilla. Jag har inte sett någon bil på flera timmar. Denna stilla söndag känner jag att jag vill säga till mig själv:
-Jag måste inte jäkta omkring. Jag kan ta det lugn och ha det bra. Bäst vore om alla mådde bra. Men så är det inte tyvärr. Men jag kan må bra även när andra mår dåligt. Inte så att jag mår bra på grund av att andra mår dåligt. Utan så att alla vi på jordens rund är olika och mår på olika sätt. Jag tycker det är bra att vi människor är unika. Det vore inte trevligt om alla vore lika. 
*
Vi lever rika liv när vi ger glädje till andra och får glädje tillbaka.
Vi lever rika liv när vi hjälper medmänniskor att må bra och blir hjälpta av kamrater och vänner när vi behöver hjälp, uppmuntran och stöd.
*
Jag har fått mycken glädje av medmänniskor genom livet. Jag har också försökt ge glädje till kamrater och vänner.
Jag vet att jag fått leva ett rikt liv.
På stora delar av vårt runda klot lever folk rika liv.
Jag vet: Alla gör inte det. 
*
Söndagsmorgonens vintersol lyser in genom mitt fönster. Termometern visar 14 minusgrader. Hundägare går väl påpälsade på promenad med sina hundar. Även hundarna har kläder på sig när de nosar sig fram i den snöklädda parken.
*
Med vintersöndaghälsning /Knut K

Utan människokärlek ingen fred

Kåseri nr 427

fredpajordenEtt Nyårstal skrivet på 2017 års första dag.
Vänner:
*
Utan toner hörs ingen musik. Ingen kan spela det som inte finns.
Utan glädje kan ingen skratta och le.
Utan kärlek värms inget hjärta. Ingens sinne mjuknar. Ingen kan älska sin nästa.
Utan det goda i världen kan människors hjärnor förfrysa till is.
*
Jag frågade en ung medveten man:
– Vem kan göra det goda livet så gott att nedkylda krigsmänniskors sinnen värms upp.
Jag får till svar:
– Det kan du. Det kan jag. Det kan vi.
Tillsammans. 
Men då måste vi finna glädjen i våra liv. 
Vi måste kunna skratta och le.
Vi måste finna den människokärlek som värmer oss.
Vi måste bli så mjuka i våra sinnen att vi kan älska ”våra nästan”. Vi kan till och med göra livsmiljön mycket bättre och mycket fredligare. Kanske till och med så bra att människorna i framtiden kan leva i fred med varandra.
– När skall vi börja med den fredsförändringen? En fråga. En undring bara, säger jag.
– Vi måste börja Nu. Omedelbart. Meddetsamma.
Den unge mannen fortsätter: 
– Utan det goda livet fryser människors hjärnor till is. Utan det goda i våra liv mördar vi människor varandra.
Vi har sett det i Syrien och Irak. Israel och Palestina. I Afrika. Vi vet vad som hände i Vietnam. Vi minns Europa under andra världskriget.
Med människokärlek kan alla omänskliga isar smälta. Vi kan älska ”våra nästan” och skapa fred.
*
Detta tal skrev jag som en dialog efter ett samtal med en ung man som tror på framtiden. Jag lämnar talet vidare till er vänner på 2017 års första dagar. Den unge mannen och jag är överens om att 2017 måste bli det år det goda livet utvecklas och krigen i världen tar slut. 
Den unge mannen och jag tror på framtiden– trots allt som händer i världen just nu. /Knut K

Krig eller medmänsklighet

Kåseri nr 426

aleppoJag kan gråta mig trött ibland. Jag kan le utan glädje men inte tvivla på den kärlek som finns hos människor på vår mörka jord.
*
Jag kan skratta mig glad ibland. Jag kan känna mig lycklig. Men inte glömma den galenskap som också finns hos fanatiska galningar i krig.
*
Staden Aleppo i Syrien är bombad till spillror. I rasmassorna ligger många döda som inte hunnit ut ur sina hem innan taken rasade in.
I trapporna har oskyldiga människors blod runnit.
På gatorna har barn dött i sina föräldrars armar.
Rasmassorna var för inte länge sedan människors hem. Grannar levde i fred med varandra.
I dag är Aleppo bevis på krigsmänniskors totala brist på medmänsklighet och sunt förnuft.
*
Jag kan skratta mig glad ibland
Jag kan känna mig lycklig
Men inte glömma den galenskap som också finns hos fanatiska galningar i krig.
Jag kan gråta mig trött ibland.
Jag kan le utan glädje.
Men inte tvivla på den kärlek som också finns hos medmänniskor på vår jord. 
*
Kärlekens starka ljus lyser i vår tid upp människors sinnen på många platser i vår värld. Med kärleken finns möjlighet att lysa upp även de mörkaste sinnena. Vi får aldrig ge upp även om hatmörkret idag verkar vara totalt i Aleppo och andra krigszoner.
Vi får aldrig ge upp.
*
Tusen, tusen juleljus kommer att lysa upp jordens mörka rund. Miljoner, miljoner människor kommer att skapa glädje i sina hem och hus. 
Du och jag kan inte ändra något i Aleppo men vi kan göra mycket i Sverige där vi bor. Vi kan sprida glädje och tända jultomteblossen som heter Medmänsklighet. Medmänsklighetens Jultomtebloss behöver lysa starkt hos ensamma i olika äldreboenden, hos barn och föräldrar i hem och hus och de bostadslösa på gator och torg.
Jag hoppas att medmänsklighetens värme också skall nå dem som ännu inte förstått att vi kommit till världen för att leva i fred med varandra.
Jag avslutar min krönika med varm medmänsklig God Julhälsning till alla som vill och kan ta emot den. /Knut K

Brev till Juan Manuel Santos 2

Kåseri nr 425

Juan-Manuel-SantosGod morgon presidenten i Colombia Juan Manuel Santos.
Jag skriver till dig och tackar för det fina tal du höll i går när du fått Nobels fredpris i Oslo. Ditt tal var det bästa fredspolitiska tal jag hört på länge. Det var innehållsmässigt i klass John. F. Kennedys, Martin Luther Kings och Olof Palmes berömda tal. 
Du berättade om Colombias krigiska historia med gerillan i landet. Du berättade om tvånget att förlåta om fred skall nås. Du sa att ni inte kan kalla gerillan för fiender. Fred uppnås svårligen mellan fiender. Fred stiftas inte med krig. Fred nås en bit i sänder genom att med respekt förhandla om svårigheter som finns. Målet är att komma överens och nå framsteg som alla kan verka för.
*
Du talade om att söka roten till det onda och avlägsna den roten om långvarig fred skall uppnås. Du såg i ditt tal ut över världen och trodde på framtida möjligheter till världsfred. Du hoppades att krigförande länders ledare på Jorden skall lära av Colombias sätt att arbeta för fred. Du sa:
– Hat, fiendskap och krig verkade inte för fred i Colombia. Det gör det inte heller i andra delar av vår jord. FN bör arbeta för det Colombia gjort. Vi har verkat för fred genom att skapa respekt och förtroende för varandra i de många viktiga, avgörande fredssamtalen.
*
Du Juan Manuel Santos har modigt och skickligt under lång tid arbetat för fred i Colombia. Vår värld skulle behöva många som du Jan Manuel om de många krigen som nu pågår skall stoppas och vändas mot fred. Någon vändning av krigen mot fred på vår jord ser inte lovande ut just nu.
*
Jag önskar dig Juan Manuel Santos fortsatt framgång med dina och ditt lands befolknings fredssträvanden. Jag gratulerar dig för det välförtjänta ”Nobels fredspris” som utdelades till dig i går.
Med fredshälsningar till dig och Colombias medborgare från mig och mitt land Sverige/Knut K

Jag lyfter min blick och ser

Kåseri nr 424

polstjarnanDen vita snön täcker den svarta asfalten. Solen glittrar snön. I skyn över marken - och oss - finns den blå himlen. Vi tillhör Vintergatans norra Stjärnhimmel. 

Polstjärnan tillhör Lilla Björn. Polstjärnan är den vackraste av alla. Tyckte jag då. Det tycker jag nu också. Jag tyckte att Polstjärnan var mitt ljus i Universum. Den lyste mig vägen i mörkret.
*
Den lyste mig genom min barn- och ungdom i Frödinge. Jag minns de vackra nästan trolska kvällarna när jag från mitt hem såg den lysa över Lundskullen i Frödingebyn och jag drömde om en fredlig värld
Den lyste mig när jag som polis satt på stranden av Vätterns vackra Pariservik i Motala och drömde om ett tryggt vänskapligt liv för motalaborna. Vättern låg som ett blankt vattengolv och speglade Vintergatans stjärnetak. Jag trodde verkligen på en fredlig värld.
Polstjärnan lyste mig när vi bodde högt på Myrstuguberget i Huddinge kommun. Vi låg vackra, varma sommarnätter på vår fina uteplats och såg den lilla vackra Albysjön som ett litet vattensalsgolv spegla den glimrande stjärnhimlen. Vi njöt av Polstjärnan och himlens skönhet tills vi somnade och jag dömde om en fredlig värld.
*
Polstjärnan ger mig glädje och skönhet även där jag nu bor i Tumba. Den lyser när jag sent om kvällarna går i Tumbas många fina parker. Polstjärnan har följt mig genom livet. Jag hoppas den följer mig resten av mitt liv.
*
Jag lyfter blicken och ser Polstjärnan lysa in i mitt liv och ge mig den glädje jag inte känner när jag läser om Syrien, Irak och alla andra platser där mördare numera lyser med sin onda närvaro.
*
Jag sänker blicken. Mina tårar rinner ner på mina kinder när ser på tv och hör på radio att tusentals människor krossas i sönderbombade egna hus och hem, skjuts och får halsar avskurna. Jag sänker blicken när jag ser miljontals medmänniskor fly och samlas i överfulla flyktingläger.
*
Jag lyfter blicken och ser de miljarder människor som inte vill ha krig. Jag vill fråga dem och oss som avskyr krig.
– Måste ännu fler miljoner oskyldiga barn, unga, kvinnor och fredliga män dö för att några galenskapare skall få mer makt?
– Vad kan vi göra för att få slut på krigen i vår värld?
*
Jag tyckte att Polstjärnan var mitt ljus i Universum. Den lyste mig vägen i mörkret.
Det gör den fortfarande. Jag hoppas att den skall lysa min väg så länge jag lever.
*
Jag lyfter p å blicken och hoppas. Hoppas kan jag fortfarande, men vad ska jag tro om det som sker i vår värld./Knut K

En polisarbetsdag i Motala

Kåseri nr 423

I de flesta av de yrken som fanns i Motala på min tid visste de anställda vad de skulle göra på sina arbetstider. Kockar på Statt lagade mat. De som jobbade på Luxor gjorde delar till och plockade ihop TV-apparater. Electrolux monterade dammsugare och spisar. Motala Verkstad byggde lok och båtar och broar. Lindqvistfabrikerna tillverkade kontorsmöbler. Motalafabrikernas varor såldes över hela Sverige -och även ut i Europa. 
*
stattJag som polis visste var jag skulle börja mitt arbetspass men vad som kunde hända under min arbetstid hade jag ingen aning om. Jag skall berätta om en arbetsdag. Jag väljer en måndag i början av augusti. Mitt pass börjar kockan tre på e.m. Jag anmäler mig hos fpa Sven Johansson som är min närmaste chef och får veta att Motala är lugnt. Klockan tre går jag ut och följer Kungsgatan västerut. En bil står parkerad utanför Statt där den enligt den lokala trafikstadgan inte får stå parkerad. Jag går runt torget och kommer tillbaka efter en halvtimme. Bilen står kvar. Den får stå lagligt tio minuter där det är förbjudet att parkera. Den här bilen har stått mycket längre. Föraren ska enligt lagen ha parkeringsböter. Jag funderar på om jag skall klistra bilen så föraren med tiden får böter.
*
Medan jag funderar kommer en man ut från Statt. När han få se mig säger han:
– Jag har bara stått här fem minuter medan jag bar upp mina väskor till mitt rum på Statt. Bära upp mina väskor måste jag väl få göra.
– Jag har sett bilen så jag vet att du stått här minst en halvtimme. Bära upp väskor får du göra - men varför ljuga.
– Jag visste inte att det är förbjudet att parkera utanför Statt.
– Ljug inte mer nu. Kör ner bilen till parkeringen. Medan du parkerar vill jag att du funderar över vad som är bäst; att ljuga eller vara ärlig. Om du tycker att det är bäst att vara ärlig så köp en blomma åt dig själv till ditt rum på Statt. Blomman skall påminna dig om att polisen i Motala tycker att det är rätt att vara ärlig och fel att ljuga.
– Och en sak till. Jag tror du lyssnat på vad jag sagt och parkerar din bil rätt i fortsättningen. Därför slipper Du böter.
*
Mannen kör i väg med sin bil. Jag går vidare efter Kungsgatan.
*
Omkring fem skulle alla som bodde i Holm och Brinken med sina bilar och cyklar åka hem från sina arbeten på Luxor. De körde på broarna som går över Strömmen och Göta Kanal. 
Alla som bodde i västra Motala skulle hem från jobben på Electrolux och Lindqvist. De körde på samma broar som de i söder boende gjorde. Fast i andra riktningen. De som jobbade på Motala Verkstad körde Verkstadsvägen som mynnade ut mellan broarna. Utan polisdirigering blev det ibland kaos på broarna.
*
Kollegan Per-Arne Nygren och jag var i god tid på plats för att dirigera trafiken i Flodins hörn och där Verkstadsvägen ansluter till Bispmotalagatan.
– Ta Flodins hörna du och gör som jag lärt dig, sa Nygren.

Nygren hade tjänstgjort i Stockholm innan han kom till Motala. I Stockholm hade han lärt sig dirigera trafik på rätt sätt. Trafikdirigering handlar inte bara om att stoppa och ryckigt vinka fram bilar och cyklar. Vid riktig dirigering flyter trafiken genom korsningarna. Jag tyckte att jag kunde det. Och det tycker jag fortfarande att jag kunde.
*
Efter trafikdirigeringen gick vi till dukat kaffebord på polisstationen. Bilpatrullen Bertil Karlsson och Hasse Månsson hade handlat gott bröd på Sig Carlssons bageri på Strandvägen. Det var dagens trevliga stund. Alla som var i tjänst var med. Vi skojade och berättade för varandra om det som hänt under dagen i polistjänsten. Alla var klara för snabb utryckning om något allvarligt skulle ske i staden. 
*
När vi suttit en stund kommer Wellborg, kollegan som hade vakten, in med en blombukett. Ingvar läser:” TILL polisen i Motala.
”Att vara ärlig är bättre än att ljuga. Den lärdomen har jag fått av polisen i vackra Motala idag. /Med hälsningar från en gäst på Statt.”
*
Jag låtsades om intet. Jag lät kollegorna undra. Istället tog jag efter kaffet ”tid åter ”och åkte till IFK Motalas hemmaplan. Jag var spelande tränare i IFK. Jag upplevde en härlig fotbollsträningskväll i augusti med fina IFK.
*
”Tid åter” innebar att jag fick tillbaka de timmar jag jobbat övertid. För en övertidstimme fick jag två ledighetstimmar. 
*
Klockan åtta på måndagskvällen var jag i tjänst igen. Nygren fotpatrullerade i centrum. Bertil Karlsson och Hasse Månsson körde runt med bilen SGR 4. Jag var ensam inne på polisstationen. ”Ärlighetsblommorna” från ”felparkeraren” prydde sin plats. Jag log när jag såg på dem. Augustimåndagskvällens tomhet och tystnad skapade inga speciella händelser.
Tomt på gatorna. Bilarna parkerade. Motalaborna hade gått inomhus. Det var lugnt på stan.
*
Kockan 23:00 startade jag min Folkvagn och åkte hem till Patrullgatan fem.
Nästa morgon skall en ny dag börja. Vad kommer att hända då? Blir den också lugn?
Inte en aning är svaret/ Knut K

Jag sov och jag drömde om Sveriges land

Kåseri nr 422

Jag sov och jag drömde om Sveriges land. Vintersolen lyste som bara vintersolen kan. Snön gnistrade och glimmade på marken och på taken.
Jag vet inte men jag tror inte att tomten var vaken. Jag såg honom inte i alla fall.
Var tomten en han förresten?
Tomten kan lika gärna vara en hon. 
En hon kan nu för tiden vara allt annat i samhället så varför kan inte hon också vara tomte. 
Det är klart hon kan.
Det svåra är väl att vi människor inte längre tror att tomtar finns. Mer än i sagorna. Och som julklappsutdelare. 
Till barnen. Vid jul
*
norrmalmstorgJag minns från drömmen att jag stod på Norrmalmstorg och såg spårvagnar komma och gå. Människor kom. Människor gick. Jag gav dem som tittade på mig: 
– En nick.
Nickade de tillbaka?
Alla gjorde inte det. Men en gjorde det. Hon frågade vem jag var som gick och hälsade på folk på Norrmalmstorg i Stockholms stad i Sveriges land.
Jag svarade:
– Vi ska hälsa på varandra. Vi bor i samma land. Vi hör ihop. Du är en människa. Jag en människa. Vi ska hjälpa varandra. I synnerhet dem som behöver hjälp.
Kvinnan vände sig mot folket som just stigit av en spårvagn från Djurgården. Hon sa:
– Här är en man som tycker att vi människor skall hälsa på varann, hålla ihop och hjälpa dem som behöver hjälp.
*
Folk kom till oss där vi stod kvinnan och jag. Vi blev en stor grupp mitt på torget. Kvinnan upprepade det hon sagt. Några hånskrattade. Någon sa:
– Han måste vara galen som tror att vi människor skall hålla ihop genom livet och gå omkring och hälsa på varann. 
– Människor ska vara individualistiska. Jag sköter mitt. Andra individer får sköta sitt. Då blir allt bra, sa en medelålders kvinna. 
– Var och en har att ta ansvar för sig själv. Jag har ingen skyldighet att tänka på andra dikterade en man i en stilig ytterrock.
– Vi har för många invandrare och bidragsmottagare i vårt land. De ”tär” för mycket av samhällets resurser. Resurserna skall gå till dem som kan producera och utveckla vårt land. Det tycker vi i vårt parti, sa en dam i stilig vinterkappa.

En välklädd ung energisk kvinna höll sitt barn i handen. Hon tog upp barnet i famnen och sa:
– Jag tänker på mitt barn. Jag vill att hon i framtiden skall leva bra. Jag vill att alla i vårt land skall ha samma rättigheter och värde. Det har inte alla idag. Vi har inte kommit till världen för att göra varandra illa. För att förstå det behövs sunt förnuft. Vårt land och vår värld översvämmas inte av sunt förnuft idag. Men jag tror på att förståndets och solidaritetens värme kommer att segra över egoismens och snikenhetens kyla och med tiden göra vårt land bättre att leva i. 
För alla.
*
Just när kvinnan sagt detta åkte en spårvagn in på Norrmalmstorg i Stockholm. ”USA framtidslandet” stod det på en stor skylt med stora bokstäver.
Donald Trump steg ur och sa:
– Jag skall vara allas president I USA utom för dem jag inte vill ha i mitt land. Dem jag inte vill ha slänger jag ut. Med murar stoppar jag dem som vill komma in. Det kallas med ett ord ”Demokrati”. Är ni födda USA är ni med mig alltså. Ni övriga får vara var ni vill. Bara inte i USA. Där är det stängt från och med i dag.
*
Jag vaknade ur drömmen och skrev ner drömmen jag tror attdrömt. Jag kommenterar den inte. Den får tala för sig själv.
Med lördagshälsning/ Knut K

Gör mot andra så som du vill att de skall göra mot dig

Kåseri nr 421

Basen i mänsklig gemenskap är det här:

– Gör inte mot andra det du inte vill att de skall göra mot dig.
Eller så här.
*
– Gör mot andra så som du vill att de skall göra mot dig.
*
Vad innebär det för mänskligt liv i dagens samhälle?
Lever vi så.
Lever någon så.
Lever alla så.
*
Vi har sett och ser i dag att krig föder krig Hat väcker hat. Våld utvecklar våld.
*
Vi ser också att vänskap leder till mer vänskap. Godhet utvecklar godheten och kärleken tänder kärlekens bloss.
*
Vilka liv vill vi leva?
Den frågan är inte svår att besvara. De flesta i vårt Sverige vill leva i fred och utveckla vänskap mellan människor i bostadsområden, föreningar och organisationer, allmänna platser, i hus hem och på arbetsplatser. Många har kommit till vårt land just för att få njuta av fred och frihet. Viktigt är att vi skall göra det vi skall göra mot varandra; NU.
Inte vänta till i morgon. Ju mer bekantskap och vänskap som odlas mellan människor i samhället ju svårare får hatet att sprida sig. Ju mer vänskap som sprider sig mellan människor i utsatta bostadsområden ju svårare får ondskans människor att utveckla gängkrigen och hatet.
*
Många finns som vill leva i ensamhet. De som ger sådana signaler skall givetvis respekteras. Många äldre lever i en hänsynslös ensamhet som gör deras liv olevbara. De finner sina liv meningslösa och söker döden. Så som vi i vårt Sverige i dag inom samhällets hemtjänst gör mot många äldre medmänniskor så vill ingen av politiker och Hemtjänstanställda bli behandlade i framtiden.
*
Om hemtjänstens personal gavs tid att ge de vårdade mer närhetskänsla skulle de vårdade i sina ensamma liv känna mer trygghet. Det kunde ge dem lust att leva som ledsnat på livet.
*
Om samhällets representanter enas med människor i bostadsområden där gängkrig förkommer och på olika sätt skapar en vänskapligare miljö skulle gängkrigen dö ut.
*
Basen i mänsklig gemenskap är det här:
– Gör inte mot andra det du inte vill att de skall göra mot dig.
- Gör mot andra så som du vill att de skall göra mot dig.
*
Det är viktigt att vi utvecklar det goda i samhället. Med det goda kan vi avveckla det onda.
Det gäller i Malmö, Göteborg, Stockholm, Motala och övriga Sverige. Med det goda kan vi avveckla det onda.

*
Trevlig vinter önskar jag alla. /Knut K

Det finns så mycket vackert på vår jord

Kåseri nr 420

hostlovJag vill skriva en rad. Eller två. Jag vill att Du och jag och förståndiga medmänniskor ser ut över världen, tänker, skriver och säger så här:
– Vad mycket vackert som finns att se. Så mycket glädje det finns hos människor och djur. Så många blommande blommors skönheter det finns att njuta av på vår jord. Så vacker naturen är i synnerhet om våren och när hösten lyser sina skarpa färger.
*
Vi får inte låta det fula förtrycka det sköna. Vi får inte låta tråkigheter skymma glädjen. 
Vi skall stoppa krigen och låta freden breda ut sig. 
Diktaturer får inte bryta de olika ländernas demokratiska friheter. Diktatorer från inte förhindra människors rättigheter. Vi får inte låta hat skymma kärlek.
*
Du och jag vill också att vi och våra medmänniskor lever så på vår jord att luften är ren att andas och vattnet friskt och drickbart.
Överallt i världen.
*
Vi måste hitta sätt att leva på jorden så främlingskap leder till vänskap. Sjukdomar botas till hälsa. 
Fattigas fattigdom byts mot drägliga liv.
*
– Vad mycket vackert som finns att se. Så mycket glädje det finns hos människor och djur. Så många blommors blommande skönheter det finns att njuta av på vår jord.
*
Vi får inte låta det fula förtrycka det sköna. Vi får inte låta tråkigheter skymma glädjen. 
Vi skall stoppa krigen och låta freden breda ut. Vi skall besegra hat med människokärlek.
*
Jag önskar alla vänner och medmänniskor i Motala med omnejd en solig oktobersöndag i fred, frihet och med glädje i sinnena. Jag kan se i mitt inre .hur solen blänker på Vätterns och Borens vatten./Knut K

Vi fick några droppar regn i dag.

Kåseri nr 419

regn2Vi fick några droppar regn i morse. Det är egentligen inget särskilt med det. Den här tiden på året brukar vi få mycket regn. Det särskilda finns i att åar och sjöar i höst håller på att torka ut på grund av vattenbrist. 
Varför är det så?
Jag måste fråga för det är mycket märkligt att vi fått så lite regn i sommar och i höst.
*
Jag skulle kunna vara ”modern” och skriva att vi fått sjukt lite regn i höst. Men jag vägrar att behandla svenska språket så. Jag avskyr när idrottsfolket i intervjuer säger:
-Vi var sjukt bra på matchen i dag
-Jag är sjukt glad över att vi vann.
-Jag mådde sjukt bra medan jag sprang och fick sjukt många applåder och sjukt mycket uppmärksamhet när jag kom i mål.
För mig är sjukt sjukt och inget annat.
*
I går åkte vi till Kungens Kurva intill det nya köpcentret som ligger bredvid IKEA. Jag behövde köpa en ny vinterjacka. Nu har jag en. Den såldes på rea till mig 500 kr billigare än den skulle kostat om jag köpt jackan föra veckan. Jag är nöjd med köpet. Jag tror att ”Dressman” också är nöjd. Han tjänade säkert det han behövde. Trots Rean.
*
Jag vill skriva om naturen och naturens skönhet i dag denna småregniga oktoberdag. Vi kör E-fyran söderut från Kungens kurva. Efter vägen når lövträdens vackra färger mina ögon. Ögonen sänder bud till hjärnan att jag ska ta emot det vackra som uppenbaras för mig och att jag skall njuta av de mycket starka lövfärgerna hösten bjuder på. Snart faller löven vissnande till marken. De förenar sig med markens växters förändringsprocesser. Träden får nakna möta hösten och vintern. Under senvintern förbereder träden sina lövs återkomst. De utvecklar sina vackra gröna färger och vi får njuta av våren. 
Igen. 
*
Vi brukar ha mycket regn på hösten. Men inte nu i år 2016. Vi behöver massor av regn. Åar finns som torkar ut. Det finns risk att fiskar dör och kräftor kryper upp på land. Vattnet till hushåll och industrier minskar. Det börjar oroa på vissa ställen av vårt land.
Två frågor:
-Varför har vi fått så lite regn hos oss?
-Har vi förolämpat VattenGuden på något sätt?
-Jag vet inte.
Vattenvetenskapsfolket sitter förundrade på sina doktors och professorsstolar och spekulerar. De kan inte göra mer än vi andra nämligen: 
”Vänta på att vi skall få mycket regn så brunnar, bäckar, åar, älvar och sjöar inte sinar.”
*
-Bevara oss för högre elpriser i vinter. 
Det ber många VattenGuden om i vårt, avlånga, torra, vackra land.
*
Med hälsning/ Knut K

Det borde vara kärleken som styr det vi gör

Kåseri nr 418

handihandEn rapport från Landet Fantasia. 
*
Vi borde gå hand i hand genom livet du och jag. Vi borde hjälpa varandra att få det bra. Vi borde ta med dem vi möter och bygga oss ett land på vår jord där kärlek kan lagas med gröten vi äter varje morgon på våra frukostbord. 
*
Det borde vara kärleken som styr det vi gör. Det borde vara tilliten som gör att en människa blir medmänniska. Det borde vara tryggheten som ger oss lugn och ro. Det borde vara glädjen som lyfter oss och låter oss sväva i tillförsikt genom glimrande livshamnar, varma välkomnande levnadstränder över fastlandets mognande åkrar och till vackert blommande ängar och hagar.
*
Det borde vara den friska luften som ger hälsa åt våra kroppar. Det borde vara naturen som ger oss mat på middagsborden. Det borde vara de rena vattendropparna som släcker vår törst. De borde vara så mycket som det inte är. Vi borde vara så mycket vi inte är.
*
Det borde vara ärligheten som lyser som stjärnor över vårt nya land. Det borde finnas en sanningens sol som inte bränner oss sjuka..
*
Vi borde gå hand i hand genom livet du och jag. Vi borde hjälpa varandra att få det bra. Vi borde ta med dem vi möter och bygga oss ett land på vår jord där kärlek kan lagas med gröten vi äter varje morgon på våra frukostbord.
*
Det borde vara lyckan som lyser hjärnors drömmar, tänder livstankar och gör dem ljusa och klara. Det borde vara kärleken som styr det vi gör.
*
Varm rapport och hälsningar från Landet Fantasia/ Knut K

Det är så lätt att glömma

Kåseri nr 417

Det är så lätt att glömma det, som finns, i den Solidariska världen. Det är lätt att söka sig till och dras med i den värld där folk surfar på rikedomsvågorna. Människorna där låter de stora brusande kapitalhaven föra dem framåt mot de största vinststränderna.
Några som satsar för hårt försvinner i vågorna. Andra vinner det högsta som finns att vinna i deras världar.
– Är det lyckan att leva som somliga övermänniskor inom de rika klasserna ”surfar sig fram till”?
Jag vet inte. 
Jag tror inte det.
Jag tror att många av dem söker nå de högsta pinnarna i den mänskliga storvulna hönsgården. Där kan de rika tupparna gala och de nobla hönsen skrocka. Därifrån kan de också se ner på och hacka på dem som inte har som ideal att vara bland de rikaste i världen. 
*
Det finns sådana som inte sliter ut sig för att nå stora rikedomar. Det finns många företagare och anställda ”som istället gör själ för sig” i arbetslivet. De arbetar till sig tillräcklig ekonomi så de kan leva bra liv med villa, båt och bil och god mat på borden. 
*
einsteinJag har aldrig surfat i de stora livshaven i mina färder mot den sista stora havsstranden. Däremot har jag med uppskattning följt de välutbildades forskning och utvecklingsarbete för att skapa en ännu bättre värld för människor att bo och leva i. Min största favorit bland forskarna är Albert Einstein. Jag kan aldrig lära mig förstå allt bra han gjort men jag vet att det han gjort är bra. Han forskade inte för att bli rik. Han forskade för att vi människor skall förstå en del av Jordens och universums utveckling. Hans stora forskning handlade om Relativitetsteorin. Jag kan inte beskriva den i dag. Men det finns de som kan berätta om det Albert forskade fram åt oss. Albert är respekterad för sina livsresultat - även av dagens välutbildade forskare.
*
Jag lever i den Solidariska världen. Där kan jag ro min egen båt i vackra lugna laguner och känna att livet lever och leker med mig. I den Solidariska världen lever människor nära varandra. I den världen bedöms ingen efter hur rik vederbörande är. Det är människans sätt att vara som räknas. I den Solidariska världen kan jag berätta saker jag vill berätta. 
*
Som hemarbetande bondson, sextonårig sågverksarbetare, kamrat och fotbollsspelare i Frödinge i Småland fick jag i min barn- och ungdom lära mig vad solidaritet är. 
Jag har genom åren i Motala fått många positiva kommentarer om mitt sätt att skriva, tjänstgöra som polis och vara socialarbetare. Även för mitt arbete med skapande kultur i Folkets Hus fick jag positiva bekräftelser på att mitt sätt att leda och leva med mina medmänniskor var bra. Jag vet att många i Motala också minns min fotbollskarriär i MAIF och IFK Motala där jag gjorde många mål och fick som spelare och tränare glädjas åt mycket fin kamratskap.
Framgångarna gav mig glädje. Jag blev respekterad av mina medmänniskor. Det har varit mycket stort för mig att få leva i kamratskap med de många människorna i den Solidariska världen. Där vill jag leva resten av mitt liv. Med hälsningar/Knut K

Jag möter en ung tänkande man

Kåseri nr 416

Den unga mannen är på besök i Landet Fantasia. Jag ser honom sitta på en sten i septembersolens härliga sken. Jag tänker:
– Vad vill den unge mannen med sitt liv?
Vad tänker han på? Vad kan han bli?
Jag sätter mig på en bänk intill honom och frågar vad han tänker på och vill.
*
Hans första önskan är att bli så bra att han får spela fotboll med sin storebror i deras klubbs A-lag. Hans nästa önskan är att bli polis. Han vill låsa in våldsverkare så de inte kan göra illa mot barn och vuxna, gamla och unga. 
*
Jag frågar honom om världen. Han säger:
– Jag vill tillsammans med svenska Röda Korset ge mat åt de fattiga i världen som ingen mat har. Jag vill att Sverige påverkar världens länder i FN så att barn och unga som bor i flyktingar får möjlighet att gå i skolor. 
bomber aleppoDen unga pojken berättar vidare:
– Jag såg flickan som visades på TV när hon grävts fram under betongen i staden Aleppo. Svårt skadad bars hon från rasmassorna. Hennes mamma var död. Hennes pappa var död. De finns inte mer i hennes liv. Det visste inte flickan när hon bars bort. Hon fick veta senare.
– Hur blir hennes liv nu? Frågar jag
– Kanske får hon leva till nästa bomb- och flygattack. Jag hoppas att hon får leva tills kriget tar slut.
– När tar kriget slut? Tar det slut? Frågar jag.
Den unga mannen skakar på huvudet och säger:
– Ingen vet.
*
Jag frågar vidare:
– Vilket land vill du leva i?
– Sverige förstås
– Varför Sverige?
– För att Sverige är ett land där barn och unga kan ha det bra.
– Har barn och unga det bra i Sverige?
– Det kan bli bättre. Mycket bättre.
– Vad vill du göra bättre?
– Skolan. Den är inte till för alla i dag.
– Varför är inte skolan tillräckligt bra?
– För att barn och unga delas upp i olika grupperingar på grund av religionsskolornas påverkan, familjernas ekonomiska ställning, de ojämlika levnadsförhållandena i bostadsområdena samt språksvårigheter för dem som flyttat till Sverige.
– Hur vill du ha vårt land?
*
Alla barn skall ha samma värde. Så är det inte i dag, Vi ska visa respekt för varandra.
Så görs inte tillräckligt. Jag vill att alla skall ha ”mänskliga rättigheter” i Sverige och hela världen. Det har inte alla i dag. Med mänskliga rättigheter följer att vi också har skyldigheter att göra det rätta för våra medmänniskor var vi än lever och bor.
Alla i vårt land och övriga världen förstår inte sina skyldigheter. 
Den unga mannen tar en paus och säger;
– Som du ser Knut har vi unga mycket att göra för att Sverige och världen ska bli bättre för oss unga att leva i - i framtiden.
Hur Syrienkriget skall sluta verkar ingen kunna ge svar på. Jag vet bara att kriget måste ta slut. Helst i dag.
*
Vi skils. Jag gläds åt samtalet med den unga mannen. Jag önskar vilja, styrka, kunskaper och mod till honom och alla unga som kämpar för ”EN BÄTTRE VÄRLD”./Knut K

Minnet är hjärnans lim

Kåseri nr 415

Minnet är hjärnans lim, sa en forskare i vetenskapsradion nyligen. Meningen gav mig tusen tankar. Limmar mina minnen ihop min hjärna med massor av erfarenheter, upplevelser och känslor? Kan minnen limmas ihop på olika platser i huvudskålen. Kan min huvudskål lagra allt jag är med om i livet. Kan jag återanvända de minnen hjärnan limmat ihop och sparat åt mig?
*
pojke nalleVisst är det spännande att tänka i de banorna. Vilka fantastiska huvuden vi fått. Jag skall prova att leta fram ett minne från min polistid Motala och berätta det för er som läser detta minneskåseri.
*
Det är sen lördagskväll på sensommaren. Min kollega Hasse Månson kör polisbilen en svartvit Volvo Amazon in på Östermalmsgatan i Motala. Han gör en sväng ner till Centralstationen och foretsäter förbi det vackra Tingshuset och sedan tillbaka till Östermalmsgatan igen. Vi möter några bilar men senkvällen är stilla. Vi pratar om fotboll när vi passerar den gata som går till Idrottsparken som är MAIFs hemmaplan. Vi passerar Biblioteket. Hasse kör ner mot Folkets Hus och svänger till vänster förbi Konsum. När jag ser framåt får jag se en liten pojke komma gående på trottoaren med en nalle i händerna. Pojken är klädd i pyjamas och har tofflor på sig.
*
Jag går ur bilen och frågar
– Vart skall du gå så här sent?
– Nallen och jag ska till mormor och morfar
– Varför skall ni gå till mormor och morfar
– Pappa slår mamma. Jag vill inte vara hemma. Jag smet ut genom dörren medan de var i köket och skrek åt varandra.
– Var bor mormor och morfar, frågar jag. 
Pojken säger:
– Jag vet vad mormor och morfar heter och var de bor. 
Han säger namnen och adressen.
*
Hasse brukar vår polisradio Sgr 4 och anropar Lars-Olof Ulterman som tjänstgör inne på polisstationen på Prästgatan 6. Han hittar morföräldrarnas telefonnummer. De bor på Kråkrisvägen. 
*
Ullterman meddelar senare till oss i sin Sgr2 att han ringt pojkens mormor. Hon vill att vi skall skjutsa pojken till hennes hem. 
*
Vi frågar pojken om det går bra om vi skjutsar honom till mormor och mormor. 
– Jag vill inte gå hem så länge pappa är arg får jag till svar.
*
Pojken och jag sätter oss i baksätet. Hasse kör mot Kråkrisvägen. Pojken undrar varför jag har pistol och om han inte kan få prova min båtmössa. Prova mössan får han förstås. Han blir glad när han fått på sig mössan.
-Nu är jag polis, säger han.
När vi kommer fram står mormor och väntar på oss i porten. När Hasse stannat polisbilen springer pojken in i hennes famn.
*
Vi hade mycket att klara ut om vad som hänt den kvällen hemma hos pojkens föräldrar. Det ska jag inte berätta om nu.
Jag vill bara avsluta och berätta att minnet med den ensamma rymmaren med nallen finns limmat i min hjärna.
Det berör också mitt hjärta.
Kanske finns det limminneskänslor även i hjärtat.
*
Nu är säkert pojken med nallen en stor stark man som aldrig skulle kunna tänka sig slå någon i sin familj. Jag undrar om senkvällspromenaden med nallen finns limmat i hans hjärna./Knut K.

En sjuksköterska sjöng för mig i går

Kåseri nr 414

Nyligen var vi på resa till Östra Boda i Värmland. På grund av mitt nuvarande handikapp kunde jag inte gå med mina kamrater in i skogarna och plocka lingon. Jag fick istället av värdarna utkörd en mycket bra stol att sitta i. Med armstöd. Stolen placerades på en smal stig en bit in i skogen. I den stolen kunde jag njuta av stillheten och ensamheten och läsa i boken: ”Kunskapsintegration. Om kollektiv intelligens i organisationer.” 
Ibland sov jag en stund med boken i hand. Jag ska inte skriva om den boken i dag. Jag kan för lite om den ännu.
*
Jag ska berätta att jag trivs i ensamhet. I min tysta ensamhet kan jag låta tankarna fara fria. Jag kan tänka bakåt och njuta av det jag upplevt i livet. Jag kan tänka framåt och i min fantasi bygga en ny värld. Vi behöver snabbt en ny värld innan ännu flera medmänniskor mördas och stora massor av människor tvingas bo i uppbyggda läger eller vandra omkring som flyktingar i Sydostasien, Afrika och Europa.
Vi lever i en ond värld. Den världen kan jag inte göra mycket åt. I min ensamhetsstol i djupa skogen kunde jag konstatera att många av våra stora ledare i världen inte förmår tänka framtidsinriktat och solidariskt. Deras hjärnor har slagit av förståndsknapparna i huvudena och hittat spaken för vansinneshandlingar. Själva sitter de stora ländernas ledare i säkra boningar. De vansinneshandlande ledarna är omgivna av vakter i sina bunkrar, hus och läger.
*
I min fina stol i Östra Bodaskogen hör jag Älvens porlande vatten. Luften är skön att andas. Solen lyser varmt på mig. Det är skönt att leva. Jag somnar.
*
I dag hemma i Tumba minns jag mitt gårdagsbesök på Huddinge sjukhus. Jag hade remiss för att få gjort en ultraljudundersökning av mitt hjärta. 
*
Jag fick på sjukhuset lägga mig på sidan på en specialbrits. Intill mig på en stol satte sig en ung, mörk sjuksköterska och började undersökningen. 
– Andas djupt, sa sköterskan.
Jag andades djupt. Efter en stund började hon sjunga för mig. Hon sjöng lugnt med en mjuk, vacker röst. Det var första gången en sjuksköterska på sjukhus sjungit för mig. Jag vet inte vilken språk hon sjöng på. Det spelar ingen roll. Hon sjöng för mig. Jag såg in i hennes skarpa mörka ögon. Hennes sång gjorde mig mycket glad. Hon förde över av sin medmänsklighet från sin hjärna till min. Jag berömde henne för att hon sjöng så vackert för mig. Behandlingen tog ungefär en halvtimme. Jag fick många order om att andas djupt Jag fick också höra flera av hennes mjuka sånger.
*
Jag har de senaste dagarna fått njuta naturens skönhet, lugn och stillhet. Jag har fått lyssna till vacker sång av en vacker sjuksköterska när jag låg på en brits på Huddinge sjukhus. Allt är inte krig och hat i världen./Knut K

I väntan på Mors dag

morKåseri nr 413

Jag vill sjunga för dej en sång.
Den skall inte vara lång. 
Inte kort.
Den skall vara glad
Den skall sjungas på Mors dag.
*
Den skall vara en hyllning till min mor. Den skall vara en hyllning till din mor. Den skall vara en hyllning som går fram till alla mödrars kärlekshjärtan på vår jord.
*
Jag minns hur min mor gav mig nycklar till livets varma rum.
Jag minns att hon fanns när jag behövde hennes trygga famn.
Jag minns att hon fanns 
Jag minns att hon fanns.
Jag minns att hon färgade mitt liv med sin kärleks glans.
*
Nu finns min Mor i mina minnes kärleksrum. 
Där finns hon så länge jag lever.
*
Jag vill sjunga med dej en sång.
Den skall inte vara lång. 
Inte kort.
Den skall vara glad
Den skall sjungas på Mors dag.
*
Den skall vara en hyllning till min mor. Den skall vara en hyllning till din mor. Den skall vara en hyllning som går fram till alla mödrars kärlekshjärtan på vår jord.
*
Denna sångens ord har jag tagit ur kärlekens bok. 
Jag har skrivit den med kärlekens penna i min hand. 
Denna sång skänker jag 
Till alla mödrar 
I alla land.
*
Med varma hälsningar/ Knut K

Jag hoppas mitt hjärta fortsätter att slå

Kåseri nr 412

livetsgataJag går på Livets gata. Den förlängs hela tiden framför mig. Mitt nästa steg blir ett nytt steg. 
Det som händer mig blir en ny händelse. Jag kan planera och tänka ut vad som skall hända men inte i förtid göra det jag kan göra när jag tagit mitt nästa steg. 
*
Mitt hjärta måste fortsätta att slå. Om det inte gör det tar min väg slut. Mina steg upphör. Jag finns inte mer på Livets gata. Jag hamnar i Dödens dal. Många tror att den personliga livsgnistan vi har i livet fortsätter efter döden till någonstans ingen vet var. Andra tror att livet är slut när våra hjärtan slutat att slå.
*
Ju äldre vi blir ju mer närmar vi oss Livsvägens ände. Vi vet det. Kanske tänker vi att vi ska ta tillvara den tid vi har kvar att leva. Kanske tänker vi att vi ska göra våra liv glädjerika. Kanske vill vi göra våra nära och kära lyckliga. Kanske vill vi göra våra medmänniskor glada genom att tycka om dem, hjälpa dem när de behöver hjälp, trösta dem när de behöver tröst och finnas till för dem när de skall välja steg på sina Livsvägar.
*
Kanske har vi kommit till livet och världen för att leva med människorna och djuren, nyttja naturen, utvecklas i olika miljöer och under levnadstiden bli individer som får leva olika liv. Du är en människa. Jag en annan. Andra människor är våra medmänniskor. Så länge våra hjärtan fortsätter att slå går vi tillsammans på Livets väg.
*
Om vi kommit till världen för att leva tillsammans med människorna och djuren, i den vackra naturen och få utvecklas i den sköna livsmiljön varför lever vi då som om vi vore fiender. Varför mördar vi varandra? Varför plågar vi varandra med lagar som ger vissa människor rätt att förtrycka andra. Varför tillverkar vi vapen och ammunition istället för att odla fram mat åt hungrande och forska fram mediciner till sjuka människor?
*
Hur har vissa människors hjärnor kunnat bli så felinriktade? Så elakt felplanerade. Och så felaktigt upplärda att våra liv blir ett virrvarr av motsättningar, galenskaper och oegentligheter. Vi kan inte förstå vad meningen med livet är om vår livstillvaro skall vara som den nu är. Vi kan istället tro att livet är meningslöst.
*
Så länge mitt hjärta fortsätter att slå vill jag söka den vägen där vi kan skapa lycka åt oss själva och åt varandra. Kanske är det sökandet efter det rätta för människor, djur och natur som är den innersta meningen med livet.
*
Dagar kommer. Dagar går. 
Jag får fortsätta leva så länge mitt hjärta slår
*
Trevlig söndag önskar jag alla. /Knut K

Skator bygger bon efter behov

Kåseri nr 411

skata boSolen skiner i dag. Den ger av sin värme till oss som bor på jorden. Den ger oss ljus. Den ger oss glädje. Den ger oss de rätta möjligheterna till liv för människor, växter och djur.
Vad gör vi med våra liv? 
*
Jag ser två skator bygga bo i ett träd i parken intill där jag bor. Skatorna vet vad de skall göra i Majvårens första tid. De vet att de behöver bon att lägga sina ägg i. Därför bygger de bon. De hämtar grenar på marken i omgivningen. De flyger med grenarna och placerar dem så som de skall placeras för att grenarna skall bli skatbon. De är sina egna arkitekter, ingenjörer, byggmästare, byggnadsarbetare och boägare i en och samma ”skatperson”. De gör så, som de gör, för att de är skator. När de byggt färdigt och flyttar in i sina nya bon har de inga skulder till någon. De är sina egna livsutvecklare.
*
Människor bygger hus på andra sätt än skatorna och av andra anledningar. Den som planerar byggnationen skall tjäna mycket pengar. De som bygger husen skall tjäna mycket pengar. De som säljer de hus som byggts tjänar mycket pengar. De, som har rika möjligheter, köper och bosätter sig där ekonomiskt starka medmänniskor med stora hus bor.
– Var bor de som inte har mycket pengar att köpa bostäder för? Frågar jag.
Den frågan har många svar. Ett svar är:
– De som har ”smått” om pengar flyttar ihop med andra som också har lite pengar. Dessa de hopflyttade bor i storstäderna i små och ibland ännu mindre lägenheter och delar på sov och matplatser. Barn tvingas bo hos sina föräldrar även när de blivit vuxna. Många familjer bor mycket trångt.
– Somliga av dem som inga pengar har ”bor på gatan” i storstäderna. I denna skara finns också barn och ungdomar.
*
En del av dem som kommer till Sverige och tigger bor vissa tider i gamla husvagnar på förbjudna områden. Många av dem sover i kylan utomhus. Invirade i egna kläder. 
*
Många, många människor i vårt land söker bostad. Enligt uppgifter jag fått behövs flera hundra tusen bostäder byggas för att alla invånare i Sverige ska få bo bra.

En bra bostad ökar livets kvalitét. Jag har haft förmånen att bo bra hela mitt liv. Jag önskar att alla kunde få den livsförmånen.
Skator bygger bon efter behov. Det borde människorna också göra.
*
Solen skiner i dag. Den ger av sin värme till oss som bor på jorden. Den ger oss ljus. Den ger oss glädje. Den ger oss de rätta möjligheterna till liv för människor, växter och djur./Knut K

Jag vill skriva om kärlek

Kåseri nr 410

karlekJag vill skriva om kärlek som utvecklas hos människor och också kan flöda mellan människor.
Finns den kärleken på vår jord?
Ja. Den finns.
Den kan upplevas av olika människor i olika långa stunder. Den kan också flöda mellan äkta makar och mellan barn och föräldrar livslånga tider. 
Den kan värma kalla hjärtan. Den kan glädja sorgsna sinnen.
Den kan föra samman människor i hemmen och i samhället. Den kan finnas i alla länder på vår jord.
*
Vad är kärlek? Kan den förklaras. Kan den spridas med våld. Kan den ”prackas på” medmänniskor?
Vem kan svara på vad kärlek är?
Vi talar mycket om kärleken men om vi skall förklara vad den är får vi det svårt. Den är ingen boll vi kan rulla runt med. Den är ingen blixt som blixtrar in och rör om i olika mänskliga sinnen. Den är ingen affisch där vi kan läsa av nyheter på ett ögonblick. Kärleken skall, för att vara riktig ömsesidig kärlek kunna tas emot av och ges till medmänniskor.
*
Jag stannar upp mina tankar en stund och undrar:
– Kanske är kärleken allt det jag skrivit att den inte är. Kanske kan den komma som en blixt från klar himmel. Kanske kan vi passa kärleken som en boll till olika människor i det mänskliga laget.
Nej så kan jag inte tänka. Vi måste skilja på vad kärlek är och vad vi gör med den om vi har den.
*
Efter den tankerundvandringen återkommer jag till frågan:
– Vad är kärlek? 
Var föds den i min hjärna? Föds den för att någon tänt en kärleksgnista hos mig? Eller kan jag själv tända kärleksgnistor och dela ut av dem till andra.
*
Jag ville skriva om kärlek. Det har jag nu gjort. Mitt kåseri slutar jag i stor glädje över att vi människor har möjlighet att både ge och få kärlek i våra liv. Jag kan inte besvara exakt var kärleken tänds i min hjärna men jag kan tacka livet för att jag får och kan ge kärlek till medmänniskor i mitt hem och i samhället i övrigt.
*
I dag i maj hoppas jag att kärleken ges möjligheter att flöda fritt mellan människor i våra demokratiska samhällen./Knut K.

Jag känner livets puls ”pulsa”i samklang med min egen

Kåseri nr 409

rassnas2I mina tankar är jag i dag på Vätterns strand på Råssnäs udde i Motala. Jag sätter mig på en sten och skriver så här:
*
”Jag besöker Vättern i dag. Vågorna slår in mot land. Vinden smeker mitt ansikte. Luften är fylld av sjöfåglars skrik. Vågorna rullar upp på stranden, förintas och rinner tillbaka i vattnet.
Vågornas stänk blöter mina jeans.
*
Naturens orkester spelar upp sin repertoar:
”Tonerna från vågorna 
och 
Fåglarnas skrik och sång.”
*
Bilderna växlar för mina ögon. Vågorna är aldrig riktigt lika. Fåglarna flyger men aldrig i samma bana. Deras teknik är olika.
Flaxande. Glidande
Dykande. Stigande.
Fåglarnas skrik hörs ibland nära.
Ibland långt ifrån.
*
Mina ögon och öron bombar min hjärna med intryck. Jag förnimmer allt. Alla intrycken förs samman i en skön känsla. Jag upplever att jag är en del i helheten. En del som verkligen hör till. Trots att jag inte deltar på annat sätt än att vinden smeker mitt ansikte och rufsar om mitt hår.
Och att mina jeans blir blöta av vågorna.
*
Jag kan inte påverka vågorna. Inte hindra vinden från att blåsa. Inte tysta fåglarna.
Varför skulle jag det förresten?
Jag tycker om vågorna, vinden, fåglarnas musik och sång.
*
Den sköna känslan jag får ger mig stillhet och tystnad.
Men det är aldrig helt stilla där jag sitter.
Aldrig tyst.
Ljuden skrämmer mig inte.
Hotar inte.
De finns för att de skall finnas.
Ljuden tillhör naturen.
Vi ska inte besegra naturen. Inte härska över den. Vi skall leva i den. 
*
Jag sitter vid Vättern i dag och känner livets puls ”pulsa” i samklang med min egen./Knut K
PS 
Jag fick leva i din närhet stolta, sköna, vackra Vättern i många år. Det tackar jag livet för.
DS

En händelse jag vill glömma

Kåseri nr 408

Jag har en händelse som blev ett minne jag helst vill glömma från min polistid. Jag hade den måndagskväll jag skall berätta om min tjänstgöring i en av Motala kommuns polisbilar. Det hände sig vid den tiden när kommunerna fortfarande var ansvariga för polisverksamheten. Jag började min tjänst tillsammans med kollegan Sture Källström klockan femton och skulle tjänstgöra till klockan tjugotre.
*
Vi åkte runt i den vackra staden Motala utan att ha några andra uppgifter än att visa upp polisbilen och oss. Vi följde upp att trafiken flöt bra över Göta kanals och Motala Ströms broar omkring klockan sjutton då många motalabor var på väg hem från sina arbeten. Allt gick lugnt till den kvällen. Vi fick vid sjutton- och trettiotiden några minuters kafferast på polisstationen Prästgatan sex. Vi som tjänstgjorde den här kvällen och ”fikade” tillsammans var vår chef förste polisassistenten Gösta Krook, konstaplarna Sture Berggren och Hans Månsson samt förste poliskonstapeln Sture Källström och jag poliskonstapeln Knut Karlsson. 
*
Månsson och jag hade nyligen blivit svenska polismästare i bordtennis. Våra kamrater firade oss med en tårta den kvällen. Vi kände oss smickrade av firningen. Ingen i Motala hade tidigare blivit svenska polismästare inom polisidrotten. Sture Källström var en mycket bra skytt. Han hade deltagit och ofta haft framgångar i Svenska mästerskap för pistolskyttar. 
*
Efter kaffepausen fortsatte Källström och jag vår bilpatrullring. Vi körde Vätterpromenaden. Åkte genom Råssnäs Varamon och Ekön och ner till Motala Verkstadsområdet och Borenshult. Vi körde Verkstadsvägen in till centrum av Motala. Allt var lugnt. Mörkret drog sig sakta in i staden. Strax efter klockan tjugoett meddelade fpa Krook att vi skulle komma in till polisstationen. När vi kom dit mötte vi hos fpa Krook en äldre man med en mycket gammal Boxerhund. Mannen sa;
-Jag heter Olof. Min hund heter Albin. Albin är så dålig. Han lider svårt. Jag vill ha hjälp med att avliva honom.
– Vi kan ta bilen till en plats där vi kan avliva er hund, säger Sture Källström
– Jag vill inte vara med när ni gör det. Jag tycker så mycket om min Albin. Vi har levt ihop in sexton år. Jag vill inte skiljas från honom. Men han lider. Jag vill inte se honom lida. Hjälp mig att avliva honom.
– Följ med så vi kan få in Albin i bilen, säger fpk Källström.
– Det kan ni nog själva- Jag kan inte, svarar Olof.
– Vill ni ha Albins kropp tillbaka så ni kan begrava honom? Frågar fpa Krook
– Nej det orkar jag inte med. Kopplet kan jag få tillbaka om jag köper en ny hund, svarar Olof.
*
Vi skiljs från Olof. Sture lyfter in hunden i baksätet och kör sedan till soptippen där Albin kan avlivas med pistolskott och sedan tas om hand för begravning.
*
– Jag vet hur jag ska skjuta. Jag skjuter bakifrån genom huvudet om du håller honom säger Sture, Det är inte första gången jag avlivar en hund åt hundägare som inte själva kan avliva sina djur.
*
Jag håller Albin. Sture skjuter. Hunden faller till marken men rör sig fortfarande. Sture skjuter två skott till innan Albin ligger orörlig på marken.
*
Jag känner som om det var mig Sture sköt. Jag har aldrig avlivat ett djur. Jag har haft tur och inte fått några sådana avlivningsuppdrag inom polisen tidigare.
*
Vi tar vara på kopplet och kör det hem till Albins huse. Han gråter ochnut Uppdraget är utfört och vi återgår till bilpatrulleringen på Motalas för mig välkända stadsgator.
*
Jag har inte glömt händelsen den kvällen vi avlivade Albin i Motala. Jag kommer nog inte heller att glömma den. Med sorgesam hälsning i vårsolen / Knut

Söndagsmorgon i april 2016

Kåseri nr 407

skillaSakta går jag denna tidiga vårsöndagsmorgon och njuter av att jag finns till och lever på vår snurrande jord. Solen värmer mitt ansikte. Luften känns ren när jag andas in den. Himlen är ljust blå.
*
Jag går genom en park i Tumba och ser vårens blommor lysa för mig. Skillan har krupit upp ur gräset. Den breder ut sig i parken. Krokusen har tagit till sig flera växtplatser att blomma på. Bland annat intill en vackert byggd stenmur. 
*
Inga bilar stör. Inga ljud stör mig. Här är lugnt. Skator bygger sina bon. Jag ser skatbon i vartenda träd. En massa tappade kvistar ligger under träden. Somliga kvistar är nog för stora att bygga med. Andra för små. Fåglarna är sina egna arkitekter och byggnadsarbetare. De söker inte byggnadslov för sina bon. De bygger där de vill bo.
*
Småfåglarna kvittrar och sjunger sina sånger. Förstår de att jag tycker om deras kvitter och sång. Det gör de inte. De kvittrar för sig själva och sjunger för varandra och sina älskade. Jag är nog för dem bara en annan individ på jorden. Kanske ser de mig som en konstig fågel med långa ben och ett stort huvud. Jag har ett stort huvud om jag jämför med fåglarna men frågan är om jag är intelligentare än de är. De har nog så mycket intelligens att de klarar att leva sina liv lika bra som jag klarar att leva mitt. Jag har längre ben än fåglarna men har inte en chans att hinna med dem när de flyger iväg med sina snabba vingar.
Fåglar är fåglar. Människor är människor. Vi bor på samma runda klot. Vi är underverk som lever olika liv men har samma rätt att leva och utvecklas här. Så är det och så får det bli.
Ge dig tid att se på fåglarnas skönhet och du skall bli förundrad.
*
Jag vänder mina steg hemåt. Jag har blivit sugen på morgonkaffe och hembakade goda specialbullar. Allt detta goda serverat i solen på vår altan. Låter inte det bra?
Visst gör det det.
Synd att vi inte kan ses på vår altan i dag. Kanske kan vi ses någon annan gång. På någon annan plats. I dag får vi mötas i min text. Kram alla./Knut K

En kort rapport från Klivinge gård

Kåseri nr 406

smileyPlusgrader, blå himmel, små sommarmoln och strålande sol på Annandag Påsk 2016. Vackert väder skapar glädje i mina sinnen. Glada människor skapar glädje hos varandra. Vi har fått uppleva så mycket sorgesamt i världen en tid nu. Vi behöver glädje. Vi behöver många människor som kan skapa glädje hos sorgsna medmänniskor I Europa, I världen, i vårt vackra avlånga land Sverige och kanske även i vår närhet där vi har våra hem. 
*
Hur skapar vi glädje?
Den frågan är inte lätt att svara på. Glädje skapas inte bara på ett sätt, av en person på en plats. Jag har mina svar på frågan. Mina medmänniskor har sina metoder och svar. För mig är det viktigaste svaret 
att vi har som motiv att vi vill skapa glädje omkring oss.
Att vi inte går och surar och tjurar i onödan.
Att vår värld inte ska vara en jämmerdal. Vår värld skall bestå av glädjelundar där vi kan läsa och skriva, sjunga, spela, dansa, skratta och njuta av att vi fötts till världen
*
Jag vet att vägen till den världen med glädjelundar för alla ligger långt bort och svår att nå. Kanske kan vi aldrig nå den. Det får inte hindra oss från att skapa glädje där vi kan finna det möjligt. En glädjelund kan vara en plats där vi möts på bussen eller i T-banetåget. På väg till affären eller fotbollsplan eller dagis eller i någon restaurang när vi skall äta lunch tillsammans. Våra hem är viktiga glädjelunder för riktiga glädjestunder.
*
Glädjestunder kan vi uppleva när vi besöker en teater, en konsertlokal eller en utställningslokal. Kulturen utvecklar människors sinnen och skapar positiva stämningar inom oss människor.
Varje kulturlokal kan vara en glädjelund. Varje människa på scenen och de som sitter på publikplatserna kan bli glädjespridare. Många är det redan.
*
Glada människor skapar glädje hos varandra. Vi har fått uppleva så mycket sorgesamt i världen en tid nu. Vi behöver glädje. Vi behöver många människor som kan skapa glädje hos sorgsna medmänniskor I Europa, I världen, i vårt vackra avlånga land Sverige och kanske även i vår närhet där vi har våra hem.
*
Det var en kort rapport från Klivinge gård
om plusgrader, blå himmel, små sommarmoln, strålande sol 
och om behov av glädje till och hos oss människor. God och glad fortsättning på livet efter Påsken önskar/Knut K

Vart jag mig i världen vänder

Kåseri nr 405

hjarnorVart jag mig i världen vänder 
går mina dagar vidare. 
En i sänder.

Dagarna går i en väldig fart
Jag skyndar på för att hänga med 
Jag vill inte komma efter.
Jag vill inte komma sist. 
Jag vill söka de viktiga rollerna i livets teater.
Jag vill kunna säga mina repliker så de hittar rätt i min omgivning
Jag vill kunna agera så att mina vänner förstår hur mina tankar går och varför jag tänker och skriver som jag gör.
Jag vill också kunna ”hitta på” nya repliker. Jag vill förändra tänkandet hos dem som tar emot och behandlar mina repliker i sina hjärnor. 
*
Mitt livsmanus skrivs medan jag lever. Jag kan inte säkert veta hur nästa replik låter när den formats i min nästas hjärna. Jag kan inte alltid veta hur mina repliker växer fram och formas i min egen hjärna. Jag kan veta att min hjärna är mitt livs ”fantastiskaste” organ som skapar nya tankar åt mig. Tankar jag inte visste om att de fanns. Hjärnan bevarar också det jag upplevt genom livet. Den är mitt eget museum.
*
Konflikt och krig är inte samma sak. Konflikter kan lösas i vänskap. Konflikter kan utveckla människors gemensamma agerande till något bra. Krig startas av ovänskap och drivs av hat. Krig leder till våld mot människor, djur och natur. Krigens folk gör som i Syrien. De lägger hus i ruiner, mördar och driver medmänniskor på flykt.
I min livsrollfigur vill jag leva i fred med mina medmänniskor. 
*
Jag vill kunna agera så att mina vänner förstår hur mina tankar går och varför jag tänker som jag gör.
Jag vill också kunna ”hitta på” nya repliker. Jag vill förändra tänkandet hos dem som tar emot och behandlar mina repliker i sina hjärnor. 
*
Där jag bor har ännu en dag i Livets teater startat. Minuterna går i en väldig fart
Jag skyndar mig att skriva för att hänga med. 
Jag vill inte komma efter. 
Jag vill vara med och agera i de intressanta rollerna i livets teater och sända mina tankar till medmänniskor som vill läsa det jag tänkt och skrivit.
*
Så blev min rollfigur i mitt manus i dagg. 
Så tänkte min hjärna.
Trevlig helg./ Knut K

Jag tackar livet för den sport jag fått vara med i

Kåseri nr 404

skidlopningSolen lyser och gör denna dag till en ljus vacker dag att njuta av och trivas i. Jag ser på TV att tjejerna som åker Tjejvasan lyser som små solar när de på sina glänsande skidor glider fram i spåren mot målet i Mora.
*
Skidåkning är en underbar sport. Jag njuter när jag ser manliga och kvinnliga skidåkare tekniskt och rytmiskt staka sig fram i naturen. Skidor och människor hör ihop. Skidorna och stavarna förlänger de mänskliga kropparna och gör det möjligt för oss att genom träning öka skickligheten och framfarten i skidspåren väsentligt.
*
Synd att vintern i år inte bjudit in till spontana skidåkningstillfällen i södra delen av vårt vackra avlånga land. I min hjärna kan jag ur minneskamrarna plocka fram när jag och mina kamrater månljusa lagom kalla senkvällar gled fram på skaren i backarna och i spåren på Johanssons kulle i min hemby Frödinge. Det var vinter med mycket snö. Det var spänning när vi gled omkring bland ”skrämmande” mörka tallar och granar. Det var stämning i månens sagolikt gula sken. Det var inte tävlingar vi höll på med på Johanssons kulle. Det var livet självt vi utvecklade dessa spännande ungdomskvällstider.
*
Mitt liv har varit fyllt av sport. Jag skulle kunna berätta om underbara fotbollsmatcher härliga sommarkvällar på gröna sköna fotbollsplaner och idrottsplatser. Jag skulle kunna berätta om mina år som fotbollstränare och den livstrivsel jag kände bland unga kamrater i IFK Motala och Vadstena GIF när jag ledde dem och lärde dem om fotbollsspelets idé. Jag skulle kunna berätta om när min vän och kollega Hans Månsson och jag från polisen i Motala blev Svenska polismästare i Bordtennis. Jag skulle kunna berätta om de femton år jag var pingistränare för massor av unga pingislirare på Myrstuguberget i Huddinge kommun. Det var underbart att möta dessa unga ”lirare” och få ge av det jag kan. Finns det viktigare uppgifter än att leda barn och unga när de just skall gå ut över tröskeln till det vuxna livet
*
Jag ska avsluta med att berätta att sporten har varit en mycket stor del av mitt liv.
Jag ångrar inte en sportdag. Inte en sportminut. Jag tackar livet för den sport jag fått vara med om.
*
Solen lyser och gör denna lördag till en ljus vacker dag att njuta av och trivas i. Jag ser på TV att tjejerna som åker Tjejvasan lyser som små solar när de på sina glänsande skidor glider fram i spåren mot målet i Mora.
Britta vann. Grattis.
Nu måste jag ut i solen och låta livets ljuskälla lysa på mitt ansikte./Knut K

En patrullkväll i Motala

futurumKåseri nr 403

Det hände sig vid den tiden när jag var polis i Motala att jag en måndagskväll i mars patrullerade på Bispmotalagatan mitt för kyrkan. Temperaturen var strax under noll. Snö låg på trottoarerna och över gräset utanför kyrkan. Kvällen var mörk där inte gatljuset lyste upp min patrullväg. Jag stannade en stund där Kyrkogatan mynnar ut i Bispmotalagatan. Affärerna var för länge sedan stängda. Ljus lyste ut från skyltfönstren som gjorde reklam för varorna i butikerna. På andra sidan om Kyrkogatan kan jag se Nilssons Bokhandel. Jag går över gatan och ser på böckerna som skyltningen visar. Jag hittar en bok av Stig Dagerman. Jag tycker om att läsa Stig Dagerman och har många av hans böcker i min bokhylla. Den bok som f n ligger i skylten har jag inte. Jag bestämmer mig för att köpa den när jag får tid och Nilssons Bokhandel är öppen. Jag har ”polistjänstvaktnätterna” stora möjligheter att läsa romaner och lyrik. Jag gör det också. ”Vardagsnätterna” är Motala för det mesta en lugn stad. Jag går Bispmotalagatan ner mot Flodins hörna. Jag stannar där och ser broarna som går över kanalen och strömmen. En bil kommer körande över broarna från Gästis. Den svänger till höger in på Platensgatan där vårt ”patrullområde Ett” slutar. Jag går vidare på Platensgatan efter Kanalbanken mot Drottninggatan och sedan vidare mot Centralstationen. 
*
Jag börjar frysa. Stan är kall. Ingen att prata med. Ingen trafik att följa med ögonen. Jag går upp mot Östra skolan och går sedan Östermalmsgatan mot centrum. Månen lyser över staden och gör kvällen lite trolskare än den brukar vara. 
-Ska det hända något spännande, tänker jag.
En bil stannar till och en elegant kvinna stiger ur bilen och säger 
– Jag har rum på Palace Hotell. Jag har aldrig varit i Motala Jag har inte en aning var hotellet ligger. Kan poliskonstapeln visa mig dit?
– Visst kan ja det, svarar jag.
– Det är kallt ikväll. Jag ser att konstapeln fryser. Hoppa in och visa mig vägen, säger kvinnan.
Jag tvekar en stund men så kommer jag på att Palace Hotell ligger intill polisstationen. Jag skall ändå dit. Varför inte i en varm bil. 
*
Jag sätter mig i den ganska rymliga Fordbilen och visar vägen. Kvinnan berättar på den korta färden att hon kommer från Stockholm och skall besöka några affärer i Motala och sälja kläder. När vi kommer fram till Palace hämtar hon nattportieren som tar hennes väskor och bär in med dem på hotellet. När vi blir ensamma och hon parkerat bilen på andra sidan av Kyrkogatan säger kvinnan:
– Jag heter Ulla. Får jag tacka för hjälpen genom att på hotellet bjuda på en kopp kaffe. Jag har beställt kaffe och smörgås åt mig. Det finns nog lite bjudkaffe till poliskonstapeln också.
De sista orden hörde portieren som känner mig – och jag honom. Han säger
– Kom du Knut. Jag har både kaffe och smörgås till dig.
Tiden står stilla. Jag ser på klockan att min patrulltid klockan 23:00 närmar sig sitt slut. Jag måste vara inne kockan 23:00 för att byta av den kollega som skall hem just den tiden. Jag tackar nej till Ulla och portieren och får en kram för hjälpen.
När jag kommer in på polisstationen berättar jag för mina kollegor vad jag varit med om.
-Vilken otur du hade att dit patrullpass slutade just då, säger kollegan Bertil Karlsson
*
Dagen efter fick vi till polisen en tårta med hälsningen:
”Tack motalapolisen för guidningen i natt till Palace hotell. Med hälsning stockholmskan Ulla.”
*
När jag skriver detta funderar jag över polisernas arbetsuppgifter i Sverige i dag. 
Jag jämför och tänker: Polistjänsten vid den tiden jag var kommunal polis kunde vara tråkig, trist och jobbig men också lugn, glad, trevlig, spännande och överraskande. 
Hur är polistjänsten i dag? Jag vet inte. Jag undrar om polisyrket som nu finns i den nya statliga organistsonen är samma yrke som jag hade på min tid/Knut K

Ingen vet vad dagen kan ge

Kåseri nr 402

ljus2Det kom i dag en ny dag och lade till vid min levnadstid. Den fanns där bara när solen gick upp. Jag hade att följa med in i den nya tiden och njuta av att jag finns till.
*
Jag är en människa. Jag har ett hjärta som pumpar mitt blod till kroppens olika delar. Jag har en hjärna som lagrar mitt livs olika skeden och skapar nya tankar som blir till händelser i mitt liv. Jag har en kropp som flyttar mig runt i mitt fosterland. Kroppen gör att jag tillsammans med min hjärna och mitt hjärta blir en levande varelse. 
Jag är denna nya dag en levande individ som inte vet om jag får leva till den nya dagen är slut. Jag hoppas. Jag tror. Jag vill. Men jag vet inte. 
*
I måndags åkte vi till en god grannes och Facebookväns sjukdomsbädd. Vi stannade 
bilen i Tumba centrum och köpte blommor till vår vän och gott bröd till vår träff. Då kom ett telefonsamtal till mig i bilen från en annan före detta granne. Han sa:
– Vår gemensamma vän har blivit sämre. Han orkar inte med er och mig i dag men vi är välkomna i morgon. 
*
Nästa morgon skrev jag på Facebook till min goda väns dotter att vi tänkte komma och hälsa på vår vän efter lunch. Medan jag skrev ringde min andra budgivare och sa:
– Vår gemensamme vän somnade in nu på morgonen. Han är död.
*
Det jag skrev till dottern efter dödsbudet fick andra ord än det jag tänkt skriva. Det fick annat innehåll med sorgekänslor i texten. Jag satt kvar i skrivstolen. Plötsligt mindes jag en röst från en natt i förra veckan. Rösten sa:
– Du kommer att få ett sorgebud snart.
Jag vaknade från min sömn och låg länge och tänkte på sorgebudet. Till slut bestämde jag mig för att tänka att orden kom från en dröm på natten. Drömmar behöver inte slå in. Drömmar är drömmar. Inte verklighet.
*
Jag fick ett sorgebud i verkligheten. Ett i drömmen. Har de två sorgebuden med varandra att göra? Jag vet inte. Ingen vet.
*
Jag saknar och sörjer min gode Facebookvän och före detta granne. Han hade den fina förmågan att göra medmänniskor glada. 
*
Det kom i dag en ny dag och lade till vid min levnadstid. Jag är denna nya dag en levande individ som inte vet om jag får leva till den nya dagen är slut. Jag hoppas. Jag tror. Jag vill. Men jag vet inte. Ta vara på den nya dagen medmänniskor. Med hälsningar/Knut K

Vi lever livet

Kåseri nr 401

Landet Fantasia besöker jag en dag i februari 2016 när min hemtrakt i Tumba är grå. Solen tände dagsljuset i morse. Den finns där den alltid finns just den här tiden på dygnet. Men molnen hindrar i dag solens strålar från att nå oss i Tumba.
*
I Landet Fantasia skyms inte solen av grått väder. I varje fall inte i dag. Landet skyms inte heller av jorden och andra planeter som finns i Universum. Solen strålar och belyser allt i hennes väg.
*
Jag står och beundrar vintergatans ljus. Jag upplever Universum och har litet svårt att förstå varför Universum är och finns. Jag upplever mig själv i detta eviga stora Universum. Jag förstår hur liten jag är i sammanhanget. Samtidigt känner jag storhet i att jag finns på jorden. Min kropps funktion som människa är fantastisk. Tänk att det är möjligt att jag av näring och vatten på jorden kan få min kropp att röra sig och samtidigt få igång min hjärna i tänkande och andra viktiga styrande funktioner.
*
Jag lever. Ingen vet vad liv är. Bara att det är livet som gör att jag kan röra mig och tänka. När livet flyr från våra kroppar blir vi naturprodukter som kan användas i nya kroppar eller som näring till naturens växter.
*
Varför tänker jag på detta i dag när jag gästar Landet Fantasia. Mitt liv är inte fantasi. Jag finns. Jag lever livet. Just i dag kastar jag mig ut och ifrågasätter själva Universum. Någon kanske tycker att jag är kaxi som vill veta vad jag är för en som fått fribiljett till livet på jorden. Jag är inte kaxi mot det stora evinnerliga. Jag är inte kaxi mot livet. Jag tackar för att jag fått äran att leva på jorden.
*
Vad vill jag med mitt skrivande i dag i Landet Fantasia?
Mitt svar är:
”Jag är mycket glad över att Universum finns. Att Jorden finns. Att människor växter och djur finns och att vi kan leva av jordens produkter.
Jag är glad över att vi människor kan skratta, njuta, älska och att vi kan uppleva det vackraste som finns, Kärleken, mellan varandra.
*
Jag vill berätta att jag är mycket besviken över att vi jordemänniskor efter tusentals år inte lärt oss hur vi skall leva i fred med varandra.

Om vi ser oss omkring på vår jord när den snurrar runt i vårt fantastiska Universum kan vi tillsammans se varför jag är glad.
Om vi ser oss omkring på samma jord kan vi tillsammans också se varför jag är besviken.
Jag undrar över om vi är på rätt väg på vår jord i dag och att jag borde ha anledning att vara gladare. 
Eller är det tvärtom?
Borde jag vara mer besviken?
Det undrar jag när jag lämnar Landet Fantasia och drar hem till Tumbas gråväder. /Knut K

Molniga och soliga tankar

Kåseri nr 400

molnBlågrå drar molnen ganska snabbt över himlen. Solen målar ljusa fläckar i molnen. Ibland släpper molnen igenom långa ljusa streck av solens gulvita färg. Himlen blir som ett landskap. De långa gulvita strecken liknar bäckar och floder som rinner genom de blågrå molnen. De mörkare molnen är som stora skogar och de mindre molnen små gärden som väntar på att bli skördade. Molnlandskapet varar bara några minuter. Sedan har molnen stängt igen fönster och dörrar och dragit förbi min plats. Solens strålar strålar inte mer. I varje fall kan jag inte se dem.
*
När solen försvunnit blir molnen som ett stort hav. Hela himlen är övertäckt. Vinden för molnhavet i riktning österut och delas i övermoln och moln som flyter fram under de höga molnen. De undre molnen går snabbare än de högre och är tunnare. De stora blågrå molnen har nu mörknat till. De ser hotfulla ut. Vill de skrämma mig som sitter och följer dem och ser när de drar fram i skyn. Vad kan de skrämma mig med?
Regn
Regn skrämmer mig inte. Inne är jag skyddad. Jag tänker inte gå ut nu. Riktiga åskregnmoln har gjort mig orolig många gånger under mitt liv. Inte regnet. Men blixtarna. Åskan kan vara ett fantastiskt skådespel som jag både kan beundra och vara rädd för.
*
När jag ser ut genom mitt fönster ser jag att molnen öppnat sina många kranar och droppar sina regndroppar mot jorden. Dagen är grå. Trottoarerna blir blöta. Bilarna skvätter vatten omkring sig. Gräset blir blött. Från träden rinner vattnet ner efter grenar och stammar. 
*
Barnen på den näraliggande förskolan har regnkläder på sig. De räds inte några droppar regn. De stampar i vattenpölarna med sina stövlar. Vattnet stänker omkring dem. En pojke kastar sig framlänges i en ganska stor pöl. Han glider några decimeter i pölen. Alla skrattar. Även förskollärarna. När han reser sig är han stolt över det han gjort. Att få kamraternas uppskattning är viktigt vissa åldrar. Den här pojken gjorde det han hade lust att göra och fick uppskattning. Det gjorde honom glad.
*
Jag tänker tillbaka på min fotbollsspelartid. Jag tänkte på att jag blivit glad många gånger när jag gjort mål och fått beröm av publik och kamrater. Jag minns en gång i en match på Folkungavallen i Linköping mellan Kenty BK och Finspångs AIK. Matchen var något av en seriefinal i division tre. Vi ledde med 1-0 när vår center Hasse Spångberg spelade en passning hårt efter marken. Jag kastade mig fram och nickade bollen i mål. 2-0 och segern var vår. Dagen efter fanns händelsen på bild i Corren. Jag blev glad och är fortfarande stolt över det målet.
*
Barnen leker vidare i regnet. Regnet regnar vidare från molnen. Jag avslutar detta kåseri från en vanlig dag i februari 2016. Slutar med hälsning. /Knut K

Det kom ett brev med frågor i

Kåseri nr 399

holkDet kom ett brev till mig. Det var ett stort brev. Det var ett tjockt brev med mycket innehåll. Det var ett brev som innehöll viktiga frågor om människor, människors leverne och värdegrund. Det berättade om religion och om kärlek mellan människor på jorden. Brevet hade som avsändare: 
”Olle Ordman, 
Bokstavsstigen 112
90.000 Meningsvik.”
Namnet är påhittat. Adressen finns inte. Det är synd att jag inte får veta vem du är som sänt det tjocka välmatade och intressant skrivna brevet till mig.
*
På en sida av ett femsidigt dokument i brevet finns på bild en stor fågelholk. I det ganska stora runda hålet i holken tittar ett glatt barnansikte fram. Jag döper barnet till Alex. Alex mörka ögon ser på mig. Jag tycker att ögonen frågar: 
– Hur ska jag klara mig i livet
*
Över bilden på fågelholken och Alex har brevskrivaren textat:
– Hur gör man omvärlden bäst begriplig? Var finns de redskap som smidigast hjälper till att orientera oss i tillvaron? 
*
– Hur skall vi kunna göra Alex framtid begriplig? Undrar jag när jag läst frågorna
Mina svar är att den viktigaste orienteringshjälpen i Alex barnaliv är att han får leva nära sina föräldrar, syskon, far- och morföräldrar, vänner och grannar. Med tiden när Alex växer upp är också ledare i föreningar och organisationer och lärare i skolorna viktiga för hans utveckling och levnadssätt.
*
Vi skall lära varandra. Vi skall lära av varandra. För Alex är det viktigt att han som barn får leka med jämnåriga kamrater och också vara tillsammans med vuxna människor. Han skall ibland leka ensam och utveckla sin egen lilla person inifrån sig själv till att bli den han har förmåga att bli.

Redskap för att göra omvärlden begriplig är mycket viktiga. Alex utvecklas om han får lyssna på sagor, bläddra i och läsa böcker och se bra filmer. Alex kommer också att med ”nytidens datorers” hjälp få kunskaper om livet, världen och universum som tidigare generationers barn inte fått. Det människor kommer att kunna göra och lära i framtiden med datorernas hjälp är det bara några experter som nu kan ana. Vi är på väg in i en teknisk utvecklingsrevolution. Alex kommer att få delta i den revolutionen.
*
Andra frågor brevskrivaren skrivit i dokumentet med bilden på fågelholken och Alex är:
– Hur utvecklar man förståelse för andra människors sätt att tolka livet?
Jag vill svara så här:
– Vi gör det bäst genom att skaffa oss kunskaper och erfarenheter om varandras sätt att leva och samtidigt utveckla vår tillit och kärlek till våra medmänniskor.
*
– Vilka spänningar, vilken mångfald, och vilka motsättningar lyfter vi fram för att sedan få en hållbar värdegrund. 
Det är en annan fråga brevskrivaren ger mig. Den frågan vill jag svara på så här:
– Kanske kan vi förbättra och förstärka och med tiden också få en ännu hållbarare värdegrund i vårt avlånga land Sverige. Det tror jag. Det måste vi. Det får vi jobba på.
– Kommer vi någonsin att få en hållbar gemensam värdegrund för alla jordens folk? Det är min nästa fråga.
- Världen som den är nu har jag inte mycket hopp om. 
Men. 
Vi får inte ge upp.
*
Det kom ett brev. Det var ett stort brev. Det var ett tjockt brev med mycket innehåll. Det var ett mycket läs- och tänkvärt brev. Tack okände brevvän. Synd att jag inte fick veta vem du är.
/Knut K

Jag längtar ut i solen

Kåseri nr 398

sno1Jag längtar ut i solen. Till vintern. Till Kylan. Till naturen som den visar sig vara i dag.
*
Vackert vit ligger snön på marken. Solen blänker snöns kristaller. Som små vita prickar lyser och glittrar kristallerna i snötäcket som jag ser från mitt fönster.
Vintern är idag vacker. Det är den inte alltid. Men i dag är den det.
Jag ser och upplever inte alltid det vintervackra.
I dag gör jag det.
Vad ska jag göra med det vackra?
Se på det och njuta.
Vad mera?
Ta det till mig. Placera in det i min minneshjärna och spara det där tills våren kommer och berättar för mig om sin skönhet. När våren kommer skall jag minnas hur fina soliga vinterdagar kan vara.
*
Vintern kan vara vacker i sin vithet när solen blänker snöns glittrande kristaller. Våren blir skön när den visar upp sina många blommors olika färger. Vårens gröna färger utvecklas också på träd och buskar och i gräset på marken. Därför är våren skön med sina många färger. Vintern är vacker i sin glittrande vithet.
*
Det är bara det jag vill berätta om denna vackra soliga vinterdag. Jag längtar inte till våren i dag. Jag vill bara påminna att den kommer när vintern smält sin snö och solen släckt alla glittrande snökristaller.
Jag längtar ut i solen. Till vintern. Till Kylan. Till naturen som den visar sig vara i dag. Våren ska jag längta till när det blir dags för träden att grönska och blommorna att blomma.
*
En vacker vintersöndag önskar jag alla./Knut K

Olika rum i Landet Fantasia

Kåseri nr 397

folkhemmetLandet Fantasia har jag inte besökt på länge. Jag längtar dit denna vackra vinterdag. I Landet Fantasia kan mina tankar fara fritt. De kan ta vägar ut i rymden till de svarta hålen. De kan besöka vintergatans stjärnor och månar. De kan också se hur vårt land sett och ser ut.
*
Jag kan se in i olika rum som visar Sveriges utveckling. Det första rummet som är från början av 1900-talet visar att majoriteten av män talar om jämlikhet, solidaritet och broderskap. Jag kan se att landet Sverige förändras av det politiska solidaritetsarbetet. Många i landet började få det bättre. På väggen i det första rummet står målat med röd färg
Framtidshopp: DEMOKRATI.
*
I rum nummer två såg jag att folk byggde bostäder, köpte bilar och fick semesterdagar att vila upp sig på. Många var aktiva och använde semesterdagarna för resor ut i världen. Alla som kunde arbeta hade arbete. Kvinnor kom också ut i arbetslivet. Det gjorde att familjernas välstånd växte. Daghem byggdes för barn vars föräldrar hade arbeten. Alla barn fick bra skolundervisning. 
*
I nästa rum, det tredje, satt människor i grupper. De fackliga organisationerna hade fått laglig rätt till inflytande i arbetslivet. Alla skulle vara med och besluta i det som skulle beslutas om.
De fackliga organisationerna fick politiker att besluta om att ta företagens vinster och spara dem i löntagarfonder. Stor bister strid mellan företagare och fackorganisationer utbröt innan fonderna avslutades.
*
I Rummet där näst, nummer fyra, stod målat 
SATSA PÅ DIG SJÄLV. 
”Bli egoist och skit i de andra.” Det blev måltänkandet hos många.
Ordet VI ändrades till JAG, Ordet Vårt ändrades till MITT. Ett nytt sätt att tänka politiskt startade hos många. 

I rum nummer fem visades en film där budskapet var: 
BLI LIBERAL OCH FRI. 
Den som tjänade mycket skulle få tjäna ännu mer. De som inget hade skulle hållas nere och tvingas till motivationen att söka de jobb som inte fanns. Inga bidrag delades ut till långtidssjuka och långtidsarbetslösa.
*
I det sista rummet i mitt Fantasisamhälles hus kan jag se det nya klassamhället. De rika är ett folk för sig. De bor i speciella områden. Många av de rikas barn går i speciella skolor. Folk som kommit till Sverige från andra länder i världen och därför kallas invandrare bor i stora bostadsområden. I synnerhet i storstäderna. De fattiga i Sverige har blivit fler. Kyrkor och hjälporganisationer har fått hjälparbetsuppgifter i Sverige igen så som de hade för mycket länge sedan när stor fattigdom rådde i Sverige. Arbetslösheten är hög. Högst hos dem som kommit till Sverige från krig och fattigdom.
*
I det sista rummet jag besöker står det på dörren 
”Från Nu Till Framtiden”. 
I det rummet ser jag på TV-skärmar hur många av dem som flytt från krigsländer i världen söker sig till Sverige. Jag ser till min glädje att vårt lands politikers solidaritetskänslor gjort att de flesta av dem ställer upp på att hjälpa dem som nu kommit och kommer som flyktingar till Sverige. 
*
Jag öppnar en annan dörr. En stor Europadörr. Stor är oron i det rummet. Hur ska det går för krigsflyktingarna som vandrar runt i det oliktänkande EU. Många länder stänger sina gränser. Hur skall det gå i Sverige? Kan Sverige ta emot fler flyktingar än vi redan tagit emot? Många tycker det. Andra tycker annorlunda.
På en stor bild i det rummet står textat;
” När skall krigen i världen ta slut så människor kan leva tillsammans?”
*
Första rummet visade behovet av arbete för att alla. I Sverige boende skulle få lämna fattigdomen och leva bättre. Det sista rummet visar att vårt land i dag är ett rikt land med förhoppning om att vi skall kunna ge krigsflyktingarnas chanser att börja om sina liv i vårt fredliga Sverige. De många nyhitkomna medmänniskorna vill ha arbete för att kunna och försörja sig och sina familjer. De vill också arbeta för deras nya lands välstånd. Hur skall så många arbeten skapas? Det är en viktig fråga för oss alla när jag lämnar Landet Fantasia denna den 10 januari 2016./ Knut K

Besök hos Anders på Moon på det nya året 2016

Kåseri nr 396

kramLätta snöflingor virvlar runt mig när jag går sista biten till Anders på Moon röda stuga med vita knutar. I hans trädgård i skogens bryn lyser smutsvit snö. Några täta tallar och granar i skogskanten bakom stugan har lyckats hålla kvar lite snö på grenarna. 
*
Jag blir glad av ljusen i stugan och snön som faller. Jag har alltid älskat fallande snöflingor. När jag var barn sprang jag i mörkret på kvällarna och fångade snöflingorna i munnen. Jag kände som om jag levde i en sagovärld. Nu lever jag väl inte i en sagovärld, precis. Jag lever i en värld där verkligheten på många platser konkurrerat ut och tagit över sagornas värld med otäcka häxor och spöken.
*
Anders på Mon öppnar dörren till det röda lilla timrade huset och hälsar mig välkommen in. Skön värme slår emot mitt ansikte. I den gamla järnspisen brinner veden. Levande ljus finns på de olika borden. Kaffedoften når min näsa. Jag ser att Anders hembakade saffransbullar lyser rödgula på köksbordet. Jag känner mig som om jag kommit in i ett glimrande sagohus. 
*
Kaffet och saffransbullarna smakar gott. Jag njuter. Anders säger:
– Jag läste en kommentar om dig på Facebook i dag. En av dina goda vänner, Gudrun i Motala skrev: ”
”Hela mitt hjärta till dig, Knut! Hoppas mest av allt nu att du ska känna dig återställd efter din olycka under året - och få fortsätta skriva dina kloka och tänkvärda texter som du så generöst delar med oss andra. Massor med kärlek och vänskap - ja ALLT som du själv tycker är värdefullt i livet, önskar jag dig!” 
*
Du Knut svarade:
– Du Gudrun gör mig lycklig nu på morgonen, Du önskar mig allt det jag tycker är värdefullt. Du som i hela ditt liv glatt dina medmänniskor med sång och musik och ditt kamratliga sätt att vara önskar mig detta. Jag känner glädje inför dina önskningar och hoppas att jag får vara frisk så jag kan skänka mina medmänniskor kunskap om livet, ge glädje vardagslivet, utveckla vänskap och kärlek. Detta är vad jag vill göra resten av mitt liv. Varm kram till dig, Gudrun.
Anders fortsätter;
– Du vill skänka dina medmänniskor kunskap om livet, glädje, vänskap och kärlek. Hur skall det gå till?
– Jag måste först bestämma mig för att jag vill få världens livsklockor att gå mer rätt än de gör nu.
– Hur ska du från din position kunna påverka ledarna i den hårda värld vi upplever nu i dag? Frågar Anders 
Jag svarar:
– Vi ska börja där vi bor. Vi behöver inte klättra upp i Eiffeltornet för att sprida glädje och vänskap. Om jag kan ge glädje till en ledsen person i min närhet, utveckla vänskap med en granne och genom mina kåserier ge kunskap om världen till dem, som läser och tror på det jag skriver, har jag nått långt. En glad människa mer är en ledsen människa mindre i vårt samhälle. En medmänniska som ser vad som kan göras i hemmiljön kan tillsammans med andra i området göra livsmiljön bättre att leva i. Människor som sprider vänskap och kärlek på olika sätt jagar bort ovänskap och hat ur mörka sinnen.
– Var finns de där kärleks och vänskapsmänniskorna i våra samhällen i dag? Frågar Anders.
– De finns överallt men får inte kredit för det de gör. Det är andra mer egoistiska och maktälskande människor som får mest uppmärksamhet i dagens samhälle, svarar jag, 
– Men de som arbetar för glädje, vänskap och kärlek gör väl inte det för att få kredit för det de gör, svarar Anders på Moon
– Nej men den som får uppmuntran, som jag fick på Facebook, orkar gå vidare och ta ett steg till - och ett steg till. Att få uppmuntran för positiva saker människor gör stärker deras lust att jobba vidare.
Anders på Moon säger: 
– Jag håller med dig. Vi behöver stödja och hjälpa varandra på olika sätt. Alla har vi rätt att utveckla våra liv den tid vi finns här på jorden.
*
Anders ger mig en påtår och en saffransbulle till. Vi pratar vidare denna kalla vackra vinterdag. /Knut K

God Jul Motala. Du vackra sjöstad.

Kåseri nr 395

godjul motalaNu tänds Julens tindrande ljus i Motala. Nu sjungs julens vackraste sånger. Nu äts den goda julmaten. Nu sprids glädje av många till många. Nu väcker glädjen våra sinnen. Nu ser motalaborna fram emot att få njuta av julens högtidsdagar. 
*
Jag minns många jular i Motala. Jag minns när jag tjänstgjorde som polis på polisstationen Prästgatan 6. Motalaborna tänkte på oss poliser som inte fick vara lediga och fira jul med våra familjer, Vi fick till polisstationen fruktkorgar med godis. Vi fick chokladaskar, dadlar, fikon och apelsiner, smörgåsmat och julmust. Vi fick kaffe och tårtor. Vi fick blommor. Vi fick känna motalabornas tacksamhet för att vi vaktade den vackra staden Motala året runt. Vi hade det bra. Vi var tre poliser i tjänst den natten jag tänker på. Det var Bertil Karlsson, Hasse Månsson och jag. För att få natten att gå spelade vi tjugofemöres poängpoker.
En undring: 
-Får polisen i Motala fortfarande blommor mat och godis till jul?
*
Jag minns extra en julafton. En motalabo hade i berusat tillstånd gått in i kyrkan för att vila. Han somnade där. Långt in på kvällen fick en annan motalabo höra skrik inifrån kyrkan. Han blev rädd när han hörde orden:
”Gode Gud hjälp mig ut.”
Han kontaktade oss poliser. Vi fick efterhand tag i kyrkvaktmästarens som kunde öppna dörrarna. En mycket snopen och omskakad motalabo släppte vi ut från sitt ”fängelse”. Vi tog med honom till polisstationen så han fick berätta varför han var i kyrkan julaftonskvällen. Vi fick veta att han var en mycket ensam människa i livet. Hans fru och två barn ville inte veta av honom i jul. Inte i övrigt heller. Han hade ingenstans att bo den heliga julaftonsnatten. Vi bjöd honom på kaffe och smörgås och en tårtbit. Sedan fick han sova i en av cellerna på polisstationen. 
*
Nu har vi julen 2015 om några dagar. Jag vet att många av De fattigaste, De bortjagade flyende, De sjuka, De äldre, De ensamma inte får någon God Jul i vårt vackra avlånga land, Sverige
Vi kan inte trolla fram en annan bättre värld till jul men vi kan göra något för någon eller något för några eller något för många. 
*
Jag önskar alla vänner i Motala år 2015 en riktigt God jul. Jag önskar alla jag känner i Motala en riktigt God Jul
Jag önskar alla boende i Motala en riktigt God Jul.
/Knut K

Vilken härlig dag

Kåseri nr 394

sol2Strålande decembersol lyser över oss i dag. Himlen kan inte uppvisa ett enda moln. Skyn är ljusblå och temperaturen några grader under noll. Jag blir glad av ljuset. Jag blir glad över det vackra jag ser omkring mig. Till och med asfalten lyses upp av solens gula sken. Husen i området där vi bor har klara färger. Solen gör de klara färgerna ännu klarare. Jag kan bara skriva:
”Vilken härlig dag.”
*
Från Paris strömmar glada nyheter. 195 av världens länder har under ledning av ordförande Laurent Fabius och FNs generalsekreterare Ban-Ki-Moon kommit överens om ett femårigt klimatavtal.
”Vilken härlig dag”
*
De rika länderna skall betala en del av de fattiga ländernas omkostnader för omställningen till bättre klimat.
De rika länderna skall dra ner på sin koldioxidanvändning. De skall också minska de giftiga utsläppen
– Våra barn skulle inte förlåta oss om vi inte minskade klimathotet, sa ordföranden Laurent Fabius.
Beslut togs att jordens temperatur inte får höjas mer än 1,5 grader,

Nedanstående förändringar kan ske om inte avtalet uppfylls:
– Polarisar smälter och höjer vattenståndet i haven. Låga länder hamnar under vattenytan
– Regnskogen torkar.
– Jordområden blir till öknar och sju miljoner människor dör av svält
– Grönland blir Gråland 
– Orkaner, skyfall och översvämningar ökar och förstör bebyggelser på många platser
– Torrbränder ökar i olika länder.
*
Världen har under senaste åren verkat bli mer och mer galen. IS-Krig i Syrien och Irak och terroristmord på många länders medborgare har gjort att den känslovarma världen blivit kallare.
*
Nu i dag den 12 december 2015 tänds hoppets lampor om en värld där framtidens människor kan leva och andas.
*
Strålande decembersol lyser över oss i dag. Himlen kan inte uppvisa ett enda moln. Skyn är ljusblå och temperaturen några grader under noll. Jag blir glad av ljuset. Jag blir glad över det vackra jag ser omkring mig,
Jag blir glad och nästan lycklig över det Klimatavtal 195 länder beslutat om i Paris.
*
”Vilken härlig dag den 12 december 2015.”
Knut K

Livets teater såg jag i Farsta

Kåseri nr 393

shoppingInte ett moln på himlen i dag. Temperaturen är några grader över noll. Lätt vind virvlar om i löven. Adventsljus lyser i fönstren. Vi har en ny dag, En ny vecka, Vi har måndag. Vad ska vi göra med den?
*
Vi var i går i Farsta köpcentrum. Farsta ligger söder om Stockholm. Massor av folk var där. De flesta såg friska ut. Ganska många var handikappade. På olika sätt. Många mammor hade sina små barn med sig i moderna barnvagnar. Många av mammorna hade också små barn med sig som gick bredvid barnvagnarna. Många mammor och barn var det i Farsta i går.
Pappor och barn fanns också men var inte lika många. Jag tror inte vi behöver bekymra oss över återväxten i vårt land.
*
Många äldre medmänniskor var också där och medelålders män och kvinnor. Unga tjejer och killar vandrade runt. Jag måste nog säga att tjejerna var elegantare klädda än killarna i samma åldrar.
*
Varför vet jag detta och berättar om det?
På grund av mitt gå-handikapp satte jag mig då och då och vilade på de eftertraktade järnbänkarna som var utplacerade vid ingångarna till en del affärer. 
*
Det var livets teater jag såg på gångarna framför mig och i affärerna. Personerna på scenen spelade sig själva. De hade mål med sina vandringar De gjorde egna manus. Handlingen tog de ur sina egna hjärnor och skapade handlingslust. Olika föreställningar framfördes på scenerna framför mig. Visst fanns det teatermotsättningar i uppträdandet. Jag såg ett barn som valt ut en vara som hon ville ha.
– Mamma. Jag vill ha den här, sa barnet
Mamman svarade inte. Barnet tog varan och lade i vagnen. Mamman tog varan ur vagnen och bar tillbaka den till sin plats i affären. Barnet började skrika och gick efter varan igen. Mamman satte med kraft ner flickebarnet i barnvagnen och spände fast henne med ett ”säkerhetsbälte” som fanns i barnvagnen. Mamman la tillbaka varan igen och sköt mycket argt barnvagnen ut ur affären. Hon gick mot en av utgångarna. Barnet skrek och försökte ta sig ur bältet. Skriken hördes långt och länge. Det blev mycket tyst när mamman och flickebarnet försvunnit ut på torget. 
*
Jag såg också i affärerna hur kunder valde ut varor som de ville ha men avstod att köpa dem när de såg priset. 
Ett ungt par hade i en klädbutik valt ut ett plagg åt mannen i familjen. Han hade provat det och sett att det passade bra. De tittade på plaggets pris. Den unga frun sa:
– Vi kan inte köpa den. Den för dyr. Vi måste ha pengar till mat till jul.
De köpte inte plagget åt mannen. Han försökte ingen övertalning. Kvinnan visste vad de hade att leva efter. Mannen förstod.
*
Andra valde varor och köpte dem med sina kort utan att kontrollera priset. Dessa hade antagligen så mycket pengar på korten att de kunde köpa vad de ville till vilket kostnad som helst.
*
Vad är mina sluttankar? Sverige är ett mångkulturellt land. Det har vårt land varit länge. Många besökare jag såg i Farsta har kommit till Sverige från många olika länder. Jag tycker människor som kommer från andra länder till Sverige är lika mycket svenskar som vi som fötts i Östergötland, Småland och Norrbotten och andra fina landskap i vårt vackra avlånga land. Vi alla som var i Farsta i går är födda till den enda värld jag känner till.
-Vår värld 
Vi behöver varandra.
Var vi än kommer ifrån
*
Livets teater såg jag i Farsta. Den var inte påhittad. Den visades upp en adventssöndag ett par veckor före Jul. 
Jag tackar för föreställningen. /Knut K

Nu tändas åter ljusen

Kåseri nr 392

ljusNu tändas åter ljusen i vårt vackra land. Ljusstakar, ljusstjärnor och elljusklädda granar lyser upp, ger oss glädje och mjukare sinnen. 
*
Vi reste till Västanfors i Fagersta i torsdags. Hemfärden var nästan svart. Men bara nästan. Vägarna var snitslade med reflexpunkter. När bussens lysen lyste på reflexerna såg chauffören och vi passagerare var vägen gick. Utan reflexer hade färden på vägen hem varit mörk och svår. 
*
Körde bussen gjorde en skicklig ung man. Han delade med sig av sin glädje. 
Vi trivdes. 
Tänk vad litet det behövs för att göra stämningen glad. Sura människor kan lika lätt göra stämningen trist. Men chauffören var inte sur. Han var glad. Det tackar vi för.
*
Fyra bussar från Stockholm med glada människor i översta medelåldern åt julmat och drack lämplig dryck på Västanfors hotell. Vi trivdes i kyrkan där en verkligt fin julkonsert framfördes. Fyra artister som kallade sig ”Quartetten” sjöng de traditionella julsångerna för oss. En av de fyra artisterna spelade tvärflöjt. Flöjtens toner tycker jag extra mycket om. 
*
Julkonserten gav oss sångglädje, musikglädje och föraning av julglädjen. Vi behöver glädjas vi människor. Glädjen finns också på nära håll. Det vet jag men ibland ger en långresa ”resglädje”. Det gjorde resan i torsdags. Vi umgicks med glada färdkamrater och fick bekanta som med tiden kan bli nya vänner.
*
Nu är vi hemma igen. Snart är det jul. Jag skriver ner texten till sången som Julkonsertens artistister i Västanfors sjöng för oss som avslutning:
*
”Nu tändas tusen juleljus
På jordens mörka rund
Och tusen tusen stråla än
På himlens djupblå grund.”
*
Och över stad och land
Går Julens glada bud
Att född är herren Jesus Krist
Vår frälsare och Gud
Du stjärna över Betlehem
O låt ditt milda ljus
Få lysa in med hopp och frid.
I varje hem och hus.
*
I varje hjärta armt och mörkt
Sänd du en stråle blid
En stråle av Guds kärleks ljus
I signad juletid.
*
Trevlig vecka. Önskar jag/Knut K

Varför är vi människor så här? Vart är vi på väg med vårt älskade jordklot?

Kåseri nr 391

ljusiparisTungt ringde klockorna nyligen i Paris. Tunga sinnen mottog informationen om de vansinniga morden fredagen den 13 november 2015. Unga människor rycktes bort från dansbanan, fotbollsstadion och restauranger och in i döden. Parisarna placerade ut ljus och blommor på trottoarerna för att hylla de döda. Vi som inte var på dans, restaurang eller fotboll frågar oss:
– Hur kan någon människa bete sig så vansinnigt att hon mördar medmänniskor på detta avskyvärda sätt?
*
Hitler drev sin politik till massmord. Miljoner människor, mest judar, gasades ihjäl. I Sovjet mördade Stalin tusentals av sina egna medborgare för att de inte tyckte som han. I Vietnam brändes oskyldiga människor till döds av napalmbomber. Deras brott var att de bodde i ett Kommunistiskt land. I två städer i Japan mördades i krigets slutskede icke krigande barn, kvinnor och män av atombomber. Avskyvärda massmord utfördes innan Jugoslavien delades. Vi har haft mördarna Pol Pot i Kambodja, Mao i Kina, och Saddam Hussein i Irak. I Tiden nu är mördarna på gång igen. Terrorister som kallar sig islamister från IS, Islamistiska Staten, utmanar världen på liv och död. IS-mördarna vill skrämma världen till lydnad under islams Sharialagar.
*
Varför är vi människor så här? Den frågan måste jag ställa. Samtidigt med krigen och morden har andra människor i olika länder utvecklat världen till att bli ett tekniskt ”högklot”. Vi lever i en tekniskt mycket hög standard. Ingen människa kunde för ett sekel sedan drömma om det som skett och sker inom forskningen. Högklassiska upptäckter och fantastiska uppfinningar har gjort att många av oss i världen undrar;
– Hur har det fantastiska som skett kunnat ske? Vad händer härnäst? 
*
Vår värld har människor som lever i överflöd. Vi har människor som lever med god standard. Vi har människor som lever i fattigdom. Vi har medmänniskor som lever utfattiga. 
– Måste vi ha levnadsförhållandena så ojämlika? 
– Vi har möjlighet att försörja alla människor och djur på vår jord. 
– Beror krigen på denna vår ojämlika värld? 
Jag vill gärna ställa de frågorna och även denna:
– Är vi på väg mot kaos med ständigt återkommande krig. Är vi på väg till en värld med jämlikare levnadsförhållanden.
Vill den stora massan av jordens folk leva i en bättre värld. Har vi ledare som kan leda världens fredsälskande folk. Kan ledarna styra vårt runda rullande klot mot en framtid med fred?
*
Skall klockor också få ringa för mördade människor i Sverige? Många tror att Sverige är i farozonen. Regeringen och polisen gör allt för att förhindra vansinnesmord i vårt land. Vi världens fredsälskande folk får inte bli skrämda av IS, Islamiska Staten. Vi måste stå upp för freden.
*
Tungt ringde klockorna nyligen i Paris. Tunga sinnen mottog informationen om de vansinniga morden fredagen den 13 november 2015. 
*
En stor majoritet av oss, världens folk, vill att kockorna skall ringa för fred. Inte krig. /Knut K

Hur ska min värld bli efter 13 november 2015?

Kåseri nr 390

Jag sitter i dag på min bänk i Landet Fantasia. Glädje i världen letar jag efter. Jag ser flyktingar vandra i Europa. Krig skrämmer människor på flykt från sina hem. NATO bygger upp och placerar ut missiler för att skydda NATO-staterna i öst. Putin i Ryssland svarar med att utveckla ännu starkare missilprogram än NATO. Det programmet skall slå igenom NATOs program. Miljarders miljarder dollar går till vapenindustrin. Från min bänk i Landet Fantasia ser jag ut över jorden som nu verkar vara dårarnas leksaksboll. Jag söker glädje och finner fattigdom, galenskap, mördande och vansinnig vapenupprustning. Jag är människa som lever på jorden. Jag vill leva i fred. Inte bara i mitt land Sverige. Jag vill ha hela världens fred och få uppleva hela världens frihet.
*
Under mitt långa liv har jag trott på och arbetat för människors fred, frihet, jämlikhet och jämställdhet. Det fanns en period när jag trodde jag skulle få uppleva en solidarisk värld. Det får jag inte. Världen går inte i riktning mot fred. Världen går inte mot alla människors frihet.
– Vart går världen? frågar min rymdvän Saravit i dag i Landet Fantasia.
– Inte min väg, svarar jag.
– Hur ser din värld ut? Är nästa fråga från Saravit.
– Inte som de stora ledarna i världen styr den i dag. 
-Det förstår jag men hur ska din värld se ut?
*
Den frågan gör mig tänkande. Går det att tänka sig en ny värld som jag vill ha den? Hur ska vi göra för att alla fattiga ska få leva sina liv utan hunger och svåra sjukdomar. 
Hur ska alla barn få utbildning och kunskap?
Hur ska världens ekonomiska system inrättas så att jordens resurser gynnar hela världen? Inte bara en del av de levande. 
– Du får komma igen till Landet Fantasia och berätta hur du vill ha världen när du själv kan svara på dina egna frågor, säger 
Saravit.
*
När jag senare kommer hem och får veta vad som hänt fredagen den 13 november 2015 i Paris skrev jag in dessa terorhandlingar i de avskyvärdaste delarna av världens minnesbok. Den fria delen av världens folk hamnade i chock.
*
par siluettJag skrev i början av detta kåseri att jag letar efter glädje. Jag har fått uppleva mycket glädje genom mitt liv. Glädje för mig är när jag ser små barn leka, föräldrar smeka sina barn och ungdomar gå hand i hand och ser makar som älskar varandra. Glädje är för mig när människor ler mot varandra. När äldre får del av sina vuxna barns kärlek, när främlingar möts och skänker leenden till varandra. Glädjen utvecklas bäst i det ”nära livet”.
Glädjen är en del av kärlekens livskraft. Hur långt räcker kärleken i dagens värld?
*
Den frågan är mycket aktuell efter fredagen den 13 novemember 2015 då terrorhandlingarna i Paris hände. 
Delar av världens folk är i chock och kommer att vara så länge
Nu behöver den fria världens folk styrka och förstånd för att utvecklas mot fred och fri. Har vi den styrkan. Har vi det förståndet? Undrar/Knut K

I kärlek skall liv levas. Minnestankar på Fars dag

Kåseri nr 389

syrenerMin barndoms port står på glänt. Jag kan tänka mig in genom den. I trädgården ser jag mor. På trädgårdssoffan sitter far. Gråsparvar flyger i Bersån. Syrenträdens blommor doftar.
*
Mor har sommarklänning och sitt förkläde på. Far sina vardagskläder med blåblus. Min syster läser en tidning. En svartvit kattunge jagar fjärilar över gräsmattan. Själv jonglerar jag en boll. 
*
Min barndoms port står på glänt. Jag kan på Fars Dag vandra in genom den och tänka på mitt liv som det var en gång.
*
I arbetet på gården fick jag hjälpa till redan i unga år. När vi gallrade betor kröp vi på knäna. Vi rev upp naglarna och brände ryggarna i den starka solen.
Aldrig var kafferasterna i ekarnas skugga på Klintekulle så efterlängtade som dessa heta betgallringsdagar.
*
Parhästar körde jag från åkern där vi lastat hö på gummihjulsvagnen. På körbron upp till Skullen sprängde hästarna i så träflisorna rök. Det var kraft. Det var fart. Det var skönhet när hästarna galopperade upp till Skullen med hölasset.
*
Min kropp glädjespändes där jag satt med tömmarna i mina händer och njöt när jag kände doften av hästsvett och soltorkat hö. När jag kom upp till Skullen lyste solen in genom brädväggarnas springor.
Det var sommar.
*
Jag minns när jag från vinterlandskapet kom in i köket till eftermiddagskaffet. Jag bjöds min mors hembakade vienerkammar och bullar. Glädje var kaffet kokt av på den gamla järnspisen. Omtanke fanns inbakat i bullarna. Trygghet satt i väggarna. Kärlek fanns i luften jag andades.
*
I den gamla tiden tog sönerna över gårdarna från sina fäder. Jag skulle bli bonde på min fars och mors gård i Frödinge. Så var det tänkt. Men jag ville inte bli bonde. Jag ville bli fotbollsspelare i allsvenskan.
*
I hagen Bleckersvad satt jag en dag och vilade mig mot en tall. Genom trädens grenar såg jag molnen vandra mot söder som om de hade ett mål med sin vandring.
– Den här vackra tallen har jag sparat till dig, sa min far.
Molnen ropade till mig:
– Vad ska du med den till?
– Vad ska du med den till? 
Jag sa inget till min far. Men jag undrade också:
– Vad ska jag med den till?
Jag tänkte ju följa molnen ut i världen.
*
Vi hade mjölkat korna en kväll i Gubbhagen och var på väg hem till byn med mjölkvagn dragen av märren Svalan. Jag sa till min far;
– Jag vill inte bli bonde. Jag vill bli fotbollsspelare. Jag ska flytta till Linköping.
– Det händer inte. Det får inte va sant. Du ska ta över gården efter mig, sa min far.
– Det är sant, sa jag. 
Vi tystnade båda. Efter en stund såg jag att min far grät. Tårar rann utför kinderna. Det var första gången jag såg honom gråta. Jag satt med gråten i halsen hela vägen hem och även resten av dagen, på kvällen och långt in på natten.
*
Jag drog ut i världen. Min syster och man tog med tiden över gården.
Min far blev långt över 80 år. Natten innan han dog satt jag hos honom och höll hans hand, Han sa till mig:
– Jag är så glad över att allt gått så bra för mina barn Jag var orolig för dig en tid när du flyttade hemifrån men nu vet jag att du har det bra. 
Han föll in i medvetslöshet.
Jag var senare på natten tvungen att åka från Västerviks lasarett till mitt arbete i Motala. Jag tryckte min fars hand innan jag gick. Jag kände hans medvetslöshets svaga handtryckning tillbaka. Innan morgonen kom dog min far.
*
Mina föräldrar fick leva fantastiska liv från oxarnas stillsamma gång till att på TV få se hur några människor reste till månen.
*
Jag tänker extra på far och mor på Fars dag.

På Moon i Skogens bryn

Kåseri nr 388

hosttradPå Moon i Skogens bryn ligger fallna löv och färgar marken med sina gröna, röda, gula och bruna färger. Jag går och sparkar omkring i det tjocka lagret med löv. Löven prasslar och rasslar medan jag sparkar: 
”Risch. Rasch. Risch, Rasch”
Det som jag med sparkar komponerar blir lövens höstmusik i C-dur.
*
Jag väntar på att Anders på Moon skall upptäcka mig och bjuda mig in i sin röda stuga med vita knutar. Röken från hans vedeldade järnspis stiger upp mot himlen. Morgonsolen lyser från den klarblå himlen. Luften är kall men inte så kall att jag fryser. Temperaturen är några grader över noll trots att vi nu kommit in i tråkiga november månad. Jag tycker att november är tråkig. Ofta är den grå trist, blöt och blåsig.
*
I dag när jag besöker Anders är november inte tråkig. Sol och blå himmel gör mig glad. Lövens musik i C- Dur och den vackra färgbilden på marken i skogens bryn gör mig riktigt tillfreds med november och med livet.
*
Ytterdörren till stugan på Moon öppnas. Anders kommer ut och ropar;
– Vem är det som går omkring och sparkar i löven här i mitt skogsbryn?
– Det är bara jag, Knut, som vill prata med dig och få morgonkaffe med saffran. Jag har inte ätit saffran sedan i julas. Jag vet att du är mästaren på saffransbak. Därför åkte jag hit med bilen men tycker du att jag stör omgivningen och inte passar in i de vackra färgerna får jag väl åka hem igen.
– Du stör ingen. Kom in bara. Jag har nu på morgonen bakat saffransbullar och skivor som jag tänkt bjuda dig på, får jag till svar.
*
Vi kommer in i köket till det fint dukade slagbordet. En vit broderad duk med olikfärgade rosor och gröna kvistar ligger och lyser upp bordskivan. Anders katt Oscar hälsade på mig när jag kom in. Han lade sig sedan åter och sov på sin sköna plats vid spiselhällen. Jag såg mellan ringarna att elden brann i järnspisen. Spisvärme är det något speciellt med. Värmen flyter ut och gör varje vrå av köket varmt.
*
Saffransbullarna och skivorna är underbart goda. De har helt annan smak än dem som går att köpa i affärer. 
*
– Varför ser du så glad ut i dag? Frågar Anders
– Varför skulle inte jag vara glad i dag? Frågar jag tillbaka.
– Kan du vara glad när världen ser ut som den gör? Säger Anders på Mon.
– Som du vet har vi människor känsloliv som kan ta upp allt. Inte samtidigt men var för sig. 
– Vad då
– Glädje, sorg, kärlek, hat, empati, sympati, antipati och mycket annat som vi kan känna och reagera av eller mot. 
Det finns så mycket att glädjas åt; 
Dina goda saffransbullar. 
De vackert färgade löven på marken i skogsbrynet. 
Musiken som mina ben komponerade med hjälp av löven. I C- dur.
– Känner du inte av eländet i världen.

– Världens elände finns alltid hos mig men jag kan inte gräva ner mitt liv i eländet. Det vackra jag upplevt ger mig glädje i dag. Därför är jag glad.
*
Anders svarade inte. Han hämtade kaffekannan och bjöd påtår. Han lade sedan på en skiva som fem tjejer spelat in av Elvis musik. De sjunger på svenska.
När vi lyssnat en stund säger Anders;
– Jag köpte den här skivan för att jag skulle göra dig glad när du kom. Du är redan glad och jag gläds åt att du är glad. Vi ser ut att få en bra kulturdag på Moon. Jag vill prata med dig om en bok också och ett kåseri jag skrivit om framtiden.
*
Jag var glad hela dagen. Inte ens nyheterna på TV med allt elände kunde skrämma bort min glädje. Inte heller den täta trafiken när jag åkte hem på motorvägen störde mig. 
*
Trevlig eftermiddag vänner och hälsning från mig och Anders å Moon./Knut K

Några tankar i Klivinge

Kåseri nr 387

Frost denna tidiga morgon på Klivinge gård. Solen lyser på trädtopparna. Många träd har tappat löven. Några träd har några löv kvar. De löven är eldfärggranna där de i solens sken hänger och dinglar på sina grenar i väntan på färden ner mot marken.
*
En ny vecka börjar i dag. Många medmänniskor har kommit till sina jobb. Andra är på väg. En stor grupp av oss har inga jobb att gå till. Vi har pension. En annan stor grupp är arbetslösa. En fjärde grupp har inte heller jobb att gå till. De har flytt från krigens fasor till Sverige och väntar på att alla beslut om uppehållstillstånd skall bli klara så de kan söka arbete.
”Ropen skalla. Jobb åt alla”. Är en slogan jag hört i Första Maj tågen.
Vem ordnar jobben?
skolklassDen offentliga sektorn behöver anställa många för att klara alla uppgifter som läggs på den. Den privata sektorn behöver anställda med många olika utbildningar för att klara sina många uppgifter i vårt land. Bäst är det när arbetssökande och lediga arbeten är i balans. Grundprincipen i samhället och arbetslivet är att alla skall klara av sitt eget uppehälle och tillsammans med medarbetare klara samhällets kostnader för skola, sjukvård, äldreomsorg, kommunikation och andra verksamheter och uppgifter som kräver gemensam finansiering. Alla kan inte klara sig själva. Alla kan inte bidra till samhällets kostnader. När alla inte kan går det solidariska samhället in och medverkar så alla kan leva bra liv.
*
Den tekniska utvecklingen har gjort att många anställda behöver kvalificerad utbildning och bra kunskaper för att klara sina arbetsuppgifter. Tekniken kommer att utvecklas ännu mera den närmaste framtiden. Frågor uppstår;
– Kan alla arbetsföra försörja sig själva?
*
Sverige behöver ha ännu bättre utbildning för sitt folk. Sverige behöver ännu mer högkvalificerad forskning. Forskare och entreprenörer ska göra att flera arbetstillfällen skapas i Sverige.
För mig står det klart att det aldrig varit så viktigt för vårt samhälle att vi, inte bara hänger med, utan också söker ledningen av den tekniska och samhälleliga utvecklingen i världen. När arbetstillfällena och samhällsuppgifterna utvecklas i vårt land behövs många människor i arbetsför ålder med bra utbildning. De i Sverige födda och alla som flyttat och flyttar hit kommer att medverka till att Sverige blir ett bra land att leva i. 
Även i framtiden. 
/Knut K

Det finns en by jag aldrig glömmer

Kåseri nr 386

frodingeDet finns en by jag aldrig glömmer. Det finns en ort jag alltid skall minnas. Det finns människor i den byn på den orten som gav mig en kärleksfull start i livet. Jag är dem för evigt tacksam. Jag minns mina jämnåriga lekkamrater i byn. Jag minns fotbollslaget. Jag minns fotbollspubliken när de hejade på oss. Jag minns mina skolkamrater och lärare. Jag minns mina grannar och vänner. Jag minns kyrkan och prästen och de ortsbor som gick till kyrkan och bad till Gud. Jag minns hus och ladugårdar. Jag minns den lilla bäcken och vägarna genom byn. Jag minns Lokalen där vi dansade. Jag minns mina föräldrars kor och hästar, grisar, höns och kattor. Jag minns när de fria fåglarna skatorna och kajorna, gråsparvarna, svalorna och sädesärlorna flög över byn. 
*
Jag minns byn extra i dag. Jag älskar den socknen där allt detta jag berättat om fanns.
Jag minns extra mycket mina föräldrar, min syster och släktingar. De gav mig kärlek och glädje.
*
Livets år har gått. Många av dem som gav mig kärlek finns inte längre i livet. De är döda men inte borta. De finns i mina minnen. Jag kan se dem le. Jag kan höra deras röster. Jag kan tala med dem. Mina föräldrar och syskon, släktingar, vänner, kamrater och grannar har tagit plats i mina minneskamrar och ska ha kvar sina platser där så länge jag finns till.
*
Varför glömma dem, som stod för vänskap, kamratskap och kärlek? Varför glömma det och dem som fostrade mig och fick mitt liv att gro, blomstra och växa. Varför glömma min uppväxtkultur som lade grunden till att jag blev som jag blev och är som jag nu är. Det liv jag lever nu och det liv jag hoppas få fortsätta att leva har sina rötter i det som varit. Utan frön gror vi inte. Utan rötter växer vi inte. Utan god växtmiljö får vi svårt att blomma ut. Jag tackar livet för att jag fick födas och växa upp i Frödinge by i Norra Kalmar län i Småland. 
*
Jag önskar att alla medmänniskor skall få en lika kärleksfylld uppväxt som jag fick. Jag hoppas att alla barn som nu vandrar runt i Europa någon gång skall få uppleva hem där kärlek råder och fred är den naturliga umgängesformen.
Med hälsningar/Knut K

Jag vill hylla Henning Mankell

Kåseri nr 385

henningmankelEn av mina favoritförfattare är död. Henning Mankell är hans namn. Han dog efter en lång tids cancersjukdom. Jag såg på TV nyligen en film om honom. Han talade om solidaritet. Han talade om kreativitet. Han talade om upprördhet.
*
Mycket i livet har upprört Henning Mankell. Upprördheten har drivit honom att bekämpa det som gjort honom upprörd. Han berättade om den unga flickan i Afrika som fick sina ben bortskjutna av en fotmina när hon var ute och sökte en bortsprungen get. Mankell berättade hur hon tog sig igenom skadorna, fick utbildning och nu har ett yrke som försörjer henne och hennes familj. Mankell var med och gav stöd under en tid när flickan behövde hjälp. Han har också stött skolor i Afrika. I Afrika har han samarbetat teatrar med ledning, manus och regi. Han har i Afrika gett fattiga utsatta barn och unga hjälp att utvecklas och få drägliga liv.
*
Henning Mankell berättade om solidaritet som nödvändigt mål och medel i världen. Jag håller med honom. Om inte solidariteten blir vår världs ledstjärna kommer krigen att fortsätta sin förstörelse och driva människor på flykt. Terrorister kommer att spränga medmänniskor i blodiga stycken i hus, på gator och torg. Världen kommer att fortsätta vara som den är nu. Över femtio miljoner är på flykt från sina länder och hem. En solidarisk människa skadar inte sina medmänniskor. En solidarisk människa står upp för dem som har det svårt.
*
Henning Mankell verkade för en värld där människor kan leva tillsammans i fred och frihet. Han brukade sina kulturella vapen författandet, teatern och sitt sätt att leva föredömligt för att nå solidaritetsmålen. Människor fick under Mankells ledning utveckla egna förmågor till olika former av livskvalitet. Han lärde ut och fick människor att arbeta, verka och vara tillsammans utan strid. Vår värld har blivit fattigare. 
*
Vår värld har blivit av med en solidaritetshänförare. Vem eller vilka kan föra Mankells solidaritetspolitik vidare?
*
Jag såg och lyssnade till partiledardebatten i går kväll på SVT 1.
Jag blev bekymrad inför framtiden. Jag rekommenderar att partiledarna får se filmen om Henning Mankell och därmed får insikt i vad solidaritet är och vad samarbete innebär. 
Jag undrar och tänker:
-Vart är Sverige på väg?
*
Tack Henning Mankell för din tid och dina solidariska verksamheter på jorden/Knut K

En annorlunda dag

Kåseri nr 384

Det finns en dag jag längtar till. Det är en viktig dag av dagarna jag har kvar i mitt liv. Dagen lyser framför mig nu men jag kan inte nå den. Inte nu. Kanske någon gång någonstans. Kanske inte.
Kanske kan jag aldrig nå den. Jag måste inte nå den. Jag kan leva utan den men den skulle ge extra ljus och värme i mitt liv.
*
Jag tar min armkrycka och går ut från mitt hem. Vad skall jag uppleva den är dagen? Jag vet inte det. . Den har börjat med en vacker solig morgon med varm luft som smeker mina kinder. Några sädesärlor vippar inte längre omkring på vår gröna gräsmatta. De har flyttat. Andra fåglar flyger högt upp i luften. I vår vackra park möter jag en härlig Shetland Shepdog med sin matte. Hunden kommer fram till mig så jag kan klappa henne. Jag hälsar artigt på tikens matte som är en mycket vacker kvinna. Vi ler mot varandra och skiljs efter en stund. Kvinnan går åt sitt håll. Jag går åt mitt.
*
Jag tar grepp i min armkrycka och går vidare. Oktobersolen lyser verkligen varmt. Jag kommer till en näraliggande förskola. Jag ser många barn leka där. Somliga åker på små två- och trehjuliga cyklar. Andra skjuter skottkärror framför sig. Åter andra springer omkring och jagar varandra. Förskolans gård är fint inrättad med gräsmattor och asfalterade vägar med backar upp och ner. När jag går närmare ser jag glädje i barnens ansikten och hör skallrande skratt. Jag blir tagen av det som händer. Glädjen jag upplever gör även mig glad. 
*
Jag blir stående länge och njuter. En förskollärare kommer fram till mig och säger:
– Kom gärna in på lekplatsen och lek med barnen. De behöver träffa dig som är litet äldre än oss förskollärare.

Jag följer med in i trädgården och blir serverad kaffe och en bulle. Barnen är först litet tveksamma men så kommer en flicka med en docka som hon ger till mig och säger:
– Lisa vill hälsa på dig.
Jag tar emot Lisa och sätter henne i mitt knä. Isen är bruten. Jag får en trehjulig cykel framkörd till mig. Jag får också andra leksaker. Jag blir verkligen uppvaktad. En pojke säger:
– Ska du va här och leka hos oss.
– Får jag låna din krycka. Säger en annan pojke.
– Varför har du krycka, Har du ont? frågar en flicka.
*
Jag får förklara varför jag har kryckan. Hela avdelningen står runt omkring mig när jag berättar om mitt brutna lårben. Jag tror alla tycker synd om mig.
– Blir du aldrig bra? Frågar en flicka med mycket mörkt hår.
– Det hoppas jag, svarar jag.

Barnen skall gå in för att få mellanmål. Jag bjuds med men tackar för mig och haltar iväg bort mot gatan jag kom in ifrån.
– Kommer du i morron också? ropar en flicka.
Jag ler till svar.
Jag haltar hem och tänker på den dag jag nu får uppleva. Jag skrev som inledning:
– Det finns en dag jag längtar till. Det är en viktig dag av dagarna jag har kvar i mitt liv. Dagen lyser framför mig nu men jag kan inte nå den. Inte nu. Kanske någon gång någonstans. Kanske inte.
*
Den här dagen var det väl inte jag tänkte på när jag skrev inledningen men det som hände mig i dag är värt att minnas och njuta av./Knut K

Mina söndagstankar i morgonsolen; ”Godhet finns hos alla människor.”

Kåseri nr 383

bjorklovSeptember är på väg ut. Oktober väntar i kulissen. Träden sockrar nu sina löv i starka färger innan de släpper dem till marken. De flesta björkarna har redan sockrat färdigt. Deras nu gula löv är på väg ner för att ge näring åt växtligheten nästa år.
*
Vad kan vi människor ge för näring åt jordelivet i höst?
Och i vinter 
Och till våren nästa år.
Mycket behövs för att det mänskliga livet på vår jord skall bli bättre än det är nu. Hur ska vi göra för att få slut på kriget? Vad ska vi göra? Det verkar ingen kunna förklara. EU och FN har inga bra avgörande åtgärder på lager. De famlar i okunskap. Nästan i blindo.
*
De har förslag. 
Men det räcker inte med förslag. Världen måste styras in på goda, möjliga och annorlunda levnadsbanor. Med massor av miljoner människor på flykt liknar jordelivet mer djävulens bakvägar än solidaritetens trädgårdar. 
*
Jag kan inte heller ge några avgörande råd.
Bara konstatera att krig inte är det verktyg som gör människorna fredligare och godare.
*
De goda människorna sprider inte hat.
Empati heter de godas medicin för mjukare levnadsätt. Den medicinen behövs i alla delar av vår värld. Det behövs inga läkare för att skriva ut den medicinen. Det är nämligen så att ”det finns godhet hos alla människor. Men många har förtryckt godheten och släppt fram det onda istället.”
*
Vi lever i en världspolitiskt bister höst och verkar gå mot en iskall levnadsvinter. Varför det blivit, som det är, vet ingen. Men om det skall bli en bättre värld att leva i måste empatin på ett avgörande sätt visa vägen mot en ny Livets vår. För alla.
*
Fredlig söndag i empatins tecken önskar jag alla på Facebook denna soliga söndagsmorgon som också lyses upp av höstsockrade, mångfärgade löv på träd och buskar. Löven faller till marken men godheten skall utvecklas i människors hjärtan och skapa förutsättningar för en NY mänsklig jordisk vår. 
Optimist? Javisst, Tiden skall bli min vän.
/Knut K

Varför ska vi alltid göra någonting?

Kåseri nr 382

Jag satt i går i Tumba centrum och gjorde ingenting. Jag läste inte i någon bok fast jag hade ett fint bibliotek strax intill. Jag läste inte tidningar, inte tidskrifter. Strax intill mig kunde jag i en kiosk ha köpt Aftonbladet eller Expressen. Jag hade ingen telefon att prata med någon god vän i. Jag hade ingen dator som jag kunde skriva i och få svar ifrån. Jag hade inget sällskap som jag kunde kommunicera med, Jag hade inget anteckningsblock att skriva minnesanteckningar i. Jag satt på en stol utanför ICAs affär. Jag gjorde ingenting.
*
Jag tänkte:
– Varför ska vi alltid göra någonting? Kan inte hjärnan själv få bestämma vad som skall hända i nästa sekund? Kan jag inte få gå in i mina tankar och minneskamrar och stänga ute allt som finns omkring mig?
– Jovisst kan jag själv tillåta mig att stänga ute det som finns omkring mig och ta fram och återuppleva det jag har inom mig.
*
motalahamnJag tänker mig till hamnen i Motala en sensommarkväll. Jag står på stranden av den vik Vättern sticker in i stan. Vättern gör så för att möta Motala ström och Göta Kanal och öppna för båtar att förflytta sig från Söderköping till Göteborg - och tillbaka igen. 
*
Kvällen är i skymning. Snart går den över i Motalanatt. Jag är polis i uniform på sen patrull i centrum. Jag har stannat där jag står för att se och njuta av den vackra staden i skymningen. Belysningen på land blänker i vattnet. Båtar ligger och guppar i de vågor som hela tiden rullar in mot land. Jag hör ljudet av vågorna. De spelar sin musik för mig. Jag känner kvällsvinden.
Vinden smeker mina kinder.
*
Jag är ensam i hamnområdet. På avstånd hör jag ljud. Ljudet kommer från bilar på broarna men är så svagt att det inte överröstar vågornas rullande musik som jag hör från Vätterns vik.
Medan jag står och lyssnar på vågorna och blir smekt av vinden tänker jag:
– Vilken underbart vacker kväll. 
Vilken stämningsfylld plats i Motala stad
Vilken skänk av livet att få leva så.
*
Jag återvänder med mina tankar till Tumba centrum. Runt mig går och kommer människor hela tiden.
Jag gör ingenting. 
Jag bara sitter och tänker:
– Varför ska vi alltid göra någonting? Kan vi inte ibland söka det vackra vi upplevt i våra liv och minnas det?
Jag gjorde det i går kväll och jag njöt av att få återuppleva Motala och Vättern en minnesvärd stund.
Med hälsningar/Knut K

Det var en gång som alla sanningar börjar

Kåseri nr 381

dansareDet var en gång, som alla sanningar börjar, en sommarkväll i den lilla byn Frödinge i Småland. Solen sken starkt från Kvarnhagarna i väster. Solen ville värma byn riktigt innan den gick ner åt Alstahållet till. Lundskullen låg i solljuset och glänste som om den ville samla ihop det värmande solljuset i sin stora bergsfamn. Ladugårdarna i byn var tomma. Korna och hästarna befann sig på sommarbete. Höet på skullarna var slut för året. Nyslaget hö skulle snart köras in för kommande vinterbehov.

*

Musik hördes från Ludvigs Skulle i byn Ungdomar dansade samban;

”Aj, AJ Aj Maria, Maria från Bahia.”

Musiken kom från skivor på en brun resegrammofon.

Vems var resegrammofonen? Vem dansade på en Höskulle i Frödinge en onsdagskväll.

*

Jag ska berätta. Så här var det.

Min syster Anna-Greta och jag samlade på försommaren ihop alla våra sparpengar. Vi gick till mor Ruth och bad att hon skulle skicka efter en resegrammofon från Wiskadals Fabrik i Borås. Vi ville lyssna till grammofonmusik.

Och dansa till musiken.

Anna-Greta kunde dansa och var så gammal att hon kom in på festplatserna på lördagskvällarna. Jag kunde inte dansa, Anna-Greta och kamraten Ulla lovade att lära mig och mina kamrater dansa om bara mor Ruth köpte oss en resegrammofon.

*

Sparpengarna räckte inte till att köpa en resegrammofon.

Sorg och besvikelse.

*

Mor Ruth såg och lyssnade på oss unga. Hon förbarmade sig över oss.

Och sa:

-Om jag också får spela mina skivor på grammofonen kan vi köpa den ihop.

Vild glädje.

Resegrammofonen hämtade jag en vecka senare hos Otto Hörberg på posten i Frödinge.

*

När sommaren kom sopades Skullen ren från höboss och damm. Danslektioner startade. Ulla och Anna-Greta var danslärare. Ryktet spred sig om danslektionerna. Arne i Älekulla kom. Det gjorde också Petter i Morkullen och Lasse Fernler som bodde på somrarna i Frödinge. Bengt och Ingegerd i Släta kom. Ingegerd hjälpte till med lektionerna. Allan och Arne i Blomsterhult cyklade till Frödinge by. De ville vara med och lära sig dansa. Ännu flera ungdomar fick veta om danslektionerna och deltog på onsdagslektionerna. Musiken flöt ut i byn och gjorde Frödingebyn annorlunda på onsdagskvällarna än den var övriga kvällar. Lektionerna blev efterhand riktiga danskvällar.

*

Varför berättar jag denna ”nästansanning”.

Jo jag fick genom min syster Anna-Greta en hälsning från Ulla som tillsammans med Anna-Greta lärde mig dansa. Hälsningen gav mig de minnen jag nu berättat om. Att de två lärde mig dansa har skänkt mig så mycket livsglädje att jag måste sända Anna-Greta och Ulla ett sent men hjärtligt ”tack för dansen”.

Tack också alla härliga tjejer som jag genom åren fått dansa med i Folkparker, på festplatser och andra dansställen runt om i vårt vackra avlånga land, Sverige

*

Det var berättelsen om när jag lärde mig dansa en sommar i den lilla byn Frödinge i Småland./Knut K

Jag är hemma. ”Väldigt mycket hemma”..

Kåseri nr 380

brutetbenNu sitter jag åter på min egen stol och Läser. Och skriver. Jag är hemma. Väldigt mycket hemma. Jag känner mig lycklig. Mycket lycklig över att ha ett hem att komma till. Ett hem är inte bara en bostad med sängar och bord och stolar. I ett bra hem finns kärlek och omtanke. Ett bra hem skapar trygghet som utvecklar de boende i huset.
Ett bra hem ger bra liv.
*
En vecka och en dag var jag inlagd på Huddinge sjukhus och blev väl behandlad. Jag var inlagd på Geriatriska kliniken och befann mig i ”den höga ålderns öga”. Från vårdrummen kom skadade människor. Svaga människor. Trötta människor. De trötta somnade där de satte sig. Jag mötte också människor som kunde skratta och skoja trots sina kroppsliga svårigheter. Jag mötte gamla människor som var lika klara i sina huvuden som vilken politiker som helst. Jag fanns i livets äldrecentrum och såg att kroppar och själar inte åldras i samma takt.
*
Jag mötte personal som inte tvekade om något kunde göras till patienternas bästa. Jag mötte personal som inte hade den förmågan. Jag mötte personal som tog blodprov på blodprov på sinas patienter. Jag frågade en sjuksköterska: 
-Varför tar ni blodprov på patienterna. Varje dag,
-Fråga läkaren. Det är han som bestämmer. Vi tycker också att det tas för många blodprov, fick jag till svar.
Mycket blod blir det som på våra sjukhus rinner ner i plaströr varje dag. Felstick ger blåmärken på armar, fötter och händer. Min rumskamrat Sven hade blåmärken även på benen. Hans tillstånd försämrades de dagar vi delade rum. Hans åldrande fru Birgit hälsade på honom. Birgit hade färdtjänst. Hon hade nyligen fallit och brutit en arm.
-Jag har ordnat ett korttidsboende till dig Sven. Jag orkar inte sköta om dig hemma, sa hon till sin man. 
-Jag vill hem, svarade Sven
-Du kan inte komma hem. Du måste ha vård. Den vården kan inte jag ge, fick han till svar.
*
Jag läste en dikt för en av sköterskorna Hon heter Josefine Norman. Hennes morfar var den i min hemstad Vimmerby förr kända flygaren och ägaren till Norman och Wedéns rörfirma. Morfar hette Helge Norman. Dikten jag läste var några rader ur Tove Janssons Höstvisa:
*
”Skynda dig älskade, Skynda att älska
Dagarna mörknar minut för minut
Tänd våra ljus, det är nära till natten
Snart är den blommande sommaren slut. ”
*
Josefin tackade för dikten och berättade att hon ska till Vimmerby på sin semester, Hon bor nu som jag. I Tumba. Det kändes så skönt att träffa en människovän som kom från ”vår” lilla fina stad Vimmerby.
*
Sista natten kunde jag inte sova. Jag låg och tänkte på Sven att han inte kunde få komma hem. Jag tänkte på hur lyckligt lottad jag är som har ett hem att komma till. 
*
Hemresemåndagen kom. Nu sitter jag åter på min egen stol och Läser. Och skriver. Jag är hemma. Väldigt mycket hemma. Jag känner mig lycklig. Mycket lycklig över att ha ett hem att komma till.
Jag låter min hjärna läsa Tove
Jansson dikt:
”Skynda dig älskade, Skynda att älska
Dagarna mörknar minut för minut
Tänd våras ljus, det är nära till natten
Snart är den blommande sommaren slut. ”
*
Hos oss i vårt land har sommaren bara börjat. Hos de unga i vårt land har livet bara börjat. Lycka till på vandringen genom livet önskar jag alla. Var rädda om era hem – och varandra. 
Med hälsningar/Knut K

Att få beröm

Kåseri nr 379

Regnet öser ner här i dag. Mitt ”Författarrum” är mörkt. Jag måste nu på morgonen tända de elektriska ljusen för att se bra. Regnvatten rinner efter fönsterrutorna. Vad ska jag göra i regnet? Jag kan ta en tur till Landet Fantasia. För att ta mig dit behöver jag inte bli blöt av regn. Jag tar bara fantasin till hjälp och flyttar mig till det härliga landet där allt är möjligt och inget är omöjligt.
*
rosVad ska jag tänka på med fantasins hjälp?
Jag tänker fram en skön natur. Blommor och växter gör mig glad. Jag tänker fram fåglar till de många träden. Jag älskar när fåglarna sjunger för mig. Jag tänker fram medmänniskor jag aldrig mött. De får gärna sjunga. Många människor kan sjunga och göra medmänniskor glada. Jag kan inte sjunga men jag kan göra andra glada om jag kan hitta en text som går till mina medmänniskors hjärtan. Min syster Anna-Greta i Frödinge ringde på morgonen och berömde den krönika jag skrev i Vimmerby tidning förra veckan. Den finns införd i Vimmerby Tidning i dag.(Måndag) Krönikan har rubriken ”Mina minnen av landsbygden”.
Att min syster tyckte om den gjorde mig mycket glad. Den innehöll en del minnen som hon finns med i. Varje människa som tycker om det jag skriver gör mig glad. Sådant beröm slår jag inte bort. Jag tar till mig det och njuter. 
*
Jag minns när jag var ung och fick i uppdrag att vältra ett nysått gärde på min fars gård. När jag var färdig sa min far
– Det där har du gjort bra. Jag kan inte se en enda ”spikgädda” på ”Hörvera” du vältrade i dag. (Spikgädda kallas den bit jord som inte vältrats mellan vältringsvarven.) Min fars beröm kändes ända in i hjärtat. Jag minns det än. Jag blev stolt över berömmet min far gett mig.
*
Jag minns från min fotbollstid när jag spelade första seriematchen i min nya klubb Kenty i Linköping. Jag kom från Frödinge-Brantestad SK i Frödinge i division sex. Vi i Kenty spelade mot Sleipner, som var och fortfarande är, ett mycket bra lag från Norrköping. Vi vann med 6-0. Jag gjorde tre mål. 
*
Dagen efter matchen gick jag till Helge Larssons affär i Frödinge. Helge Larsson prenumererade på Östgöta Correspondenten i Linköping. 
Jag brann av iver att få veta vad ”Corren” skrivit om min debut i division tre. Jag kallades ”Frödinge” i referatet. ”Frödinge” fin förstärkning” stod det till och med som rubrik på artikeln. Gissa om fötterna dansade fram när jag gick från Larssons affär den måndagen.
*
Min dröm var att spela fotboll i allsvenskan. Jag fick möjlighet när jag flyttade till Motala och Motala AIF. Debutmatchen skedde mot storlaget IFK Göteborg. Matchen gick i Motala på Idrottsparken. Den stora stjärnan i Motala Gösta Löfgren var skadad- Jag fick spela på hans högerinnerplats. Dagen efter den matchen läste jag i Expressen;
”Motala utan Lövet tog poäng. Ersättaren gjorde praktmatch på sin födelsedag.”
Gissa hur alla positiva ord som skrevs den dagen kändes i mitt huvud efter den debutmatchen.
*
Nu när jag sitter i Landet Fantasia märker jag att det är minnen som vällt fram. Inte fantasi. Det är beröm jag minns. Inte påhittade handlingar. I min ungdom var det fult att berömma sig själv inför andra. Att berömma sig själv kallades skryt. Jag vill inte skryta med denna text. Jag vill bara berätta att beröm är viktigt att få. Med beröm kan vi gå vidare och ta nya chanser, starta nya projekt och ha mod att delta i nya verksamheter. Berömmet jag fått genom åren har sagt till mig; 
-Du är på rätt väg Knut, Fortsätt.
*
Vi människor borde ge varandra mer beröm. Beröm kan ge självförtroende och lust att göra det vi inte skulle ha gjort om vi inte haft självförtroende och lust. Med hälsning./Knut K.

Några tankar om integritet

Kåseri nr 378

integritetVarje människa har rätt till en egen integritet.
Vad är en människas integritet?
Vad ingår i den?
Jag skall inte gå till någon uppslagsbok för att hitta svar. Jag ska skriva som jag tror att ordet betyder.
Om ni har någon annan uppfattning än jag om vad ordet integritet betyder så svara och rätta mig.
*
Jag besöker och berättar om Nils Johan. Hans integritet är det han äger och är som människan Nils Johan.
Jag ska ge några exempel.
Nils Johan Karlsson äger huset där han bor. Han äger sin cykel, sin klocka, sina kläder och böcker. Han äger sin kropp och allt som hör till kroppen. Nils Johan äger sina tankar. Det är hans, det skriver och det han tycker. Allt han äger blir till en personlig sfär. Allt det som tillhör Nils Johans sfär ingår i hans integritet. 
De som stjäl något från Nils Johan, kränker honom genom att tala illa om honom, hånar eller olovligt övervakar eller ljuger om honom; 
De attackerar Nils Johans integritet.
*
Jag ska ge några exempel på hur människors integritet kan blir kränkt. 
*
Jag bodde granne med en familj på Myrstuguberget i Huddinge kommun. De fick inbrott i sitt hus. Tjuvarna röjde om ordentligt i stugan. Våra grannar kunde inte bo kvar. De sålde huset och flyttade. De kände sig nedryckta och kränkta av tjuvarna. Att tjuvarna varit i huset störde grannarnas integritet.
*
Många flickor som blivit våldtagna vill inte träffa andra människor. Deras integritet är svårt störd. 
Jag vet om människor som blivit beljugna och hårt kritiserade i pressen. De har tappat lusten att fortsätta med de arbeten de gjort. Deras integritet är skakad.
*
Jag minns en gång för länge sedan i Frödinge när jag och en kamrat Allan en kväll stod utanför flickan Evas hus och pratade. Klockan var ganska mycket. Min far kom till platsen mycket arg. Han tog mig i armen och röt åt mig:
*
– Har du inte vett å gå hem. Klocka är nästan nio.
Jag minns fortfarande hur kränkt jag kände mig inför Allan och Eva. Min integritet skakades om den kvällen.
*
Många exempel på stark integritet finns runt om oss bland grannar, andra vänner och medmänniskor. De som har stark integritet ”tål” mycket innan de blir kränkta. De ”tar inte till sig” lika mycket som vi gör som har en känsligare integritet. 
*
Vad är en människas integritet?
Vad ingår i den?
Jag har skrivit som jag tror att ordet betyder.
Jag har som exempel berättat om Nils Johan Karlsson. I hans integritet ingår allt det han äger och allt som han är som människan Nils Johan Karlsson.
*
Om någon har någon annan uppfattning än jag vad ordet integritet betyder så svara och rätta mig. Jag hoppas inte min integritet blir skakad av det så jag slutar skriva. Med hälsning i maj 2015./Knut K

Maj, Maj månad

Kåseri nr 377

Månaden Maj. Blommornas månad.

I den romerska kalendern kallades den Marias Månad. Den första maj brukade folk förr i tiden i England i gryningen gå ut för att hälsa vårens ankomst. Majdrottningar och majstänger var allmänna överallt i England. I en naturdagbok jag har togs den senaste majstången ner i London 1717. Fortfarande reses majstänger i Sverige i samband med festligheter i vårens månad maj.

I samma bok jag berättade om nyss står:

”Blåsig maj och kall

Fyller bondens lada all.”

Jag vet inte om bondens lada blir fylld i år. I dag har vi kallt här i Tumba och regn. Här fylls kanske ladorna. Men förresten här i stadsområdena finns inga lador att fylla.

Och dessutom har Jordbrukarna i antal sjunkit betänkligt i hela vårt vackra avlånga land. Böndernas småjordbruk är inte möjliga att driva med säkra vinster. Jordbruken har blivit få och industrier med dyra tekniska maskiner i verksamheterna.

*
Landsbygden har förändrats. Urbanisering pågår. Det hör jag ofta experter säga i TV. Med enklare ord kan jag skriva:

– Folk flyttar från landsbygden och in städerna.

De som flyttar kan inte ta med sig hus och gårdar. Hus rivs i många av utflyttningsområdena. Städerna har i dag mycket stor bostadsbrist. Politikerna hinner inte med att planera för dem som vill flytta in i de attraktiva stadsområdena. Byggbolagen bygger bara i antal så många hus och lägenheter de kan tjäna ordentligt med pengar på.

akutabetslos anslagHur många bostadslösa ungdomar som finns i Stockholmsområdet vill jag inte ens tänka på. De ungdomar som har föräldrar med god ekonomi kan köpa lägenheter. Till stora kostnader. Vad sägs om en trea i Kungsholmen i Stockholm för sju miljoner.

De som inte har rika föräldrar får bo hemma. De som inte kan bo hemma och inte har möjlighet att låna pengar till bostad, var bor de? Det är en bra fråga.

Jag kan inte svara på den.

*
Nu är vi i Marias månad Maj. Låt oss glädjas med våren. Låt oss glädjas med varandra.

Låt oss leva det bästa vi kan.

Var vi än bor

Låt oss tro att våra medmänniskor, som vill leva i den fina miljön på landsbygden, också får fortsätta att leva på landsbygden.

Låt oss tro att allt folk i städerna också får någonstans att bo. Det kan de inte få idag. Inte heller i morgon. Men kanske någon gång framöver i tiden kan alla i storstäderna också få någonstans att bo.

*
Låt oss njuta av dig du ombytliga månad Maj. Regn behövs men vi behöver också sol. Kära Maj, Ge oss gärna solvarmt i luften i morgon. Jag tackar på förhand.

Med hälsning i Marias månad Maj från /Knut K

Jag firar Världsfredsdagen i Landet Fantasia

Kåseri nr 376

tradfagelJag ser jorden. 
*
Jag ville jag såg ett vackert träd som hade blommor i håret och rötter i jorden.
Jag ville jag hörde en fågel kvittra i trädet, Jag ville jag såg solen sprida ljus och värme. 
Jag ville jag kände vinden smeka min kind medan jag stod och njöt av det blommande trädet, den kvittrande fågeln, den vackra dagen och det härliga livet.
Jag ville jag vore en fé som med olika ”kärleksspröt” kunde stifta fred på jorden där fred behöver stiftas.
Jag ville jag kunde ordna så att människorna på Jorden i framtiden kunde leva i fred med varandra.
*
-Varför vänta in i framtiden med att bygga fredsvägarna. Varför inte nu? frågar Saravit mig i Landet Fantasia?
– Människor kan inte leva i fred med varandra i dag. Det är mitt svar.
– Hur kan du säga så? Du som alltid trott på människors godhet. Människan är god. Innerst inne. Så har du sagt och skrivit i dina kåserier och krönikor.
– Se på jorden Saravit. Vad ser du? 
– Jag ser ett vackert träd som har blommor i håret och rötter i jorden.
Jag hör en fågel kvittra i trädet, Jag ser solen sprida ljus och värme. 
Jag känner vinden smeka min kind medan jag njuter av det blommande trädet, den kvittrande fågeln, den vackra dagen och det härliga livet. Jag ser din jords skönhet.
Jorden är verkligen vacker.
*
När Saravit tystnar minns jag det hon sagt till mig. Efter en stund kommer andra bilder från jorden till min hjärna. Jag ser hur människor skär halsar av sina medmänniskor. Jag ser hur människor i moskéer blir sprängda i bitar. Jag ser hur kvinnor blir våldtagna. Barn tvångsbortgifta och ibland sålda till äldre män. Jag ser hur män misshandlar och mördar kvinnor i vårt land. Jag ser hur människor i ligor skjuter ihjäl varandra i Sverige. Jag ser hur unga människor uppfostrade i Västvärlden åker till krigszoner för att delta i mördande och krig. De ropar i striderna som följer:
”Gud är stor.”
– Jag kan inte förstå att folk kan mörda sina medmänniskor. I Guds namn. Saravit kan inte heller förstå detta.
*
Tyskland bedrev från 1939 ett hänsynslöst utrotningskrig i världen mot bland annat judar. Miljoner människor gasades ihjäl. Många miljoner soldater dog också i olika skyttegravar i många länder. Hitler var den store ledaren som skulle erövra världen och bli världens härskare. 
*
Hitlers trupper besegrades. Tyskland kapitulerade den 7 maj 1945. Världsfredsdagen firas runt om i Europa i dag. Sextio år har gått sedan Hitlerkriget tog slut.
*
EU har bildats. Freden i Europa håller ännu. Även om krigshot ljuder runt knutarna. Kan länderna i övriga delar av världen följa efter Europa och leva i fred med varandra?
Kan boende och samboende människor i våra samhälles bostadsområden leva med varandra och ge den ömsesidiga frihet alla män och kvinnor har rätt att ha i sina liv?
*
Många frågor har jag. Många av frågorna finns inga svar till. Ändå frågar jag. Den dagen vi slutar fråga om och kritisera det som är fel vissnar solidariteten mellan människor ner till sina rötter och dör. Diktaturens svarta blomma slår istället ut och tar död på solidariteten. Det får inte ske.
Solidaritet är det kitt som håller ihop människorna i världen.
Att få utvecklas i frihet är nödvändigt om människorna skall få uppleva världens alla stora möjligheter.
*
– Jag ser ett vackert träd som har blommor i håret och rötter i jorden.
Jag hör en fågel kvittra i trädet, Jag ser solen sprida ljus och värme. 
Jag känner vinden smeka min kind medan jag njuter av det blommande trädet, den kvittrande fågeln, den vackra dagen och det härliga livet.
*
Jorden är verkligen vacker. Det skriver jag på Världsfredsdagen den 7 maj 2015 Med hälsning/ Knut K

Jag mötte Bengt Göransson som var Sveriges kulturminister 1982 till 1991

Kåseri nr 375

bengt goranssonHimlen var grå. Solen lyste inte på oss. Luften var kall när jag gick till Folkets Hus i Tumba för att dricka kaffe och lyssna till den f d kulturministern Bengt Göransson. Han är 83 år och har en hjärna som kan tänka och en förmåga att tala som många saknar.
*
Vi bjöds kaffe och en stor kanelbulle före Bengts tal. Vi satte oss vid ett runt bord nära talarplatsen. Under ett sekel av mitt liv samarbetade jag ofta med Bengt. Jag fick alltid stöd av honom när jag kom med mina kulturella förslag. I synnerhet under den tiden när vi bildade och drev Folkteatern i Sverige med Lennart Hjulström, Kent Andersson, Gunilla Nyros och Roland Jansson. Det var en expansiv kulturtid. 
*
När vi satt och väntade på Bengt funderade jag över om han skulle känna igen mig när han kom. Det var länge sedan vi sågs.
*
Han kände igen mig. Han satte sig vid vårt bord. Visst har han åldrats kroppsligt. Men i övrigt var han som vanligt. Han började sitt tal med att säga;
– Jag är 83 år. Jag är gammal och jag varnar er: ”Gamla män talar länge”,
Och det gjorde han. 
Talade länge menar jag 
men det blev inte något långtråkigt möte. Det han sa var intressant. Han kan sitt budskap.
*
Vad hade han för budskap? Jag ska ta fram, några ord och meningar han sa. Jag försöker återge det med mina ord;
– Många säger och skriver att vi lever i en individualistisk tid. Individualism är av godo. Den sanna individualisten växer som människa genom att utveckla sig själv, sin grupp, sitt kollektiv och sitt samhälle. 
Tyvärr utvecklar många istället egoismen. De söker makt för egen del. De samlar överdrivet med rikdomar omkring sig. Egoisterna drar sig inte för att ”ta från andra” för att ordna förmåner åt sig själva.
*
Bengt sa:
– Människors frihet är det bästa som finns. Alla människor borde vara fria. Gränser finns: ”Vi får aldrig inskränka våra medmänniskors frihet”.
– När jag talar om människors frihet är det inte valfrihet jag menar. Valfrihet är något helt annat, sa Bengt 
*
Bengt sa att ”orden” är viktiga. 
Jag utvecklar detta så här:
– Alla människor är olika. Eftersom vi är olika ska vi bruka orden och tala med varandra. Det jag upplevt har bara jag upplevt. Det är bara individen själv som kan berätta det individen vet. Därför behöver alla ge av sina kunskaper och berätta om sina erfarenheter.
*
– Vi ska bry oss, sa Bengt. 
Jag citerar, utvecklar och kommenterar hans ord så här:
– Vi ska bry oss om våra liv. Vi ska bry oss om varandra. Vi ska bry oss om samhället. Vi ska bry oss om politiken. Alltför många bryr sig inte i dag. Det är inte bra. Vi måste bry oss. 
*
– Vi ska möta varandra med respekt. Det görs inte alltid, sa Bengt. Han sa att vi ska respektera myndigheter och myndigheternas lagar och bestämmelser. Myndigheterna skall också respektera människor som omfattas av myndigheternas lagar och bestämmelser.

Jag kan inte ta med allt Bengt sa på sin timme i talarstolen. Han fick applåder när han slutade sitt intressanta tal. Det var han värd. Bengt är en tänkande person. Även äldre människors kunskaper och erfarenheter behövs i vårt samhälle i dag. 
*
Bengt sa; 
Att kunna lita på varandra är viktigt i våra liv och i vårt samhälle”.
”När vi känner ”Tillit”.
Till varandra.
Blir livet lättare att leva. 
Det tyckte Bengt och det tycker jag.
*
Solen lyste inte på oss och vinden var kall när vi gick hem från Folkets Hus i Tumba. Men trevligt hade vi haft tillsammans med Bengt Göransson/Knut K

Den kärleksfulla medmänniskan. Den blommande naturen och de glittrande sjöarna

Kåseri nr 374

Jag tog mig i dag friheten att vandra runt i Landet Fantasia. Där finns det jag önskar mest att möta och se. 
Vad önskar jag mest att möta och se?
Vacker blommande, grönskande natur. Solglittrande sjöar
Och
Kärleksfulla medmänniskor.

Var jag än går möter jag kärleksfulla medmänniskor i Landet Fantasia. De går inte omkring och skriker ut vem de är. De sprider sin kärlek till andra människors hjärnor genom sitt sätt att tänka och att vara. De får andra att ändra sina liv och bli varma medmänniskor.
*
-Vad är en varm kärleksfull medmänniska? Frågar kanske någon.
Det är inte lätt att ge svar på. Vi har många på jorden som gör sina medmänniskor illa. Dem kan vi läsa om på datorer, i tidningar och se på TV nästan varje nyhetsprogram. 
*
De kärleksfulla människorna gör sina medmänniskor gott. De finns på vår jord och i vårt land Sverige men blir inte berättade om lika ofta som dem som gör andra illa.
Det kan jag svara. 
Ty så är det i den mänskliga världen. 
*
kristberg vitsipporNär jag tänkt detta i Landet Fantasia sätter jag mig på min soffa och njuter av våren i naturen i mitt hemland Sverige. De nyhemkomna Sädesärlorna vippar omkring i gräset. Jag ser framför mig en hage fylld av vitsippor. Hela hagen är vit.
Träden grönskar. Hagen jag ser ligger nedanför Kristbergs kyrka i västra Östergötland. Där hagen slutar solglittrar sjön Boren i solen. 
*
Många sådana blommande hagar och glittrande sjöar finns i Sverige nu.
Naturen vill oss väl. Den ger av sin skönhet. Den kräver inget tillbaka.
Naturen får många av oss att bli beundrande medmänniskor istället för kalla spekulanter.
*
Jag tog mig i dag friheten att vandra runt i Landet Fantasia. Där finns det jag önskar mest att möta och se. 
Vad önskar jag mest?
En blommande natur. Glittrande sjöar.
Världen i fred. Människor i frihet. Barn lekande i solen med lyckliga kärleksfulla föräldrars ögon på sig och varma, tillitsfulla medmänniskor sittande på de stolar som ger makt i samhället.
*
Det var i Landet Fantasia jag tänkte så. Med varma vårhälsningar/Knut K

Jag tänker på ett tal till ett kommande besök i Motala

Kåseri nr 373

foreningarnashusMorgonen är solig med blå himmel och helt stilla vind. Inte ett barr rör sig på granarna på Klivinge gård denna vackra morgon. Den vackre herr Fasan har jag hört gala många gånger sedan 04:30 när jag vaknade på vår sons gård utanför Uppsala. Fyra höns följer Tuppen Fasan. En av dem är ovanligtvis nästan vit. Den hönan har inte fått den vackra skyddsfärgen som de övriga hönorna har. Varför kan jag undra utan att få svar? Någon värme kan nog inte temperaturen presentera än. Men värmen kommer efter frukost. Det är jag säker på.
*
I går kväll skrev jag på mitt tal som jag skall hålla i Föreningarnas hus i Motala torsdagen den 23 april klockan 14:00. Jag tänkte tillbaka på min tid som fotbollsspelare, tränare, ledare och publik som jag är nu. ”Knutte pratar fotboll” har arrangörerna tänkt sig som rubrik på mitt framträdande. Men det blir mer än fotboll, Det tror jag att jag kan lova. Jag vill nog också fundera en del över hur fotbollsmiljön samhället ser ut i dag,
*
Jag tryckte på knappar i hjärnan och filmer med minnen spelades upp för mig från min fotbollstid, polistid, min tid som socialarbetare och den expansiva tiden som chef för Motala Folkets Hus. Mina arbetskamrater, mina fotbollskamrater, och de spelare som jag var tränare och ledare för visade sig för mig. Jag känner i dag på morgonen stor glädje på grund av det som visades för mig i mina ”hjärnminnesfilmer”. 
*
Nästa torsdag skall jag berätta en del av det mina minnen kommit ihåg åt mig. Kom till ”Gamla Folkets Hus” i Motala. Vi som setts får ses igen och vi som inte mötts får mötas. I samtal efter mitt tal kan vi berätta om det som hänt och händer i livet för varandra
*
Den fina musikgruppen Sommarminne som består av Göran Friman, Hans Isaksson, Lars Lundqvist och Gudrun Rönsen skall återförenas för en dag och glädja oss med spel och sång. Jag längtar redan efter att få se dem och höra dem spela och sjunga. De sprider mycken glädje till medmänniskorna i det samhälle de lever.
*
Att få mötas som människor och vän är stort. Jag vet att många äldre aldrig får möta någon medmänniska. Jag vet att många sjuka inte kan lämna sina sjukvårdssängplatser. Jag vet att många inte möter andra människor för att de inte har tillräckligt mod att gå ut. Jag vet att vi borde mötas oftare vi människor. Jag vet att vi ofta är ensamma i onödan. För att komma ut bland folk måste vi ta de initiativ som jag skriver om. Vi i Sverige ska inte vara de ensamma människornas land. Vi ska hjälpas åt att bli ett land fyllt av glädje. Glädje ger oss hälsosamma kickar. Det är vetenskapligt bevisat.
*
Allt detta tänkte jag på när jag planerade mitt Motalatal. Jag har haft förmånen att möta medmänniskor och fått många vänner runt om i vårt vackra avlånga land Sverige. Mina vänner har gett mitt liv innehåll och mycken glädje. Om jag med mitt tal och Sommarminne med sin sång och musik kunde locka många att komma till Föreningarnas hus nästa torsdag och där få uppleva en trevlig och givande stund skulle jag bli mycket nöjd.
Kom vänner, kamrater och medmänniskor skall vi ha trevligt tillsammans.
*
Att mötas och skiljas är vår lott och vårt öde.
Att möta goda vänners ögon värmer våra sinnen
Att aldrig få möta någon väns ögon gör livet kallt, trist och ensamt.
Av atomer är vi alla sammansatta. 
Vi lever på samma jord
Ändå är vi unika som människor. 
Vi är unika men har behov av närhet, vänskap, kärlek och glädje.
Vi är människor och skall leva. 
Inte i flock. 
Men vi ska fungera och existera; 
Tillsammans.
*
Med hälsningar från Klivinge lördagen den 18 april 2015,Välkomna på torsdag,/Knut K

Sverige Sverige fosterland

Kåseri nr 372

flaggaPå min stol i Landet Fantasia sitter jag ensam. Landet har haft natt. Mörker råder. 
Ännu. 
Solen är gömd. 
Ännu.
Stjärnor gnistrar. Stjärnor glimmar. 
I Vintergatan. 
Månen vandrar över länder och hav. Den är belyst av solens ljus och målar jorden i romantiska färger.
*
Långt bort ser jag Sverige. Elektriska lampor lyser upp det avlånga landet från norr till söder. Från öster till väster. Jag tänker:
*
Sverige, Sverige fosterland. Du långa ord från syd till nord. Du rika land. Du vackra land. Du till ojämlikhet förändrade land.
Inom dina gränser sprids egoismen. Rikare och rikare blir kapitalisten.
Fattigare och fattigare blir den solidariske idealisten.
*
Sverige, Sverige fosterland 
Inom dina gränser vill vi ha våra hem. 
Vi vill ha hem åt alla. Bra hem lämnar ingen utanför.
Ordet Utanförskap skall inte finnas i det goda landet Sveriges ordlista.
Men utanförskap finns. Både ordet och i verkligheten. 
*
I Utanförskap skjuter och mördar unga människor varandra. I Utanförskap förvandlas några unga människor till rebeller. Rebeller som åker till Syrien och Irak och mördar några med annan religion. Efter dåden vänder de hem igen. Till Sveriges utanförskap. Tills ny krigsresa blir aktuell.
*
Sverige, Sverige fosterland 
Inom dina gränser vill vi ha våra hem. 
Vi vill ha hem åt alla. Bra hem lämnar ingen utanför.
Ordet Utanförskap skall inte finnas i det goda landet Sveriges ordlista.
Men utanförskap finns. Både ordet och i verkligheten. 
*
På min stol i Landet Fantasia sitter jag ensam. Landet har haft natt. Mörker råder. 
Ännu. 
Solen är gömd. 
Ännu.
Stjärnor gnistrar. Stjärnor glimmar. 
I Vintergatan. 
Månen vandrar över länder och hav. Den är belyst av solens ljus och målar jorden i romantiska färger.
Snart kommer morgonljuset. Med solen. Till Landet Fantasia. 
När kommer det rätta levnadsljuset? För människor? Till jorden? 
*
Trevlig helg. Vänner./Knut K.

Jag vill skriva några rader

Kåseri nr 371

Jag vill skriva några rader om livet jag lever. Jag vill skriva om det som det är. Det vill jag verkligen göra. 
Om jag bara visste hur det är och vad det innebär att leva.
*
Jag minns när jag som femtonårig kille sprang in på Frödinge-Brantestads fotbollsplan för att debutera i FBSKs A-fotbollslag. Jag kände spänningen. Jag var nervös. Jag var glad. Hela jag längtade till matchen. Hela jag levde.
– Sparke boll ska en inte ägne sej åt på söndaga. På söndaga ska en gå i kyrka. Att lära sig tro på Gud är livets mening, sa min farfar Carl-Albert på sin Frödingedialekt.
– Vi har kommit till världen för å arbete. Arbete skaper välstånn och ger hälse, sa en av bönderna till mig i Frödingebyn.
Jag tyckte verkligen att fotbollsspelet var mitt liv. Allt annat jag gjorde var komplement.
*
Fotbollsintresset var som en livsbro. Den gick på från barndomen via ungdomen till vuxenåldern. Jag steg av bron och gick några år på Lunnevad Folkhögskola. Där trodde jag att mitt livs mening var att lära mig världen och odla kunskaper så de grodde och växte och gjorde mig så vis att jag kunde förstå allt. Jag ville verkligen lära mig allt det som fanns att förstå. Jag ville förstå allt av det jag inte förstod. 
– Meningen med mitt liv måste vara att skaffa mig kunskaper. 
Om allt.
Så tänkte jag då på Lunnevad Folhögskola
*
– Det finns ofantligt mycket i världen vi borde lära oss förstå. Vi kan lära oss en del men inte allt. Mycket av det som finns i vårt Universum hinner vi aldrig lära oss, sa rektor Per Söderbäck på Lunnevad Folkhögskola till oss elever.
*
knut allsvenskanJag gick vidare på min fotbollsbro och skall nu berätta om när jag sprang in på Idrottsparken i Motala och för att debutera för MAIF i allsvenskan. Jag kände samma förväntan och spänning som när jag debuterade för FBSK i Frödinge. Folk hejade och skrek. Solen sken. Musik spelades i högtalarna. Domaren blåste igång matchen. Stämningen runt planen steg. Den blev högljudd och härlig. Kraftiga applåder hördes från publiken när jag gjorde något bra i spelet. Jag kände att jag nått mitt mål att få fotboll spela i allsvenskan.
*
Vi i MAIF spelade bra och fick oavgjort 2-2 mot seriefavoriterna från IFK Göteborg. Efter matchen fick jag skriva autografer till unga supportrar och fick beröm i Aftonbladet och Expressen.

När jag i mitt polisyrke patrullerade i Motala sa folk till mig:
– Nu är du berömd. Alla i Motala vet vem du är. Många i Sverige vet vem du är. Du har fått mening i ditt liv.
Det fick mig att tänka under mina långa sena, ensamma polispatrulleringar i Motala.

”Var fotbollspelet och att bli känd verkligen meningen med livet?”

Jag svarade mig själv:

-Visst är det roligt att bli igenkänd men inte kan det vara den verkliga meningen med livet. När jag var barn och ung i Frödinge trodde jag nog så. Men inte nu. Nu vill jag tro att det finns något mer. Något större. Något djupare. Något .. ja vaddå?
Något???
Jag hittade inga svar på frågorna under min polistid. Jag har inte heller hittat några givna svar senare i livet. Jag har fått leva ett fantastiskt liv på min fotbollsbro som efter allsvenskan övergick till att bli en allmän utvecklande levnadsväg.
*
På den vägen går jag fortfarande. Nu sitter jag förresten i en skön skrivstol och skriver några rader på datorn medan solen skiner utanför mitt fönster. Solen skiner också in på mig nu. Jag funderar fortfarande över vad som är meningen med mitt liv.
Jag är inte ledsen över att jag inte förstår allt. Jag är glad för att jag fick komma till den här världen och vistas här en tid. Jag vill skriva: 
” Tack för kärleken. Tack för att jag fick födas och finnas till här på denna snurrande jord. Stor glädje för att jag fått se våra barn växa upp och bli fria människor som kan föra min undran vidare.
*
Sol önskar jag alla den vårliga aprildag år 2015/Knut K

Några tankar om livet

Kåseri nr 370

Livet är stort. Livet är skönt. Livet är härligt att leva. Livet är underbart. Jag lever och finns till.
Vi har många superlativer om livet.
Vad är då livet vi älskar så mycket?
*
När vi föds har vi livet med oss ut i verkligheten. När vi dör tas livet ifrån oss.
Kroppen finns kvar tills den bränns och återförenas med naturen. Men livet är borta. 
Vart tog det vägen?
Ingen vet.
När livet är borta och kroppen bränts finns bara minnena kvar och kanske en inskrift på en gravsten.
*
Jag kom. Jag lever och jag försvinner. 
Sån´t är livets förutsättningar.
För mig.
När jag nu konstaterar hur det är med livet och hur det blir får vi inte glömma vad vi kan göra under vår levnadstid.
*
Vi kan bli föräldrar och lära våra barn vad vi kan göra tillsammans under vår livstid. Bara detta är så stort att vi borde pösa över av lycka. Att bli far eller mor är att medverka till att en ny gren växer ut på familjeträdet. En ny människa får liv.
Vi får leva med våra nära och kära på obestämda tider. Vi kan få uppleva vänskap, solidaritet och kärlek.
Det ger livet extra stort värde.
*
När vi tagit till oss vilka förutsättningar som gäller för våra liv kan vi söka livsglädjen. Var finns den? Den finns runt om i livet.”Mottagningsstation” för livsglädje finns inom oss och förvaras i olika delar av våra hjärnor. När ”mottagningsstationen” aktiveras av upplevda glädjehändelser i livet kan vi som människor känna den rätta livsglädjen.
*
Vi kan söka kunskaper. Med kunskapens nycklar kan vi öppna allt fler livsdörrar. Vi kan med kunskapens hjälp njuta av allt det vackra som finns i våra olika livskamrar.
*
Vi måste söka reda på det vackra i livet. Det kommer inte alltid av sig självt. Vi måste lära oss förstå och tyda livets gåtor. Det kan vi med kunskapens hjälp.
*
Skönhet, livsglädje och kunskap gör våra liv mer värda att leva. Livsskönhet, Livsglädje och Kunskaper öppnar våra ögon så vi kan se och njuta av livets guld.
*
Livet är stort. Livet är skönt. Livet är härligt att leva. Livet är underbart. Jag lever och finns till.
Vi har många superlativer om livet.
Vad är då livet vi älskar så mycket?
*
Den sista frågan hittar jag inget svar på men livets skönhet, livsglädje och kunskaper finns för oss att ta till oss av medan vi lever. 
*
Kunskaper om livet, livsglädje och livsskönhet önskar jag alla vänner i Motala. /Knut K

Kom vi ska byta strumpor med varandra

Kåseri nr 369

strumporSnön lyser vit på marken, på bilarna och hustaken. Våren har tagit en dag ledigt. Vårdagjämningen är över. Ljuset vinner tid över mörkret. Varje dygn tar ljuset till sig några extra minuter. Solen har kommit fram bakom månen. Men molnen gömmer solen denna tidiga morgon i mars 2015.
*
En flicka i Storebro i Vimmerby kommun fick en stor del av svenska folket att ta på strumpor i olika färger för att visa att vi människor får vara olika.
Det måste vara en ung flicka som säger detta för att få oss människor att förstå den självklara rätten att vi är olika varandra.
*
Det mediesamhälle vi nu lever i har en fantastisk snabbhet i att få ut information till alla delar av vårt land. Flickan med de olika stumporna i Storebro behövde inte vara en kändis i Stockholm för att bli hörd på. De sociala medierna blixtrade till och hela Sverige visste snabbt vad som skulle göras. 
Och också gjordes.
Både kändisar, ministrar och många av oss andra hängde med och bytte strumpor. Inte med varandra. 
Men vi bytte bland våra egna stumpor i strumplådorna.
Vad fann vi av den lovvärda strumpbytarbalansen?
– Att vi inte måste ha likadana strumpor på båda fötterna och att människor inte är likadana människor som andra människor är.
Vi har rätt att vara olika varandra.
Varför?
Vi är olika varandra.
*
Vi kanske kan få slut på det politiska ”snacket om de vanliga människorna”. Det finns inte några vanliga människor. Alla är vi unika. 
Varför?
Vi är födda fria varelser och skall så vara till dödens klocka klämtar. Vi kan ha vanliga yrken. Åka de vanliga vägarna till jobbet. Läsa de vanliga tidningarna på morgonen. Men aldrig tänka exakt samma tankar som ”andra människor”. 
*
Jag läste i tidningen Filosofi en artikel av Ulrika Engström. Hon skriver ”Många filosofer hävdar att hur mycket vi än får reda på om hjärnans funktioner och de beteenden de ger upphov till så finns det ändå en aspekt som vetenskapen aldrig kan beskriva: ”Erfarenheten av att vara sig själv. Den alldeles egna upplevelsen som bara kan nås inifrån det egna medvetandet. Självmedvetandet.”(Slut citat)
*
Vi kan härleda i hjärnan var smärtans signaler kommer ifrån. Vi vet vad som händer när vi varseblir något omkring oss genom syn och hörsel.
Men min erfarenhet av att vara mig själv kan bara nås inifrån mitt självmedvetande. Var det finns och uppstår i hjärnan är det ingen som vet idag.
*
Vi kan aldrig gå in i någon annans medvetande och uppleva vad den upplever och tänker.
Därför anser jag att varje människa är unik. Hon har sitt eget självmedvetande. Det kan aldrig suddas ut ur hjärnan eftersom ingen vet var det uppstår.
*
Du människa du är dig själv och ingen annan. Du är unik. Kom ska vi byta strumpor med varandra så alla kan se att vi får vara olika. 
*
En flicka i Storebro i Vimmerby kommun fick en stor del av svenska folket att ta på strumpor i olika färger för att visa att vi människor får vara olika.
Det måste vara en ung flicka som säger detta för att få oss människor att förstå den självklara rätten att vi är olika varandra.
*
Nu skiner solen och smälter snön. Våren är på väg tillbaka. Soliga hälsningar till alla unika vänner från/Knut K

Mycket har jag sugit i mig av livet

Kåseri nr 368

husvaningarUtan en tråd kom jag till världen 
Mina ögon vänjde sig vid ljuset 
Mina öron fångade ljudet
Mina känsliga händer kramade min moders bröst 
Så började jag suga i mig livet.
*
Nu i dag den 14 mars 2015 undrar jag vad jag sugit i mig under min livsvandring.
Mycket har jag sugit i mig. Det vet jag.

*
Det är somligt jag ångrar att jag gjort under min levnad. Mycket är jag nöjd med.
Gjort är gjort.
Jag kan inte gå tillbaka i mitt liv och göra något annorlunda än det blev - och nu är.
*
Mitt liv har varit som ett hus med olika våningar. På första våningen har jag min barn- och ungdom. Där har jag lekhörnor och fotbollsplaner och arbete i jordbruket och vid Göstas såg i Frödinge.

På andra våningen finns min fotbollsutveckling i BK Kenty i Linköping och Lunnedvads Folkhögskola. På den skolan upptäckte jag att livet är mycket större än jag i min ungdom kunnat tro.

På våning tre finns min dröm uppfylld att få spela fotboll i allsvenskan med Motala AIF. På den våningen finns polistiden i Motala samlad. Hos polisen lärde jag mig att våra liv är mycket mer komplicerade än jag vetat om. Jag upptäckte klassamhället med de rika och fattiga. Jag såg i samhället de som kunde försörja sig och de som inte kunde försörja sig. Det var de som hade det svårt i livet som hade kontakt med polisens fylleceller.
*
Husets övriga våningar innehåller mitt liv som fotbollstränare. Som socialarbetare/socialkamrer. Som chef för Folkets i Motala och som kulturchef på Folkets Hus Riksorganisation i Stockholm 
*
Nu bor jag i allra översta livsvåningen Där har jag min dator och lever mitt liv med mina nära och kära. Från den våningen har jag fin utsikt över det som hänt mig. Jag kan också med hjälp av datorn få kontakt med många underbara medmänniskor i vårt vackra avlånga land. Många läser det jag skriver och gör mig ofta glad med sina gillanden och kommentarer. 
*
Med mina tankar kan jag besöka de olika våningarna i mitt livshus och minnas mycket av det som hänt genom åren. En del berättar jag på Facebok och i Vimmerby Tidning som jag följt sedan min barndom. Jag har skrivit kåserier i den uthålliga och fina landsortstidningen sedan 1986. Det har blivit några stycken. Läsarna av tidningen har gett mig många glädjestunder. 
*
Jag vill påstå att jag lever bra och lycklig i mitt flervåningshus. Öppna fönstren i era livsvåningar och släpp in vårsolen och livsglädjen.
*
Trevlig marsmånad önskar jag alla vänner. Knut K

Livets balanslina

Kåseri nr 367

balanslinaLivets balanslina sträcks från födsel till död. Hur långt den sträcks innan vi dör vet ingen av oss som håller balansen så gott det går.
*
Jag fick nyligen veta av en vän att en annan vän inte balanserar på sin livslina mer. Vännen somnade in 
Lugnt och stilla.
Härom natten.
*
Dagen innan hade tre vänner bestämt att åka och hälsa på en sjuk kamrat på ett hem för svårt sjuka. Den nu döde vännen skulle bjuda på skjuts med sin bil. En av vännerna bryggde kaffe. Den tredje köpte kaffebröd. Kamraterna såg fram mot en trevlig dag i minnenas och skämtets tecken.
*
Det blev ingen resa. Brödet blev inte uppätet. Kaffet inte urdrucket. Den sjuke kamraten fick inget besök.
*
En av vännerna berättade i telefon för mig att de tre vännerna för några dagar suttit och talat om döden. Den nu döde vännen hade sagt att han ville dö stilla och lugnt. Gärna i sömnen.
Vännen dog stilla och lugnt. 
I sömnen
*
Döden kom som en fullständig överraskning för dem som står honom nära. Han var inte sjuk. Han var en verksam pensionär. Han var glad. Han var omtyckt. Han var en verklig kamrat.
Jag minns honom också från den tid jag var hans lags tränare. Jag minns hans alltid positiva inställning till laget och kamraterna. Jag minns hans justa uppträdande mot motståndarna och riktiga inställning till livet. Han var inte den bäste fotbollspelaren i laget. Han var kamraten som alltid fanns i gruppen och gav energi åt det viktiga kamratskapet.
*
Varför berättar jag detta?
Jag vill skriva ner mina positiva tankar om kamraten som nyligen föll av från livets balanslina.
Jag vill berätta att vi ska bry oss om varandra så ofta vi kan. Ensamma kommer då att få besök. Vänner skratta och ha trevligt. Vi ska leva livet tillsammans. Inte var och en för sig.
Det vill jag berätta.
Med hälsning. /Knut K

Finns det något bortom bergen

Kåseri nr 366

bergRegn i Tumba i dag. Molnen går tunga. Det gående folket skyndar sig för att inte bli blöta på kläderna när de går mellan hemmen och arbetsplatserna och mellan hemmen och pendeltågen. Regnvattnet sprutar omkring bilarna när förarna ”trycker på gasen” på raksträckorna och när vägljusen slår om till grönt.
*
Själv sitter jag i skydd för regnet och skriver ner tankar jag får.

*
Jag flyttar mig till min stol i Landet Fantasia. Här regnar det inte i dag. Här är sol och ljus.

Jag hör musik och sång.
Vem sjunger? Vem spelar? Jag hör en sång av Dan Andersson:

”Det är något bortom bergen.
Bortom blommorna och sången.
Det är något bortom stjärnor.
Bakom heta hjärtat mitt.
Hören något går och viskar 
går och lockar mig och beder;
Kom till oss ty denna jorden den är icke riket ditt.”
*

Det är Viking-Stormteatern som spelar och sjunger. Jag skrev en gång grundmanus till en teater om Dan Anderssons liv som heter ”Tiggaren från Luossa”. Den spelade Viking-Stormteatern många föreställningar av i vårt vackra avlånga land. Jag har affischen inramad och placerad på min vägg i mitt lilla bibliotek. Skådespelarna var från Östergötland. Deras namn står på affischen:

Helene Bergström, Björn Hanell, Kerstin Lundberg, Jimmy Uller, Klas-Åke Comstedt, Kristoffer Nilsson. Regi Mats Uddén
De bodde i Östergötland och var mina spännande kulturkamrater under den tid jag var chef för Motalas vackra Folkets Hus.

*

Nu i dag i landet Fantasia lyssnar jag åter på Viking/Stormteater. Jag njuter av sången. Jag ser blommorna de sjunger om. Jag ser stjärnorna som Dan ser något bakom. Jag hör något som lockar mig och ber: 
”Kom till oss ty denna jorden den är icke riket ditt.”
*
Jag vill att vi skall få bra upplevelser den tid vi lever här på jorden.
Jag vill att vi ska komponera, lyssna till och sjunga sånger som ger oss glädje under vår jordevandring.
Jag vill att vi ska leva och ta ansvar om jorden, som om den vore vår, den tid vi är här.
*

Blommorna i Landet Fantasia slår ut i sin fulla prakt. Sången och musiken flyter ut mellan stjärnorna och sprider sig i Universum.
Björn Hanell som spelar Dan Andersson i förställningen stiger upp på en stor vacker sten och säger:
”Vi måste vara rädda om Jorden. Den är vår och våra barns, deras barn och barnsbarn.
Jorden skall alltid finnas.” 
Helene Bergström fortsätter efter Björn:
”Vi människor ska leva och bli lyckliga redan här på jorden. Det kan vi om vi ger kärlek till - och får kärlek av - varandra. 
Nu. 
Medan vi lever.”
*
Medlemmarna i Viking/Stormteatern fortsätter att sjunga och spela i Landet Fantasia. Jag sitter tyst och lyssnar och känner glädje i mina sinnen.

En trevlig vårlig Mars önskar jag alla vänner/Knut K

Livets stora klocka slår

Kåseri nr 365

klockorFantasi skriven om verkligheten.
*
Livets stora klocka ringer. Den ringer över nejderna. Den ringer över jorden och Universum. Den ringer över Andromederna. Den ringer för alla stjärnorna i Vintergatan. 
Den ringer för dig. Den ringer för mig.
Den ringer för djuren och växterna i naturen.
Den ringer ett slag i taget.
Ding. Dång.

Livets stora klocka ringer in det nyfödda barnet. Den ringer ut den som nått sitt livs ände.
Den stora livsklockan ringer för alla. Den slutar aldrig att ringa.
*
Jag är en mänsklig ton som spelas av livets stora orkester. Tillsammans med andra mänskliga toner blir jag musik. 
Musiken hörs över nejderna, över jorden och Universum. Den hörs över Andromederna. Den spelar för alla stjärnorna i Vintergatan. 
Orkestern spelar för dig. Den spelar för mig.
Den spelar för djuren och växterna i naturen.
Livets stora orkester spelar för det nyfödda barnet. Den spelar för den som nått sitt livs ände.
*
Den stora livsklockan ringer.
Den stora livsorkestern spelar.
Jag vet att livsklockan inte finns. Den ringer ändå. 
Den slutar aldrig att ringa.
Jag vet att Livets stora orkester inte finns. Den spelar ändå. Den slutar aldrig att spela.
*
I min fantasi har jag skapat detta om den stora Livsklockan och Livets stora orkester. Jag vet att jag bara hittat på det jag skrivit. Ändå känner jag att livet är som en klocka som hela tiden slår nya slag. Den driver allt och alla framåt. Inget på jorden kan stanna upp. Bara med tiden vissna och dö och lämna klockringningen. Livsklockan fortsätter ringa till tidens ände. Om en sådan ände finns.
*
Livets stora orkester spelar med de toner som finns att skapa spelbara melodier av.
Orkestern spelar i moll de partier av livet som berättar om krig och våld, fattigdom och elände, hat och plåga.
Orkestern spelar i dur om vänskap och hjälpsamhet, lycka och kärlek, förståelse, deltagande och glädje.
Melodierna som den stora livsorkestern spelar valsar runt om och med varandra. Ibland i moll. Ibland i dur. Det finns musikstycken som är både i dur och moll. 
**
Några frågor har jag kvar:
– Vem ringer i klockan som inte finns men som gör att tiden går?
– Finns det någon eller något som dirigerar Livets Stora orkester. 
Eller .
Är den självspelande?
Många tror det ena. Andra det andra.
Ett vet vi:
– Mycket både gott och ont händer medan livsklockan ringer, tiden går och orkestern spelar. En del av musiken är komponerad i moll. Mycket går ännu i dur.
– Vad spelar livets Stora orkester för toner idag?
– Vad kommer den att kunna komponera för musik i framtiden?
Blir den komponerad mer i moll eller mer i dur. 
Några frågor bara som inte
behöver besvaras. Bara tänkas över.
God Dag vänner. /Knut K

Vintern rasar runt bland våra drivor

Kåseri nr 364

snodrivaSnön stormar runt. Vintern vill visa att den kan blåsa på i dag. Vad ska vintern ligga stilla för när den kan köra runt en stund och leka i snödrivorna. De lätta små snöflingorna virvlar runt under gatlamporna. De drar vidare med vinden innan de lägger sig tillrätta bakom något hus som bjuder vila och lä. Ingen rast ingen ro. De små snökornen de får gno.
*
Folket i omgivningen sover. Klockan slår fem. Det är bara i mitt fönster lampor lyser denna mycket tidiga timme.
Varför är jag vaken?
Det vet jag inte. Förmodligen för att jag vaknade nyss och var pigg. Morgonstund har guld i mund har jag hört sägas och läst skrivet. Något guld har jag inte sett. Jag skall inte heller leta efter guld. Jag behöver inget guld. Jag vill leva som människa. Det är mer än guld värt.
*
Jag läste i går i en bok som heter ”Världen växer” att det som är viktigt i världen är unikt. Författaren räknade upp tre saker som är viktiga;
livet på jorden, 
världsrymden 
och människans inre upplevelse. 
De tre storheterna är solitära, skriver han och fortsätter;
– Vi känner bara ett enda Universum. 
Det finns bara en enda planet där liv finns. 
Vi har aldrig upplevt andras upplevelser inifrån.
*
Universum omfattar allt som är. Världen är som den är. Varken mer eller mindre. Det finns inget annat att jämföra världen med.
*
Livet på jorden är unikt eftersom forskarna ännu inte hittat liv någon annanstans i världsrymden.
*
Den medvetna upplevelsen är solitär därför att vi aldrig kan få veta hur till exempel färgen röd upplevs av en annan människa. 
Om jag här skulle skriva och berätta för er mina vänner hur färgen röd ser ut .
Så kan jag inte det. 
Jag kan inte förklara hur färger är. Försök.
*
Hela världens historia ingår i vår egen. En människa föds med ett helt universum av händelser inlagrade i varje cell. 
*
Kan all denna världens skönhet, storhet, utveckling, växande och makalösa livsgåva ha kommit till av en slump. Det har funnits forskare trott det och det finns fortfarande forskare som tror att det är så, skriver författaren Tor Nörretrenders.
*
Vad är ordning? Och vad är slump? Jag minns när jag tränade IFK Motalas unga fotbollslag. När jag kom till klubben gick det mesta på slump och ”sparka och spring”. Jag lade på teknikbrädet i klubblokalen upp planer på vad varje spelare skulle göra i matchernas olika moment. Jag placerade spelarna i laget så att de passade för de uppgifter de hade i spelet. Den som var bra på att göra mål skulle spela på en plats där han kunde göra mål. Och så vidare.
*
När Peter Harju på mittfältet fick bollen placerade sig hans medspelare omedelbart så att han hade olika spelalternativ att välja på. Peters spelintelligens avgjorde vilket alternativ han valde. När Peter spelat bollen till Bengt Samuelsson placerade sig spelarna efter det nya mönstret med nya möjligheter. IFK blev ett bra lag som spelade en underhållande och rolig fotboll. Det var inte ”sparka och spring”. Det var inte slumpen som gjorde att IFK ofta vann. Det var ordningen och spelarnas lämplighet för de olika uppgifterna som gjorde IFK till ett bra lag. Det var ordning och reda i spelet.
*
Genom regler, lag och rätt försöker vi skapa ordning i våra samhällen och liv. Mycket i vardagslivet sker av slump.
Hur är ordningen i världen? Har världen kommit till av en slump. Vad fanns det i begynnelsen för något som kunde slumpa sig så att världen blev som den blev och sedan är på väg att bli något annat. Något mycket större.
Världen växer med en otrolig hastighet. Var kommer världen ifrån? Om det var så att världen kom till genom en smäll. Var small det? Vad fanns det att smälla i?
Blev Universum ett rum i det oändliga rummet som redan fanns. Eller är Universum det stora rummet där allt har utvecklats. Dessa frågor tror jag inte ens vetenskapens folk vet svaren på.
*
Jag vet att det är mycket vi inte vet och att det vi vet är mycket litet av det myckna vetandet som finns som jag aldrig kommer att få veta.
Det är jag väldigt glad över. Jag är också glad över att jag fått bli som jag är. Trevlig vintersöndag vänner./Knut K

Utveckla oss själva

Kåseri nr 363

snoSnön bara rasar ner. Snart är här vitt på både gator och bilar. Vad ska vi göra med snön?
Låta den snöa förstås. Vi kan förändra mycket i vår värld. Men att hindra snön från att falla. Det rår vi inte på. 
Rår vi på oss själva och vår värld? tänker jag denna snöiga vinterdag
Det gör vi väl är mitt tveksamma svar. Tveksam för att jag inte vet om jag har rätt..
*
Jag hörde på Skavlan en psykolog som sa att vi skall vara försiktiga med att sätta upp för höga mål att kämpa emot. Vi ska inte heller ställa för höga krav på oss själva. Vi kan bli stressade och pressade om vi inte når målen och inte uppfyller kraven.
– Vad ska vi göra då? Frågade någon i panelen. Ja tror det var Skavlan som frågade.
– Vi skall lära känna oss själva och utveckla det vi har fått att utveckla, fick han till svar. Om vi gör så blir vi inte stressade. Vi blir nöjda, sa psykologen.
*
– Vi ska leva tillsammans här på jorden. Det är livets mening, sa psykologen. Jag fyller på med att skriva att vi inte verkar kunna leva tillsammans i dagens samhällen. I aktuellt i går kväll såg vi hur det krigades på många platser på vår jord. Folk mördades. Städer omringades och belägrades i Afrika. Människor sprängde ihjäl sig själva och ett stort antal medmänniskor i Pakistan. I östra Ukraina råder krig. Några män blev skjutna under senaste veckan i Stockholmtrakten. En kvinna har hittats mördad i en sjö här i trakten. Jag rör bara på ytan av jordens och samhällslivet våldsdåd. Det finns mera. Det kommer flera.
Vi skall leva tillsammans. Det skriver jag i dag i februari år 2015. Men vad hjälper min skrift mot det unga artilleri av krigsherrar som finns på vår jord.
*
Vi vet inte hur vi skall ta hand om dem som flyr från krigen i världen till Sveriges fredliga land. Nu haglar förslag om hur hjälpen skall gå till. Alliansen har haft åtta regeringsår på sig att göra något bra med flytingarnas liv i Sverige. De har misslyckats men nu när de inte är regeringsställning så vet de plötsligt vad de borde ha gjort under sin åtta år vid makten. Socialdemokraterna verkar stå utan förslag. De sitter väl på sina partilokaler och funderar på hur de skall tänka. Och göra. De har regeringsmakten nu. De regerar på Alliansens budgetvillkor.
*
Medan Alliansen och SAP funderar och skriver förslag kommer flera flyktingar till vårt land. 85.000 lär komma i år. Alla dessa medmänniskor kan inte tryckas in i en Bygdegård i Norrland. De måste också få bo i de baracker som Alliansen lovar att staten skall bygga. Men som ännu inte byggts. Bostäder behövs. 43.000 söker bostäder i Stockholm. 13 år är väntetiden i vissa områden. Flyktingarna kan inte vänta i 13 år på att få bostad. De behöver dem nu.
*
Vi ska leva tillsammans här på jorden. Det är livets mening, sa psykologen. Jag fyller på med att skriva att vi inte verkar kunna leva tillsammans i dagens samhällen. Men vi måste leva tillsammans. Vi kan inte bosätta oss på Månen.
Inte i dag i alla fall.
*
Vi måste göra livet bra för dem som kommer hit så de med tiden kan smälta in i vårt arbetsliv, få bostäder i våra samhällen och bra skolundervisning för barnen. Alla måste få bra svenskundervisning så dörrar kan öppnas för dem som vill arbeta och bo i vårt land. De är våra medmänniskor.
DET får vi inte glömma.
*
Snön bara rasar ner. Snart är här vitt på både gator och bilar. Vad ska vi göra med snön? Låta den snöa förstås. Vi kan förändra mycket i vår värld. Men att hindra snön från att falla. Det rår vi inte på. 
*
Rår vi på oss själva, vårt land och vår värld? tänker jag denna snöiga vinterdag? 
Det gör vi väl är mitt tveksamma svar. Tveksam för att jag inte vet om jag har rätt. God februari morgon alla. /Knut K

Jag drömde i natt en fantasilek och fann verkligheten

Kåseri nr 362

I natt jag drömde. Att alla krig var slut. 
Jag bodde i en jättestad.
Musik flöt ut över gator och torg.
Vatten fanns för alla. Och bröd.
Glädje gjorde att människor strålade i sina ansikten.
Tryggheten som fanns i staden. 
Gjorde människor lugna.
Barnen i skolorna sökte den kunskap de behövde för att få leva sina liv fullt ut. 
.....När de blev vuxna.
*
De vuxna sökte kunskap om vad människor behövde.
I framtiden.
Detta för att människor också i framtiden skulle få leva bra liv.
Varför?
Svar:
– Forskare sökte och upptäckte sådant på Jorden som ännu ingen visste om att det fanns.
Förrän det blivit upptäckt.
Det finns mycket på Jorden som ännu inte blivit upptäckt.
Det, som inte blivit upptäckt, finns inte förrän det blivit upptäckt. 
Det förstod alla.
Därför var forskning det viktigaste som fanns att ägna sig åt.
*
Alla kan inte ägna sig åt forskning. Alla har inte fått den skarpa förmågan som behövs för att forska. Alla kan ägna sig åt något som behövs för människornas bästa.
*
Politiker hittade jag i drömmen. De valdes av folket. 
För folket.
De lyssnade på tidens samtal. När de fått tillräckliga kunskaper ledde de folket in på de gemensamma vägar som var bäst att gå. Alla politiker fanns för sina medmänniskors skull. . 
*
Politik betydde i drömmen ” att kunna” och ”att göra” det bästa för samhället.
Alla människor är inte ledare. Alla människor kan inte kunna allt som händer och sker. 
Folket i drömmen behövde politiker som kunde leda alla rätt. 
På rätt sätt.
*
Allt detta var bara en dröm. Jag drömde den i natt. Det var en god dröm som föddes i min drömfantasi. Den staden jag drömde om finns inte i verkligheten. Den kommer förmodligen aldrig att finnas. Vi människor på Jorden är inte mogna för den typen av mänskligt liv. Våra ”egon”tar för mycket av de demokratiska behov som finns i våra samhällen.
*
När jag vaknade såg jag, som en film i min hjärna, ansikten på barn som kidnappats. Småflickor och kvinnor som våldtogs. Män som sköts och knivskars till döds. Hånflinande män släpade medmänniskor efter bilar och begravde dem i ”flerlikgravar”. 
*
Det jag upplevde när jag vaknade var inte fantasi. Det var nutid. Det var sanning. Det var händelser från delar av den värld vi lever i nu.
*
I natt jag drömde. Att alla krig var slut. 
Jag bodde i en jättestad.
Musik flöt ut över gator och torg.
Vatten fanns för alla. Och bröd.
Glädje gjorde människor vackra. 
Människor strålade i sina ansikten.
Tryggheten i staden. 
Gjorde människor lugna.
Barnen i skolorna sökte den kunskap de behövde för att få leva sina liv fullt ut. 
…När de blev vuxna.
*
Fantasi är fantasi,
Verklighet, verklighet.
De möts nog aldrig de två.
/Knut K

Naturen spelade bara för mig

Kåseri nr 361

rassnasuddenPå en vågslipad sten längst ute på Råssnäs udde i Motala satt jag en natt för länge sedan på Vätterns strand.
Jag satt där stranden tar slut och vattnet tar vid. 
Vågorna rullade in mot land. Jag hörde de många ljuden. 
Som vackra toner sökte de mina öron och min hjärna. Det jag hörde var vågornas musik.
Det var naturen som spelade sina klassiska vågtoner för mig.
Naturen spelade bara för mig
i min nattliga ensamhet.
*
Himlens alla stjärnor blinkade mot mig där jag satt. Rörelselivet i Motala centrum hade sagt God Natt och staden lagt sig till ro.
*
Det arbetande folket sov. De nöjeslystna dansade på Statt. På Folkets Hus scen fanns kulturen. Där spelades en teater upp. Den vackra teatersalongen var full av folk. Skådespelarna från Riksteatern gjorde sina roller på bästa sätt i föreställningen om Joe Hill som mördades av samhället för att han kämpade för de arbetande människornas frihet och bröd.
*
Jag var inte där då. Den kvällen. På teatern. Och såg pjäsen. Om Joe Hill. I Folkets Hus. 
Jag var ledig från chefsrollen den kvällen. Mina kamrater skötte fint arrangemanget med teatern.
*
Jag kände den kyliga vinden i mitt ansikte. Jag frös inte. Jag var lycklig över att få sitta på Råssnäs udde och lyssna till Vätterns vågors musik. Jag tänkte:
– Livet skall inte bara vara arbete och slit. Livet skall också vara glädje och skratt.
Livet skall vara lycka och medgång. 
Livet skall vara en sång med toner som kan vara långa, korta, rena och brusande. Livets toner kan vara sorgliga och i ibland förtjusande.
Livet skall vi lära oss hantera genom att vi lär oss sjunga egna speciella sånger.
*
Vi ska inte vara rädda inför livets prövningar. Vi ska inte låta andra bestämma över våra liv.
Du är du. Jag är jag.
Ingen kan ändra på det.
Tillsammans kan vi förändra världen.
Det ska vi också göra.
*
Så tänkte jag då för länge sedan när jag på 
Vätterns strand satt på en slipad sten längst ute på Råssnäs udde i Motala.
Jag satt där stranden tar slut och vattnet tar vid.
*
Natten till idag drömde jag mig i min fantasi tillbaka till Råssnäs Udde och Vätterns strand.
Vågorna rullade in mot land. Jag hörde de många ljuden. Det jag hörde var vågornas musik. Nu är en annan tid. Joe Hill är glömd. Hans mördare är också borta.
*
Morden är inte borta. Nya mördare föds. Vad ska vi göra med dem? Ingen verkar förstå varför välden blivit som den nu är
Vad har hänt sedan jag satt vid Vätterns vatten och diktade en sång?
*
Mitt råd var. Då. För länge sedan. Rådet är detsamma i dag i januari 2015:
– Vi ska inte vara rädda inför livets prövningar. Vi ska inte låta andra bestämma över våra liv.
Du är du. Jag är jag.
Tillsammans kan vi förändra världen.
*
Även i fantasinatten som gick kände jag den kyliga vinden i mitt ansikte. Jag frös inte. Jag var lycklig över att få leva och sitta på Råssnäs udde och lyssna till Vätterns vågors vackra musik. 
*
Trevlig söndag. Alla vänner./Knut K

Jag jonglerade, rullade och studsade min nya fotboll

Kåseri nr 360

fotbollsjongleringInte visste jag när jag var barn hur livet skulle bli. Jag drömde om att bli fotbollspelare i Allsvenskan. Det var det viktigaste av allt. Hur det skulle gå till. Det hade jag, den unga killen i Frödinge inte en aning om.

Jag skulle träna förstås. Det förstod jag. Hur jag skulle träna för att bli bra. Det visste jag inte.

*

Jag läste en dag i Idrottsbladet att den stora stjärnan Gunnar Gren vunnit en bolljongleringstävling i Göteborg. Jonglera måste jag lära mig. Det förstod jag. Jag bad min far Ludvig om pengar så jag kunde köpa mig en riktig fotboll. Storlek fem. Föreställ er min glädje när min far köpte en fotboll åt mig på ”Vårmarken” i Vimmerby. Ludvig som kallades ”Ludde i Frödinge” var hästhandlare. Han hade på kreatursvallen i Vimmerby sålt åtta hästar på morgonen. Han hade sålt dem för 10.500 kronor. Det var mycket pengar på den tiden. Det var i alla fall så mycket att det räckte till en gul och fin fotboll åt mig.

*

Han köpte bollen på ”Cykel och sportaffären” som låg på Storgatan i Vimmerby. Min far Ludvig köpte också en fotbollspump så jag kunde blåsa upp blåsan i bollen lagom mycket och en snörnål så jag kunde snöra igen bollen med det speciella snöre som följde med bollen.

*

Jag började träna bolljonglering utanför sädesmagasinet Boa.

Jag räknade hur många tillslag jag kunde göra innan jag tappade bollen i marken.

Första gången kom jag till åtta.

*

Träning ger färdighet. Min fina kamrat Allan Lindvall och jag tränade med vårt älskade fotbollslag Frödinge-Brantestad sportklubb FBSK. Den dagen jag fyllde 15 år fick jag debutera i A-laget. Det var en glädjens dag. Jag tänkte:

– Kan jag komma med i A-laget när jag är femton år kan jag spela i allsvenskan när jag fyllt tjugo. Det var mitt mål.

*

Mina föräldrar tyckte annorlunda. De hade bestämt att jag skulle ta över gården efter min far. Jag kände av den konflikt som väntade. Jag var orolig över hur mina föräldrar skulle ta mitt beslut att flytta från fädernegården, mina kärleksfulla föräldrar och Frödinge.

*

Torsten Karlsson tränare för BK Kenty i Linköping sa på linköpingsdialekt när Kenty invigt FBSKs fotbollsplan Björnskans;

– Du va mej en baddare å spele fotboll. Du måste komme te oss.

*

BK Kenty ordnade så jag kom in på Lunnevad Folkhögskola i Sjögestad utanför Linköping. Jag fick en riktig tränare. Jongleringen gick framåt. En vinter stod jag i snön på Lillåns is och slog mitt rekord. Jag gjorde 5.184 tillslag innan jag tappade bollen i snön.52 minuter höll jag bollen i luften.

*

Jag bestämde mig för att söka mig ut i världen och försöka nå mitt mål att bli allsvensk fotbollspelare. Jag sa till min far när vi en vacker sommarkväll satt på en mjölkvagn på väg från mjölkningen i Gubbhagen:

– Jag vill inte bli bonne. Jag vill bli fotbollsspelare och spela i allsvenskan.

– Vi har tänkt att du ska ta över gården efter mig. Jag har sparat timmer i skogen så du kan avverka och komma igång.

– Jag ska göre som jag tänkt, sa jag,

Vi blev alldeles tysta. Efter en stund såg jag att min far grät. Hans tårar rann utför kinderna.

Vi sa inget mer till varandra den dagen.

*

Lunnevad Folkhögskola tände lyktor i min hjärna. Jag upptäckte mer och mer av livet och att livet inte bara är fotboll. Med Kenty vandrade vi upp till näst högsta serien. Vi fick spela i division två.

*

Jag flyttade till Motala blev polis och kom med i Motala AIF.

Den fjärde augusti 1957 sprang jag tillsammans med Motala AIFs allsvenska lag in på Idrottsparken i Motala. Nästan tio tusen supportrar hade kommit till matchen. Hela stan kokade av glädje. Alla talade om matchen. Min kropp svävade några centimeter över marken. Vi spelade 2-2 mot IFK Götebrg. Jag fick mycket beröm i de stora tidningarna Aftonbladet och Expressen. Mitt mål var nått och jag kände att jag behövde nya mål i livet.

*

Varför berättar jag detta? Det är väl inget speciellt med min karriär. Nej det är inget speciellt men det jag skrivit kan berätta att det är bra att ha mål och att söka nå målen i livet.

*

Inte visste jag när jag var barn hur livet skulle bli. Jag drömde om att bli fotbollspelare i Allsvenskan. Det var det viktigaste av allt. Hur det skulle gå till. Det hade jag, den unga killen i Frödinge inte en aning om.

Numera vet jag att livet har mycket att ge även utanför den gröna fotbollsplanen. Jag fick lär mig mycket som polis, socialkamrer och Folkets Huschef under min tid i vackra Motala./Knut K

Ett tanketal

Kåseri nr 359

talareJag blev inbjuden att hålla ett tal i Björnlidens Folkets Hus. Jag fick tala ”om vad jag ville”. När jag kom in i huset lyste stearinljus från ljusstakarna på de uppdukade borden. Borden hade långa blå och röda dukar utlagda. Även i stora kandelabrar brann ljus. Hela huset doftade av nybryggt kaffe. 
*
Gästerna gick omkring och ”minglade” med varandra. Alla hade ett champagneglas i ena handen med alkoholfri cider i. Kvinnorna var lika många som männen. Barnen sprang omkring och lekte.
*
Ordförande i föreningen äskade tystnad. Alla satte sig på sina platser. Även barnen
Ordföranden sa:
– Jag hälsar Knut välkommen till Björnlidens Folkets Hus. Vi vill att han skall tala fritt ur hjärtat. Var så god Knut Karlsson.
*
Jag går fram till podiet där jag får en mikrofon som gör att jag kan gå omkring i salen och prata. Jag andas några djupa andetag med magen för att hålla spänningen i kroppen så lugn som möjligt.
Jag börjar: 
– Folkets Hus är tänkt att vara en lokal där människors fria tankar prövas i gemensamma samtal. Här möter kulturens skapare sin publik. Här har glädjen sina rum med sång, musik, dans, teater, revyer och bildskapande. Även allvaret har sitt hem inom Folkets Hus väggar. 
Jag kände när jag kom in i lokalen att jag var välkommen hit. Här finns kärlighet i luften vi andas. Ordet kärlighet fick jag av en Facebokvän, Barbro Dahlin från Ödeshög. Hon berättade att hon i sin barndom sagt till sin mor: 
”Pappa är en personlighet men Du, Mamma är en kärlighet.”
Det ni medmänniskor; 
”Tänk att få vara en kärlighet i ett barns ögon.
Hur ser vårt samhälle ut idag? 
Är vi föräldrar kärligheter i barnens ögon?
Samtala vid borden en stund om kärliget och personlighet i dagens familjeliv. Känn på ordens innehåll och det orden står för. Jämför med dagens samhälles föräldrafunktioner.

Jag fortsätter efter en stund med att säga:
”En annan Facebokvän som heter Mari Pregmo skrev denna text till mig: 
”Varje människa måste själv skapa en mening med sitt liv.
Min fråga är:
Hur ska vi skapa mening med våra liv? Samtala en stund vid borden om detta. 
*
Jag avbröt samtalen en stund senare med att säga:
– Barbro Dahlin skrev också så här till mig: 
”Min käpphäst är att vi får det vi förväntar oss. Om vi tänker positiva tankar på morgonen och tror att något roligt ska hända, då blir det så som vi tänkt oss.
Jag tror som Barbro och Mari att det är viktigt att vi tror på oss själva. Vi måste stiga fram i ljuset och ta ansvar för våra liv och vårt samhälle. Vi får inte lämna oss och vårt samhälle till någon eller några som inte vet vad kärlighet och personlighet är. Vi ska visa att vårt samhälle inte är till salu. Till högstbjudande. På börsen.
*
”Vi ska hjälpa inte stjälpa våra medmänniskor.” säger en annan Facebokvän, John-Rolf Johansson från Trollhättan. Han är ett föredöme i det sociala livet. Han tröstar, hälsar på hos äldre medmänniskor och för i Facebok fram solidaritetens valspråk till alla som vill höra på.
*
Samtala en stund om Hjälpa och stjälpa och det övriga vi berört. Efter kaffet, skall vi i Fokets Husmässig frihet berätta för varandra hur vårt samhälle inte får bli och hur vi vill att det skall bli - i framtiden. Tack så länge /Knut K

Den nya dagen är här

Kåseri nr 358

soluppgang dorrNatten har gått. Morgonen är här. Frosten ligger vit på taken. Inte ens skatan är vaken. Adventsljus lyser. Gatljusen tar plats i mörkret. Stjärnhimlen ligger som ett prickigt täcke över oss. En ny dag väntar oss människor.
*
Hur ska den dagen bli?
Det vet vi inte. Kanske den dagen liknar de föregående dagarna. En skillnad finns; Den dagen, som nu strax ska börja, är ny.
Helt ny. 
Den har inte funnits förut.
Jag känner som om jag håller på att öppna en dörr till ett nytt rum. När dörren är helt öppnad och ljuset tänts ska jag gå in i rummet. I det nya rummet finns de gamla sakerna. Stolar och bord finns på sina platser. Golven och taken är på plats. På köksbordet står de koppar vi drack kaffe ur i går kväll. 
Allt är sig likt.
Ändå är allt inte sig likt. En skillnad är:
”Jag har aldrig varit i det nya rummet.
Jag har inte en aning om vad som kommer att hända när jag går över tröskeln och in där de gamla sakerna finns orörda. Ingen har rört dem under natten.

Jag har sovit. Djupt och skönt. Jag har drömt en massa saker jag nu glömt. Jag har vaknat och somnat om. Natten som nu är förbi har varit ganska lik de föregående nätterna. 
*
Morgonen tar snart över natten. Snart ska den nya dagen ta över morgonen. Vi ska gå över tröskeln och in genom dörren till det nygamla rummet. 
Vad får vi möta? Vad får vi se? Ingen kommer in i samma rum. Även om inventarierna är desamma för några. Kanske för många.
Det finns inte två rum som upplevs som helt lika. Varför är det så?
Vad är skillnaden?
*
Svaret är;
”Det finns inte två människor som är helt lika varandra. Eftersom alla människor är olika upplever vi samma saker och ting på olika sätt. ”
*
Vi kommer att erbjudas levnadstid med olika innehåll.
Om vi kunde tjuvtitta in i det nya rummet och den nya dagen skulle vi se de olika möjligheterna som kommer att yppas för oss.
För någon eller några väntar den sista dagen i deras liv. Den nya dagen blir en sorgens dag för dem som mister en vän eller släkting. För andra blir den nya dagen en viktig affärsdag. En del av oss får framgångar i sportens värld. 
Eller i arbetslivet. 
För många blir dagen en livsglädjens dag. Mödrar föder barn. Sjuka blir friska. Ungdomar förälskar sig i varandra. Det finns folk som kommer att känna glädje över att de finns till på vår jord. Det finns folk som blir lyckliga.
*
Tiden går. Dagen kommer. Jag öppnar en springa och ställer dörren på glänt till;
Den nya dagen. 
Det nya rummet. 
Det fortsatta livet.
*
Ska vi gå in i det nya rummet och den nya dagen nu?
Vi gör så. 
*
Jag önskar alla medmänniskor en glädjens Jul i det nya rummet i den nya dagen./Knut K

Luciadagens morgontankar

Kåseri nr 357

luciaNatten går tunga fjät, sjunger vi i Luciasången. Min natt är nu mörk morgon. Morgonen tar inga fjät. Den glider sakta in i dagsljuset. En ny dag ska randas. Nya lucior sjunga gamla sånger. Stämningar skapas. Vi är på väg mot Jul. Jul. Strålande jul. Härliga jul. Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund och tusen, tusen strålar och på himlens mörkblå grund.
*
Stjärnan ifrån Betlehem lyste fåraherdarna väg till ett gossebarn som skulle heta Jesus. Jesus troddes bli världens frälsare. Han växte upp och sa; 
”Låten barnen komma till mig och förmenen dem det icke.” 
*
Berättelsen om Jesus är gammal. Den finns nerskriven i Bibeln och läses av präster i kyrkorna. Bibeln läses också av många troende människor i vår värld. Bibeln kallas Livets bok. Den skall vara ett rättesnöre för människorna. Bibeln skall visa människorna vägar som leder mot det goda i himlen och på jorden.
*
”I himlen och på jorden” är ord vi kan läsa i Bibeln. Vad jorden är vet vi. Det är ett runt snurrande klot som också dansar runt solen. Vad himlen är kan vi inte bestämma. I min barndom trodde jag att himlen var ett land högt däruppe över stjärnorna. Ett land de goda människorna kom till när de dött. 
(Om de varit goda förstås.) 
I dag vet vi att något sådant himmelsrum inte finns på det sätt jag trodde då. Vi har en rymd som tänjer ut sig och blir större och större för varje minut som går. 
– Om himlen finns - var finns den då? 
Jag skriver den frågan i min text och tar gärna emot svar.
*
Enligt Bibeln föddes Jesus för att få människorna att älska varandra. Jesus blev korsfäst, dödad, förnedrad, bespottad och begraven. På tredje dagen uppstigen till himlen, sittande på Guds högra sida. Därifrån igenkommande för att döma levande och döda.
Ungefär så står det i Bibeln. 
*
Julen var tänkt att vara en glädjens högtid. En kärlekens högtid. En högtid då vi kan komma tillsammans, äta gott och sjunga glädjesånger.
Är den det fortfarande.
*
Enligt Bibeln sa Jesus att det är lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga än det är för en rik att komma in i himlen. Om Jesus ord skall gälla blir det många som inte kommer in i himlen. Eftersom dessa många inte tror att det finns någon himmel så spelar det inte någon roll för dem var de hamnar efter döden. Många har skapat egna ekonomiska himlar och kapitalistiska paradis att leva i - på jorden.
*
Klyftorna ökar i vårt land. De som redan har mycket får mera. De som inte har så mycket blir fattigare. I vårt land blir fattigbarnen fler och fattigare. De rikas barn blir rikare. Nutidens ideologi går inte ut på att göra samhället jämlikare. Den går ut på att göra de starka starkare, de rika rikare, de svaga svagare och de fattiga fattigare.
*
”Låten barnen komma till mig och förmenen dem det icke.” sa Jesus enligt Bibeln.
Vem ska barnen som har det svårt komma till idag? Många föräldrar i vårt land har inte så bra ekonomi att de kan ge sina barn en bra barndom och uppväxttid. I vissa länder saknar barn sina föräldrar. Många barn är på flykt från sin hemländer. Detta på grund av svält och krig. 
*
Många föräldrar i världen har så bra ekonomi att både de och barnen kan leva i överflöd.
Sånt är livet i Sverige i dag. Sånt är livet i världen.
Är det så vi vill ha vårt land och världen?
*
Natten går tunga fjät, sjunger vi i Luciasången. Min natt är nu en ljus morgon. Morgonen tog inga fjät. Den gled sakta in i dagsljuset. En ny dag ska randas. Nya Lucior sjunga gamla sånger. Stämningar skapas. Vi är på väg mot Jul. Jul. Strålande jul. Härliga jul. 
*
Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund och tusen, tusen strålar och på himlens mörkblå grund. En stämningsfull advent önskar jag alla./Knut K

Livets teater

Kåseri nr 356

stralaMånen har lyst i natt. Himlen varit klar och stjärnorna strålat.
Lyssna på ordet;
Stråla.
Så vackert ord.
Strålande stjärnor.
Jag njuter när jag berättar om att Månen lyser och stjärnorna strålar.
*
Ordet stråla blir inte lika vackert när det står för strålning från ett kärnkraftverk. Eller strålning mot cancer.
*
När stjärnorna strålar och månen lyser klara nätter känner jag mig som om jag vore inbjuden till fest till ett land där skönheten blänker i varje sjö och skogarna står som fonder för olika teaterscener. Jag är en del av detta vackra. En liten del- men ändå en del.
*
Jag står på en teaterscen som just skall sända en föreställning om livet på jorden. Jag skall själv skriva manus om livet självt av ord min hjärna ger mig. 
Vad ska föreställningen handla om?
Manuset skall visa osäkerhet om vad som kan hända i framiden.
Berättelserna i manuset skall vara välinriktade mot mål som hastigt kan förändras om förutsättningarna förändras.
Manuset skall blåsa upp känslostormar. I stormarna skall människorna få uppleva kärlek, lycka och glädje men också besvikelser och sorg,
*
Manuset skall även innehålla vissa människors stilla monotona marscher framåt. I de monotona marscherna blåser inga stormar.
Stillhet råder.
Lyckans stjärnor blinkar milt. 
Kärleken är varsamt skön. 
Trygghetens apostel följer den monotona människomarschen till ”vägs ände” och livets slut.
*
Månen har lyst i natt. Himlen varit klar och stjärnorna strålat.
Lyssna på ordet Stråla.
Så vackert ord.
Jag njuter när jag berättar att Månen lyser och stjärnorna strålar. 
Jag gläds för att jag är människa och får uppleva;
Skönheten Universum. 
Livets förunderlighet 
Och naturens storhet.
*
Min stund på jorden har varit en livsvandring i storm och stiltje, rörlighet, omväxling och monotoni.
I förrgår reste jag med min son Lars till Norrköping - och tillbaka igen. Vi hade en intressant resa med tid för utvecklande samtal.
I går gjorde min dotter Maria min dag till en glädjens dag.
Min stund på jorden har jag hitintills ingen anledning att klaga på. God morgon medmänniskor./Knut K

Jag mötte Tomten i Tumba

Kåseri nr 355

tomtesladeMånaden december gled in i våra liv utan att ha skidorna på sig. I varje fall hade månaden inte skidorna på sig när den kom åkande hit till den södra delen av vårt Vackra Avlånga Land. Himlen var mulen och grå då December kom. Dagen är mulen och grå i dag också. 
*
Jag är ute och går i min nya hemort Tumba denna tidiga morgon. Jag möter Tomten. Tomten är klädd i vackra röda kläder. Tomten sitter i sin rullsläde och funderar. Skenor kan Tomten inte ha på kälken på barmarken men ”rullskenor” går bra..
*
Tomtens häst har eleganta ben, vackert huvud och stilig man. Hästen beter sig och som en häst skall bete sig. Förutom att den kan flyga. Hästen heter Marlen och är förresten en märr. Marlen har en röd filt med guldkanter på. Skorna och selen är ständigt reflekterande. Ekipaget syns väl i Tumbatrafiken. Vi möts så tidigt att bara tidningsbärarna, Tomten Lars, märren Marlen och jag är ute.
*
– Jag kan hälsa dig från din förra bostad på Myrstuguberget. Jag tog en sväng dit för en stund sedan. Dina många vänner där sov så jag pratade inte med någon. Men utsikten de har över nejden är förstås lika bra nu som när du bodde där. Men jag tror inte alla på Berget har uppmärksammat hur vackert de bor. Din fine kamrat Anders vill spela pingis med dig. Det vet jag. Du kan väl åka över någon eftermiddag och spela med Anders.
– Vad gör du i Tumba? Frågar jag.
– En Tomte måste vara medveten. Det går inte att lämna julklappar hur som helst och till vem som helst. De som får julklappar skall vara förtjänta av dem.
– Då blir det väl inte många som i år får julklappar av dig Tomten Lars. Världen har inte varit vänlig året som gått, säger jag.
– Jag har sett många bra saker hända i världen även i år men som du säger; året blir nog hågkommet för de vansinnesdåd som utförs av separatister i olika delar av jordens yta konstaterar Tomten.
Han fortsätter;
- På Hitlers tid skulle judar utrotas. I dag mördas människor på många platser för att de är kristna.
– Hur ser Sverige ut. Finns det några som är värda julklappar i år? Frågar jag.
– Det finns det väl. Ja, förresten. Det finns människor i Sverige som är väl värda julkappar. De riktigt goda gärningarna sker ofta i det tysta av folk som inte åker till tidningsredaktionerna och TV-studiorna och berättar vad de gjort. De vill inte visa upp sig för att bli omskrivna och kända. De vill glädjas åt att de kunnat göra det goda de gjort och glädjas åt det de gjort. 
– Hur menar du Tomten Lars?
– Jag menar att goda gärningarna sker överallt och varje dag i vardagslivet. Dessa goda gärningar ger inga rubriker. De sker mellan makar i hemmen. Mellan barn och föräldrar. Mellan syskon. Mellan barnbarn och far- och morföräldrar. Mellan sjukvårdpersonal och patienter. Mellan arbetskamrater på arbetsplatserna. I skolans lärosalar mellan elever och mellan lärare och elever. Goda gärningar sker i det öppna samhället. På gator och torg. Mellan riktiga medmänniskor. Goda gärningar sker överallt. Varje dag. Låt oss glädjas åt det goda som sker.
– Det andra då. Som vi också ser i vårt samhälle. Snikenheten och snålheten. Skattesmitningen. Alla morden. Egoismen. Elaksheten. Rånen och människomisshandeln som sker på gator och torg och i hemmen.
– Du behöver inte säga er. Jag vet att det också är så i ert samhälle. Men jag tänker så här:
”Om ni människor lär av varandras goda sidor kanske ni kan minska det onda som sprider sig i ert Vackra avlånga land Sverige. Det onda sker i sådan mängd att ni borde vara oroliga. Var inte fega: Stå upp för det goda och få stopp på det ondas spridning. Efterhand kan ni först minska och senare sudda bort det onda.”
*
– Lycka till. Vi ses på julafton, ropar Tomten Lars.
*
Medan jag tänker på vad jag ska svara har Tomten Lars med märren Marlen dragit i väg med rullsläden. De åker i riktning in mot Stockholms centrum. 
*
God morgon medmänniskor./Knut K.

Vad är kärlek

Kåseri nr 354

karlekKärleken kommer. Kärleken går. Ingen kan tyda dess lagar. Så skrev Nils Ferlin i en vacker visa. För länge sedan.

Vad är det som kommer? Vad är det som går? Vad är det för lagar vi inte kan styra? Det har jag tänkt på i många år. Vad kärlek är kan jag inte bevisa. Men den finns. Jag kan ana den hos människor som älskar varandra. Jag kan förstå den hos människor som hjälper andra till bättre liv.

Jag har sett den hos medmänniskor som älskar sin hembygd.

Jag kan uppleva den hos mig själv när jag tänker på mina nära och kära och är tillsammans med dem.

*

Men vad är det? Vad är kärlek? Vi kan, som jag nyss skrev, se följderna av den.

Men vad är det som händer?

Kanske är kärlek en känsla som rinner upp ur ett kärlekshav i våra hjärnor. Men för att kärleken skall rinna upp måste någon öppna för den så den kan strömma ut. Jag tror också att någon eller något måste locka ut kärlekskänslorna att söka det som lockar.

*

Kärleken kan omfattas av många och strömma ut till många. Många hyser kärlek till sin Gud. De håller genom bön ständig kärlekskontakt. En människas kärlek söker en annan människas kärlek. Sökandet får till följd att kärlek börjar strömma mellan dem. Den blir ömsesidig. Den kärleken kan vara så länge de två lever.

*

Detta jag skrivit är några av kärlekens konsekvenser men inget svar på vad kärlek är. Säkert kan hjärnforskare genom sina instrument och mätmetoder visa var i hjärnan kärleken har sin uppkomst. Forskaren kan visa när kärlekens hav i hjärnan stimuleras och kärlek strömmar ut. Men forskaren kan inte bevisa vad kärlek är.

*

Kan vi också ta emot kärlek från andra. Det är klart vi kan. Det måste vi kunna. Jag tror att de som får ta emot kärlek bli mjukare och mer förstående människor.

Jag tror att de som föds i kärleksfulla miljöer och får växa i kärlekens hemrum kan leva tryggare och bättre utveckla det goda hos sig själva, hos sin omgivning och sin omvärld.

*

Hur ser vår värld ut i dag?

Inte är den bra

Men kärlek finns. Den strömmar runt i stora mängder och påverkar folk att hjälpa dem som har det levnadsmässigt svårt. Människokärlek är det som gör att många ställer upp och hjälper till att vårda medmänniskor i Afrika som lider av sjukdomen Ebola.

Kärleken gör människor mjukare och mer förstående.

Kärleken gör välden bättre.

Det vet jag att jag vet.

Om jag vet mer om kärleken efter att jag skrivit det jag skrivit i dag. De vet jag inte.

Men jag har kunnat tänka kärleksfullt på kärlek medan jag skrev.

*

”Kärleken kommer. Kärleken går. Ingen kan tyda dess lagar”, skrev du Nisse Ferlin. Kärleken har kommit. Kärleken har gått dessa många dagar efter din tid på jorden. Kärlek ska komma och kärlek gå. Även i framtiden.

*

Jag frågar som avslutning;

– Växer alla barn upp i kärleksfulla miljöer i tiden Nu?

– Det gör de inte. Det vet du, är svar jag får.

– Om inte; vad ska vi göra så att fler och fler och fler barns första tid i livet blir kärleksfullare än i dag?

God kärleksfull morgon önskar jag er från Myntvägen i Tumba. /Knut K

Flytta inte om du inte måste.

Kåseri nr 353

flyttaAtt bo är en sak. Att flytta en annan. Min ”lifsresa” har gått från min trygga hemby Frödinge i Småland till Linköping och Lunnevad Folkhögskola. Resan gick vidare och gav mig ett antal underbara ”Lifsutvecklingsår” i Vätterstaden Motala. Tack du vackra plats.
*
Resan fortsatte till den fina utsiktsplatsen över Albysjön på Myrstuguberget i Huddinge kommun. Uppehållet där blev många fina år långt. I fredags flyttade vi in i en nybygd lägenhet på Myntvägen 18, 147 45 i Tumba. Vi flyttade från ett stort hus till en lagom stor lägenhet.
*
Jag visste inte att vi behövde så många kartonger att fylla. Men många kartonger blev det. Flyttfirman Å&M s personal var härliga att möta. Vilka flinka killar det var som skötte ”flytten”. Trevliga var de också. Jag måste nämna dem vid namn. De var Lee, Fredrik Sandström och Tomas Dahlkvist. Tomas och jag talade flera timmar med varandra under ”ipackningen”. Tomas blev min Facebokvän efter ”flytten”. När jag skrev till honom på Facebok och tackade honom för samtalet svarade han så här:
– Tack själv Det var enligt mig ett givande samtal om allt mellan himmel och jord som man fick äran att medverka i under en arbetsdag. Jag hoppas och tror att det blir fler, även om dom flesta förmodligen kommer ske via skrift framöver. Tveka inte att höra av Dig om det finns frågor angående flytten. //Tomas.
*
Vi hade verkligen ett fantastiskt samtal Tomas och jag. Det varade i flera timmar. Vi hann igenom det mesta i världen. Kanske glömde vi någon bit av jordens yta. Det är möjligt. Men inte var den stor den ytan vi glömde. Vi människor måste inte sitta i riksdagen, tillhöra ”societeten” eller finnas i Akademierna för att kunna prata om viktiga, inspirerande och roliga ting med varandra.
Tack Fredde, Lee och Tomas för ert fina jobb och trevliga framtoningar.
*
Att flytta är jobbigt. Att flytta tar tid. Mycket måste göras. Lampor ska komma igång att lysa i den nya bostaden. Köket fungera. Sovrummet göras möjligt att sova och vakna i. TVn, datorn och telefonen skall sättas igång. Allt som finns i kartongerna skall in på nya platser i nya garderober, skåp och på hyllor. 
Mycket blev det att göra. 
Mycket finns fortfarande kvar att göra. Mycket trött har jag varit och fortfarande är ibland.
Mycket glad kommer jag att bli när flytten är över.
*
I går morse tog allt emot. Allt var, tyckte jag, en enda röra men även dåliga dagar kan få ett bra slut. Vår gode vän från Myrstuguberget, Krister, hjälpte oss att borra i väggar och tak. Krister gav vår dag en ny sol. Stort tack Krister.
*
Detta får bli en kort rapport om vår flytt. Min ”Lifsresa” gör ett nytt stopp. Vart nästa resa ska gå vet ingen. När jag ser i backspegeln kan jag skriva:
– Vilken händelserik och lycklig resa jag haft genom livet. Tack alla som hjälpt mig och stött mig på den resan.

Trevlig onsdag alla vänner. /Knut K

Ett samtal med regnet. Om regnet.

Kåseri nr 352

regnGrå himmel och regn. Regn och grå himmel. Det är söndag i dag. Söndag och grå himmel och regn. Grå himmel och söndag är det.
Och regn.
*
– Kom ut och lek med mig, sa regnet till mig i dag på morgonen när vi sågs på Myrstuguberget och över Albysjön.
– Det vill jag inte. Då blir jag blöt, svarade jag.
– Varför tycker du så illa om mig? frågade regnet.
– Jag tycker inte illa om dig men jag tycker inte om när du regnar.
– Det är jag som är regnet. Eftersom jag är regnet måste jag ju regna. Om jag inte regnar är jag ju ingenting.
– Det gör inget att du regnar men jag vill inte vara ute när du regnar.
– Det gör inget att jag regnar, säger du. Det händer faktiskt mycket när jag regnar. Kommer du ihåg i somras när jag inte regnade på en hel månad. Vad sa du och dina medmänniskor då? Knut. 
– Hur menar du, Regn?
– Ni gick och önskade att jag skulle regna på era rabatter. Bönderna vattnade sina gärden där de kunde vattna. De som inte kunde vattna var förtvivlade över att jag inte fanns över dem och regnade. Ni önskade intensivt att det skulle bli regn. När jag med tiden kom och regnade över och på er då blev ni glada. Era växter började växa igen. 
– Eftersom du strejkade slutade potatisen växa en hel månad . Potatisen blev mindre än den brukar vara vanliga år.
– Hur är vanliga år?
– Vanliga år är när du regnar lagom mycket.
– När det regnar är det jag som regnar. När jag inte regnar är jag inget.
– Hur då,
– Tänk dig att vara inget, har du känt dig så någon gång?
– Det har jag väl
– Hur då.
– Jag har väl varit i situationer i livet där jag känt mig så liten att jag nästan varit Ingen.
– Men även när du känt dig liten har du varit människa. Du har inte varit Ingen som jag är när jag inte regnar. Kan du berätta om något tillfälle du känt dig liten?
– Det har hänt när åskan gått riktigt och blixtarna ljungat så hela himlen verkat stå i brand.
– Brukar inte jag regna när åskan går?
– Jo, i somras vid några tillfällen regnade du så pass att vi trodde att hela himlen var öppen. Du formligen hällde regnvatten över oss. Det hände flera gånger när jag var på besök i Östra Boda i Värmland. Varför vräkte du ner så mycket på en gång. Om du delat upp regnandet över olika tider hade vi inte behövt få sådan torka som vi hade den månad du nämnde om. Vi hade inte heller behövt få så häftiga översvämningar som vi också haft både i Sverige och i övriga världen.
– Vad menar du Knut med det?
– Kan du vara stolt du Regn över allt det elände du ställt till med på många platser i världen i år. Kan du vara stolt över de svåra översvämningar du orsakat som både dödat folk och förstört natur, vägar, gator och torg och bebyggelse.
– Nu tar du väl i. Skulle det vara mitt fel att ni människor lever på jorden på sådant sätt att temperaturen stiger och vattnet i polerna smälter? Det är jag som är regnet. Det är sant men det är inte jag som är orsak till regnet. Jag bara sköter min uppgift. Min uppgift är att regna ner det vatten solen drar upp och bildar moln av. Fundera litet mer ni människor över hur ni lever. Ge er inte på mig. Jag regnar ner det vatten som finns i molnen. När det finns mycket vatten blir det mycket regn. När somrarna är heta och torra som årets sommar var blir det nästan inget regn alls.
– Förlåt Regn. Jag vill inte bli osams med dig. Du försvarade dig bra mot min orättvisa anklagan på dig. 
– Jag förlåter men tycker att du ska tala med alla ansvariga politiker och levnadsovarsamma människor om hur ni lever på jorden i dag. Jag tror inte ni förstår att dagens barn skall leva i framtiden och att de har rätt att få leva bra. Jag vill inte dränka människorna varken nu eller i framtiden. Jag vill inte förstöra gator och vägar och torg och annan bebyggelse men det vatten som ska regna ner det måste ja se till att det regnar ner.
*
När regnet sagt detta tittade jag ut över Albysjön och fann att regnet inte slutat regna. Det hade i stället ökat i styrka.
*
Grå himmel och regn. Regn och grå himmel. Det är söndag i dag. Söndag, grå himmel och regn. Grå himmel och söndag är det i dag.
Och regn. 
*
Det är jag /Knut K som skrivit ner detta samtal med Regnet. Hälsa regnet från mig om ni möter det i dag.

Kropp och själsamtal i Landet Fantasia

Kåseri nr 351

allahelgonsdagJag sitter på min plats i Ladet Fantasia. Jag ser många av jordens kyrkogårdars miljontals ljus blinka åt mig. 
Ur mörkret. 
Den tidiga morgonen är stämningsfull. 
Ljusen lyser för dem som är döda. De döda är djupt sörjda av sina nära och kära. Många sörjande gråter. Andra tar fram vackra minnen ur livet och synar dem. 
De känner värme inom sig. 
De känner glädje över att de fått leva. 
De känner också stor saknad efter dem de upplevt glädjen med.
*
Saravit som jag ofta talat med i Landet Fantasia finns nu med mig. Jag frågar:
– Vad händer med den döde efter döden?
– Vad som händer med kroppen det vet du. Det är inget mer att säga om det. Men vad som händer med det som gjort att ni levt vet ingen. Inte ens jag Saravit vet det. 
– I många sammanhang talar vi om ”kropp och själ”. Kroppen vet vi vad det är, men vad är själen för något. Har den någon uppgift före döden. Finns den efter en människas död. Jag frågar nu rakt på sak: ”Vad är en själ för något”?
*
Saravit svarar inte. Jag funderar så här:
– Vad är det som gör att jag lever och kan sitta i Landet Fantasia och tänka i dag?
Vad är det som gör att jag är vid liv och kan röra mig i någon riktning. Vad är det som gör att jag kan fundera, bli arg och ledsen, kan kritisera, berömma och känna glädje. Kort sagt: 
Vad är liv för något?
Vad är att leva?
*
Saravit ler mot mig men svarar mig inte. Jag fortsätter mina tankar:
– Jag har hört berättas att när någon människa dör lämnar hennes själ henne och flyger mot himlen. Jan Fridegård har skrivit så i en av sina böcker. (Torntuppen tror jag). Jag vet inte om Fridegård trodde att det var så. Han skrev kanske för att visa vart själen kunde ta vägen efter döden. Men frågan återstår och blir skarpare. Vad är det för själ som kan flyga från den döda kroppen mot himlen? Vart tar den vägen i skyn? Någon himmel som alla trodde fanns förr finns inte i dag. Vi har ett oändligt Universum med miljarder galaxer. Inte kan det väl vara så att våra själar samlas i någon galax. Ingen vet men det har jag svårt att tro. Många tror att människans själ tas om hand av Gud och att människan skall återuppstå. Människans kropp består av jordiskt material. När en människa dör får hon lämna tillbaka till jorden det hon lånat. Vattnet i kroppen återgår till att bli vatten i den fria naturen igen.
*
Saravit ser ut över jordens alla ljuspunkter. En ljuspunkt symboliserar minst en död. Alla dör förr eller senare. Ingen vet när det är vår ”tur” att lämna jordelivet.
*
Frågan vad själen är, var den sitter i kroppen och vart den tar vägen, om den finns, när vi dör, får vi inga svar på i Landet Fantasia i dag. Det trodde jag inte heller. Det finns fortfarande frågor som det inte finns svar på. 
*
Vi får inte heller något säkert svar på vad själva livet är och vad det är som gör att vi lever. Ett vet vi; 
”Vi kan och ska fyll våra liv med så mycket positivt som möjligt. Vi ska fylla dem med glädje och kärlek och göra våra liv meningsfulla. När vi dör skall vi känna glädje över att vi genom födseln fick möjlighet att leva en tid på jorden”.
*
Tycker du att det är svårt att fundera över liv och död. Kropp och själ? En fråga jag ställer bara, Tänk ut svaret för dig själv.

*
Jag sitter på min plats i Landet Fantasia. Jag ser många av jordens kyrkogårdars många miljontals ljus blinka åt mig. Trevlig ny vecka önskar jag alla./Knut K

En predikotext med ”Någon.” Om kärleken och penningen

Kåseri nr 350

skavlanDet vackrast lysande ljus som finns är kärlekens ljus. Den starkaste lampan som finns är kärlekens lampa. Den största känslan som finns på vår jord är känslan som väcks av kärleken. Det stora med kärleken är att den kan upplevas mitt i ett samhälle av hat. Kärleken kan tända en gnista som kan tända flera gnistor som kan sprida sig runt omkring oss där vi bor. 
Där vi äter och sover. 
Där vi arbetar och finns till i våra liv.
*
– Vad är kärlek för någonting? Frågar ”Någon”. 
– Kärlek är grunden för vår existens. Om vi inte kunde leva med kärlek till människor djur och natur som grund skulle vi slå ihjäl varandra på vår jord, svarar jag. 
– Vi slår även i dag ihjäl varandra. Säger ”Någon” och fortsätter:
– Överallt på vår jord mördas folk. Vi hörde i går kväll om bilbomber i Egypten. Många soldater sprängdes ihjäl. Kroppsdelar flög omkring i luften på sprängplatsen. Även i Sverige skjuter folk ihjäl varandra och mördar varandra. Kvinnor misshandlas. Även barn utsätts för sexuella övergrepp. 
Sverige. Sverige. Vart är vi på väg? 
Så avslutar ”Någon” sin replik. 
*
Jag fortätter där ”Någon” slutade:
– Jag hörde på programmet Skavlan på SVT 1 i fredags kväll en svart man från Kongo tala om hur maktens män våldtar barn och kvinnor och förstör deras kroppar. Med gevär slår och skjuter maktgala girigbukar sönder barns och kvinnors underliv.
– Varför gör de detta?
– För att få folket att flytta så de giriga kan komma åt marken där de våldtagna bor. Våldtäktsmännen vill utvinna mineraler som går att tjäna pengar på. Att tjäna mer och mer pengar ”står över” allt hos många i dag. ”Tjäna pengar-känslan” dövar den kärlek som alla har i sina kroppar.

– Men kärleken finns även i Kongo. Den svarta läkaren som gästade Skavlan i fredags står för kärleken. Han vårdar de våldtagna. Han tröstar de olyckliga. Han sprider ut av sig själv och sin människokärlek. Den svarta läkaren flyttade en tid till Europa när han blivit dödshotad. Han kallades hem. Folket i Kongo märkte att han behövs för att hjälpa de lidande, våldtagna kvinnorna och barnen. 
*
Han flyttade hem på grund av sin människokärlek. Maktmänniskorna försökte mörda honom. Han klarade sig och kan ännu en tid tända kärlekens gnistor där penningmaktens män skövlar och förstör barns och kvinnors liv. Makten, penningtörsten och girigheten står mot kärleken i dag.
Vem kommer att vinna i längden?
*
Det vackrast lysande ljus som finns är kärlekens ljus. Den starkaste lampan som finns är kärlekens lampa. Den största känslan som finns på vår jord är känslan som väcks av kärleken. Det stora med kärleken är att den kan upplevas mitt i ett samhälle där galenskap och girighet råder.
*
Så sker nu i Kongo. Den svarta läkaren har tänt kärleksgnistor som tänt flera gnistor som nu sprider sig runt omkring där läkaren bor. Kärleksgnistorna finns nu där han och hans familj äter och sover. De finns där han och hans medarbetare arbetar. De finns hos dem av folket som förstår vad Den Svarta läkaren betyder för dem som våldtas, misshandlas och lider i Kongo. 
*
– Vad är kärlek för någonting? Frågar ”Någon”. 
– Kärlek är grunden för vår existens.
Makten, penningen och girigheten står mot kärleken i dag.
Vem kommer att vinna i längden?
*
En vacker vecka önskar jag alla./ Knut K

Start i första startgrupp

Kåseri nr 349

En ny dag gryr. Jag gryr med den. En ny vecka startar. Jag startar med den. I första startgrupp. Jag vill vara med i loppet redan från början. Ingen startlinje finns. Vi som startar går in i loppet när vi sjungit ”Gonattvalsen” till slut och lämnat nattdistansen bakom oss.
*
Morgonen har dis i mun och mörka ögon. Den är blöt om fötterna efter regnet som föll i natt. Morgonen skramlar med bilar som redan börjat sina färder mot olika mål. 
I staden. Och på landet. 
Jag förundras varje morgon över att alla människor kommer fram dit de ska. Somliga, som jag, ska ingenstans i den tidiga morgontimman. Vi stannar kvar och gör det vi behöver göra. 
Där vi bor.
Vi har pension.
Eller är sjuka, arbetslösa eller bara stannar hemma ändå.
Utan orsak
*
Många som kommit till vårt land efter att ha flytt från våld och förtryck i sina hemländer väntar på positiva besked om att få stanna i Sverige. De vill inte tillbaka till krigens ”helvete”. De vill inte få sina huvuden avskurna av IS-krigsfolket. De vill leva i fred. De vill inte bli sjuka, hungriga och dö i flyktingläger. De vill möta framtiden i det främmande landet Sverige.
Det är ett svårt lopp de deltar i. Det finns folk som står efter vägkanterna och hånar dem. Ännu flera hälsar dem välkomna. De som hälsar de nytillkomna välkomna känner till vad solidaritet är och betyder.
*
De till Sverige flydda medmänniskorna kan inte språket i det nya landet. Att kunna språket är den första, rätta och bästa nyckeln att ha för att komma in på arbetsplatserna, i skolor, andra utbildningsmöjligheter och i vardagsrummen i det nya okända landet.
Ett bra råd att följa för de nytillkomna är; 
”Lär er det svenska språket så fort som möjligt. ”
Till Migrationsverket som ansvarar för de till Sverige nytillkomna medmänniskorna är rådet:
”Gör allt som är möjligt för dem som kommit till Sverige att lära sig svenska språket. ”
*
En ny dag har grytt. Jag har grytt med den. En ny vecka har startat. Jag har startat med den. Jag ville vara med i loppet redan från början. Ingen startlinje fanns. Vi som startade gick bara in i loppet när vi sjungit ”Gonattvalsen” till slut och lämnat nattdistansen bakom oss.

Och livet går vidare. Kan vi följas åt efter vägen?/Knut K.

Stiga mot ljuset

Kåseri nr 348

solhander”Från mörkret stiga vi mot ljuset”, sjunger vi i Internationalen. En sång med liknande text skrevs tror jag i Norrköping när en teater sattes upp där som hette ”Stiga mot ljuset”. Det jag skrev nu tog jag direkt ur mina minneskamrar utan att kontrollera sanningshalten.
Men
Jag tror jag har rätt.
*
Den tyska filosofen Immanuel Kant skrev:
– Man kan tala betydligt mer om det man ingen vet om, än om det, som man vet något om.
Det uttalandet gäller inte det jag skrev nyss. Jag vet att sången jag berättade om fanns och att den ville föra oss, folket, som sjöng eller lyssnade på den, in i ljuset. Vi skulle lyftas till glädjen och det positiva i livet. En annan filosof Hildegard av Bingen skrev:
– Poesi och musik kan förmedla visioner om livets mening. 
Visst är det så. När jag lyssnar till poesi, musik och sång som berör mig kan jag uppleva positiva känslor i hela kroppen. Nils Ferlin är en av mina favoriter. Andra versen i Folkviseton är så här:
*
”Kärleken är en förunderlig sak
Kuvas av intet i världen. 
Rosor slår ut ur den hårdaste mark.
Som sol över mörka gärden
Mitt hjärta är ditt
Ditt hjärta är mitt 
och aldrig jag lämnar det åter
Min lycka är din
Din lycka är min 
och gråten är min när du gråter.
*
Diktens första vers inleds med följande rader i Kärleksvisan:
”Kärleken kommer. Kärleken går.
Ingen kan tyda dess lagar.”
*
Ingen kan tyda kärlekens lagar. Kärleken kommer och går. Det gäller både mellan människopar och inom mänskligheten i stort. Vart är kärleken i världen på väg nu? Jag känner inte som om vi stiger mot ljuset. Jag känner som om vi är på väg att dras ner i mörkret. Grupper av människor står emot andra grupper. Vissa gruppers folk skär halsar av medmänniskor. Kärlekens folk gör aldrig så.
*
Nobels fredspris gavs till Kallash Satyarthi och Malala Yousafsay. De är stjärnor som blinkar från människokärlekens himmel. Deras blinkningar ger människor tro på en bättre värld. Kallash har i många år kämpat för barnen i Indien.
Mot barnarbete. 
Kallash säger ungefär så här:
– Barn skall gå i skolan och få livets dörrar öppnade för sig. De ska inte stängas in i fabrikslokaler och tvingas till hårt arbete.
*
Malala avrättades i Pakistan men överlevde. Nu kämpar hon på ett fantastiskt sätt för att även flickor skall få gå i skola och få del av de mänskliga rättigheter som FN proklamerat.
*
Jag tror på förändring i världen. Jag tror att vi kan stiga mot ljuset. Vi har så många som verkar för en bättre värld – och jobbar för den.
Men.
Vägen till en riktigt bra hel värld är lång.
Mycket lång.
*
Nobelriset till Malala och Kallash lyfter många av oss mot ljuset. Många är vi som kan glädjas med dem dessa dagar.
*
När jag ibland känner mig nere och less läser jag ett stycke jag skrivit för mig själv. Orden är så här:
”Min nästa tanke är min första tanke i mitt nya liv
Mitt nästa steg är mitt första steg på min nya väg
Jag låter inte historien fjättra mig
Oförrätter binda mig
Orättvisor dränka mig
*
Jag är fri att tänka
I min nästa tanke börjar mitt nya liv
Mitt nästa steg är mitt första steg på min nya väg.”
*
När jag läser detta för mig själv tar jag ett trappsteg upp mot ljuset och in i glädjen som också finns på vår jord.
*
”Kärleken kommer. Kärleken går.
Ingen kan tyda dess lagar.”
Skrev Ferlin.
”Kärleken vill jag följa både vinter och vår och alla mina levnadsdagar”, skriver jag med hjälp av Ferlin.
*
Nu går vi ut och tar våra fösta steg på våra nya vägar. Jag hoppas att solen skall lysa på oss denna höstdag/Knut K

Mitt hjärta är ditt
Ditt hjärta är mitt 
och aldrig jag lämnar det åter
Min lycka är din
Din lycka är min 
och gråten är min 
när du gråter./Nils Ferlin

Mitt tal om Teaterföreningens tillkomst

Kåseri nr 347

35arstalTal i Folkets Hus den 3 oktober 2014 om mina planeringstankar innan Folkets Hus byggdes och Motala Teaterförening bildades.

*

Det hände sig vid den tiden när Thore Pettersson var ordförande i kommunfullmäktige, Per Ström i kommunstyrelsen och Rune Leijonmarck i Arbetarnas byggnadsförening att Folkets Hus byggdes i Motala. Många gladdes åt bygget. Andra tyckte illa om det. Jag åkte varje dag förbi byggplatsen på min färd från och till mitt arbete som socialkamrer på Socialkontoret på Platensgatan. Jag minns att jag tyckte att det var bra för oss i Motala att vi fick en riktig teater- och konsertlokal. Mer än så tänkte jag inte.

*

Men så hände det sig också att jag på ett SAP-möte en torsdagskväll i Folkets Park träffade kommunalrådet Per Ström.

Han sa:

– Får jag tala med dig en stund.

Jag blev orolig. Vad ville han mig* Hade jag gjort något fel som socialkamrer?

Vi gick åt sidan och Per sa:

– Kan du tänka dig att bli chef för Folkets Hus? Jag vet att du är kulturintresserad. Jag vet också att du att du kan hålla i ekonomin. Vi behöver en person som både kan utveckla kulturen och sköta ekonomin.

*

Jag blev glad över erbjudandet men jag hade ju ett mycket intressant jobb som socialkamrer redan.

– Hur skulle jag göra?

– Du får tänka på det tills på måndag. Jag ringer, sa Per och försvann.

*

Pers fråga gav mig mycket att tänka på. Jag hade varit polis i Motala i elva år, socialarbetare i elva år. Båda är krävande yrken med mycket svåra sociala problem att lösa. Jag kände att jag ville byta inriktning på mitt yrkesliv.

*

Den första mars 1979 började jag som chef för Folkets Hus. Folkets Hus skulle invigas den åttonde, nionde och tionde juni 1979. Jag hade god tid att lära mig Motalas kultur, lära känna de kulturaktiva personerna och planera mitt nya jobb. Min första tid gick åt till att tänka på hur jag skulle lägga upp jobbet för att kunna leda verksamheten på rätt sätt.

*

Jag blev direkt klar över att Folkets Hus skulle bli Kulturens hemmaplan i Motala.

Jag tänkte:

– Fotbollsklubbarna MAIF, IFK Motala, Lemunda, Zeros och Boren har sina hemmaplaner för fotbollsspel. Det var självklart att Kulturens träd med alla blommande grenar också skulle ha en hemmaträdgård att trivs på och växa i.

*

Att huset skulle fyllas med verksamhet. Det var jag också klar över. Jag tänkte så här under min förberedelsetid:

1.

Vi skall arrangera bra professionell kultur: Teater, sång, musik, dans och konstutställningar. Vi ska bilda Motala Teaterförning så vi kan få arrangera Riksteaterns professionella uppsättningar. Barnen vill jag i samarbete med skolor ge bra barnteater och professionella sång- och musikarrangemang. Jag vill utveckla samarbetet med konstnärerna i Motala. De skall få vara med och ge synpunkter på utställningsverksamheten och också få göra egna samlingsutställningar.

*

Kultur betyder odling. Folkets hus är perfekt plats för den rätta odlingen i Motala.

Vi ska i arrangemangen till Motalas mycket professionella scen söka det bästa som finns inom den svenska kulturen. En ny kulturvärld ville jag öppna för motalaborna.

2

Mycket kultur fanns i Motala redan när Folkets hus kom till. Mer måste det bli. Jag blev snabbt klar över att den lokala kulturen behövde utvecklas.

För att göra det måste vi sänka trösklarna så alla kan komma in i Folkets Hus. Höga hyror är inte att tänka på för det lokala kulturfolket. Människorna i Motala skall ges möjligheter att utvecklas och växa. De kulturintresserade på de olika kulturgrenarna på det lokala kulturträdet måste få öva och repetera i huset. Vi ska ta initiativ till att starta Motala lokalrevy, Öppna dörrarna för amatörteatern som är ABF; s Teaterverkstad och barnteaterföreningen Gryningen. Vi ska bjuda in musikerna i stan. De finns i Motala orkesterförening, Motala storband, Motala blåsorkestrar. I Motala fanns också sångkörerna Motala Manskör, Wetterkören, Poliskören och ABF;s musikskolas Kammarkör samt Karl-Gösta Lundgrens olika musikkombinationer med musik och sång i samarbete med olika solister. Alla dessa måste ha plats i Folkets Hus.

*

”Alla som klättrar på grenarna i kulturträdet i Motala skall växa i sin kulturella skicklighet och också utvecklas som människor. Det ska ske i odlingen Folkets Hus”.

Så tänkte jag.

*

På sikt ville jag att den lokala kulturens utövare skulle kunna uppträda med egna konserter, uppträdanden och utställningar i Folkets Hus. Med kommunala anslag och studieorganisationernas kulturbidrag skulle Folkets Hus stå för kostnaden för arrangemangen. Kulturfolket ansvarade för och utvecklade innehållet i det som arrangerades. Samtidigt utvecklades de aktiva var och en inom sina kulturformer.

*

Jag tänkte också:

Vi behöver hjälp av lokala skrivare och författare att skriva texter till teatrar, revyer och annat författarmässigt stoff. Därför ville jag ta initiativ och starta en skrivarförening i Motala.

*

Jag sa för mig själv:

– I Folkets Hus finns en lokal med speglar på väggarna. Där vill jag att ungdomar skall trivas och träna jazzdans.

*

Barnens kultur ville jag utveckla i samarbete med skolor, föreningar och andra arrangörer. Jag tänkte mig barndagar i Folkets Hus där barnen får visa sina teckningar och spela, sjunga eller visa upp andra färdigheter. Barn skall också få prova på vad föreningar med barn och ungdomsverksamheter har att erbjuda.

*

3

I Huset skall föreningar,

studieförbund, organisationer och företag ha föreläsningar, konferenser och kurser och annan utbildning. Många fina lokaler finns för dessa verksamheter i Folkets Hus.

4

Jag tänkte:

Folket i staden Motala vill jag ha som publik i vårt nya vackra Folkets Hus. Jag vill att de ska välla in genom dörrarna och se professionell kultur och även delta i den närproducerade kulturen.

Om detta skall ske måste vi ha kontakter på arbetsplatser, i skolor, i hemmen och bra texter och annonser i de lokala tidningarna. Jag vill att allt som annonseras om i Folkets Hus ska ha en egen logga.

På sikt måste vi ha publikarbetet i en särskild organisation i stil med den Skådebana som finns i Stockholm.

5.

Folkets Hus har ett kafé som vi ville döpa till Teatercaféet. Vi måste ha lokala arrangemang i ett mindre rum där de som uppträder kan möta sin publik. Femtio personer i stora lokalen blir ödsligt. Det förstod jag. Femtio personer i en mindre lokal intill Teaterkaféet kan ge bra stämning.

*

6

Flaggskeppet Teaterföreningen bildas

Den 8 mars 1979 kom Riksteaterns representant Kerstin Gidlöf till Motala. Vi träffade henne i Arbetarnas byggnadsförenings AU. Hon sa:

– Teaterförening måste ni ha. Den skall bildas av föreningar på orten, De föreningar som blir medlemmar väljer representanter i representantskap, styrelse och AU.

– Vi vill inte ha teaterförening. Vi vill att Arbetarnas Byggnads förening ska sköta detta själva, sa Rune Leijonmarck

– Då får ni inte Riksteaterns föreställningar, sa Kerstin Gidlöf.

– Vi får göra så att Knut blir den som leder, verkställer och sköter verksamheten i Teaterföreningen. Det får ingå i hans arbete som chef för Folkets Hus. Sa Per Ström

– Ja så får det bli. Att arrangera bra teater blir en av dina viktigaste uppgifter i Folkets Hus Knut. Du får se till att teatern får program som passar alla. Teater skall inte inte bara för några få, sa Rune Leijonmarck.

*

Här tänkte jag så att vi skulle gå ut till alla föreningar med inbjudan att vara med i Teaterföreningen Vi sände ut inbjudan till studieförbunden och deras medlemsorganisationer. Vi bjöd in Fritidsföreningar och idrottsorganisationer, politiska föreningar och fackliga organisationer och Kyrkornas styrelser. Vi bjöd in olika avdelningar i Motala kommun. Och de stora företagen i Motala

*

Den 24 april 1979 hade vi ett första möte med intresserade motalabor i Folkets Park. Folkets Hus var inte färdigt. Över 50 personer kom till mötet som även det besöktes av Kerstin Gidlöf från Riksteatern. På det mötet ställde vi en avslutande fråga:

– Skall vi bilda en Teaterförening i Motala. Det blev ett rungande ja på den frågan.

*

Den 12 juni 1979 bildades Motala Teaterförening. Vi hade det mötet i vårt nyinvigda Folkets Hus.

*

Den 27 september 1979 hade vi vårt första årsmöte. Vi hade det i Fullmäktigesalen. Jag blev vald till ordförande, Rune Leijonmarck sa:

– Du får bli ordförande. Vi måste ha kontroll på att verksamheten drivs på det sätt vi bestämde i Arbetarnas Byggnadsförening.

Styrelsen blev stor. Alla är värda att räknas upp på denna Teaterföreningens 35 års jubileum.

Ordförande Knut Karlsson Folkets Hus. Vice ordförande Ann-May Söderström ABF.

Sekreterare Rolf Hansson Kulturnämnden

Vice sekreterare Rune Hoffman TBV

Kassör: Majken Bergqvist Arbetarnas Byggnadsförening.

Övriga ledamöter:

Maria Kindstedt Vpk, Sirkka Mattila Finska S-föreningen, Johnny Nicklasson Metall, Birgitta Rundgren S-kvinnorna och SAP, Christina Petersson TCO och Kerstin Karlsson Handikapporganisationerna.

*

Många suppleanter valde vi också:

Jörgen Blomgren, Ulla-Britt Drott, Tomas Johansson, Britt von Oelrich, Elsa Strömberg, Åke Waldner, Kristina Öberg, Birgitta Karlsson, Ann-Sofi Rehnström, Stig Andersson och John Örling.

*

Grunden lades. Förenings och organisationslivet ställde upp. Redan från starten hade vi flera medlemmar i Motala Teaterförening än någon annan Teaterförening hade i vårt vackra avlånga land Sverige.

Vem sa att Motalaborna inte gillade kultur.

*

Den första föreställningen Teaterföreningen arrangerade var Joe Hill, mannen som aldrig dog. Den premiären hade vi redan den 12 september 1979.

*

Jag hoppas att Motala Teaterförening aldrig dör.

Nu är Motala Teaterförening en egen förening. Den sköts inte genom Folkets Hus som det gjordes på min tid. Men föreställningarna ges på Folkets Hus underbara scen.

Åke Lindberg tog över som ordförande efter mig. Han ledde verksamheten skickligt i många år. Nu är Hans Enqvist mycket intresserad och kunnig ordförande. Jag önskar honom och dagens styrelse i Motala Teaterförening: Lycka till.

*

Jag önskar nya Chefen i Folkets Hus Jessica Björk lycka till i hennes för kulturen och motalaborna viktiga arbete.

Som ni hört genomsyrades mina göranden, tänkanden och planering av tro på att alla som deltar i kulturverksamheterna växer.

*

Mångas delaktighet i det som ska ske är viktigt. Till och med nödvändigt. Delaktighet är en viktig gren på demokratins stora träd.

*

Föreningarnas engagemang gör att vi som leder kulturverksamheter får många att samarbeta med. Alla kan utnyttja varandras skicklighet. Allt blir bättre när vi samarbetar och tänker tillsammans med varandra.

Jag har ofta i mitt liv tänkt så här:

*
Din nästa tanke är din första tanke i ditt nya liv.
Ditt nästa steg är ditt första steg på din nya väg.
Låt inte historien fjättra dig.
Oförrätter binda dig
Orättvisor dränka dig
*
Du är fri att tänka
I din nästa tanke börjar ditt nya liv.
Ditt nästa steg är ditt första steg på din nya väg.

*

Tack Hans och Teaterföreningens styrelse i Motala för att jag blev inbjuden att i vackra Folkets Hus berätta om hur Teaterföreningen bildades.
Tack för ert kärleksfulla mottagande och de vackra blommorna jag fick innan vi skildes.
Tack Jessica för ditt fina mottagande.

Jag önskar er lycka till med det fortsatta arbetet med teater i kulturens värld./Knut K

Hösten i vackra kläder och förändring

Kåseri nr 346

hostdimmaVackert är hösten klädd i sina starka färger.
Nådig har hösten varit med sina varma vindar
Dimmig har hösten varit över skogar, sjöar och hav.
*
Äpplen har skördats i massor från äppleträden.
Päron från päronräden.
Plommon fån plommonräden.
Lingon har plockats ur det vackert mörkgröna lingonriset i skogarna. Kantarellerna har lyst gula i markerna innan den plockats och lagts i korgarna.
*
Skogarnas blommor har blommat över. De vissnar och dör men ligger under vintern och väntar på att våren skall tina upp marken så de åter kan växa och utveckla sina blomstjälkar till ljuva blommor.
*
Myrorna har skyndat på sina vägar för att komma snabbt hem till sina myrstackar.
Älgarna lever farligt nu under älgjakten.
Björnarna äter sig feta innan de skall lägga in sig i sina Iden och sova tills våren kommer.
*
Flyttfåglarna flyttar. Det är för att de flyttar som de kallas flyttfåglar. Det är kanske logiskt att de kallas så?
Eller hur? 
Flyttfåglarna flyger över berg och hav. Många kommer inte fram till sina sommarställen. Andra kommer dit de vill. De som kommer dit de vill i södern kommer tillbaka till Sverige i vår igen. Somliga hittar direkt de bon de byggt. De blir familj. Lägger ägg i sina bon. Äggen ruvas och kläcks . Ungar föds. Ungarna lär sig flyga och blir med tiden fria fåglar som svävar elegant under molnen på himlen. Nu är det höst och flyttfåglarna är på väg att flytta. Jag såg i går en snöplog med flyttfåglar flyga söderut över Albysjön. Albysjön ligger söder om söder om Stockholm.
*
Naturen är inte moralisk. Den som är hungrig äter det som finns att äta. Näringskedjan som finns i naturen gör att ett djur som på morgonen äter ett djur kan själv bli uppätet innan mörkret faller. Äta och ätas det är lagen för många i skogen i vattnet och i luften. Många av oss tycker synd om det lilla djuret när det blir uppätet av ett större. När vi ”tyckt synd” en stund går vi hem och äter wienersnitsel eller biffar med malet kött.
Är vi moraliska ändå?
Många tycker så
*
Vackert är hösten klädd i sina starka färger.
Nådig har hösten varit med sina varma vindar
Dimmig har hösten varit över skogar, sjöar och hav.
*
Nu skall vi njuta av allt höstvackert så länge det finns runt omkring oss.
Nu skall vi veta att det vackra inte finns bara för oss. Det vackra finns för att det är en del av naturen på jorden som vi alla växter och djur, sniglar och spindlar hör till och lever på – och av.
*
Dimman ligger tät nu. Vädret skall bli grått i dag men den här dagen jag berättar om kan ingen ta ifrån oss.
Med hälsning./Knut K

Jag besöker min gode vän Anders på Moon en disig dag i september.

Kåseri nr 345

applenJag besöker min gode vän Anders på Moon i dag. Diset har inte lagt sig. Himlen syns inte. Jag är som vanligt tidigt ute. Jag ser att lyset lyser i stugan. Han har inte sett att jag kommit. Jag går runt det röda huset med vita knutar och kommer till hans äppleträdgård. Massor av äpplen ligger på backen. Anders har haft ett fint äppleår i år. Det kan jag konstatera. Jag tar ett gult moget äpple och biter en tugga. Mycket gott. Jag äter snabbt upp det och tar ett till. Lika gult. Lika gott.
*
Anders kommer ut genom köksdörren. Jag står under äppleträdet i halvmörkret. Han har ännu inte sett mig. Vad ska jag göra? Ska jag ropa?:
– Hej. 
Eller gå fram från fel håll och skrämma honom. 
Han ser ner mot den parkeringsplats han planerat i skogskanten. Anders ser inte bilen. Jag ställde den på en plats där den inte syns från stugan. Jag ville överraska honom med mitt besök. Jag skrev bara i går på Facebook att jag skulle komma till honom. Inte när.
*
Jag känner litet spänning där jag står bakom den tjocka trädstammen. Han kan inte se mig, Anders ropar: 
– Är det någon där?
Jag svarar inte. Jag är tyst. Alldeles tyst är det också i skogen bakom mig. Även djuren håller andan och är tysta. Anders ropar igen:
– Är det du Knut? Kom fram. Du behöver inte vara rädd. Jag ska inte slå dig på käften. Jag släpper ut katten Oskar om du inte visar dig. Han hittar dig direkt.

Katten Oskar har hittat ut själv genom den öppna dörren. Han kommer springande till mig och vill hälsa. Anders följer efter.
– Goda äpplen du har, säger jag
– Och många. Du ska få en påse med dig hem, fyller han i.
*
Vi går mot dörren Anders nyss kommit ut ifrån.
– Jag anade att du kommit för Oskar gick till ytterdörren för en stund sedan. Han hörde när du kom. Oskar hör och ser allt.
*
Jag bjöds plats vid det fina köksbordet. Det är ett gammalt slagbord från tiden ”för länge sedan”. Koppar och fat är dukade tillsammans med en stor Äpplekaka med vaniljsås. 
– Jag gjorde den här äpplekakan på morgonen. För din skull, säger Anders.
– Vad duktig du är. Jag är oduglig i köket.
– Men du är bra på att äta det andra bjuder dig.
– Så är det nog ja. Men det är väl bra. Hur roligt hade det varit att göra och bjuda äpplekaka till någon som inte tycker om äpplekaka?
– Om du inte tyckt om äpplekaka hade jag givetvis inte gjort någon äpplekaka. Jag är inte dum om du trodde det.
– Jag vet att du inte är dum. Vad jag nu ska veta det för. Du har alltid hållit dig framkant på allt du gjort genom livet.
– Vad talar du om för framkanter. Jag har väl alltid lyssnat först och talat sedan. Du har varit tvärt om. Du har haft snabb uppfattning och kunnat kommentera aktuella ämnen direkt.
– Så du tycker att jag inte tänkt först och talat sedan. Du tycker att jag gjort tvärt om: ”Talat först och tänkt sedan”.
– Så har det nog varit.
– Jag behöver väl inte tänka ihjäl mig innan jag vet vad jag ska svara.
– Jag har inte tänkt ihjäl mig som du ser; ”Jag lever och jag lever bra.”
– Visst lever du bra här i din stuga. Det unnar jag dig. Du lever i framkant även här. Alla i vårt vackra avlånga land bor inte i röda stugor med vita knutar och med skogen tätt inpå sig. Många har det svårt i dag.
– Det har du rätt i men politik vill jag inte prata med dig om i dag. Jag är trött på politiken efter alla debatter och annan valinformation som varit.
– Vad ska vi tala om i dag då?
– Måste vi bestämma det? Kan vi inte bara låta våra fantasier fara runt och leka med oss?
– Det kan vi väl.
– Du besöker ofta Landet Fantasi. Jag läser de fantasierna med glädje. Jag har en annan fantasi jag skulle vilja släppa loss.
– Släpp loss den då. Berätta.
– Vi tar var sin dator och slår upp ett helt tomt ”papper” och sätter igång att skriva det vi just då hittar i våra hjärnor. När vi är färdiga läser vi det vi skrivit för varandra.
– Det verkar vara bra hjärnträning också svarar jag,
*
När vi ätit och njutit av äpplekakan med vaniljsås sätter vi oss med varsin dator i var sitt rum för att skriva det vi just i skrivögonblicket kommer att tänka på. Det ska bli spännande att se och höra vad det blir. Om politik blir det nog inte.
*
Anders hälsar till alla Motalavänner. Det gör jag också./Knut K

Viktiga samtal med mig själv i livet

Kåseri nr 344

klubbarJag har under mitt liv gjort viktiga val. Svåra val. Avgörande val. Val som förändrat mitt liv på avgörande sätt. 
Jag börjar i Frödinge i min hembygd. Mitt ena jag drömde att jag skulle bli allsvensk fotbollsspelare. Mitt andra jag sa:
-Du är en bonnunge från Frödinge som spelar i division sex. Inte tror du väl att du har anlag så att det räcker till allsvenskan i fotboll. 
*
Till Frödinge kom BK Kenty från Linköping och invigde nya planen Björnskans.
Efter matchen sa Kentytränaren Torsten Karlsson på Linköpingsdialekt:
– Du va en baddare å spele fotboll. Du måste komme te oss. 
Mitt drömmande jag sa:
– Nu har du chansen. Ta den. Spela med Kenty tills du blir så bra att du kan komma till ett allsvenskt lag.
*
Jag frågade vad min far tyckte om förslaget att flytta till Linköping. Min far sa:
– Det händer inte att du flytter hemifrån. Du ska överta gården.
Den kvällen grät min far Ludvig. Jag hade aldrig sett honom gråta tidigare. 

Mitt drömmande jag gav inte upp. Torsten ringde från Linköping och sa att Kenty ordnat så att jag fick komma in på Lunnevad folkhögskola. Det var också en dröm jag hade. Jag ville läsa vidare och lära mig om livet. 
*
Mina föräldrar Ruth och Ludvig gav med sig och mina egna jag blev överens. Min syster och svåger Anna.-Greta och Nisse tog över gården.. Jag började på Lunnevad och”gick över” som fotbollsspelare från Frödinge-Brantestad SK till BK Kenty.
Efter Lunnevad och stora framgångar med Kenty flyttade jag till Motala. 
*
Det var Motala AIF:s supporterklubb som hjälpte mig att bli polisman i Motala. Polisstyrelsens ordförande Assar Bergqvist var med mig på anställningssamtalet hos polischefen Torsten Skoog.
*
Mina jag samtalade. Mitt osäkra och negativa fick mig att tänka: 
– Vad ska jag göra om jag inte får tjänsten. Jag är nygift. Ett barn på väg. Ingen bostad har vi. Inget annat jobb. Ingen annan erfarenhet har jag än att jag i min ungdom jobbat några år i jordbruket i Frödinge.
Med mitt positiva jag tänkte jag:
– MAIF kan gå upp i allsvenskan. Det jag drömt kan bli sant här i Motala.
*
Polischefen talade på ett sätt som om han satt i himlen och talade till mig på jorden.
– Ja ha. Ja ha! Det räcker inte bara med att kunna spela fotboll för att bli polis. Vad har Knut för övriga meriter för tjänsten? sa polischefen Skoog högdraget.
– Jag har gått tre år på Lunnevad folkhögskola. 
Jag visade betygen. Polischefen Skoog tittade på dem och nickade nöjd.
– Vi vet att Knut är en omtyckt kamrat och vi tror att han blir en bra polis. Därför rekommenderar jag honom som polisnämndens ordförande, sa Assar Bergqvist.
Det gjorde intryck. Jag fick tjänsten medan vi var hos polischefen. 
*
Jag fick också hjälp av supporterklubben att köpa ett litet hus i Råssnäs vid Vätterns strand. Det nya livet kunde börja. Den 4 augusti 1957 fick jag debutera i allsvenskan mot IFK Göteborg. 2-2 blev resultatet. Drömmen gick i uppfyllelse tack var att mitt drömjag manat på mig och sagt att jag aldrig får ge upp.
*
Dessa mina samtal har jag burit med mig genom livet. Mina negativa tankar har ofta tagit över. Jag har ibland känt mig oduglig och otillräcklig. Mitt positiva jag har fått mig att tänka:
– Jag duger. Jag ska göra det jag vill göra. Jag måste stiga fram och föra fram det jag vill ha sagt eller gjort. Fega människor kommer inte ur fläcken i livet. De hamnar på efterkälken.
– Var försiktig med vad du gör. Du kan göra fel, säger ibland mitt defensiva jag.
Mitt positiva jag får mig att tänka:
– Det är klart jag kommer att göra fel men om jag inte tar egna initiativ blir inget gjort. Jag missar att utveckla mig. Jag missar glädjen att lyckas göra något bra.
*
Men det är inte bara i stora, svåra val jag har samtal med mig själv. Jag har dem varje minut. Jag behöver tvivla en stund innan jag bestämmer vad jag ska göra för att -helst - välja rätt. Trevlig torsdag. /Knut K

Höstvisa av Tove Jansson

Kåseri nr 343

tovejanssonJag lyssnade på Tove Janssons vackra höstvisa med sång av Zarah Leander. Refrängen är så här:
”Skynda dig älskade. Skynda att älska
Dagarna mörkna minut för minut
Tänd våra ljus
Det är nära till natten 
Snart är den blommande sommarn slut. ”
*
Jag skulle vilja byta ut ett ord i första raden och skriva:
”Skynda dig mänska. Skynda att älska……”
*
Vi behöver älska. Vi behöver kärleken. Vi behöver tända våra vishetsljus för att bemöta hatet och våldet i världen. 
Hatet och våldet breder också ut sig nära oss på gator och torg och i städernas bostadsområden.
*
Vi läser om unga människor som hittas ihjälskjutna i olika förorter. Vi läser om män som misshandlar och mördar sina kvinnor. Vi läser om familjer som mördar unga flickor och kallar det hederskultur. Vi läser om kvinnor som ligger döda på marken efter fall från höga höjder. Vem gjorde att kvinnorna föll till marken till en säker död?
Ingen vet.
Kanske gjorde de själva att de föll?
Kanske inte.

”Skynda dig mänska. Skynda att älska……”
Världen mörknar minut för minut. 
*
Vem vill se när en skicklig nyhetsberättande journalist får sitt huvud avskuret. Vem vill acceptera att miljontals människor drivs på flykt och får leva sina liv i hunger och elände. Vem vill se barnen i flyktinglägren dö i sina mödrars famnar. 
Jag hoppas ingen vill se det. 
Jag hoppas ingen vill acceptera det som nyligen skett och sker.
*
Jag vet att jag har fel. 
Mördarna gläds åt sina mord. 
Fanatiker gläds åt att se sina religionsmotståndare fly.
Fanatikerna vill skapa en annan levnadskultur i världen där deras lagar tar bort kvinnors rätt att leva sina egna liv i frihet. Det fria livet för människorna håller på att ebba ut i vissa länder.
*
Skynda dig mänska. Skynda att älska
Dagarna mörkna minut för minut
Tänd våra ljus
Det är nära till natten 
Snart kan den blomstrande friheten ta slut. ”
*
Män och kvinnor har samma värde, rättigheter och skyldigheter. Det är jämställdhetens grundlag. Det kan ingen religion eller diktatur sätta sig över.
Det blomstrande fria människolivet får aldrig ta slut.
*
Det finns sätt att leva där människorna är fria och friheten omfattar alla. 
Vill vi ha det så?
Vad gör vi i så fall?
Vem gör vad. 
Vem vill verka för att det fria livet för alla människor på vår jord ska fortsätta att utvecklas?
Vill du stå upp för alla folks frihet?
Tveksamhet råder hos folk i många länder.
*
Våra frihetsmål skall vara ”att vi får leva samman med varandra”
I fred och frihet
*
Vi får aldrig ge upp trots att vägen är lång till en bättre värld.
Tänd våra frihets- och kärleksljus.
Låt dem lysa tills den nya morgonen gryr. /Knut K

Du Gamle Man

Kåseri nr 342

Jag ser dig Gamle Man komma gående med käpp på Drottninggatan i Stockholm. Du haltar på ditt vänstra ben. Du stannar vid rött ljus vid övergångsstället över Klarabergsvägen. Du blir omringad av medmänniskor. När det gröna ljuset tänds går du över gatan. 
I din takt. 
Du blir passerad av alla och hinner lagom över gatan tills trafikljuset slår över till rött. Du stannar vid Åhléns och ser dig omkring. Medmänniskorna omkring dig har kommit till Stockholm från olika delar av Sverige – och världen.
*
Du känner inte igen ditt land. Du känner dig som du kände dig när du för länge sedan besökte Rom. Alla som då fanns omkring dig på gatorna var främlingar. Nu känner du nästan likadant. 
*
Du kom till Stockholm för några timmar sedan - med en teaterbuss. På ett hotell på Kungsholmen ska du sova kommande natt. Din dotter är med dig på resan men hon ville gå ett varv i affärerna. Du ville känna stämningen på stan. Ni bestämde att ni skulle mötas på konserthustrappan på Hötorget vid tvåtiden på eftermiddagen. 
*
1933 är du född. I Småland. Du var i Stockholm 1964. Det är sextio år sedan. Det är en lång tid. Mycket har hänt. På en bänk som finns i mitten gatan sätter du dig och ser dig omkring. Käppen håller du med båda händerna som stöd under hakan. Din hatt skärmar av den starka solen. Människor går i olika riktningar: Framåt och tillbaka - och bort. Dina tankar släpper du fria. Du tänker så här:
– Hur kan så många vara ute på stan vid den här tiden? Arbetar inte folk på dagarna. Första tiden av mitt arbetsliv började jobba sju på morgnarna och slutade fem på eftermiddagen. Lördagarna slutade vi klockan ett. Under ungdomstiden staplade jag bräder vid ett litet sågverk, fick muskler och mådde bra av arbetet. Jag kände mellan virkesstaplarna doften av skog, virke, sågspån och kåda. Jag upplevde kamratskap mellan oss som arbetade vid sågen. Ägaren tjänade pengar på oss. Det var han nöjd med. Han störde oss inte nämnvärt. Vi fick löner efter avtal. 
*
Senare i livet har jag haft många yrken tills jag fyllde sextiofem år och fick pension. Jag var inte sjuk mer än några dagar under mitt långa arbetsliv. Genom mina arbeten klarade jag i min ungdom försörjningen av mig själv och senare också av min familj.

Det är tankar du tänker när du sitter på en bänk på Drottninggatan i Stockholm.
*
Du hör folk tala omkring dig. Många talar utländska språk. Du reagerar positivt när du hör svenska språket talas. Du ska veta Gamle Man att det är det nya Sverige du bor i nu. Vissa av världens folk har varit grymma och tvingat medmänniskor på flykt. Många flyktingar har kommit till Sverige. Flera skall komma i år och nästa år. Du har inget emot att flyktingar får fristad i ditt land men är litet orolig över att så många kommer på så kort tid. Alla som kommer hit måste få lära sig svenska språket. Det är du mycket bestämd över.
– Svenska språket kan förena alla i Sverige boende både socialt och i arbetslivet. Om vi inte kan tala med varandra blir vi ett delat land.
*
Så tänker du. 
*
Du reser dig från bänken och börjar gå med din käpp som stöd. Du går i riktning mot Hötorget där du skall möta din dotter. Du är gammal nu Gamle Man. Inte i att tänka, förstå och hänga med i det som händer. Men du känner att kroppen förändrats. Livet har sin gång från början till slut. Nu är du närmare slutet än början 
*
Du är ganska nöjd med ditt långa liv. Din hustru är i samma ålder som du. Ni har varandra. Hon är inte med på resan till Stockholm. Hon vill ta det lugnt i helgen. Du känner en kärlekens sträng som går till ditt hjärta vibrera när du tänker på din hustru.
*
Du vandrar vidare. Solen skiner på dig och din dotter när ni senare möts framför konserthuset på Hötorget i Stockholm. /Knut K

Vi åkte klockan nio till Kolmårdens djurpark.

Kåseri nr 341

Vi blev bjudna av vår dotter Maria att åka med henne, hennes son Patrik och Patriks sambo Michaela till Kolmården i Östergötland. Regnet hade öst ner men när vi åkte drog andra moln än regnmoln in över oss. Regnet försvann. På vägen till Kolmården kunde vi ibland se blå himmel. I våra sinnen rådde förväntan och glädje.
*
På grund av mina fotbollsskadade knän fick vi ta bilen in på området och kunde parkera nära de olika visningsobjekten. Vi följde skyltarna med ordet KÖRVÄG. Detta fungerade mycket bra. Jag kan redan nu berätta att allt denna dag i Kolmårdens Djurpark fungerade mycket bra. Toaletter fanns tillräckligt. De var välskötta. Allt var verkligen bra denna söndag.
*
kolmardenDjurparken ligger inbäddad i Kolmårdskogen. Jag kände som om vi kunde möta djur var som helst. Inte bara i inhägnaderna. Vid första ”stoppet” såg vi vildsvinen och Lodjuren. Ett av Lodjuren fräste åt oss. Det gjorde han rätt i. Vi störde hans söndagsro. Innan vi drog vidare åt vi Anne-Maries mycket goda ”matsäck”. Vi satt bland björkar, tallar och granar vid ett utplacerat fast bord och njöt av naturen, av varandra och av maten. Till och med solen lyste på oss. Vi gladdes åt att vi fanns till. 
*
Folk strömmade förbi där vi satt. Många hade hyrt små kärror. På kärrorna drog de barn och kläder och matsäckskorgar. Hela skogen fylldes av glädje. Mor och farföräldrar var på utflykt med sina barnbarn. Föräldrar i olika åldrar tog hand om sina älskade ”telningar”. Många barn gladdes tillsammans med oss denna sköna söndag i Kolmårdens djurpark.
*
Klockan 13:00 satt vi och väntade på delfinerna. Genom att vi förköpt våra biljetter fick vi gå in först. En underbar stämning mötte oss. Vi satt som i ett Piratskepp. Skeppet hade en oval bassäng med blått vatten i. I vattnet värmde delfinerna upp. Lekfullt. Mjuk musik från filmen om Lejonkungen spelades. När föreställningen började drogs motsatta långväggen bort och vi kunde se ett panorama om rymden med stjärnor och planeter. Efter en stund släpptes vi av på jorden och föreställningen kunde börja.
*
Det blev en föreställnig som egentligen inte går att föreställa sig. Det delfinerna och deras mänskliga kamrater gjorde framför oss borde inte kunna utföras. Men det gjordes ändå. Det utfördes med en skicklighet som inte är av denna världen. Men det var i denna världen vi fick uppleva denna föreställning. Applåderna rungade i den fullsatta lokalen. Musiken och sången och delfinerna och de medverkande människorna lyfte oss nästan från bänkarna.
*
Vi såg volter, skruvar, höga hopp. Vi såg delfiner som pussade sina människokamrater medan de simmade tillsammans i vattnet. Vi såg delfiner som lyfte sina människovänner högt upp i luften och simmade med dem så genom hela bassängen.
– Hur är det möjligt att träna in detta? Frågade jag mig själv. Den frågan kan jag inte besvara. Jag kan bara berätta att det vi såg var mycket bra och verkligen sevärt.
*
Jag måste också berätta om färden i gondolerna på linbanan. Vi ”flöt fram” mellan stolparna högt upp i luften och såg de många djuren på marken. Jag kan inte räkna upp dem alla, djuren vi såg. Lejonen låg och latade sig. Giraffen med sin långa hals räckte inte upp till oss. Patrik berättade när vi satt i gondolen att giraffen inte har fler halskontor än vi människor har. 
Vi hade en mycket vacker utsikt över Bråviken som är en vik av havet Östersjön. Vi såg de milsvida skogarna omkring Kolmården.
Vi anade den stora staden Norrköping i fjärran.
*
Innan vi åkte hem besökte vi Barnens Lantgård där smådjur gick omkring och lät sig klappas av barnen - och av vuxna. Denna Lantgård är en viktig del av Kolmården djurparks verksamheter. Barn får känna närhet till djuren. Det är viktigt att vi alla lär oss att djuren har samma rätt till vår jord som vi människor har.
*
Det var berättelsen om resan till Kolmårdens djurpark. Vi åkte klockan nio den 29 juni 2014 till Kolmårdens djurpark. Klockan var kväll när vi kom hem igen./ Knut K

Karin Boye och jag har skrivit om livet och om fotboll.

Kåseri nr 340

”Visst gör det ont när knoppar brister
Varför skulle annars våren tveka, skrev Karin Boye för länge sedan. 
”Visst gör det ont när fotbollsspelare faller. Varför skulle de annars bli liggande på marken efter olika sammanstötningar under VM-matcherna, skriver jag i dag.
*
Det onda går över snabbt hos fotbollsspelarna när domaren blåst frispark. Smärtan är borta en halv minut senare. Spelet går vidare i 2014 års världsmästerskap i fotbollens ädla konst.
Jag ser en del matcher. 
*
fotbollsspelareJag gillar inte när fotbollsspelare blir skådespelare och slänger sig i gräset vid minsta stöt.
Jag gillar inte när lagen inte spelar framåt utan håller på och rullar bollen mellan backarna och målvakten. Det är inte det lag som håller bollen längst inom laget som vinner matcherna. Det är de lag som gör mest mål som vinner. 
*
Storlag som Spanien, England, Italien, Belgien har hamnat på efterkälken. Andra landslag från andra delar av världen har ryckt fram och visat att de inte är några nybörjare. Det är bra för fotbollen i världen att det är så. Holland, Tyskland och Frankrike gör mål och håller den europeiska äran på topp. De andra fyra lagen jag räknat upp är stora besvikelser.
*
Fotboll är min sport. Jag spelade slut på mina knän och har svårt att gå i trappor i dag. Jag ångrar inte en minut av den tid jag tilldelade min sport, fotboll. 
*
Tänk er med mig hur det kändes att fylla femton år och just den dagen få debutera som högerinner i mitt älskade småländska lag Frödinge-Brantestad Sportklubb. 
Jag fick känna vad fotbollsframgångsglädje var redan i unga år.
*
Jag drömde i min ungdom om att en gång få spela fotboll i allsvenskan. 
En galen dröm tyckte många.
En omöjlig dröm tyckte andra,
En möjlig dröm, tänkte jag.
*
Jag drog ut i världen. Till BK Kenty i Linköping. Mitt sikte var inställt. Jag hade tur och fick en bra tränare. Han heter Torsten Karlsson. Han blev min vän och medmänniska. Torsten är död nu. Men min tacksamhet mot honom lever vidare i min hjärna. Han hjälpte mig att ta steg för steg mot allsvenskan.
*
De 4 augusti 1957 fyllde jag 24 år. På den födelsedagen fick jag debutera i allsvenskan med Motala AIF.
Min galna dröm var uppfylld.
Tänk er hur det kändes för mig att springa in på Idrottsparken i Motala inför cirka nio tusen åskådare - och samtidigt ha nått mitt mål. Min tid i MAIF blev inte lång men jag hade nått dit jag ville. Det räckte för mig att nå det jag nådde. 
*
Jag styrde in på andra karriärer och fick många nya mål att nå. Jag har nått många av mina mål som jag inte ska skriva om i dag. I dag tänkte jag skriva det jag nu har skrivit. Det får räcka för i dag. En mening till:
-Jag slängde mig aldrig i gräset för att få frispark eller straff. 
Jag slängde mig aldrig i gräset och låtsades ha ont. 
Jag hängde och drog inte i motståndarna tröjor när jag inte hann med.
*
Jag tycker inte om spelare som fuskar.
Fusk är fult var det sticker upp sitt tryne.
*
Nu har solen tänt sitt ljus.Den nya sommardagen är här med nya möjligheter och nya fotbollsmatcher.
En glad, vacker och fotbollsspännande vecka önskar jag alla./Knut K

Birgers testamente

Kåseri nr 339

Albysjön ligger spegelblank i dag. Solen skiner. Vinden vilar. Vi har sommar. Livet i naturen runt om oss är underbart. Blommorna blommar och gökarna gal.
– Hur är det att åldras i denna vackra tid? tänker jag för mig själv.
– Det måste undersökas, tänker jag vidare.
*
Jag skapar i en berättelse en man som heter Hans Birger Adolf Nilsson. Han är född 1934. Min påhittade mans vardagsnamn är Birger. Birger får själv berätta om sitt liv.

Monolog av Birger.
*
”Jag föddes i Småland. Mina föräldrar hade en liten gård. Vi var inte fattiga. Men inte heller rika. Vi levde så att vi överlevde. Nu när jag i dag ser tillbaka på mitt liv känner jag kärleken till mina föräldrar starkt. Mycket starkt.
De gav mig en bra start i livet men att få studera i skolor efter folkskolan var inte att tänka på. Jag måste arbeta och tjäna pengar till mitt uppehälle.
*
braderJag fick jobb på ett sågverk när jag var femton år. Jag staplade bräder och virke. Det var ett friskt jobb. Sågen låg mitt inne i en skog. Det nysågade virket luktade gott, Vi som arbetade på sågen satt om vårarna med ryggarna mot brädstaplarna och åt vår matsäck. Vårsolen lyste på oss och gav oss färg. Arbetet krävde styrka i armar och ben men det var aldrig så slitigt att det förstörde min kropp. Arbetet byggde upp mig. Det hade jag nytta av när jag spelade fotboll. Jag hade en dröm att få spela fotboll i allsvenskan.
Jag nådde dit men det är en annan historia. I dag ska jag berätta hur jag Birger, känner att bli äldre.
*
Livet har gett mig vida gränser att vistas inom. Mitt fotbollskunnande gav mig möjligheter till utbildning och bra jobb. Jag fick med tiden ännu intressantare jobb med bättre och bättre lön. Jag har gått på livets trappstege i livets skola och nått ganska högt. Jag har en bra pension.
*
Jag har varit hos en hjärtläkare. Han berättade att mitt hjärta slår ojämnt. Jag har fått veta jag inte kan få någon ny konvertering eftersom förmaket ändrat sin form så att det inte längre är möjligt att genom en elektrisk stöt få hjärtat normalt igen. 
– Ditt hjärta ser i övrigt starkt ut. Du kan leva länge med ditt rytmojämna hjärta, sa läkaren innan han sa adjö. Och gick. 
*
I förra veckan var jag hos en ortoped och visade mina knän. Knäna är utslitna och jag har artros.
– Vi kan operera ditt högra knä som är sämst men jag tycker du ska träna knäna istället. Du behöver inte vara rädd om det gör ont när du tränar. Du kan inte göra knäskadorna värre än de är. 
Jag började träna och tränar varje dag. Bättre har knäna blivit men inte är de bra. Jag vet att de inte heller kan bli bra. Men bättre kan de bli. Med träning.

Jag har också problem med solskador på bröst och i ansiktet. Jag går för det också. Hos en hudspecialist. 
*
När jag går känns det som om jag har kuddar under fötterna. Fötterna och benen svullnar. Någon bot för det utöver medicinering finns tydligen inte.
*
När jag träffar folk frågar de;
– Hur mår du? Är det bra? 
De säger det som en hälsning. Egentligen vill de inte veta hur jag mår. De lyssnar inte på mitt svar. Ibland brukar jag säga:
– Jag har hittat gränserna för min förmåga att leva. Jag försöker leva så bra som möjligt inom de gränserna.
– Det låter klokt får jag till svar.
*
Som avslutning på min, Birgers, monolog vill jag säga till alla som åldras:
– Kämpa emot krämpor och sjudomar så mycket ni kan. Ge inte upp. Träna hjärnan. Den vill vara igång. Om den inte används rostar den igen. Håll även kroppen i gång, Muskler och ben behöver röra sig. Lev i vänskap med ditt åldrande. Du blir aldrig mer yngre men du kan leva bra om du håller igång och inte går omkring och klagar på allt. Du kan leva bra om du tar tillvara det fantastiska livet ger. Jag mår lika bra nu som när jag satt och drack matsäckskaffe med ryggen mot en brädstapel i en såg i Småland när jag var sjutton år. Att vi åldras kan vi inte göra något åt men vad vi gör medan vi åldras det kan vi göra mycket åt. 
Jag Birger säger som avslutning:
-Lycka till. Ta vara på varje minut alla ni som blir äldre för varje dag som går. Den maningen gäller alla. 
*
Detta är skrivet åt Birger av/Knut K

Sommar vid Slagsta strand

Kåseri nr 338

hareNu är den sköna sommaren här med sol och vita moln.
Nu är den sköna sommaren här med solnedgång i gult som guld.
Nu är den sköna sommaren här.
Visst är det så.
*
Vi tog bilen och åkte några minuter till Slagsta som ligger vid Mälarens strand. Från Slagsta går färjor ständigt på dagtid till och från Ekerö. 
*
Kvällen var fortfarande varm när vi parkerade bilen. Vi mötte en harunge när vi kom till skogsremsan vid Slagstabadet. Han gjorde sig ingen brådska med att gömma sig. Han såg ut att säga med sitt kroppsspråk:
– Den här skogsremsan är min. Jag bor här.
I den remsan är skogen skyddad. Ingen rensning görs. Om ett träd faller får det ligga och ruttna. De ruttnande träden är många insekters hem. 
*
Träd står vid träd. Buske invid buske. Dessa står så tätt att det är omöjligt att gå på någon annan plats än på den stig som går rakt igenom skogsremsan. Jag får känslan av urskog när jag ser höga träd och vida buskar som blommar vackert.
*
Harungen sätter sig på baken och tittar på oss som om han tänker:
– Titta så vacker jag är. Titta så lätt jag skuttar med mina långa bakben men nu har ni sett nog av mig. Nu kan ni gå så jag får lugn och ro och kan skutta omkring var och hur jag vill i min urtäta skogsremsa. 
*
Vi ser att en skata byggt bo. Hon sitter på en gren intill boet och skrattar åt oss. Hon säger:
– Har ni sett vilket fint skatbo jag har. Det är i flera våningar. Ser ni det? Där kläcks mina ägg. Där ser mina ungar dagens ljus för första gången. Visst, ni tycker väl jag bara ärr en skata men jag har en vackrare fjäderdräkt än ni har. Jag är svart och vit. Jag är en stilig fågel, Vad har ni för färger? En mörkblå jacka och ljusa byxor har du Knut. Är det lämpliga kläder att ha när du ska möta sommarkvällen i Slagsta?
*
Vi hör småfåglar kvittra och sjunga i den täta skogsremsan och ser dem hoppa omkring på grenarna. Jag tänker för mig själv:
– Detta är också jorden. Vi människor tillhör jorden men det gör också skatorna, småfåglarna och hararna och alla andra djur. Det gör också skogarna med all sin växtlighet. Det gör Mälaren och allt vattnet på vårt runda snurrande klot.
Jag fick en lyckokänsla när jag tänkte så. 
Var kom den ifrån?
*
Vi går förbi badets sandstrand där fyra unga tjejer sitter på filtar och spelar kort. Vi går den stig som löper efter Mälaren. Efter en stunds promenad sätter vi oss på en parksoffa och ser ut över Mälaren. Denna del av Mälaren har många öar. De lyser i olika gröna färger. Blåsten är ringa. Vattnet ligger blankt och stilla när inte förbipasserande båtar rör upp vågor omkring sig. Vi ser flera båtar passera. När jag ser småbåtarna glida fram på Mälaren får jag skönhetskänslor i min kropp.
*
En Andhona simmar med fem ungar genom vassen. Hon får ensam ta hand om ungarna. En Andhane simmar i annan vass långt från honan. Är han ute och leker på egen hand medan honan kärleksfullt passar sina fem ungar?
En fråga bara.
*
Kvällssolen färgar landskapet rödaktigt. Vi tar in det vackra vi ser omkring oss. Vi njuter av den verklighet vi känner.
*
Nu är den sköna sommaren här med sol och vita moln.
Nu är den sköna sommaren här med solnedgång i gult som guld.
Nu är den sköna sommaren här.
Visst är det så.
*
Med hälsningar från Slagsta strand söder om Stockholm denna sommarlika tid. Se, känn och njut/Knut K

Solen tittar fram ovanför Klivinge

Kåseri nr 337

klivingeSolen tittar fram genom gluggarna i Molntäcket över Klivinge där vi är just denna dag. Gräset är fortfarande blött efter nattens regn. Blåsten har stillnat från i går. Löven rör sig i sakta mak. 
*
Jordgubbslandet som vi rensade i går från tistel och kvickrot visar stolt upp sina vackert blommande plantor.
Ägaren till Klivinge Lars får säkert mycket jordgubbar även i år.
*
Potatisblasten sticker upp sina gröna huvuden över lerjorden. De är vackra att se på. Plantorna har lång väg att gå innan de blommar. Ännu längre är vägen tills Lars kan plocka färskpotatis från landet. 
*
Rädisorna kan vi äta redan i dag. De är inte stora – men goda.
*
Jag vet att Lars tycker om att äta det han själv odlat fram på Klivinge gård. Egen produktion ger en härlig självkänsla.
*
Småfåglarna äter från sitt matbord. Herr Fasan går runt i trädgården och spelar på sitt ovanliga instrument. Han lyser i sina vackra färger. Honan är inte lika färggrann, Hon är grå - och tyst.
*
En liten saga berättas för mig. Den är så här:
*
Mäktig står Asken Yggdrasil på Klivinger gård. Den har mycket kraftig stam, tjocka och långa grenar. Den dominerar fullständigt sin del av trädgården
*
Bredvid den stora Asken Yggdrasil står en liten ek.
Den verkar ha gått vilse i lövträdvärlden.
Jag frågar:
– Vad gör du här du lilla ek. Du syns knappt. Yggdrasil är stor. Mycket stor. Vad kan det bli av dig? Du är så liten till växten. Du märks knappt i din del av lövträdgården. 
– Visst jag är liten men ser ni inte att jag är vacker och full av liv. Se på mina löv hur fint de är formade.
– Visst är du vacker men vad hjälper det mot dem som är stora och gamla och levnadsvisa. Du vet inget om världen om du jämförs med Yggdrasil som är stor och kan och vet så mycket.
– Jag beundrar Yggdrasil men jag har något hon inte har.
– Vaddå? 
– Jag är ung.
– Vad vill du säga med det. Alla har varit unga. Även Asken Yggdrasil.
– Det kan hända men det finns en skillnad mellan mig och dem som varit unga.
– Vad då.
– Jag är ung nu.
*
När hon sagt detta rörde vinden om i hennes lövprakt. Den lilla eken var verkligen vacker. Yggdrasil spelade upp en melodi med sina löv. Jag stod bara och njöt av allt det vackra jag fick vara med om. När musiken tystnat sa Yggdrasil:
– Ni människor måste se skönheten och kraften hos era unga och stödja dem den tid de behöver stöd. Det är de unga som är framtiden. Vi äldre behövs för att lära de unga grunderna i det vi byggt upp, visa styrkan vi har och kunskaperna vi lärt in - som vi skall lära ut till de unga. De ungas lust och livsglädje är framtiden för vår jord.
– Jag har hört av vinden att ni människor inte har förstått att ungdomar behövs just för att de är unga. De äldre behövs för att föra kunskaper och levnadskulturer vidare. Vi unga behövs för att trygga framtiden på jorden, säger den lilla vackra eken.
*
Just när eken säger detta kommer herr Fasan och spelar sin vassa melodislinga. Solen tittar ner på oss
*
Sagoaudiensen i trägården är slut. Jag sätter mig på en soffa i trädgården och känner att jag tillhör naturen. Jag är en i gruppen äldre i samhället. Jag är glad. Jag känner att jag finns till och behövs./Knut K

Från trygghetslandet till orosländerna - Livstankar på Mors Dag

Kåseri nr 336

När jag var ung. 
Mycket ung.
ville jag gå ut i världen
Jag frågade min mor om råd.
Hon sa:
– Världen finns här.
Här är lugnt och stilla
Här är frid och fröjd
Här kan du mogna och växa
Här kan du bli man.
*
”Gud vare med dig.”
Säger jag om du går.
*
Jag gick ur det trygga hemmet till platser jag aldrig varit förut.
Jag fann nya hem och människor med kärlek i.
Jag fann att människor, även i det nya, kunde tycka om varann.
Jag fann i det dagliga umgänget mellan människor också hat och våld och hänsynslöshet. 
Det var nytt för mig. 
Så hade inte första delen av mitt liv varit.
Jag tyckte att alla skulle vara vänner. 
Men så enkelt var inte livet.
Det fick jag lära mig.
*
– Var ärlig och gör alltid ditt bästa, manade mig far och mor.
Jag gjorde så gott jag kunde. 
Det räckte inte alltid
Men det räckte en bit på vägen till framgång i mina yrken.

Jag kom från trygghetslanden och har gått vägar som sträcker sig in i oros- och osäkerhetsländerna.
Nu har jag gått på livets vägar. 
Ganska länge
I en riktning.
Mot ett fjärran mål.
Vägarna har varit svåra att gå.
Men inte omöjliga.
Mina vägar har legat orörda framför mig.
Men inte tomma 
Jag har på fått välja vad jag ska göra.
Allt har inte varit valbart.
När jag inte valt har jag förts med i livets stora fors
– i en riktnig.
*
De oupplevda vägarna har lockat ut min längtan till det jag vill göra men ännu inte gjort. 
Jag har aktat mig för att bli dumdristig.
Alltid har jag inte lyckats med det.
*
Jag vände åter till min trygghetsbygd och hälsade på. 
Min mor var inte hemma då
Hon vet inte hur det gick med mitt liv men jag vet att jag fortfarande har kvar av den kärlek hon gav.
Hon sa,
”Gud vare med dig”
när jag drog ut i Världen. 
Hon trodde på Gud och menade vad hon sa.
Mors kärlek till mig brinner ännu i mitt hjärta. 
Jag tar av den varje dag till mina nära och kära.
*
Jag vill också ge kärlek till andra. 
Även till dem som inte vill ha den.
Men det är svårt att ta sig in i låsta utrymmen.
Jag har lärt mig att min kärleks nyckel inte passar i alla lås.
Jag här lärt mig att det inte räcker med att byta nyckel till de stängda låsen. Låsen måste också förändras.
*
MORS DAG började med sol från skyn och glitter i Albysjön / Knut K

Lördagsförmiddag i Landet Fantasia

Kåseri nr 335

rullstol solnedgangJag satt förra lördagens förmiddag på min bänk i Landet Fantasia. Solen sken. Några sommarmoln gled förbi över mitt huvud. Musiken som spelades var Lindbergs ”En gammal fäbodspsalm från Dalarna”. Mycket stämningsfull är den psalmen
*
En kvinna i rullstol kom rullande till min bänk. Hon var medelålders. Trevligt klädd. Inte dyrbart men smakfullt. Hon hade mellanblont vackert hår.
– Jag heter Malin så hon. Jag vet att du heter Knut och att du skriver kåserier. Jag vill be dig lyssna på mig en stund.
Jag nickade till svar. Malin sa.
– Alla har vi behov av att skapa något medan vi lever. 
Kanske vill vi sjunga i kör. 
Kanske vill vi komponera en sång, skriva en dikt, spela teater eller måla en bild. 
Kanske vill vi knyppla en duk. Laga god mat. Odla blommor. Skaffa oss bra kunskaper i Livets skola.
Kanske vill vi resa till platser där vi inte bor. 
Alla har vi behov av att söka oss fram i livet och finna det vi kan utveckla hos oss själva.
Malin gjorde en kort paus innan hon fortsatte:
– Även de som inte har röst och inte kan tala för sig vill skapa under sin livstid. 
Hon tystnade och tvekade som om hon var undrande över om jag lyssnade
Jag nickade uppmuntrande mot henne. Malin fortsatte:
– De som är tysta och saknar röst att tala för sig behöver hjälp med att få sina röster hörda. 
Paus igen. Hon frågade:
– Lyssnar du och förstår vad jag säger? 
– Ja
– Det är många som inte förstår vilka viktiga ytterligare behov som finns i samhället.
– Jag lyssnar. Fortsätt, sa jag.
– Nu lever vissa medborgare i Sverige utanför samhällslivets aktivaste gränser. 
Många är sjuka och arbetslösa.
Många har inte full arbetsförmåga. 
Många finns men syns inte.
Somliga i det politiska etablissemanget vill helst inte att de osynliga ska synas. Utanförstatistiken försämras nämligen om de osynliga syns för mycket.
Kort paus igen

De som har stark röst talar och krusar för dem som vill ha mer att lägga till det överflöd de redan har. De som inte är med i samhällets innersta kretsar kallas lata av somliga politiker som bestämmer i samhället.
Paus. 
Malin vekade några sekunder
– Jag lyssnar, sa jag igen
– Jag har skrivit ner några tankar. Vill du höra? 
Jag nickade. Malin sa:
*
”De som skriker högst blir belönade för sin röst 
De belönade blir serverade framgångsord vid de styrandes framgångsbord.
De tysta hamnar utanför.
Utan röst blir ingen hörd
*
Ge de tysta av dina ord så de orkar kämpa för sin rätt.
Den rätta rätten känner inte klass
Ge röstkraft där den bäst behövs.
Utan ordkraft blir ingen hörd.
Ge din röst till dem som inte hörs.”
*
Malin tystnade. Hon såg på mig länge med sina klara ögon sedan rullade hon i väg med sin rullstol mot solen och försvann. Musiken som spelades när hon lämnade mig var Schuberts Ave Maria.
*
Jag flyttade mig på bänken så jag satt med hela kroppen i skuggan. Jag ville inte vara i solen för länge. Jag tänkte länge på vad Malin sagt/. Knut K

En stund i livet i Klara kyrka

Kåseri nr 334

klarakyrkaNär skall vi trösta en medmänniska? Om det handlar detta kåseri.
Jag berättar som om händelsen vore i dag.
*
Följ med mig till Klara vackra kyrka i Stockholm. Ja går dit för att lyssna på orgelmusik. Jag vill också känna den sköna stämning som alltid finns i den kyrkan.
*
Orgelmusiken fyller kyrkan. Tonerna stiger mot kupolerna. Konstverken når mina ögon med sina varma färger. Musiken fyller mina öron.
Hjärnan känner välbehag.
Jag känner mig helt fri. 
Jag njuter.
Plötsligt hör jag något annat ljud än musik. Ljudet kommer från en bänk till vänster om kyrkans mittgång. Bänken är i samma rad som min.
– Vad ser jag?
– Jag ser och hör en syster som gråter. 
– Varför gråter du min syster? Det undrar jag.
Kvinnan sitter ensam i bänkraden. 
– Ska jag försöka trösta henne? Tänker jag.
Jag ser på henne men jag sitter kvar där jag sitter.
*
Jag är en medmänska som dinglar runt en stund hängande i livets trådar. 
Jag vet just nu inte vad jag vill.
Ska jag trösta eller inte trösta. 
Det är frågan.
För mig.
*
Jag hör min medmänniskas gråt tydligare nu. Hon torkar sitt ansikte med en elegant näsduk med påsydda spetsar.
Jag skriver i min anteckningsbok det som händer i Klara Kyrka. Jag skriver för att senare kunna berätta om spänningen som nu finns i kyrkan.
Jag får skriva en krönika om besöket och systerns gråt när jag kommer hem.
*
Medmänniskans gråt är häftigare nu. Min hjärna säger:
– Min människosyster har troligen gått till kyrkan för att få vara ensam med sin sorg eller ledsenhet. Människor går i kyrkan när de är ledsna. När katastrofer inträffar söker många sig till kyrkorna runt om i Sverige och även ute i världen där kristna traditioner uppehålls och är kultur. 
*
Min gråtande människosyster vill kanske gråta ut och sedan hitta sig själv och sin glädje igen. 
– Vi känner inte varandra. Jag kan inte tränga mig på en främmande, ledsen människa hur som helst. 
Så tänker jag.
– Är jag feg som inte går fram till henne och frågar varför hon gråter?
Så tänker jag också.
Orgelmusiken är stark nu. Nästan ödesmättad. Kyrkan är så fylld av stark musik att den kan spricka.
Jag känner så.
*
Mitt i den högsta volymen musik reser sig den gråtande systern från sin plats. När hon kommer fram till mig säger hon samtidigt som hon ger mig ett sorgset leende:
– Tack för att du såg och tänkte på mig. Jag kände som om du deltog i min sorg.
När hon sagt detta gick hon ut ur kyrkan.
*
Jag funderade på och funderar fortfarande över om livssystern verkligen kunde känna att jag tänkte på och tyckte synd om henne.
*
När den gråtande systern gått ut ur kyrkan fortsatte att jag att njuta av orgelmusik.
Tack för att ni följde med mig till Klara vackra kyrka i Stockholm/Knut K

Kan jag tala med mig själv

Kåseri nr 333

dubbelkurtMed solen ljusnar den nya dagen som också lockar med blå himmel. Morgonen fryser naturen med frostig luft. Jag hör genom väggarna på huset, där jag är, fåglarna kvittra och sjunga.
*
Jag ser ut genom ett fönster på vårsommarblomvackra Klivinge gård i Uppsala kommun. 
Backarna i trädgården är fulla av gullvivor och vitsippor. I går när jag gick i trädgården fick jag tänka på var jag satte mina fötter så jag inte trampade ner någon lysande gullviva eller vitvacker vitsippa.
*
”Alla medmänniskor sover nu på morgonen på Klivingegården. 
De sover gott intill en senare morgontimma.” 
Jag och fasantuppen sover inte,
Jag är vaken och skriver.
Fasantuppen är vaken och gal ljudligt.
*
– Varför skriver du? Frågar jag mig själv.
– För att jag tycker om att skriva, får jag till svar.
– Varför pratar du med dig själv? Är nästa fråga jag får.
– Jag har ingen annan att prata med just nu.
– Måste du prata med någon när du skriver?
– Om jag inte pratar med någon blir det jag skriver en monolog. När jag kan tala med någon annan, eller med mig själv, samtidigt som jag skriver, blir det jag skriver en dialog. Jag ställer frågor och får svar, Jag kan, trots att jag är ensam, se ”saker och ting” från flera håll. 
– Har du många jag du kan tala med?
– Har du inte märkt att jag ibland ser saker och upplever händelse från mer än ett håll?
– Jo det har jag väl.
– Det som händer i världen är mycket komplicerat. Våra jag kan inte bara ge ensidigt tänkta svar när vi skall ta ställning till något som är svårt att ta ställning till.
– Kan du ge något exempel?
– Hela världen vimlar av sådana exempel. Jag behöver väl inte räkna upp dem alla. Jag blir sorgsen och nedslagen bara jag tänker på dem. Jag vill inte vara sorgsen och ledsen denna vackra morgon
*
Klivinge gård ligger på ”rena landsbygda”. Jag har ännu på söndagsmorgonen inte hört eller sett någon bil. Inte heller har jag sett någon människa som inte tillhör gården Klivinge. Det är bara småfåglarna och fasantuppen, och jag, som är vakna här omkring. Jag trivs denna vackra morgon bra i den omgivningen
*
Jag ser åter ut genom fönstret framför mig. 
Och blir återigen glad. 
Morgonen är ljus och mycket vacker.
Denna söndag, som ligger framför mig, är en ruta i mitt liv. En ruta som skall fyllas i innan nästa natt kommer. Rutan skall fyllas i med händelser som kommer att beröra mig. Mycket av det som kommer att hända mig, kan och skall, jag välja själv. Mycket av det som händer kan jag inte göra något åt.
*
”Jag flyter fram på livets Flod 
Mot någonting 
Mot någonstans
Det kan jag inte göra något åt. 
Men jag kan göra mycket medan jag flyter.”
*
Jag ska, medan jag flyter, göra många val. Det är bra att jag alltid har mig själv med mig när jag tänker och räknar ut vad jag ska göra och hur jag ska skriva.
Jag är med mig.
Vart jag än går.
Det är väl bra? 
Eller hur?
– Får du alltid bra svar? Frågar mitt jag.
– Om jag alltid får bra svar av mig själv, det vet jag inte, men när något svårt dyker upp tänker jag efter en extra gång i min hjärna innan jag väljer vad jag skall svara,
Oftast tycker jag att jag tänker och väljer rätt.
Min ibland blir det fel.
*
Nu väljer jag att sluta skriva för i dag. Jag slutar med att önska alla en skön och vacker händelserik Majframtid,/Knut K

Jag låter tankarna gå

Kåseri nr 332

blomsterangSå går du upp igen vår sol och ger oss ljus och värme. I dag stiger du upp på en himmel utan moln.
Blommor vänder sig mot dig och följer dig på din färd över himlen. Fåglar sjunger och ger ljud i den stillhet jag befinner mig i på landsbygden Rasbo-Kil utanför Uppsala stad.
*
Jag älskar tystnaden och stillheten som råder här.
Jag älskar trädens vårskira grönska. Även den mycket stora och gamla asken Yggdrasil börjar vakna. Den är stålig där den står och breder ut sina långa grenar.
*
Jag älskar utsikten över åkrarna.
Jag älskar att sitta på en järnsoffa framför gården Klivinge och lägga märke till det som är nära. Jag kan också se det som ligger långt borta.
Jag kan tänka på det som är nära mig. Jag kan tänka på det som ligger längre bort än jag kan se.
Vad tänker jag på när jag tänker?
Hur tänker jag när jag tänker?
*
Vi människor tänker väl inte så ofta på att vi kan tänka. 
Vi bara ”tänker på”. 
Tankarna flyter fram och hjärnorna våra gör oss medvetna om en del av det vi tänkt.
Nya tankar kommer.
Och nya tankar. 
Och nya tankar 
I en aldrig sinande ström.
Har ni tänkt på om ni ”inte tänkt” någon gång när ni är vakna?
-Det har jag inte tänkt på, kanske någon svarar.
Jag har tänkt på det men kan inte ge något definitivt svar på den frågan. Jag vet inte om jag haft några tankeuppehåll. 
*
När jag skriver märker jag att tankar väcks. De kommer fram i hjärnan och blir medveta för mig en kort stund. Om jag inte tar hand om dem försvinner de in i kortminneskamrarna. Nya tankar flödar fram och skjuter bort dem jag inte tagit hand om.
Jag kan ur minneskamrarna återkalla en del av de tankar jag inte tog hand om direkt och gjorde mig medveten om. En del av tankarnas innehåll försvinner bort.
Kanske för alltid.
*
Detta jag skriver nu har jag inte läst i någon filosofi- eller psykologibok. Jag har tänkt fram det ur mitt eget huvud. Jag har lärt mig hur jag upplever att min hjärna fungerar när jag skriver mina kåserier.
*
Så här är det:
– Tankarna föds i min hjärna. Min hjärna gör mig medveten om dem. Jag skriver ner i Facebook det hjärnan bestämt att jag ska skriva. Jag sänder kåserierna till er kära läsare. Somliga av er läser mina tankar.
– Vad var det för konstigt med det? undrar någon.
– Inget konstigt alls, svarar jag, förutom att jag har klätt upp mina tankar i vårt vackra svenska språk och sänt dem till er.
– I de vackra svenskspråkkläderna i dag har jag låtit tankarna gå om det fantastiska att vi kan tänka utan att riktigt veta var tankarna väcks. Ett vet jag om tankefödelse; 
– Tankarna föds någonstans i våra hjärnor ”innan” vi blir medvetna om dem. Det har jag läst i en undersökning som gjorts på studenter i USA. Det har jag också märkt hos mig själv när jag skrivit mina berättelser. 
*
Våra hjärnor är det mest fantastiska som uppfunnits. 
Vem står för den uppfinningen? 
Att kunna tänka är stort. 
För mig och för alla. 
Jag tror inte ”alla vi vet” hur stort det är.
*
Jag låter tankarna vandra vidare denna vackra vårdag med hälsningar./Knut K

Jag vill, på mitt sätt, berätta om en vårpromenad i Vårby gård som ligger på gränsen till Stockholms stad.

Kåseri nr 331

rassnasVi går på Mälarvikens solbelysta stränder. 
Vi ser Mälarvattnet glittra.. 
Färjor går från strand till strand
Slagsta- Ekerö
Ekerö-Slagsta
Tur och retur. 
Retur och tur.
Och tur igen 
tills kvällsbommarna bommar igen
*
Mälarens vik charmar även oss 
som håller till på vikens stränder.
*
Vi ser vitsippornas vackra vita blad och att ”Blåsippor ute i Vårbybackarna står”. De gula Solvändor blommar också och vårlöken.V i såg också violer. Även Pestskråpan är på väg i blom. 
*
Citronfjärilarna flyger fladdrande omkring. En snigel försöker ”snigla” sig upp på en sten med sitt hus på sin rygg. 
Han lyckas kanske nå toppen av stenen
i morgon 
med den fart han inte har.
*
Myrorna har en annan fart. 
De hinner mycket på en dag. 
Det förstår vi när vi ser dem ”dra sina strån till stacken”.
*
På en nygrön gräsplätt spelar Vårby Gårdsborna fotboll spontant.
Barn och vuxna om varandra Sverige och världen i blandning.
Det är som det ”ska va” när allt är bra.
Alla vinner på att de som vill spela fotboll får "va me´" och dribbla, passa och göra mål.
Jag önskar att jag också vore där på planen och att jag, kunde och finge, va me´.
*
Sakta går vi i solen.
Vi smeks av vårens varma vind.
Vi känner ”os” från grilleldarna efter stranden.
Vi ser vuxna personer äta och dricka och barn som leker. 
Vi ser äldre människor gående och stående med kryckor eller käpp. När de går, går de sakta och njuter av att ”de lever och finns” till i den varma vårsolens glans.
*
Vi tillhör folklivet i Vårby Gård denna första riktigt varma vårdag i april. Vårby gård är gammal ”som gatan”. 
Ja, till och med äldre, än gatan. När Vårby gård var ung fanns vägar. 
Inga gator.
Vårby Gård ligger på gränsen till Stockholm och är kanske lika gammalt som Stockholms stolta stad själv är.
*
Vi går hem på solbelysta stränder och ser solglittret i Mälarvikens vatten. 
Vi ser färjor gå från strand till strand
Slagsta- Ekerö
Ekerö-Slagsta
Tur och retur. 
Retur och tur.
Och tur igen 
tills kvällsbommarna bommar igen.
*
När jag stod och njöt av våren vid Mälarens vik mindes jag min älskade hemudde Råssnäs. Jag mindes sipporna och vågorna och stigarna runt Udden. Jag mindes min älskade stad Motala Och jag log av glädje över det jag mindes.
*
Detta upplevdes på påskaftonen år 2014. Jag önskar oss alla i Teaterföreningen i Motala en skön, varm och vacker vår./Knut K

Gustaf Fröding tänker jag på – och på livet

Kåseri nr 330

frodingI dikten ”Den fattige munken från Skara” skriver Gustaf Fröding:
”Den gode han är väl ej så god
som själv han tror i sitt övermod
Den onde han är ej så ond ändå
Som han själv tror, när kvalen slå.
Thy skall du ej mycket berömma
Ej mycket häckla och döma.”
*
Gustaf Fröding levde åren från 1860 till 1911. Han levde med kriser och konflikter och köpte sin kärlek för pengar.
Men Gustaf kunde ändå ta fram det vackra i naturen och hos människorna. Vad sägs om den här versen i dikten ”Vackert väder” där han utnämner sig till Gamle Hurra:
”Gamle Hurra stod på branten
vid sin stugudörr
kanske i hans gamla hjärta
lyste solen, lyste livet
litet varmare än förr
Gamle Hurra, Gamle Hurra 
kanske tänkte han som jag:
Det är ändå skönt att leva
– vilken strålande, orimligt, 
obeskrivligt vacker dag.”
*
Dikten slutar med att hans älskade Alice i en båt är obarmhärtig mot honom. Hon stänker vatten på honom och häcklar honom. Det förtar inte diktens skönhet. Gamle Hurra faller på knä i båten och säger på Romkejsaren Caesars vis:
Även du min.
Även du min
Även du Alice.
*
Varför skriver jag detta?
Det kanske någon undrar.
Jag hittade en bok med Frödings dikter och texter om honom. Jag har alltid gillat min barndomsvän Gustaf Fröding. 
Vänner vill jag skriva om
Och naturen

Just nu vaknar dagen
med morgonrodnad på himlakinderna 
och eldröd färg i trädtopparna 
på andra sidan den blanka,
vackra, lilla Albysjön.
*
”Det är ändå skönt att leva
– vilken strålande, orimligt, 
obeskrivligt vacker dag.”
det kommer att bli i dag
Tänker jag med hjälp av ord från Fröding

Det är skönt att få leva.
Det är skönt att få uppleva det vackra i naturen.
Det är underbart att ha vänner.
Många lever i total ensamhet.
Och lider av det
Andra älskar ensamhet och vill leva i ensamhet.
Vi är olika vi människor och skall så vara
*
Jag vet att många människor lever med värk i kroppen, kaos i själen och orörlighet i lemmarna på grund hjärt- och andra sjukdomar som begränsar livets möjligheter att resa och fara, vart och hur som helst. Jag har också begränsningar. Jag har hittat dem och försöker leva så bra som möjligt inom de gränserna
*
Gustaf skrev i dikten jag citerade:
”Den gode han är väl ej så god
som själv han tror i sitt övermod
Den onde han är ej så ond ändå
Som han själv tror, när kvalen slå.”
*
Vad ska vi tänka om dem som i vår tid startar krig och mördar medmänniskor. 
Det är inte vatten de stänker på varandra.
De som krigar. 
Var tar de sitt hat ifrån?
De som krigar.
När tar hatet slut?
Hos dem som krigar?
Frågor att ställa i vår tid.
*
”Jag sov och drömde om Ariens land
Där solguden tömde med givmild hand kring allt,
Överallt”, 
skriver Fröding i dikten ”En Morgondröm” som är en av de bästa kärleksdikterna som skrivits.
*
Jag sover inte. Jag drömmer inte. Inte just nu i alla fall. Jag vill med hjälp av Fröding tänka och återigen skriva denna vackra vårdag den 16 april 2014:
”Det är ändå skönt att leva
– vilken strålande, orimligt, 
obeskrivligt vacker dag.”
*
Thy Gustaf Fröding vill jag mycket berömma.
Med hälsningar GLAD PÅSK /Knut K

Vänner vi fann på Inlandsbanan

Kåseri nr 329

inlandsgatanDet sista officiella förtroendeuppdraget jag hade minns jag väl. Jag var revisor i ”Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva.” Rådet hade hela Sverige som arbetsfällt. Jag fick se mycket av vårt vackra avlånga land under min tid i Folkrörelserådet och fick många vänner runt om i Sverige.
*
När jag slutade fick jag två biljetter till resa på Inlandsbanan. Vi startade vår i Kristinehamn. Övernattade i Mora, Östersund, Storuman, Arvidsjaur och slutstationen Gällivare. På resan hade vi gott om tid att prata med våra medresenärer och lära känna varandra.
*
Jag minns när vi kom fram till Gällivare. 
Det var en mycket sen kväll. 
Eller tidig natt. 
Vi hade lovats att få se midnattsstolen. Men när vi kom fram till hotellet blev vi resenärer besvikna. Regnet öste ner från en molntäckt himmel. Vi deppade. Men efter en stund tittade jag ut genom hotellfönstret och fick i horisonten se en röd smal strimma på himlen. Strimman vidgades. Efter en stund lyste Midnattsolen på oss. Vi njöt och hurrade. Vi som hurrade var en grupp ”tillsammansresenärer” från Kalmar, Uppsala, Trollhättan och Stockholmstrakten. Vi i gruppen bar oss åt som tonåringar på ett rockparty. Vi väckte folk som sov på hotellet med vårt höga (o)ljud men vad gjorde det. Litet fick väl våra medmänniskor på hotellet tåla. 
Vi var ju glada. 
Glädjen skall vi vara rädda om. 
Och visa. 
Vi visade den på Dundret i Gällivare.
*
På en veckas resa tillsammans hinner mycket berättas. Många skratt hinns med och allvarsord nämnas, vänskap fördjupas och resenärers liv förändras. Vi fick uppleva vårt vackra avlånga land på ett annorlunda och fint sätt. 
*
Nyligen kom två personer, som vi lärde känna på Inlandsbaneresan, till oss. De heter Arine och Bo-Lennart Janervärn och bor på fina landsbygden i Uppsala kommun. Vi har sedan tågresan till och från Gällivare hållit kontakt med varandra. Våra möten ger glädje och mycket berättande. När vi tar en stunds paus i berättandet säger Bo-Lennart:
– Jag är orolig över att vi inte tillräckligt mycket berättar för de unga hur vi haft det till dags datum i vårt land
– Hur menar du, undrar jag.
– Barn i dag vet så lite om det som hänt att de tror att vi berättar osanningar när vi talar om tiden före Datorn, TV;n, radion, telefonen, belysningen, bilarna, flyget och månlandningsvandringen.
– Hur ska barn och unga få veta mer om det som varit? Frågar jag.
- Äldre personer borde besöka skolorna och berätta om livet
*
Bo-Lennart är själv en duktig berättare. Han säger;
– Jag är också orolig för att det direkta berättande från människa till människa i samhället håller på att försvinna.
Bo -Lennart fortsätter efter en stunds andhämtning och tankesamling: 
– Vi hade en granne som blev 93 år. Han hade en plommonlund med egentillverkad soffa. På den soffan satt vi sköna dagar och sommarkvällar och samtalade om livets allvar. Han berättade. Jag lyssnade. Vi kallade honom ”Krogarn” för att hans hus hette Krogen. Hans namn var Elis Eriksson. Frun hette Signe.
Bo-Lennart gör åter en paus och fortsätter efter en sund:
– Elis hade ett måtto: ”Man ska vara nöjd.” Han var nöjd. Trots att han hade sitt utedass i en backe 40-45 meter från huset. Det var inte lätt att ta sig till utedasset när paret blev äldre, snön låg djup och temperaturen visade långt under noll. Men han, ”Krogarn”, var nöjd.
¬
– Vad hade Elis gjort i sitt 93-åriga liv? Frågade jag.
– Han var statare. Det innebar att han arbetade på godset tre dagar i veckan. De övriga dagarna fick han sköta sina egna små åkrar. Han hade tre kor och en häst. När statarsystemet avslutades blev han lantarbetare. Han berättade om sin barndom att han mindes att han redan som femåring fick vara med och rensa rovor.
*
Ny Paus. 
Fortsättning av Bo-Lennart:
¬-Jag besökte honom ofta i plommonlunden. En mänsklig, härlig stämning bildades omkring oss. Ofta blev vi bjudna på kaffe och hembakat bröd av hustrun Signe. Trivseln blev inte sämre av det.
*
Bo-Lennart och jag tystnade båda. Jag kände stämningen från ”Krogarns” Plommonlund i vårt matrum. Solen lyste in genom vårt fönster som vetter mot Albysjön Albysjön låg denna dag klart blå. Jag träffade aldrig Elis Eriksson men jag känner en dunk i ryggen när han säger:
-Knut du ska veta:
”Man ska vara nöjd.”
*
Vi fortsatte vår dag med mat och flera berättelser. Även trevliga dagar har ett slut. Arine och Bo-Lennart lämnade oss för sin hemresa.
Jag tänkte ”Vi ska vara nöjda” som har så trevliga och goda vänner både här på Myrstuguberget. I Motala, Frödinge och Vimmerbytrakten, i Kisa, i Uppland och runt om i vårt stora vackra land Sverige.

Trevlig vecka önskar jag MotalaTeaterföreninges läsare. Teatern är viktig berättare i vårt samhälle -och i våra liv/Knut K

Jag drömde en gång

Kåseri nr 328

blasipporJag drömde en gång 
att livet är en sång 
som jag kan sjunga
för någon
Någon gång.

Refrängen ger glädje åt alla 
som vill lyssna till min sång.
Sången sprider ljus i mörka tider
Den ger värme när solen gått i moln.
Den stillar mörka sinnen när oron skakat om.
*
Någon vers innehåller glädje över att jag finns till
Versen berättar också om fåglar 
och gräs 
och blommor 
och vattnet jag kan dricka. 
*
En vers berättar om de människor 
som vill hjälpa varann till kärleksfulla liv.
De finns de människorna. 
Därför vill jag sjunga om dem 
I min sång
*
En annan vers handlar om stjärnorna 
och månen som sköna kvällar och nätter 
kastar solens ljus på vår jord
*
Berättelsen om min sång är inte lång. 
Den räcker bara till dess slut. 
Det är den nu.
Jag vill sluta med att jag tror 
att vi människor har mycket 
som är gott och bra. Inom oss
Det som är gott heter
Medmänsklighet 
Det som är bra är 
Solidaritet
Det vill jag berätta med min sång 
som jag vill sjunga någon gång.
*
Jag drömde en gång 
att livet är en sång 
som jag kan sjunga
för någon
Någon gång.
*
Men jag har ingen sång 
och inte kan jag sjunga.
Min skrivning är slut
För denna gång
Nu går jag ut i solen 
Till blåsipporna.
Och våren
*
Vi ska vara rädda om varandra
Vi Medmänniskor. 
Det borde jag inte behöva påminna om. 
Inte ens i min sång./Knut K

Men åren märks. Med tiden

Kåseri nr 327

Kvällningen kommer sakta svepande mot mig när jag skriver detta. Natten vet jag att den finns därbakom. Dagen går till vila och väntar på nästa morgom. Vi människor sitter i våra livshjul och rullar runt. 
Dygn efter dygn.
Dygnen blir till veckor, månader och år.
Vi blir äldre för varje sekund som går.
Sekunderna märks inte.
Men åren märks. 
Med tiden.
*
Det är livets väg vi går.
Olika sträckor och olika mödor möts vi av.
Vi lever olika liv. 
Det är som det skall vara. 
Vi är olika vi människor. 
Vi lever på olika platser.
Vi utvecklar det vi ärvt och blir det vi levt och lever.
*
Vi är en miljard människor vardera i Amerika, Europa och Afrika. Asien har fyra miljarder.
Summa:
Cirka sju miljarder bor på vårt snurrande klot. Vid nästa sekelskifte kommer jorden ha cirka elva miljarder invånare.
Kan jorden försörja alla?
Det frågar sig många. 
*
fattigaEn miljard fattiga lever i dag på mindre än en dollar om dagen. Om alla i framtiden skall leva, som vi i väst lever i dag, kommer jordens resurser inte att räcka till. 
Det tror många. Även forskare.
Men inte vår kände svenska berättare och forskare Hans Rosling.
Enligt Rosling har världen blivit bättre och blir bättre för varje dag som går. Även många fattiga länder har utvecklats. Det vet inte vi västmänniskor om, enligt Rosling. Vi tänker på oss själva och ser inte de förbättringar som sker på andra delar av jorden. Vi ser bara fattigdomen med våra välståndslevnadsögon och mäter, det som sker, efter våra egna mått.
*
Vi måste, enligt Rosling, koncentrera våra insatser till den miljard som har det allra sämst. Det är där insatserna kommer att göra största nyttan för framtida förbättringar. Åttio procent av världens befolkning lever i samhällen där en kvinna i genomsnitt föder två barn. Hos den fattigaste miljarden föder varje kvinna sex barn i genomsnitt. Om världen fick ner genomsnittet för barnfödande till två barn per kvinna skulle inte befolkningsökningen bli lika stor som den verkar bli enligt dagens prognoser.
*
Enligt Rossling är världen på rätt väg. Fattigländerna utvecklar sig numera bäst själva. Många, som haft det svårt i fattigländerna, har, på grund av självutvecklingen, fått det bättre. Inte tillräckligt bra. Men bättre.
*
Jag litar på Rosling. Han har både kunskaper och erfarenheter från de fattiga länderna. Han vet vad han talar om. Det jag säker på.
Det ger hopp i den värld som idag inte är som den borde vara.
*
Kvällningen kommer sakta svepande mot mig nu när jag skriver detta. Natten vet jag att den finns därbakom. Dagen går till vila och väntar på nästa morgom. Vi människor sitter i våra livshjul och rullar runt. 
Dygn efter dygn.
Dygnen blir till veckor, månader och år.
Vi blir äldre för varje sekund som går.
Sekunderna märks inte.
Men åren märks. 
Med tiden.
*

Med hälsningar till er teatervänner på årsmötesdagen sänder jag detta kåseri som jag skrev en kväll innan natten kom och drog ner sin mörka nattgardin i min hjärna/Knut K

Polistankar vid Göta kanals mynning

Kåseri nr 326

hamnenimotalaProlog:
En polis i uniform står på kajkanten och ser ut över Motalaviken. Solen skiner och glittrar vattnet. Några båtar slussas ut från Göta kanal och styrs ut i viken mot stora vida Vättern. Några sothöns som ligger i vägen för båtarna simmar undan så långt att de inte blir påseglade. En stor passagerarbåt ligger och väntar på sin tur att slussas in i Göta kanal.
*
Polisen, som stod och njöt av stämningen och livet vid Göta kanals mynning, var jag.
Jag började tjänstgöra vid polisen 10 januari 1957. Motala Verkstad var då navet som mycket rörde sig omkring. 
Jobben på Motala Verkstad gick ofta i arv från far till son. Kvinnor som jobbade i industrin var ännu inte många. De kvinnor som jobbade utanför hemmet fanns i skolor, på ålderdomshem, i affärer och på kontor.
*
Det fanns folk i stan som tänkte extra mycket. TV hade i mitten av 1950-talet kommit till Sverige. Två bröder Holstensson utvecklade sina tekniska tankar i en garagelokal på Strandvägen. De funderade på om de kunde konstruera och producera TV-apparater i Motala för Sverige. 
De lyckades. 
Deras garage byttes med tiden mot en storindustrilokal med namnet Luxor. TV-apparat-produktion i Motala blev verklighet. En ny morgon var på väg för staden vid Vättern. 
*
Jag återgår till polisen med min berättelse.
Polisen låter tankarna fara runt i sitt huvud. Han känner sig lycklig när han från Motalavikens mynning ser sin nya vackra stad Motala.
Han känner som om sommarsolen lyser bara för honom. 
Han känner som om världen bara var hans.
Han ler.
Men.
Det finns händelser i samhället han inte tycker om.
*
Vid senaste nattpatrullpasset med polisbil hade han och hans kollega, Bertil, fått ”rycka ut” och ingripa i ett familjebråk. Poliserna fann att en man misshandlat sin hustru. Parets tre barn satt på golvet i köket och grät när poliserna kom till lägenheten. Äldsta barnet en flicka i tioårsåldern skrek:
– Säg till pappa att han aldrig får slå mamma igen. 
Flickans ord gick in i polisernas hjärtan.
*
Polisen står nu på kajen och minns de ledsna och skrämda barnen. Han ser i sitt minne hur fruns blod rann ner från högra ögat. Blod rann också ur näsan. När polisen på kajen mindes detta steg flera liknande händelser han varit med om upp i hans hjärna. Han säger högt för sig själv:
– Om jag fick bestämma i världen skulle barn få lära sig i hemmen och i skolan att pojkar och flickor, män och kvinnor, har samma rätt att leva fria och i fred i hemmen och i samhället.
– Står polisen och pratar för sig själv? Säger en röst som tillhör en man polisen känner väl igen. Mannen heter Erik.
*
Polisen berättar vad han tänkt och sagt högt. Han säger också:
-I framtiden när män fått bättre förstånd och kvinnorna fått egen ekonomi så de själva får bestämma över sina liv då kommer män och kvinnor bli jämställda.
Erik säger:
– Kvinnor skall inte jobba utanför hemmen. 
De skall stå vid spisen och laga mat. 
De skall städa och hålla huset rent.
De skall föda och sköta barnen. 
Män är de starka. 
De skall leda landet och politiken och vara de som också bestämmer i hemmen. Min fru kommer aldrig att få jobba någon annan stans än i vårt hem.
– En man och en kvinna är två olika människor men de ska ha samma rätt, säger polisen och fortsätter:
– Tänk om vi kunde ses någon gång i framtiden, du och jag, och jämföra varandras samhällen.
– Om vi lever får vi se, säger Erik och går bort mot Stadsparken. Polisen patrullerar mot Platensgatan. Han ska om en stund dirigera trafiken i Flodins Hörna. 
*
Jag lämnar berättelsen om polisen och söker mig in i nutiden. Erik är tyvärr borta. Vi kan inte jämföra hur våra samhällen utvecklades men ni läsare kan ge sypunkter på vem av Erik och polisen som hade rätt. 
Om nu någon hade rätt
– Hur står det till med jämställdheten i vårt samhälle i dag är en berättigad fråga. 
– Får kvinnor leva i fred i hemmen är en annan aktuell fråga att ställa.
*
Epilog:
En polis i uniform står på kajkanten och ser ut över Motalaviken. Solen skiner och glittrar vattnet. Några båtar slussas ut från Göta kanal och styrs ut i viken mot stora vida Vättern. Några sothöns som ligger i vägen för båtarna simmar undan så långt att de inte blir påkörda. En passagerarbåt ligger och väntar på sin tur att slussas in i Göta kanal för färd genom Borenshults slussar och sedan vidare på kanalen till Söderköping./Knut K

Det är bäst att jag slutar berätta

Kåseri nr 325

I tidig, ljuv morgon vaknar jag i min säng. 
Mörker råder över nejden 
Jag är pigg.
*
Så kan jag börja min skrivning denna första dag i vecka 13. 
– Varför vakna så här tidigt? 
Det kan jag fråga mig själv när jag inte måste vakna så tidigt.
Morgonstund har guld i mun, finns ett talesätt som säger. 
Jag söker inte guld.
Jag söker en tyst, mörk, härlig morgonstund att tänka och skriva i.
*
Vad finns att tänka på?
Allt mellan himmel och jord.
Är svaret.
Jag kan tänka mig in i Landet Fantasia och vandra omkring där i det fantastiska som kan frammanas med fantasins hjälp.
Jag kan tänka mig tillbaka och minnas min polistid i Motala. Jag kan placera mig själv patrullerande i polisuniform på Kungsgatan. Jag kan gå in på Repslagargatan, uppför backen förbi dåvarande Tempo till Busscentralen. Där kan jag se treans buss som jag brukar åka med hem till Råssnäs. Jag är i polistjänst och kan därför inte åka hem. 
Inte just nu i all fall. 
Jag ska göra min plikt som patrullerande polis i Motala stadscentrum.
*
Jag vandrar vidare till nästa gathörn och går in i SkoNockes skoaffär och hälsar på ägarna bröderna Enocsson. De bjuder på en kopp kaffe medan vi skojar med varandra om bordtennis. Vi brukar träna bordtennis på Brandstationen. Yngve var först i Motala att skaffa en svampgummiracket. Jag hade därför svårt att vinna över Yngve. Håkan,brodern, hade sin hårda racket kvar. Honom vann jag lättare över.
*
Men stopp nu.
Fick en polisman i uniform gå in i bröderna Enocsons affär och dricka kaffe? 
Egentligen inte.
Polismannen skall fotpatrullera i stan. Han ska visa sig för att förebygga brott. Polismannen skall ”uppdaga” brott om det finns brott att uppdaga. 
Polismannen skall inte sitta i affärerna och dricka kaffe. 
Jag skriver ”han och man” ty vi var under min tid bara män som var poliser i Motala. 
*
I polisinstruktionen står också att polismannen skall skapa bra kontakt med affärsägarna. 
Jag skapade god kontakt med bröderna Enocson den där dagen jag berättar om. 
Jag gjorde alltså fel och rätt på samma gång.
*
Jag gick vidare till Stadsparken. Där satt på sofforna stadens alkisar. Nästan alla avskydde dem. De äldre ”litet finare” damerna var rädda för dem. Arbetarna och deras fackföreningar i stan kritiserade alkisarna för att de inte jobbade. 
Alla skulle jobba.
Så var moralen i staden Motala på den tiden jag var polis.
*
De som uppträdde berusade på allmän plats skulle omhändertas för fylleri.
Det sa lagen.
Ungefär.
Allmänna platser var alla platser som inte var privata.
*
När jag kom till stadsparken satt säkert tio alkisar där och var så berusade att det framgick av åtbörder och tal. Om jag följt lagen skulle jag ha omhändertagit hela gänget för fylleri. 
Hur skulle det gått till?
Skulle jag ha drivit dem som en skock får framför mig till polisstationen på Prästgatan 6 i Motala. Ingen av alkisarna hade följ med frivilligt. 
Ingen av dem ansåg sig vara full. 
Alla ansåg att ingen var full
De var som de brukar vara
Aldrig nyktra.
Alla alkisarna ansåg att de också hade rätt att finnas till i samhället.
*
Jag såg att ingen var fullare än de andra. 
Jag sa till dem:
– Skräm inte folk. Ta det lugnt.
*
Jag gick därefter ner till Motalaviken och njöt av den vackra sjöstaden Motala.
Det var en vanlig dag som detta hände. För länge sedan. 
*
Nu har morgonljuset kommit till Stockholm Det är bäst att jag slutar berätta. 
God morgon vänner./Knut K

Att läsa böcker är bra för hjärnorna våra

Kåseri nr 324

bokGrått verkar vara väderfärgen i år.
Grå är skyn. 
Grått i luften. 
Grå är Albysjön 
Grå är Mälaren 
som jag också ser från mitt fönster. 
Grått är Ekerölandet 
som ligger på andra sidan av den Mälarvik 
som sticker sitt vassa finger in mot Stockholms centrum.
*
Snöisen i Flottsbrobacken är gråvit. Inga slalomåkare finns där nu denna tidiga gråa lördagsmorgon. Kronprinsessan Victoria var där förra veckan och träffade en grupp handikappade ungdomar som fått pengar ur kronprinsessans Minnesfond för att få åka skidor i backen och äta gott i restaurangen.
Enligt rapporter jag fått åkte inte kronprinsessan själv i backen. 
Hon är visst skadad.
*
Vad ska vi göra denna gråa dag? 
Åka in till Stockholms centrum lockar inte.
Läsa en stund skall jag göra. 
Jag får se vad det blir jag får lust att läsa när jag skrivit detta färdigt och också ätit frukost.
*
Jag var på Bokrea på ICA Maxi i går. Böcker fanns i massor. I bokhyllorna stod de stolta i rader. Böckerna fanns också liggande på bord. Där låg böcker med olika innehållsinriktningar;
för barn och för ungdomar. 
Romaner fanns. 
Och fakta- och fackböcker. 
Bl.a. fanns kokböcker i massor.
TV programmen innehåller matprogram nästan varje dag. De olika kockarna blir rikskända och skriver böcker och blir rika.
Kanske att de blir rika. 
Det vet jag inte om de blir.
Men deras böcker finns i alla fall i massor på Bokrean. 
*
Jag köpte ingenting.
Jag köper inte för att böckerna är billiga. 
Jag köper de böcker jag vill ha att läsa. 
De böckerna var inte med på årets Bokrea.
*
Det är viktigt att vi läser. 
Vi får förbättrat ordförråd. 
Vi får en stunds underhållning. 
Vi aktiverar våra hjärnor och säger med det till våra kroppar:
– Bilda nya hjärnceller. Vi vill inte bli av med några hjärnceller. Vi vill ha flera. 
*
Om vi inte aktiverar hjärnorna skrumpnar de ihop och blir långsamma och svåranvändbara. Detta är speciellt viktigt för oss som är äldre och har kroppar som åldras. Det vi inte aktiverar sjunker ihop Det gäller inte bara musklerna. Vi förlorar hjärnceller också.
*
Vetenskapen har forskat fram att hjärnceller bildas från födseln och hela livet ut.
Om vi aktiverar våra hjärnor.
Förstås 
Att läsa böcker är ett bra sätt att aktivera hjärnorna med. Det finns flera sätt men att läsa böcker är bland det bästa. Böckerna är dessutom billiga.
Året runt.
Inte bara på bokrean.
*
Denna gråa dag är det lämpligt väder för bokläsning. När vi läser i dag ger vi order till våra kroppar: 
– Bilda nya hjärnceller. Vi ska hänga med i det som händer i världen så länge vi lever.
*
Rådet gäller inte bara oss äldre. Rådet gäller alla över 25 år. Jag har läst att det är vid den åldern vi börjar åldras. 
*
Nu slutar jag skriva detta kåseri för att välja vad jag ska läsa denna gråa första-marsdag år 2014.
God bokläsning 
öskar jag alla vänner/Knut K

Jag mötte skalden Gustaf Fröding

Kåseri nr 323

parkbank siluettJag besökte Landet Fantasia. Solen sken och luften var förvånansvärt varm för att vara i februari 2014. Jag satte mig på en bänk för att vila. Efter en stund kommer en man och sätter sig på ”min” bänk. 
–Jag heter Gustaf Fröding, sa han och log. Jag vet att du läst mina dikter. Därför vill jag prata med dig en stund om dikter och livet.
– Du skrev en dikt om att du köpte din kärlek för pengar. Varför det? Undrar jag.
– Ofta köpte jag min kärlek för pengar. För mig fanns ibland ingen annan kärlek att få. 
– Hur ville du vara som skald?
– Jag ville med fantasins hjälp flyga med fria vingar över mänsklig gemenhet. 
Jag ville uppleva skönhet och natur. 
Jag ville hitta den fristad där lyriken lever. 
Jag fängslades av klangerna i orden och melodin
– Hur menar du?
– Jag tycker att konsten är en sann naturkänsla. Jag menar då att skalden skall skildra verklig sorg, längtan, vemod. Skalden måste vara ärlig, Inte skriva för galleriet utan inifrån den verkliga ärligheten. Du måste genom och förbi fulheten.
Du har läst diktorden:
”Strunt ä strunt
Och snus är snus 
om än i gyllene dosor. 
Men rosor i ett sprucket krus
är ändock alltid rosor.”
– Tyckte folk om det du skrev?
– Jag fick ett pris av akademin en gång. Jag skänkte pengarna till rösträttsrörelsen. På min tid fick folk rösta efter hur mycket pengar de hade. Den som inte hade tillräckligt med pengar fick inte rösta.
– Vad tänkte du med din diktning. Kunde den skynda på rösträtten? 
– Jag mötte Branting. Det var en bra karl.
Jag tänkte som jag sa nyss i min dikt ärligt ta fram naturens skönhet och höghet. Jag var led vid skammen och hemlighetsmakeriet. Jag ville att alla själar skulle leva bra. Livet är gudomligt i sina funktioner. Från de lägsta funktionerna till de högsta.
– Hur menar du?
– Kärleken mellan människor tillhör den högsta funktionen
– Förklara närmare.
– Ett könsfamntag är lika moraliskt som att äta sig mätt eller dricka sig otörstig.
– Fortsätt.
– Jag skrev dikten ”En morgondröm” och blev åtalad. Den dikten handlade om ett kärleksfullt möte mellan en man och en kvinna. Jag beskrev den renaste kärlek som kunde finnas. Juryn som dömde mig visste väl inte riktigt vad kärlek var och är.
– Hur tänkte du dig din konst?
– Jag använde konsten/dikten för att föra ut mina idéer till människorna. Konsten är bindningsmedlet mellan mig som konstnär och dig som läsare. När konstnären lyckas med sin konst är konsten som elektricitet. Den sprakar mellan konstnären och betraktaren.
– Om inget händer mellan konstnären och betraktaren då?
– Då når konstnären inte fram med diktens budskap, tavlans bild, musikens toner eller teaterns innehåll. Den kraft och elektricitet som behövs för att påverka läsaren, lyssnaren eller betraktaren saknas.
– Är det fel på läsaren, lyssnaren och betraktaren då?
- Det är inte fel på någon men vi människor tycker och känner olika. Därför upplever vi det som händer olika.
– Du var inte nykterist precis.
– Jag var tvungen att skriva för pengar i olika tidningar. Ibland skrev jag med punsch i glaset på Karlstads stadshotell. Min konst vad nog då en dålig el-ledare. Punschig hjärna når inte de poetiska ländernas stränder där lyrikens guldkorn kan plockas i sanden.
– Jag har läst din dikt Skalden Wennerbom. En vers är så här:
”Jag var glad i tron och stor i tanken
Tills jag drunknade i denna dranken
Det är slut med mig sen femton långa år. 
Hejsan bror butelj allt skönt förgår
Låt oss ta en tår 
Wennerbom är full
Det ger han fanken”
*
– Jag var inte Wennerblom. Jag var Gustaf Fröding. Jag kunde känna som han. Jag kunde tycka att det var ibland skönt för skalden Fröding att få sova.
– Jag måste erkänna och vidimera att du Gustaf Fröding hann med mycket under ditt liv. Du sov och söp inte bort ditt skaldeliv helt.
*
Vi skildes. Skalden Gustaf Fröding gick till historien där han finns. Jag gick hem till mitt.
*
Kärleken är högsta funktionen i livet, sa Gustaf Fröding. Det kan vi hålla med honom om./Knut K

*

Hur kan vi spara så mycket i våra huvudens minneskamrar?

Kåseri nr 322

Minnen.

Alla bär vi på minnen.

Minneskamrarna tillhör det mest fantastiska i våra hjärnor.

Hur kan vi spara så mycket i våra huvuden?

Hur kan vi ta vara på så många händelser ur livet?

Att hjärnorna sparar sådant som är viktigt åt oss.

Det förstår jag.

Varför sparar hjärnorna så mycket onödigt?

*

Jag har ett exempel på onödigt minnessparande.

Det var en dag för länge sedan

I min barndom

I slutet av mars

I Frödinge i Småland.

Snön hade varit riklig den vintern.

Till och med mycket riklig.

Snön höll nu på att smälta.

*

honsDen dagen jag ska beskriva sken solen mycket varmt. Många plusgrader fanns i luften. Snösmältningen var enorm. Vattnet rann i stora floder i backarna. Mina kamrater Göran Josefsson, Allan Lindvall. Arne i Älekulla och jag lade i små pinnar i vattnet och lekte att pinnarna var flodbåtar. Vi följde dem i en flod som rann utför en backe och in i bonden Gustaf Nilssons hönshus. När vi öppnade dörrarna till hönshuset fick se att flera höns simmande runt i det vatten som samlats där. Vi trodde att hönsen var på väg att drunkna. De såg medtagna ut.

*

Vi sprang och ringde på hos Gustaf Nilsson. Han ägde hönsen. Ingen var hemma.

– Hönsen kan inte ligga så där i det djupa vattnet. De drunknar, sa Göran

Vi bestämde oss för att rädda dem. Hönsen hade rymt från vinterhönshuset inne i ladugården och ut i sommarhönsgården som nu var en bassäng med vatten i. De ville väl möta våren i sin sommarträdgård.

*

Vi vadade ut i vattnet.

Vattnet gick upp till knäna på oss.

Vi fångade höna efter höna och släppte in dem genom en lucka till lagården. Innanför luckan fanns deras vinterhönshus. Där var torrt och varmt.

*

När vi var nästan färdiga kom Gustaf Nilsson och fick se oss vada omkring i vattnet i hans hönshus

– Vad gör ni? sa han bryskt.

– Vi räddar hönsen dina, svarade Allan Lindvall

– Hönsen hade drunknat om vi inte kommit hit och hittat dem, påstod Arne i Älekulla

*

En höna var kvar i vattnet. Hon höll verkligen på att drunkna. Jag fick tag i henne när hon sjunkit under vattenytan.

*

När vi kom ut i solen var vi blöta upp till knäna. Våra skor var fulla av vatten.

– Nu måste ni gå hem och byta kläder så ni inte blir sjuka, sa Gustaf.

Vi stod tysta och stilla. Vi ville höra att vi gjort en god gärning. Vi kände oss som hjältar. Gustaf sa:

– Ni gjorde bra som räddade mina höns. Ni ska få en slant var.

Gustaf tog upp sin portmonnä och gav oss tio öre vardera. Tio öre var mycket pengar på den tiden när vi räddade Gustaf Nilssons höns och kände oss som hjältar.

*

Helge Larssons affär som ligger vid samlingsplatsen ”Gata” mitt i Frödingebyn sålde en stund senare 40 öre godis till oss fyra blöta hjältar. Jag tror jag köpte 20 halvöreskola för min tioöring.

Vad de andra köpte minns jag inte? Jag tror i alla fall att Arne köpte halvöreskola som jag.

*

Varför minns jag denna hjältesaga. Det kan jag undra i dag i februari 2014.

*

Minnen.

Alla bär vi på minnen.

Minneskamrarna tillhör det mest fantastiska i våra hjärnor.

Hur kan vi spara så mycket i våra huvuden?

Hur kan vi ta vara på så många händelser ur livet?

Att hjärnorna sparar sådant som är viktigt åt oss.

Det förstår jag.

Varför sparar hjärnorna så mycket onödigt?

Jag minns också mycket annat än hönsräddning ur mitt liv.

Jag tror jag har ett bra minne.

Det är jag glad för.

Mina minnen tynger mig inte men de trycker på och vill bli berättade. Törs jag berätta om något mer oviktigt minne en annan gång? Undrar./ Knut K

En ny dags gryning

Kåseri nr 321

gryningMorgonmörkret är annorlunda än kvällsmörkret. 
Kvällsmörkret fördjupar sig och blir nattmörker.
Morgonmörkret skingras och öppnar sig för en ny dags gryning.
*
En ny dags gryning öppnar för mig möjligheter 
till något nytt. 
När en ny dag gryr, gryr jag också.
Av förväntan.
Av lust att leva
Av kärlek till livet.
*
Snart gryr en ny dag i februari 2014. 
Klockan är sex på morgonen
Mörkret drar om två timmar 
in i skuggorna. 
Ljuset tar över.
Vi kan i ljuset se det som finns att se i vår närhet.
Vi som sovit förbereder oss för dagen som ligger framför oss.
*
Denna dag i februari är min dag.
Den är också mina i Sverige medboenden medmänniskors dag.
Vi har dagen tillsammans. 
Utan att vi är tillsammans.
Vi är grannar, landskvinnor och landsmän.
Vi är människor i ett avlångt vackert land som heter Sverige.
*
– Så mycket vi har gemensamt.
– Vi har mycket som skiljer oss åt också.
*
Gemenskap och åtskillnad följer oss på våra olika livsvägar i dag året 2014.
Ovänskap och Vänskap finns att ta till i våra känsloliv. 
Liksom de starkare känslorna Kärlek och Hat.
Engagemang och Likgiltighet kan vi se hos våra medmänniskor.
Och kanske också hos oss själva.
Vi är olika vi människor. 
Olikheterna gör skillnad på våra liv.
*
Grannens dörr öppnas nu.
Och slås igen.
Grannen skall till sitt jobb.
Jag har livsledigt efter ett långt liv med många arbeten.
*
En ny dags gryning öppnar för mig möjligheter 
till något nytt. 
När en ny dag gryr, gryr jag också.
Av förväntan.
Av lust att leva
Av kärlek till livet.
*
Lycka till alla medmänniskor med den nya dagen denna dag i februari 2014/Knut K

Tidig måndag morgon

Kåseri nr 320

Tidigt vaken. Mörker. 
Dimma. Töväder. 
Måndag morgon. 
Ny arbetsvecka.
Ändå skönt att vakna till en ny dag.
Även skönt att känna att dagen är fri att ”hitta på” vad jag ska göra när den nya dagen grytt.
För mig är dagen fri inom vissa gränser. 
Jag kan inte göra vad som helst.
Vad hindrar mig från att göra ”vad som helst”?
Jag gör inte något jag inte vill. 
Där går en gräns.
Jag vill inte göra något som gör mina medmänniskor illa.
Där går en bred gräns.
Vad ska jag göra då?
Jag vill först läsa vad som skrivits på Facebook i går kväll och i natt. 
Det har jag förresten redan gjort. 
Och gillat det jag läst?
*
Nu sitter jag och skriver något jag vill publicera på en av mina andra skrivplatser.
Teaterföreningen i Motala.

Vad jag ska skriva vet jag ännu inte. Jag vill låta hjärnan bestämma vad det skall bli för innehåll. Jag har inte förberett mig på något ämne.
*
ellenbenediktsonJag kunde skriva om Melodifestivalen i lördags kväll. Jag gillade den unga tjejen som vann och gick till final. Härlig röst hade hon.
Hon var som en vacker fågel i sitt sätt att vara – och att sjunga.
Jag önskar henne Lycka till. 
Inte bara i Melodifestivalen.
Utan också i sin artistkarriär. 
En bra karriär kommer hon att få. 
Det är jag övertygad om.
Hon måste träna sin röst och lära sig uppträda både på och utanför scenen. Om hon gör det kommer hon att bli bra. Jag tror till och med att hon blir mycket bra.
*
Vi behöver artister som gör människor glada. Den unga tjejen med den härliga rösten gjorde i varje fall mig glad i lördags kväll.
*
Många tycker inte om Melodifestivalen. De uppger många skäl för att inte tycka om den.
De har sin rätt att tycka vad de vill.
Liksom jag har min rätt att tycka vad jag vill.
*
Jag hade en tid förmånen att i ”Folkteatern i Sverige” jobba med lyrikern, poeten och teatermanusförfattaren Kenth Andersson. Han är borta nu. 
Tyvärr.
Vi talade under en resa om musik. Han var en mycket seriös person i det mesta . Samtidigt som han alltid var glad och ”uppsluppen” i kamratkretsen.
Han sa:
”Jag gillar allt som är positivt för mig. Antingen det är svensktoppen eller klassisk musik. Det jag tycker om det lyssnar jag på. Det jag inte tycker om det stänger jag av.” 
Slut citat.
*
Jag har genom åren kämpat med att alltid läsa ut den bok jag börjat på. Även om den inte givit mig någonting. 
Det gör jag inte längre. 
Jag börjar hellre läsa en ny bok, som jag tycker om, än att tvinga mig läsa det jag inte tycker om. Jag tänker om bokläsning som Kenth tyckte om musiklyssning.
Jag läser det som ger något. De böcker som inte ger mig något ger jag bort eller lägger på hyllan.
Livet är för värdefullt att slarva bort på sådant jag inte måste se, göra eller läsa.
*
Morgonljuset tänds så sakteliga. Jag ser in i dimman över Albysjön utanför mitt fönster på vårt hus på Myrstuguberget söder om söder i Stockholm. Jag funderar fortfarande över vad jag ska ”hitta på” i dag.
*
Vad jag ska ”hitta på” får jag fundera vidare över. Jag hoppas att ni som läser detta ”kåseripåhitt” får en bra första vecka i februari månad år 2014. 
Lycka till önskar./Knut K

En berättelse om ett mord. En kopp kaffe och en bulle.

Kåseri nr 319

ga polishusetVår gamla väggkocka tickar fram denna tidiga morgon. Det gör den varje morgon så det är inget märkligt med det.
Egentligen. 
Tick. Tack. Säger den
Jag hör den.
Men hör den inte ändå. 
Mina öron är så vana vid klockans Tick. Tack. att de inte bryr sig om att anmäla ljuden till hjärnan.
Hjärnan tar inte upp det som inte anmäls vara viktigt.
*
Jag hörde när klockan nyss slog tio slag, Den berättade då att tiden var fem.
Fem är en tidig tid. 
För många. 
Inte för mig.
Jag brukar vara klarvaken när klockan slår fem Det var jag denna morgon också. 
Morgonstund har guld i mun, har jag hört sägas. Någon morgonmun har jag inte hittat. Därför har jag inte heller hittat något morgonguld.
I Landet Fantasia, som jag ofta berättar om, kunde jag kanske hitta på både morgonstund, morgonmun och morgonguld men jag tänkte hålla mig på fast mark i dag och berätta något ur verkliga livet.
*
Jag ska inte berätta om de mord som i dag förekommer i världen och i Sverige. De avskyvärda morden berättar sig själva i TV och tidningar.
Jag ska berätta om ett mord som hände under min polistid i Motala. Händelsen har jag inte glömt och kommer aldrig att glömma. Jag beskrev den i en dikt så här:
Bertil och jag får order genom polisradion i polisbilen:
– En man har skjutit sin fru. Åk omedelbart till Blomvägen åtta.
*
Vi åker med röda sirener och blått ljus till den uppgivna adressen. När vi kommer fram håller en man ett gevär i ena handen och en liten flickas hand i den andra.
*
Varför sköt du? frågar den lilla flickan snyftande. Mannen ger mig geväret.
Han sätter sig i polisbilen och tar upp sin lilla flicka i knät. 
Mannen gråter.
När jag går in i huset hittar jag flickans mor död . 
Hon är skjuten i huvudet,
*
Detta hände sig en vacker sommardag.
När jag kom ut ur huset såg jag att rosorna blommade vackert i rabatten.
*
En grannfru tog tillfälligt hand om flickan.
På vägen till polisstationen på Prästgatan 6
frågade jag mannen varför han sköt sin fru.
Han svarade;
– Det var jag som sköt men det kändes som om någon annan höll i geväret.
*
Tills mannen blev häktad satt han i arresterna på polisstationen. En kväll när vi poliser som var i tjänst drack kaffe i vårt Piketrum såg mannen oss genom en gallergrind. Mannen frågade mig:
– Jag känner kaffedoften. Kan jag inte få en kopp kaffe och en bulle. Mannen uppträdde klanderfritt under förhören och i kontakterna med mina kollegor.
Jag framförde mannens fråga och fick svar av en poliskollega;
– Inte skall vi ge honom av vårt kaffe. Han är en mördare. Vi är poliser. Inte kan vi fika med en mördare. Han får kaffe från Caféet klockan åtta. Han får vänta till dess.
*
– Jag gav mannen som blivit hustrumördare kaffe och en bulle. 
Jag kände inte som min uppgift att vara den som straffade honom. Han fick med tiden sitt straff. Han dömdes till ”dråp i hastigt mod” till ett långt fängelsestraff.
*
– Det var som om någon annan höll i geväret, sa mannen som blev hustrumördare.
*
Har vi människor krafter inom oss som vi i påfrestande situationer inte kan lita på fullt ut? 
En fråga bara.
*
Vår klocka har tickat sig fram en bit nu. Många medmänniskor har vaknat.
Trevlig vecka /Knut K

Vår vackra vita vintertid vinner min beundran. I civilisationen

Kåseri nr 318

snoflingaJag säger till min vän Krister:
”Vår vackra vita vintertid vinner min beundran. När snöflickorna singlar mot marken och blir till ett mjukt täcke ser jag livets mening. Snöflingan är en del i ett sammanhang. Som människan också är.
Vi tillhör samma jord.
Vi är olika.
Snöflingan är en del i naturens ständiga växlingar. 
Den kanske har varit en droppe i havet. 
Kanske har den droppen också tillhört vattnet i mitt vänstra öga.
Kanske har den skvalpat omkring i min mage innan den ”kissats” ut på toaletten. 
Snöflingan och vattendroppen är jordens fångar. Vatten kan dunsta upp genom luften men kommer alltid tillbaka till jorden igen.
Ibland som regn 
Ibland som vackra snöflingor.
Vilken underbar ordning naturen är – och har.”
*
– Vilken ordning har vi människor? Vilka är vi?
Vad gör vi här på jorden? frågar vännen Krister mig
– Vi har fått våra liv till skänks och lever tills vi dör är ett lätt svar att ge. Det är faktiskt sant, svarar jag.
– Men vad gör vi medan vi lever. 
– På den frågan finns många svar.
*
Jag berättar:
– I urminnes tider stred människorna med varandra och slog ihjäl varandra. På somliga platser åt människor människor för att inte svälta ihjäl. 
Människor utvecklades med tiden. 
Något som heter civilisationen bredde ut sig på jorden. Folk fick bättre förstånd. 
De blev fiskare, viltjägare och jordbrukare.
De behövde inte äta upp varandra för att överleva.
– De civiliserade människorna i nutiden slår de inte ihjäl varandra som de gjorde under urtidens dagar, undrar Krister.
*
Frågan blir hängande i luften. 
– Du min vän, säger jag, jag ska svara, som sanningen är, folk dödar varandra.
Även i dag. 
Det sker bland annat genom att de spränger varandra i småbitar. 
– Menar du att detta sker trots bättre förstånd, bättre vetande och utbildning. Detta sker alltså i det civiliserade samhället du talade om, säger min vän.
– Ja, svarar jag.
– Berätta då för mig; ”Vad är civilisation”?
– Uppslagsboken säger:” Civilisation är det sätt på vilket människors liv och verksamhet gestaltar sig inom ett visst geografiskt område under en viss period; ibland detsamma som förfinad eller teniskt avancerad kultur.”
– Den tekniska utvecklingen i civilisationens kultur innebär att folk spränger ihjäl varandra idag. I urminnes tider slog de ihjäl varandra. Kanske med stenklubbor eller också sköt de på varandra med båge och pil. Utvecklingen har gått framåt. Eller hur? säger Krister.
– Civilisationen innehåller mycket mer än krig, svarar jag.
*
Vi blir tysta en stund. Jag tänker på vad civilisation borde vara och vad den är. Jag gör en tankefärd ut i världen. Troligtvis gör även Krister det. Han säger:
– Kan du säga och verkligen mena att vår värld i dag är civiliserad?

Min hjärna gör en ny resa till jordens länder till Syrien och andra muslimska länder. Jag tänker på Israel, Kina, Ryssland, Afghanistan, Pakistan, Vitryssland, USA, flera länder i Afrika. Jag tänker på Mexico och deras knarkligors mördande. Jag tänker på Norge och deras mördares brutala mördande av unga människor. Jag tänker på Sverige. Just då hör jag i nyheterna på TV att en man hittats död i Östhammar. Han är troligen mördad. Förmodligen har mordet skett genom en kriminell uppgörelse. I går hittades en man mördad i Helsingborg. Troligen också mördad i ligakrig.
– Jag förstår att du blev tyst. Du fick något att tänka på säger, Krister
– Ja, det fick jag, svarar jag.
*
– Krister säger: 
– Jag frågar igen: ”Vilken ordning har vi människor? Vilka är vi? Vad vill vi med våra liv? Vad gör vi här på jorden?” 
*
Jag ser ut på fågelmatarbordet hur fåglarna slåss om nötterna. De slåss med näbbarna. De spränger inte varandra i småbitar.
*
Jag säger till min vän Krister:
”Vår vackra vita vintertid vinner min beundran.
När snöflickorna singlar mot marken och blir till ett mjukt täcke ser jag livets mening.
Snöflingan är en del i ett sammanhang.
Som människan också är.
Vi tillhör samma jord.
Vi är olika.
Snöflingan är en del i naturens ständiga växlingar. Den kanske har varit en droppe i havet. Kanske har den droppen också tillhört vattnet i mitt vänstra öga.
Kanske har den skvalpat omkring i min mage innan den ”kissats” ut på toaletten. 
Snöflingan och vattendroppen är jordens fångar. Vatten kan dunsta upp genom luften men kommer alltid tillbaka till jorden igen.
Ibland som regn 
Ibland som vackra snöflingor.”
*
”Störst av allt i människors civilisation skulle kärleken kunna vara. Men är den det?”
God morgon vänner, önskar Krister och jag./Knut K

Jag fann en dag LyckoPer sitttande på Välståndsberget. Han vill berätta om en resa till Italien.

Kåseri nr 317

spanskatrappan romLyckoPer berättar:
*
Jag sitter en vacker aprildag i Borgeseparken i Rom. Penséerna blommar i rabatterna. De många Vildkatterna i parken blir matade av en äldre dam. Katterna slåss och fräser. De njuter också av maten och värmen. På filtar i det gröna gräset i parken ligger ungdomar och kramas och pussas.
Motorljud hörs långt borta.
Solen värmer mina armar och ansikte. 
Härligt.
Jag är i Rom. Det är vår.
*
Vad heter du fågel. 
På grenen där. 
Som sjunger så vackert för mig
Spelar det någon roll förresten vad du heter. 
Du vet inte vem jag är. 
Du är sångaren. Jag lyssnaren.
Det räcker att veta om varandra.
*
Vårsolen ler mot mig på Spanska Trappan. Många kvinnor åker Vespa på torget framför trappan, somliga har långt hår, korta kjolar och leenden på läpparna.
*
Jag äter Roms godaste glass med chokladbitar i;
På Piazza Navona. 
Jag sitter på en parkbänk och ser på det som händer.
Afrikaner säljer väskor. 
Tiggarna tigger.
Karikatyrtecknarna tecknar. 
Fontänerna brusar.
Kvällssolen kryper ner bakom de stora palatsen. Blommorna lyser ännu en stund innan de drar ihop sig för natten.
*
På en liten restaurang möter jag Marie, Bertil och Nils. Vi äter pasta till förrätt och dricker ett glas Vino Rozzo.
Samtalet kommer i gång:
- Vad är rätt. Vad är fel? Vad är demokrati? Varför är välden som den är?
Till Sekondo äter vi salta grönsaker. Vi dricker ännu ett glas vin.
- Världen är som den är för att vi människor är som vi är, säger Bertil och får medhåll av Nils och Marie.
- Vet ni verkligen vilka ni är? Frågar jag dem.
Jag får inget svar.
*
En tiggare på Campo Di Fiori kommer till ett bord intill vårt.
Han sträcker fram sin hand.
Tar av sin hatt, bugar och borrar blicken in i en vacker romarinnas ögon 
Tiggaren är gråhårig, svartklädd och professionell.
Romarinnan är inte bara vacker.
Hon är snäll.
*
På väg hem till Svenska Institutet ser vi två mycket gamla damer. De har sin sovsal i en parkdel vid Tibern. De två gamla damerna vädrar sina skjortor, tröjor, strumpor och skor. Röda gröna, gula och blå lyser kläderna i solen. Damernas hem har bänkar och parksoffor att sova på om natten. En cykel har de.
Och en rullstol.
Parkhemmet har också fåglarna, det gröna gräset, träden, fontänen med det ständigt rinnande vattnet.
Vatten har minsann inte alla människor tillgång till i världen.
*
Jag träffar Lars som bor i Rom. Han är född i Motala. Lars kan nästan allt om Antikens keramik, kyrkor och palats och hur människor levde under Antiken.
Hadrianus villa vet han mycket om. Augustinus triumfbågade känner han väl till. 
Om Forum Romanum kan han berätta. Mycket. 
Han berättar också om Pantheon, Peterskyrkan, Romulus och Remos och kejsar Augustus som lät skattskriva världen.
*
Vaser skapade för flera tusen år sedan visar Lars oss. Skönhet utstrålar de. Skickligt är de gjorda. Antikens människor hade kanske mer tid att tänka och skapa än folk har i dag. Kanske var det därför deras konst och hantverk blev så bra.
Kanske visste de också bättre vad kvalitet var - och är? 
*
Från palats till palats. Från kyrka till kyrka går vi i Rom i vårmånaden april. De som byggde kyrkor och palats finns inte mer. Mycket av det de byggde står kvar.
- Vad har dagens människor byggt, som står kvar i flera tusen år?
En undring bara.
I dagens värld faller ibland byggen ihop medan de byggs.
*
Vi tar en avstickare till Florens Machiavellis stad. Han skrev att en furste måste vara grym som ett lejon och listig som en räv.
Nog har vi genom seklernas haft grymma furstar och ledare. Det otäcka är att de grymma föds igen - och igen. Har världens folk inte lärt sig vad mänskligheten behöver för ledare för att få leva i Fred.
*
- Världen är som den är för att vi är som vi är, sa Bertil och fick medhåll av Nils och Marie när vi åt salta grönsaker på Campo Di Fiori.
- Vet dagens människor vad de vill med världen i framtiden? Frågar och säger LyckoPer innan han försvinner från Välståndberget på sitt vita, lätta sommarmoln.
Jag tackar LyckoPer för reseberättelsen. /Knut K

Vem är det som kör egentligen

Kåseri nr 316

Jag lyssnade på professorn Bodil Jönsson på ett av julprogrammen i Sveriges radio. Hon är verkligen värd att lyssnas på denna kloka medmänniska. Hon talade om T.T.T.
Som betyder:
Tankar. Tar. Tid.
*
Hon berättade om vetenskapsmän och vetenskapskvinnor, författare, skådespelare, konstnärer och andra medmänniskor som gjort sina bästa arbeten när de kommit upp i hög levnadsålder. Deras Tankar har Tagit Tid innan de blivit färdigtänkta.
*
Bra Tankar som ska bli något stort inom forskarvärlden måste få Ta Tid.
Så är det bra.
Se på Nobelpristagarnas åldrar.
*
Tankar vi tänker i det dagliga livet rinner fram ur hjärnorna. De tar inte lång tid på sig. Därför behöver tankarna snabba svar från oss som ska reagera på det hjärnorna tänkt ut åt oss.
Om vi inte tar hand om tankarna direkt försvinner de igen.
Och är borta.
Ibland kan jag tänka tillbaka de tankar som försvunnit.
Men för det mesta är de borta. 
Det kommer nya tankar som blir till idéer som jag kan använda när jag skriver
*
Var föds våra tankar?
Det funderar de lärde på. I en vetenskapig undersökning i USA fann forskarna att försökspersonernas tankar föddes i hjärnorna innan dessa personer blev medvetna om att de tänkt dem.
Om det är så måste vi fundera över vem det är som tänker tankarna åt oss. Vi kan undra som Janne Långben gjorde i julunderhållningen på julaftonen medan Musse Pigg-gängets ekipage körde på krokiga och farliga vägar. Han sa:
-Vem är det som kör egentligen?
*
När jag skriver mina kåserier börjar jag skriva en idé från hjärnan. När jag skrivit ner det jag inledningsvis tänkt skriva kommer orden som om jag drog dem på en lina ur huvudet. De av hjärnan uttänkta orden är upphängda på linan klara att skrivas in i mitt kåseri. Ibland bråkar jag och vill ändra orden men vanligtvis är det orden som kommer på linan som är de bästa alternativen.
*
Ju mer kunskap som hämtats in i hjärnan ju mer finns att använda i tal och texter.
Så är det.
Därför är det inte konstigt att vissa människor gör sina bäst skapade bilder, dikter, romanböcker och annat kulturproducerat i sina bästa år. 
Bästa år för många av oss människor är de år, som kommer, när vi kan dra nytta av ett långt livs erfarenheter.
Människor som dör i tidiga åldrar når inte sina bästa kunskapsår. 
*
Att det är så betonade Bodil Jönsson med kraft.
*
Ju mer vi lär oss vi människor ju mer kan vi lära ut.
Så är det med våra hjärnor.
Ju längre tid vi lär oss ju mer erfarenheter och kunskaper samlas i våra hjärnor. De ”myckna” kunskaperna kan brukas långt upp i levnadsåren.
*
Många tror att människors hjärnor dräneras på erfarenheter och kunskaper när vi bli äldre.
Så är det inte. 
Det som samlats finns arkiverat i våra hjärnor.
Men det finns ett MEN:
”Vi måste använda hjärnorna ofta så de inte rostar igen.
Igenrostade hjärnor blir långsamma att tänka med.”
*
T.T.T, sa Bodil Jönsson
De stora Tankarna Tar Tid.
Därför behöver vi tänkare i världen.
Ur alla åldrar.
Vi behöver snabba tankar hos de unga.
Vi behöver vardagstankarna hos folket i arbetslivet. 
Vi behöver de genomtänkta tankarna hos dem som har långa erfarenheter.
*
-Hur bildas tankarna i våra hjärnor?
Den frågan har jag kvar.
Och funderar över.

De stora Tänkarnas Tankar Tar Tid. 
T.T.T.T.
Vi får vänta och se vad hjärnforskarna med tiden tänker sig fram till för svar./Knut K

Medlemserbjudande

I ett samarbete med Folkets Hus erbjuds medlemmar i Teaterföreningen 25 kr rabatt  på
film4april

som spelas 4 april i Teatersalongen.

Köp biljetter i Folkets Hus reception.

Läs om filmen på Folkets Hus hemsida!

 

start riksteaternsverige 

logga rt intranat

start riksteaternostergotla 

start scenkonstportalen

Sök evenemang på teatrar i hela Sverige
scenguide

lankbild till rt2

Vi samarbetar med

 

 motala ostergotlands sjosta

abf

logo ny fh


LillaHemLogo Transp

maxiica

 motala24 platen

willys 

 skobes

Motala Teaterförening © 2018