ticksterlogga 

 

vanster vadarriksteatern

vanster blimedlem
vanster riksteaterforeninga

vanster forestallningarilan

Vi samarbetar med

 

anaimtaa 200

 motala ostergotlands sjosta

abf

mcc
hotell ostermalm
LillaHemLogo Transp

maxiica

 motala24 platen

willys 

 skobes

knutteKnut Karlsson
Motala Teaterförenings förste ordförande 1979-1985
Folkets Huschef i Motala 1979-1985
VIP-medlem i Motala Teaterförening

Skriv till Knut!
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
 
 
 
 
Nu gör jag ett uppehåll med kåserierna över sommaren och om hälsan står mig bi så återkommer jag till hösten.

Den kärleksfulla medmänniskan. Den blommande naturen och de glittrande sjöarna

Kåseri nr 374

Jag tog mig i dag friheten att vandra runt i Landet Fantasia. Där finns det jag önskar mest att möta och se.
Vad önskar jag mest att möta och se?
Vacker blommande, grönskande natur. Solglittrande sjöar
Och
Kärleksfulla medmänniskor.
*
Var jag än går möter jag kärleksfulla medmänniskor i Landet Fantasia. De går inte omkring och skriker ut vem de är. De sprider sin kärlek till andra människors hjärnor genom sitt sätt att tänka och att vara. De får andra att ändra sina liv och bli varma medmänniskor.
*
-Vad är en varm kärleksfull medmänniska? Frågar kanske någon.
Det är inte lätt att ge svar på. Vi har många på jorden som gör sina medmänniskor illa. Dem kan vi läsa om på datorer, i tidningar och se på TV nästan varje nyhetsprogram.
*
De kärleksfulla människorna gör sina medmänniskor gott. De finns på vår jord och i vårt land Sverige men blir inte berättade om lika ofta som dem som gör andra illa.
Det kan jag svara.
Ty så är det i den mänskliga världen.
*
kristberg vitsipporNär jag tänkt detta i Landet Fantasia sätter jag mig på min soffa och njuter av våren i naturen i mitt hemland Sverige. De nyhemkomna Sädesärlorna vippar omkring i gräset. Jag ser framför mig en hage fylld av vitsippor. Hela hagen är vit.
Träden grönskar. Hagen jag ser ligger nedanför Kristbergs kyrka i västra Östergötland. Där hagen slutar solglittrar sjön Boren i solen.
*
Många sådana blommande hagar och glittrande sjöar finns i Sverige nu.
Naturen vill oss väl. Den ger av sin skönhet. Den kräver inget tillbaka.
Naturen får många av oss att bli beundrande medmänniskor istället för kalla spekulanter.
*
Jag tog mig i dag friheten att vandra runt i Landet Fantasia. Där finns det jag önskar mest att möta och se.
Vad önskar jag mest?
En blommande natur. Glittrande sjöar.
Världen i fred. Människor i frihet. Barn lekande i solen med lyckliga kärleksfulla föräldrars ögon på sig och varma, tillitsfulla medmänniskor sittande på de stolar som ger makt i samhället.
*
Det var i Landet Fantasia jag tänkte så. Med varma vårhälsningar/Knut K

Jag tänker på ett tal till ett kommande besök i Motala

Kåseri nr 373

foreningarnashusMorgonen är solig med blå himmel och helt stilla vind. Inte ett barr rör sig på granarna på Klivinge gård denna vackra morgon. Den vackre herr Fasan har jag hört gala många gånger sedan 04:30 när jag vaknade på vår sons gård utanför Uppsala. Fyra höns följer Tuppen Fasan. En av dem är ovanligtvis nästan vit. Den hönan har inte fått den vackra skyddsfärgen som de övriga hönorna har. Varför kan jag undra utan att få svar? Någon värme kan nog inte temperaturen presentera än. Men värmen kommer efter frukost. Det är jag säker på.
*
I går kväll skrev jag på mitt tal som jag skall hålla i Föreningarnas hus i Motala torsdagen den 23 april klockan 14:00. Jag tänkte tillbaka på min tid som fotbollsspelare, tränare, ledare och publik som jag är nu. ”Knutte pratar fotboll” har arrangörerna tänkt sig som rubrik på mitt framträdande. Men det blir mer än fotboll, Det tror jag att jag kan lova. Jag vill nog också fundera en del över hur fotbollsmiljön samhället ser ut i dag,
*
Jag tryckte på knappar i hjärnan och filmer med minnen spelades upp för mig från min fotbollstid, polistid, min tid som socialarbetare och den expansiva tiden som chef för Motala Folkets Hus. Mina arbetskamrater, mina fotbollskamrater, och de spelare som jag var tränare och ledare för visade sig för mig. Jag känner i dag på morgonen stor glädje på grund av det som visades för mig i mina ”hjärnminnesfilmer”.
*
Nästa torsdag skall jag berätta en del av det mina minnen kommit ihåg åt mig. Kom till ”Gamla Folkets Hus” i Motala. Vi som setts får ses igen och vi som inte mötts får mötas. I samtal efter mitt tal kan vi berätta om det som hänt och händer i livet för varandra
*
Den fina musikgruppen Sommarminne som består av Göran Friman, Hans Isaksson, Lars Lundqvist och Gudrun Rönsen skall återförenas för en dag och glädja oss med spel och sång. Jag längtar redan efter att få se dem och höra dem spela och sjunga. De sprider mycken glädje till medmänniskorna i det samhälle de lever.
*
Att få mötas som människor och vän är stort. Jag vet att många äldre aldrig får möta någon medmänniska. Jag vet att många sjuka inte kan lämna sina sjukvårdssängplatser. Jag vet att många inte möter andra människor för att de inte har tillräckligt mod att gå ut. Jag vet att vi borde mötas oftare vi människor. Jag vet att vi ofta är ensamma i onödan. För att komma ut bland folk måste vi ta de initiativ som jag skriver om. Vi i Sverige ska inte vara de ensamma människornas land. Vi ska hjälpas åt att bli ett land fyllt av glädje. Glädje ger oss hälsosamma kickar. Det är vetenskapligt bevisat.
*
Allt detta tänkte jag på när jag planerade mitt Motalatal. Jag har haft förmånen att möta medmänniskor och fått många vänner runt om i vårt vackra avlånga land Sverige. Mina vänner har gett mitt liv innehåll och mycken glädje. Om jag med mitt tal och Sommarminne med sin sång och musik kunde locka många att komma till Föreningarnas hus nästa torsdag och där få uppleva en trevlig och givande stund skulle jag bli mycket nöjd.
Kom vänner, kamrater och medmänniskor skall vi ha trevligt tillsammans.
*
Att mötas och skiljas är vår lott och vårt öde.
Att möta goda vänners ögon värmer våra sinnen
Att aldrig få möta någon väns ögon gör livet kallt, trist och ensamt.
Av atomer är vi alla sammansatta.
Vi lever på samma jord
Ändå är vi unika som människor.
Vi är unika men har behov av närhet, vänskap, kärlek och glädje.
Vi är människor och skall leva.
Inte i flock.
Men vi ska fungera och existera;
Tillsammans.
*
Med hälsningar från Klivinge lördagen den 18 april 2015,Välkomna på torsdag,/Knut K

Sverige Sverige fosterland

Kåseri nr 372

flaggaPå min stol i Landet Fantasia sitter jag ensam. Landet har haft natt. Mörker råder.
Ännu.
Solen är gömd.
Ännu.
Stjärnor gnistrar. Stjärnor glimmar.
I Vintergatan.
Månen vandrar över länder och hav. Den är belyst av solens ljus och målar jorden i romantiska färger.
*
Långt bort ser jag Sverige. Elektriska lampor lyser upp det avlånga landet från norr till söder. Från öster till väster. Jag tänker:
*
Sverige, Sverige fosterland. Du långa ord från syd till nord. Du rika land. Du vackra land. Du till ojämlikhet förändrade land.
Inom dina gränser sprids egoismen. Rikare och rikare blir kapitalisten.
Fattigare och fattigare blir den solidariske idealisten.
*
Sverige, Sverige fosterland
Inom dina gränser vill vi ha våra hem.
Vi vill ha hem åt alla. Bra hem lämnar ingen utanför.
Ordet Utanförskap skall inte finnas i det goda landet Sveriges ordlista.
Men utanförskap finns. Både ordet och i verkligheten.
*
I Utanförskap skjuter och mördar unga människor varandra. I Utanförskap förvandlas några unga människor till rebeller. Rebeller som åker till Syrien och Irak och mördar några med annan religion. Efter dåden vänder de hem igen. Till Sveriges utanförskap. Tills ny krigsresa blir aktuell.
*
Sverige, Sverige fosterland
Inom dina gränser vill vi ha våra hem.
Vi vill ha hem åt alla. Bra hem lämnar ingen utanför.
Ordet Utanförskap skall inte finnas i det goda landet Sveriges ordlista.
Men utanförskap finns. Både ordet och i verkligheten.
*
På min stol i Landet Fantasia sitter jag ensam. Landet har haft natt. Mörker råder.
Ännu.
Solen är gömd.
Ännu.
Stjärnor gnistrar. Stjärnor glimmar.
I Vintergatan.
Månen vandrar över länder och hav. Den är belyst av solens ljus och målar jorden i romantiska färger.
Snart kommer morgonljuset. Med solen. Till Landet Fantasia.
När kommer det rätta levnadsljuset? För människor? Till jorden?
*
Trevlig helg. Vänner./Knut K.

Jag vill skriva några rader

Kåseri nr 371

Jag vill skriva några rader om livet jag lever. Jag vill skriva om det som det är. Det vill jag verkligen göra.
Om jag bara visste hur det är och vad det innebär att leva.
*
Jag minns när jag som femtonårig kille sprang in på Frödinge-Brantestads fotbollsplan för att debutera i FBSKs A-fotbollslag. Jag kände spänningen. Jag var nervös. Jag var glad. Hela jag längtade till matchen. Hela jag levde.
– Sparke boll ska en inte ägne sej åt på söndaga. På söndaga ska en gå i kyrka. Att lära sig tro på Gud är livets mening, sa min farfar Carl-Albert på sin Frödingedialekt.
– Vi har kommit till världen för å arbete. Arbete skaper välstånn och ger hälse, sa en av bönderna till mig i Frödingebyn.
Jag tyckte verkligen att fotbollsspelet var mitt liv. Allt annat jag gjorde var komplement.
*
Fotbollsintresset var som en livsbro. Den gick på från barndomen via ungdomen till vuxenåldern. Jag steg av bron och gick några år på Lunnevad Folkhögskola. Där trodde jag att mitt livs mening var att lära mig världen och odla kunskaper så de grodde och växte och gjorde mig så vis att jag kunde förstå allt. Jag ville verkligen lära mig allt det som fanns att förstå. Jag ville förstå allt av det jag inte förstod.
– Meningen med mitt liv måste vara att skaffa mig kunskaper.
Om allt.
Så tänkte jag då på Lunnevad Folhögskola
*
– Det finns ofantligt mycket i världen vi borde lära oss förstå. Vi kan lära oss en del men inte allt. Mycket av det som finns i vårt Universum hinner vi aldrig lära oss, sa rektor Per Söderbäck på Lunnevad Folkhögskola till oss elever.
*
knut allsvenskanJag gick vidare på min fotbollsbro och skall nu berätta om när jag sprang in på Idrottsparken i Motala och för att debutera för MAIF i allsvenskan. Jag kände samma förväntan och spänning som när jag debuterade för FBSK i Frödinge. Folk hejade och skrek. Solen sken. Musik spelades i högtalarna. Domaren blåste igång matchen. Stämningen runt planen steg. Den blev högljudd och härlig. Kraftiga applåder hördes från publiken när jag gjorde något bra i spelet. Jag kände att jag nått mitt mål att få fotboll spela i allsvenskan.
*
Vi i MAIF spelade bra och fick oavgjort 2-2 mot seriefavoriterna från IFK Göteborg. Efter matchen fick jag skriva autografer till unga supportrar och fick beröm i Aftonbladet och Expressen.

När jag i mitt polisyrke patrullerade i Motala sa folk till mig:
– Nu är du berömd. Alla i Motala vet vem du är. Många i Sverige vet vem du är. Du har fått mening i ditt liv.
Det fick mig att tänka under mina långa sena, ensamma polispatrulleringar i Motala.

”Var fotbollspelet och att bli känd verkligen meningen med livet?”

Jag svarade mig själv:

-Visst är det roligt att bli igenkänd men inte kan det vara den verkliga meningen med livet. När jag var barn och ung i Frödinge trodde jag nog så. Men inte nu. Nu vill jag tro att det finns något mer. Något större. Något djupare. Något .. ja vaddå?
Något???
Jag hittade inga svar på frågorna under min polistid. Jag har inte heller hittat några givna svar senare i livet. Jag har fått leva ett fantastiskt liv på min fotbollsbro som efter allsvenskan övergick till att bli en allmän utvecklande levnadsväg.
*
På den vägen går jag fortfarande. Nu sitter jag förresten i en skön skrivstol och skriver några rader på datorn medan solen skiner utanför mitt fönster. Solen skiner också in på mig nu. Jag funderar fortfarande över vad som är meningen med mitt liv.
Jag är inte ledsen över att jag inte förstår allt. Jag är glad för att jag fick komma till den här världen och vistas här en tid. Jag vill skriva:
” Tack för kärleken. Tack för att jag fick födas och finnas till här på denna snurrande jord. Stor glädje för att jag fått se våra barn växa upp och bli fria människor som kan föra min undran vidare.
*
Sol önskar jag alla den vårliga aprildag år 2015/Knut K

Några tankar om livet

Kåseri nr 370

Livet är stort. Livet är skönt. Livet är härligt att leva. Livet är underbart. Jag lever och finns till.
Vi har många superlativer om livet.
Vad är då livet vi älskar så mycket?
*
När vi föds har vi livet med oss ut i verkligheten. När vi dör tas livet ifrån oss.
Kroppen finns kvar tills den bränns och återförenas med naturen. Men livet är borta.
Vart tog det vägen?
Ingen vet.
När livet är borta och kroppen bränts finns bara minnena kvar och kanske en inskrift på en gravsten.
*
Jag kom. Jag lever och jag försvinner.
Sån´t är livets förutsättningar.
För mig.
När jag nu konstaterar hur det är med livet och hur det blir får vi inte glömma vad vi kan göra under vår levnadstid.
*
Vi kan bli föräldrar och lära våra barn vad vi kan göra tillsammans under vår livstid. Bara detta är så stort att vi borde pösa över av lycka. Att bli far eller mor är att medverka till att en ny gren växer ut på familjeträdet. En ny människa får liv.
Vi får leva med våra nära och kära på obestämda tider. Vi kan få uppleva vänskap, solidaritet och kärlek.
Det ger livet extra stort värde.
*
När vi tagit till oss vilka förutsättningar som gäller för våra liv kan vi söka livsglädjen. Var finns den? Den finns runt om i livet.”Mottagningsstation” för livsglädje finns inom oss och förvaras i olika delar av våra hjärnor. När ”mottagningsstationen” aktiveras av upplevda glädjehändelser i livet kan vi som människor känna den rätta livsglädjen.
*
Vi kan söka kunskaper. Med kunskapens nycklar kan vi öppna allt fler livsdörrar. Vi kan med kunskapens hjälp njuta av allt det vackra som finns i våra olika livskamrar.
*
Vi måste söka reda på det vackra i livet. Det kommer inte alltid av sig självt. Vi måste lära oss förstå och tyda livets gåtor. Det kan vi med kunskapens hjälp.
*
Skönhet, livsglädje och kunskap gör våra liv mer värda att leva. Livsskönhet, Livsglädje och Kunskaper öppnar våra ögon så vi kan se och njuta av livets guld.
*
Livet är stort. Livet är skönt. Livet är härligt att leva. Livet är underbart. Jag lever och finns till.
Vi har många superlativer om livet.
Vad är då livet vi älskar så mycket?
*
Den sista frågan hittar jag inget svar på men livets skönhet, livsglädje och kunskaper finns för oss att ta till oss av medan vi lever.
*
Kunskaper om livet, livsglädje och livsskönhet önskar jag alla vänner i Motala. /Knut K

Kom vi ska byta strumpor med varandra

Kåseri nr 369

strumporSnön lyser vit på marken, på bilarna och hustaken. Våren har tagit en dag ledigt. Vårdagjämningen är över. Ljuset vinner tid över mörkret. Varje dygn tar ljuset till sig några extra minuter. Solen har kommit fram bakom månen. Men molnen gömmer solen denna tidiga morgon i mars 2015.
*
En flicka i Storebro i Vimmerby kommun fick en stor del av svenska folket att ta på strumpor i olika färger för att visa att vi människor får vara olika.
Det måste vara en ung flicka som säger detta för att få oss människor att förstå den självklara rätten att vi är olika varandra.
*
Det mediesamhälle vi nu lever i har en fantastisk snabbhet i att få ut information till alla delar av vårt land. Flickan med de olika stumporna i Storebro behövde inte vara en kändis i Stockholm för att bli hörd på. De sociala medierna blixtrade till och hela Sverige visste snabbt vad som skulle göras.
Och också gjordes.
Både kändisar, ministrar och många av oss andra hängde med och bytte strumpor. Inte med varandra.
Men vi bytte bland våra egna stumpor i strumplådorna.
Vad fann vi av den lovvärda strumpbytarbalansen?
– Att vi inte måste ha likadana strumpor på båda fötterna och att människor inte är likadana människor som andra människor är.
Vi har rätt att vara olika varandra.
Varför?
Vi är olika varandra.
*
Vi kanske kan få slut på det politiska ”snacket om de vanliga människorna”. Det finns inte några vanliga människor. Alla är vi unika.
Varför?
Vi är födda fria varelser och skall så vara till dödens klocka klämtar. Vi kan ha vanliga yrken. Åka de vanliga vägarna till jobbet. Läsa de vanliga tidningarna på morgonen. Men aldrig tänka exakt samma tankar som ”andra människor”.
*
Jag läste i tidningen Filosofi en artikel av Ulrika Engström. Hon skriver ”Många filosofer hävdar att hur mycket vi än får reda på om hjärnans funktioner och de beteenden de ger upphov till så finns det ändå en aspekt som vetenskapen aldrig kan beskriva: ”Erfarenheten av att vara sig själv. Den alldeles egna upplevelsen som bara kan nås inifrån det egna medvetandet. Självmedvetandet.”(Slut citat)
*
Vi kan härleda i hjärnan var smärtans signaler kommer ifrån. Vi vet vad som händer när vi varseblir något omkring oss genom syn och hörsel.
Men min erfarenhet av att vara mig själv kan bara nås inifrån mitt självmedvetande. Var det finns och uppstår i hjärnan är det ingen som vet idag.
*
Vi kan aldrig gå in i någon annans medvetande och uppleva vad den upplever och tänker.
Därför anser jag att varje människa är unik. Hon har sitt eget självmedvetande. Det kan aldrig suddas ut ur hjärnan eftersom ingen vet var det uppstår.
*
Du människa du är dig själv och ingen annan. Du är unik. Kom ska vi byta strumpor med varandra så alla kan se att vi får vara olika.
*
En flicka i Storebro i Vimmerby kommun fick en stor del av svenska folket att ta på strumpor i olika färger för att visa att vi människor får vara olika.
Det måste vara en ung flicka som säger detta för att få oss människor att förstå den självklara rätten att vi är olika varandra.
*
Nu skiner solen och smälter snön. Våren är på väg tillbaka. Soliga hälsningar till alla unika vänner från/Knut K

Mycket har jag sugit i mig av livet

Kåseri nr 368

husvaningarUtan en tråd kom jag till världen
Mina ögon vänjde sig vid ljuset
Mina öron fångade ljudet
Mina känsliga händer kramade min moders bröst
Så började jag suga i mig livet.
*
Nu i dag den 14 mars 2015 undrar jag vad jag sugit i mig under min livsvandring.
Mycket har jag sugit i mig. Det vet jag.

*
Det är somligt jag ångrar att jag gjort under min levnad. Mycket är jag nöjd med.
Gjort är gjort.
Jag kan inte gå tillbaka i mitt liv och göra något annorlunda än det blev - och nu är.
*
Mitt liv har varit som ett hus med olika våningar. På första våningen har jag min barn- och ungdom. Där har jag lekhörnor och fotbollsplaner och arbete i jordbruket och vid Göstas såg i Frödinge.

På andra våningen finns min fotbollsutveckling i BK Kenty i Linköping och Lunnedvads Folkhögskola. På den skolan upptäckte jag att livet är mycket större än jag i min ungdom kunnat tro.

På våning tre finns min dröm uppfylld att få spela fotboll i allsvenskan med Motala AIF. På den våningen finns polistiden i Motala samlad. Hos polisen lärde jag mig att våra liv är mycket mer komplicerade än jag vetat om. Jag upptäckte klassamhället med de rika och fattiga. Jag såg i samhället de som kunde försörja sig och de som inte kunde försörja sig. Det var de som hade det svårt i livet som hade kontakt med polisens fylleceller.
*
Husets övriga våningar innehåller mitt liv som fotbollstränare. Som socialarbetare/socialkamrer. Som chef för Folkets i Motala och som kulturchef på Folkets Hus Riksorganisation i Stockholm
*
Nu bor jag i allra översta livsvåningen Där har jag min dator och lever mitt liv med mina nära och kära. Från den våningen har jag fin utsikt över det som hänt mig. Jag kan också med hjälp av datorn få kontakt med många underbara medmänniskor i vårt vackra avlånga land. Många läser det jag skriver och gör mig ofta glad med sina gillanden och kommentarer.
*
Med mina tankar kan jag besöka de olika våningarna i mitt livshus och minnas mycket av det som hänt genom åren. En del berättar jag på Facebok och i Vimmerby Tidning som jag följt sedan min barndom. Jag har skrivit kåserier i den uthålliga och fina landsortstidningen sedan 1986. Det har blivit några stycken. Läsarna av tidningen har gett mig många glädjestunder.
*
Jag vill påstå att jag lever bra och lycklig i mitt flervåningshus. Öppna fönstren i era livsvåningar och släpp in vårsolen och livsglädjen.
*
Trevlig marsmånad önskar jag alla vänner. Knut K

Livets balanslina

Kåseri nr 367

balanslinaLivets balanslina sträcks från födsel till död. Hur långt den sträcks innan vi dör vet ingen av oss som håller balansen så gott det går.
*
Jag fick nyligen veta av en vän att en annan vän inte balanserar på sin livslina mer. Vännen somnade in
Lugnt och stilla.
Härom natten.
*
Dagen innan hade tre vänner bestämt att åka och hälsa på en sjuk kamrat på ett hem för svårt sjuka. Den nu döde vännen skulle bjuda på skjuts med sin bil. En av vännerna bryggde kaffe. Den tredje köpte kaffebröd. Kamraterna såg fram mot en trevlig dag i minnenas och skämtets tecken.
*
Det blev ingen resa. Brödet blev inte uppätet. Kaffet inte urdrucket. Den sjuke kamraten fick inget besök.
*
En av vännerna berättade i telefon för mig att de tre vännerna för några dagar suttit och talat om döden. Den nu döde vännen hade sagt att han ville dö stilla och lugnt. Gärna i sömnen.
Vännen dog stilla och lugnt.
I sömnen
*
Döden kom som en fullständig överraskning för dem som står honom nära. Han var inte sjuk. Han var en verksam pensionär. Han var glad. Han var omtyckt. Han var en verklig kamrat.
Jag minns honom också från den tid jag var hans lags tränare. Jag minns hans alltid positiva inställning till laget och kamraterna. Jag minns hans justa uppträdande mot motståndarna och riktiga inställning till livet. Han var inte den bäste fotbollspelaren i laget. Han var kamraten som alltid fanns i gruppen och gav energi åt det viktiga kamratskapet.
*
Varför berättar jag detta?
Jag vill skriva ner mina positiva tankar om kamraten som nyligen föll av från livets balanslina.
Jag vill berätta att vi ska bry oss om varandra så ofta vi kan. Ensamma kommer då att få besök. Vänner skratta och ha trevligt. Vi ska leva livet tillsammans. Inte var och en för sig.
Det vill jag berätta.
Med hälsning. /Knut K

Finns det något bortom bergen

Kåseri nr 366

bergRegn i Tumba i dag. Molnen går tunga. Det gående folket skyndar sig för att inte bli blöta på kläderna när de går mellan hemmen och arbetsplatserna och mellan hemmen och pendeltågen. Regnvattnet sprutar omkring bilarna när förarna ”trycker på gasen” på raksträckorna och när vägljusen slår om till grönt.
*
Själv sitter jag i skydd för regnet och skriver ner tankar jag får.

*
Jag flyttar mig till min stol i Landet Fantasia. Här regnar det inte i dag. Här är sol och ljus.

Jag hör musik och sång.
Vem sjunger? Vem spelar? Jag hör en sång av Dan Andersson:

”Det är något bortom bergen.
Bortom blommorna och sången.
Det är något bortom stjärnor.
Bakom heta hjärtat mitt.
Hören något går och viskar
går och lockar mig och beder;
Kom till oss ty denna jorden den är icke riket ditt.”
*

Det är Viking-Stormteatern som spelar och sjunger. Jag skrev en gång grundmanus till en teater om Dan Anderssons liv som heter ”Tiggaren från Luossa”. Den spelade Viking-Stormteatern många föreställningar av i vårt vackra avlånga land. Jag har affischen inramad och placerad på min vägg i mitt lilla bibliotek. Skådespelarna var från Östergötland. Deras namn står på affischen:

Helene Bergström, Björn Hanell, Kerstin Lundberg, Jimmy Uller, Klas-Åke Comstedt, Kristoffer Nilsson. Regi Mats Uddén
De bodde i Östergötland och var mina spännande kulturkamrater under den tid jag var chef för Motalas vackra Folkets Hus.

*

Nu i dag i landet Fantasia lyssnar jag åter på Viking/Stormteater. Jag njuter av sången. Jag ser blommorna de sjunger om. Jag ser stjärnorna som Dan ser något bakom. Jag hör något som lockar mig och ber:
”Kom till oss ty denna jorden den är icke riket ditt.”
*
Jag vill att vi skall få bra upplevelser den tid vi lever här på jorden.
Jag vill att vi ska komponera, lyssna till och sjunga sånger som ger oss glädje under vår jordevandring.
Jag vill att vi ska leva och ta ansvar om jorden, som om den vore vår, den tid vi är här.
*

Blommorna i Landet Fantasia slår ut i sin fulla prakt. Sången och musiken flyter ut mellan stjärnorna och sprider sig i Universum.
Björn Hanell som spelar Dan Andersson i förställningen stiger upp på en stor vacker sten och säger:
”Vi måste vara rädda om Jorden. Den är vår och våra barns, deras barn och barnsbarn.
Jorden skall alltid finnas.”
Helene Bergström fortsätter efter Björn:
”Vi människor ska leva och bli lyckliga redan här på jorden. Det kan vi om vi ger kärlek till - och får kärlek av - varandra.
Nu.
Medan vi lever.”
*
Medlemmarna i Viking/Stormteatern fortsätter att sjunga och spela i Landet Fantasia. Jag sitter tyst och lyssnar och känner glädje i mina sinnen.

En trevlig vårlig Mars önskar jag alla vänner/Knut K

Livets stora klocka slår

Kåseri nr 365

klockorFantasi skriven om verkligheten.
*
Livets stora klocka ringer. Den ringer över nejderna. Den ringer över jorden och Universum. Den ringer över Andromederna. Den ringer för alla stjärnorna i Vintergatan.
Den ringer för dig. Den ringer för mig.
Den ringer för djuren och växterna i naturen.
Den ringer ett slag i taget.
Ding. Dång.
*
Livets stora klocka ringer in det nyfödda barnet. Den ringer ut den som nått sitt livs ände.
Den stora livsklockan ringer för alla. Den slutar aldrig att ringa.
*
Jag är en mänsklig ton som spelas av livets stora orkester. Tillsammans med andra mänskliga toner blir jag musik.
Musiken hörs över nejderna, över jorden och Universum. Den hörs över Andromederna. Den spelar för alla stjärnorna i Vintergatan.
Orkestern spelar för dig. Den spelar för mig.
Den spelar för djuren och växterna i naturen.
Livets stora orkester spelar för det nyfödda barnet. Den spelar för den som nått sitt livs ände.
*
Den stora livsklockan ringer.
Den stora livsorkestern spelar.
Jag vet att livsklockan inte finns. Den ringer ändå.
Den slutar aldrig att ringa.
Jag vet att Livets stora orkester inte finns. Den spelar ändå. Den slutar aldrig att spela.
*
I min fantasi har jag skapat detta om den stora Livsklockan och Livets stora orkester. Jag vet att jag bara hittat på det jag skrivit. Ändå känner jag att livet är som en klocka som hela tiden slår nya slag. Den driver allt och alla framåt. Inget på jorden kan stanna upp. Bara med tiden vissna och dö och lämna klockringningen. Livsklockan fortsätter ringa till tidens ände. Om en sådan ände finns.
*
Livets stora orkester spelar med de toner som finns att skapa spelbara melodier av.
Orkestern spelar i moll de partier av livet som berättar om krig och våld, fattigdom och elände, hat och plåga.
Orkestern spelar i dur om vänskap och hjälpsamhet, lycka och kärlek, förståelse, deltagande och glädje.
Melodierna som den stora livsorkestern spelar valsar runt om och med varandra. Ibland i moll. Ibland i dur. Det finns musikstycken som är både i dur och moll.
**
Några frågor har jag kvar:
– Vem ringer i klockan som inte finns men som gör att tiden går?
– Finns det någon eller något som dirigerar Livets Stora orkester.
Eller .
Är den självspelande?
Många tror det ena. Andra det andra.
Ett vet vi:
– Mycket både gott och ont händer medan livsklockan ringer, tiden går och orkestern spelar. En del av musiken är komponerad i moll. Mycket går ännu i dur.
– Vad spelar livets Stora orkester för toner idag?
– Vad kommer den att kunna komponera för musik i framtiden?
Blir den komponerad mer i moll eller mer i dur.
Några frågor bara som inte
behöver besvaras. Bara tänkas över.
God Dag vänner. /Knut K

Vintern rasar runt bland våra drivor

Kåseri nr 364

snodrivaSnön stormar runt. Vintern vill visa att den kan blåsa på i dag. Vad ska vintern ligga stilla för när den kan köra runt en stund och leka i snödrivorna. De lätta små snöflingorna virvlar runt under gatlamporna. De drar vidare med vinden innan de lägger sig tillrätta bakom något hus som bjuder vila och lä. Ingen rast ingen ro. De små snökornen de får gno.
*
Folket i omgivningen sover. Klockan slår fem. Det är bara i mitt fönster lampor lyser denna mycket tidiga timme.
Varför är jag vaken?
Det vet jag inte. Förmodligen för att jag vaknade nyss och var pigg. Morgonstund har guld i mund har jag hört sägas och läst skrivet. Något guld har jag inte sett. Jag skall inte heller leta efter guld. Jag behöver inget guld. Jag vill leva som människa. Det är mer än guld värt.
*
Jag läste i går i en bok som heter ”Världen växer” att det som är viktigt i världen är unikt. Författaren räknade upp tre saker som är viktiga;
livet på jorden,
världsrymden
och människans inre upplevelse.
De tre storheterna är solitära, skriver han och fortsätter;
– Vi känner bara ett enda Universum.
Det finns bara en enda planet där liv finns.
Vi har aldrig upplevt andras upplevelser inifrån.
*
Universum omfattar allt som är. Världen är som den är. Varken mer eller mindre. Det finns inget annat att jämföra världen med.
*
Livet på jorden är unikt eftersom forskarna ännu inte hittat liv någon annanstans i världsrymden.
*
Den medvetna upplevelsen är solitär därför att vi aldrig kan få veta hur till exempel färgen röd upplevs av en annan människa.
Om jag här skulle skriva och berätta för er mina vänner hur färgen röd ser ut .
Så kan jag inte det.
Jag kan inte förklara hur färger är. Försök.
*
Hela världens historia ingår i vår egen. En människa föds med ett helt universum av händelser inlagrade i varje cell.
*
Kan all denna världens skönhet, storhet, utveckling, växande och makalösa livsgåva ha kommit till av en slump. Det har funnits forskare trott det och det finns fortfarande forskare som tror att det är så, skriver författaren Tor Nörretrenders.
*
Vad är ordning? Och vad är slump? Jag minns när jag tränade IFK Motalas unga fotbollslag. När jag kom till klubben gick det mesta på slump och ”sparka och spring”. Jag lade på teknikbrädet i klubblokalen upp planer på vad varje spelare skulle göra i matchernas olika moment. Jag placerade spelarna i laget så att de passade för de uppgifter de hade i spelet. Den som var bra på att göra mål skulle spela på en plats där han kunde göra mål. Och så vidare.
*
När Peter Harju på mittfältet fick bollen placerade sig hans medspelare omedelbart så att han hade olika spelalternativ att välja på. Peters spelintelligens avgjorde vilket alternativ han valde. När Peter spelat bollen till Bengt Samuelsson placerade sig spelarna efter det nya mönstret med nya möjligheter. IFK blev ett bra lag som spelade en underhållande och rolig fotboll. Det var inte ”sparka och spring”. Det var inte slumpen som gjorde att IFK ofta vann. Det var ordningen och spelarnas lämplighet för de olika uppgifterna som gjorde IFK till ett bra lag. Det var ordning och reda i spelet.
*
Genom regler, lag och rätt försöker vi skapa ordning i våra samhällen och liv. Mycket i vardagslivet sker av slump.
Hur är ordningen i världen? Har världen kommit till av en slump. Vad fanns det i begynnelsen för något som kunde slumpa sig så att världen blev som den blev och sedan är på väg att bli något annat. Något mycket större.
Världen växer med en otrolig hastighet. Var kommer världen ifrån? Om det var så att världen kom till genom en smäll. Var small det? Vad fanns det att smälla i?
Blev Universum ett rum i det oändliga rummet som redan fanns. Eller är Universum det stora rummet där allt har utvecklats. Dessa frågor tror jag inte ens vetenskapens folk vet svaren på.
*
Jag vet att det är mycket vi inte vet och att det vi vet är mycket litet av det myckna vetandet som finns som jag aldrig kommer att få veta.
Det är jag väldigt glad över. Jag är också glad över att jag fått bli som jag är. Trevlig vintersöndag vänner./Knut K

Utveckla oss själva

Kåseri nr 363

snoSnön bara rasar ner. Snart är här vitt på både gator och bilar. Vad ska vi göra med snön?
Låta den snöa förstås. Vi kan förändra mycket i vår värld. Men att hindra snön från att falla. Det rår vi inte på.
Rår vi på oss själva och vår värld? tänker jag denna snöiga vinterdag
Det gör vi väl är mitt tveksamma svar. Tveksam för att jag inte vet om jag har rätt..
*
Jag hörde på Skavlan en psykolog som sa att vi skall vara försiktiga med att sätta upp för höga mål att kämpa emot. Vi ska inte heller ställa för höga krav på oss själva. Vi kan bli stressade och pressade om vi inte når målen och inte uppfyller kraven.
– Vad ska vi göra då? Frågade någon i panelen. Ja tror det var Skavlan som frågade.
– Vi skall lära känna oss själva och utveckla det vi har fått att utveckla, fick han till svar. Om vi gör så blir vi inte stressade. Vi blir nöjda, sa psykologen.
*
– Vi ska leva tillsammans här på jorden. Det är livets mening, sa psykologen. Jag fyller på med att skriva att vi inte verkar kunna leva tillsammans i dagens samhällen. I aktuellt i går kväll såg vi hur det krigades på många platser på vår jord. Folk mördades. Städer omringades och belägrades i Afrika. Människor sprängde ihjäl sig själva och ett stort antal medmänniskor i Pakistan. I östra Ukraina råder krig. Några män blev skjutna under senaste veckan i Stockholmtrakten. En kvinna har hittats mördad i en sjö här i trakten. Jag rör bara på ytan av jordens och samhällslivet våldsdåd. Det finns mera. Det kommer flera.
Vi skall leva tillsammans. Det skriver jag i dag i februari år 2015. Men vad hjälper min skrift mot det unga artilleri av krigsherrar som finns på vår jord.
*
Vi vet inte hur vi skall ta hand om dem som flyr från krigen i världen till Sveriges fredliga land. Nu haglar förslag om hur hjälpen skall gå till. Alliansen har haft åtta regeringsår på sig att göra något bra med flytingarnas liv i Sverige. De har misslyckats men nu när de inte är regeringsställning så vet de plötsligt vad de borde ha gjort under sin åtta år vid makten. Socialdemokraterna verkar stå utan förslag. De sitter väl på sina partilokaler och funderar på hur de skall tänka. Och göra. De har regeringsmakten nu. De regerar på Alliansens budgetvillkor.
*
Medan Alliansen och SAP funderar och skriver förslag kommer flera flyktingar till vårt land. 85.000 lär komma i år. Alla dessa medmänniskor kan inte tryckas in i en Bygdegård i Norrland. De måste också få bo i de baracker som Alliansen lovar att staten skall bygga. Men som ännu inte byggts. Bostäder behövs. 43.000 söker bostäder i Stockholm. 13 år är väntetiden i vissa områden. Flyktingarna kan inte vänta i 13 år på att få bostad. De behöver dem nu.
*
Vi ska leva tillsammans här på jorden. Det är livets mening, sa psykologen. Jag fyller på med att skriva att vi inte verkar kunna leva tillsammans i dagens samhällen. Men vi måste leva tillsammans. Vi kan inte bosätta oss på Månen.
Inte i dag i alla fall.
*
Vi måste göra livet bra för dem som kommer hit så de med tiden kan smälta in i vårt arbetsliv, få bostäder i våra samhällen och bra skolundervisning för barnen. Alla måste få bra svenskundervisning så dörrar kan öppnas för dem som vill arbeta och bo i vårt land. De är våra medmänniskor.
DET får vi inte glömma.
*
Snön bara rasar ner. Snart är här vitt på både gator och bilar. Vad ska vi göra med snön? Låta den snöa förstås. Vi kan förändra mycket i vår värld. Men att hindra snön från att falla. Det rår vi inte på.
*
Rår vi på oss själva, vårt land och vår värld? tänker jag denna snöiga vinterdag?
Det gör vi väl är mitt tveksamma svar. Tveksam för att jag inte vet om jag har rätt. God februari morgon alla. /Knut K

Jag drömde i natt en fantasilek och fann verkligheten

Kåseri nr 362

I natt jag drömde. Att alla krig var slut.
Jag bodde i en jättestad.
Musik flöt ut över gator och torg.
Vatten fanns för alla. Och bröd.
Glädje gjorde att människor strålade i sina ansikten.
Tryggheten som fanns i staden.
Gjorde människor lugna.
Barnen i skolorna sökte den kunskap de behövde för att få leva sina liv fullt ut.
.....När de blev vuxna.
*
De vuxna sökte kunskap om vad människor behövde.
I framtiden.
Detta för att människor också i framtiden skulle få leva bra liv.
Varför?
Svar:
– Forskare sökte och upptäckte sådant på Jorden som ännu ingen visste om att det fanns.
Förrän det blivit upptäckt.
Det finns mycket på Jorden som ännu inte blivit upptäckt.
Det, som inte blivit upptäckt, finns inte förrän det blivit upptäckt.
Det förstod alla.
Därför var forskning det viktigaste som fanns att ägna sig åt.
*
Alla kan inte ägna sig åt forskning. Alla har inte fått den skarpa förmågan som behövs för att forska. Alla kan ägna sig åt något som behövs för människornas bästa.
*
Politiker hittade jag i drömmen. De valdes av folket.
För folket.
De lyssnade på tidens samtal. När de fått tillräckliga kunskaper ledde de folket in på de gemensamma vägar som var bäst att gå. Alla politiker fanns för sina medmänniskors skull. .
*
Politik betydde i drömmen ” att kunna” och ”att göra” det bästa för samhället.
Alla människor är inte ledare. Alla människor kan inte kunna allt som händer och sker.
Folket i drömmen behövde politiker som kunde leda alla rätt.
På rätt sätt.
*
Allt detta var bara en dröm. Jag drömde den i natt. Det var en god dröm som föddes i min drömfantasi. Den staden jag drömde om finns inte i verkligheten. Den kommer förmodligen aldrig att finnas. Vi människor på Jorden är inte mogna för den typen av mänskligt liv. Våra ”egon”tar för mycket av de demokratiska behov som finns i våra samhällen.
*
När jag vaknade såg jag, som en film i min hjärna, ansikten på barn som kidnappats. Småflickor och kvinnor som våldtogs. Män som sköts och knivskars till döds. Hånflinande män släpade medmänniskor efter bilar och begravde dem i ”flerlikgravar”.
*
Det jag upplevde när jag vaknade var inte fantasi. Det var nutid. Det var sanning. Det var händelser från delar av den värld vi lever i nu.
*
I natt jag drömde. Att alla krig var slut.
Jag bodde i en jättestad.
Musik flöt ut över gator och torg.
Vatten fanns för alla. Och bröd.
Glädje gjorde människor vackra.
Människor strålade i sina ansikten.
Tryggheten i staden.
Gjorde människor lugna.
Barnen i skolorna sökte den kunskap de behövde för att få leva sina liv fullt ut.
…När de blev vuxna.
*
Fantasi är fantasi,
Verklighet, verklighet.
De möts nog aldrig de två.
/Knut K

Naturen spelade bara för mig

Kåseri nr 361

rassnasuddenPå en vågslipad sten längst ute på Råssnäs udde i Motala satt jag en natt för länge sedan på Vätterns strand.
Jag satt där stranden tar slut och vattnet tar vid.
Vågorna rullade in mot land. Jag hörde de många ljuden.
Som vackra toner sökte de mina öron och min hjärna. Det jag hörde var vågornas musik.
Det var naturen som spelade sina klassiska vågtoner för mig.
Naturen spelade bara för mig
i min nattliga ensamhet.
*
Himlens alla stjärnor blinkade mot mig där jag satt. Rörelselivet i Motala centrum hade sagt God Natt och staden lagt sig till ro.
*
Det arbetande folket sov. De nöjeslystna dansade på Statt. På Folkets Hus scen fanns kulturen. Där spelades en teater upp. Den vackra teatersalongen var full av folk. Skådespelarna från Riksteatern gjorde sina roller på bästa sätt i föreställningen om Joe Hill som mördades av samhället för att han kämpade för de arbetande människornas frihet och bröd.
*
Jag var inte där då. Den kvällen. På teatern. Och såg pjäsen. Om Joe Hill. I Folkets Hus.
Jag var ledig från chefsrollen den kvällen. Mina kamrater skötte fint arrangemanget med teatern.
*
Jag kände den kyliga vinden i mitt ansikte. Jag frös inte. Jag var lycklig över att få sitta på Råssnäs udde och lyssna till Vätterns vågors musik. Jag tänkte:
– Livet skall inte bara vara arbete och slit. Livet skall också vara glädje och skratt.
Livet skall vara lycka och medgång.
Livet skall vara en sång med toner som kan vara långa, korta, rena och brusande. Livets toner kan vara sorgliga och i ibland förtjusande.
Livet skall vi lära oss hantera genom att vi lär oss sjunga egna speciella sånger.
*
Vi ska inte vara rädda inför livets prövningar. Vi ska inte låta andra bestämma över våra liv.
Du är du. Jag är jag.
Ingen kan ändra på det.
Tillsammans kan vi förändra världen.
Det ska vi också göra.
*
Så tänkte jag då för länge sedan när jag på
Vätterns strand satt på en slipad sten längst ute på Råssnäs udde i Motala.
Jag satt där stranden tar slut och vattnet tar vid.
*
Natten till idag drömde jag mig i min fantasi tillbaka till Råssnäs Udde och Vätterns strand.
Vågorna rullade in mot land. Jag hörde de många ljuden. Det jag hörde var vågornas musik. Nu är en annan tid. Joe Hill är glömd. Hans mördare är också borta.
*
Morden är inte borta. Nya mördare föds. Vad ska vi göra med dem? Ingen verkar förstå varför välden blivit som den nu är
Vad har hänt sedan jag satt vid Vätterns vatten och diktade en sång?
*
Mitt råd var. Då. För länge sedan. Rådet är detsamma i dag i januari 2015:
– Vi ska inte vara rädda inför livets prövningar. Vi ska inte låta andra bestämma över våra liv.
Du är du. Jag är jag.
Tillsammans kan vi förändra världen.
*
Även i fantasinatten som gick kände jag den kyliga vinden i mitt ansikte. Jag frös inte. Jag var lycklig över att få leva och sitta på Råssnäs udde och lyssna till Vätterns vågors vackra musik.
*
Trevlig söndag. Alla vänner./Knut K

Jag jonglerade, rullade och studsade min nya fotboll

Kåseri nr 360

fotbollsjongleringInte visste jag när jag var barn hur livet skulle bli. Jag drömde om att bli fotbollspelare i Allsvenskan. Det var det viktigaste av allt. Hur det skulle gå till. Det hade jag, den unga killen i Frödinge inte en aning om.

Jag skulle träna förstås. Det förstod jag. Hur jag skulle träna för att bli bra. Det visste jag inte.

*

Jag läste en dag i Idrottsbladet att den stora stjärnan Gunnar Gren vunnit en bolljongleringstävling i Göteborg. Jonglera måste jag lära mig. Det förstod jag. Jag bad min far Ludvig om pengar så jag kunde köpa mig en riktig fotboll. Storlek fem. Föreställ er min glädje när min far köpte en fotboll åt mig på ”Vårmarken” i Vimmerby. Ludvig som kallades ”Ludde i Frödinge” var hästhandlare. Han hade på kreatursvallen i Vimmerby sålt åtta hästar på morgonen. Han hade sålt dem för 10.500 kronor. Det var mycket pengar på den tiden. Det var i alla fall så mycket att det räckte till en gul och fin fotboll åt mig.

*

Han köpte bollen på ”Cykel och sportaffären” som låg på Storgatan i Vimmerby. Min far Ludvig köpte också en fotbollspump så jag kunde blåsa upp blåsan i bollen lagom mycket och en snörnål så jag kunde snöra igen bollen med det speciella snöre som följde med bollen.

*

Jag började träna bolljonglering utanför sädesmagasinet Boa.

Jag räknade hur många tillslag jag kunde göra innan jag tappade bollen i marken.

Första gången kom jag till åtta.

*

Träning ger färdighet. Min fina kamrat Allan Lindvall och jag tränade med vårt älskade fotbollslag Frödinge-Brantestad sportklubb FBSK. Den dagen jag fyllde 15 år fick jag debutera i A-laget. Det var en glädjens dag. Jag tänkte:

– Kan jag komma med i A-laget när jag är femton år kan jag spela i allsvenskan när jag fyllt tjugo. Det var mitt mål.

*

Mina föräldrar tyckte annorlunda. De hade bestämt att jag skulle ta över gården efter min far. Jag kände av den konflikt som väntade. Jag var orolig över hur mina föräldrar skulle ta mitt beslut att flytta från fädernegården, mina kärleksfulla föräldrar och Frödinge.

*

Torsten Karlsson tränare för BK Kenty i Linköping sa på linköpingsdialekt när Kenty invigt FBSKs fotbollsplan Björnskans;

– Du va mej en baddare å spele fotboll. Du måste komme te oss.

*

BK Kenty ordnade så jag kom in på Lunnevad Folkhögskola i Sjögestad utanför Linköping. Jag fick en riktig tränare. Jongleringen gick framåt. En vinter stod jag i snön på Lillåns is och slog mitt rekord. Jag gjorde 5.184 tillslag innan jag tappade bollen i snön.52 minuter höll jag bollen i luften.

*

Jag bestämde mig för att söka mig ut i världen och försöka nå mitt mål att bli allsvensk fotbollspelare. Jag sa till min far när vi en vacker sommarkväll satt på en mjölkvagn på väg från mjölkningen i Gubbhagen:

– Jag vill inte bli bonne. Jag vill bli fotbollsspelare och spela i allsvenskan.

– Vi har tänkt att du ska ta över gården efter mig. Jag har sparat timmer i skogen så du kan avverka och komma igång.

– Jag ska göre som jag tänkt, sa jag,

Vi blev alldeles tysta. Efter en stund såg jag att min far grät. Hans tårar rann utför kinderna.

Vi sa inget mer till varandra den dagen.

*

Lunnevad Folkhögskola tände lyktor i min hjärna. Jag upptäckte mer och mer av livet och att livet inte bara är fotboll. Med Kenty vandrade vi upp till näst högsta serien. Vi fick spela i division två.

*

Jag flyttade till Motala blev polis och kom med i Motala AIF.

Den fjärde augusti 1957 sprang jag tillsammans med Motala AIFs allsvenska lag in på Idrottsparken i Motala. Nästan tio tusen supportrar hade kommit till matchen. Hela stan kokade av glädje. Alla talade om matchen. Min kropp svävade några centimeter över marken. Vi spelade 2-2 mot IFK Götebrg. Jag fick mycket beröm i de stora tidningarna Aftonbladet och Expressen. Mitt mål var nått och jag kände att jag behövde nya mål i livet.

*

Varför berättar jag detta? Det är väl inget speciellt med min karriär. Nej det är inget speciellt men det jag skrivit kan berätta att det är bra att ha mål och att söka nå målen i livet.

*

Inte visste jag när jag var barn hur livet skulle bli. Jag drömde om att bli fotbollspelare i Allsvenskan. Det var det viktigaste av allt. Hur det skulle gå till. Det hade jag, den unga killen i Frödinge inte en aning om.

Numera vet jag att livet har mycket att ge även utanför den gröna fotbollsplanen. Jag fick lär mig mycket som polis, socialkamrer och Folkets Huschef under min tid i vackra Motala./Knut K

Ett tanketal

Kåseri nr 359

talareJag blev inbjuden att hålla ett tal i Björnlidens Folkets Hus. Jag fick tala ”om vad jag ville”. När jag kom in i huset lyste stearinljus från ljusstakarna på de uppdukade borden. Borden hade långa blå och röda dukar utlagda. Även i stora kandelabrar brann ljus. Hela huset doftade av nybryggt kaffe.
*
Gästerna gick omkring och ”minglade” med varandra. Alla hade ett champagneglas i ena handen med alkoholfri cider i. Kvinnorna var lika många som männen. Barnen sprang omkring och lekte.
*
Ordförande i föreningen äskade tystnad. Alla satte sig på sina platser. Även barnen
Ordföranden sa:
– Jag hälsar Knut välkommen till Björnlidens Folkets Hus. Vi vill att han skall tala fritt ur hjärtat. Var så god Knut Karlsson.
*
Jag går fram till podiet där jag får en mikrofon som gör att jag kan gå omkring i salen och prata. Jag andas några djupa andetag med magen för att hålla spänningen i kroppen så lugn som möjligt.
Jag börjar:
– Folkets Hus är tänkt att vara en lokal där människors fria tankar prövas i gemensamma samtal. Här möter kulturens skapare sin publik. Här har glädjen sina rum med sång, musik, dans, teater, revyer och bildskapande. Även allvaret har sitt hem inom Folkets Hus väggar.
Jag kände när jag kom in i lokalen att jag var välkommen hit. Här finns kärlighet i luften vi andas. Ordet kärlighet fick jag av en Facebokvän, Barbro Dahlin från Ödeshög. Hon berättade att hon i sin barndom sagt till sin mor:
”Pappa är en personlighet men Du, Mamma är en kärlighet.”
Det ni medmänniskor;
”Tänk att få vara en kärlighet i ett barns ögon.
Hur ser vårt samhälle ut idag?
Är vi föräldrar kärligheter i barnens ögon?
Samtala vid borden en stund om kärliget och personlighet i dagens familjeliv. Känn på ordens innehåll och det orden står för. Jämför med dagens samhälles föräldrafunktioner.
*
Jag fortsätter efter en stund med att säga:
”En annan Facebokvän som heter Mari Pregmo skrev denna text till mig:
”Varje människa måste själv skapa en mening med sitt liv.
Min fråga är:
Hur ska vi skapa mening med våra liv? Samtala en stund vid borden om detta.
*
Jag avbröt samtalen en stund senare med att säga:
– Barbro Dahlin skrev också så här till mig:
”Min käpphäst är att vi får det vi förväntar oss. Om vi tänker positiva tankar på morgonen och tror att något roligt ska hända, då blir det så som vi tänkt oss.
Jag tror som Barbro och Mari att det är viktigt att vi tror på oss själva. Vi måste stiga fram i ljuset och ta ansvar för våra liv och vårt samhälle. Vi får inte lämna oss och vårt samhälle till någon eller några som inte vet vad kärlighet och personlighet är. Vi ska visa att vårt samhälle inte är till salu. Till högstbjudande. På börsen.
*
”Vi ska hjälpa inte stjälpa våra medmänniskor.” säger en annan Facebokvän, John-Rolf Johansson från Trollhättan. Han är ett föredöme i det sociala livet. Han tröstar, hälsar på hos äldre medmänniskor och för i Facebok fram solidaritetens valspråk till alla som vill höra på.
*
Samtala en stund om Hjälpa och stjälpa och det övriga vi berört. Efter kaffet, skall vi i Fokets Husmässig frihet berätta för varandra hur vårt samhälle inte får bli och hur vi vill att det skall bli - i framtiden. Tack så länge /Knut K

Den nya dagen är här

Kåseri nr 358

soluppgang dorrNatten har gått. Morgonen är här. Frosten ligger vit på taken. Inte ens skatan är vaken. Adventsljus lyser. Gatljusen tar plats i mörkret. Stjärnhimlen ligger som ett prickigt täcke över oss. En ny dag väntar oss människor.
*
Hur ska den dagen bli?
Det vet vi inte. Kanske den dagen liknar de föregående dagarna. En skillnad finns; Den dagen, som nu strax ska börja, är ny.
Helt ny.
Den har inte funnits förut.
Jag känner som om jag håller på att öppna en dörr till ett nytt rum. När dörren är helt öppnad och ljuset tänts ska jag gå in i rummet. I det nya rummet finns de gamla sakerna. Stolar och bord finns på sina platser. Golven och taken är på plats. På köksbordet står de koppar vi drack kaffe ur i går kväll.
Allt är sig likt.
Ändå är allt inte sig likt. En skillnad är:
”Jag har aldrig varit i det nya rummet.
Jag har inte en aning om vad som kommer att hända när jag går över tröskeln och in där de gamla sakerna finns orörda. Ingen har rört dem under natten.
*
Jag har sovit. Djupt och skönt. Jag har drömt en massa saker jag nu glömt. Jag har vaknat och somnat om. Natten som nu är förbi har varit ganska lik de föregående nätterna.
*
Morgonen tar snart över natten. Snart ska den nya dagen ta över morgonen. Vi ska gå över tröskeln och in genom dörren till det nygamla rummet.
Vad får vi möta? Vad får vi se? Ingen kommer in i samma rum. Även om inventarierna är desamma för några. Kanske för många.
Det finns inte två rum som upplevs som helt lika. Varför är det så?
Vad är skillnaden?
*
Svaret är;
”Det finns inte två människor som är helt lika varandra. Eftersom alla människor är olika upplever vi samma saker och ting på olika sätt. ”
*
Vi kommer att erbjudas levnadstid med olika innehåll.
Om vi kunde tjuvtitta in i det nya rummet och den nya dagen skulle vi se de olika möjligheterna som kommer att yppas för oss.
För någon eller några väntar den sista dagen i deras liv. Den nya dagen blir en sorgens dag för dem som mister en vän eller släkting. För andra blir den nya dagen en viktig affärsdag. En del av oss får framgångar i sportens värld.
Eller i arbetslivet.
För många blir dagen en livsglädjens dag. Mödrar föder barn. Sjuka blir friska. Ungdomar förälskar sig i varandra. Det finns folk som kommer att känna glädje över att de finns till på vår jord. Det finns folk som blir lyckliga.
*
Tiden går. Dagen kommer. Jag öppnar en springa och ställer dörren på glänt till;
Den nya dagen.
Det nya rummet.
Det fortsatta livet.
*
Ska vi gå in i det nya rummet och den nya dagen nu?
Vi gör så.
*
Jag önskar alla medmänniskor en glädjens Jul i det nya rummet i den nya dagen./Knut K

Luciadagens morgontankar

Kåseri nr 357

luciaNatten går tunga fjät, sjunger vi i Luciasången. Min natt är nu mörk morgon. Morgonen tar inga fjät. Den glider sakta in i dagsljuset. En ny dag ska randas. Nya lucior sjunga gamla sånger. Stämningar skapas. Vi är på väg mot Jul. Jul. Strålande jul. Härliga jul. Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund och tusen, tusen strålar och på himlens mörkblå grund.
*
Stjärnan ifrån Betlehem lyste fåraherdarna väg till ett gossebarn som skulle heta Jesus. Jesus troddes bli världens frälsare. Han växte upp och sa;
”Låten barnen komma till mig och förmenen dem det icke.”
*
Berättelsen om Jesus är gammal. Den finns nerskriven i Bibeln och läses av präster i kyrkorna. Bibeln läses också av många troende människor i vår värld. Bibeln kallas Livets bok. Den skall vara ett rättesnöre för människorna. Bibeln skall visa människorna vägar som leder mot det goda i himlen och på jorden.
*
”I himlen och på jorden” är ord vi kan läsa i Bibeln. Vad jorden är vet vi. Det är ett runt snurrande klot som också dansar runt solen. Vad himlen är kan vi inte bestämma. I min barndom trodde jag att himlen var ett land högt däruppe över stjärnorna. Ett land de goda människorna kom till när de dött.
(Om de varit goda förstås.)
I dag vet vi att något sådant himmelsrum inte finns på det sätt jag trodde då. Vi har en rymd som tänjer ut sig och blir större och större för varje minut som går.
– Om himlen finns - var finns den då?
Jag skriver den frågan i min text och tar gärna emot svar.
*
Enligt Bibeln föddes Jesus för att få människorna att älska varandra. Jesus blev korsfäst, dödad, förnedrad, bespottad och begraven. På tredje dagen uppstigen till himlen, sittande på Guds högra sida. Därifrån igenkommande för att döma levande och döda.
Ungefär så står det i Bibeln.
*
Julen var tänkt att vara en glädjens högtid. En kärlekens högtid. En högtid då vi kan komma tillsammans, äta gott och sjunga glädjesånger.
Är den det fortfarande.
*
Enligt Bibeln sa Jesus att det är lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga än det är för en rik att komma in i himlen. Om Jesus ord skall gälla blir det många som inte kommer in i himlen. Eftersom dessa många inte tror att det finns någon himmel så spelar det inte någon roll för dem var de hamnar efter döden. Många har skapat egna ekonomiska himlar och kapitalistiska paradis att leva i - på jorden.
*
Klyftorna ökar i vårt land. De som redan har mycket får mera. De som inte har så mycket blir fattigare. I vårt land blir fattigbarnen fler och fattigare. De rikas barn blir rikare. Nutidens ideologi går inte ut på att göra samhället jämlikare. Den går ut på att göra de starka starkare, de rika rikare, de svaga svagare och de fattiga fattigare.
*
”Låten barnen komma till mig och förmenen dem det icke.” sa Jesus enligt Bibeln.
Vem ska barnen som har det svårt komma till idag? Många föräldrar i vårt land har inte så bra ekonomi att de kan ge sina barn en bra barndom och uppväxttid. I vissa länder saknar barn sina föräldrar. Många barn är på flykt från sin hemländer. Detta på grund av svält och krig.
*
Många föräldrar i världen har så bra ekonomi att både de och barnen kan leva i överflöd.
Sånt är livet i Sverige i dag. Sånt är livet i världen.
Är det så vi vill ha vårt land och världen?
*
Natten går tunga fjät, sjunger vi i Luciasången. Min natt är nu en ljus morgon. Morgonen tog inga fjät. Den gled sakta in i dagsljuset. En ny dag ska randas. Nya Lucior sjunga gamla sånger. Stämningar skapas. Vi är på väg mot Jul. Jul. Strålande jul. Härliga jul.
*
Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund och tusen, tusen strålar och på himlens mörkblå grund. En stämningsfull advent önskar jag alla./Knut K

Livets teater

Kåseri nr 356

stralaMånen har lyst i natt. Himlen varit klar och stjärnorna strålat.
Lyssna på ordet;
Stråla.
Så vackert ord.
Strålande stjärnor.
Jag njuter när jag berättar om att Månen lyser och stjärnorna strålar.
*
Ordet stråla blir inte lika vackert när det står för strålning från ett kärnkraftverk. Eller strålning mot cancer.
*
När stjärnorna strålar och månen lyser klara nätter känner jag mig som om jag vore inbjuden till fest till ett land där skönheten blänker i varje sjö och skogarna står som fonder för olika teaterscener. Jag är en del av detta vackra. En liten del- men ändå en del.
*
Jag står på en teaterscen som just skall sända en föreställning om livet på jorden. Jag skall själv skriva manus om livet självt av ord min hjärna ger mig.
Vad ska föreställningen handla om?
Manuset skall visa osäkerhet om vad som kan hända i framiden.
Berättelserna i manuset skall vara välinriktade mot mål som hastigt kan förändras om förutsättningarna förändras.
Manuset skall blåsa upp känslostormar. I stormarna skall människorna få uppleva kärlek, lycka och glädje men också besvikelser och sorg,
*
Manuset skall även innehålla vissa människors stilla monotona marscher framåt. I de monotona marscherna blåser inga stormar.
Stillhet råder.
Lyckans stjärnor blinkar milt.
Kärleken är varsamt skön.
Trygghetens apostel följer den monotona människomarschen till ”vägs ände” och livets slut.
*
Månen har lyst i natt. Himlen varit klar och stjärnorna strålat.
Lyssna på ordet Stråla.
Så vackert ord.
Jag njuter när jag berättar att Månen lyser och stjärnorna strålar.
Jag gläds för att jag är människa och får uppleva;
Skönheten Universum.
Livets förunderlighet
Och naturens storhet.
*
Min stund på jorden har varit en livsvandring i storm och stiltje, rörlighet, omväxling och monotoni.
I förrgår reste jag med min son Lars till Norrköping - och tillbaka igen. Vi hade en intressant resa med tid för utvecklande samtal.
I går gjorde min dotter Maria min dag till en glädjens dag.
Min stund på jorden har jag hitintills ingen anledning att klaga på. God morgon medmänniskor./Knut K

Jag mötte Tomten i Tumba

Kåseri nr 355

tomtesladeMånaden december gled in i våra liv utan att ha skidorna på sig. I varje fall hade månaden inte skidorna på sig när den kom åkande hit till den södra delen av vårt Vackra Avlånga Land. Himlen var mulen och grå då December kom. Dagen är mulen och grå i dag också.
*
Jag är ute och går i min nya hemort Tumba denna tidiga morgon. Jag möter Tomten. Tomten är klädd i vackra röda kläder. Tomten sitter i sin rullsläde och funderar. Skenor kan Tomten inte ha på kälken på barmarken men ”rullskenor” går bra..
*
Tomtens häst har eleganta ben, vackert huvud och stilig man. Hästen beter sig och som en häst skall bete sig. Förutom att den kan flyga. Hästen heter Marlen och är förresten en märr. Marlen har en röd filt med guldkanter på. Skorna och selen är ständigt reflekterande. Ekipaget syns väl i Tumbatrafiken. Vi möts så tidigt att bara tidningsbärarna, Tomten Lars, märren Marlen och jag är ute.
*
– Jag kan hälsa dig från din förra bostad på Myrstuguberget. Jag tog en sväng dit för en stund sedan. Dina många vänner där sov så jag pratade inte med någon. Men utsikten de har över nejden är förstås lika bra nu som när du bodde där. Men jag tror inte alla på Berget har uppmärksammat hur vackert de bor. Din fine kamrat Anders vill spela pingis med dig. Det vet jag. Du kan väl åka över någon eftermiddag och spela med Anders.
– Vad gör du i Tumba? Frågar jag.
– En Tomte måste vara medveten. Det går inte att lämna julklappar hur som helst och till vem som helst. De som får julklappar skall vara förtjänta av dem.
– Då blir det väl inte många som i år får julklappar av dig Tomten Lars. Världen har inte varit vänlig året som gått, säger jag.
– Jag har sett många bra saker hända i världen även i år men som du säger; året blir nog hågkommet för de vansinnesdåd som utförs av separatister i olika delar av jordens yta konstaterar Tomten.
Han fortsätter;
- På Hitlers tid skulle judar utrotas. I dag mördas människor på många platser för att de är kristna.
– Hur ser Sverige ut. Finns det några som är värda julklappar i år? Frågar jag.
– Det finns det väl. Ja, förresten. Det finns människor i Sverige som är väl värda julkappar. De riktigt goda gärningarna sker ofta i det tysta av folk som inte åker till tidningsredaktionerna och TV-studiorna och berättar vad de gjort. De vill inte visa upp sig för att bli omskrivna och kända. De vill glädjas åt att de kunnat göra det goda de gjort och glädjas åt det de gjort.
– Hur menar du Tomten Lars?
– Jag menar att goda gärningarna sker överallt och varje dag i vardagslivet. Dessa goda gärningar ger inga rubriker. De sker mellan makar i hemmen. Mellan barn och föräldrar. Mellan syskon. Mellan barnbarn och far- och morföräldrar. Mellan sjukvårdpersonal och patienter. Mellan arbetskamrater på arbetsplatserna. I skolans lärosalar mellan elever och mellan lärare och elever. Goda gärningar sker i det öppna samhället. På gator och torg. Mellan riktiga medmänniskor. Goda gärningar sker överallt. Varje dag. Låt oss glädjas åt det goda som sker.
– Det andra då. Som vi också ser i vårt samhälle. Snikenheten och snålheten. Skattesmitningen. Alla morden. Egoismen. Elaksheten. Rånen och människomisshandeln som sker på gator och torg och i hemmen.
– Du behöver inte säga er. Jag vet att det också är så i ert samhälle. Men jag tänker så här:
”Om ni människor lär av varandras goda sidor kanske ni kan minska det onda som sprider sig i ert Vackra avlånga land Sverige. Det onda sker i sådan mängd att ni borde vara oroliga. Var inte fega: Stå upp för det goda och få stopp på det ondas spridning. Efterhand kan ni först minska och senare sudda bort det onda.”
*
– Lycka till. Vi ses på julafton, ropar Tomten Lars.
*
Medan jag tänker på vad jag ska svara har Tomten Lars med märren Marlen dragit i väg med rullsläden. De åker i riktning in mot Stockholms centrum.
*
God morgon medmänniskor./Knut K.

Vad är kärlek

Kåseri nr 354

karlekKärleken kommer. Kärleken går. Ingen kan tyda dess lagar. Så skrev Nils Ferlin i en vacker visa. För länge sedan.

Vad är det som kommer? Vad är det som går? Vad är det för lagar vi inte kan styra? Det har jag tänkt på i många år. Vad kärlek är kan jag inte bevisa. Men den finns. Jag kan ana den hos människor som älskar varandra. Jag kan förstå den hos människor som hjälper andra till bättre liv.

Jag har sett den hos medmänniskor som älskar sin hembygd.

Jag kan uppleva den hos mig själv när jag tänker på mina nära och kära och är tillsammans med dem.

*

Men vad är det? Vad är kärlek? Vi kan, som jag nyss skrev, se följderna av den.

Men vad är det som händer?

Kanske är kärlek en känsla som rinner upp ur ett kärlekshav i våra hjärnor. Men för att kärleken skall rinna upp måste någon öppna för den så den kan strömma ut. Jag tror också att någon eller något måste locka ut kärlekskänslorna att söka det som lockar.

*

Kärleken kan omfattas av många och strömma ut till många. Många hyser kärlek till sin Gud. De håller genom bön ständig kärlekskontakt. En människas kärlek söker en annan människas kärlek. Sökandet får till följd att kärlek börjar strömma mellan dem. Den blir ömsesidig. Den kärleken kan vara så länge de två lever.

*

Detta jag skrivit är några av kärlekens konsekvenser men inget svar på vad kärlek är. Säkert kan hjärnforskare genom sina instrument och mätmetoder visa var i hjärnan kärleken har sin uppkomst. Forskaren kan visa när kärlekens hav i hjärnan stimuleras och kärlek strömmar ut. Men forskaren kan inte bevisa vad kärlek är.

*

Kan vi också ta emot kärlek från andra. Det är klart vi kan. Det måste vi kunna. Jag tror att de som får ta emot kärlek bli mjukare och mer förstående människor.

Jag tror att de som föds i kärleksfulla miljöer och får växa i kärlekens hemrum kan leva tryggare och bättre utveckla det goda hos sig själva, hos sin omgivning och sin omvärld.

*

Hur ser vår värld ut i dag?

Inte är den bra

Men kärlek finns. Den strömmar runt i stora mängder och påverkar folk att hjälpa dem som har det levnadsmässigt svårt. Människokärlek är det som gör att många ställer upp och hjälper till att vårda medmänniskor i Afrika som lider av sjukdomen Ebola.

Kärleken gör människor mjukare och mer förstående.

Kärleken gör välden bättre.

Det vet jag att jag vet.

Om jag vet mer om kärleken efter att jag skrivit det jag skrivit i dag. De vet jag inte.

Men jag har kunnat tänka kärleksfullt på kärlek medan jag skrev.

*

”Kärleken kommer. Kärleken går. Ingen kan tyda dess lagar”, skrev du Nisse Ferlin. Kärleken har kommit. Kärleken har gått dessa många dagar efter din tid på jorden. Kärlek ska komma och kärlek gå. Även i framtiden.

*

Jag frågar som avslutning;

– Växer alla barn upp i kärleksfulla miljöer i tiden Nu?

– Det gör de inte. Det vet du, är svar jag får.

– Om inte; vad ska vi göra så att fler och fler och fler barns första tid i livet blir kärleksfullare än i dag?

God kärleksfull morgon önskar jag er från Myntvägen i Tumba. /Knut K

Flytta inte om du inte måste.

Kåseri nr 353

flyttaAtt bo är en sak. Att flytta en annan. Min ”lifsresa” har gått från min trygga hemby Frödinge i Småland till Linköping och Lunnevad Folkhögskola. Resan gick vidare och gav mig ett antal underbara ”Lifsutvecklingsår” i Vätterstaden Motala. Tack du vackra plats.
*
Resan fortsatte till den fina utsiktsplatsen över Albysjön på Myrstuguberget i Huddinge kommun. Uppehållet där blev många fina år långt. I fredags flyttade vi in i en nybygd lägenhet på Myntvägen 18, 147 45 i Tumba. Vi flyttade från ett stort hus till en lagom stor lägenhet.
*
Jag visste inte att vi behövde så många kartonger att fylla. Men många kartonger blev det. Flyttfirman Å&M s personal var härliga att möta. Vilka flinka killar det var som skötte ”flytten”. Trevliga var de också. Jag måste nämna dem vid namn. De var Lee, Fredrik Sandström och Tomas Dahlkvist. Tomas och jag talade flera timmar med varandra under ”ipackningen”. Tomas blev min Facebokvän efter ”flytten”. När jag skrev till honom på Facebok och tackade honom för samtalet svarade han så här:
– Tack själv Det var enligt mig ett givande samtal om allt mellan himmel och jord som man fick äran att medverka i under en arbetsdag. Jag hoppas och tror att det blir fler, även om dom flesta förmodligen kommer ske via skrift framöver. Tveka inte att höra av Dig om det finns frågor angående flytten. //Tomas.
*
Vi hade verkligen ett fantastiskt samtal Tomas och jag. Det varade i flera timmar. Vi hann igenom det mesta i världen. Kanske glömde vi någon bit av jordens yta. Det är möjligt. Men inte var den stor den ytan vi glömde. Vi människor måste inte sitta i riksdagen, tillhöra ”societeten” eller finnas i Akademierna för att kunna prata om viktiga, inspirerande och roliga ting med varandra.
Tack Fredde, Lee och Tomas för ert fina jobb och trevliga framtoningar.
*
Att flytta är jobbigt. Att flytta tar tid. Mycket måste göras. Lampor ska komma igång att lysa i den nya bostaden. Köket fungera. Sovrummet göras möjligt att sova och vakna i. TVn, datorn och telefonen skall sättas igång. Allt som finns i kartongerna skall in på nya platser i nya garderober, skåp och på hyllor.
Mycket blev det att göra.
Mycket finns fortfarande kvar att göra. Mycket trött har jag varit och fortfarande är ibland.
Mycket glad kommer jag att bli när flytten är över.
*
I går morse tog allt emot. Allt var, tyckte jag, en enda röra men även dåliga dagar kan få ett bra slut. Vår gode vän från Myrstuguberget, Krister, hjälpte oss att borra i väggar och tak. Krister gav vår dag en ny sol. Stort tack Krister.
*
Detta får bli en kort rapport om vår flytt. Min ”Lifsresa” gör ett nytt stopp. Vart nästa resa ska gå vet ingen. När jag ser i backspegeln kan jag skriva:
– Vilken händelserik och lycklig resa jag haft genom livet. Tack alla som hjälpt mig och stött mig på den resan.
*
Trevlig onsdag alla vänner. /Knut K

Ett samtal med regnet. Om regnet.

Kåseri nr 352

regnGrå himmel och regn. Regn och grå himmel. Det är söndag i dag. Söndag och grå himmel och regn. Grå himmel och söndag är det.
Och regn.
*
– Kom ut och lek med mig, sa regnet till mig i dag på morgonen när vi sågs på Myrstuguberget och över Albysjön.
– Det vill jag inte. Då blir jag blöt, svarade jag.
– Varför tycker du så illa om mig? frågade regnet.
– Jag tycker inte illa om dig men jag tycker inte om när du regnar.
– Det är jag som är regnet. Eftersom jag är regnet måste jag ju regna. Om jag inte regnar är jag ju ingenting.
– Det gör inget att du regnar men jag vill inte vara ute när du regnar.
– Det gör inget att jag regnar, säger du. Det händer faktiskt mycket när jag regnar. Kommer du ihåg i somras när jag inte regnade på en hel månad. Vad sa du och dina medmänniskor då? Knut.
– Hur menar du, Regn?
– Ni gick och önskade att jag skulle regna på era rabatter. Bönderna vattnade sina gärden där de kunde vattna. De som inte kunde vattna var förtvivlade över att jag inte fanns över dem och regnade. Ni önskade intensivt att det skulle bli regn. När jag med tiden kom och regnade över och på er då blev ni glada. Era växter började växa igen.
– Eftersom du strejkade slutade potatisen växa en hel månad . Potatisen blev mindre än den brukar vara vanliga år.
– Hur är vanliga år?
– Vanliga år är när du regnar lagom mycket.
– När det regnar är det jag som regnar. När jag inte regnar är jag inget.
– Hur då,
– Tänk dig att vara inget, har du känt dig så någon gång?
– Det har jag väl
– Hur då.
– Jag har väl varit i situationer i livet där jag känt mig så liten att jag nästan varit Ingen.
– Men även när du känt dig liten har du varit människa. Du har inte varit Ingen som jag är när jag inte regnar. Kan du berätta om något tillfälle du känt dig liten?
– Det har hänt när åskan gått riktigt och blixtarna ljungat så hela himlen verkat stå i brand.
– Brukar inte jag regna när åskan går?
– Jo, i somras vid några tillfällen regnade du så pass att vi trodde att hela himlen var öppen. Du formligen hällde regnvatten över oss. Det hände flera gånger när jag var på besök i Östra Boda i Värmland. Varför vräkte du ner så mycket på en gång. Om du delat upp regnandet över olika tider hade vi inte behövt få sådan torka som vi hade den månad du nämnde om. Vi hade inte heller behövt få så häftiga översvämningar som vi också haft både i Sverige och i övriga världen.
– Vad menar du Knut med det?
– Kan du vara stolt du Regn över allt det elände du ställt till med på många platser i världen i år. Kan du vara stolt över de svåra översvämningar du orsakat som både dödat folk och förstört natur, vägar, gator och torg och bebyggelse.
– Nu tar du väl i. Skulle det vara mitt fel att ni människor lever på jorden på sådant sätt att temperaturen stiger och vattnet i polerna smälter? Det är jag som är regnet. Det är sant men det är inte jag som är orsak till regnet. Jag bara sköter min uppgift. Min uppgift är att regna ner det vatten solen drar upp och bildar moln av. Fundera litet mer ni människor över hur ni lever. Ge er inte på mig. Jag regnar ner det vatten som finns i molnen. När det finns mycket vatten blir det mycket regn. När somrarna är heta och torra som årets sommar var blir det nästan inget regn alls.
– Förlåt Regn. Jag vill inte bli osams med dig. Du försvarade dig bra mot min orättvisa anklagan på dig.
– Jag förlåter men tycker att du ska tala med alla ansvariga politiker och levnadsovarsamma människor om hur ni lever på jorden i dag. Jag tror inte ni förstår att dagens barn skall leva i framtiden och att de har rätt att få leva bra. Jag vill inte dränka människorna varken nu eller i framtiden. Jag vill inte förstöra gator och vägar och torg och annan bebyggelse men det vatten som ska regna ner det måste ja se till att det regnar ner.
*
När regnet sagt detta tittade jag ut över Albysjön och fann att regnet inte slutat regna. Det hade i stället ökat i styrka.
*
Grå himmel och regn. Regn och grå himmel. Det är söndag i dag. Söndag, grå himmel och regn. Grå himmel och söndag är det i dag.
Och regn.
*
Det är jag /Knut K som skrivit ner detta samtal med Regnet. Hälsa regnet från mig om ni möter det i dag.

Kropp och själsamtal i Landet Fantasia

Kåseri nr 351

allahelgonsdagJag sitter på min plats i Ladet Fantasia. Jag ser många av jordens kyrkogårdars miljontals ljus blinka åt mig.
Ur mörkret.
Den tidiga morgonen är stämningsfull.
Ljusen lyser för dem som är döda. De döda är djupt sörjda av sina nära och kära. Många sörjande gråter. Andra tar fram vackra minnen ur livet och synar dem.
De känner värme inom sig.
De känner glädje över att de fått leva.
De känner också stor saknad efter dem de upplevt glädjen med.
*
Saravit som jag ofta talat med i Landet Fantasia finns nu med mig. Jag frågar:
– Vad händer med den döde efter döden?
– Vad som händer med kroppen det vet du. Det är inget mer att säga om det. Men vad som händer med det som gjort att ni levt vet ingen. Inte ens jag Saravit vet det.
– I många sammanhang talar vi om ”kropp och själ”. Kroppen vet vi vad det är, men vad är själen för något. Har den någon uppgift före döden. Finns den efter en människas död. Jag frågar nu rakt på sak: ”Vad är en själ för något”?
*
Saravit svarar inte. Jag funderar så här:
– Vad är det som gör att jag lever och kan sitta i Landet Fantasia och tänka i dag?
Vad är det som gör att jag är vid liv och kan röra mig i någon riktning. Vad är det som gör att jag kan fundera, bli arg och ledsen, kan kritisera, berömma och känna glädje. Kort sagt:
Vad är liv för något?
Vad är att leva?
*
Saravit ler mot mig men svarar mig inte. Jag fortsätter mina tankar:
– Jag har hört berättas att när någon människa dör lämnar hennes själ henne och flyger mot himlen. Jan Fridegård har skrivit så i en av sina böcker. (Torntuppen tror jag). Jag vet inte om Fridegård trodde att det var så. Han skrev kanske för att visa vart själen kunde ta vägen efter döden. Men frågan återstår och blir skarpare. Vad är det för själ som kan flyga från den döda kroppen mot himlen? Vart tar den vägen i skyn? Någon himmel som alla trodde fanns förr finns inte i dag. Vi har ett oändligt Universum med miljarder galaxer. Inte kan det väl vara så att våra själar samlas i någon galax. Ingen vet men det har jag svårt att tro. Många tror att människans själ tas om hand av Gud och att människan skall återuppstå. Människans kropp består av jordiskt material. När en människa dör får hon lämna tillbaka till jorden det hon lånat. Vattnet i kroppen återgår till att bli vatten i den fria naturen igen.
*
Saravit ser ut över jordens alla ljuspunkter. En ljuspunkt symboliserar minst en död. Alla dör förr eller senare. Ingen vet när det är vår ”tur” att lämna jordelivet.
*
Frågan vad själen är, var den sitter i kroppen och vart den tar vägen, om den finns, när vi dör, får vi inga svar på i Landet Fantasia i dag. Det trodde jag inte heller. Det finns fortfarande frågor som det inte finns svar på.
*
Vi får inte heller något säkert svar på vad själva livet är och vad det är som gör att vi lever. Ett vet vi;
”Vi kan och ska fyll våra liv med så mycket positivt som möjligt. Vi ska fylla dem med glädje och kärlek och göra våra liv meningsfulla. När vi dör skall vi känna glädje över att vi genom födseln fick möjlighet att leva en tid på jorden”.
*
Tycker du att det är svårt att fundera över liv och död. Kropp och själ? En fråga jag ställer bara, Tänk ut svaret för dig själv.

*
Jag sitter på min plats i Landet Fantasia. Jag ser många av jordens kyrkogårdars många miljontals ljus blinka åt mig. Trevlig ny vecka önskar jag alla./Knut K

En predikotext med ”Någon.” Om kärleken och penningen

Kåseri nr 350

skavlanDet vackrast lysande ljus som finns är kärlekens ljus. Den starkaste lampan som finns är kärlekens lampa. Den största känslan som finns på vår jord är känslan som väcks av kärleken. Det stora med kärleken är att den kan upplevas mitt i ett samhälle av hat. Kärleken kan tända en gnista som kan tända flera gnistor som kan sprida sig runt omkring oss där vi bor.
Där vi äter och sover.
Där vi arbetar och finns till i våra liv.
*
– Vad är kärlek för någonting? Frågar ”Någon”.
– Kärlek är grunden för vår existens. Om vi inte kunde leva med kärlek till människor djur och natur som grund skulle vi slå ihjäl varandra på vår jord, svarar jag.
– Vi slår även i dag ihjäl varandra. Säger ”Någon” och fortsätter:
– Överallt på vår jord mördas folk. Vi hörde i går kväll om bilbomber i Egypten. Många soldater sprängdes ihjäl. Kroppsdelar flög omkring i luften på sprängplatsen. Även i Sverige skjuter folk ihjäl varandra och mördar varandra. Kvinnor misshandlas. Även barn utsätts för sexuella övergrepp.
Sverige. Sverige. Vart är vi på väg?
Så avslutar ”Någon” sin replik.
*
Jag fortätter där ”Någon” slutade:
– Jag hörde på programmet Skavlan på SVT 1 i fredags kväll en svart man från Kongo tala om hur maktens män våldtar barn och kvinnor och förstör deras kroppar. Med gevär slår och skjuter maktgala girigbukar sönder barns och kvinnors underliv.
– Varför gör de detta?
– För att få folket att flytta så de giriga kan komma åt marken där de våldtagna bor. Våldtäktsmännen vill utvinna mineraler som går att tjäna pengar på. Att tjäna mer och mer pengar ”står över” allt hos många i dag. ”Tjäna pengar-känslan” dövar den kärlek som alla har i sina kroppar.
*
– Men kärleken finns även i Kongo. Den svarta läkaren som gästade Skavlan i fredags står för kärleken. Han vårdar de våldtagna. Han tröstar de olyckliga. Han sprider ut av sig själv och sin människokärlek. Den svarta läkaren flyttade en tid till Europa när han blivit dödshotad. Han kallades hem. Folket i Kongo märkte att han behövs för att hjälpa de lidande, våldtagna kvinnorna och barnen.
*
Han flyttade hem på grund av sin människokärlek. Maktmänniskorna försökte mörda honom. Han klarade sig och kan ännu en tid tända kärlekens gnistor där penningmaktens män skövlar och förstör barns och kvinnors liv. Makten, penningtörsten och girigheten står mot kärleken i dag.
Vem kommer att vinna i längden?
*
Det vackrast lysande ljus som finns är kärlekens ljus. Den starkaste lampan som finns är kärlekens lampa. Den största känslan som finns på vår jord är känslan som väcks av kärleken. Det stora med kärleken är att den kan upplevas mitt i ett samhälle där galenskap och girighet råder.
*
Så sker nu i Kongo. Den svarta läkaren har tänt kärleksgnistor som tänt flera gnistor som nu sprider sig runt omkring där läkaren bor. Kärleksgnistorna finns nu där han och hans familj äter och sover. De finns där han och hans medarbetare arbetar. De finns hos dem av folket som förstår vad Den Svarta läkaren betyder för dem som våldtas, misshandlas och lider i Kongo.
*
– Vad är kärlek för någonting? Frågar ”Någon”.
– Kärlek är grunden för vår existens.
Makten, penningen och girigheten står mot kärleken i dag.
Vem kommer att vinna i längden?
*
En vacker vecka önskar jag alla./ Knut K

Start i första startgrupp

Kåseri nr 349

En ny dag gryr. Jag gryr med den. En ny vecka startar. Jag startar med den. I första startgrupp. Jag vill vara med i loppet redan från början. Ingen startlinje finns. Vi som startar går in i loppet när vi sjungit ”Gonattvalsen” till slut och lämnat nattdistansen bakom oss.
*
Morgonen har dis i mun och mörka ögon. Den är blöt om fötterna efter regnet som föll i natt. Morgonen skramlar med bilar som redan börjat sina färder mot olika mål.
I staden. Och på landet.
Jag förundras varje morgon över att alla människor kommer fram dit de ska. Somliga, som jag, ska ingenstans i den tidiga morgontimman. Vi stannar kvar och gör det vi behöver göra.
Där vi bor.
Vi har pension.
Eller är sjuka, arbetslösa eller bara stannar hemma ändå.
Utan orsak
*
Många som kommit till vårt land efter att ha flytt från våld och förtryck i sina hemländer väntar på positiva besked om att få stanna i Sverige. De vill inte tillbaka till krigens ”helvete”. De vill inte få sina huvuden avskurna av IS-krigsfolket. De vill leva i fred. De vill inte bli sjuka, hungriga och dö i flyktingläger. De vill möta framtiden i det främmande landet Sverige.
Det är ett svårt lopp de deltar i. Det finns folk som står efter vägkanterna och hånar dem. Ännu flera hälsar dem välkomna. De som hälsar de nytillkomna välkomna känner till vad solidaritet är och betyder.
*
De till Sverige flydda medmänniskorna kan inte språket i det nya landet. Att kunna språket är den första, rätta och bästa nyckeln att ha för att komma in på arbetsplatserna, i skolor, andra utbildningsmöjligheter och i vardagsrummen i det nya okända landet.
Ett bra råd att följa för de nytillkomna är;
”Lär er det svenska språket så fort som möjligt. ”
Till Migrationsverket som ansvarar för de till Sverige nytillkomna medmänniskorna är rådet:
”Gör allt som är möjligt för dem som kommit till Sverige att lära sig svenska språket. ”
*
En ny dag har grytt. Jag har grytt med den. En ny vecka har startat. Jag har startat med den. Jag ville vara med i loppet redan från början. Ingen startlinje fanns. Vi som startade gick bara in i loppet när vi sjungit ”Gonattvalsen” till slut och lämnat nattdistansen bakom oss.
*
Och livet går vidare. Kan vi följas åt efter vägen?/Knut K.

Stiga mot ljuset

Kåseri nr 348

solhander”Från mörkret stiga vi mot ljuset”, sjunger vi i Internationalen. En sång med liknande text skrevs tror jag i Norrköping när en teater sattes upp där som hette ”Stiga mot ljuset”. Det jag skrev nu tog jag direkt ur mina minneskamrar utan att kontrollera sanningshalten.
Men
Jag tror jag har rätt.
*
Den tyska filosofen Immanuel Kant skrev:
– Man kan tala betydligt mer om det man ingen vet om, än om det, som man vet något om.
Det uttalandet gäller inte det jag skrev nyss. Jag vet att sången jag berättade om fanns och att den ville föra oss, folket, som sjöng eller lyssnade på den, in i ljuset. Vi skulle lyftas till glädjen och det positiva i livet. En annan filosof Hildegard av Bingen skrev:
– Poesi och musik kan förmedla visioner om livets mening.
Visst är det så. När jag lyssnar till poesi, musik och sång som berör mig kan jag uppleva positiva känslor i hela kroppen. Nils Ferlin är en av mina favoriter. Andra versen i Folkviseton är så här:
*
”Kärleken är en förunderlig sak
Kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark.
Som sol över mörka gärden
Mitt hjärta är ditt
Ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter
Min lycka är din
Din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
*
Diktens första vers inleds med följande rader i Kärleksvisan:
”Kärleken kommer. Kärleken går.
Ingen kan tyda dess lagar.”
*
Ingen kan tyda kärlekens lagar. Kärleken kommer och går. Det gäller både mellan människopar och inom mänskligheten i stort. Vart är kärleken i världen på väg nu? Jag känner inte som om vi stiger mot ljuset. Jag känner som om vi är på väg att dras ner i mörkret. Grupper av människor står emot andra grupper. Vissa gruppers folk skär halsar av medmänniskor. Kärlekens folk gör aldrig så.
*
Nobels fredspris gavs till Kallash Satyarthi och Malala Yousafsay. De är stjärnor som blinkar från människokärlekens himmel. Deras blinkningar ger människor tro på en bättre värld. Kallash har i många år kämpat för barnen i Indien.
Mot barnarbete.
Kallash säger ungefär så här:
– Barn skall gå i skolan och få livets dörrar öppnade för sig. De ska inte stängas in i fabrikslokaler och tvingas till hårt arbete.
*
Malala avrättades i Pakistan men överlevde. Nu kämpar hon på ett fantastiskt sätt för att även flickor skall få gå i skola och få del av de mänskliga rättigheter som FN proklamerat.
*
Jag tror på förändring i världen. Jag tror att vi kan stiga mot ljuset. Vi har så många som verkar för en bättre värld – och jobbar för den.
Men.
Vägen till en riktigt bra hel värld är lång.
Mycket lång.
*
Nobelriset till Malala och Kallash lyfter många av oss mot ljuset. Många är vi som kan glädjas med dem dessa dagar.
*
När jag ibland känner mig nere och less läser jag ett stycke jag skrivit för mig själv. Orden är så här:
”Min nästa tanke är min första tanke i mitt nya liv
Mitt nästa steg är mitt första steg på min nya väg
Jag låter inte historien fjättra mig
Oförrätter binda mig
Orättvisor dränka mig
*
Jag är fri att tänka
I min nästa tanke börjar mitt nya liv
Mitt nästa steg är mitt första steg på min nya väg.”
*
När jag läser detta för mig själv tar jag ett trappsteg upp mot ljuset och in i glädjen som också finns på vår jord.
*
”Kärleken kommer. Kärleken går.
Ingen kan tyda dess lagar.”
Skrev Ferlin.
”Kärleken vill jag följa både vinter och vår och alla mina levnadsdagar”, skriver jag med hjälp av Ferlin.
*
Nu går vi ut och tar våra fösta steg på våra nya vägar. Jag hoppas att solen skall lysa på oss denna höstdag/Knut K
*
Mitt hjärta är ditt
Ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter
Min lycka är din
Din lycka är min
och gråten är min
när du gråter./Nils Ferlin

Mitt tal om Teaterföreningens tillkomst

Kåseri nr 347

35arstalTal i Folkets Hus den 3 oktober 2014 om mina planeringstankar innan Folkets Hus byggdes och Motala Teaterförening bildades.

*

Det hände sig vid den tiden när Thore Pettersson var ordförande i kommunfullmäktige, Per Ström i kommunstyrelsen och Rune Leijonmarck i Arbetarnas byggnadsförening att Folkets Hus byggdes i Motala. Många gladdes åt bygget. Andra tyckte illa om det. Jag åkte varje dag förbi byggplatsen på min färd från och till mitt arbete som socialkamrer på Socialkontoret på Platensgatan. Jag minns att jag tyckte att det var bra för oss i Motala att vi fick en riktig teater- och konsertlokal. Mer än så tänkte jag inte.

*

Men så hände det sig också att jag på ett SAP-möte en torsdagskväll i Folkets Park träffade kommunalrådet Per Ström.

Han sa:

– Får jag tala med dig en stund.

Jag blev orolig. Vad ville han mig* Hade jag gjort något fel som socialkamrer?

Vi gick åt sidan och Per sa:

– Kan du tänka dig att bli chef för Folkets Hus? Jag vet att du är kulturintresserad. Jag vet också att du att du kan hålla i ekonomin. Vi behöver en person som både kan utveckla kulturen och sköta ekonomin.

*

Jag blev glad över erbjudandet men jag hade ju ett mycket intressant jobb som socialkamrer redan.

– Hur skulle jag göra?

– Du får tänka på det tills på måndag. Jag ringer, sa Per och försvann.

*

Pers fråga gav mig mycket att tänka på. Jag hade varit polis i Motala i elva år, socialarbetare i elva år. Båda är krävande yrken med mycket svåra sociala problem att lösa. Jag kände att jag ville byta inriktning på mitt yrkesliv.

*

Den första mars 1979 började jag som chef för Folkets Hus. Folkets Hus skulle invigas den åttonde, nionde och tionde juni 1979. Jag hade god tid att lära mig Motalas kultur, lära känna de kulturaktiva personerna och planera mitt nya jobb. Min första tid gick åt till att tänka på hur jag skulle lägga upp jobbet för att kunna leda verksamheten på rätt sätt.

*

Jag blev direkt klar över att Folkets Hus skulle bli Kulturens hemmaplan i Motala.

Jag tänkte:

– Fotbollsklubbarna MAIF, IFK Motala, Lemunda, Zeros och Boren har sina hemmaplaner för fotbollsspel. Det var självklart att Kulturens träd med alla blommande grenar också skulle ha en hemmaträdgård att trivs på och växa i.

*

Att huset skulle fyllas med verksamhet. Det var jag också klar över. Jag tänkte så här under min förberedelsetid:

1.

Vi skall arrangera bra professionell kultur: Teater, sång, musik, dans och konstutställningar. Vi ska bilda Motala Teaterförning så vi kan få arrangera Riksteaterns professionella uppsättningar. Barnen vill jag i samarbete med skolor ge bra barnteater och professionella sång- och musikarrangemang. Jag vill utveckla samarbetet med konstnärerna i Motala. De skall få vara med och ge synpunkter på utställningsverksamheten och också få göra egna samlingsutställningar.

*

Kultur betyder odling. Folkets hus är perfekt plats för den rätta odlingen i Motala.

Vi ska i arrangemangen till Motalas mycket professionella scen söka det bästa som finns inom den svenska kulturen. En ny kulturvärld ville jag öppna för motalaborna.

2

Mycket kultur fanns i Motala redan när Folkets hus kom till. Mer måste det bli. Jag blev snabbt klar över att den lokala kulturen behövde utvecklas.

För att göra det måste vi sänka trösklarna så alla kan komma in i Folkets Hus. Höga hyror är inte att tänka på för det lokala kulturfolket. Människorna i Motala skall ges möjligheter att utvecklas och växa. De kulturintresserade på de olika kulturgrenarna på det lokala kulturträdet måste få öva och repetera i huset. Vi ska ta initiativ till att starta Motala lokalrevy, Öppna dörrarna för amatörteatern som är ABF; s Teaterverkstad och barnteaterföreningen Gryningen. Vi ska bjuda in musikerna i stan. De finns i Motala orkesterförening, Motala storband, Motala blåsorkestrar. I Motala fanns också sångkörerna Motala Manskör, Wetterkören, Poliskören och ABF;s musikskolas Kammarkör samt Karl-Gösta Lundgrens olika musikkombinationer med musik och sång i samarbete med olika solister. Alla dessa måste ha plats i Folkets Hus.

*

”Alla som klättrar på grenarna i kulturträdet i Motala skall växa i sin kulturella skicklighet och också utvecklas som människor. Det ska ske i odlingen Folkets Hus”.

Så tänkte jag.

*

På sikt ville jag att den lokala kulturens utövare skulle kunna uppträda med egna konserter, uppträdanden och utställningar i Folkets Hus. Med kommunala anslag och studieorganisationernas kulturbidrag skulle Folkets Hus stå för kostnaden för arrangemangen. Kulturfolket ansvarade för och utvecklade innehållet i det som arrangerades. Samtidigt utvecklades de aktiva var och en inom sina kulturformer.

*

Jag tänkte också:

Vi behöver hjälp av lokala skrivare och författare att skriva texter till teatrar, revyer och annat författarmässigt stoff. Därför ville jag ta initiativ och starta en skrivarförening i Motala.

*

Jag sa för mig själv:

– I Folkets Hus finns en lokal med speglar på väggarna. Där vill jag att ungdomar skall trivas och träna jazzdans.

*

Barnens kultur ville jag utveckla i samarbete med skolor, föreningar och andra arrangörer. Jag tänkte mig barndagar i Folkets Hus där barnen får visa sina teckningar och spela, sjunga eller visa upp andra färdigheter. Barn skall också få prova på vad föreningar med barn och ungdomsverksamheter har att erbjuda.

*

3

I Huset skall föreningar,

studieförbund, organisationer och företag ha föreläsningar, konferenser och kurser och annan utbildning. Många fina lokaler finns för dessa verksamheter i Folkets Hus.

4

Jag tänkte:

Folket i staden Motala vill jag ha som publik i vårt nya vackra Folkets Hus. Jag vill att de ska välla in genom dörrarna och se professionell kultur och även delta i den närproducerade kulturen.

Om detta skall ske måste vi ha kontakter på arbetsplatser, i skolor, i hemmen och bra texter och annonser i de lokala tidningarna. Jag vill att allt som annonseras om i Folkets Hus ska ha en egen logga.

På sikt måste vi ha publikarbetet i en särskild organisation i stil med den Skådebana som finns i Stockholm.

5.

Folkets Hus har ett kafé som vi ville döpa till Teatercaféet. Vi måste ha lokala arrangemang i ett mindre rum där de som uppträder kan möta sin publik. Femtio personer i stora lokalen blir ödsligt. Det förstod jag. Femtio personer i en mindre lokal intill Teaterkaféet kan ge bra stämning.

*

6

Flaggskeppet Teaterföreningen bildas

Den 8 mars 1979 kom Riksteaterns representant Kerstin Gidlöf till Motala. Vi träffade henne i Arbetarnas byggnadsförenings AU. Hon sa:

– Teaterförening måste ni ha. Den skall bildas av föreningar på orten, De föreningar som blir medlemmar väljer representanter i representantskap, styrelse och AU.

– Vi vill inte ha teaterförening. Vi vill att Arbetarnas Byggnads förening ska sköta detta själva, sa Rune Leijonmarck

– Då får ni inte Riksteaterns föreställningar, sa Kerstin Gidlöf.

– Vi får göra så att Knut blir den som leder, verkställer och sköter verksamheten i Teaterföreningen. Det får ingå i hans arbete som chef för Folkets Hus. Sa Per Ström

– Ja så får det bli. Att arrangera bra teater blir en av dina viktigaste uppgifter i Folkets Hus Knut. Du får se till att teatern får program som passar alla. Teater skall inte inte bara för några få, sa Rune Leijonmarck.

*

Här tänkte jag så att vi skulle gå ut till alla föreningar med inbjudan att vara med i Teaterföreningen Vi sände ut inbjudan till studieförbunden och deras medlemsorganisationer. Vi bjöd in Fritidsföreningar och idrottsorganisationer, politiska föreningar och fackliga organisationer och Kyrkornas styrelser. Vi bjöd in olika avdelningar i Motala kommun. Och de stora företagen i Motala

*

Den 24 april 1979 hade vi ett första möte med intresserade motalabor i Folkets Park. Folkets Hus var inte färdigt. Över 50 personer kom till mötet som även det besöktes av Kerstin Gidlöf från Riksteatern. På det mötet ställde vi en avslutande fråga:

– Skall vi bilda en Teaterförening i Motala. Det blev ett rungande ja på den frågan.

*

Den 12 juni 1979 bildades Motala Teaterförening. Vi hade det mötet i vårt nyinvigda Folkets Hus.

*

Den 27 september 1979 hade vi vårt första årsmöte. Vi hade det i Fullmäktigesalen. Jag blev vald till ordförande, Rune Leijonmarck sa:

– Du får bli ordförande. Vi måste ha kontroll på att verksamheten drivs på det sätt vi bestämde i Arbetarnas Byggnadsförening.

Styrelsen blev stor. Alla är värda att räknas upp på denna Teaterföreningens 35 års jubileum.

Ordförande Knut Karlsson Folkets Hus. Vice ordförande Ann-May Söderström ABF.

Sekreterare Rolf Hansson Kulturnämnden

Vice sekreterare Rune Hoffman TBV

Kassör: Majken Bergqvist Arbetarnas Byggnadsförening.

Övriga ledamöter:

Maria Kindstedt Vpk, Sirkka Mattila Finska S-föreningen, Johnny Nicklasson Metall, Birgitta Rundgren S-kvinnorna och SAP, Christina Petersson TCO och Kerstin Karlsson Handikapporganisationerna.

*

Många suppleanter valde vi också:

Jörgen Blomgren, Ulla-Britt Drott, Tomas Johansson, Britt von Oelrich, Elsa Strömberg, Åke Waldner, Kristina Öberg, Birgitta Karlsson, Ann-Sofi Rehnström, Stig Andersson och John Örling.

*

Grunden lades. Förenings och organisationslivet ställde upp. Redan från starten hade vi flera medlemmar i Motala Teaterförening än någon annan Teaterförening hade i vårt vackra avlånga land Sverige.

Vem sa att Motalaborna inte gillade kultur.

*

Den första föreställningen Teaterföreningen arrangerade var Joe Hill, mannen som aldrig dog. Den premiären hade vi redan den 12 september 1979.

*

Jag hoppas att Motala Teaterförening aldrig dör.

Nu är Motala Teaterförening en egen förening. Den sköts inte genom Folkets Hus som det gjordes på min tid. Men föreställningarna ges på Folkets Hus underbara scen.

Åke Lindberg tog över som ordförande efter mig. Han ledde verksamheten skickligt i många år. Nu är Hans Enqvist mycket intresserad och kunnig ordförande. Jag önskar honom och dagens styrelse i Motala Teaterförening: Lycka till.

*

Jag önskar nya Chefen i Folkets Hus Jessica Björk lycka till i hennes för kulturen och motalaborna viktiga arbete.

Som ni hört genomsyrades mina göranden, tänkanden och planering av tro på att alla som deltar i kulturverksamheterna växer.

*

Mångas delaktighet i det som ska ske är viktigt. Till och med nödvändigt. Delaktighet är en viktig gren på demokratins stora träd.

*

Föreningarnas engagemang gör att vi som leder kulturverksamheter får många att samarbeta med. Alla kan utnyttja varandras skicklighet. Allt blir bättre när vi samarbetar och tänker tillsammans med varandra.

Jag har ofta i mitt liv tänkt så här:

*
Din nästa tanke är din första tanke i ditt nya liv.
Ditt nästa steg är ditt första steg på din nya väg.
Låt inte historien fjättra dig.
Oförrätter binda dig
Orättvisor dränka dig
*
Du är fri att tänka
I din nästa tanke börjar ditt nya liv.
Ditt nästa steg är ditt första steg på din nya väg.

*

Tack Hans och Teaterföreningens styrelse i Motala för att jag blev inbjuden att i vackra Folkets Hus berätta om hur Teaterföreningen bildades.
Tack för ert kärleksfulla mottagande och de vackra blommorna jag fick innan vi skildes.
Tack Jessica för ditt fina mottagande.

Jag önskar er lycka till med det fortsatta arbetet med teater i kulturens värld./Knut K

Hösten i vackra kläder och förändring

Kåseri nr 346

hostdimmaVackert är hösten klädd i sina starka färger.
Nådig har hösten varit med sina varma vindar
Dimmig har hösten varit över skogar, sjöar och hav.
*
Äpplen har skördats i massor från äppleträden.
Päron från päronräden.
Plommon fån plommonräden.
Lingon har plockats ur det vackert mörkgröna lingonriset i skogarna. Kantarellerna har lyst gula i markerna innan den plockats och lagts i korgarna.
*
Skogarnas blommor har blommat över. De vissnar och dör men ligger under vintern och väntar på att våren skall tina upp marken så de åter kan växa och utveckla sina blomstjälkar till ljuva blommor.
*
Myrorna har skyndat på sina vägar för att komma snabbt hem till sina myrstackar.
Älgarna lever farligt nu under älgjakten.
Björnarna äter sig feta innan de skall lägga in sig i sina Iden och sova tills våren kommer.
*
Flyttfåglarna flyttar. Det är för att de flyttar som de kallas flyttfåglar. Det är kanske logiskt att de kallas så?
Eller hur?
Flyttfåglarna flyger över berg och hav. Många kommer inte fram till sina sommarställen. Andra kommer dit de vill. De som kommer dit de vill i södern kommer tillbaka till Sverige i vår igen. Somliga hittar direkt de bon de byggt. De blir familj. Lägger ägg i sina bon. Äggen ruvas och kläcks . Ungar föds. Ungarna lär sig flyga och blir med tiden fria fåglar som svävar elegant under molnen på himlen. Nu är det höst och flyttfåglarna är på väg att flytta. Jag såg i går en snöplog med flyttfåglar flyga söderut över Albysjön. Albysjön ligger söder om söder om Stockholm.
*
Naturen är inte moralisk. Den som är hungrig äter det som finns att äta. Näringskedjan som finns i naturen gör att ett djur som på morgonen äter ett djur kan själv bli uppätet innan mörkret faller. Äta och ätas det är lagen för många i skogen i vattnet och i luften. Många av oss tycker synd om det lilla djuret när det blir uppätet av ett större. När vi ”tyckt synd” en stund går vi hem och äter wienersnitsel eller biffar med malet kött.
Är vi moraliska ändå?
Många tycker så
*
Vackert är hösten klädd i sina starka färger.
Nådig har hösten varit med sina varma vindar
Dimmig har hösten varit över skogar, sjöar och hav.
*
Nu skall vi njuta av allt höstvackert så länge det finns runt omkring oss.
Nu skall vi veta att det vackra inte finns bara för oss. Det vackra finns för att det är en del av naturen på jorden som vi alla växter och djur, sniglar och spindlar hör till och lever på – och av.
*
Dimman ligger tät nu. Vädret skall bli grått i dag men den här dagen jag berättar om kan ingen ta ifrån oss.
Med hälsning./Knut K

Jag besöker min gode vän Anders på Moon en disig dag i september.

Kåseri nr 345

applenJag besöker min gode vän Anders på Moon i dag. Diset har inte lagt sig. Himlen syns inte. Jag är som vanligt tidigt ute. Jag ser att lyset lyser i stugan. Han har inte sett att jag kommit. Jag går runt det röda huset med vita knutar och kommer till hans äppleträdgård. Massor av äpplen ligger på backen. Anders har haft ett fint äppleår i år. Det kan jag konstatera. Jag tar ett gult moget äpple och biter en tugga. Mycket gott. Jag äter snabbt upp det och tar ett till. Lika gult. Lika gott.
*
Anders kommer ut genom köksdörren. Jag står under äppleträdet i halvmörkret. Han har ännu inte sett mig. Vad ska jag göra? Ska jag ropa?:
– Hej.
Eller gå fram från fel håll och skrämma honom.
Han ser ner mot den parkeringsplats han planerat i skogskanten. Anders ser inte bilen. Jag ställde den på en plats där den inte syns från stugan. Jag ville överraska honom med mitt besök. Jag skrev bara i går på Facebook att jag skulle komma till honom. Inte när.
*
Jag känner litet spänning där jag står bakom den tjocka trädstammen. Han kan inte se mig, Anders ropar:
– Är det någon där?
Jag svarar inte. Jag är tyst. Alldeles tyst är det också i skogen bakom mig. Även djuren håller andan och är tysta. Anders ropar igen:
– Är det du Knut? Kom fram. Du behöver inte vara rädd. Jag ska inte slå dig på käften. Jag släpper ut katten Oskar om du inte visar dig. Han hittar dig direkt.

Katten Oskar har hittat ut själv genom den öppna dörren. Han kommer springande till mig och vill hälsa. Anders följer efter.
– Goda äpplen du har, säger jag
– Och många. Du ska få en påse med dig hem, fyller han i.
*
Vi går mot dörren Anders nyss kommit ut ifrån.
– Jag anade att du kommit för Oskar gick till ytterdörren för en stund sedan. Han hörde när du kom. Oskar hör och ser allt.
*
Jag bjöds plats vid det fina köksbordet. Det är ett gammalt slagbord från tiden ”för länge sedan”. Koppar och fat är dukade tillsammans med en stor Äpplekaka med vaniljsås.
– Jag gjorde den här äpplekakan på morgonen. För din skull, säger Anders.
– Vad duktig du är. Jag är oduglig i köket.
– Men du är bra på att äta det andra bjuder dig.
– Så är det nog ja. Men det är väl bra. Hur roligt hade det varit att göra och bjuda äpplekaka till någon som inte tycker om äpplekaka?
– Om du inte tyckt om äpplekaka hade jag givetvis inte gjort någon äpplekaka. Jag är inte dum om du trodde det.
– Jag vet att du inte är dum. Vad jag nu ska veta det för. Du har alltid hållit dig framkant på allt du gjort genom livet.
– Vad talar du om för framkanter. Jag har väl alltid lyssnat först och talat sedan. Du har varit tvärt om. Du har haft snabb uppfattning och kunnat kommentera aktuella ämnen direkt.
– Så du tycker att jag inte tänkt först och talat sedan. Du tycker att jag gjort tvärt om: ”Talat först och tänkt sedan”.
– Så har det nog varit.
– Jag behöver väl inte tänka ihjäl mig innan jag vet vad jag ska svara.
– Jag har inte tänkt ihjäl mig som du ser; ”Jag lever och jag lever bra.”
– Visst lever du bra här i din stuga. Det unnar jag dig. Du lever i framkant även här. Alla i vårt vackra avlånga land bor inte i röda stugor med vita knutar och med skogen tätt inpå sig. Många har det svårt i dag.
– Det har du rätt i men politik vill jag inte prata med dig om i dag. Jag är trött på politiken efter alla debatter och annan valinformation som varit.
– Vad ska vi tala om i dag då?
– Måste vi bestämma det? Kan vi inte bara låta våra fantasier fara runt och leka med oss?
– Det kan vi väl.
– Du besöker ofta Landet Fantasi. Jag läser de fantasierna med glädje. Jag har en annan fantasi jag skulle vilja släppa loss.
– Släpp loss den då. Berätta.
– Vi tar var sin dator och slår upp ett helt tomt ”papper” och sätter igång att skriva det vi just då hittar i våra hjärnor. När vi är färdiga läser vi det vi skrivit för varandra.
– Det verkar vara bra hjärnträning också svarar jag,
*
När vi ätit och njutit av äpplekakan med vaniljsås sätter vi oss med varsin dator i var sitt rum för att skriva det vi just i skrivögonblicket kommer att tänka på. Det ska bli spännande att se och höra vad det blir. Om politik blir det nog inte.
*
Anders hälsar till alla Motalavänner. Det gör jag också./Knut K

Viktiga samtal med mig själv i livet

Kåseri nr 344

klubbarJag har under mitt liv gjort viktiga val. Svåra val. Avgörande val. Val som förändrat mitt liv på avgörande sätt.
Jag börjar i Frödinge i min hembygd. Mitt ena jag drömde att jag skulle bli allsvensk fotbollsspelare. Mitt andra jag sa:
-Du är en bonnunge från Frödinge som spelar i division sex. Inte tror du väl att du har anlag så att det räcker till allsvenskan i fotboll.
*
Till Frödinge kom BK Kenty från Linköping och invigde nya planen Björnskans.
Efter matchen sa Kentytränaren Torsten Karlsson på Linköpingsdialekt:
– Du va en baddare å spele fotboll. Du måste komme te oss.
Mitt drömmande jag sa:
– Nu har du chansen. Ta den. Spela med Kenty tills du blir så bra att du kan komma till ett allsvenskt lag.
*
Jag frågade vad min far tyckte om förslaget att flytta till Linköping. Min far sa:
– Det händer inte att du flytter hemifrån. Du ska överta gården.
Den kvällen grät min far Ludvig. Jag hade aldrig sett honom gråta tidigare.
*
Mitt drömmande jag gav inte upp. Torsten ringde från Linköping och sa att Kenty ordnat så att jag fick komma in på Lunnevad folkhögskola. Det var också en dröm jag hade. Jag ville läsa vidare och lära mig om livet.
*
Mina föräldrar Ruth och Ludvig gav med sig och mina egna jag blev överens. Min syster och svåger Anna.-Greta och Nisse tog över gården.. Jag började på Lunnevad och”gick över” som fotbollsspelare från Frödinge-Brantestad SK till BK Kenty.
Efter Lunnevad och stora framgångar med Kenty flyttade jag till Motala.
*
Det var Motala AIF:s supporterklubb som hjälpte mig att bli polisman i Motala. Polisstyrelsens ordförande Assar Bergqvist var med mig på anställningssamtalet hos polischefen Torsten Skoog.
*
Mina jag samtalade. Mitt osäkra och negativa fick mig att tänka:
– Vad ska jag göra om jag inte får tjänsten. Jag är nygift. Ett barn på väg. Ingen bostad har vi. Inget annat jobb. Ingen annan erfarenhet har jag än att jag i min ungdom jobbat några år i jordbruket i Frödinge.
Med mitt positiva jag tänkte jag:
– MAIF kan gå upp i allsvenskan. Det jag drömt kan bli sant här i Motala.
*
Polischefen talade på ett sätt som om han satt i himlen och talade till mig på jorden.
– Ja ha. Ja ha! Det räcker inte bara med att kunna spela fotboll för att bli polis. Vad har Knut för övriga meriter för tjänsten? sa polischefen Skoog högdraget.
– Jag har gått tre år på Lunnevad folkhögskola.
Jag visade betygen. Polischefen Skoog tittade på dem och nickade nöjd.
– Vi vet att Knut är en omtyckt kamrat och vi tror att han blir en bra polis. Därför rekommenderar jag honom som polisnämndens ordförande, sa Assar Bergqvist.
Det gjorde intryck. Jag fick tjänsten medan vi var hos polischefen.
*
Jag fick också hjälp av supporterklubben att köpa ett litet hus i Råssnäs vid Vätterns strand. Det nya livet kunde börja. Den 4 augusti 1957 fick jag debutera i allsvenskan mot IFK Göteborg. 2-2 blev resultatet. Drömmen gick i uppfyllelse tack var att mitt drömjag manat på mig och sagt att jag aldrig får ge upp.
*
Dessa mina samtal har jag burit med mig genom livet. Mina negativa tankar har ofta tagit över. Jag har ibland känt mig oduglig och otillräcklig. Mitt positiva jag har fått mig att tänka:
– Jag duger. Jag ska göra det jag vill göra. Jag måste stiga fram och föra fram det jag vill ha sagt eller gjort. Fega människor kommer inte ur fläcken i livet. De hamnar på efterkälken.
– Var försiktig med vad du gör. Du kan göra fel, säger ibland mitt defensiva jag.
Mitt positiva jag får mig att tänka:
– Det är klart jag kommer att göra fel men om jag inte tar egna initiativ blir inget gjort. Jag missar att utveckla mig. Jag missar glädjen att lyckas göra något bra.
*
Men det är inte bara i stora, svåra val jag har samtal med mig själv. Jag har dem varje minut. Jag behöver tvivla en stund innan jag bestämmer vad jag ska göra för att -helst - välja rätt. Trevlig torsdag. /Knut K

Höstvisa av Tove Jansson

Kåseri nr 343

tovejanssonJag lyssnade på Tove Janssons vackra höstvisa med sång av Zarah Leander. Refrängen är så här:
”Skynda dig älskade. Skynda att älska
Dagarna mörkna minut för minut
Tänd våra ljus
Det är nära till natten
Snart är den blommande sommarn slut. ”
*
Jag skulle vilja byta ut ett ord i första raden och skriva:
”Skynda dig mänska. Skynda att älska……”
*
Vi behöver älska. Vi behöver kärleken. Vi behöver tända våra vishetsljus för att bemöta hatet och våldet i världen.
Hatet och våldet breder också ut sig nära oss på gator och torg och i städernas bostadsområden.
*
Vi läser om unga människor som hittas ihjälskjutna i olika förorter. Vi läser om män som misshandlar och mördar sina kvinnor. Vi läser om familjer som mördar unga flickor och kallar det hederskultur. Vi läser om kvinnor som ligger döda på marken efter fall från höga höjder. Vem gjorde att kvinnorna föll till marken till en säker död?
Ingen vet.
Kanske gjorde de själva att de föll?
Kanske inte.
*
”Skynda dig mänska. Skynda att älska……”
Världen mörknar minut för minut.
*
Vem vill se när en skicklig nyhetsberättande journalist får sitt huvud avskuret. Vem vill acceptera att miljontals människor drivs på flykt och får leva sina liv i hunger och elände. Vem vill se barnen i flyktinglägren dö i sina mödrars famnar.
Jag hoppas ingen vill se det.
Jag hoppas ingen vill acceptera det som nyligen skett och sker.
*
Jag vet att jag har fel.
Mördarna gläds åt sina mord.
Fanatiker gläds åt att se sina religionsmotståndare fly.
Fanatikerna vill skapa en annan levnadskultur i världen där deras lagar tar bort kvinnors rätt att leva sina egna liv i frihet. Det fria livet för människorna håller på att ebba ut i vissa länder.
*
Skynda dig mänska. Skynda att älska
Dagarna mörkna minut för minut
Tänd våra ljus
Det är nära till natten
Snart kan den blomstrande friheten ta slut. ”
*
Män och kvinnor har samma värde, rättigheter och skyldigheter. Det är jämställdhetens grundlag. Det kan ingen religion eller diktatur sätta sig över.
Det blomstrande fria människolivet får aldrig ta slut.
*
Det finns sätt att leva där människorna är fria och friheten omfattar alla.
Vill vi ha det så?
Vad gör vi i så fall?
Vem gör vad.
Vem vill verka för att det fria livet för alla människor på vår jord ska fortsätta att utvecklas?
Vill du stå upp för alla folks frihet?
Tveksamhet råder hos folk i många länder.
*
Våra frihetsmål skall vara ”att vi får leva samman med varandra”
I fred och frihet
*
Vi får aldrig ge upp trots att vägen är lång till en bättre värld.
Tänd våra frihets- och kärleksljus.
Låt dem lysa tills den nya morgonen gryr. /Knut K

Du Gamle Man

Kåseri nr 342

Jag ser dig Gamle Man komma gående med käpp på Drottninggatan i Stockholm. Du haltar på ditt vänstra ben. Du stannar vid rött ljus vid övergångsstället över Klarabergsvägen. Du blir omringad av medmänniskor. När det gröna ljuset tänds går du över gatan.
I din takt.
Du blir passerad av alla och hinner lagom över gatan tills trafikljuset slår över till rött. Du stannar vid Åhléns och ser dig omkring. Medmänniskorna omkring dig har kommit till Stockholm från olika delar av Sverige – och världen.
*
Du känner inte igen ditt land. Du känner dig som du kände dig när du för länge sedan besökte Rom. Alla som då fanns omkring dig på gatorna var främlingar. Nu känner du nästan likadant.
*
Du kom till Stockholm för några timmar sedan - med en teaterbuss. På ett hotell på Kungsholmen ska du sova kommande natt. Din dotter är med dig på resan men hon ville gå ett varv i affärerna. Du ville känna stämningen på stan. Ni bestämde att ni skulle mötas på konserthustrappan på Hötorget vid tvåtiden på eftermiddagen.
*
1933 är du född. I Småland. Du var i Stockholm 1964. Det är sextio år sedan. Det är en lång tid. Mycket har hänt. På en bänk som finns i mitten gatan sätter du dig och ser dig omkring. Käppen håller du med båda händerna som stöd under hakan. Din hatt skärmar av den starka solen. Människor går i olika riktningar: Framåt och tillbaka - och bort. Dina tankar släpper du fria. Du tänker så här:
– Hur kan så många vara ute på stan vid den här tiden? Arbetar inte folk på dagarna. Första tiden av mitt arbetsliv började jobba sju på morgnarna och slutade fem på eftermiddagen. Lördagarna slutade vi klockan ett. Under ungdomstiden staplade jag bräder vid ett litet sågverk, fick muskler och mådde bra av arbetet. Jag kände mellan virkesstaplarna doften av skog, virke, sågspån och kåda. Jag upplevde kamratskap mellan oss som arbetade vid sågen. Ägaren tjänade pengar på oss. Det var han nöjd med. Han störde oss inte nämnvärt. Vi fick löner efter avtal.
*
Senare i livet har jag haft många yrken tills jag fyllde sextiofem år och fick pension. Jag var inte sjuk mer än några dagar under mitt långa arbetsliv. Genom mina arbeten klarade jag i min ungdom försörjningen av mig själv och senare också av min familj.
*
Det är tankar du tänker när du sitter på en bänk på Drottninggatan i Stockholm.
*
Du hör folk tala omkring dig. Många talar utländska språk. Du reagerar positivt när du hör svenska språket talas. Du ska veta Gamle Man att det är det nya Sverige du bor i nu. Vissa av världens folk har varit grymma och tvingat medmänniskor på flykt. Många flyktingar har kommit till Sverige. Flera skall komma i år och nästa år. Du har inget emot att flyktingar får fristad i ditt land men är litet orolig över att så många kommer på så kort tid. Alla som kommer hit måste få lära sig svenska språket. Det är du mycket bestämd över.
– Svenska språket kan förena alla i Sverige boende både socialt och i arbetslivet. Om vi inte kan tala med varandra blir vi ett delat land.
*
Så tänker du.
*
Du reser dig från bänken och börjar gå med din käpp som stöd. Du går i riktning mot Hötorget där du skall möta din dotter. Du är gammal nu Gamle Man. Inte i att tänka, förstå och hänga med i det som händer. Men du känner att kroppen förändrats. Livet har sin gång från början till slut. Nu är du närmare slutet än början
*
Du är ganska nöjd med ditt långa liv. Din hustru är i samma ålder som du. Ni har varandra. Hon är inte med på resan till Stockholm. Hon vill ta det lugnt i helgen. Du känner en kärlekens sträng som går till ditt hjärta vibrera när du tänker på din hustru.
*
Du vandrar vidare. Solen skiner på dig och din dotter när ni senare möts framför konserthuset på Hötorget i Stockholm. /Knut K

Vi åkte klockan nio till Kolmårdens djurpark.

Kåseri nr 341

Vi blev bjudna av vår dotter Maria att åka med henne, hennes son Patrik och Patriks sambo Michaela till Kolmården i Östergötland. Regnet hade öst ner men när vi åkte drog andra moln än regnmoln in över oss. Regnet försvann. På vägen till Kolmården kunde vi ibland se blå himmel. I våra sinnen rådde förväntan och glädje.
*
På grund av mina fotbollsskadade knän fick vi ta bilen in på området och kunde parkera nära de olika visningsobjekten. Vi följde skyltarna med ordet KÖRVÄG. Detta fungerade mycket bra. Jag kan redan nu berätta att allt denna dag i Kolmårdens Djurpark fungerade mycket bra. Toaletter fanns tillräckligt. De var välskötta. Allt var verkligen bra denna söndag.
*
kolmardenDjurparken ligger inbäddad i Kolmårdskogen. Jag kände som om vi kunde möta djur var som helst. Inte bara i inhägnaderna. Vid första ”stoppet” såg vi vildsvinen och Lodjuren. Ett av Lodjuren fräste åt oss. Det gjorde han rätt i. Vi störde hans söndagsro. Innan vi drog vidare åt vi Anne-Maries mycket goda ”matsäck”. Vi satt bland björkar, tallar och granar vid ett utplacerat fast bord och njöt av naturen, av varandra och av maten. Till och med solen lyste på oss. Vi gladdes åt att vi fanns till.
*
Folk strömmade förbi där vi satt. Många hade hyrt små kärror. På kärrorna drog de barn och kläder och matsäckskorgar. Hela skogen fylldes av glädje. Mor och farföräldrar var på utflykt med sina barnbarn. Föräldrar i olika åldrar tog hand om sina älskade ”telningar”. Många barn gladdes tillsammans med oss denna sköna söndag i Kolmårdens djurpark.
*
Klockan 13:00 satt vi och väntade på delfinerna. Genom att vi förköpt våra biljetter fick vi gå in först. En underbar stämning mötte oss. Vi satt som i ett Piratskepp. Skeppet hade en oval bassäng med blått vatten i. I vattnet värmde delfinerna upp. Lekfullt. Mjuk musik från filmen om Lejonkungen spelades. När föreställningen började drogs motsatta långväggen bort och vi kunde se ett panorama om rymden med stjärnor och planeter. Efter en stund släpptes vi av på jorden och föreställningen kunde börja.
*
Det blev en föreställnig som egentligen inte går att föreställa sig. Det delfinerna och deras mänskliga kamrater gjorde framför oss borde inte kunna utföras. Men det gjordes ändå. Det utfördes med en skicklighet som inte är av denna världen. Men det var i denna världen vi fick uppleva denna föreställning. Applåderna rungade i den fullsatta lokalen. Musiken och sången och delfinerna och de medverkande människorna lyfte oss nästan från bänkarna.
*
Vi såg volter, skruvar, höga hopp. Vi såg delfiner som pussade sina människokamrater medan de simmade tillsammans i vattnet. Vi såg delfiner som lyfte sina människovänner högt upp i luften och simmade med dem så genom hela bassängen.
– Hur är det möjligt att träna in detta? Frågade jag mig själv. Den frågan kan jag inte besvara. Jag kan bara berätta att det vi såg var mycket bra och verkligen sevärt.
*
Jag måste också berätta om färden i gondolerna på linbanan. Vi ”flöt fram” mellan stolparna högt upp i luften och såg de många djuren på marken. Jag kan inte räkna upp dem alla, djuren vi såg. Lejonen låg och latade sig. Giraffen med sin långa hals räckte inte upp till oss. Patrik berättade när vi satt i gondolen att giraffen inte har fler halskontor än vi människor har.
Vi hade en mycket vacker utsikt över Bråviken som är en vik av havet Östersjön. Vi såg de milsvida skogarna omkring Kolmården.
Vi anade den stora staden Norrköping i fjärran.
*
Innan vi åkte hem besökte vi Barnens Lantgård där smådjur gick omkring och lät sig klappas av barnen - och av vuxna. Denna Lantgård är en viktig del av Kolmården djurparks verksamheter. Barn får känna närhet till djuren. Det är viktigt att vi alla lär oss att djuren har samma rätt till vår jord som vi människor har.
*
Det var berättelsen om resan till Kolmårdens djurpark. Vi åkte klockan nio den 29 juni 2014 till Kolmårdens djurpark. Klockan var kväll när vi kom hem igen./ Knut K

Karin Boye och jag har skrivit om livet och om fotboll.

Kåseri nr 340

”Visst gör det ont när knoppar brister
Varför skulle annars våren tveka, skrev Karin Boye för länge sedan.
”Visst gör det ont när fotbollsspelare faller. Varför skulle de annars bli liggande på marken efter olika sammanstötningar under VM-matcherna, skriver jag i dag.
*
Det onda går över snabbt hos fotbollsspelarna när domaren blåst frispark. Smärtan är borta en halv minut senare. Spelet går vidare i 2014 års världsmästerskap i fotbollens ädla konst.
Jag ser en del matcher.
*
fotbollsspelareJag gillar inte när fotbollsspelare blir skådespelare och slänger sig i gräset vid minsta stöt.
Jag gillar inte när lagen inte spelar framåt utan håller på och rullar bollen mellan backarna och målvakten. Det är inte det lag som håller bollen längst inom laget som vinner matcherna. Det är de lag som gör mest mål som vinner.
*
Storlag som Spanien, England, Italien, Belgien har hamnat på efterkälken. Andra landslag från andra delar av världen har ryckt fram och visat att de inte är några nybörjare. Det är bra för fotbollen i världen att det är så. Holland, Tyskland och Frankrike gör mål och håller den europeiska äran på topp. De andra fyra lagen jag räknat upp är stora besvikelser.
*
Fotboll är min sport. Jag spelade slut på mina knän och har svårt att gå i trappor i dag. Jag ångrar inte en minut av den tid jag tilldelade min sport, fotboll.
*
Tänk er med mig hur det kändes att fylla femton år och just den dagen få debutera som högerinner i mitt älskade småländska lag Frödinge-Brantestad Sportklubb.
Jag fick känna vad fotbollsframgångsglädje var redan i unga år.
*
Jag drömde i min ungdom om att en gång få spela fotboll i allsvenskan.
En galen dröm tyckte många.
En omöjlig dröm tyckte andra,
En möjlig dröm, tänkte jag.
*
Jag drog ut i världen. Till BK Kenty i Linköping. Mitt sikte var inställt. Jag hade tur och fick en bra tränare. Han heter Torsten Karlsson. Han blev min vän och medmänniska. Torsten är död nu. Men min tacksamhet mot honom lever vidare i min hjärna. Han hjälpte mig att ta steg för steg mot allsvenskan.
*
De 4 augusti 1957 fyllde jag 24 år. På den födelsedagen fick jag debutera i allsvenskan med Motala AIF.
Min galna dröm var uppfylld.
Tänk er hur det kändes för mig att springa in på Idrottsparken i Motala inför cirka nio tusen åskådare - och samtidigt ha nått mitt mål. Min tid i MAIF blev inte lång men jag hade nått dit jag ville. Det räckte för mig att nå det jag nådde.
*
Jag styrde in på andra karriärer och fick många nya mål att nå. Jag har nått många av mina mål som jag inte ska skriva om i dag. I dag tänkte jag skriva det jag nu har skrivit. Det får räcka för i dag. En mening till:
-Jag slängde mig aldrig i gräset för att få frispark eller straff.
Jag slängde mig aldrig i gräset och låtsades ha ont.
Jag hängde och drog inte i motståndarna tröjor när jag inte hann med.
*
Jag tycker inte om spelare som fuskar.
Fusk är fult var det sticker upp sitt tryne.
*
Nu har solen tänt sitt ljus.Den nya sommardagen är här med nya möjligheter och nya fotbollsmatcher.
En glad, vacker och fotbollsspännande vecka önskar jag alla./Knut K

Birgers testamente

Kåseri nr 339

Albysjön ligger spegelblank i dag. Solen skiner. Vinden vilar. Vi har sommar. Livet i naturen runt om oss är underbart. Blommorna blommar och gökarna gal.
– Hur är det att åldras i denna vackra tid? tänker jag för mig själv.
– Det måste undersökas, tänker jag vidare.
*
Jag skapar i en berättelse en man som heter Hans Birger Adolf Nilsson. Han är född 1934. Min påhittade mans vardagsnamn är Birger. Birger får själv berätta om sitt liv.
*
Monolog av Birger.
*
”Jag föddes i Småland. Mina föräldrar hade en liten gård. Vi var inte fattiga. Men inte heller rika. Vi levde så att vi överlevde. Nu när jag i dag ser tillbaka på mitt liv känner jag kärleken till mina föräldrar starkt. Mycket starkt.
De gav mig en bra start i livet men att få studera i skolor efter folkskolan var inte att tänka på. Jag måste arbeta och tjäna pengar till mitt uppehälle.
*
braderJag fick jobb på ett sågverk när jag var femton år. Jag staplade bräder och virke. Det var ett friskt jobb. Sågen låg mitt inne i en skog. Det nysågade virket luktade gott, Vi som arbetade på sågen satt om vårarna med ryggarna mot brädstaplarna och åt vår matsäck. Vårsolen lyste på oss och gav oss färg. Arbetet krävde styrka i armar och ben men det var aldrig så slitigt att det förstörde min kropp. Arbetet byggde upp mig. Det hade jag nytta av när jag spelade fotboll. Jag hade en dröm att få spela fotboll i allsvenskan.
Jag nådde dit men det är en annan historia. I dag ska jag berätta hur jag Birger, känner att bli äldre.
*
Livet har gett mig vida gränser att vistas inom. Mitt fotbollskunnande gav mig möjligheter till utbildning och bra jobb. Jag fick med tiden ännu intressantare jobb med bättre och bättre lön. Jag har gått på livets trappstege i livets skola och nått ganska högt. Jag har en bra pension.
*
Jag har varit hos en hjärtläkare. Han berättade att mitt hjärta slår ojämnt. Jag har fått veta jag inte kan få någon ny konvertering eftersom förmaket ändrat sin form så att det inte längre är möjligt att genom en elektrisk stöt få hjärtat normalt igen.
– Ditt hjärta ser i övrigt starkt ut. Du kan leva länge med ditt rytmojämna hjärta, sa läkaren innan han sa adjö. Och gick.
*
I förra veckan var jag hos en ortoped och visade mina knän. Knäna är utslitna och jag har artros.
– Vi kan operera ditt högra knä som är sämst men jag tycker du ska träna knäna istället. Du behöver inte vara rädd om det gör ont när du tränar. Du kan inte göra knäskadorna värre än de är.
Jag började träna och tränar varje dag. Bättre har knäna blivit men inte är de bra. Jag vet att de inte heller kan bli bra. Men bättre kan de bli. Med träning.
*
Jag har också problem med solskador på bröst och i ansiktet. Jag går för det också. Hos en hudspecialist.
*
När jag går känns det som om jag har kuddar under fötterna. Fötterna och benen svullnar. Någon bot för det utöver medicinering finns tydligen inte.
*
När jag träffar folk frågar de;
– Hur mår du? Är det bra?
De säger det som en hälsning. Egentligen vill de inte veta hur jag mår. De lyssnar inte på mitt svar. Ibland brukar jag säga:
– Jag har hittat gränserna för min förmåga att leva. Jag försöker leva så bra som möjligt inom de gränserna.
– Det låter klokt får jag till svar.
*
Som avslutning på min, Birgers, monolog vill jag säga till alla som åldras:
– Kämpa emot krämpor och sjudomar så mycket ni kan. Ge inte upp. Träna hjärnan. Den vill vara igång. Om den inte används rostar den igen. Håll även kroppen i gång, Muskler och ben behöver röra sig. Lev i vänskap med ditt åldrande. Du blir aldrig mer yngre men du kan leva bra om du håller igång och inte går omkring och klagar på allt. Du kan leva bra om du tar tillvara det fantastiska livet ger. Jag mår lika bra nu som när jag satt och drack matsäckskaffe med ryggen mot en brädstapel i en såg i Småland när jag var sjutton år. Att vi åldras kan vi inte göra något åt men vad vi gör medan vi åldras det kan vi göra mycket åt.
Jag Birger säger som avslutning:
-Lycka till. Ta vara på varje minut alla ni som blir äldre för varje dag som går. Den maningen gäller alla.
*
Detta är skrivet åt Birger av/Knut K

Sommar vid Slagsta strand

Kåseri nr 338

hareNu är den sköna sommaren här med sol och vita moln.
Nu är den sköna sommaren här med solnedgång i gult som guld.
Nu är den sköna sommaren här.
Visst är det så.
*
Vi tog bilen och åkte några minuter till Slagsta som ligger vid Mälarens strand. Från Slagsta går färjor ständigt på dagtid till och från Ekerö.
*
Kvällen var fortfarande varm när vi parkerade bilen. Vi mötte en harunge när vi kom till skogsremsan vid Slagstabadet. Han gjorde sig ingen brådska med att gömma sig. Han såg ut att säga med sitt kroppsspråk:
– Den här skogsremsan är min. Jag bor här.
I den remsan är skogen skyddad. Ingen rensning görs. Om ett träd faller får det ligga och ruttna. De ruttnande träden är många insekters hem.
*
Träd står vid träd. Buske invid buske. Dessa står så tätt att det är omöjligt att gå på någon annan plats än på den stig som går rakt igenom skogsremsan. Jag får känslan av urskog när jag ser höga träd och vida buskar som blommar vackert.
*
Harungen sätter sig på baken och tittar på oss som om han tänker:
– Titta så vacker jag är. Titta så lätt jag skuttar med mina långa bakben men nu har ni sett nog av mig. Nu kan ni gå så jag får lugn och ro och kan skutta omkring var och hur jag vill i min urtäta skogsremsa.
*
Vi ser att en skata byggt bo. Hon sitter på en gren intill boet och skrattar åt oss. Hon säger:
– Har ni sett vilket fint skatbo jag har. Det är i flera våningar. Ser ni det? Där kläcks mina ägg. Där ser mina ungar dagens ljus för första gången. Visst, ni tycker väl jag bara ärr en skata men jag har en vackrare fjäderdräkt än ni har. Jag är svart och vit. Jag är en stilig fågel, Vad har ni för färger? En mörkblå jacka och ljusa byxor har du Knut. Är det lämpliga kläder att ha när du ska möta sommarkvällen i Slagsta?
*
Vi hör småfåglar kvittra och sjunga i den täta skogsremsan och ser dem hoppa omkring på grenarna. Jag tänker för mig själv:
– Detta är också jorden. Vi människor tillhör jorden men det gör också skatorna, småfåglarna och hararna och alla andra djur. Det gör också skogarna med all sin växtlighet. Det gör Mälaren och allt vattnet på vårt runda snurrande klot.
Jag fick en lyckokänsla när jag tänkte så.
Var kom den ifrån?
*
Vi går förbi badets sandstrand där fyra unga tjejer sitter på filtar och spelar kort. Vi går den stig som löper efter Mälaren. Efter en stunds promenad sätter vi oss på en parksoffa och ser ut över Mälaren. Denna del av Mälaren har många öar. De lyser i olika gröna färger. Blåsten är ringa. Vattnet ligger blankt och stilla när inte förbipasserande båtar rör upp vågor omkring sig. Vi ser flera båtar passera. När jag ser småbåtarna glida fram på Mälaren får jag skönhetskänslor i min kropp.
*
En Andhona simmar med fem ungar genom vassen. Hon får ensam ta hand om ungarna. En Andhane simmar i annan vass långt från honan. Är han ute och leker på egen hand medan honan kärleksfullt passar sina fem ungar?
En fråga bara.
*
Kvällssolen färgar landskapet rödaktigt. Vi tar in det vackra vi ser omkring oss. Vi njuter av den verklighet vi känner.
*
Nu är den sköna sommaren här med sol och vita moln.
Nu är den sköna sommaren här med solnedgång i gult som guld.
Nu är den sköna sommaren här.
Visst är det så.
*
Med hälsningar från Slagsta strand söder om Stockholm denna sommarlika tid. Se, känn och njut/Knut K

Solen tittar fram ovanför Klivinge

Kåseri nr 337

klivingeSolen tittar fram genom gluggarna i Molntäcket över Klivinge där vi är just denna dag. Gräset är fortfarande blött efter nattens regn. Blåsten har stillnat från i går. Löven rör sig i sakta mak.
*
Jordgubbslandet som vi rensade i går från tistel och kvickrot visar stolt upp sina vackert blommande plantor.
Ägaren till Klivinge Lars får säkert mycket jordgubbar även i år.
*
Potatisblasten sticker upp sina gröna huvuden över lerjorden. De är vackra att se på. Plantorna har lång väg att gå innan de blommar. Ännu längre är vägen tills Lars kan plocka färskpotatis från landet.
*
Rädisorna kan vi äta redan i dag. De är inte stora – men goda.
*
Jag vet att Lars tycker om att äta det han själv odlat fram på Klivinge gård. Egen produktion ger en härlig självkänsla.
*
Småfåglarna äter från sitt matbord. Herr Fasan går runt i trädgården och spelar på sitt ovanliga instrument. Han lyser i sina vackra färger. Honan är inte lika färggrann, Hon är grå - och tyst.
*
En liten saga berättas för mig. Den är så här:
*
Mäktig står Asken Yggdrasil på Klivinger gård. Den har mycket kraftig stam, tjocka och långa grenar. Den dominerar fullständigt sin del av trädgården
*
Bredvid den stora Asken Yggdrasil står en liten ek.
Den verkar ha gått vilse i lövträdvärlden.
Jag frågar:
– Vad gör du här du lilla ek. Du syns knappt. Yggdrasil är stor. Mycket stor. Vad kan det bli av dig? Du är så liten till växten. Du märks knappt i din del av lövträdgården.
– Visst jag är liten men ser ni inte att jag är vacker och full av liv. Se på mina löv hur fint de är formade.
– Visst är du vacker men vad hjälper det mot dem som är stora och gamla och levnadsvisa. Du vet inget om världen om du jämförs med Yggdrasil som är stor och kan och vet så mycket.
– Jag beundrar Yggdrasil men jag har något hon inte har.
– Vaddå?
– Jag är ung.
– Vad vill du säga med det. Alla har varit unga. Även Asken Yggdrasil.
– Det kan hända men det finns en skillnad mellan mig och dem som varit unga.
– Vad då.
– Jag är ung nu.
*
När hon sagt detta rörde vinden om i hennes lövprakt. Den lilla eken var verkligen vacker. Yggdrasil spelade upp en melodi med sina löv. Jag stod bara och njöt av allt det vackra jag fick vara med om. När musiken tystnat sa Yggdrasil:
– Ni människor måste se skönheten och kraften hos era unga och stödja dem den tid de behöver stöd. Det är de unga som är framtiden. Vi äldre behövs för att lära de unga grunderna i det vi byggt upp, visa styrkan vi har och kunskaperna vi lärt in - som vi skall lära ut till de unga. De ungas lust och livsglädje är framtiden för vår jord.
– Jag har hört av vinden att ni människor inte har förstått att ungdomar behövs just för att de är unga. De äldre behövs för att föra kunskaper och levnadskulturer vidare. Vi unga behövs för att trygga framtiden på jorden, säger den lilla vackra eken.
*
Just när eken säger detta kommer herr Fasan och spelar sin vassa melodislinga. Solen tittar ner på oss
*
Sagoaudiensen i trägården är slut. Jag sätter mig på en soffa i trädgården och känner att jag tillhör naturen. Jag är en i gruppen äldre i samhället. Jag är glad. Jag känner att jag finns till och behövs./Knut K

Från trygghetslandet till orosländerna - Livstankar på Mors Dag

Kåseri nr 336

När jag var ung.
Mycket ung.
ville jag gå ut i världen
Jag frågade min mor om råd.
Hon sa:
– Världen finns här.
Här är lugnt och stilla
Här är frid och fröjd
Här kan du mogna och växa
Här kan du bli man.
*
”Gud vare med dig.”
Säger jag om du går.
*
Jag gick ur det trygga hemmet till platser jag aldrig varit förut.
Jag fann nya hem och människor med kärlek i.
Jag fann att människor, även i det nya, kunde tycka om varann.
Jag fann i det dagliga umgänget mellan människor också hat och våld och hänsynslöshet.
Det var nytt för mig.
Så hade inte första delen av mitt liv varit.
Jag tyckte att alla skulle vara vänner.
Men så enkelt var inte livet.
Det fick jag lära mig.
*
– Var ärlig och gör alltid ditt bästa, manade mig far och mor.
Jag gjorde så gott jag kunde.
Det räckte inte alltid
Men det räckte en bit på vägen till framgång i mina yrken.
*
Jag kom från trygghetslanden och har gått vägar som sträcker sig in i oros- och osäkerhetsländerna.
Nu har jag gått på livets vägar.
Ganska länge
I en riktning.
Mot ett fjärran mål.
Vägarna har varit svåra att gå.
Men inte omöjliga.
Mina vägar har legat orörda framför mig.
Men inte tomma
Jag har på fått välja vad jag ska göra.
Allt har inte varit valbart.
När jag inte valt har jag förts med i livets stora fors
– i en riktnig.
*
De oupplevda vägarna har lockat ut min längtan till det jag vill göra men ännu inte gjort.
Jag har aktat mig för att bli dumdristig.
Alltid har jag inte lyckats med det.
*
Jag vände åter till min trygghetsbygd och hälsade på.
Min mor var inte hemma då
Hon vet inte hur det gick med mitt liv men jag vet att jag fortfarande har kvar av den kärlek hon gav.
Hon sa,
”Gud vare med dig”
när jag drog ut i Världen.
Hon trodde på Gud och menade vad hon sa.
Mors kärlek till mig brinner ännu i mitt hjärta.
Jag tar av den varje dag till mina nära och kära.
*
Jag vill också ge kärlek till andra.
Även till dem som inte vill ha den.
Men det är svårt att ta sig in i låsta utrymmen.
Jag har lärt mig att min kärleks nyckel inte passar i alla lås.
Jag här lärt mig att det inte räcker med att byta nyckel till de stängda låsen. Låsen måste också förändras.
*
MORS DAG började med sol från skyn och glitter i Albysjön / Knut K

Lördagsförmiddag i Landet Fantasia

Kåseri nr 335

rullstol solnedgangJag satt förra lördagens förmiddag på min bänk i Landet Fantasia. Solen sken. Några sommarmoln gled förbi över mitt huvud. Musiken som spelades var Lindbergs ”En gammal fäbodspsalm från Dalarna”. Mycket stämningsfull är den psalmen
*
En kvinna i rullstol kom rullande till min bänk. Hon var medelålders. Trevligt klädd. Inte dyrbart men smakfullt. Hon hade mellanblont vackert hår.
– Jag heter Malin så hon. Jag vet att du heter Knut och att du skriver kåserier. Jag vill be dig lyssna på mig en stund.
Jag nickade till svar. Malin sa.
– Alla har vi behov av att skapa något medan vi lever.
Kanske vill vi sjunga i kör.
Kanske vill vi komponera en sång, skriva en dikt, spela teater eller måla en bild.
Kanske vill vi knyppla en duk. Laga god mat. Odla blommor. Skaffa oss bra kunskaper i Livets skola.
Kanske vill vi resa till platser där vi inte bor.
Alla har vi behov av att söka oss fram i livet och finna det vi kan utveckla hos oss själva.
Malin gjorde en kort paus innan hon fortsatte:
– Även de som inte har röst och inte kan tala för sig vill skapa under sin livstid.
Hon tystnade och tvekade som om hon var undrande över om jag lyssnade
Jag nickade uppmuntrande mot henne. Malin fortsatte:
– De som är tysta och saknar röst att tala för sig behöver hjälp med att få sina röster hörda.
Paus igen. Hon frågade:
– Lyssnar du och förstår vad jag säger?
– Ja
– Det är många som inte förstår vilka viktiga ytterligare behov som finns i samhället.
– Jag lyssnar. Fortsätt, sa jag.
– Nu lever vissa medborgare i Sverige utanför samhällslivets aktivaste gränser.
Många är sjuka och arbetslösa.
Många har inte full arbetsförmåga.
Många finns men syns inte.
Somliga i det politiska etablissemanget vill helst inte att de osynliga ska synas. Utanförstatistiken försämras nämligen om de osynliga syns för mycket.
Kort paus igen
*
De som har stark röst talar och krusar för dem som vill ha mer att lägga till det överflöd de redan har. De som inte är med i samhällets innersta kretsar kallas lata av somliga politiker som bestämmer i samhället.
Paus.
Malin vekade några sekunder
– Jag lyssnar, sa jag igen
– Jag har skrivit ner några tankar. Vill du höra?
Jag nickade. Malin sa:
*
”De som skriker högst blir belönade för sin röst
De belönade blir serverade framgångsord vid de styrandes framgångsbord.
De tysta hamnar utanför.
Utan röst blir ingen hörd
*
Ge de tysta av dina ord så de orkar kämpa för sin rätt.
Den rätta rätten känner inte klass
Ge röstkraft där den bäst behövs.
Utan ordkraft blir ingen hörd.
Ge din röst till dem som inte hörs.”
*
Malin tystnade. Hon såg på mig länge med sina klara ögon sedan rullade hon i väg med sin rullstol mot solen och försvann. Musiken som spelades när hon lämnade mig var Schuberts Ave Maria.
*
Jag flyttade mig på bänken så jag satt med hela kroppen i skuggan. Jag ville inte vara i solen för länge. Jag tänkte länge på vad Malin sagt/. Knut K

En stund i livet i Klara kyrka

Kåseri nr 334

klarakyrkaNär skall vi trösta en medmänniska? Om det handlar detta kåseri.
Jag berättar som om händelsen vore i dag.
*
Följ med mig till Klara vackra kyrka i Stockholm. Ja går dit för att lyssna på orgelmusik. Jag vill också känna den sköna stämning som alltid finns i den kyrkan.
*
Orgelmusiken fyller kyrkan. Tonerna stiger mot kupolerna. Konstverken når mina ögon med sina varma färger. Musiken fyller mina öron.
Hjärnan känner välbehag.
Jag känner mig helt fri.
Jag njuter.
Plötsligt hör jag något annat ljud än musik. Ljudet kommer från en bänk till vänster om kyrkans mittgång. Bänken är i samma rad som min.
– Vad ser jag?
– Jag ser och hör en syster som gråter.
– Varför gråter du min syster? Det undrar jag.
Kvinnan sitter ensam i bänkraden.
– Ska jag försöka trösta henne? Tänker jag.
Jag ser på henne men jag sitter kvar där jag sitter.
*
Jag är en medmänska som dinglar runt en stund hängande i livets trådar.
Jag vet just nu inte vad jag vill.
Ska jag trösta eller inte trösta.
Det är frågan.
För mig.
*
Jag hör min medmänniskas gråt tydligare nu. Hon torkar sitt ansikte med en elegant näsduk med påsydda spetsar.
Jag skriver i min anteckningsbok det som händer i Klara Kyrka. Jag skriver för att senare kunna berätta om spänningen som nu finns i kyrkan.
Jag får skriva en krönika om besöket och systerns gråt när jag kommer hem.
*
Medmänniskans gråt är häftigare nu. Min hjärna säger:
– Min människosyster har troligen gått till kyrkan för att få vara ensam med sin sorg eller ledsenhet. Människor går i kyrkan när de är ledsna. När katastrofer inträffar söker många sig till kyrkorna runt om i Sverige och även ute i världen där kristna traditioner uppehålls och är kultur.
*
Min gråtande människosyster vill kanske gråta ut och sedan hitta sig själv och sin glädje igen.
– Vi känner inte varandra. Jag kan inte tränga mig på en främmande, ledsen människa hur som helst.
Så tänker jag.
– Är jag feg som inte går fram till henne och frågar varför hon gråter?
Så tänker jag också.
Orgelmusiken är stark nu. Nästan ödesmättad. Kyrkan är så fylld av stark musik att den kan spricka.
Jag känner så.
*
Mitt i den högsta volymen musik reser sig den gråtande systern från sin plats. När hon kommer fram till mig säger hon samtidigt som hon ger mig ett sorgset leende:
– Tack för att du såg och tänkte på mig. Jag kände som om du deltog i min sorg.
När hon sagt detta gick hon ut ur kyrkan.
*
Jag funderade på och funderar fortfarande över om livssystern verkligen kunde känna att jag tänkte på och tyckte synd om henne.
*
När den gråtande systern gått ut ur kyrkan fortsatte att jag att njuta av orgelmusik.
Tack för att ni följde med mig till Klara vackra kyrka i Stockholm/Knut K

Kan jag tala med mig själv

Kåseri nr 333

dubbelkurtMed solen ljusnar den nya dagen som också lockar med blå himmel. Morgonen fryser naturen med frostig luft. Jag hör genom väggarna på huset, där jag är, fåglarna kvittra och sjunga.
*
Jag ser ut genom ett fönster på vårsommarblomvackra Klivinge gård i Uppsala kommun.
Backarna i trädgården är fulla av gullvivor och vitsippor. I går när jag gick i trädgården fick jag tänka på var jag satte mina fötter så jag inte trampade ner någon lysande gullviva eller vitvacker vitsippa.
*
”Alla medmänniskor sover nu på morgonen på Klivingegården.
De sover gott intill en senare morgontimma.”
Jag och fasantuppen sover inte,
Jag är vaken och skriver.
Fasantuppen är vaken och gal ljudligt.
*
– Varför skriver du? Frågar jag mig själv.
– För att jag tycker om att skriva, får jag till svar.
– Varför pratar du med dig själv? Är nästa fråga jag får.
– Jag har ingen annan att prata med just nu.
– Måste du prata med någon när du skriver?
– Om jag inte pratar med någon blir det jag skriver en monolog. När jag kan tala med någon annan, eller med mig själv, samtidigt som jag skriver, blir det jag skriver en dialog. Jag ställer frågor och får svar, Jag kan, trots att jag är ensam, se ”saker och ting” från flera håll.
– Har du många jag du kan tala med?
– Har du inte märkt att jag ibland ser saker och upplever händelse från mer än ett håll?
– Jo det har jag väl.
– Det som händer i världen är mycket komplicerat. Våra jag kan inte bara ge ensidigt tänkta svar när vi skall ta ställning till något som är svårt att ta ställning till.
– Kan du ge något exempel?
– Hela världen vimlar av sådana exempel. Jag behöver väl inte räkna upp dem alla. Jag blir sorgsen och nedslagen bara jag tänker på dem. Jag vill inte vara sorgsen och ledsen denna vackra morgon
*
Klivinge gård ligger på ”rena landsbygda”. Jag har ännu på söndagsmorgonen inte hört eller sett någon bil. Inte heller har jag sett någon människa som inte tillhör gården Klivinge. Det är bara småfåglarna och fasantuppen, och jag, som är vakna här omkring. Jag trivs denna vackra morgon bra i den omgivningen
*
Jag ser åter ut genom fönstret framför mig.
Och blir återigen glad.
Morgonen är ljus och mycket vacker.
Denna söndag, som ligger framför mig, är en ruta i mitt liv. En ruta som skall fyllas i innan nästa natt kommer. Rutan skall fyllas i med händelser som kommer att beröra mig. Mycket av det som kommer att hända mig, kan och skall, jag välja själv. Mycket av det som händer kan jag inte göra något åt.
*
”Jag flyter fram på livets Flod
Mot någonting
Mot någonstans
Det kan jag inte göra något åt.
Men jag kan göra mycket medan jag flyter.”
*
Jag ska, medan jag flyter, göra många val. Det är bra att jag alltid har mig själv med mig när jag tänker och räknar ut vad jag ska göra och hur jag ska skriva.
Jag är med mig.
Vart jag än går.
Det är väl bra?
Eller hur?
– Får du alltid bra svar? Frågar mitt jag.
– Om jag alltid får bra svar av mig själv, det vet jag inte, men när något svårt dyker upp tänker jag efter en extra gång i min hjärna innan jag väljer vad jag skall svara,
Oftast tycker jag att jag tänker och väljer rätt.
Min ibland blir det fel.
*
Nu väljer jag att sluta skriva för i dag. Jag slutar med att önska alla en skön och vacker händelserik Majframtid,/Knut K

Jag låter tankarna gå

Kåseri nr 332

blomsterangSå går du upp igen vår sol och ger oss ljus och värme. I dag stiger du upp på en himmel utan moln.
Blommor vänder sig mot dig och följer dig på din färd över himlen. Fåglar sjunger och ger ljud i den stillhet jag befinner mig i på landsbygden Rasbo-Kil utanför Uppsala stad.
*
Jag älskar tystnaden och stillheten som råder här.
Jag älskar trädens vårskira grönska. Även den mycket stora och gamla asken Yggdrasil börjar vakna. Den är stålig där den står och breder ut sina långa grenar.
*
Jag älskar utsikten över åkrarna.
Jag älskar att sitta på en järnsoffa framför gården Klivinge och lägga märke till det som är nära. Jag kan också se det som ligger långt borta.
Jag kan tänka på det som är nära mig. Jag kan tänka på det som ligger längre bort än jag kan se.
Vad tänker jag på när jag tänker?
Hur tänker jag när jag tänker?
*
Vi människor tänker väl inte så ofta på att vi kan tänka.
Vi bara ”tänker på”.
Tankarna flyter fram och hjärnorna våra gör oss medvetna om en del av det vi tänkt.
Nya tankar kommer.
Och nya tankar.
Och nya tankar
I en aldrig sinande ström.
Har ni tänkt på om ni ”inte tänkt” någon gång när ni är vakna?
-Det har jag inte tänkt på, kanske någon svarar.
Jag har tänkt på det men kan inte ge något definitivt svar på den frågan. Jag vet inte om jag haft några tankeuppehåll.
*
När jag skriver märker jag att tankar väcks. De kommer fram i hjärnan och blir medveta för mig en kort stund. Om jag inte tar hand om dem försvinner de in i kortminneskamrarna. Nya tankar flödar fram och skjuter bort dem jag inte tagit hand om.
Jag kan ur minneskamrarna återkalla en del av de tankar jag inte tog hand om direkt och gjorde mig medveten om. En del av tankarnas innehåll försvinner bort.
Kanske för alltid.
*
Detta jag skriver nu har jag inte läst i någon filosofi- eller psykologibok. Jag har tänkt fram det ur mitt eget huvud. Jag har lärt mig hur jag upplever att min hjärna fungerar när jag skriver mina kåserier.
*
Så här är det:
– Tankarna föds i min hjärna. Min hjärna gör mig medveten om dem. Jag skriver ner i Facebook det hjärnan bestämt att jag ska skriva. Jag sänder kåserierna till er kära läsare. Somliga av er läser mina tankar.
– Vad var det för konstigt med det? undrar någon.
– Inget konstigt alls, svarar jag, förutom att jag har klätt upp mina tankar i vårt vackra svenska språk och sänt dem till er.
– I de vackra svenskspråkkläderna i dag har jag låtit tankarna gå om det fantastiska att vi kan tänka utan att riktigt veta var tankarna väcks. Ett vet jag om tankefödelse;
– Tankarna föds någonstans i våra hjärnor ”innan” vi blir medvetna om dem. Det har jag läst i en undersökning som gjorts på studenter i USA. Det har jag också märkt hos mig själv när jag skrivit mina berättelser.
*
Våra hjärnor är det mest fantastiska som uppfunnits.
Vem står för den uppfinningen?
Att kunna tänka är stort.
För mig och för alla.
Jag tror inte ”alla vi vet” hur stort det är.
*
Jag låter tankarna vandra vidare denna vackra vårdag med hälsningar./Knut K

Jag vill, på mitt sätt, berätta om en vårpromenad i Vårby gård som ligger på gränsen till Stockholms stad.

Kåseri nr 331

rassnasVi går på Mälarvikens solbelysta stränder.
Vi ser Mälarvattnet glittra..
Färjor går från strand till strand
Slagsta- Ekerö
Ekerö-Slagsta
Tur och retur.
Retur och tur.
Och tur igen
tills kvällsbommarna bommar igen
*
Mälarens vik charmar även oss
som håller till på vikens stränder.
*
Vi ser vitsippornas vackra vita blad och att ”Blåsippor ute i Vårbybackarna står”. De gula Solvändor blommar också och vårlöken.V i såg också violer. Även Pestskråpan är på väg i blom.
*
Citronfjärilarna flyger fladdrande omkring. En snigel försöker ”snigla” sig upp på en sten med sitt hus på sin rygg.
Han lyckas kanske nå toppen av stenen
i morgon
med den fart han inte har.
*
Myrorna har en annan fart.
De hinner mycket på en dag.
Det förstår vi när vi ser dem ”dra sina strån till stacken”.
*
På en nygrön gräsplätt spelar Vårby Gårdsborna fotboll spontant.
Barn och vuxna om varandra Sverige och världen i blandning.
Det är som det ”ska va” när allt är bra.
Alla vinner på att de som vill spela fotboll får "va me´" och dribbla, passa och göra mål.
Jag önskar att jag också vore där på planen och att jag, kunde och finge, va me´.
*
Sakta går vi i solen.
Vi smeks av vårens varma vind.
Vi känner ”os” från grilleldarna efter stranden.
Vi ser vuxna personer äta och dricka och barn som leker.
Vi ser äldre människor gående och stående med kryckor eller käpp. När de går, går de sakta och njuter av att ”de lever och finns” till i den varma vårsolens glans.
*
Vi tillhör folklivet i Vårby Gård denna första riktigt varma vårdag i april. Vårby gård är gammal ”som gatan”.
Ja, till och med äldre, än gatan. När Vårby gård var ung fanns vägar.
Inga gator.
Vårby Gård ligger på gränsen till Stockholm och är kanske lika gammalt som Stockholms stolta stad själv är.
*
Vi går hem på solbelysta stränder och ser solglittret i Mälarvikens vatten.
Vi ser färjor gå från strand till strand
Slagsta- Ekerö
Ekerö-Slagsta
Tur och retur.
Retur och tur.
Och tur igen
tills kvällsbommarna bommar igen.
*
När jag stod och njöt av våren vid Mälarens vik mindes jag min älskade hemudde Råssnäs. Jag mindes sipporna och vågorna och stigarna runt Udden. Jag mindes min älskade stad Motala Och jag log av glädje över det jag mindes.
*
Detta upplevdes på påskaftonen år 2014. Jag önskar oss alla i Teaterföreningen i Motala en skön, varm och vacker vår./Knut K

Gustaf Fröding tänker jag på – och på livet

Kåseri nr 330

frodingI dikten ”Den fattige munken från Skara” skriver Gustaf Fröding:
”Den gode han är väl ej så god
som själv han tror i sitt övermod
Den onde han är ej så ond ändå
Som han själv tror, när kvalen slå.
Thy skall du ej mycket berömma
Ej mycket häckla och döma.”
*
Gustaf Fröding levde åren från 1860 till 1911. Han levde med kriser och konflikter och köpte sin kärlek för pengar.
Men Gustaf kunde ändå ta fram det vackra i naturen och hos människorna. Vad sägs om den här versen i dikten ”Vackert väder” där han utnämner sig till Gamle Hurra:
”Gamle Hurra stod på branten
vid sin stugudörr
kanske i hans gamla hjärta
lyste solen, lyste livet
litet varmare än förr
Gamle Hurra, Gamle Hurra
kanske tänkte han som jag:
Det är ändå skönt att leva
– vilken strålande, orimligt,
obeskrivligt vacker dag.”
*
Dikten slutar med att hans älskade Alice i en båt är obarmhärtig mot honom. Hon stänker vatten på honom och häcklar honom. Det förtar inte diktens skönhet. Gamle Hurra faller på knä i båten och säger på Romkejsaren Caesars vis:
Även du min.
Även du min
Även du Alice.
*
Varför skriver jag detta?
Det kanske någon undrar.
Jag hittade en bok med Frödings dikter och texter om honom. Jag har alltid gillat min barndomsvän Gustaf Fröding.
Vänner vill jag skriva om
Och naturen
*
Just nu vaknar dagen
med morgonrodnad på himlakinderna
och eldröd färg i trädtopparna
på andra sidan den blanka,
vackra, lilla Albysjön.
*
”Det är ändå skönt att leva
– vilken strålande, orimligt,
obeskrivligt vacker dag.”
det kommer att bli i dag
Tänker jag med hjälp av ord från Fröding
*
Det är skönt att få leva.
Det är skönt att få uppleva det vackra i naturen.
Det är underbart att ha vänner.
Många lever i total ensamhet.
Och lider av det
Andra älskar ensamhet och vill leva i ensamhet.
Vi är olika vi människor och skall så vara
*
Jag vet att många människor lever med värk i kroppen, kaos i själen och orörlighet i lemmarna på grund hjärt- och andra sjukdomar som begränsar livets möjligheter att resa och fara, vart och hur som helst. Jag har också begränsningar. Jag har hittat dem och försöker leva så bra som möjligt inom de gränserna
*
Gustaf skrev i dikten jag citerade:
”Den gode han är väl ej så god
som själv han tror i sitt övermod
Den onde han är ej så ond ändå
Som han själv tror, när kvalen slå.”
*
Vad ska vi tänka om dem som i vår tid startar krig och mördar medmänniskor.
Det är inte vatten de stänker på varandra.
De som krigar.
Var tar de sitt hat ifrån?
De som krigar.
När tar hatet slut?
Hos dem som krigar?
Frågor att ställa i vår tid.
*
”Jag sov och drömde om Ariens land
Där solguden tömde med givmild hand kring allt,
Överallt”,
skriver Fröding i dikten ”En Morgondröm” som är en av de bästa kärleksdikterna som skrivits.
*
Jag sover inte. Jag drömmer inte. Inte just nu i alla fall. Jag vill med hjälp av Fröding tänka och återigen skriva denna vackra vårdag den 16 april 2014:
”Det är ändå skönt att leva
– vilken strålande, orimligt,
obeskrivligt vacker dag.”
*
Thy Gustaf Fröding vill jag mycket berömma.
Med hälsningar GLAD PÅSK /Knut K

Vänner vi fann på Inlandsbanan

Kåseri nr 329

inlandsgatanDet sista officiella förtroendeuppdraget jag hade minns jag väl. Jag var revisor i ”Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva.” Rådet hade hela Sverige som arbetsfällt. Jag fick se mycket av vårt vackra avlånga land under min tid i Folkrörelserådet och fick många vänner runt om i Sverige.
*
När jag slutade fick jag två biljetter till resa på Inlandsbanan. Vi startade vår i Kristinehamn. Övernattade i Mora, Östersund, Storuman, Arvidsjaur och slutstationen Gällivare. På resan hade vi gott om tid att prata med våra medresenärer och lära känna varandra.
*
Jag minns när vi kom fram till Gällivare.
Det var en mycket sen kväll.
Eller tidig natt.
Vi hade lovats att få se midnattsstolen. Men när vi kom fram till hotellet blev vi resenärer besvikna. Regnet öste ner från en molntäckt himmel. Vi deppade. Men efter en stund tittade jag ut genom hotellfönstret och fick i horisonten se en röd smal strimma på himlen. Strimman vidgades. Efter en stund lyste Midnattsolen på oss. Vi njöt och hurrade. Vi som hurrade var en grupp ”tillsammansresenärer” från Kalmar, Uppsala, Trollhättan och Stockholmstrakten. Vi i gruppen bar oss åt som tonåringar på ett rockparty. Vi väckte folk som sov på hotellet med vårt höga (o)ljud men vad gjorde det. Litet fick väl våra medmänniskor på hotellet tåla.
Vi var ju glada.
Glädjen skall vi vara rädda om.
Och visa.
Vi visade den på Dundret i Gällivare.
*
På en veckas resa tillsammans hinner mycket berättas. Många skratt hinns med och allvarsord nämnas, vänskap fördjupas och resenärers liv förändras. Vi fick uppleva vårt vackra avlånga land på ett annorlunda och fint sätt.
*
Nyligen kom två personer, som vi lärde känna på Inlandsbaneresan, till oss. De heter Arine och Bo-Lennart Janervärn och bor på fina landsbygden i Uppsala kommun. Vi har sedan tågresan till och från Gällivare hållit kontakt med varandra. Våra möten ger glädje och mycket berättande. När vi tar en stunds paus i berättandet säger Bo-Lennart:
– Jag är orolig över att vi inte tillräckligt mycket berättar för de unga hur vi haft det till dags datum i vårt land
– Hur menar du, undrar jag.
– Barn i dag vet så lite om det som hänt att de tror att vi berättar osanningar när vi talar om tiden före Datorn, TV;n, radion, telefonen, belysningen, bilarna, flyget och månlandningsvandringen.
– Hur ska barn och unga få veta mer om det som varit? Frågar jag.
- Äldre personer borde besöka skolorna och berätta om livet
*
Bo-Lennart är själv en duktig berättare. Han säger;
– Jag är också orolig för att det direkta berättande från människa till människa i samhället håller på att försvinna.
Bo -Lennart fortsätter efter en stunds andhämtning och tankesamling:
– Vi hade en granne som blev 93 år. Han hade en plommonlund med egentillverkad soffa. På den soffan satt vi sköna dagar och sommarkvällar och samtalade om livets allvar. Han berättade. Jag lyssnade. Vi kallade honom ”Krogarn” för att hans hus hette Krogen. Hans namn var Elis Eriksson. Frun hette Signe.
Bo-Lennart gör åter en paus och fortsätter efter en sund:
– Elis hade ett måtto: ”Man ska vara nöjd.” Han var nöjd. Trots att han hade sitt utedass i en backe 40-45 meter från huset. Det var inte lätt att ta sig till utedasset när paret blev äldre, snön låg djup och temperaturen visade långt under noll. Men han, ”Krogarn”, var nöjd.
¬
– Vad hade Elis gjort i sitt 93-åriga liv? Frågade jag.
– Han var statare. Det innebar att han arbetade på godset tre dagar i veckan. De övriga dagarna fick han sköta sina egna små åkrar. Han hade tre kor och en häst. När statarsystemet avslutades blev han lantarbetare. Han berättade om sin barndom att han mindes att han redan som femåring fick vara med och rensa rovor.
*
Ny Paus.
Fortsättning av Bo-Lennart:
¬-Jag besökte honom ofta i plommonlunden. En mänsklig, härlig stämning bildades omkring oss. Ofta blev vi bjudna på kaffe och hembakat bröd av hustrun Signe. Trivseln blev inte sämre av det.
*
Bo-Lennart och jag tystnade båda. Jag kände stämningen från ”Krogarns” Plommonlund i vårt matrum. Solen lyste in genom vårt fönster som vetter mot Albysjön Albysjön låg denna dag klart blå. Jag träffade aldrig Elis Eriksson men jag känner en dunk i ryggen när han säger:
-Knut du ska veta:
”Man ska vara nöjd.”
*
Vi fortsatte vår dag med mat och flera berättelser. Även trevliga dagar har ett slut. Arine och Bo-Lennart lämnade oss för sin hemresa.
Jag tänkte ”Vi ska vara nöjda” som har så trevliga och goda vänner både här på Myrstuguberget. I Motala, Frödinge och Vimmerbytrakten, i Kisa, i Uppland och runt om i vårt stora vackra land Sverige.

Trevlig vecka önskar jag MotalaTeaterföreninges läsare. Teatern är viktig berättare i vårt samhälle -och i våra liv/Knut K

Jag drömde en gång

Kåseri nr 328

blasipporJag drömde en gång
att livet är en sång
som jag kan sjunga
för någon
Någon gång.
*
Refrängen ger glädje åt alla
som vill lyssna till min sång.
Sången sprider ljus i mörka tider
Den ger värme när solen gått i moln.
Den stillar mörka sinnen när oron skakat om.
*
Någon vers innehåller glädje över att jag finns till
Versen berättar också om fåglar
och gräs
och blommor
och vattnet jag kan dricka.
*
En vers berättar om de människor
som vill hjälpa varann till kärleksfulla liv.
De finns de människorna.
Därför vill jag sjunga om dem
I min sång
*
En annan vers handlar om stjärnorna
och månen som sköna kvällar och nätter
kastar solens ljus på vår jord
*
Berättelsen om min sång är inte lång.
Den räcker bara till dess slut.
Det är den nu.
Jag vill sluta med att jag tror
att vi människor har mycket
som är gott och bra. Inom oss
Det som är gott heter
Medmänsklighet
Det som är bra är
Solidaritet
Det vill jag berätta med min sång
som jag vill sjunga någon gång.
*
Jag drömde en gång
att livet är en sång
som jag kan sjunga
för någon
Någon gång.
*
Men jag har ingen sång
och inte kan jag sjunga.
Min skrivning är slut
För denna gång
Nu går jag ut i solen
Till blåsipporna.
Och våren
*
Vi ska vara rädda om varandra
Vi Medmänniskor.
Det borde jag inte behöva påminna om.
Inte ens i min sång./Knut K

Men åren märks. Med tiden

Kåseri nr 327

Kvällningen kommer sakta svepande mot mig när jag skriver detta. Natten vet jag att den finns därbakom. Dagen går till vila och väntar på nästa morgom. Vi människor sitter i våra livshjul och rullar runt.
Dygn efter dygn.
Dygnen blir till veckor, månader och år.
Vi blir äldre för varje sekund som går.
Sekunderna märks inte.
Men åren märks.
Med tiden.
*
Det är livets väg vi går.
Olika sträckor och olika mödor möts vi av.
Vi lever olika liv.
Det är som det skall vara.
Vi är olika vi människor.
Vi lever på olika platser.
Vi utvecklar det vi ärvt och blir det vi levt och lever.
*
Vi är en miljard människor vardera i Amerika, Europa och Afrika. Asien har fyra miljarder.
Summa:
Cirka sju miljarder bor på vårt snurrande klot. Vid nästa sekelskifte kommer jorden ha cirka elva miljarder invånare.
Kan jorden försörja alla?
Det frågar sig många.
*
fattigaEn miljard fattiga lever i dag på mindre än en dollar om dagen. Om alla i framtiden skall leva, som vi i väst lever i dag, kommer jordens resurser inte att räcka till.
Det tror många. Även forskare.
Men inte vår kände svenska berättare och forskare Hans Rosling.
Enligt Rosling har världen blivit bättre och blir bättre för varje dag som går. Även många fattiga länder har utvecklats. Det vet inte vi västmänniskor om, enligt Rosling. Vi tänker på oss själva och ser inte de förbättringar som sker på andra delar av jorden. Vi ser bara fattigdomen med våra välståndslevnadsögon och mäter, det som sker, efter våra egna mått.
*
Vi måste, enligt Rosling, koncentrera våra insatser till den miljard som har det allra sämst. Det är där insatserna kommer att göra största nyttan för framtida förbättringar. Åttio procent av världens befolkning lever i samhällen där en kvinna i genomsnitt föder två barn. Hos den fattigaste miljarden föder varje kvinna sex barn i genomsnitt. Om världen fick ner genomsnittet för barnfödande till två barn per kvinna skulle inte befolkningsökningen bli lika stor som den verkar bli enligt dagens prognoser.
*
Enligt Rossling är världen på rätt väg. Fattigländerna utvecklar sig numera bäst själva. Många, som haft det svårt i fattigländerna, har, på grund av självutvecklingen, fått det bättre. Inte tillräckligt bra. Men bättre.
*
Jag litar på Rosling. Han har både kunskaper och erfarenheter från de fattiga länderna. Han vet vad han talar om. Det jag säker på.
Det ger hopp i den värld som idag inte är som den borde vara.
*
Kvällningen kommer sakta svepande mot mig nu när jag skriver detta. Natten vet jag att den finns därbakom. Dagen går till vila och väntar på nästa morgom. Vi människor sitter i våra livshjul och rullar runt.
Dygn efter dygn.
Dygnen blir till veckor, månader och år.
Vi blir äldre för varje sekund som går.
Sekunderna märks inte.
Men åren märks.
Med tiden.
*

Med hälsningar till er teatervänner på årsmötesdagen sänder jag detta kåseri som jag skrev en kväll innan natten kom och drog ner sin mörka nattgardin i min hjärna/Knut K

Polistankar vid Göta kanals mynning

 

Kåseri nr 326

hamnenimotalaProlog:
En polis i uniform står på kajkanten och ser ut över Motalaviken. Solen skiner och glittrar vattnet. Några båtar slussas ut från Göta kanal och styrs ut i viken mot stora vida Vättern. Några sothöns som ligger i vägen för båtarna simmar undan så långt att de inte blir påseglade. En stor passagerarbåt ligger och väntar på sin tur att slussas in i Göta kanal.
*
Polisen, som stod och njöt av stämningen och livet vid Göta kanals mynning, var jag.
Jag började tjänstgöra vid polisen 10 januari 1957. Motala Verkstad var då navet som mycket rörde sig omkring.
Jobben på Motala Verkstad gick ofta i arv från far till son. Kvinnor som jobbade i industrin var ännu inte många. De kvinnor som jobbade utanför hemmet fanns i skolor, på ålderdomshem, i affärer och på kontor.
*
Det fanns folk i stan som tänkte extra mycket. TV hade i mitten av 1950-talet kommit till Sverige. Två bröder Holstensson utvecklade sina tekniska tankar i en garagelokal på Strandvägen. De funderade på om de kunde konstruera och producera TV-apparater i Motala för Sverige.
De lyckades.
Deras garage byttes med tiden mot en storindustrilokal med namnet Luxor. TV-apparat-produktion i Motala blev verklighet. En ny morgon var på väg för staden vid Vättern.
*
Jag återgår till polisen med min berättelse.
Polisen låter tankarna fara runt i sitt huvud. Han känner sig lycklig när han från Motalavikens mynning ser sin nya vackra stad Motala.
Han känner som om sommarsolen lyser bara för honom.
Han känner som om världen bara var hans.
Han ler.
Men.
Det finns händelser i samhället han inte tycker om.
*
Vid senaste nattpatrullpasset med polisbil hade han och hans kollega, Bertil, fått ”rycka ut” och ingripa i ett familjebråk. Poliserna fann att en man misshandlat sin hustru. Parets tre barn satt på golvet i köket och grät när poliserna kom till lägenheten. Äldsta barnet en flicka i tioårsåldern skrek:
– Säg till pappa att han aldrig får slå mamma igen.
Flickans ord gick in i polisernas hjärtan.
*
Polisen står nu på kajen och minns de ledsna och skrämda barnen. Han ser i sitt minne hur fruns blod rann ner från högra ögat. Blod rann också ur näsan. När polisen på kajen mindes detta steg flera liknande händelser han varit med om upp i hans hjärna. Han säger högt för sig själv:
– Om jag fick bestämma i världen skulle barn få lära sig i hemmen och i skolan att pojkar och flickor, män och kvinnor, har samma rätt att leva fria och i fred i hemmen och i samhället.
– Står polisen och pratar för sig själv? Säger en röst som tillhör en man polisen känner väl igen. Mannen heter Erik.
*
Polisen berättar vad han tänkt och sagt högt. Han säger också:
-I framtiden när män fått bättre förstånd och kvinnorna fått egen ekonomi så de själva får bestämma över sina liv då kommer män och kvinnor bli jämställda.
Erik säger:
– Kvinnor skall inte jobba utanför hemmen.
De skall stå vid spisen och laga mat.
De skall städa och hålla huset rent.
De skall föda och sköta barnen.
Män är de starka.
De skall leda landet och politiken och vara de som också bestämmer i hemmen. Min fru kommer aldrig att få jobba någon annan stans än i vårt hem.
– En man och en kvinna är två olika människor men de ska ha samma rätt, säger polisen och fortsätter:
– Tänk om vi kunde ses någon gång i framtiden, du och jag, och jämföra varandras samhällen.
– Om vi lever får vi se, säger Erik och går bort mot Stadsparken. Polisen patrullerar mot Platensgatan. Han ska om en stund dirigera trafiken i Flodins Hörna.
*
Jag lämnar berättelsen om polisen och söker mig in i nutiden. Erik är tyvärr borta. Vi kan inte jämföra hur våra samhällen utvecklades men ni läsare kan ge sypunkter på vem av Erik och polisen som hade rätt.
Om nu någon hade rätt
– Hur står det till med jämställdheten i vårt samhälle i dag är en berättigad fråga.
– Får kvinnor leva i fred i hemmen är en annan aktuell fråga att ställa.
*
Epilog:
En polis i uniform står på kajkanten och ser ut över Motalaviken. Solen skiner och glittrar vattnet. Några båtar slussas ut från Göta kanal och styrs ut i viken mot stora vida Vättern. Några sothöns som ligger i vägen för båtarna simmar undan så långt att de inte blir påkörda. En passagerarbåt ligger och väntar på sin tur att slussas in i Göta kanal för färd genom Borenshults slussar och sedan vidare på kanalen till Söderköping./Knut K

Det är bäst att jag slutar berätta

Kåseri nr 325

I tidig, ljuv morgon vaknar jag i min säng.
Mörker råder över nejden
Jag är pigg.
*
Så kan jag börja min skrivning denna första dag i vecka 13.
– Varför vakna så här tidigt?
Det kan jag fråga mig själv när jag inte måste vakna så tidigt.
Morgonstund har guld i mun, finns ett talesätt som säger.
Jag söker inte guld.
Jag söker en tyst, mörk, härlig morgonstund att tänka och skriva i.
*
Vad finns att tänka på?
Allt mellan himmel och jord.
Är svaret.
Jag kan tänka mig in i Landet Fantasia och vandra omkring där i det fantastiska som kan frammanas med fantasins hjälp.
Jag kan tänka mig tillbaka och minnas min polistid i Motala. Jag kan placera mig själv patrullerande i polisuniform på Kungsgatan. Jag kan gå in på Repslagargatan, uppför backen förbi dåvarande Tempo till Busscentralen. Där kan jag se treans buss som jag brukar åka med hem till Råssnäs. Jag är i polistjänst och kan därför inte åka hem.
Inte just nu i all fall.
Jag ska göra min plikt som patrullerande polis i Motala stadscentrum.
*
Jag vandrar vidare till nästa gathörn och går in i SkoNockes skoaffär och hälsar på ägarna bröderna Enocsson. De bjuder på en kopp kaffe medan vi skojar med varandra om bordtennis. Vi brukar träna bordtennis på Brandstationen. Yngve var först i Motala att skaffa en svampgummiracket. Jag hade därför svårt att vinna över Yngve. Håkan,brodern, hade sin hårda racket kvar. Honom vann jag lättare över.
*
Men stopp nu.
Fick en polisman i uniform gå in i bröderna Enocsons affär och dricka kaffe?
Egentligen inte.
Polismannen skall fotpatrullera i stan. Han ska visa sig för att förebygga brott. Polismannen skall ”uppdaga” brott om det finns brott att uppdaga.
Polismannen skall inte sitta i affärerna och dricka kaffe.
Jag skriver ”han och man” ty vi var under min tid bara män som var poliser i Motala.
*
I polisinstruktionen står också att polismannen skall skapa bra kontakt med affärsägarna.
Jag skapade god kontakt med bröderna Enocson den där dagen jag berättar om.
Jag gjorde alltså fel och rätt på samma gång.
*
Jag gick vidare till Stadsparken. Där satt på sofforna stadens alkisar. Nästan alla avskydde dem. De äldre ”litet finare” damerna var rädda för dem. Arbetarna och deras fackföreningar i stan kritiserade alkisarna för att de inte jobbade.
Alla skulle jobba.
Så var moralen i staden Motala på den tiden jag var polis.
*
De som uppträdde berusade på allmän plats skulle omhändertas för fylleri.
Det sa lagen.
Ungefär.
Allmänna platser var alla platser som inte var privata.
*
När jag kom till stadsparken satt säkert tio alkisar där och var så berusade att det framgick av åtbörder och tal. Om jag följt lagen skulle jag ha omhändertagit hela gänget för fylleri.
Hur skulle det gått till?
Skulle jag ha drivit dem som en skock får framför mig till polisstationen på Prästgatan 6 i Motala. Ingen av alkisarna hade följ med frivilligt.
Ingen av dem ansåg sig vara full.
Alla ansåg att ingen var full
De var som de brukar vara
Aldrig nyktra.
Alla alkisarna ansåg att de också hade rätt att finnas till i samhället.
*
Jag såg att ingen var fullare än de andra.
Jag sa till dem:
– Skräm inte folk. Ta det lugnt.
*
Jag gick därefter ner till Motalaviken och njöt av den vackra sjöstaden Motala.
Det var en vanlig dag som detta hände. För länge sedan.
*
Nu har morgonljuset kommit till Stockholm Det är bäst att jag slutar berätta.
God morgon vänner./Knut K

Att läsa böcker är bra för hjärnorna våra

Kåseri nr 324

bokGrått verkar vara väderfärgen i år.
Grå är skyn.
Grått i luften.
Grå är Albysjön
Grå är Mälaren
som jag också ser från mitt fönster.
Grått är Ekerölandet
som ligger på andra sidan av den Mälarvik
som sticker sitt vassa finger in mot Stockholms centrum.
*
Snöisen i Flottsbrobacken är gråvit. Inga slalomåkare finns där nu denna tidiga gråa lördagsmorgon. Kronprinsessan Victoria var där förra veckan och träffade en grupp handikappade ungdomar som fått pengar ur kronprinsessans Minnesfond för att få åka skidor i backen och äta gott i restaurangen.
Enligt rapporter jag fått åkte inte kronprinsessan själv i backen.
Hon är visst skadad.
*
Vad ska vi göra denna gråa dag?
Åka in till Stockholms centrum lockar inte.
Läsa en stund skall jag göra.
Jag får se vad det blir jag får lust att läsa när jag skrivit detta färdigt och också ätit frukost.
*
Jag var på Bokrea på ICA Maxi i går. Böcker fanns i massor. I bokhyllorna stod de stolta i rader. Böckerna fanns också liggande på bord. Där låg böcker med olika innehållsinriktningar;
för barn och för ungdomar.
Romaner fanns.
Och fakta- och fackböcker.
Bl.a. fanns kokböcker i massor.
TV programmen innehåller matprogram nästan varje dag. De olika kockarna blir rikskända och skriver böcker och blir rika.
Kanske att de blir rika.
Det vet jag inte om de blir.
Men deras böcker finns i alla fall i massor på Bokrean.
*
Jag köpte ingenting.
Jag köper inte för att böckerna är billiga.
Jag köper de böcker jag vill ha att läsa.
De böckerna var inte med på årets Bokrea.
*
Det är viktigt att vi läser.
Vi får förbättrat ordförråd.
Vi får en stunds underhållning.
Vi aktiverar våra hjärnor och säger med det till våra kroppar:
– Bilda nya hjärnceller. Vi vill inte bli av med några hjärnceller. Vi vill ha flera.
*
Om vi inte aktiverar hjärnorna skrumpnar de ihop och blir långsamma och svåranvändbara. Detta är speciellt viktigt för oss som är äldre och har kroppar som åldras. Det vi inte aktiverar sjunker ihop Det gäller inte bara musklerna. Vi förlorar hjärnceller också.
*
Vetenskapen har forskat fram att hjärnceller bildas från födseln och hela livet ut.
Om vi aktiverar våra hjärnor.
Förstås
Att läsa böcker är ett bra sätt att aktivera hjärnorna med. Det finns flera sätt men att läsa böcker är bland det bästa. Böckerna är dessutom billiga.
Året runt.
Inte bara på bokrean.
*
Denna gråa dag är det lämpligt väder för bokläsning. När vi läser i dag ger vi order till våra kroppar:
– Bilda nya hjärnceller. Vi ska hänga med i det som händer i världen så länge vi lever.
*
Rådet gäller inte bara oss äldre. Rådet gäller alla över 25 år. Jag har läst att det är vid den åldern vi börjar åldras.
*
Nu slutar jag skriva detta kåseri för att välja vad jag ska läsa denna gråa första-marsdag år 2014.
God bokläsning
öskar jag alla vänner/Knut K

Jag mötte skalden Gustaf Fröding

Kåseri nr 323

parkbank siluettJag besökte Landet Fantasia. Solen sken och luften var förvånansvärt varm för att vara i februari 2014. Jag satte mig på en bänk för att vila. Efter en stund kommer en man och sätter sig på ”min” bänk.
–Jag heter Gustaf Fröding, sa han och log. Jag vet att du läst mina dikter. Därför vill jag prata med dig en stund om dikter och livet.
– Du skrev en dikt om att du köpte din kärlek för pengar. Varför det? Undrar jag.
– Ofta köpte jag min kärlek för pengar. För mig fanns ibland ingen annan kärlek att få.
– Hur ville du vara som skald?
– Jag ville med fantasins hjälp flyga med fria vingar över mänsklig gemenhet.
Jag ville uppleva skönhet och natur.
Jag ville hitta den fristad där lyriken lever.
Jag fängslades av klangerna i orden och melodin
– Hur menar du?
– Jag tycker att konsten är en sann naturkänsla. Jag menar då att skalden skall skildra verklig sorg, längtan, vemod. Skalden måste vara ärlig, Inte skriva för galleriet utan inifrån den verkliga ärligheten. Du måste genom och förbi fulheten.
Du har läst diktorden:
”Strunt ä strunt
Och snus är snus
om än i gyllene dosor.
Men rosor i ett sprucket krus
är ändock alltid rosor.”
– Tyckte folk om det du skrev?
– Jag fick ett pris av akademin en gång. Jag skänkte pengarna till rösträttsrörelsen. På min tid fick folk rösta efter hur mycket pengar de hade. Den som inte hade tillräckligt med pengar fick inte rösta.
– Vad tänkte du med din diktning. Kunde den skynda på rösträtten?
– Jag mötte Branting. Det var en bra karl.
Jag tänkte som jag sa nyss i min dikt ärligt ta fram naturens skönhet och höghet. Jag var led vid skammen och hemlighetsmakeriet. Jag ville att alla själar skulle leva bra. Livet är gudomligt i sina funktioner. Från de lägsta funktionerna till de högsta.
– Hur menar du?
– Kärleken mellan människor tillhör den högsta funktionen
– Förklara närmare.
– Ett könsfamntag är lika moraliskt som att äta sig mätt eller dricka sig otörstig.
– Fortsätt.
– Jag skrev dikten ”En morgondröm” och blev åtalad. Den dikten handlade om ett kärleksfullt möte mellan en man och en kvinna. Jag beskrev den renaste kärlek som kunde finnas. Juryn som dömde mig visste väl inte riktigt vad kärlek var och är.
– Hur tänkte du dig din konst?
– Jag använde konsten/dikten för att föra ut mina idéer till människorna. Konsten är bindningsmedlet mellan mig som konstnär och dig som läsare. När konstnären lyckas med sin konst är konsten som elektricitet. Den sprakar mellan konstnären och betraktaren.
– Om inget händer mellan konstnären och betraktaren då?
– Då når konstnären inte fram med diktens budskap, tavlans bild, musikens toner eller teaterns innehåll. Den kraft och elektricitet som behövs för att påverka läsaren, lyssnaren eller betraktaren saknas.
– Är det fel på läsaren, lyssnaren och betraktaren då?
- Det är inte fel på någon men vi människor tycker och känner olika. Därför upplever vi det som händer olika.
– Du var inte nykterist precis.
– Jag var tvungen att skriva för pengar i olika tidningar. Ibland skrev jag med punsch i glaset på Karlstads stadshotell. Min konst vad nog då en dålig el-ledare. Punschig hjärna når inte de poetiska ländernas stränder där lyrikens guldkorn kan plockas i sanden.
– Jag har läst din dikt Skalden Wennerbom. En vers är så här:
”Jag var glad i tron och stor i tanken
Tills jag drunknade i denna dranken
Det är slut med mig sen femton långa år.
Hejsan bror butelj allt skönt förgår
Låt oss ta en tår
Wennerbom är full
Det ger han fanken”
*
– Jag var inte Wennerblom. Jag var Gustaf Fröding. Jag kunde känna som han. Jag kunde tycka att det var ibland skönt för skalden Fröding att få sova.
– Jag måste erkänna och vidimera att du Gustaf Fröding hann med mycket under ditt liv. Du sov och söp inte bort ditt skaldeliv helt.
*
Vi skildes. Skalden Gustaf Fröding gick till historien där han finns. Jag gick hem till mitt.
*
Kärleken är högsta funktionen i livet, sa Gustaf Fröding. Det kan vi hålla med honom om./Knut K

*

Hur kan vi spara så mycket i våra huvudens minneskamrar?

Kåseri nr 322

Minnen.

Alla bär vi på minnen.

Minneskamrarna tillhör det mest fantastiska i våra hjärnor.

Hur kan vi spara så mycket i våra huvuden?

Hur kan vi ta vara på så många händelser ur livet?

Att hjärnorna sparar sådant som är viktigt åt oss.

Det förstår jag.

Varför sparar hjärnorna så mycket onödigt?

*

Jag har ett exempel på onödigt minnessparande.

Det var en dag för länge sedan

I min barndom

I slutet av mars

I Frödinge i Småland.

Snön hade varit riklig den vintern.

Till och med mycket riklig.

Snön höll nu på att smälta.

*

honsDen dagen jag ska beskriva sken solen mycket varmt. Många plusgrader fanns i luften. Snösmältningen var enorm. Vattnet rann i stora floder i backarna. Mina kamrater Göran Josefsson, Allan Lindvall. Arne i Älekulla och jag lade i små pinnar i vattnet och lekte att pinnarna var flodbåtar. Vi följde dem i en flod som rann utför en backe och in i bonden Gustaf Nilssons hönshus. När vi öppnade dörrarna till hönshuset fick se att flera höns simmande runt i det vatten som samlats där. Vi trodde att hönsen var på väg att drunkna. De såg medtagna ut.

*

Vi sprang och ringde på hos Gustaf Nilsson. Han ägde hönsen. Ingen var hemma.

– Hönsen kan inte ligga så där i det djupa vattnet. De drunknar, sa Göran

Vi bestämde oss för att rädda dem. Hönsen hade rymt från vinterhönshuset inne i ladugården och ut i sommarhönsgården som nu var en bassäng med vatten i. De ville väl möta våren i sin sommarträdgård.

*

Vi vadade ut i vattnet.

Vattnet gick upp till knäna på oss.

Vi fångade höna efter höna och släppte in dem genom en lucka till lagården. Innanför luckan fanns deras vinterhönshus. Där var torrt och varmt.

*

När vi var nästan färdiga kom Gustaf Nilsson och fick se oss vada omkring i vattnet i hans hönshus

– Vad gör ni? sa han bryskt.

– Vi räddar hönsen dina, svarade Allan Lindvall

– Hönsen hade drunknat om vi inte kommit hit och hittat dem, påstod Arne i Älekulla

*

En höna var kvar i vattnet. Hon höll verkligen på att drunkna. Jag fick tag i henne när hon sjunkit under vattenytan.

*

När vi kom ut i solen var vi blöta upp till knäna. Våra skor var fulla av vatten.

– Nu måste ni gå hem och byta kläder så ni inte blir sjuka, sa Gustaf.

Vi stod tysta och stilla. Vi ville höra att vi gjort en god gärning. Vi kände oss som hjältar. Gustaf sa:

– Ni gjorde bra som räddade mina höns. Ni ska få en slant var.

Gustaf tog upp sin portmonnä och gav oss tio öre vardera. Tio öre var mycket pengar på den tiden när vi räddade Gustaf Nilssons höns och kände oss som hjältar.

*

Helge Larssons affär som ligger vid samlingsplatsen ”Gata” mitt i Frödingebyn sålde en stund senare 40 öre godis till oss fyra blöta hjältar. Jag tror jag köpte 20 halvöreskola för min tioöring.

Vad de andra köpte minns jag inte? Jag tror i alla fall att Arne köpte halvöreskola som jag.

*

Varför minns jag denna hjältesaga. Det kan jag undra i dag i februari 2014.

*

Minnen.

Alla bär vi på minnen.

Minneskamrarna tillhör det mest fantastiska i våra hjärnor.

Hur kan vi spara så mycket i våra huvuden?

Hur kan vi ta vara på så många händelser ur livet?

Att hjärnorna sparar sådant som är viktigt åt oss.

Det förstår jag.

Varför sparar hjärnorna så mycket onödigt?

Jag minns också mycket annat än hönsräddning ur mitt liv.

Jag tror jag har ett bra minne.

Det är jag glad för.

Mina minnen tynger mig inte men de trycker på och vill bli berättade. Törs jag berätta om något mer oviktigt minne en annan gång? Undrar./ Knut K

En ny dags gryning

Kåseri nr 321

gryningMorgonmörkret är annorlunda än kvällsmörkret.
Kvällsmörkret fördjupar sig och blir nattmörker.
Morgonmörkret skingras och öppnar sig för en ny dags gryning.
*
En ny dags gryning öppnar för mig möjligheter
till något nytt.
När en ny dag gryr, gryr jag också.
Av förväntan.
Av lust att leva
Av kärlek till livet.
*
Snart gryr en ny dag i februari 2014.
Klockan är sex på morgonen
Mörkret drar om två timmar
in i skuggorna.
Ljuset tar över.
Vi kan i ljuset se det som finns att se i vår närhet.
Vi som sovit förbereder oss för dagen som ligger framför oss.
*
Denna dag i februari är min dag.
Den är också mina i Sverige medboenden medmänniskors dag.
Vi har dagen tillsammans.
Utan att vi är tillsammans.
Vi är grannar, landskvinnor och landsmän.
Vi är människor i ett avlångt vackert land som heter Sverige.
*
– Så mycket vi har gemensamt.
– Vi har mycket som skiljer oss åt också.
*
Gemenskap och åtskillnad följer oss på våra olika livsvägar i dag året 2014.
Ovänskap och Vänskap finns att ta till i våra känsloliv.
Liksom de starkare känslorna Kärlek och Hat.
Engagemang och Likgiltighet kan vi se hos våra medmänniskor.
Och kanske också hos oss själva.
Vi är olika vi människor.
Olikheterna gör skillnad på våra liv.
*
Grannens dörr öppnas nu.
Och slås igen.
Grannen skall till sitt jobb.
Jag har livsledigt efter ett långt liv med många arbeten.
*
En ny dags gryning öppnar för mig möjligheter
till något nytt.
När en ny dag gryr, gryr jag också.
Av förväntan.
Av lust att leva
Av kärlek till livet.
*
Lycka till alla medmänniskor med den nya dagen denna dag i februari 2014/Knut K

Tidig måndag morgon

Kåseri nr 320

Tidigt vaken. Mörker.
Dimma. Töväder.
Måndag morgon.
Ny arbetsvecka.
Ändå skönt att vakna till en ny dag.
Även skönt att känna att dagen är fri att ”hitta på” vad jag ska göra när den nya dagen grytt.
För mig är dagen fri inom vissa gränser.
Jag kan inte göra vad som helst.
Vad hindrar mig från att göra ”vad som helst”?
Jag gör inte något jag inte vill.
Där går en gräns.
Jag vill inte göra något som gör mina medmänniskor illa.
Där går en bred gräns.
Vad ska jag göra då?
Jag vill först läsa vad som skrivits på Facebook i går kväll och i natt.
Det har jag förresten redan gjort.
Och gillat det jag läst?
*
Nu sitter jag och skriver något jag vill publicera på en av mina andra skrivplatser.
Teaterföreningen i Motala.

Vad jag ska skriva vet jag ännu inte. Jag vill låta hjärnan bestämma vad det skall bli för innehåll. Jag har inte förberett mig på något ämne.
*
ellenbenediktsonJag kunde skriva om Melodifestivalen i lördags kväll. Jag gillade den unga tjejen som vann och gick till final. Härlig röst hade hon.
Hon var som en vacker fågel i sitt sätt att vara – och att sjunga.
Jag önskar henne Lycka till.
Inte bara i Melodifestivalen.
Utan också i sin artistkarriär.
En bra karriär kommer hon att få.
Det är jag övertygad om.
Hon måste träna sin röst och lära sig uppträda både på och utanför scenen. Om hon gör det kommer hon att bli bra. Jag tror till och med att hon blir mycket bra.
*
Vi behöver artister som gör människor glada. Den unga tjejen med den härliga rösten gjorde i varje fall mig glad i lördags kväll.
*
Många tycker inte om Melodifestivalen. De uppger många skäl för att inte tycka om den.
De har sin rätt att tycka vad de vill.
Liksom jag har min rätt att tycka vad jag vill.
*
Jag hade en tid förmånen att i ”Folkteatern i Sverige” jobba med lyrikern, poeten och teatermanusförfattaren Kenth Andersson. Han är borta nu.
Tyvärr.
Vi talade under en resa om musik. Han var en mycket seriös person i det mesta . Samtidigt som han alltid var glad och ”uppsluppen” i kamratkretsen.
Han sa:
”Jag gillar allt som är positivt för mig. Antingen det är svensktoppen eller klassisk musik. Det jag tycker om det lyssnar jag på. Det jag inte tycker om det stänger jag av.”
Slut citat.
*
Jag har genom åren kämpat med att alltid läsa ut den bok jag börjat på. Även om den inte givit mig någonting.
Det gör jag inte längre.
Jag börjar hellre läsa en ny bok, som jag tycker om, än att tvinga mig läsa det jag inte tycker om. Jag tänker om bokläsning som Kenth tyckte om musiklyssning.
Jag läser det som ger något. De böcker som inte ger mig något ger jag bort eller lägger på hyllan.
Livet är för värdefullt att slarva bort på sådant jag inte måste se, göra eller läsa.
*
Morgonljuset tänds så sakteliga. Jag ser in i dimman över Albysjön utanför mitt fönster på vårt hus på Myrstuguberget söder om söder i Stockholm. Jag funderar fortfarande över vad jag ska ”hitta på” i dag.
*
Vad jag ska ”hitta på” får jag fundera vidare över. Jag hoppas att ni som läser detta ”kåseripåhitt” får en bra första vecka i februari månad år 2014.
Lycka till önskar./Knut K

En berättelse om ett mord. En kopp kaffe och en bulle.

Kåseri nr 319

ga polishusetVår gamla väggkocka tickar fram denna tidiga morgon. Det gör den varje morgon så det är inget märkligt med det.
Egentligen.
Tick. Tack. Säger den
Jag hör den.
Men hör den inte ändå.
Mina öron är så vana vid klockans Tick. Tack. att de inte bryr sig om att anmäla ljuden till hjärnan.
Hjärnan tar inte upp det som inte anmäls vara viktigt.
*
Jag hörde när klockan nyss slog tio slag, Den berättade då att tiden var fem.
Fem är en tidig tid.
För många.
Inte för mig.
Jag brukar vara klarvaken när klockan slår fem Det var jag denna morgon också.
Morgonstund har guld i mun, har jag hört sägas. Någon morgonmun har jag inte hittat. Därför har jag inte heller hittat något morgonguld.
I Landet Fantasia, som jag ofta berättar om, kunde jag kanske hitta på både morgonstund, morgonmun och morgonguld men jag tänkte hålla mig på fast mark i dag och berätta något ur verkliga livet.
*
Jag ska inte berätta om de mord som i dag förekommer i världen och i Sverige. De avskyvärda morden berättar sig själva i TV och tidningar.
Jag ska berätta om ett mord som hände under min polistid i Motala. Händelsen har jag inte glömt och kommer aldrig att glömma. Jag beskrev den i en dikt så här:
Bertil och jag får order genom polisradion i polisbilen:
– En man har skjutit sin fru. Åk omedelbart till Blomvägen åtta.
*
Vi åker med röda sirener och blått ljus till den uppgivna adressen. När vi kommer fram håller en man ett gevär i ena handen och en liten flickas hand i den andra.
*
Varför sköt du? frågar den lilla flickan snyftande. Mannen ger mig geväret.
Han sätter sig i polisbilen och tar upp sin lilla flicka i knät.
Mannen gråter.
När jag går in i huset hittar jag flickans mor död .
Hon är skjuten i huvudet,
*
Detta hände sig en vacker sommardag.
När jag kom ut ur huset såg jag att rosorna blommade vackert i rabatten.
*
En grannfru tog tillfälligt hand om flickan.
På vägen till polisstationen på Prästgatan 6
frågade jag mannen varför han sköt sin fru.
Han svarade;
– Det var jag som sköt men det kändes som om någon annan höll i geväret.
*
Tills mannen blev häktad satt han i arresterna på polisstationen. En kväll när vi poliser som var i tjänst drack kaffe i vårt Piketrum såg mannen oss genom en gallergrind. Mannen frågade mig:
– Jag känner kaffedoften. Kan jag inte få en kopp kaffe och en bulle. Mannen uppträdde klanderfritt under förhören och i kontakterna med mina kollegor.
Jag framförde mannens fråga och fick svar av en poliskollega;
– Inte skall vi ge honom av vårt kaffe. Han är en mördare. Vi är poliser. Inte kan vi fika med en mördare. Han får kaffe från Caféet klockan åtta. Han får vänta till dess.
*
– Jag gav mannen som blivit hustrumördare kaffe och en bulle.
Jag kände inte som min uppgift att vara den som straffade honom. Han fick med tiden sitt straff. Han dömdes till ”dråp i hastigt mod” till ett långt fängelsestraff.
*
– Det var som om någon annan höll i geväret, sa mannen som blev hustrumördare.
*
Har vi människor krafter inom oss som vi i påfrestande situationer inte kan lita på fullt ut?
En fråga bara.
*
Vår klocka har tickat sig fram en bit nu. Många medmänniskor har vaknat.
Trevlig vecka /Knut K

Vår vackra vita vintertid vinner min beundran. I civilisationen

Kåseri nr 318

snoflingaJag säger till min vän Krister:
”Vår vackra vita vintertid vinner min beundran. När snöflickorna singlar mot marken och blir till ett mjukt täcke ser jag livets mening. Snöflingan är en del i ett sammanhang. Som människan också är.
Vi tillhör samma jord.
Vi är olika.
Snöflingan är en del i naturens ständiga växlingar.
Den kanske har varit en droppe i havet.
Kanske har den droppen också tillhört vattnet i mitt vänstra öga.
Kanske har den skvalpat omkring i min mage innan den ”kissats” ut på toaletten.
Snöflingan och vattendroppen är jordens fångar. Vatten kan dunsta upp genom luften men kommer alltid tillbaka till jorden igen.
Ibland som regn
Ibland som vackra snöflingor.
Vilken underbar ordning naturen är – och har.”
*
– Vilken ordning har vi människor? Vilka är vi?
Vad gör vi här på jorden? frågar vännen Krister mig
– Vi har fått våra liv till skänks och lever tills vi dör är ett lätt svar att ge. Det är faktiskt sant, svarar jag.
– Men vad gör vi medan vi lever.
– På den frågan finns många svar.
*
Jag berättar:
– I urminnes tider stred människorna med varandra och slog ihjäl varandra. På somliga platser åt människor människor för att inte svälta ihjäl.
Människor utvecklades med tiden.
Något som heter civilisationen bredde ut sig på jorden. Folk fick bättre förstånd.
De blev fiskare, viltjägare och jordbrukare.
De behövde inte äta upp varandra för att överleva.
– De civiliserade människorna i nutiden slår de inte ihjäl varandra som de gjorde under urtidens dagar, undrar Krister.
*
Frågan blir hängande i luften.
– Du min vän, säger jag, jag ska svara, som sanningen är, folk dödar varandra.
Även i dag.
Det sker bland annat genom att de spränger varandra i småbitar.
– Menar du att detta sker trots bättre förstånd, bättre vetande och utbildning. Detta sker alltså i det civiliserade samhället du talade om, säger min vän.
– Ja, svarar jag.
– Berätta då för mig; ”Vad är civilisation”?
– Uppslagsboken säger:” Civilisation är det sätt på vilket människors liv och verksamhet gestaltar sig inom ett visst geografiskt område under en viss period; ibland detsamma som förfinad eller teniskt avancerad kultur.”
– Den tekniska utvecklingen i civilisationens kultur innebär att folk spränger ihjäl varandra idag. I urminnes tider slog de ihjäl varandra. Kanske med stenklubbor eller också sköt de på varandra med båge och pil. Utvecklingen har gått framåt. Eller hur? säger Krister.
– Civilisationen innehåller mycket mer än krig, svarar jag.
*
Vi blir tysta en stund. Jag tänker på vad civilisation borde vara och vad den är. Jag gör en tankefärd ut i världen. Troligtvis gör även Krister det. Han säger:
– Kan du säga och verkligen mena att vår värld i dag är civiliserad?
*
Min hjärna gör en ny resa till jordens länder till Syrien och andra muslimska länder. Jag tänker på Israel, Kina, Ryssland, Afghanistan, Pakistan, Vitryssland, USA, flera länder i Afrika. Jag tänker på Mexico och deras knarkligors mördande. Jag tänker på Norge och deras mördares brutala mördande av unga människor. Jag tänker på Sverige. Just då hör jag i nyheterna på TV att en man hittats död i Östhammar. Han är troligen mördad. Förmodligen har mordet skett genom en kriminell uppgörelse. I går hittades en man mördad i Helsingborg. Troligen också mördad i ligakrig.
– Jag förstår att du blev tyst. Du fick något att tänka på säger, Krister
– Ja, det fick jag, svarar jag.
*
– Krister säger:
– Jag frågar igen: ”Vilken ordning har vi människor? Vilka är vi? Vad vill vi med våra liv? Vad gör vi här på jorden?”
*
Jag ser ut på fågelmatarbordet hur fåglarna slåss om nötterna. De slåss med näbbarna. De spränger inte varandra i småbitar.
*
Jag säger till min vän Krister:
”Vår vackra vita vintertid vinner min beundran.
När snöflickorna singlar mot marken och blir till ett mjukt täcke ser jag livets mening.
Snöflingan är en del i ett sammanhang.
Som människan också är.
Vi tillhör samma jord.
Vi är olika.
Snöflingan är en del i naturens ständiga växlingar. Den kanske har varit en droppe i havet. Kanske har den droppen också tillhört vattnet i mitt vänstra öga.
Kanske har den skvalpat omkring i min mage innan den ”kissats” ut på toaletten.
Snöflingan och vattendroppen är jordens fångar. Vatten kan dunsta upp genom luften men kommer alltid tillbaka till jorden igen.
Ibland som regn
Ibland som vackra snöflingor.”
*
”Störst av allt i människors civilisation skulle kärleken kunna vara. Men är den det?”
God morgon vänner, önskar Krister och jag./Knut K

Jag fann en dag LyckoPer sitttande på Välståndsberget. Han vill berätta om en resa till Italien.

Kåseri nr 317

spanskatrappan romLyckoPer berättar:
*
Jag sitter en vacker aprildag i Borgeseparken i Rom. Penséerna blommar i rabatterna. De många Vildkatterna i parken blir matade av en äldre dam. Katterna slåss och fräser. De njuter också av maten och värmen. På filtar i det gröna gräset i parken ligger ungdomar och kramas och pussas.
Motorljud hörs långt borta.
Solen värmer mina armar och ansikte.
Härligt.
Jag är i Rom. Det är vår.
*
Vad heter du fågel.
På grenen där.
Som sjunger så vackert för mig
Spelar det någon roll förresten vad du heter.
Du vet inte vem jag är.
Du är sångaren. Jag lyssnaren.
Det räcker att veta om varandra.
*
Vårsolen ler mot mig på Spanska Trappan. Många kvinnor åker Vespa på torget framför trappan, somliga har långt hår, korta kjolar och leenden på läpparna.
*
Jag äter Roms godaste glass med chokladbitar i;
På Piazza Navona.
Jag sitter på en parkbänk och ser på det som händer.
Afrikaner säljer väskor.
Tiggarna tigger.
Karikatyrtecknarna tecknar.
Fontänerna brusar.
Kvällssolen kryper ner bakom de stora palatsen. Blommorna lyser ännu en stund innan de drar ihop sig för natten.
*
På en liten restaurang möter jag Marie, Bertil och Nils. Vi äter pasta till förrätt och dricker ett glas Vino Rozzo.
Samtalet kommer i gång:
- Vad är rätt. Vad är fel? Vad är demokrati? Varför är välden som den är?
Till Sekondo äter vi salta grönsaker. Vi dricker ännu ett glas vin.
- Världen är som den är för att vi människor är som vi är, säger Bertil och får medhåll av Nils och Marie.
- Vet ni verkligen vilka ni är? Frågar jag dem.
Jag får inget svar.
*
En tiggare på Campo Di Fiori kommer till ett bord intill vårt.
Han sträcker fram sin hand.
Tar av sin hatt, bugar och borrar blicken in i en vacker romarinnas ögon
Tiggaren är gråhårig, svartklädd och professionell.
Romarinnan är inte bara vacker.
Hon är snäll.
*
På väg hem till Svenska Institutet ser vi två mycket gamla damer. De har sin sovsal i en parkdel vid Tibern. De två gamla damerna vädrar sina skjortor, tröjor, strumpor och skor. Röda gröna, gula och blå lyser kläderna i solen. Damernas hem har bänkar och parksoffor att sova på om natten. En cykel har de.
Och en rullstol.
Parkhemmet har också fåglarna, det gröna gräset, träden, fontänen med det ständigt rinnande vattnet.
Vatten har minsann inte alla människor tillgång till i världen.
*
Jag träffar Lars som bor i Rom. Han är född i Motala. Lars kan nästan allt om Antikens keramik, kyrkor och palats och hur människor levde under Antiken.
Hadrianus villa vet han mycket om. Augustinus triumfbågade känner han väl till.
Om Forum Romanum kan han berätta. Mycket.
Han berättar också om Pantheon, Peterskyrkan, Romulus och Remos och kejsar Augustus som lät skattskriva världen.
*
Vaser skapade för flera tusen år sedan visar Lars oss. Skönhet utstrålar de. Skickligt är de gjorda. Antikens människor hade kanske mer tid att tänka och skapa än folk har i dag. Kanske var det därför deras konst och hantverk blev så bra.
Kanske visste de också bättre vad kvalitet var - och är?
*
Från palats till palats. Från kyrka till kyrka går vi i Rom i vårmånaden april. De som byggde kyrkor och palats finns inte mer. Mycket av det de byggde står kvar.
- Vad har dagens människor byggt, som står kvar i flera tusen år?
En undring bara.
I dagens värld faller ibland byggen ihop medan de byggs.
*
Vi tar en avstickare till Florens Machiavellis stad. Han skrev att en furste måste vara grym som ett lejon och listig som en räv.
Nog har vi genom seklernas haft grymma furstar och ledare. Det otäcka är att de grymma föds igen - och igen. Har världens folk inte lärt sig vad mänskligheten behöver för ledare för att få leva i Fred.
*
- Världen är som den är för att vi är som vi är, sa Bertil och fick medhåll av Nils och Marie när vi åt salta grönsaker på Campo Di Fiori.
- Vet dagens människor vad de vill med världen i framtiden? Frågar och säger LyckoPer innan han försvinner från Välståndberget på sitt vita, lätta sommarmoln.
Jag tackar LyckoPer för reseberättelsen. /Knut K

Vem är det som kör egentligen

Kåseri nr 316

Jag lyssnade på professorn Bodil Jönsson på ett av julprogrammen i Sveriges radio. Hon är verkligen värd att lyssnas på denna kloka medmänniska. Hon talade om T.T.T.
Som betyder:
Tankar. Tar. Tid.
*
Hon berättade om vetenskapsmän och vetenskapskvinnor, författare, skådespelare, konstnärer och andra medmänniskor som gjort sina bästa arbeten när de kommit upp i hög levnadsålder. Deras Tankar har Tagit Tid innan de blivit färdigtänkta.
*
Bra Tankar som ska bli något stort inom forskarvärlden måste få Ta Tid.
Så är det bra.
Se på Nobelpristagarnas åldrar.
*
Tankar vi tänker i det dagliga livet rinner fram ur hjärnorna. De tar inte lång tid på sig. Därför behöver tankarna snabba svar från oss som ska reagera på det hjärnorna tänkt ut åt oss.
Om vi inte tar hand om tankarna direkt försvinner de igen.
Och är borta.
Ibland kan jag tänka tillbaka de tankar som försvunnit.
Men för det mesta är de borta.
Det kommer nya tankar som blir till idéer som jag kan använda när jag skriver
*
Var föds våra tankar?
Det funderar de lärde på. I en vetenskapig undersökning i USA fann forskarna att försökspersonernas tankar föddes i hjärnorna innan dessa personer blev medvetna om att de tänkt dem.
Om det är så måste vi fundera över vem det är som tänker tankarna åt oss. Vi kan undra som Janne Långben gjorde i julunderhållningen på julaftonen medan Musse Pigg-gängets ekipage körde på krokiga och farliga vägar. Han sa:
-Vem är det som kör egentligen?
*
När jag skriver mina kåserier börjar jag skriva en idé från hjärnan. När jag skrivit ner det jag inledningsvis tänkt skriva kommer orden som om jag drog dem på en lina ur huvudet. De av hjärnan uttänkta orden är upphängda på linan klara att skrivas in i mitt kåseri. Ibland bråkar jag och vill ändra orden men vanligtvis är det orden som kommer på linan som är de bästa alternativen.
*
Ju mer kunskap som hämtats in i hjärnan ju mer finns att använda i tal och texter.
Så är det.
Därför är det inte konstigt att vissa människor gör sina bäst skapade bilder, dikter, romanböcker och annat kulturproducerat i sina bästa år.
Bästa år för många av oss människor är de år, som kommer, när vi kan dra nytta av ett långt livs erfarenheter.
Människor som dör i tidiga åldrar når inte sina bästa kunskapsår.
*
Att det är så betonade Bodil Jönsson med kraft.
*
Ju mer vi lär oss vi människor ju mer kan vi lära ut.
Så är det med våra hjärnor.
Ju längre tid vi lär oss ju mer erfarenheter och kunskaper samlas i våra hjärnor. De ”myckna” kunskaperna kan brukas långt upp i levnadsåren.
*
Många tror att människors hjärnor dräneras på erfarenheter och kunskaper när vi bli äldre.
Så är det inte.
Det som samlats finns arkiverat i våra hjärnor.
Men det finns ett MEN:
”Vi måste använda hjärnorna ofta så de inte rostar igen.
Igenrostade hjärnor blir långsamma att tänka med.”
*
T.T.T, sa Bodil Jönsson
De stora Tankarna Tar Tid.
Därför behöver vi tänkare i världen.
Ur alla åldrar.
Vi behöver snabba tankar hos de unga.
Vi behöver vardagstankarna hos folket i arbetslivet.
Vi behöver de genomtänkta tankarna hos dem som har långa erfarenheter.
*
-Hur bildas tankarna i våra hjärnor?
Den frågan har jag kvar.
Och funderar över.

De stora Tänkarnas Tankar Tar Tid.
T.T.T.T.
Vi får vänta och se vad hjärnforskarna med tiden tänker sig fram till för svar./Knut K

 

start riksteaternsverige 

logga rt intranat

start riksteaternostergotla 

start scenkonstportalen

Sök evenemang på teatrar i hela Sverige
scenguide

lankbild till rt2

Teaternytt

Läs de senaste teaternyheterna på nätet i
start nummerse

 eller i Riksteaterns blogg
start riksteaterbloggen


Copyright © 2015 Motala Teaterförening