ticksterlogga

tickster administration 

idelada

 

vanster vadarriksteatern

vanster blimedlem
vanster riksteaterforeninga

vanster forestallningarilan

Vi samarbetar med

 

anaimtaa 200

 motala ostergotlands sjosta

abf

mcc
hotell ostermalm
LillaHemLogo Transp

maxiica

 motala24 platen

willys 

 skobes

Det var en gång som alla sanningar börjar

Kåseri nr 381

dansareDet var en gång, som alla sanningar börjar, en sommarkväll i den lilla byn Frödinge i Småland. Solen sken starkt från Kvarnhagarna i väster. Solen ville värma byn riktigt innan den gick ner åt Alstahållet till. Lundskullen låg i solljuset och glänste som om den ville samla ihop det värmande solljuset i sin stora bergsfamn. Ladugårdarna i byn var tomma. Korna och hästarna befann sig på sommarbete. Höet på skullarna var slut för året. Nyslaget hö skulle snart köras in för kommande vinterbehov.

*

Musik hördes från Ludvigs Skulle i byn Ungdomar dansade samban;

”Aj, AJ Aj Maria, Maria från Bahia.”

Musiken kom från skivor på en brun resegrammofon.

Vems var resegrammofonen? Vem dansade på en Höskulle i Frödinge en onsdagskväll.

*

Jag ska berätta. Så här var det.

Min syster Anna-Greta och jag samlade på försommaren ihop alla våra sparpengar. Vi gick till mor Ruth och bad att hon skulle skicka efter en resegrammofon från Wiskadals Fabrik i Borås. Vi ville lyssna till grammofonmusik.

Och dansa till musiken.

Anna-Greta kunde dansa och var så gammal att hon kom in på festplatserna på lördagskvällarna. Jag kunde inte dansa, Anna-Greta och kamraten Ulla lovade att lära mig och mina kamrater dansa om bara mor Ruth köpte oss en resegrammofon.

*

Sparpengarna räckte inte till att köpa en resegrammofon.

Sorg och besvikelse.

*

Mor Ruth såg och lyssnade på oss unga. Hon förbarmade sig över oss.

Och sa:

-Om jag också får spela mina skivor på grammofonen kan vi köpa den ihop.

Vild glädje.

Resegrammofonen hämtade jag en vecka senare hos Otto Hörberg på posten i Frödinge.

*

När sommaren kom sopades Skullen ren från höboss och damm. Danslektioner startade. Ulla och Anna-Greta var danslärare. Ryktet spred sig om danslektionerna. Arne i Älekulla kom. Det gjorde också Petter i Morkullen och Lasse Fernler som bodde på somrarna i Frödinge. Bengt och Ingegerd i Släta kom. Ingegerd hjälpte till med lektionerna. Allan och Arne i Blomsterhult cyklade till Frödinge by. De ville vara med och lära sig dansa. Ännu flera ungdomar fick veta om danslektionerna och deltog på onsdagslektionerna. Musiken flöt ut i byn och gjorde Frödingebyn annorlunda på onsdagskvällarna än den var övriga kvällar. Lektionerna blev efterhand riktiga danskvällar.

*

Varför berättar jag denna ”nästansanning”.

Jo jag fick genom min syster Anna-Greta en hälsning från Ulla som tillsammans med Anna-Greta lärde mig dansa. Hälsningen gav mig de minnen jag nu berättat om. Att de två lärde mig dansa har skänkt mig så mycket livsglädje att jag måste sända Anna-Greta och Ulla ett sent men hjärtligt ”tack för dansen”.

Tack också alla härliga tjejer som jag genom åren fått dansa med i Folkparker, på festplatser och andra dansställen runt om i vårt vackra avlånga land, Sverige

*

Det var berättelsen om när jag lärde mig dansa en sommar i den lilla byn Frödinge i Småland./Knut K

 

start riksteaternsverige 

logga rt intranat

start riksteaternostergotla 

start scenkonstportalen

Sök evenemang på teatrar i hela Sverige
scenguide

Teaternytt

Läs de senaste teaternyheterna på nätet i
start nummerse

 eller i Riksteaterns blogg
start riksteaterbloggen


Copyright © 2015 Motala Teaterförening